Man må sige, at der et i særklasse afslørende og uheldigt signal at sende i en sækulær retsstat. Det kunne dårligt lugte mere af sharia. Svenske muslimer gør det ikke let for deres forsvarere og importører, men bevares, der er da ytringsfrihed i Sverige. For nogle i al fald: Arabiska Partiet bränner danska och svenska lagböcker i Malmö nu på fredag

Mina vänner funderar på att flytta från Sverige

Hvad er en politiker uden et skattegrundlag? 61 % af svenskerne har ikke tillid til Sveriges fremtid

Jeg linkede til artiklen forleden, men den er for vigtig til ikke at løfte op. Hvis den øvre middelklasse i større udstrækning endnu begynder at fraflytte Sverige, er klokken faldet i slag for svenske politikeres store samfundseksperiment, der har varet siden 1975. Eksperimentet tålte i årtier ingen debat eller kritik. Her er rekylen på den holdning: Politikerne risikerer at stå tilbage alene med et voldeligt 2. verdensland, journalisterne og ideologerne må prædike klima og genusteorier for pensionister og arabiske patriarker. Intelligentsiaen er skredet. Expressen omtalte artiklen i Var vågar vi bo i gängvåldets Sverige?

Människor ställer vissa krav på tillvaron. Det är den grundläggande insikten som dessa, och andra, flyttmönster ger. Personer flyttar mellan orter. Personer flyr till Sverige. Och jag tror att vi snart kommer att behöva bli varse att fler personer av samma skäl kommer att flytta från Sverige…. de senaste åren har institutionerna och förutsättningarna som upprätthåller de allra mest grundläggande behoven – som säkerhet och trygghet – allvarligt försämrats.

Mina vänner funderar på att flytta från Sverige. När man talar med unga akademiker och yrkesverksamma personer i början av sina karriärer är det inte längre ett helt sällsynt samtalsämne att man funderar på att inom de närmaste åren packa sina saker och flytta härifrån.

Det är inte äventyrslystnad som får dessa personer att överväga Danmark eller Nederländerna som framtida hem.

Begreppet samhällskontraktets behållning är inte främst att det är särskilt vasst som teoretisk idé betraktad – utan att det beskriver en praktisk realitet. Det finns gränser för vad människor accepterar av varje givet samhälle i relation till vad man man är villig att bidra med. Och vi börjar närma oss punkten då vi behöver fråga oss (eller helt enkelt blir varse) var gränserna går för att det ska upplevas som rimligt eller skäligt att bo och leva i Sverige, betala skatt här, och på andra sätt investera sin tid och sina pengar i landet.

Det återstår att se om denna utveckling blir reell, men bara det faktum att unga människor i dag talar om Sverige som ett land som man blir nödgad att flytta från är svårt nog för ett land med Sveriges självbild att förstå, och får läggas till raden av tuffa insikter som vårt kollektiva medvetande har fått ta till sig de senaste åren. Catarina Kärkkäinen i Smedjan