Av Thomas Nydahl    foto © Snaphanen.dk

Den svenska, politiska misären blev åter synlig i krassa siffror med SCB:s senaste mätning. Det räcker inte att vårt land mals ner av importerad gangsterkultur och att den intellektuella nivån i alla sammanhang sjunker till förindustriell analfabetism och “dyslexi”, för att förtroendet för den politiska klassens tunga maskinerier ska minska. Det är bara att studera siffrorna.

Att Sverigedemokraterna blir tredje största parti och att Liberalerna åker ut i glömskan är inte på minsta sätt förvånande. Däremot är resten av den politiska klassens grepp om den före detta svenska nationen uppseendeväckande. “Man vet vad man har, men…” tycks vara godnattvisan och varje morgon är så dimmig att alla förbrytelserna tycks bortglömda. Det är då tur att man rimligen inte har många år kvar i den här sörjan.

Det finns just i detta avseende skäl att läsa vad Björn Ranelid skriver. Här finns hela hans text. Den börjar så här:

Mord och beskjutningar fortsätter i Sverige. Kriget i riket fortgår således i oförminskad skala och omfattning. Mordet i Husby skedde inför barn som vittnen på öppen gata. Mordet firades med fyrverkerier i Sollentuna, ty en gängledare hade utplånats och tagits av daga.

Alla förnekande politiker borde begrunda dessa groteska och sinnessjuka händelser tio timmar om dagen i fem månader i sträck.

Se også i dag

Vi svenskar håller på att göra oss till flyktingar i vårt eget land

Jag accepterar det inte. Jag kommer aldrig acceptera det. Aldrig. Ett återvandringsprojekt är oundvikligt. Låt det ske under ordnade former. På sikt blir det bäst för alla. Och jag är inte intresserad av någon ”integration”.Richard Sörman