Langelinje i morges kl. 4:30. Foto © Snaphanen.dk. (Klik f. helskærm)
Vår förvandling till infoholister
Är långsamhetens förutsättning ett raserande av välfärd och ett gott liv? I all vulgärdiskussion brukar långsamhet, enkelhet och avstående framställas som en återgång till gamla livsstilar. Men det vulgära ryms inte i en diskussion om det mänskliga och dess förutsättningar. Vi står inför verkliga problem och vi måste finna vägar framåt, vägar som inte är återvändsgränder eller leder till stupet. Att kritisera missförhållanden är i själva verket att peka framåt, mot något förnuftigare.
Botho Strauss menar att vår epoks brådska hör ihop med vår förvandling till infoholister. Istället för att diskutera det vi erfarit försöker vi ”likt börsmänniskorna kontinuerligt göra en bedömning av det stora hela, av världsläget, och meddela alla sina åsikter på samma sätt som man förr talade om vädret”. Det som erfarits kunde förmedlas i samtal om det konkreta ämnet. Det icke erfarna – det som så snabbt meddelas via nätet eller mobiltelefonen – blir en ytlig bekantskap som snabbt avhandlas – ja, så som man förr talade om vädret.
Strauss hävdar rentav att ”den virtuella världen slukar den inre världen, i och med att den inte längre låter oss uppleva den yttre som underlig och möjlig att kompensera, utan som fullständigt form- och manipulerbar” (Kopistens misstag).
När jag tar del av Botho Strauss drar jag mig till minnes den känsla av häpnad och känslostorm som infann sig då jag 1984 för första gången mötte fado-kulturen i en gränd i Lissabonstadsdelen Bairro Alto. Övertygad om att denna känsla omöjligen kan uppstå vid en scenkonsert i Sverige eller under avspelningen av en cd-skiva ser jag att just det erfarna är väsentligt annorlunda än det som vi i egenskap av infoholister snabbt tillägnar oss.
Det finns starka skäl att ägna sig åt Strauss – inomhus – från och med idag:
SMHI:s prognos för vår hembygd. Jag var ute och vandrade tidigt i morse, redan då var det alldeles för varmt.
Botho Strauss: “Den virtuella världen slukar den inre världen”
Hvor er det dog et dejligt billede. Morgenrøde på hård granit og med Holmen og mastekranen i baggrunden, Man mærker næsten den lette kølighed, der hurtigt tog af. Nogen har været tidligt oppe. 😉 Ang. vores forhold til den digitale verden, synes jeg, at der er både meget gode og meget dårlige sider. For mig er den er en faglig guldgrube, og havde det ikke været for Thomas Nydahl, var jeg næppe blevet så glad for fado sang. Men som de fleste hænger jeg for meget ved mine pc’ere. Alt, alt for meget. Jeg er hverken på facebook eller twitter… Read more »
[…] Husk at sige navnene på George Floyds ofre: Aracely Henriquez og Angel Negrete.*Se også “Den virtuella världen slukar den inre världen” […]
Der lige rejst en statue af George Floyd i New York. Vi lever i interessante tider.
Ja, idag är vi alla infoholics. Det är en ny situation. Vi ser det på nätet som bekräftar våra föreställningar, och vi går inte längre ut och upplever verkligheten.
Jag tänkte skriva detta till ditt föregående inlägg, men det var låst för kommentarer:
Vad är problemet med “far right parties” om de har rätt, och den enda lösningen är att verkligen minimera antalet män från dessa kultursfärer i våra länder? Jag håller med dig. Hirsi Ali är rent för liberal.