När försvaret säger att man inte behöver ge upp sin klan som rekryt i armén, så är det en dubbel ironi, en bagatell som vill säga att det är helt OK att tillhöra en klan. Och oavsett att det kommer upp i ett sammanhang som ytligt sett inte ska tas på allvar så är sättet att hantera något så allvarligt på en fingervisning om att de som kan göra något åt problemet istället är i full färd med att förvärra det. Det gäller inte bara försvaret. Det gäller kommunernas bygglovsavdelningar, det gäller Migrationsverkets handläggare och det gäller i allra högsta grad polisen.

Efter politimordet: Interview med en svensk polis

En anonym betjent fra Stockholm kontakter Katarina Janousch for at fortælle hende om, hvordan almindelige politifolk tænker om deres situation og situationen i landet i det hele taget. Et fra frapluk:

Det är mycket… en enorm frustration över polisens situation, ilska över politiker och makthavare. Särskilt efter mordet, eller avrättningen på min kollega. Dels att han ens kan hamna i en sån situation. Sen att se politikerna som skapat den här situationen, att se dem stå och säga att det är oacceptabelt… när det är deras fel att det blivit så här… det är riktigt magstarkt.

– Sen är jag också frustrerad över hur polischefen Erik Nordh uttalar sig när en av hans anställda har precis mördats. Han spekulerar direkt i att det är en felskjutning… vad är ens en felskjutning? Andreas kropp har knappt kallnat innan man börjar bortförklara vad som skett. En av dina anställda har precis blivit avrättad på en gata i Sverige, men du står där och försöker förminska det hela.

Polismyndighet som myndighet och dess högre chefer är så dysfunktionella. De förminskar problemen med invandrargängen och problemen i utsatta områden. De försöker ingjuta någon slags tro att polismyndigheten har kvar våldsmonopolet, när vi egentligen lämnat över det till kriminella invandrargäng. Folk skjuts ihjäl, dagligen, och man fokuserar på Ebba Buschs klänning? Vad hon sa kring sitt husköp? Strandskydd? Allt möjligt trams. Istället för att ta tag i riktiga problem. Man får ju bläddra långt ner i Aftonbladets och Expressens webbutgåvor för att se att en man är skjuten och en stor polisinsats precis ägt rum. Jag känner en trötthet och börjar fundera på om jag borde säga upp mig. Varför ska jag kämpa för ett tryggare samhälle, om jag inte tror på arbetet själv, varför ska jag då fortsätta?

Hur går snacket mellan dig och dina kollegor?

– Det är mycket uppgivenhet, man raljerar över de straff de kriminella får. Många med mig, börjar tappa tron på att det här går att vända. Jag har tyvärr inget hopp om att en förändring kommer ske den närmaste tiden. Om jag är den enda som tror på det här och förebygga det här, varför ska jag då göra det om samhället inte vill hjälpa mig att förändra? Ingen vill gå till sitt jobb och lägga ner sin själ för något man börjar tappa tron på. Jag är inte unik att känna så här. Det hör jag från många av mina kollegor. Jag kan säga det här för att jag är anonym, men även inom polismyndigheten får man inte tala klarspråk. Hela den problembilden jag beskriver, och åtgärder för att stävja det… Lägg till slitiga arbetstimmar, att du riskerar ditt liv, för en dålig ersättning… inte bara mitt liv utan även min familjs, med hot, risker med stenkastning, skjutning, allt möjligt. Vi jobbar i en farlig miljö utan någon som helst uppbackning. Jag vet inte om jag kan råda någon att bli polis så som det ser ut idag. “Största sveket är politikerna som säger att de ska krossa gängen – men lämnar oss poliser i sticket”

Poliser talar ut om utvecklingen i Sverige: ”Det kommer bara bli värre”

Klientelet tycker polismord är roligt

Efter polismordet och ytterligare en vecka fylld av nya skjutningar och mord i gängmiljön har Samnytt talat med flera poliser om den rådande utvecklingen i landet och inom myndigheten. Poliserna framför en bild av en bakbunden myndighet och gängkriminella som inte räds att bli ställda inför rätta.Jag vill sticka ut hakan och säga att gängen skiter fullständigt i polisen, vittnar en polisman. Samhällsnytt