Vad gör invandrare egentligen när Tysklands kassakistor är tomma?

Av Beate Steinmetz  (översatt av L.N.)

En vacker dag kommer det inte att finnas något kvar i Tyskland, eftersom “almanerna”, [der Alman – Om du är en sådan, älskar du trädgårdstomtar och fotboll samt betalar i restaurangen bara för det du har beställt – och själv ätit] själva har nått slutet på sitt liv. (Symbolisk bild:Shutterstock)

Invandrare strömmar in i landet utan uppehåll – flyktingar, asylsökande, “kvalificerade arbetstagare”, “lokala arbetstagare”, infångade eller uppletade familjemedlemmar och interna migranter som redan är registrerade i andra EU-länder. Tyskland är inte bara sprängfyllt, utan också skattepotten är tömd. Förra året hade ungefär två tredjedelar av alla mottagare av “medborgarstöd” (tidigare Hartz IV) en migrationsbakgrund, och eftersom betydligt fler människor har kommit till Tyskland sedan dess, har denna andel troligen ökat med en eller två procent – och tendensen är förstås starkt stigande.

Till råga på allt “måste” inte bara allt fler människor få stöd av staten i form av medborgarinkomst, utan allt fler pensionärer kräver sin försörjning, som staten helt eller delvis måste bestrida. Därtill kommer alla möjliga andra transfereringar som barnbidrag, BaFöG, värmesubventioner eller snart miljardkostnader för otaliga subventionerade värmepumpar. Eftersom de flesta baby boomers ännu inte har gått i pension, är dessa miljarder i förmåner tills vidare möjliga. Men vad händer om denna källa en dag tar slut och kassorna helt enkelt är tomma? Och eftersom ett oväntat stort antal invandrare för närvarande översvämmar landet, kan detta bli fallet tidigare än väntat.

De statligt subventionerade tyskarna utan invandrarbakgrund kommer då att få titta ner i avloppet, eller snarare i den tomma plånboken. De kommer att tvingas undersöka hur de på något sätt ska kunna få ihop pengarna, gå och tigga (oftast från släktingar), gå till matbanken och sedan helt enkelt laga mat på sparlåga. Naturligtvis kommer den ene eller den andra också oundvikligen – om det är möjligt – att söka arbete.

På grund av de nuvarande höga statliga förmånerna finns det definitivt många människor, även riktiga tyskar, som skulle kunna arbeta, men som inte vill, eftersom de har det bättre eller lika bra ställt med ett liv i den sociala hängmattan. Arbete måste ju trots allt löna sig. I Tyskland är det mera lönsamt att inte arbeta (och detta gäller inte bara politiker).

Utan öppna penningautomater är Tyskland oattraktivt för de flesta människor.

Men vad gör de många migranterna och nytyskarna med migrationsbakgrund, som antingen inte vill eller kan arbeta på grund av bristande kvalifikationer eller för många barn? De höga transfereringarna är – bortsett från de många “ankarpersoner” och landsmän som redan är här och bildar ett välkomnande socialt nätverk av parallella samhällen – den enda anledningen för de flesta invandrare att få fotfäste här.

Varför skulle de annars komma hit – på grund av det (för dem svåra) tyska språket? På grund av det dåliga vädret? För att deras småbarn redan får sagor läste för sig av dragdrottningar eller kungar med avvikande stora klitoris? Det är en truism att potentiella invandrare, särskilt från efterblivna afrikanska eller västasiatiska länder, bara lockas till Tyskland så länge de kan leva här på statens bekostnad.

Men när kassakistorna är tomma kommer det redan att finnas många miljoner invandrare här som lever på socialbidrag och som inte kan och/eller inte vill arbeta. Hur kommer de att bete sig, vad kommer de att göra? Följande scenarier är tänkbara: Antingen kommer de inte att tveka att begå brott (tyvärr är ett stort antal av dem redan kriminella ändå), integrera sig i klaner och kriminella organisationer och börja stjäla eller plundra. Eller så drar de sig tillbaka och slår läger i ett annat land. Många av dem skulle då med stor sannolikhet återvända till sitt hemland, där det vanligtvis finns släktingar kvar.

Slutet kan komma förr än väntat.

Vädret där är oftast mycket bättre än i Tyskland, de talar språket och dessutom befinner de sig i ett land med ett islamiskt majoritetssamhälle (ett tillstånd som säkert snart kommer att gälla även för det forna mjölk- och-honungslandet Tyskland, men det kommer förmodligen att dröja innan det blir en fullständig islamisering eller ett “Tysklands-kalifat”. Annars kan den ene eller andra överväga vistelse i ett annat EU-land som Sverige eller Italien, Spanien och Grekland, eftersom klimatet där är mycket mildare än i detta land (även om vissa “politiker” med bakgrund i trampolinhoppning och barnböcker skulle vilja intalar oss något annat).

Det är alltså tänkbart att islamiseringsprocessen faktiskt kommer att avta, när den sociala festen är över och att muslimerna då lämnar landet, när penningflödet upphör. Naturligtvis kommer de lokala “efterblivna” då att få räkna med en ännu högre brottslighet, varför man då – om det är ekonomiskt genomförbart – i god tid vidtar försiktighetsåtgärder i form av installation av larmsystem, anskaffning av vapen och uppförandet av höga staket. Jag kan inte säga när detta kommer att ske, men på grund av det stadigt minskande antalet nettoskattebetalare inför en ständigt ökande invandrarinvasion, kan det mycket väl ske inom de närmaste tio åren. Ibland kommer slutet tidigare än väntat – och då är det bättre att ha ett slut med skräck än skräck utan slut.

Oversat fra WAS MACHEN DIE MIGRANTEN EIGENTLICH, WENN DEUTSCHLANDS KASSEN LEER SIND?

Kan også læses på engelsk: What Will the Culture-Enrichers Do When the Money Runs Out?