Vlaams Belang ber om ursäkt för Belgiens jihadister “Vi har skabt et monster”, tekstet på svensk. Herhjemme ønsker Halvdelen af danskerne at begrænse antallet af muslimer. Den samlede andel af muslimer i Danmark bør ikke udgøre mere end 5 procent af befolkningen Med dagens erfaringer – f.eks. otte muslimske terrorforsøg og oceaner af muslimsk kriminalitet – er det forbløffende få. Dumme europæiske politikere burde for 40 år siden have indset, at islam skulle inddæmmes, ikke spredes over hele Europa. Desværre kræves ikke engang et kørekort for at sidde i et parlament, og der udkræves ikke noget ansvar for begåede katastrofer som i en almindelig virksomhedsbestyrelse. Nu sidder vi med smerten, som politikerne hverken kan eller vil reparere, ja de vil ikke engang stoppe islam-importen. Jeg er stået af deres “demokrati” indtil videre.

Gulla inte med jihadisterna

Svensk debat er kommet lidt efter det. Ikke med pressen og politikernes gode vilje:

När varenda kotte i de svenska skogarna också har fattat att IS och dess anhängare är en mördande fara för samhället, skickar den politiska makten i Sverige fram sin hjälte, Mona Sahlin, för att ta udden av denna destruktiva skara. Problemet är bara att Monas svärd är slött som en potatis. Hon kallar sitt uppdrag för förebyggande, att förmå återvändande jihadister att inte vifta med sina svärd. Det ingår också i hennes uppdrag som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism att stoppa rekryteringen av ungdomar i riskzonen att bli IS-krigare.

Ett förebyggande arbete värt namnet mot nyrekrytering till sådana organisationer måste börja med att förklara de återvändande jihadisterna som medskyldiga till IS fasansfulla brott och ställa dem till svars för brott mot mänskligheten. De måste avtjäna sina straff innan det ska kunna bli tal om någon “förlåtelse” och avhopparstöd, ifall någon av dem kommer på tanken om att hoppa av.

Den andra viktiga punkten i ett förebyggande arbete mot jihadister är att samhället rakryggat och tydligt tar avstånd från deras värdegrunder och normer. Svenska IS- krigare har inte fötts ur tomma intet. De har fötts här, i ett av världens mest välmående och jämställda samhällen. Hur kan det komma sig?

Sverige hör till de västländer som utmärker sig vad gäller behandlingen av sina medborgare med utländsk bakgrund i enlighet med det kulturrelativistiska perspektivet. Kulturrelativismen är en näringsrik jordmån för islamisters tillväxt. Den politiska makten i Sverige har tagit emot islamister med öppna armar.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, alla har haft islamister på valbara platser och inom ledande positioner i partiapparaten. Mona Sahlin var bland de första politiska ledarna att ta på sig slöja och slå följe med patriarkatet i moskéerna.

I stället för att hålla religionen kvar i den privata sfären lät staten och kommunerna religionen träda in allt mer i det offentliga rummet. Statliga och kommunala medel skänkte nytt liv i religiösa organisationer och institutioner. Reaktionära imamer förärades bli företrädare för folk i invandrartäta områden och anställdes i flera kommuner som kulturtolkar. Staten lät obekymrat slöjan invadera små muslimska flickors kroppar medan “Under det rosa täcket” erbjöd ett annat könsfönster för andra barn. När “Fittstim” sparkade det etniskt svenska patriarkatet i skrevet, gullade det politiska etablissemanget med det islamistiska patriarkatet och Malmö stads lågstadieskolor inledde kulturutbyten med skolor i Saudiarabien.

Kulturrelativismen har gett vatten på islamisternas kvarn genom att låta den avskyvärda burkan smutsa ned skolans frihetliga och vetenskapliga värld, genom att hylla reaktionära kvinnofientliga islamister med skadeståndsersättningar, när de inte velat skaka hand med “smutsiga” och “mindre värda” kvinnor på jobbet i stället för att ge dem en spark i röven… Det är i denna jordmån IS-krigare hittar sina våldtäktsmän och självmordsbombare. Mona Sahlin och Örebro kommun har börjat i fel ände.

Att gräva ned kulturrelativismen är den första och viktigaste förebyggande åtgärden mot IS och liknande organisationer. Den andra åtgärden är att helt förpassa religionen till den privata sfären. Det offentliga rummet måste vara helt sekulärt. Soleyman Ghasemiani, poet, författare, socionom i GP.SE.