5
jul
Seneste opdatering: 6/7-15 kl. 0019
15 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Av Julia Caesar

Vi möter honom när vi kommer stretande från Almedalen uppför den branta Hästgatsbacken i Visby. Han kommer vinglande på cykel i folkmyllret och vet inte vart han ska. Vilken tur att jag har karta med mig och kan visa honom vägen.

Han är bekant med mitt sällskap, och jag får senare veta att han är riksdagsman (s) och före detta kommunalråd i en liten kommun i landsorten. När han förstår att vi har lyssnat på SD-ledaren Jimmie Åkessons tal spänner han ögonen i mig och säger:

– Så du vill inte ha ett inkluderande samhälle?

Nej, jag vill verkligen inte ha ett samhälle som inkluderar vem som helst som inte ens har asylskäl. Sverige är svenskarnas land. Det säger jag till honom.

“Ge mig en halvtimme så ska jag omvända dig”

Han ser chockad ut. Det var inte ett svar han väntade sig. Frågan var ju avsedd att framkalla skuld, men här föll den på hälleberget. Han konstaterar helt korrekt att vi har olika människosyn. Nu börjar hans känsloargument ta slut. “Människosyn” är också ett sådant där skuldladdat kodord som ska täppa till munnen på folk.

– “Ge mig en halvtimme så ska jag omvända dig,” säger socialdemokraten från landsorten. Jag brister i gapskratt. Han har inte en aning om vem han pratar med.

Vi var många som tänkte “Hut går hem till sist”

Emma HenrikssonEmma Henriksson (kd) kommer förbi i blommig långklänning. För några veckor sedan sparkades hon som kristdemokraternas gruppledare i riksdagen av partiledaren Ebba Busch Thor, som uppges sakna förtroende för Emma Henriksson. Henriksson känner uppenbarligen s-politikern mycket väl, och några politiska motsättningar över blockgränsen verkar inte föreligga.

Hon har naturligtvis inte en aning om att den dagen hon sparkades, den 9 juni, var en dag med champagneläge. Vi var många som hurrade och tänkte “Hut går hem till sist”. Det gör faktiskt det.

Emma Henrikssons smutsiga retorik

Emma Henriksson är nämligen prototypen för en mobbare. Hon är en av de riksdagsledamöter som med störst frenesi och ohederlig och smutsig retorik har gjort sitt yttersta för att misstänkliggöra och kasta skit på Sverigedemokraterna i riksdagens kammare.

Här kan hon ses i aktion i riksdagen 2011 i Jan Millds film (från cirka 2:50) när hon debatterar med Kent Ekeroth (SD). Hon kör sitt vanliga falskspel för att bortförklara invandrares stora överrepresentation i brottslighet. Emma Henriksson låtsas vilja göra det till en fråga om genetik.

“Man ( hon menar SD) målar upp en bild av de värsta brott som vi kan utsättas för, våldtäkt, mord, brutalt våld, och så sammanknippar man det med invandrare. De som lyssnar ska få en känsla av att de som har fötts i ett annat land, de har en annan typ av gener, lite våldsammare gener. Dem ska vi inte ha här! Dem ska vi utvisa!

Är det så att Sverigedemokraterna menar att genuppsättningen hos människor som inte är födda i Sverige eller något av våra nordiska grannländer är sådan att man som människa blir mer våldsam?”

Fyra år senare går det inte lika lätt att kläcka ur sig sådan smörja. Hut går hem till sist, som sagt.

Trafikstockning i åsiktskorridoren

Oturligt nog fick SVT Rapports politiske kommentator Mats Knutson, 51, hjärtinfarkt alldeles före Politikerveckan i Almedalen. För första gången sedan 1992 kunde han inte delta.

Det känns symboliskt. Politikerveckan, eller Almedalsveckan, i Visby är en jätteinfarkt. En trafikstockning i åsiktskorridoren. ” Politikens egen Kiviks marknad” skriver Staffan Heimerson i Aftonbladet.

Almedalen är industri. Almedalen är elefantiasis. En hel stad byggs upp i den annars fridfulla parken. SVT, Sveriges Radio, TV4, Dagens Nyheter har egna kvarter. Public service, som inte behöver tänka på pengar, ståtar med egna hus i två våningar. Miljonerna rullar, licensbetalarna betalar. Paviljongerna kan säkert byggas om till modulbostäder för nyanlända invandrare.

Här överskrids alla professionella gränser

Almedalen är politikernas och journalisternas lekhage, dagis och nattis. Rosévinet flödar i Visbys trånga gränder. Fler hamnar i tillnyktringscell än under Medeltidsveckan i augusti. Rosévinet är det sociala smörjmedel som lossar tungans och andra band hos politiker, lobbyister och mer än 800 journalister och får dem att frottera sig hejvilt med varandra.

Här överskrids alla professionella gränser mellan politiska makthavare och de som ska granska och bevaka dem – journalisterna. Visby tillhandahåller scenografin för en blomstrande konsensuskorruption där alla är vänner och rörande överens om en verklighetsuppfattning som stora delar av svenska folket inte delar. Alla avvikande uppfattningar riskerar att förstöra stämningen.

”Jag är i Almedalen, alltså är jag nån”

Staffan HeimersonRosévinet kommer i tankbåtar från Provence, där rosé har lägsta status. Går till allt. Men passar inget. Staffan Heimerson skriver: 

“Jo, det passar i Almedalen. Rosé är okomplicerat, osofistikerat och lite bonnigt. Men det stärker argumenten. Partiledare kan inte prata politik utan att slira in på rosé. I ett rosérus slänger sig lobbyister, partiledare och fackföreningsmän, kommunikatörer och konsulter, näringslivshöjdare, höger och vänster, påtryckare och pratkvarnar från televisionen, stylister och strateger, narcissistiska statsvetare, opinionsmätare, mutkolvar och – värst av allt – eliten av rikets reportrar ner i världens största ormgrop.

Det är incest. Men Almedalsveckan beskrivs som ”en unik manifestation av svensk öppenhet”. Det är gosigt. Alla ropar: ”Ännu en box rosé, tack!” skriver Staffan Heimerson.

Vinet och det gränslösa umgänget ger framför allt en känsla:

”Jag är i Almedalen, alltså är jag nån.”

Veckans incestuösa höjdpunkt: DJ Battle

Almedalsveckans incestuösa höjdpunkt är discotävlingen DJ Battle på Kallis, det vill säga Kallbadhuset. Glimtar av årets DJ Battle kan ses här. 

Maud Olofsson 1

Förra centerledaren Maud Olofsson hoppar omkring på dansgolvet till publikens applåder. Glömd är Nuonaffären, Sveriges sämsta affär någonsin som kostade de svenska skattebetalarna 40 miljarder kronor – lika mycket som hela försvarsbudgeten.  Glömt är att Olofsson – som första politiker på flera decennier – vägrade infinna sig till förhör i riksdagens konstitutionsutskott.

Det är obscent, det är anstötligt, det är vedervärdigt. Att se landsförrädare dansa och roa sig i det land som de har förstört för miljoner människor är faktiskt mer än jag klarar av.

Den gränslösa kulturministern

Læs mere »



 5
jul
Seneste opdatering: 5/7-15 kl. 1957
4 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Den netop overståede valgkamp har i flere henseender været lærerig.For det første må vi bemærke, at det politisk korrekte Danmarks kontrol over den offentlige mening er afgørende svækket, som vi kan se af to omstændigheder: For det første Dansk Folkepartis enorme fremgang og for det andet det faktum, at flere partier nu åbent erklærer, at det er nødvendigt at dæmme op for den massive tilstrømning af mennesker, som vi umuligt kan integrere – eller som det nu hedder inkludere – i det danske samfund, i dansk kultur og dansk retsopfattelse.

Det har atter engang vist sig, at den offentlige mening er lig med den mening folk offentligt tør give udtryk for – f.eks. når de bliver spurgt hvem de agter at stemme på. Hvad folk egentlig mener, når der ikke er journalister til stede, viser sig ofte at være noget helt andet.

Men danskerne er i stigende grad ved at ryste den politisk korrekte spændetrøje af sig. Efter at de nu i mange år har fået at vide, hvem der er stuerene og hvem der ikke er, er mange begyndt at tænke, at hvis det er politiske vrøvlehoveder, der skal definere hvad der er rent og hvad der er beskidt, kan de nok gøre det bedre selv. Hele talen på dansk og svensk.

Festen forløb planmæssigt under politibeskyttelse og var udover rekordvejret også begunstiget af rekorddeltagelse: Øget interesse for folkemøde. Se også Mosbjerg Folkefest 2015, dagen derpå.



 5
jul
Seneste opdatering: 5/7-15 kl. 2139
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

05.07.2015 003 05.07.2015 004

Jeg går en tur inden det er blevet over 25 grader og igen efter solnedgang. Luften er allerede til at skære i. Byen er næsten morgentom bortset fra nogle utrættelige, asiatiske turister.

Jeg er ikke specielt interesseret i biler, jeg er ligeglad med om jeg har en, og hvis jeg har, er jeg ligeglad med hvilken. Jeg har måske kørt 4 mio kilometer i bil, og det er alt rigeligt. Store, små, højestyrede, 2 CV’ er, Land Rover’s og Mercedes’er, bjerge, jungle, vinter. Til gengæld kan jeg ikke få cykler nok, de passer mig bedre. Men disse er også mere skulpturer med jul på, og her står de ret alene inden det store rykind i Nyhavn. Den ældste er Renault’en nederst fra 1928. Veteranbilklub på kulturrejse i København. © Snaphanen.dk. Klik f. helskærm.

Læs mere »