30
sep
Seneste opdatering: 30/9-16 kl. 0136
1 kommentar - Tryk for at kommentere!

Av Thomas Nydahl

Niklas Orrenius: Skotten i Köpenhamn. Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser (Bonniers)

“I Vilks såg jag en möjlighet att berätta om mycket samtidigt. Han är kanske sönderskriven som person, men de frågor hans situation väcker är absolut inte sönderskrivna. Dessutom har de försökt ta livet av honom tre gånger. Jag tycker inte att det har fått tillräckligt stort genomslag. Vad tänker salafisterna som vill döda honom?”

(Niklas Orrenius, intervjuad i Sydsvenskan 25 september)

Har man varit med kring allt som hänt Lars Vilks sedan han gjorde sin lilla teckning av en viss rondellhund kan man inte säga att Niklas Orrenius tillför mycket nytt i sin bok om ämnet. De danska texter och böcker som publicerats har givit en mängd relevant information. Vad man däremot kan säga är, att en svensk bok är nödvändig, och nu är den här. Orrenius kan med den i alla fall få ut några kulturskribenter ur tystnadens garderober och rent av få dem att förstå ett och annat. Fast säker är jag inte.

Vi lever i en epok av extremt islamistiskt våld i västerlandet. Detta våld eskalerar hela tiden. Det hat en islamist kan mobilisera tycks inte ha några gränser, varken vad beträffar metoderna eller valet av offer. Men alltför många vänder fortfarande bort blicken. Varför? Den tid är förbi då man stämplades som rasist för att man aktivt kritiserade och/eller angrepp fenomenet. I takt med att de döda blir allt fler ökar också behovet av sådan kritisk verksamhet mot den totalitära ideologin och dess profeter på lokalnivå. Ett av många problem på detta område är att kritiken tidigare i de flesta fall stämplades som “islamofobi”. I takt med att detta begrepp urvattnats eller avslöjats som propaganda har istället begrepp som “högerextremist” fått ersätta det. Att stämplas som det har varit lika effektivt. Stämpeln i sig har utestängt många seriösa människor, de har inte haft en möjlighet att ens formulera försiktig kritik, till skillnad från i andra europeiska länder. Frankrike har till exempel sådana som Gilles Kepel, England har bland många andra Kenan Malik och Danmark har, inte minst i samband med Lars Vilks, hedervärda, seriösa människor som Helle Merete Brix och Mikael Jalving.

Læs mere »



 30
sep
Seneste opdatering: 30/9-16 kl. 0418
1 kommentar - Tryk for at kommentere!

Dagens Nyheter har en meget underdrejet måde at meddele en katastrofe på. 156 uopklarede mord og 317 mordforsøg, overvejende fra 2015 og 2016. Vold og voldtægt bliver nedprioriteret eller ikke efterforsket. I Danmark er uopklarede mord ret sjældne, der er ikke et om året. Dette er politikerskabt, og det er ‘multikultur,’ ingen andre af deres kreative bortforklaringer. Gängmorden stjäl polisens resurser, Malmöpolisen begär nationell förstärkning för att kunna hantera alla mordfall



 29
sep
Seneste opdatering: 29/9-16 kl. 1437
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Jeg vil holde mig i live så længe som muligt, for at overvære den franske presses undergang. Det bliver dog svært, da den understøttes af staten”

Men islams fordringer er først lige begyndt, fordi demografien er på dens side, og et Europa, der ophører med at få børn, har påbegyndt selvmordsproces. Og det er egentlig ikke et langsomt selvmord. Hvis man først er havnet på en fødselsrate på 1,3 eller 1,4, så går det i virkeligheden meget hurtigt. (Snaphanens oversættelse)

Houellebecq fik i Berlin Frank-Schirrmacher-Prisen. Rede zum Schirrmacher-PreisHouellebecq: „Ich bin ein halber Prophet“ (Video tysk/fransk-utestet)