23
Nov
Seneste opdatering: 23/11-14 kl. 1557
36 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar

collage_maktkvinnor

Kvinnor är förtryckta. Män har makt. Enligt den feministiska evangelietexten är kvinnor en svag och utsatt grupp, underordnad männen genom en så kallad könsmaktsordning - ett svenskt ord som inte har någon motsvarighet i något annat land. Könsmaktsordningen är det religiösa credo som utgör kärnan i den radikalfeministiska liturgin. En av trossatserna är att männen har (hela) makten.

Problemet är att det inte sant. I dag är män i ökande grad förlorare – samtidigt som kvinnor lever sundare och längre, klarar skolan bättre, har bättre betyg, större verbal förmåga, utgör 60 procent av dem som studerar vid högskola och sitter på allt fler höga positioner i arbetslivet, där de utgör häften av antalet förvärvsarbetande (48 procent) i Sverige.  Kvinnor har makt. De har dessutom en arsenal av egna subtila maktmedel som män inte förfogar över på samma sätt.

Är mannen på väg mot evolutionens sophög?

Den manliga arketypen, självklar under tusentals är, är under attack. Om man vill hårdra tendenser i utvecklingen tycks mannen vara på väg att förpassas till evolutionens sophög som en antikverad och obehövlig rest i dinosaurieklassen. Genom evolutionen har han byggt sin existens på fysisk styrka och förmåga att utföra tungt kroppsarbete, skapa god levnadsstandard och försörja sin familj. Men hans kroppsstyrka behövs inte längre i ett automatiserat samhälle där mer och mer av arbetet utförs via spakar och datorer, och hjärnceller är viktigare än muskler. Vår allt mer kunskapsdrivna och globaliserade ekonomi och arbetsmarknad gynnar i första hand kvinnor.

“Följden är att kvinnorna mycket väl kan passera männen när det gäller inkomster och social position”

skrev den kanadensiska antropologen Helen Fisher  redan 1999 i boken “The First Sex – the Natural Talents of Women and How They are Changing the World”.  Femton år senare är hennes prognos på väg att besannas.

“Männens uppgift att skapa och skydda samhället”

Utifrån ett biologiskt perspektiv (hatat av feminister) är det i första hand männens uppgift att skapa och skydda samhället. Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, skriver på sin och journalisten Gunnar Sandelins blogg Invandring och mörkläggning: 

“Männen är såväl de yttre samhällsbyggarna som samhällsförsvararna. Kvinnornas huvuduppgift är att skapa det inre samhället, det vill säga att ta hand om medlemmarna och forma samhällets inre kvaliteter genom att praktisera omsorg och medmänsklighet. Om den manliga uppgiften att skapa och skydda samhället inte fungerar, så kommer på sikt inte heller den kvinnliga att fungera, därför att sådana samhällen går under. Det manliga är en nödvändig förutsättning för det kvinnliga.”

Under inflytande av jämställdhetsnormer, radikalfeminism och dramatiskt minskat barnafödande i Västvärlden är den traditionella kärnfamiljen under nedmontering sedan ett halvsekel.

“Men det är enbart i samhällen där kärnfamiljen är den minsta sociala byggstenen som demokrati verkar fungera” skriver Arnstberg.

Konsekvenserna av feminism och massinvandring

Det vi ser är konsekvenserna av att samhällsomstörtande krafter som massinvandring och feminism grundad i genusteori har fått härja fritt i Sverige alltsedan 1960-70-talen. Båda har rötterna i kulturmarxism. De står i uppenbar men aldrig erkänd konflikt med varandra – att svenska jämställdhetsideal frontalkolliderar med massinvandring från länder med patriarkala strukturer och hederskultur låtsas feministerna inte om.

I alla samhällen där konceptet har prövats har mångkulturalisering och massinvandring lett till splittring och samhällsupplösning. Processen skär som osynliga laserknivar genom alla skikt och strukturer i samhället. Ett tecken är att klasskamp och rasism byter skepnad. Traditionell klasskamp mellan överklass och proletariat ersätts med könskamp mellan kvinnor och män och kamp mellan ursprungsbefolkning och ett politikerimporterat proletariat. Som i all klasskamp handlar det om makt och plats vid köttgrytorna. I kampen mellan ursprungsbefolkning och det importerade proletariatet står en evolutionär strid dessutom om vilka som ska få befrukta kvinnorna och föra sina gener vidare.

Rasism mot vita heterosexuella män

Rasism i traditionell mening – som är ovanlig i Sverige - byter inriktning till en ny avart, riktad mot vita heterosexuella män. Attackerna vittnar om att etniskt svenska män som har byggt upp vårt yttre samhälle nu av vissa ses som en marginaliserad grupp som det är riskfritt att angripa. Arketypen den vite heterosexuelle mannen ska röjas ur vägen till varje pris, besudlad som han är av kolonial skuld och en förhatlig mansroll.

Skytteplutonerna utgörs av män och kvinnor med invandrarbakgrund och – häpnadsväckande nog – svenska kvinnor som likt spindelhonor  dödar sina hannar efter parningen.

Lantisen – så hopplöst out of date

Vulgärbilden av den svenske mannen är av en “slump” samma schablonbild som används för att nedvärdera Sverigedemokraternas väljare, en bild som inte stämmer med verkligheten och aldrig har gjort det: den lågutbildade arbetslöse mannen i glesbygd, lantisen som ohjälpligt har sackat efter i samhällsutvecklingen. Så hopplöst out of date där han sitter i Älvros, Trönö eller Hällefors och äter korv och dricker öl, lyssnar på Lasse Stefanz  och inte har en susning om vad det nyaste innekaféet på Södermalm heter eller hur man uttalar kaffesorterna på menyn.

Han är helt enkelt prototypen för en loser. Dessutom har han dålig mobiltäckning, och inte går tågen heller. Det är därför han röstar på SD, enligt förre socialdemokratiske statsministern Göran Persson. 

Det är honom feministerna pekar finger åt

Det är den här nidbilden av mannen, långt från storstädernas självbekräftande elit, som feministerna pekar finger åt. Det är hans bil som hotar miljön, han bär den annalkande miljökatastrofen på sina fleeceklädda axlar, det är hans magra kassa de vill använda till mer angelägna projekt. Som import i stor skala av nya manliga arketyper i form av ensamkommande virila “barn” som måste tas om hand och gullas med för flera tusen kronor per “barn” och dygn, emedan vårt land annars skulle stå hjälplöst inför framtidens utmaningar.

Varför ska tavlor ha hus när romer fryser?

Ett annat angeläget projekt är att diskutera varför tavlor ska få hänga på Nationalmuséum medan tiggande romer fryser på Stockholms gator. Konstverken borde givetvis hivas ut från muséerna som istället kan byggas om till härbärgen så att ännu fler tiggande romer kan komma till Sverige och göra gatubilden ännu mer exotisk och kontinental.

Bygg friggebodar åt romerna!

Christina Wahlbergs hjärta klappar för romerna. Jag återkommer strax till varför hon är intressant i sammanhanget. I en insändare i Dagens Nyheter fredagen den 14 november, återgiven på Karl-Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins blogg,  avfyrar hon den mest praktfulla floskelkaskad jag har sett på länge, och det vill inte säga lite. Hon vill att de som har en villatomt ska bygga friggebodar på tomten så att tiggande romer får någonstans att bo. En friggebod kostar kanske 100 000 kronor, tror hon, men det kanske de stora byggvaruhusen kunde sponsra en stor del av och andra aktörer (vilka?) resten, föreslår Christina och spånar vidare:

“Kanske kunde ett kvarter adoptera en rumänsk familj en tid, det finns säkert mycket som de kunde hjälpa till med, barnpassning, trädgårdsarbete, hushållsarbete. Varför kan man inte upplåta stugbyar och campingplatser som ändå står tomma under vinterhalvåret till boende?”

Nu står ju inte stugbyar tomma i Sverige. De är fullsatta med asylsökande, men det vet inte Christina Wahlberg. Hon vill vara god. Hon vill utan tvekan väl. Hennes hjärta blöder för romerna. Hon är på det sättet en typisk svensk kvinna, offer för ett fenomen som tycks ha nått epidemisk omfattning just i Sverige: en klar överproduktion av oxytocin.

Oxytocin hör inte hemma i politiken

Christina Wahlberg delar detta tillstånd med en påfallande hög andel av den kvinnliga befolkningen. I själva verket håller nivåerna i svenska kvinnors oxytocinproduktion på att leda Sverige fullkomligt åt helvete. Omvårdnads- och “tycka-synd-om”-hormonet oxytocin hör definitivt inte hemma i politiken men spelar dessvärre en nyckelroll i många kvinnors sätt att förhålla sig till politik och makt.

För att läsarna ska förstå vad jag menar vill jag frammana bilden av en så kallad “batikhäxa” eller PK-kvinna: en kvinna i lägre medelålder på mellan- eller chefsnivå i mestadels offentlig sektor. Ofta med en position i kulturlivet, universitetsvärlden eller på det sociala/psykologiska fältet – samtliga områden propagandacentraler för kulturmarxism. Hon kan också vara journalist, rektor eller ordförande i ett fackförbund.

Så överlägsen männen som skitar ner miljön

Som många av sina medsystrar röstar hon på miljöpartiet, som domineras av kvinnliga väljare och med sina krav på fri invandring skulle avskaffa det skattefinansierade välfärdssamhället i en handvändning om de fick chansen. Om hon chefar för ett fackförbund röstar hon på socialdemokraterna eller vänsterpartiet. Hon kan också vara liberal och rösta på folkpartiet, eftersom hon tror att de arbetar för frihet och helt har missat att partiet driver totalitär politik.

Hon komposterar sitt matavfall i återvunna majspåsar och handlar ekologiskt vare sig det gäller livsmedel, ögonsmink eller bag-in-box-vinet till fredagskvällen. Det ekologiska tänkandet får henne att känna sig extra god och omtänksam. Så överlägsen männen som skitar ner miljön.

Hon är beredd att gå i döden för utplåningen av sitt folk

Hon är omutligt politiskt korrekt och beredd att gå i döden för att bidra till utplåningen av sitt lands ursprungsbefolkning genom massinvandring från främmande kulturer. Vilket liv hennes egna barn kommer att få när svenskar är i minoritet i sitt eget land ägnar hon inte en tanke. För henne är det viktigare att leva i nuet och skörda vinsterna av sin politiskt korrekta hållning. Som feminist ömmar hon för vad hon anser vara “svaga grupper”, men dit räknar hon inte sina barn. Mot dem som hon inte anser representerar “svaga grupper”, till exempel män, kan hon vara en skoningslös amazon.

Hon har makt, och hon vet det

Eva Agnethe SelsingHon har makt, och hon vet det. Hon tillhör de första generationerna kvinnor som har full tillgång till utbildning och arbetsmarknad. Det statliga jämställdhetsmålet gör att hon gärna prioriteras före männen i arbetslivet. Genom preventivmedel och fri abort har hon en makt som hennes mor och mormor inte kunde drömma om; möjligheten att själv bestämma om, när och i så fall med vem hon vill ha barn. Hittar hon ingen hanne som duger kan hon shoppa ett komplett genpaket med djupfrysta sädesceller från en spermabank och slippa involvera sig i problemkomplex kring kärlek och svettiga samlag.

Som del av den pladdrande klassen har hon medias öra

I kommunikationssamhället har hon som del av den pladdrande klassen självklart medias öra. Klädd i miljövänliga kläder, med dinglande örhängen och ordmassor framförda med len röst syns och hörs hon ofta debattera i public service, rakt in i svenska folkets vardagsrum. Särskilt när frågor om kön och jämställdhet, kvoterade styrelseposter, miljö och en tredje pappamånad, det vill säga statligt könskvoterad föräldraledighet, diskuteras. Diskussionen sker alltid utifrån den statliga jämställdhetsdogm som slogs fast av socialdemokraterna i slutet av 1960-talet.

“Vilket översatt från kvinnospråk betyder likriktning”

skriver den danska filosofen Eva Agnethe Selsing i Berlingske Tidene. Hon menar att debatten om de här ämnena försiggår utifrån en bland kvinnor särskilt populär indignationspremiss:

“Jag är indignerad, därför har jag rätt (och du är nazist).”

Istället för sakargument flödar känslomässigt grundade slutsatser. Kvinnor har tolkningsföreträde i kraft av att de är just kvinnor och exponerar sina känsloliv.

Specifikt kvinnliga former av makt

Læs mere »



 22
Nov
Seneste opdatering: 23/11-14 kl. 1204
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Tommy Robinson fri på totalitære betingelser

Just to let you know following on from Tommy’s release from Prison we re-arranged Tommy’s debate at the Oxford Union for the 26th November. Tommy was visited by the Probation Services and informed that if he attends this debate he is not allowed to talk about Islam, Mohammed, Koran and if he does he will be recalled to Prison. Tommy is still determined to go and explain why he cannot debate certain subjects but is concerned that his Freedom of Speech is being silenced with the threat of Prison when none of the above topics relate to his ‘mortgage fraud’. Tommy feels that this is the way they are going to handle things now to try and silence him. Vlad Tepes

“Our tactics are putting the fear of God into IS”

SAS troops with sniper rifles and heavy machine guns have killed hundreds of Islamic State extremists in a series of deadly quad-bike ambushes inside Iraq, The Mail on Sunday can reveal. Defence sources indicated last night that soldiers from the elite fighting unit have eliminated ‘up to eight terrorists per day’ in the daring raids, carried out during the past four weeks. Until now, it had been acknowledged only that the SAS was operating in a reconnaissance role in Iraq and was not involved in combat. But The Mail on Sunday has learned that small groups of soldiers are being dropped into IS territory in RAF Chinook helicopters – to take on the enemy.

Targets are identified by drones operated either from an SAS base or by the soldiers themselves on the ground, who use smaller devices. The troops are also equipped with quad bikes – four-wheeled all-terrain vehicles that can have machine guns bolted on to a frame. They then seek out IS units and attack the terrorists using the element of surprise and under the cover of darkness.

The missions have taken place on a near daily basis in the past four weeks and the SAS soldiers have expended so much ammunition that regimental quartermasters have been forced to order a full replenishment of stocks of machine-gun rounds and sniper bullets. An SAS source said: ‘Our tactics are putting the fear of God into IS as they don’t know where we’re going to strike next and there’s frankly nothing they can do to stop us…‘We’re degrading their morale. They can run and hide if they see planes in the sky but they can’t see or hear us. Using so many snipers takes the fear factor to another level too; the terrorists don’t know what’s happening. They just see their colleagues lying dead in the sand.’ SAS quad bike squads kill up to 8 jihadis each day… as allies prepare to wipe IS off the map: Daring raids by UK Special Forces leave 200 enemy dead in just four weeks


Marcus Birro i Radio Länsman om hoten och hatet

Læs mere »



 22
Nov
Seneste opdatering: 22/11-14 kl. 1215
10 kommentarer - Tryk for at kommentere!

GoV

Et svensk Borgen?

Højreorienteret terror er i følge Europol et forsvindende problem, men svensk TV drama kan digte “fanatiska högerextremister som startar en brutal terrorkampanj” op. DR’s drama er rød, som Ingolf Gabold uden videre indrømmede, men svensk om muligt endnu mere afkoblet fra virkeligheden.

Högerextremistisk terror, främlingsfientliga partier och komplotter på högsta nivå.­ SVT:s politiska konspirationsthriller ”Blå ögon” – med premiär nästa söndag – ­speglar ett nutida Sverige ur flera olika synvinklar. Louise Peterhoff spelar en tuff stabschef som sugs in i en ond malström mitt under valspurten. Rollfiguren Elin Hammar skannar av sitt nya passerkort och glider vant genom spärrdörrarna i härdat glas inne i Rosenbad. Hon gör tidernas mest otippade comeback efter att ha fått sparken från sitt gamla jobb på justitiedepartementet under förödmjukande former. Den kavata karriärkvinnan har blixtinkallats sedan den ordinarie stabschefen försvunnit spårlöst mitt i valrörelsen.

Detta är en av de första scenerna i SVT:s nya storsatsning ”Blå ögon”, som har premiär nästa söndag. I serien dras Louise Peterhoffs högkompetenta tjänstekvinna in i ett svart hål av politiska komplotter, främlingsfientliga partier på frammarsch och fanatiska högerextremister som startar en brutal terrorkampanj. – Manuset är en riktig bladvändare som känns som en samtida och spännande dystopi. Visst är det uppskruvad fiktion, men Breiviks attentat och rasistiska hatbrott har visat att det händer hemska saker. Titeln ”Blå ögon” är inte bara en schablonbild för svenskhet utan också en påminnelse om att vi inte får vara så naiva inför de mörka krafter vi står inför, förklarar Louise­ Peterhoff.”Vi får inte vara blåögda inför de mörka krafterna”

Se Blå ögon, teaser: SVT. Portrættet af Sverigedemokraterne er mindre end diskret.
Læs mere »