Expressens gamle Paris korrespondent (og forfatter til “Sverige- sluten anstald”), har den mest åbenmundede klumme hver søndag. Han smugler de mest kontroversielle sætninger i i sine artikler: “Vi levar i praktiken i et laglöst land”. Ind imellem kan det ikke skrives – som man så da Weekendavisen trykte hans klumme, og den var mærbart stærkere end originalversionen. Også Nilson er underlagt den journalistiske konsensus.

Sverige har (importeret) EU´s højeste kriminalitet, til en politistyrke der er på haldelen af EU gennemsnittet. Ring efter politiet – de kan være 10 mil (100 km. ) borte:

Ulf Nilson: KriminalVÅRD fungerar inte

Det är snart ett år sen Anna Lindh mördades

25 juli 2004
Det är ett par dar sen Tony Olsson, en av landets läskigaste mördare, marscherade ut ur en sluten anstalt med hjälp av en insmugglad pistol…Spektakulära brott, spektakulära skandaler. Definitivt, men låt dem inte skymma bort det verkliga problemet, som ser ut så här:Det begås omkring 1,3 miljoner brott per år i Sverige. Det betyder att var sjunde svensk drabbas varje år. Detta enligt statistiken.
I verkligheten är situationen betydligt värre: hundratusentals brott anmäls inte, man har gett upp. Anledningen är att polisen sällan kommer. Och – värst av allt – att praktiskt taget INGA brott klaras upp och leder till straff, utom möjligen i Knutby.
Vi lever i praktiken i ett laglöst land, som fungerar hyfsat UTESLUTANDE därför att de flesta vanliga knegare alldeles automatiskt uppför sig ok.Att gamla människor är rädda för att gå ut om kvällen, att våldsbrotten ökar och inbrottsstatistiken rusar i höjden (nära 90 procent i Stockholmsområdet!) beror på att polisen bantats till vanvett och med hjälp av idiotiska metoder som slår ut sekreterare och gör poliser – betydligt dyrare! – till blankettifyllare.
Dessutom har den svenska polisen hamnat hopplöst på efterkälken vad det gäller beväpning och – kanske delvis därför – mod. Vilken skitgangster som helst i Stockholm äger en automatkarbin med en eldkraft som kan hålla tio poliser på mattan. Vi har fått en brottslighet, från krigets Balkan och de hårda öststaterna, som vi helt enkelt inte är organiserade eller beväpnade att möta.
Fängelserna har blivit, bland mycket annat, centraler där gangsters från Ryssland, Polen, Baltikum och ex-Jugoslavien skaffar sig kontakter, nätverkar och planerar brott. För att få bukt med detta krävs hårda tag: metalldetektorer, regelbundna razzior efter mobiltelefoner (som förstörs) och disciplinstraff. Gärna utvisning i stor skala även vid relativt lindriga brott: varje land har rätt till självförsvar.Vi måste dessutom vända ryggen åt den orealistiska myten om att svåra våldsförbrytare kan REHABILITERAS, omskolas, bli snälla och dugliga samhällsmedborgare, etc. Trams!
KriminalVÅRD har alltid fungerat illa och fungerar numera inte alls. Att inspärrade personer ska behandlas humant är en självklarhet, men att mördare ska ha det bättre än tusentals pensionärer – dusch en gång i veckan, indragna promenader! – är åtminstone för mig utomordentligt stötande.
Jag vågar tycka, kalla mig gärna reaktionär, den som vill, att fängelser där personer som Tony Olsson ”vårdas”, skall vara rymningssäkra. ”En liten öppning mot himmelen behöver vi alla”, skrev DN i torsdags i en ovanligt fjölig huvudledare. Anhöriga till de poliser som Olsson och hans kumpaner avrättade tycker möjligen att den himmelska öppningen förvandlats till en jordisk svängdörr, vilket är vidrigt. Vi behöver en attitydförändring. Om vi slutar dalta med förbrytare och rulla ut oss som dörrmattan för bögar och extremfeminister, blir Sverige ett bättre land.
Vi har proportionellt sett ungefär hälften så många poliser som EU-länderna i snitt. Inte minst därför har våldsbrott och våldtäkter fått epidemiska proportioner.
Av ULF NILSON
ulf.nilson@expressen.se