Hansen og  NÞrgaard: PÄ dansk og pÄ svensk
Offentliggjord 1 augusti 2003
Krönika: Handlingskraft mÄste avlösa törnrosasömn
Av Lone Nörgaard, lektor, cand. mag., Valby, och Torben Hansen, historiker, Kvistgaard
Denna krönika har tillkommit mot bakgrund av en djup förundran: Varför stĂ„r sĂ„ relativt fĂ„ danskar pĂ„ barrikaderna medan Danmark och resten av Europa utsĂ€tts för en smygande islamisering? Och inte minst – varför Ă€r sĂ„ fĂ„ kvinnor pĂ„ banan i den offentliga debatten? Om man betĂ€nker att det försiggĂ„r ett stadigt och massivt flick- och kvinnoförtryck i de slutna, integrationsovilliga, muslimska miljöerna, frĂ„gar de tvĂ„ krönikörerna.Inte en dag utan invandrarnyheter pĂ„ medieprogrammet. Som dessvĂ€rre endast sĂ€llan bjuder pĂ„ solstrĂ„lehistorier om mönsterbrytare och vĂ€llyckad integration, utan i stĂ€llet pĂ„ problem, problem och problem med muslimska grupper…. Tjat, tjat – men Ă€ndĂ„ kanske inte alls tjat.
För de har vĂ€l Ă„tminstone lĂ€st Ralf Pittelkows “Efter 11. September”, KĂ„re Bluitgens “Til gavn för de sorte” och antologin “Islam i vesten – pĂ„ Koranens vej?”? Och hur kan begĂ„vade intellektuella opinionsbildare och medieledarhundar förefalla vara orubbade nĂ€r Pittelkow, Bluitgen och antologins 15 bidragsgivare staplar siffra pĂ„ siffra, data pĂ„ data, berĂ€ttelse pĂ„ berĂ€ttelse som alla pekar i samma samhĂ€llsundergrĂ€vande riktning? Varför har dessa böcker inte haft mycket större genomslagskraft i form av aktiv handling och politiska avhyvlingar? Ăr okunskap, naivitet och konfliktrĂ€dsla verkligen huvudförklaringen till att Danmark och hela Europa har hamnat i denna vanvettiga soppa?
Denna krönika Àr skriven i hopp om att kunna bidra till att förebygga inbördeskrig à la Exjugoslavien och nej, det Àr dessvÀrre inget orealistiskt scenarium. à tskilliga andra Àn ovannÀmnda skribenter och författare har lagt fram metervis med siffror och exempel. Indicier och bevismaterial hopas dagligen i medierna och dessutom i rapporter frÄn tÀnketankar samt i monografier pÄ engelska, franska och tyska.
Det rĂ„der inte heller brist pĂ„ kunskap om motiven bakom familjesammanföringarna, fundamentalistiska missionsrörelser, islamiska skolors indoktrinering och censur, förberedelse till och verkstĂ€llande av de mĂ„nga “hedersmorden” (lĂ€s: mord) pĂ„ olydiga kvinnor eller till planerade terrorhandlingar. Det rĂ€cker inte att skjuta skulden för den rĂ„dande misĂ€ren pĂ„ fattigdom och utestĂ€ngande. Det Ă€r en skröna att de unga muslimerna blir kriminella för att “ingen behöver dem”, “de har inte arbete” eller “de kan inte fĂ„ nĂ„gon utbildning “. Det sistnĂ€mnda kan var och en med den nödvĂ€ndiga förmĂ„gan fĂ„ i detta land.
En kĂ€lla med mĂ„nga Ă„rs erfarenhet frĂ„n rĂ€ttegĂ„ngar mot vĂ„ldsmĂ€n sĂ€ger att kriminella frĂ„n kategorin “invandrare” aldrig Ă€r stackars oönskade. Exempel: 1) Ăverföll kvinna som gick med en barnvagn â höll pĂ„ med en högre utbildning. 2) En kvinna nedslagen – brottslingen hade heltidsjobb. 3) Försök till vĂ„ldtĂ€kt, kvinnan rĂ€ddad av dansk man som blev lemlĂ€stad – den ena av skurkarna tolk, den andra anstĂ€lld i en offentligfinansierad institution. Varför yttrar endast fĂ„ parlamentariker sig om förhĂ„llanden och hĂ€ndelser i fĂ€ngelser, rĂ€ttssalar, kriscentra, privatskolor och moskĂ©er?
Problemen i den lutheranska kyrkan dryftas i full offentlighet, men borde regeringen och Folketinget inte intressera sig för den arabiska predikan som levereras efter varje fredagsbön? Det Ă€r över ett Ă„r sedan SF:s Holger K. Nielsen uppmanade de “förmörkade” imamerna att “dra Ă„t helvete”. HĂ€nder det nĂ„got? Varför sade de folkvalda inte ifrĂ„n nĂ€r muslimska talesmĂ€n visade ett ansikte utĂ„t och föregav sig acceptera demokratiska spelregler och jĂ€mstĂ€lldhet för att bli nominerade till Folketinget och till kommunfullmĂ€ktige, medan de gav helt annorlunda kontanta uttryck för sitt sinnelag pĂ„ islamistiska hemsidor?
Kanske var orsaken att ett sĂ„dant upptrĂ€dande var nĂ„got ovanligt och att danska politiker gör en dygd av moderation och försiktighet nĂ€r det finns tveksamhet. Men varför kom Det Radikale Venstres ledning dĂ„ inte med nĂ„gon utskĂ€llning nĂ€r islamisterna kastade masken under sin “gemensamma bön för fred” pĂ„ Köpenhamns RĂ„dhusplads fredagen den 4 april [2003]?
Arrangementet var en skrĂ€llande ögonöppnare för politikerna. HĂ€r sades det – eller rĂ€ttare sagt skreks – med all önskvĂ€rd klarhet: “Makten finns inte i Washington, pĂ„ Christiansborg [danska regeringskansliet, motsvarar Rosenbad]eller pĂ„ RĂ„dhuset. Vi Ă€r makten!”
Vi vill sÀtta ett dussin stekta rödspÀttor pÄ att demokratins ledare hoppas att den sortens islam-fascistiska appeller snart upphör. SÄ dÀr lugnt och fint. Herregud, vi har ju alla varit unga och skrikit pÄ gatorna, eller hur?
TĂ€nk bara pĂ„ den tyska utrikesministern Joschka Fischer och hur salongsfĂ€hig och anpassad han upptrĂ€der pĂ„ de bonade golven i dag. Danska politiker och andra beslutsfattare Ă€r inte de enda som underlĂ„ter att reagera resolut. Ăverallt i VĂ€steuropa föredrar de flesta folkvalda att tassa försiktigt nĂ€r de hör ordet “islam”.
De förhĂ„llanden som vi har nĂ€mnt hĂ€r gĂ€ller i det mesta av EU – plus Schweiz och Norge. Bakgrunden Ă€r i hög grad att en ideologisk kampanj har varit igĂ„ng i Ă„rtionden frĂ„n Bergen till Milano – i stor omfattning betalad och inspirerad av Saudi-Arabiens wahabism, som Ă€r beteckningen för Osama bin-Ladens hatiska och kvinnoförtryckande ideologi. Projektet gĂ„r ut pĂ„ att skapa ghetton dĂ€r sĂ„ mĂ„nga muslimer som möjligt lĂ€ggs i en ideologisk tvĂ„ngströja och görs till fotfolk i en erövring.
Medan de flesta europeiska regeringar tvÀrtom arbetar hÄrt pÄ att integrera de mÄnga icke anpassade muslimerna och pÄ att lÀra dem leva i frihet under ansvar. Om detta en dag skulle lyckas kommer islam att bli en privatsak, och dÄ kommer de hetsiga missionÀrerna och de ambitiösa islamist-politikerna att bli överflödiga.
För nĂ€rvarande har dessa fundamentalistiska ideologer dock goda möjligheter att slippa arbetslöshet. Det Ă€r nĂ€mligen inte svĂ„rt att ge arabiska och turkiska ungdomar en islamisk identitet. Som ett kollektivt projekt Ă€r islam visserligen inte mycket att skryta med. Oavsett om man anvĂ€nder ekonomi, politik eller kultur som parametrar slutar rĂ€kenskaperna med röda siffror i botten. T o m FN har officiellt lagt fram dokumentation för att de arabiska staterna â varav hĂ€lften tjĂ€nar grova pengar pĂ„ export av olja â Ă€r ett konkursbo. ĂndĂ„ lyckas en förbluffande stort antal unga islamister Ă„dra sig storhetsvansinne och hĂ€nvisa till Koranens försĂ€kran om att muslimerna Ă€r Allahs “bĂ€sta församling.”
Av de mĂ„nga utopiska hemsidorna och brandtalen framgĂ„r det att “muslim” Ă€r liktydigt med att tillhöra ett herrefolk och att VĂ€st Ă€r dekadent, ondskefull, förtappat o.s.v. Islam Ă€r dĂ€remot lösningen pĂ„ allt – frĂ„n personlig hygien till etablering av den perfekta staten. Detta flockmĂ€nniskobudskap Ă€r milt sagt inte Ă€gnat att frĂ€mja laglydigheten. I skalans harmlösa Ă€nda förolĂ€mpar Hassan den danska kvinnan som gĂ„r med korta byxor en sommardag i sitt eget land. I avdelningen för tyngre saker hamnar de otrogna som var oturliga nog att uppehĂ„lla sig pĂ„ fel gata eller i fel taxi, pĂ„ sjukhus.
Myndigheterna och det civila samhÀllet har vant sig av med att anvÀnda dominans, inskÀrpa regler, varna och hota potentiella skurkar. Under Ärtionden har strömmen av asiatiska och afrikanska tillvandrare försiggÄtt utan plan. VÀsteuropas stater Àr inrÀttade för att krÀva in avgifter och skatter för att hÄlla igÄng olika vÀlfÀrdssystem som naturligtvis attraherar folk frÄn Anatolien och Punjab.
Budgetproblem blir ett av resultaten, och förvaltningsrutiner förhindrar att ideologiseringen av tillvandrarna registreras. Med ideologisering förstÄs en systematisk indoktrinering i sharia (islamisk lag/rÀttsuppfattning) dÀr den medförda men i stort sett omedvetna förestÀllningen om islam förstÀrks och blÄses upp till en alltomfattande ideologi som ska binda ihop de troende i en flock som imamer och andra ledare styr.
Danska byrÄkrater och parlamentariker förefaller dessvÀrre inte bekymra sig sÀrskilt om islamismens totalitÀra hot och den dagliga kriminaliteten dÀr ungdomar med muslimsk bakgrund Àr klart överrepresenterade.
Detsamma gĂ€ller de fina mĂ€nniskorna frĂ„n Venstre och konservativa i NordsjĂ€lland och Köpenhamns nordliga förstĂ€der lĂ€ngs Ăresund [motsvarar ungefĂ€r Söder i Stockholm.]. Hur har det alls gĂ„tt sĂ„ lĂ„ngt? Varför Ă€r sĂ„ mĂ„nga invandrare frĂ„n Afrika och Asien muslimer som avskyr det samhĂ€lle som tar emot dem, medan tamiler, sikher, tibetaner och vietnameser generellt anpassar sig till VĂ€sts frihet och system?
En viktig faktor bakom den muslimska folkvandringen till VĂ€steuropa Ă€r EG:s – senare EU:s – samarbete med den arabiska vĂ€rlden. Som mĂ„nga andra viktiga beslut trĂ€ffades ocksĂ„ detta pĂ„ fransk tillskyndan. Efter det att Frankrike gav upp Algeriet 1962 projekterade dĂ„varande president Charles de Gaulle en allians mellan Europa och en rad arabiska regimer. Syftet var bl. a. att motverka USA. 1974 upprĂ€ttades en parlamentarisk sammanslutning med syfte att stĂ€rka EG:s politiska, kulturella och ekonomiska förbindelser med den arabiska vĂ€rlden.
I denna grupp deltog medlemmar frĂ„n 18 nationella parlament, dĂ€ribland det danska folketinget och Europaparlamentet. Senare försĂ„gs gruppen av en struktur, betecknad “Den euro-arabiska Dialogen” med en stark position i bl.a. EG:s och senare EU:s ledande organ. Dialoglobbyn arbetade för en utrikespolitik som var proarabisk och riktad emot Israel och USA.
Dessutom gynnade den en permanent och massiv arabisk och muslimsk nĂ€rvaro i Europa genom invandring och bosĂ€ttning av miljoner mĂ€nniskor frĂ„n Nordafrika och VĂ€stasien. Orientalisten Bat Ye’or (född i Egypten, bosatt i Schweiz) skriver att pĂ„ franskt, tyskt och belgiskt initiativ har flera europeiska institutioner arbetat för att underlĂ€tta denna utveckling genom en offensiv i kulturliv, undervisning och publiceringsverksamhet. StrĂ€vandena har stötts av universitet och islamofila kristna kyrkoledare och Ă€r avsedda att framstĂ€lla islams civilisation i bĂ€sta möjliga ljus. Flera generationer europeisk ungdom har redan uppfostrats i denna proarabiska ideologi (jĂ€mför Bat Ye’or: “European Fears of the Gathering Jihad”, www.frontpagemagazine.com, 21. febr. 2003).
Bidrog denna gemensamma europeiska strategi till den besynnerliga lagstiftning som för 20 Ă„r sedan öppnade Danmark för familjesammanföringar – d.v.s. immigration genom tvĂ„ngsĂ€ktenskap – i en situation med nĂ€stan en kvarts miljon arbetslösa? De fyra danska undantagen frĂ„n Maastricht-fördraget kommer snart pĂ„ den politiska agendan [2003]. Vilka politiker och tjĂ€nstemĂ€n har mĂ„nne tĂ€nkt sig orientera och upplysa vĂ€ljarna om de Gaulles lansering av EG/EU:s “arabiska” strategi och dess konsekvenser för Europa? Vi vĂ€ntar spĂ€nt pĂ„ svar – inte minst frĂ„n vĂ€nsterkanten..
