18
apr
Seneste opdatering: 18/4-05 kl. 1556
Ingen kommentar - Tryk for at kommentere!

Man kan ikke skrive i en dansk avis, at der er censur i Sverige. Det er for langt ude. Ingen vil tro andet end at skribenten er lidt halvparanoid. Redaktionen vil erstatte ordet med et andet. Jeg har selv oplevet det med JP. I Danmark er det halvpsykiatriske tilfælde der føler sig censureret.
Der er mange måder at sminke et mediebillede på. BRÅ´s “faceliftede” statistik. SVT, som aldrig kunne drømme om at lukke en middelalderlig Mullah ind i et studie, men nøje håndplukker deres indvandrere, så der ikke “gødes for racisme og fremmedfjendlighed” – mao. så Riksdagens fremmedpolitik gennem 30 år, ikke kompromitteres. Van Gogh mordet, som fik et absolut minimum af opmærksomhed. Minimal dækning af immigrations-stoffet fra Holland, England, Tyskland eller Frankrig. Eller det seneste lille eksempel: Dronning Margrethes islam-udtalelser- fuldkommen negligerede.
Danske skribenter i svenska aviser ? Carsten Jensen, Suzanne Brögger og Hanne Vibeke Holst, som næppe kan kaldes main stream danske. Kort sagt: Nydeligt regisserede Potemkim kulisser.
Mange svenskere har ikke den samme berøringsangst overfor ordet “censur”. Og hvorfor ikke kalde en spade for en spade? Her et eksempel fra det fremragende, gamle og hæderkronede tidskrift DSM:Gå ind på http://www.dsm.nu artiklerne under “Mediacensuren”


‘All animals are equal, but some animals are more equal than others.’
Varningsflagg för militant islamism
DEN SVENSKA MEDIACENSUREN

exempel 14
DSM nr 6/2003

I 30 år har Lars Berglund – docent i konstvetenskap med utomeuropeiska kulturer som specialitet – medverkat på kultursidan i Sydsvenskan. Men när han för nu ganska exakt två år sedan ville få nedanstående artikel publicerad blev han refuserad av tidningens kulturredaktör Staffan Söderberg. Och inte nog med det. Sedan dess har han varit en på kultursidan i Sydsvenska icke accepterad medarbetare.
Nu i höst har fakta och synpunkter som Lars Berglunds fått utrymme bland annat på Expressens debattsida – låt vara tillsammans med ”balanserande” inlägg från militant islamistiskt håll. Och nyligen fick frilansjournalisten Lars Åberg möjlighet att på Sydsvenskans kultursida anmäla Aje Carlboms avhandling ”The imagined versus the real other”*, som är en studie av den islamiska separatism som fått ett allt starkare fotfäste i Malmö med Rosengården som centrum.
Det är tveksamt om en artikel som Åbergs hade kunnat bli publicerad för två år sedan. Den censur som de stora tidningarnas kultur- och debattredaktörer upprätthållit och fortsatt försöker upprätthålla för att främja och värna ”korrekt åsiktsbildning” får allt svårare att stå emot den verklighet, som nu tränger sig på från alla håll – en verklighet som tillhör fler och fler ”vanliga människors” vardag.
Att en artikel som Sydsvenskans kulturredaktör refuserade för två år sedan och som DSM nu kan publicera är en bra illustration till hur en handfull journalister med för debatt och åsiktsbildning strategiska positioner genom att agera åsiktspoliser kväser den fria åsiktsbildningen. Därmed utgör de ett allvarligt hot mot demokratin.

* (se : Han flyttade til landet annorlunda:http://dansk-svensk.blogspot.com/2000_04_01_dansk-svensk_ar chive.html)

Varningsflagg för militant islamism
LARS BERGLUND

Leif Karlsson, som i egenskap av imam tagit sig det arabiskklingande namnet Abd Al Haqq Kielan, har i
några artiklar i Sydsvenskan gett uttryck för sin syn på islams roll i ett både nutida och framtida Sverige (1). Hans retorik och önskemål överensstämmer ganska väl med vad hans arabiska kollegor mer högljutt kräver i såväl Köpenhamn som i London, Paris, Köln och Rom.
London är i dag
ett centrum för de mest hårdföra islamisterna, av vilka flera är efterlysta för mord och terror i sina hemländer (2). Därför är det inte särskilt förvånande att de muslimska terrorister, som utförde attentaten i USA den 11 september, kan spåras till Europa. Ett av toppnamnen i terroristorganisationen al Qaida har för övrigt svenskt medborgarskap och “svenskar och danskar” har enligt uppgift fått utbildning i Usama bin Ladens träningsläger i Afganistan.


I Danmark har den muslimska fundamentalismen i landet debatterats öppet och sakligt i samband med det senaste valet till Folketinget. Orsaken till detta var bland annat att många araber med kopplingar till
terroristorganisationer har verkat eller verkar i landet (3). Några av dem är imamer såsom t ex den kände arabiske retorikern Ahmed Abdulaban. Han har hela tiden försvarat talibanstyret i Afganistan och hotat USA med vedergällningsaktioner. Tidigare bjöd han in muslimska terrorister till Danmark, varav den mest kände är “den blinde shejken”, Omar Abdel Rahman, som dömts till 240 års fängelse för terrordåd i USA.
Ahmed Abdulaban samlar framför allt invandrade palestinier och somalier i sin moské i Köpenhamn och är ökänd för sina häftiga utfall mot både danskar, kristna och judar. Andra fundamentalister och fundamentalistiska organisationer i Danmark är Milli Görüs, Minaj-al Quran, Islamisk Kulturcenter, Habz-ut-Tahrir och De Islamska Förbunden i Danmark.
Drömmar om ny islamisk stormakt
Alla dessa sprider fundamentalistiska drömmar om att skapa en ny islamisk stormakt, Kalifatet. De framhåller, mer eller mindre aggressivt, att islam är oförenligt med moderna västliga demokratier samt att integration skadar muslimska värderingar och intressen. Av den anledningen kräver de att fler arabiska lärda skall få verka i Danmark och att detta i sin tur kräver fler moskéer och koranskolor i landet.
Ett resultat av de “danska” imamernas hetsiga angrepp på västerländsk livsstil var bl. a. att många muslimska ungdomar, som trots att de var födda,
uppvuxna och jobbar i Danmark, sjöng “Segern är vår” och gjorde V-tecknet efter terrorangreppen mot New York och Washington (4). Men det skall samtidigt göras klart, att sekulariserade muslimer, särskilt de som nu sitter i det danska folketinget, inte delar islamisternas militanta värderingar! Och jag utgår ifrån att de flesta muslimerna i Sverige inte heller gör det.
Trots detta vill Abd Al Haqq Kielan nu att staten ändå skall bidra till att muslimska samfund i Sverige också skall bli undervisade av “lärda” imamer från arabländerna. Han gör det genom att hävda att muslimerna i vårt land är en andligen förtryckt och utrotninghotad minoritet, som lider av att vi kristna är särskilt benägna för apartheid, judehat och islamofobi. För att få tyst på sin kristne debattmotståndare i ett TV-program nyligen hävdade han dessutom att “Hitler var kristen”.
Muhammed och Jihad
Som motbild till den kristna intoleransen gör Abd Al Haqq Kielan gällande, att islam är den mest upplysta och toleranta av alla religioner. Men i brist på moderna exempel på toleranta muslimska samhällen påstår han, att gamla arabiska feodalsamhällen varit mer toleranta än några andra samhällen. Men om det verkligen varit på det viset hade väl Muhammed rimligtvis inte behövt känna sig tvungen att starta det heliga kriget, jihad, mot alla otrogna och med svärdet i hand haft som mål att omvända alla andra folk till den enda rätta läran? Nej, Abd Al Haqq Kielan, din historiebeskrivning och de religiösa drömmerier som du fört till torgs i massmedia är inte särskilt väl underbyggda och jag kan inte låta bli att undra varifrån du fått din muslimska vägledning.
Islam har aldrig varit särskilt tolerant i modern mening. De blodiga erövringar som gjorts i dess namn genom tiderna, inte minst de upprepade försöken att erövra Europa, står knappast några andra totalitära eller koloniala regimer efter i jakten på oliktänkande. Islams, i det närmaste fanatiska, tvång att till varje pris omvända nya själar pågår dessutom fortfarande, särskilt i Afrika och Asien. Det som hänt och händer på t. ex. Östtimor och Irian Jaya, samt i Sudan och Nigeria, talar sitt tydliga språk.
Kielan lockar få
Abd Al Haqq Kielan beklagar sig över att så få kommer på fredagsbönen. Men är det så konstigt när han själv tycks leva i en fantasivärld, där den andliga och materiella utvecklingen stått still under de senaste1000 åren. Hans idealbild för en framtida muslimsk civilisation i Sverige är ju kalifatet i Cordoba, den del av södra Spanien som muslimerna erövrade med våld på 700-talet och som blomstrade under några århundraden tack vare god tillgång på kristna slavar. Men just den delen av historien undviker Kielan nogsamt att nämna något om.
Däremot är de kristna korstågen, som ägde rum ungefär vid samma tid, rykande aktuella för honom och han använder dem gång på gång som typexempel på kristen intolerans och grymhet. Men orsakerna till korstågen undviker han också nogsamt att nämna, ty det är ju inte för intet som ordet korståg har en positiv klang i alla västeuropeiska språk. Idag bedriver vi t ex korståg mot ungdomsbrottlighet, korståg mot fattigdomen, korståg mot knarket och nu senast korståg mot terrorismen. Ordet korståg har samma positiva klang hos oss i Väst som ordet jihad har i den muslimska världen.
Men jag vill bestämt hävda att ordet jihad är betydligt mer fläckat av blod och tårar än vad ordet korståg varit eller någonsin kommer att bli. Den jihad som t ex gjordes mot armenier och andra kristna folk i Turkiet så sent som 1915-23 visade knappast prov på varken tolerans eller barmhärtighet. I islams namn massakrerades nämligen under ohyggliga omständigheter ca 1,5 till 2 miljoner människor – män, kvinnor och barn – utan att världssamfundet reagerade nämnvärt. En av de äldsta kristna kulturerna, som var mycket äldre än islam, utplånades därmed på några få år. Tystnaden och likgiltigheten när det gäller detta sentida folkmord skall, enligt ett samtida vittnesmål i tyska Bundesarchiv, ha övertygat Hitler om att det skulle gå lika lätt att oförmärkt utrota judarna.
Men jag skulle knappast göra gällande att Hitler för den sakens skull var muslim.





Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?


Comments are closed.