25
apr
Seneste opdatering: 9/5-10 kl. 0324
97 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar

(som vi er glade for at kunne sige,  skriver her hver søndag indtil valget i september.)

När vi kommer in i kyrkan möts vi av mosters sista knock out.

Framme i koret står den vita kistan, smyckad med den praktfullaste blomsteruppsats jag har sett, i enbart gult och blått. Den svenska flaggans färger.

Det har hon själv bestämt. Moster har regisserat sin egen begravning, och det här är det sista hon vill säga till oss efterlevande: Var stolt över att du är svensk!

Det blir en vacker begravning. Prästen har kanske inte en av sina mest inspirerade dagar, men han kände ju inte moster. Det är hon som har valt musiken och psalmerna, och vi sjunger dem för henne med gråtspruckna röster.

Till begravningskaffet serveras rejäl landgång, kaffe och gräddtårta. Det har moster också bestämt. Allting har hon ordentligt skrivit ned i ett dokument.

Vi pratar politik vid begravningskaffet. Det skulle moster ha gillat. Vi är syskonbarn och kusiner som har rest långväga och träffas sällan. Vi utgör ett tvärsnitt av Sveriges befolkning, och nu sätter vi ord på den frustration vi känner över vårt urspårade land.

En är yrkesmilitär och talar med sorg om hur det svenska försvaret har monterats ned på bara tio år. Det har skett i tysthet. Nu kan militären på sin höjd försvara Riksdagshuset och Arlanda flygplats.

En undervisar vid ett universitet och står inte längre ut med den politiska korrektheten och genusfundamentalismen. Arbetsklimatet har blivit omöjligt. Han vill emigrera.

Själv tvingas jag skriva under pseudonym och ta omvägen över Danmark för att bli publicerad, trots ett långt yrkesliv i medievärlden. Svenska massmedia är stängda för alla som på minsta sätt ifrågasätter de sju riksdagspartiernas invandringspolitik.

Yttrandefrihet finns inte längre i Sverige.

”Stå på er! Ge er inte!” skulle moster ha sagt.

Det politiska samtalet

På tåget hem blir minnena tydliga: alla dessa kvällar hemma hos moster och morbror när de diskuterade politik med sina vänner så att stickor och strån rök. Jag satt där med öron stora som tefat och lyssnade. Kära moster, det var du som introducerade mig i det politiska samtalet.

Doftminnena av mosters handbalsam: F. Paulis Liljemjölk. Jag får prova en klick.
 Jag är fem år, och det är min första lektion i kvinnlighet.

Moster var bilkårist, hon ville göra en insats för Sveriges försvar. Det är i hennes och morbrors svarta Volvo PV 444 med delad bakruta och takgök som jag lär mig köra bil. Jag är sjutton år.

Mosters liv är historien om ett Sverige som inte längre finns.

Hon föddes 1922. Hennes mamma, min mormor, födde sex barn på sju år. Två dog, fyra överlevde. Morfar var Hälsinglands första bilhandlare och gjorde så småningom goda affärer. Mormor var en tuffing som hade körkort redan på 1920-talet och följde med morfar ned till Stockholm och hämtade bilar.

Mormor och morfar med sina fyra barn 1931. Moster är nummer två från vänster, 8 år gammal.

Moster blev aldrig socialdemokrat

1920- och 30-talen var hårda tider i Sverige. Det var svält, arbetslöshet och depression. Socialdemokraterna hade tagit makten 1932 och började bygga upp Folkhemmet. Riktigt lossnade det inte förrän 1945, när kriget var slut. Då gifte sig moster med en stilig bondpojke i samma kyrka där hon nu begravs.

Socialdemokrat blev hon aldrig. Hon genomskådade socialdemokratins totalitära betongkärna långt före de flesta. Olof Palme tilldrog sig hennes synnerliga missaktning. Vid nyheten om hans död hällde hon upp ett glas rött. De orättvisor som hon kämpade mot i sitt liv sammanföll aldrig med det socialdemokratiska partimanifestet. Som till exempel att det krävs en son för att ärva ett bondehemman.

1960- och 70-talens jämlikhetsdebatt, Grupp 8 och Jösses flickor (”Å-å-å tjejer, å-å-å tjejer, vi måste höja våra röster för att höööras!”) fnös hon åt. Hon var jämlik på sitt eget sätt.

Hon gav inte 5 öre för överklassens döttrar, låtsasproletärerna med arvmiljoner på banken och sjötomt i Saltsjöbaden som gjorde sig till ombud för arbetarklassens kvinnor.

Hon genomskådade dem långt före mig.

Våld enligt koranen

I dag skulle moster med rakbladsvass röst ha frågat varför Gudrun Schyman och andra hängivna feminister inte säger pip om det våld och förtryck som invandrarkvinnor utsätts för i hederskulturens namn? Är våld inget att hänga upp sig på om det utövas i enlighet med koranen? Är rätten att bära burqa mer angelägen än rätten att slippa bli tvångsgift, våldtagen och misshandlad?

Moster var bärare av det svenska kulturarvet medan det ännu fick finnas. Lyckligast i lingonskogen, på skidor eller vid vävstolen där hon vävde trasmattor. För henne var det självklart att vara stolt över att vara svensk. Politisk korrekthet var inte hennes cup of tea. Hon förbehöll sig rätten att tänka själv.

De sista åren av sitt liv var hon förlamad och rullstolsburen och kom sällan ut. Om hon hade fått syn på kvinnor i burqa hade hon svimmat.

Sharialagar hade moster hissat pestflagga för direkt.

Sveriges förvandling till mångkulturellt samhälle försiggick utan hennes vetskap och medverkan. Ingen av oss andra som bor i Sverige blev heller tillfrågade.

Istället utsattes vi för indoktrineringskampanjer som skulle få oss att älska mångkulturen och hata allt svenskt.

Jag gick på alltihop

På 1960-talet trädde vi in i en globaliserad värld. Efterkrigstidens ideologiska svallvågor nådde Sverige med full kraft och blandades med stora doser kommunism från totalitära diktaturer. Den nationella lojaliteten, känslan för det egna landet, rasade mot nya bottennoteringar. Allt som representerade svenskhet och svensk kultur var töntigt och pinsamt. Det skulle föraktas och utplånas.

Hembygdsföreningar, folkdans och midsommarfirande runt majstången sågs som löjeväckande och gammalmodigt. I vissa läger kallades det till och med för ”färgglad fascism”(valet 1998). Den svenska flaggan blev en töntsymbol, alternativt en symbol för tvivelaktig nationalism. Allt internationellt omgavs med storögd spänning och exotism.

Tyvärr gick jag på alltihop. Jag är ledsen att behöva säga det, men så var det. Jag, den första i släkten som hade fått studera och bli akademiker, började se med andra ögon på kulturen hos mitt eget ursprung. Med avståndstagande ögon. Hellre än jag lyssnade på svensk folkmusik sjöng jag med i chilenska kampsånger. Hellre än svensk husmanskost lagade jag Chili con carne och Nasi Goreng. Det var knappt jag stod ut med att se människor leka Små grodorna runt midsommarstången.

Är neger ett fult ord?

Vilken mäktig indoktrineringstsunami som svepte över landet! Språket började tvättas rent från ord som neger, tattare och zigenare. Nu skulle alla som någon gång satt sin fot i Sverige kallas svenskar, och vi fick lära oss att alla människor är likadana och alla kulturer är lika bra – även de som mördar oliktänkande och förtrycker kvinnor, barn, funktionshindrade och homosexuella.

Fast minst bra är den svenska kulturen. Om den ens finns.

Sådana påbud brydde sig moster aldrig om. Hon fortsatte säga neger, sakligt och utan känslomässig laddning, för det var det ord hon hade lärt sig. Jag hyschade åt henne – ”Moster! Så får man inte säga!”

Var moster rasist? Absolut inte. Men hon kunde inte förstå varför en viss kombination av bokstäver ses som fulare än någon annan. Det är ju vi själva som ger orden deras laddning.

En stor del av sitt liv levde hon i ett Sverige utan nämnvärd invandring, och hon förhöll sig avvaktande till det hon inte kände till. För hennes generation är den pågående utplåningen av svensk identitet och kultur fullkomligt obegriplig och oacceptabel.

Att alla får vara stolta över sitt land och sin kultur utom svenskarna är ingenting som vi ska acceptera. Aldrig någonsin.

Bereda marken för massinvandring

Genom att under årtionden konsekvent smutskasta allt svenskt har Sveriges politiska och intellektuella elit systematiskt velat undergräva och beröva oss vår nationella självkänsla. Det har varit ett viktigt led i att psykologiskt bereda marken för massinvandring från andra länder och få oss att böja oss för kulturer som inte ens avlägset liknar vår egen.

”Liksom härskarna i Aldous Huxleys Du sköna nya värld har de svenska politikerna avsiktligt avskaffat Sveriges historia i akt och mening att klippa av det förflutna och, genom att göra invånarna desorienterade i sin tidskänsla, göra dem lättare att manipulera” skriver den brittiske journalisten Roland Huntford i The New Totalitarians (Det blinda Sverige, 1972).

Huntford var under många år korrespondent för The Observer i Sverige och beskriver landet som en kontrollstat i klass med mardrömsstaterna i Huxleys Du sköna nya värld och George Orwells 1984.

Ett folk som fråntas rätten att vara stolta över sig själva och sitt land har ingenting att sätta emot främmande invasionsstyrkor, vare sig de kommer som fientliga trupper i krig eller genom massinvandring som har beslutats högt över folkets huvuden.

Ett folk som har långtidsmarinerats i nationellt självförakt kan inte förväntas göra motstånd när utifrån kommande kolonisatörer tar över deras land.

Den vackraste bygden

Elitens nationella självhatskampanj har tack och lov inte lyckats, inte helt. De som odlar en ”ned med oss”-mentalitet är en minoritet. Att det är de som hörs mest beror på att det är de som har tillgång till media. Folkmajoriteten älskar sitt fosterland i tysthet. Identiteten är nära förbunden med den plats eller det landskap där man är född. Man är ”hälsing”, ”dalkulla”, ”norrbottning” eller ”skåning”.

Inom sig bär varje svensk ett stycke hembygd, ett landskap, en socken, en gård, en stuga, ett stadskvarter som är vackrare än något annat och som omfattas med en särskild kärlek och hemhörighet.

”En nation är en spontan biprodukt av ett långt socialt samliv mellan olika människor som binds samman av en gemensam historia, språk och kultur. Nationalitet är en prestation, ett lyckat resultat av en stor insats av ett helt folk som bebor samma territorium” skriver litteratur- och kulturkritikern Kasper Stövring. (Jyllands-Posten 12 november 2004.)

Det som händer när eliten i ett land långvarigt och ihärdigt attackerar människors känslomässiga anknytning till landet och sin kultur är att de kastar ut landet i en legitimitetskris. Att höra till en trakt, en region, ett land är ett grundläggande mänskligt behov. När människor berövas sitt naturliga förhållande till sitt land återstår bara våldet. Vid den brytpunkten befinner sig Sverige i dag.

Jag ska köpa flagga

Jag känner mig lurad och rasande över hur jag lät mig vilseledas.

Hela svenska folket har förts bakom ljuset och blivit påprackat ett mångkulturellt samhälle som vi aldrig har bett om eller ens blivit tillfrågade om vi vill ha. Våra berättigade frågor och protester har tystats med ogrundade tillmälen om ”rasism” och ”främlingsfientlighet”.

Vi verkar vara mer rädda för att bli kallade ”rasist” än för den epidemi av våld och annan grov kriminalitet som härjar vårt land. Mer rädda för att bli sedda som ”främlingsfientliga” än för att plundras in på bara skinnet när vi måste försörja ett växande importerat bidragsproletariat.

Vi ska räta på oss och säga ifrån, högt och eftertryckligt. Sverige är vårt land, och ingen har rätt att ta det ifrån oss.

Själv tänker jag – till att börja med – köpa en svensk flagga och sätta upp på mitt hus. Det finns säkert att köpa hos Clas Ohlson. Jag ska ta fram min borrmaskin och min skruvdragare (Jösses flickor, kvinnor kan!) och skruva fast den ovanför ytterdörren. Sedan ska jag nöjt betrakta mitt verk och hälla upp ett glas rött till mosters åminnelse. Jag tänker visa att jag är stolt över att vara svensk.

Moster i blommig bomullsklänning och med solbrända armar ror ekan ut på sjön. Hälsinglands berg blånar omkring oss. Det är ett ögonblick av evigheten. Jag är tio år.

Moster ler. Hon är lycklig.

(Tidligere kronikker: Krönika: Sverige sjunker som en sten, Svenska massmedias moraliska bankrutt.)

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Robin Shadowes

    Jag gråter när jag läser dessa betraktelser från det svunna Sverige som eliten har stulit ifrån oss. Trots att din moster var närmare 40 år äldre än mig så minns jag också ett annat, bättre Sverige. Politikerna vill ju avskaffa landskapen, i Danmark har dom tydligen redan avskaffat amten, något jag inte läst om i en endaste svensk tidning, utan det har jag blivit varse min hobby med korsord och kryss ironiskt nog. Förmodligen är detta avskaffande en fullt medveten strategi i båda länderna (och möjligtvis i andra länder också där liknande regionala indelningar finns) för att ytterligare bryta ned det sociala bindande kittet mellan medborgarna. Man söndrar och härskar. Man har haft 350 år på sig att försöka krossa oss skåningar och kommer nog inte lyckas förrän man tar ifrån oss vårt landskap. Vad jag förstår så skall Skåne ingå med Blekinge och delar av Småland i en sådan stor-region. Dom generationer som växer upp i dessa stor-regioner kommer ju ej längre att känna sig som skåningar, värmlänningar, dalmasar eller vad dom nu var förut. Är dom riktigt sluga så kallar dom bara dom nya regionerna vid nummer istället för att ge dom namn. För vem vill skryta med att vara “region 3-are” bara för att nämna ett exempel?
    Gör vi inte revolt så kommer vi förlora vårt älskade land. Det gör vi kanske ändå, för vad gör vi om dom sätter in Eurogendfor mot oss och låter NATO bomba oss tillbaka till sten-åldern?

  • Pk

    ja , det er mosters verden mod Mona Sahlins.
    Hvordan kunne det gå så galt?
    Måske Mona læste for mange for mange budskaber om, hvor
    helt vidundelig hendes verden ville blive?
    Og så holdt Mona op med at tænke.

    • Varför Mona Sahlins? Varför inte Fredrik Reinfeldts och hans gängs värld? Kan du, seriöst, mena att det finns någon kvalitativ eller kvantitativ skillnad på det som de är ansvariga för? Fixeringen vid Mona döljer ofta problemets verkliga omfattning. Om så Mona skulle avgå idag skulle problemet finnas kvar. Mer än så, det skulle fortsätta växa.

      • Pk

        Thomas Nydahl.
        Du har ret.

      • Pk

        Thomas Nydahl.
        Jeg bruger/brugte Mona Sahlin, som symbol på svensk indenrigspolitik.
        Er ganske klar over substansen af din indvendning.
        ja , sidder næsten med en følelse af at være til eksamen.
        Er ikke til eksamen, men deltager i en langvarende politisk kamp,
        hvor midler ikke altid står krystal klart.
        Jeg er, næsten, forundret over din tone…
        Er vi fjender, eller opfatter du mig som mindre begavet?

        • Nej PK. Förlåt mig, jag menade verkligen inte att låta fientlig, absolut inte. Jag bara menar att man måste se att hela det politiska etablissemanget, den politiska klassen, står för samma sak. Mona Sahlin får ibland klä skott för sådant som politiker beslutade om när hon ännu var en liten pige! Jag ber om ursäkt om du uppfattade min kommentar som fientlig, det var absolut inte meningen! Vänligen Thomas

  • Bjovulf

    Tack, Julia 😉

    Ja, man får jo en tåre i øjenkrogen, når man læser dine beretninger.
    Og det er en slags spejlbillede af, hvad der er foregået og foregår her.

    Ja, Mona er helt uden for pædagogisk rækkevidde ( räkkhåll ? ).
    Hvorfor F. stemmer/ röstar vanligt folk stadig / fortfarande på
    hende och hendes bande / gäng ???

  • TK

    Det er både vakkert og godt skrevet, og jeg håper flere enn deg kjøper et svensk flagg og våger å vedkjenne seg at man er stolt av sitt eget land.

  • Liva

    OT

    Jeg ved ikke om det har interesse for jer, men denne uges Presseloge på TV2 News har mandlige redaktører fra Information og Politiken inde at diskutere reality programmer – hvor unge mænd OG kvinder tillader sig lidt af hvert. Det er sjovt at opleve hvor skidt både Information og Politiken har det med privatheder, hvis det altså ikke handler om religiøs privatheder. Både Information og Politiken sprøjter religiøse privatheder ud (skriver i lange baner om indførelse af hijabs, burka, niqab, kønsapartheid, halal og bederum i offentlige institutioner) – men kan altså ikke tage andre former for privatheder evt. af seksuel karakter. Hvor ER både Politiken og Information blevet bornerte dydsvogtere.

    Bortset fra det, så er Politikens redaktør blev noget tynd. Det er ikke et godt tegn..

    • Liva

      “Inom sig bär varje svensk ett stycke hembygd, ett landskap, en socken, en gård, en stuga, ett stadskvarter som är vackrare än något annat och som omfattas med en särskild kärlek och hemhörighet.”

      Ja, lige præcis sådan er det. Også for nogle svenskere der nu bor i Danmark. Og for en del danskere. Inkl. mig selv.

    • Liva

      Apropos Politikens og Informations modstand mod udstilling af privathed i medier. Kan man så ikke – måske lidt provokerende – sige, at den meget udstilling af f.eks. islamiske religiøse privatheder i vestlige offentlige institutioner (hijab, halal, bederum etc.) er udstilling af religiøs porno? …

  • Tack så mycket. Jag blev rörd av att läsa din text. Det motiverar mig att genast börja skriva om hur jag själv blev förd bakom ljuset men så småningom genomskådade lögnerna. Jag är rasande, inte mot invandrarna, men mot de eländiga små förrädarna som lyckades lura mig ett tag.

  • Ursäkta, men jag vill ifrågasätta följande:

    “Själv tvingas jag skriva under pseudonym och ta omvägen över Danmark för att bli publicerad, trots ett långt yrkesliv i medievärlden. Svenska massmedia är stängda för alla som på minsta sätt ifrågasätter de sju riksdagspartiernas invandringspolitik.”

    Vem tvingar dig att skriva under pseudonym? Vem tvingar dig att ta omvägen över Danmark? Ingen!!! Öppna en blogg eller en hemsida i Sverige, i eget namn. Det har jag gjort, och jag har drivit den i ett halvdussin år nu. Jag skriver i eget namn, både i bloggen och när jag kommenterar här. Och jag skriver ofta texter som är aningen kontroversiella, i ämnen som har med invandring, multikultimyt, brottslighet, hedersvåld, islamism etc. att göra. Ingen har hittills dragit mig inför rätta för det. Jag får en del obehagliga mail ibland. Men hur ska vi kunna stå upp för demokrati, yttrande- och tryckfrihet, om vi gömmer oss? Hur ska vi kunna bekämpa det som hotar att förgöra våra samhällen om vi hela tiden säger att vi tvingas till än det ena, än det andra?

    Jag vet inte vem du är. Jag behöver inte veta det heller. Men jag är innerligt trött på odlandet av de där myterna. I en annan situation kanske vi måste gå under jorden. Men än så länge kan vi slåss med blanka vapen och öppna visir!!!

    • Instämmer. Min erfarenhet är densamma som Thomas Nydahl beskriver den. I en framtid kanhända vi måste gå under jorden.

  • Jag kan bara inte låta bli att undra. Vad tror du din moster röstade på?

  • Julia Caesar

    @ Tack alla!

    @ Skåning. Jag vet inte, men jag gissar på centern, eller bondeförbundet som det hette tidigare.

    @ Thomas Nydahl.

    Jag delar din principiella inställning, däremot inte din affekt.

    Allting är inte alltid så enkelt som det utifrån ser ut att vara. När man inte har tillgång till alla fakta bör man vara aktsam med att komma med generaliserande synpunkter och fördömanden.

    Det är självfallet förknippat med frustration att inte kunna gå ut med sitt eget namn.
    Men det finns situationer där man måste göra avkall på sin principiella inställning av skäl som man inte råder över.
    Jag ser ingen anledning att gå in på just mina personliga skäl att skriva under pseudonym, men jag försäkrar att de väger tungt och inte är självvalda.

    Vilka svenska tidningar tror du skulle publicera det jag skriver? Jag tar gärna emot en lista med förslag.

    Vi väljer olika vägar att föra ut våra tankar och texter till läsarna. Att driva en egen blogg passar dig och många andra men av olika skäl inte mig. Jag är glad över att kunna skriva på Snaphanen, vars kvalitetsnivå ingen svensk blogg är i närheten av. Det passar mig utmärkt.

    Jag respekterar dina val, och jag hoppas att du respekterar mina.

    • Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln. Signaturen ‘Julia Caesar’ ska veta att vi är många som gläds över dina kåserier.

    • Christina

      “När man inte har tillgång till alla fakta bör man vara aktsam med att komma med generaliserande synpunkter och fördömanden.”

      Julia, försök att tänka på det själv nästa gång du uttalar dig om invandrare eller andra människor som inte delar dina politiska åsikter.

      • Bjovulf

        “När man inte har tillgång till alla fakta bör man vara aktsam med att komma med generaliserande synpunkter och fördömanden.”

        Julia, försök att tänka på det själv nästa gång du uttalar dig om invandrare eller andra människor som inte delar dina politiska åsikter.”

        Tja, eller måske var det faktsk alle de frelste PK’-typer, der bare spiller gode på andres bekostning uden nogensinde
        at orke at sætte sig ind i fakta og situationens alvor og som aldrig selv kunne drømme om at bo ude, hvor tingene virkelig
        foregår, eller at have deres børn i de “kulturberigede” skoler – derude hvor de katastrofale problemer tårner sig op;
        derude hvor “gæsterne” foragter svenske værdier, normer, love og kultur åbenlyst – , der burde tænke på dette, Christina?

        Den såkaldte “elite”, “eksperterne”, “journalisterne”, tidnings-redaktionerne og alle de pseudointellekttuelle,
        der har så uendeligt let ved at dømme helt almindelige (vanliga) svenskere, de bekymrede og alle ofrene for “kulturberigelsen”
        som fremmedfjendske, hadske, intolerante, provinsielle, lavuddannede (lågt utbildade) og racistiske, bare fordi de elsker
        deres land, kultur, værdier og det tidligere så velfungerende samfundssystem, og de nødigt ser alt dette ødelagt helt, sådan
        som denne naive, uvidende (okunniga) og uansvarlige “elite” åbenbart har sat sig som sit endelige mål for at kunne
        demonstere sine uendelige godhed; helt uden nogensinde at have spurgt (frågat) den svenske befolkning; helt uden den
        mindste skygge af et demokratisk mandat til denne vanvittige forvandling af det svenske samfund (samhälle) på bare få årtier.

        • Christina

          Bjovulf, exakt var någonstans på din karta är ‘derude’ lokaliserat …?

        • Bjovulf

          haha, det er derude hvor “eliten” aldrig nogensinde kunne tænke sig at sætte deres ben, derude hvor
          vanliga folk bor. lever og har deres børn i de lokale skoler, og hvor man har de meget alvorlige problemer
          med uintegrerbare, indvandrede bråkmakere, krævende middelalderlige kulturer, utryghed, grov kriminalitet
          og andre typer “kulturberigelse” samt de fanatiske og vestenfjendtlige islamister helt inde på livet og
          virkelig ser konsekvenerne – og hvad der er i vente for hele Sverige på længere sigt.

          Du aner tydeligvis ikke meget om, hvad der foregår i sådanne områder, så måske burde
          DU selv overveje virkeligt at sætte dig ind i tingene for alvor, inden du dømmer disse svenskere? 😉

          Dette er nemlig nøjagtigt hvad den såkaldte, selvbestaltede “elite” har gjort i mange år –
          dette er deres svig /svek imod deres eget folk. Historien skal nok dømme dem meget hårdt!

        • Christina

          ”Du aner tydeligvis ikke meget om, hvad der foregår i sådanne områder”

          Kvalificerar sig möjligen Rosengård till din lista av ’sådanne områder’…?
          I så fall kan jag upplysa dig om att några av mina allra närmaste vänner är bosatta ‘derude’.
          Av den anledningen har jag vistats regelbundet på Rosengård de senaste 20 åren och vågar påstå att jag ganska väl ‘anar hvad der foregår’. Jag har aldrig känt mig hotad ‘derude’ och känner inte igen den ‘utryghed’ du beskriver. Tvärtom har jag alltid känt mig väldigt välkommen.

          Jag är inte säker på exakt vilka människor du räknar till ‘eliten’. Men jag antar att våra kära politiker hör till denna gruppen. Här tror jag faktiskt att du står på samma sida som många av invånarna på Rosengård. Det finns en ganska uttalad frustration och irritation över alla politiker som endast är intresserade av att besöka Rosengård när det finns en möjlighet att plocka politiska poäng. Det gäller representanter från samtliga etablerade partier.

          Jag kan dessutom passa på att tillägga att Julias tänkvärda rader även stämmer in på människor som bor på Rosengård. Det finns faktiskt väldigt många som älskar sitt Rosengård.

          “Inom sig bär varje svensk ett stycke hembygd, ett landskap, en socken, en gård, en stuga, ett stadskvarter som är vackrare än något annat och som omfattas med en särskild kärlek och hemhörighet.”

        • polinos

          -> Christina
          “Ja. Herrgårdens förskola är stängd. Men resten av de drygt 30 förskolorna i stadsdel Rosengård är öppna som vanligt.”
          Jamen, så er alt jo godt i den bedste af alle mulige verdener, frk. Pangloss.

        • Christina

          “Jamen, så er alt jo godt i den bedste af alle mulige verdener, frk. Pangloss”

          Nej, allt är inte godt.

          Förresten när besökte du själv Rosengård senast…?

          http://www.youtube.com/watch?v=Kv_iRdR3TFI

          😉

        • polinos

          -> Christina.

          Nej, jeg har ikke været i Malmø i mange år, og da slet ikke i Rosengården. Men jeg har meget nær familie og gode venner, der bor i det danske sidestykke, beton-ghettoen Gjellerup-planen i Århus, kommer der ganske ofte, og ved godt, hvordan et sådant område ser ud, og hvordan leveforholdene er der. Har man set én ghetto, har man set dem alle. Hvad jeg hører, der foregår i Rosengården, svarer ganske til, hvad jeg ved, der foregår i Gjellerup. I Århus overvejer man nu seriøst at rive betydelige dele af bebyggelsen – der har omkring 10.000 indbyggere – ned. Det er ikke uden grund.

    • Julia, ett ps till mina tidigare kommentarer: jag respekterar ditt val, självklart. Men jag vill tillägga att jag förbannar den situation och den misär vårt land hamnat i. Som du själv påpekat finns det en lång tradition i Sverige av konsensus, feghet och kryperi för främmande makt. Den främmande makt som hindrar dig att tala i eget namn är den starkaste som hotat Sverige i modern tid (liksom resten av väst): över en miljard muslimer kan ju inte ha fel:)
      Jag respekterar dig. Jag hoppas den dag kommer då du kan framföra dina tankar i eget namn. Kanske kommer den inte. Men vi har barn och barnbarn att tänka på, och de strider vi utkämpar idag, för öppenhet, yttrande- och tryckfrihet, kommer förhoppningsvis att gagna dem.
      Må ayatollor, mullor, imamer, jihadister och alla islamister förstå att de i alla fall möter motstånd. Varje dag. Man kan i en svensk tidning faktiskt se ett bra exempel idag:

      http://www.expressen.se/debatt/1.1964543/sara-mohammad-slojfortryck-in gen-mansklig-rattighet

      Hennes ord måste ju ha viss betydelse för diskussionen. Om inte vi andra kan få någon att lyssna, så kanske en ung kvinna som kommer inifrån miljön kan påverka andra. Det vågar jag hoppas, trots att jag annars är stor pessimist.

      • Ja, Sara Mohammed udstiller fint Schyman og hendes lige i al deres uendelige, provinsielle tåbelighed. (Faktisk var Reinfeldt også meget ulden i munden, da han skulle omtale Belgiens burka forbud. Skam over ham!)
        Denne passage ville jeg heller end “kønsfacisme” kalde islams indbyggede patologiske forhold til kvinder og sex. For sygt, det er det og det er en sygdom venstrefløjen har forlovet sig med.Endnu engang !
        Den vil antagelig søge skilsmisse fra den engang, når den vågner, men mit endelige brud med venstrefløjen skete for 13 år siden. Never again ! De får ikke flere chancer, de må forlade sig på ungdommen og “de unge af sind”, for nu at sige det alt for venligt.

        Den iranska författaren Chahdortt Djavann, som nu bor i Paris, har berättat att när hon var tretton år gammal kom en dag en mulla till hennes skola som var “expert på kvinnofrågor”. Denne tyckte att flickor luktade illa vid menstruationen och att de skulle hållas borta från pojkar, för att inte skapa oanständiga tankar. Kvinnor tilläts inte bada i havet på samma stränder som män och de var tvungna att sitta åtskilda på bussarna. Flickorna var även tvungna att be om tillstånd om de ville åka utomlandas. Detta system av könsapartheid finns än i dag i många länder och nu välkomnar tydligen kulturrelativister denna utveckling även i Sverige.

        • Liva

          “..mulla till hennes skola som var “expert på kvinnofrågor”.”

          Var den en fra Kvinfo? Nej, sorry, det var en joke. Og så alligevel… 😉

        • Liva

          Når jeg skriver dette, så er det ikke kun for sjov – så er det bl.a. fordi Kvinfo gerne vil fremstå som et selskab der er eksperter i kvindespørgsmål – og nu har hijab klædte kvinder som rollemodeller – det samme med koranen, hvor der nu ses en hel del koran annoncer – bl.a. på nettet – på danske sider – hvor der reklameres med kvinden ifølge koranen. Mullaher og Kvinfo har inspiration til fælles – nemlig det religiøse kvindesyn, der er hentet i islam. Også derfor skal hijabs ud af folkeskolen – både på småpiger og på kvindelige folkeskolelærere.

      • Jag tycker verkligen inte att den där krönikan var ett bra exempel på att politiskt inkorrekta texter blir publicerade. Den var så typisk som den kan bli för var etablerade media sätter gränsen för det “tillåtna”. I slutet av texten återfinns den obligatoriska disclaimern där man tar avstånd från SD och är positiv till mångkultur. Alltså i praktiken, hacka lite på islamismen (inte islam, bevare mig väl) men fortsätt med massimporten av folk från världens mest misslyckade länder som upprättar parallellsamhällen i våra förorter.

        Hade man löpt linan ut och ktitiserat själv grundproblemet och dessutom gett SD rätt i vissa grundläggande frågor, så finns det ingen tidning som hade släppt fram en oberoende skribent. Det tror jag inte en sekund på. Och särskilt inte om denne är etnisk svensk. Man ger lite extra utrymme till de som har invandrarbakgrund.

        För övrigt är jag mot ett burkaförbud. Det är ett lappande och ett lagande på en samhällsdiskurs som löpt ur spår, och kommer inte att göra ett skit mot grundproblemet att det nu finns tiotals miljoner människor i Europa med en kvinnosyn som är fullständigt sjuk OCH importerad.

    • “Skåning. Jag vet inte, men jag gissar på centern, eller bondeförbundet som det hette tidigare.”

      Det är det som är så skrämmande med svensken. Med all respekt för din moster och ditt varma sätt att beskrivna henne, så måste jag ändå säga att det är fenomenalt att hon ändå gissningsvis röstade på ett av de partier som drivit ner landet i avgrunden. Jag känner så väl igen det. Jag vet inte hur många människor jag har mött som är fritänkare på alla plan, människor som inte lallar med massan, men som ändå förblir sitt parti trogna. De röstar i ur och skur på det parti som deras föräldrar röstade på, eller på det parti som man sällade sig till någon gång i ungdomsåren, vilka dumheter de än tar för sig.

      Jag antar att hon dog bort nyligen. Alltså hade hon ju åtminstone sett vilket förbannat elände borgarna ställde till med när de satt vid makten på 90-talet. Det var de som skapade fenomenet Landskrona, och centern var med i leken. För mig är det obegripligt att man kan ge ett parti förnyat förtroende efter det. Ser man till hur folk resonerar vid vardagen och på nätet så borde SD ha minst 25% av väljarsympatierna, men de står ändå och stapplar på gränsen till riksdagen, efter mer än 30 års dårskapspolitik från alla etabrlerade iksdagspartier.

  • Jag är inte i affekt. Men jag ogillar din självpåtagna martyrroll. Det är allt jag har att tillägga. Martyrer är inte det som behövs. Det behövs en frejdig, frisk, orädd och rakryggad debatt – om allt, oavsett ämne – för att vårt samhälle ska kunna utvecklas i en annan riktning än den rådande.

    • Glukos

      Thomas, visst behövs det fler som är öppna och rakryggade i denna fråga. Du kan dock inte jämföra din blogg (i varje fall den du länkar till i ditt namn) med de som jobbar i den verkliga frontlinjen för politisk inkorrekthet i Sverige idag. Där är det riktigt hett, och jag kan förstå att man inte orkar vara öppen, då alla anklagelser, hot, tillmälen och stigmatiseringen tar all energi så man inte längre orkar skriva. Gatlopppet man får löpa är inte för alla. Man får hoppas att det kommer en ny tid snart.

      Med all respekt för arbetet i din blogg, men efter en flyktig koll kan jag inte se just några spännande texter alls inom detta ämne. Du håller dig väl inom PK, både i ämnesvalet och ditt sätt att formulera dig. (Men länka gärna till det mest spännande du kan hitta för att visa din vasshet). Ser ut som du lugnt kan leva vidare i din bakgård.

      Du och JC spelar dock inte i samma division.

      • Glukos, du får allt leta lite bättre. Min blogg innehåller sedan fem år tillbaka en mängd texter som angriper islamismen och den pk-elit som importerar den. Du drog din slutsats lite för snabbt. Jag är dessutom aktiv på många andra sätt, och “spelar i en division” som varken ser nationalismen eller hatet som en lösning. Därför kommer jag lika lite att accepteras av snabbsurfare eller pk-elit. Mitt författarskap rymmer idag 43 titlar och den som bemödar sig hittar mycket jag skrivit om invandring, flyktingbedrägerier, islamism och hoten mot det öppna samhället. Min blogg är öppen för läsning dygnet runt och samtliga artiklar kan öppnas i arkivet i högerfältet. Jag förstår att också du har något att dölja eller som du skäms för. Det är trist och jag har mycket svårt att förstå varför. Vem ska förändra Sverige? Ett gäng förklädda skrävlare?

      • Glukos, jag glömde en viktig upplysning: ett antal av mina krönikor och artiklar om multikulti-katastrofen och islamismens hot finns publicerade här i Snaphanen. Vill du läsa dem kan du använda sökmotorn med mitt namn. Snaphanen är platsen! Lätt som en plätt. Sign, sealed, delieved!

        • Glukos

          Thomas, efter att ha läst dina två länkade texter från bloggen + här på Snaphanen backar jag och erkänner att jag var förhastad i min ton. Din gärning och öppenhet förtjänar respekt!

          En sak som skulle vara intressant att veta mer om är hur reaktionerna på din öppenhet har varit genom åren. Detta kanske kan ingjuta mod till dom som idag inte törs identifiera sig och lever med överdrivna farhågor om vad som kan hända.

  • Julia Caesar

    @ Christina.
    Jag ska verkligen tänka på det.

    @ Thomas Nydahl.
    Du tillskriver mig en attityd som jag inte har. Jag är absolut ingen martyr. Jag har sakligt beskrivit den faktiska situationen som den är.

    Som bekant råder vi inte alltid över de yttre omständigheterna i våra liv. Däremot råder vi nästan alltid över våra problemlösningar och hur vi känslomässigt upplever en situation. I ett martyrskap ligger en självömkan som är mig helt främmande. Jag konstaterar att yttrandefriheten i traditionella media är begränsad och är oerhört glad över att kunna skriva på Snaphanen.

    Jag är övertygad om att du – om du fick omständigheterna klara för dig – skulle utbrista: “Aha! Då förstår jag!” och se ganska häpen ut. Ibland måste vi tyvärr acceptera saker så att säga in blanco.

    • Jag tillskriver dig ingenting. Du är välkommen till mig, så kan du lätta ditt hjärta. Jag finns på thomas.nydahl@gmail.com
      Det finns publiceringsmöjligheter i Sverige. Själv publicerar jag mig för närvarande i tidskriften Axess. Och jag har framfört mina åsikter vid många tillfällen, under de 30 år jag frilansat.
      Jag tvivlar fortfarande på att det finns rationella skäl till förklädnad. Och jag har just skrivit en text som jag nu lägger ut i min blogg. Du kan läsa den som ett svar:

      En ny vecka i bloggarnas värld. En ny vecka med nätets martyrer och förklädda, maskerade opinionsbildare. Jag får ofta anledning att fråga mig varför vissa bloggare eller skribenter på nätet uppträder under pseudonym. Det är inte minst vanligt bland människor som på ett eller annat sätt kritiserar den rådande samhällsordningen och den förda politiken, särskilt när det gäller migrationsfrågor. Jag förstår det inte. Skäms man så för sin ståndpunkt att man inte kan underteckna sin text?

      Argumentet jag möter är att anonymiteten är långt ifrån självvald, och att skälet till den inte kan diskuteras. De flesta hänvisar till sina jobb. Om någon visste, så… och det antyder att det finns politiska hållningar som inte kan redovisas öppet. Hur kan man argumentera så? Jag förstår det inte, och jag förstår inte hur ett samhälle ska kunna förändras om dess kritiker gömmer sig bakom en förklädnad.

      Skulle det vara farligt att kritisera islamiseringen av Europa? Ja, det kan det vara. Framträdande kritiker har fått både fatwor hängande över sig eller en kula i huvudet, eller så har de mördats på annat sätt. Vi känner till namnen på dessa personer: Salman Rushdie, Theo van Gogh, Ayyan Hirsi Ali och många fler. Men de flesta av oss som skriver på nätet hamnar aldrig i närheten av islamisterna. Vi kan uttrycka våra ståndpunkter med största självklarhet. Och den dagen jag blir hotad för det jag skriver går jag till polisen. Jag skäms inte för min ståndpunkt. Jag motarbetar med samma självklarhet alla totalitära ideologier: kommunism, nazism, fascism och islamism. Jag skäms inte och jag kommer alltid att hävda min rätt att uttrycka det jag står för.

      • Tore Kvæven

        Det er flott at du velger å framstå med fullt navn. Men bruk det for all del ikke til å kritisere dem som ikke føler at de kan det. Selv har jeg publisert følgende artikkel under fullt navn:
        http://www.abcnyheter.no/borger/100405/det-storste-svik-i-var-historie -foregar-akkurat-na

        både her på Snaphanen og på abc-startsiden.no (en av Norges største nettsider.)

        Det har gått bra. Men jeg har fått hoderistende kommentarer, både fra slekt og venner, om at å skrive sånt under fullt navn ikke nødvendigvis er smart. Det tenkes da både på potensielle forskrudde personer i våre samfunn som er svært følsomme når det gjelder disse tema’er og på det generelle samfunnet selv. Altså tap av anseelse, baksnakking, stempling som rasist, inhuman osv. Jeg har full respekt og forståelse for at Julia velger å være anonym. Det bør du også ha. Julia er en av de dyktigste skribenter jeg har lest den siste tiden. Flott arbeid, Julia.

        Tore

        • Liva

          “Flott arbeid, Julia.”

          Ja, det er flot og troværdigt arbejde.

      • Christina

        “Framträdande kritiker har fått både fatwor hängande över sig eller en kula i huvudet, eller så har de mördats på annat sätt. Vi känner till namnen på dessa personer: Salman Rushdie, Theo van Gogh, Ayyan Hirsi Ali.”

        Glöm inte Björn Söderberg

        • Christina, det finns skäl att komma ihåg Björn Söderberg. Men mordet på honom hade, som du vet, en helt annan orsak. Det jag vill lyfta fram här, i denna diskussion, är huruvida man kan kritisera/angripa islamismen och arabiseringen av Europa och underteckna med sitt eget namn. Söderberg mördades för att han var en syndikalistisk aktivist, de människor jag talar om mördades eller hotas för att de haft fräckheten att kritisera eller göra sig lustiga över islam och dess store profet. Det är rätten att göra det jag vill hävda i denna diskussion. Vi är annars överens: politiska mord är lika avskyvärda, vem som är utför dem, vem som än blir offren.

    • Christina

      “Jag ska verkligen tänka på det”

      Tack, Julia.

      • Gunnar Biering

        Christina, har du en kommentar til sidste nyhed:

        “Rosengårdens forskola lukker”.

        • Christina

          Christina, har du en kommentar til sidste nyhed:

          “Rosengårdens forskola lukker”.

          Ja. Herrgårdens förskola är stängd. Men resten av de drygt 30 förskolorna i stadsdel Rosengård är öppna som vanligt.

        • Gunnar Biering

          Christina,
          det var virkelig en tynd kommentar!

          Vi taler om vist den første gang i Nordens historie, hvor en forskole lukker, FORDI personalet og forældrene føler sig utrygge i kvarteret.

          Du er vist ligeglad med virkeligheden. Du tror og føler, i stedet for at erkende og erfare. Det gør dig nu ikke til et slet menneske i mine øjne – tværtimod!

        • Christina

          “Personalet og forældrene føler sig utrygge i kvarteret.”

          Det är ytterst beklagligt och oroväckande. Jag hoppas verkligen att alla inblandande får den hjälp och det stöd de behöver. Men jag vill ändå än en gång påpeka att detta gäller ett kvarter och inte hela stadsdelen Rosengård.

          “Du er vist ligeglad med virkeligheden”

          När var du själv på Rosengård senast, Gunnar…?

        • Anonym

          Christina,
          Jeg har aldrig været inde i Rosengård-kvarteret. Jeg baserer mine meninger på alle medier i hele verden, som jeg kender til, og som har beskæftiget sig med Rosengården. De siger alle nogenlunde det samme. Du er ret unik.

          Det er da fint, at du vil hjælpe og støtte ofrene. Men mon ikke de selv ville foretrække, at der blev grebet ind mod urostifterne, så der ikke kommer endnu flere ofre?

          Jeg fatter ikke, at du ikke kan se problemernes alvor for de ramte. Jeg kunne bedre forstå, hvis du sagde: Ja, der er visse problemer, men det er prisen for…(og så kunne du beskrive gevinsterne).

        • Liva

          Christina

          Jeg ved ikke om du helt er klar over hvad det har af betydning i nordisk regi at en offentlig børneinstitution lukker på grund af vold og chikane? Du virker noget kold i dine betragtninger, dig der ellers skriver så meget om love.

  • Glukos, tack!

    Reaktionerna har varit olika. Jag har förlorat några danska vänner. Men jag har fått nya!!!
    Jag har dessutom självmant, efter 32 år, sedan januari helt slutat frilansa för dagspressen. Jag började 1978 och har de senaste tio åren skrivit för så olika tidningar som Kvällsposten i Malmö och Kristianstadsbladet. I samband med de unisona hyllningarna av Lena Sundströms lögnaktiga och patetiska bok om Danmark tog jag först striden men valde sedan att fly den sjunkande skutan. Nu skriver jag i Axess samt två finlandssvenska publikationer. Men den mesta kraften lägger jag på mitt eget författarskap och jag arbetar nu med en bok om Black Country i England, där islamiseringen gått mycket längre än här, och jag tror att vi kan lära en viktig läxa av att studera den situationen.

    Vänligen Thomas

  • LN

    Tja, TN — någon form av beskränkthet/inskränkthet har du nu fört till torgs. Heter man TN och är en smal men ambitiös författare med psoriasis och en inte helt förstörd godtrogenhet och bor ute i ottaheiti, så har man tydligen ännu icke lyckats provocera slöddret att övervinna sin lättja och söka upp ens hemvist för litet fönsterkrossning och/eller andra avstraffande åtgärder. Om det skulle hända, så är TN säkerligen väl försäkrad. Och polisen kan ju alltid – när skadan väl är skedd – inkallas för supplerande insats!

    Bor man däremot centralt i en stad, heter inte S.Svensson, så är man av ENIRO och andra samhällstjänster helt utlämnad. Lever man dessutom på minimalpension, har man inte råd med något försäkringsskydd och är av polisen “osedd” (rättsrötan dog inte med Moberg!). Då kan det bli förödande kostsamt att vara kontroversiell under eget namn.

    TN – jag trodde inte att du var korkad! Men å andra sidan varför skulle du ha undsluppit farsoten, som med statsstöd sedan ca mitten av femtiotalet sprids i landets befolkning. Man behöver inte vara mensakapabel för att skåda den bistra verkligheten, som samfällt skapas av alla dumbommarna, dårarna, ligisterna, skurkarna, tjuvarna, gangstrarna och inte att förglömma av de 349 et alia, som nästan undantagslöst är kriminella men på ett litet finare sätt. Försök att öppna dina ögom på vid gavel TN och var inte så forbannat självgod.

    Det finns många och goda (inte minst ekonomiska) skäl till att som invandrings- och islamkritiker i landet ‘Kretinostan’, avstå från att vara suverän och alltid framträda under eget namn — kostnaderna kan bli övermäktiga och …….övermakten är för stor.

  • Robin Shadowes

    Varför skulle nån med sinnet i behåll frivilligt vilja åka till skit-hålet Rosengård? Ain’t gonna happen,chum!

    • Christina

      “Varför skulle nån med sinnet i behåll frivilligt vilja åka till skit-hålet Rosengård”

      One man’s trash is another man’s treasure

      • I dag indvandrer muslimer ikke længere til det svenske samfund, men derimod til et samfund i deres etniske kolonier i Sverige. Derfor kan det være naturligt for dem at søge til de indvandringstunge områder. Såsom Rosengård.

        Bare for at bidrage til et svar på spørgsmålet. For mange indvandrere, som ikke ved, hvad Sverige kan tilbyde, er et sted som Rosengård “godt nok”. Så det er kun svenskerne, der derved oplever et tab.

        Og så selvfølgelig verdenssamfundet, der i Sverige kunne have et vigtigt eksempel på en fredelig og virksom samfundsmodel. Det er synd, at så mange “humanister” mener (og konkret udtrykker) at: Hvis der ikke er fred alle steder på kloden – så skal der ikke være fred noget sted. Denne misforståede og destruktive form for “solidaritet” er i realiteten et ulyksaligt svar på det historiske spørgsmål “Wollt Ihr den totalen Krieg?”

        – – –

  • Gunnar Biering

    Hvad sker der i teknikken? Det var mig, der sendte det seneste indlæg. Det har vist været igennem en kødhakker.

    • Bjovulf

      Åh, Gunnarrr ! 😀

      Ja, og den seneste tråd ryger man af, hvis man forsøger at sende
      et nyt indlæg der – meget mystisk!

      • Vi har lige haft et udfald på en lille halv times tid. Måske har det også medført screw-ups mht. kommentarer?

        • Bjovulf

          Ja, der foregik mystiske sager, men nu spiller det fint igen, tak.

          Rart at vide, at det for én gangs skyld ikke var en selv, der var noget helt galt med 😀

  • Christina

    ”Jeg har aldrig været inde i Rosengård-kvarteret.”

    Nej, det är uppenbart. För hade du besökt Rosengård i verkligheten så hade du vetat att Rosengård inte är ett ‘kvarter’ utan en hel Stadsdel uppdelat i flera delområden:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Roseng%C3%A5rd_2009.png

    Apelgården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Apelg%C3%A5rden

    Törnrosen

    http://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%B6rnrosen

    Kryddgården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kryddg%C3%A5rden

    Herrgården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Herrg%C3%A5rden

    Örtagården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rtag%C3%A5rden,_Malm%C3%B6

    Persborg

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Persborg,_Malm%C3%B6

    Västra Kattarp

    http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stra_Kattarp

    Emilstorp

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Emilstorp

    ”Jeg fatter ikke, at du ikke kan se problemernes alvor for de ramte”

    Gunnar, förstår du själv allvaret med att sprida felaktig information om områden du inte ens har satt din fot i…?

    Förstår du vilka konsekvenser det får för människorna som bor i området…?

  • Christina

    Är det fortfarande något tekniskt problem eller har mina svar jag skickade i morse blivit censurerade…?

    Christina: Jeg har ikke haft tid til bloggen i et døgn, men jeg ser ikke der hænger noget i spamfilteret. Vi må lige vente på min kollega. Jeg kan ikke tro at noget er slettet af ham. S

    • Bjovulf

      Sikke dog en skam med alle de fantastiske one-liners og alternative links, vi måske er gået glip af :p

      • Christina

        Bjovulf, känner du möjligtvis till det svenska talesättet: ‘Kärlek börjar med bråk’ 😆 😉

        • Novra, Christina … det lyder rigtigt sødt – jeg bliver helt erotisk nysgerrig 🙂

          – – –

        • Bjovulf

          Nej, den svenske talemåde kendte jeg så ikke, men den svarer vel nærmest
          til den danske talemåde: “Den man elsker, tugter man” 😀

    • Nej, jeg har ikke slettet noget. Det må hænge sammen med de tekniske problemer vi havde i går.

      • Christina

        Tre gånger har jag nu försökt att posta mitt svar igen. Men varje gång försvinner det ut i tomma intet…?

        Vad är det som pågår…???

        • Christina

          Steen, jag skickar svaret i ett pm. Så kan du själv lägga ut den här.

        • Denne gang fandt jeg nogle af dine poster i spamfilteret. De var åbenbart havnet der p.g.a. mange links.

  • Pingback: Moster och svenskheten « Demokratbloggen()

  • Christina

    😆

    “- – -”

    Morten, är din signatur någon form av morsekod…?

  • Mmm … for den rette at tyde … 😉

    – – –

  • Gunnar Biering

    Bliver indlæggene automatisk oversat frem og tilbage et par gange?

  • Christina

    ”Jeg har aldrig været inde i Rosengård-kvarteret.”

    Rosengård är inte ett ‘kvarter’ utan en hel stadsdel uppdelat i flera delområden :

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Roseng%C3%A5rd_2009.png

    Apelgården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Apelg%C3%A5rden

    Törnrosen

    http://sv.wikipedia.org/wiki/T%C3%B6rnrosen

    Kryddgården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kryddg%C3%A5rden

    Herrgården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Herrg%C3%A5rden

    Örtagården

    http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rtag%C3%A5rden,_Malm%C3%B6

    Persborg

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Persborg,_Malm%C3%B6

    Västra Kattarp

    http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stra_Kattarp

    Emilstorp

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Emilstorp

    ”Jeg fatter ikke, at du ikke kan se problemernes alvor for de ramte”

    Jo, tro mig Gunnar jag kan mycket väl se problemens allvar. Som jag skrev igår så är det ytterst beklagligt och väldigt oroväckande när en förskola tvingas stänga på grund av hot och vandalisering. Det är även med sorg i hjärtat som jag läser att en äldre man blev rånad och nedslagen på Hårds väg igår kväll. Jag vet att det är väldigt många människor som arbetar oerhört hårt för att skapa en trivsam miljö i Rosengård. Varje gång någon ny incident inträffar så är det en tragedi och ett slag i ansiktet för alla som verkligen gör sitt yttersta för att förbättra områdets rykte.

    Samtidigt måste jag tyvärr vara tvungen att erkänna att jag har väldigt svårt för att ta ’snaphanarnas’ plötsliga omsorg och engagemang för barnens välbefinnande på allvar. Antalet är stort bland medlemmarna här på bloggen som använder större delen av dygnets vakna timmar till att generalisera, smutskasta och sprida giftiga fördomar om samtliga människor som bor på Rosengård eller liknande områden. Nedsättande och degraderande kommentarer om små barn är sorgligt nog inte heller någon ovanlighet här. Vilken långsiktig effekt tror ni det har på barnen som växer upp i dessa områden? Att sitta och slänga verbala sopor över dessa barn, deras föräldrar och hembygd är enligt mig precis lika kriminellt och skadligt som den vandalism gängen i området utför.

    Är det någon här som förstår allvaret i DET problemet…?

    • Antalet är stort bland medlemmarna här på bloggen som använder större delen av dygnets vakna timmar till att generalisera, smutskasta och sprida giftiga fördomar om samtliga människor som bor på Rosengård eller liknande områden. Nedsättande och degraderande kommentarer om små barn är sorgligt nog inte heller någon ovanlighet här. Vilken långsiktig effekt tror ni det har på barnen som växer upp i dessa områden? Att sitta och slänga verbala sopor över dessa barn, deras föräldrar och hembygd är enligt mig precis lika kriminellt och skadligt som den vandalism gängen i området utför.

      Är det någon här som förstår allvaret i DET problemet…?

      Tiden for den slags fintfølelse er forlængst udløbet. Problemer – reelt, eksisterende problemer som vi fremlægger dokumentation for – er problemer. De kan ikke relativeres eller formindskes ved pligtskyldigt at komme med disclaimers om undtagelserne. Dertil kommer måske det største tabu i mainstreammedierne: Enabling. Så længe det store, fredelige flertal ikke udgør et aktivt og assertivt modspil til problemskaberne, er de reelt enablers.

      Et eksempel: Vi havde historien om hvordan nyindflyttere i bydelen (kan det ikke være komplet ligegyldigt hvad det er?) bliver opsøgt af ældre, skæggede mænd der fortæller om vigtigheden af tørklædeindpakning af kvinder i familien. Den slags kan kun forekomme fordi der er en ‘pool’ af passive beboere som de kan operere på baggrund af. Fjern enablerne, og man kunne smække døren i hovedet af skægaberne og glemme alt om dem.

      Jeg græder tørre tårer for de uretmæssigt inkluderede i generaliseringer. Tiden er løbet fra den slags hensyn. De passive må aktivt, tydeligt og troværdigt vælge side: Hvem er I med, os eller dem? Der er kun de to valgmuligheder.

      • At folk er kriminelle, er altså et lige så stort problem som der forhold, at der findes menneker, der påpeger, at de er kriminelle. Det er jo i bund og grund noget fis. Christias teori er, at hvis man ikke fortæller folk, at de gør noget forkert, så vil de holde op. Mage til hjememstrikket bodega-sludder skal man godt nok lede længe efter. Halalhippier som trolden Christina bliver tydeligvis mere og mere desperate.

  • z

    @ Christina

    På dansk har vi ordet fornægtelse. Jeg synes, at du fornægter problemerne i Rosengård og Sverige.

  • Pingback: Søndagskronikken: Kriget mot läsarna « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Brev till Fredrik Reinfeldt « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Till yttrandefrihetens försvar « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Flykten från mångkulturen « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Slöjan kränker mig « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Ett paradis för krigsförbrytare « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Den livsviktiga tilliten « Snaphanen()

  • Kalleman

    Det är skönt att läsa de fina inlägg du har i debatten, det ger mig hopp om framtiden.

    Tack!

  • rolf

    Många av de bildade bland judiska folket gick nazisterna tillmötes. De VILLE inte se eller förstå deras agenda.
    Liknande saker sker i många länder i Europa, där Sverige och dess quislingar är mest framträdande.
    De driver landet i kaos och undergång ungefär som nazisterna gjorde med Tyskland, det är bara metoderna som skiljer.

  • Pingback: Søndagskronik: Den svenska asyltombolan « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Fler ministrar borde gråta « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Medias pressetiska apartheid « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Allas olika värde « Snaphanen()

  • Pingback: Mejlkampanj! Läs och skicka informationsmejlet vidare! | Fri Demokrati()

  • Pingback: Søndagskronik: Mina drömmars stad « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Landet vi ärvde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Journalistpartiet och demokratin « Snaphanen()

  • Pingback: En obarmhärtig uppgörelse. Julia Caesars bok. « Affes Statistik-blogg()