11
apr
Seneste opdatering: 11/4-10 kl. 2158
55 kommentarer - Tryk for at kommentere!

af Julia Caesar

Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna på en parkeringsplats i Landskrona den 29 mars har fått svenska journalister att spränga gränserna för den pressetik som ska styra arbetet på landets redaktioner. Det vi bevittnar är svenska massmedias moraliska sammanbrott, en pressetisk härdsmälta som borde föranleda allvarlig självrannsakan i hela medievärlden. Förtroendekrisen mellan allmänheten och media djupnar i takt med att den ohederliga och oetiska journalistiken breder ut sig i traditionella media.

Det är valår i Sverige, och som alltid har media valfeber. Febertopparna kommer ovanligt tidigt i år, valet är inte förrän i september. För första gången i svensk politisk historia ställer ett invandringskritiskt parti, Sverigedemokraterna, upp i valet och ser enligt en mängd opinionsundersökningar ut att ta plats i riksdagen.

Det föranleder utbredd panikångest i de sju riksdagspartierna. De sju har kommit överens (med varandra, inte med väljarna) om att inte diskutera den fråga som engagerar en stor del av deras väljare, nämligen invandrings- och integrationspolitiken och den snabbt ökande islamiseringen av Sverige. Det är en icke-fråga. Tystnad råder.

I 40 år har sittande regering, oavsett politisk färg, drivit en massinvandringspolitik som saknar motstycke i världen. Journalistkåren har gjort den möjlig genom att ställa sig till politikernas förfogande som propagandaorgan och medvetet och konsekvent mörklägga invandringspolitikens negativa följder.

Lojala med politikerna

Svenska journalister är i ovanligt hög grad lojala med den politiska makten. När det gäller invandringspolitiken har journalisterna så till den grad lierat sig med politikerna att det är befogat att tala om en internalisering av den statliga ideologin om det mångkulturella samhället. Det vill säga, journalisterna har så till den grad införlivat ideologin i det egna psyket att de inte längre är medvetna om det. Fenomenet är väl känt från totalitära diktaturer där journalister som skrämts till lojalitet är en förutsättning för att makthavarna ska kunna hålla folket nere.

I Sverige behöver man inte ens skrämma eller tvinga journalisterna för att göra dem till maktens lydiga redskap. De har alldeles frivilligt gett upp sin självständighet och sitt oberoende. Ett uttryck för lojaliteten mot staten är den princip som uttalat eller outtalat styr arbetet på alla landets redaktioner; att ”inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”.

Journalisterna har helt enkelt bestämt sig för att ta ansvar för en politisk ideologi och utelämna fakta som inte passar in i den verklighetsbild man vill ge.

Och man slår sig för bröstet och tycker i allmänhet att man gör något bra och föredömligt.

Svenska media har en lång och föga ärorik tradition av censur, självcensur, feghet och kryperi för den politiska makten. Politiker har i alla tider kunnat räkna med journalisternas lojalitet, och de har sällan blivit besvikna.

På grund av den här policyn får brottslingars etniska ursprung aldrig nämnas – utom när det gäller svenskar. Svenska brottslingar hängs ut med namn och bild långt innan de är dömda. Men bilder av invandrade förbrytare vitpixlas i media, och deras etnicitet skyddas.

Det är viktigt att ha den bakgrunden klar för sig när man betraktar det som nu utspelar sig i svenska media och som rimligt att döma kommer att trappas upp för varje dag som valet närmar sig.

När en händelse som Landskronamordet inträffar utbryter kaos på redaktionerna. Det som inte får hända har hänt. Den här gången är den svenska allmänheten så upprörd att det inte kommer att lyckas att mörklägga saken. Det framgår att den misstänkte gärningsmannen är palestinier, muslimsk invandrare – hur ska man hantera det? Istället för att utföra sitt journalistiska uppdrag – att berätta sanningen – styrs journalisternas energi med kraften hos en jetstråle över till att med alla medel förhindra ”främlingsfientliga stämningar”, det vill säga medverka i den politiska lögnen.

Möte mellan människor

Strategin följer två huvudspår:

1. Man skickar fram de yngsta och mest orutinerade journalisterna.De gör lydigt det de förväntas göra, för att få fortsatt jobb.

2. Man skickar fram de mest skrupelfria, mest samvetslösa journalisterna och krönikörerna, det hårdföra gänget som inte vet vad sanning är och som är beredda att sälja sin mor om det skulle ge dem egna fördelar. Till den senare kategorin hör Expressens krönikör Britta Svensson, som genom sina insatser i samband med Landskronamordet har sänkt svensk journalistik till nya bottennivåer.

Hon kallar mordet ”ett möte mellan två människor”.

3 april: ”Jag befinner mig just nu på ett ställe där Sverigedemokraterna fick 6,8 procent röster i valet förra året, och ja, det är jobbigt.För hur skulle den misstänkte 23-åringen kunna vara en representant för de så kallade invandrarna, nästan två miljoner i det här landet?”

4 april: Den mordmisstänkte 23-åringens familj kallar till presskonferens i en moské. Expressen går dit. I ett skriftligt uttalande säger den mordmisstänktes familj: ”Olyckshändelsen orsakade en enorm sorg i vårt liv. Vi är väldigt tagna och mår inte alls bra, våra barn är hårt drabbade och skrämda.”

En mordmisstänkt persons familj som kallar till presskonferens och gör sig själva till offer!

I svenska massmedia är allting möjligt.

5 april: Expressen fokuserar än en gång på den stackars mordmisstänkte 23-åringen. Fyra islamiska och arabiska föreningar i Landskrona har kallat till möte med syfte att mana till lugn i de oroligheter som råder i Landskrona efter dödsmisshandeln.

7 april: Britta Svensson skriver från häktningsförhandlingen mot 23-åringen:

”Till slut vänder sig 23-åringen om och hans blick är svart av förtvivlan. Hans unga hustru försöker tränga sig fram, men polisen går emellan. Mannen som precis häktats på sannolika skäl misstänkt för grovt vållande till 78-åriga Ingers död får inte hålla i sitt nyfödda barn.

Han är en liten kille, spenslig. Det som hände vid Hemköp i Landskrona blev bara frågetecken när man såg honom. -Han mår inte bra. Han saknar ju sin familj, sa hans advokat efteråt.”

Detta är ett stycke svensk presshistoria som spränger alla skamgränser. Att så entydigt och oförblommerat fokusera på gärningsmannens känslor och helt lämna den ihjälslagna 78-åringen därhän kan bara inträffa i svenska media. Glömt är mordet. Det är gärningsmannen som ska ha vår medkänsla och omtanke.

Ensidigheten i övriga media är massiv. Än en gång: det handlar inte om att skildra verkligheten. Målet är att med alla medel skydda en politisk ideologi och dess förödande konsekvenser för Sverige och svenskarna.

1 april: Eva Franchell, krönikör i Aftonbladet, skriver:

”Alla demokratiska krafter måste visa att de kan skapa ett tryggare samhälle. Det är egentligen enkelt, ingen ska behöva känna rädsla för att köra till Hemköp en vanlig måndagseftermiddag. Inte i Landskrona, inte någonstans i Sverige.”

Hon kommer så småningom fram till att vad Landskrona behöver är nya arbetstillfällen (då upphör säkert våldet av sig själv).

”Men först måste tryggheten återinfinna sig och rädslan försvinna. Ett ansvar för alla demokratiska krafter.”

Hur det ska gå till berättar inte Eva Franchell. Nu när ”alla demokratiska krafter” med gemensamma ansträngningar på några årtionden har förvandlat Landskrona från en vacker liten stad vid Öresund till en förlorad stad som invånarna flyr.

7 april: Katarina Wennstam, känd för att ha skrivit böcker och artiklar om våldtäkt skriver, stort uppslaget i Aftonbladet:

”Dådet i Landskrona får inte bli en trampolin för främlingsfientliga. Det finns stor risk att den tragiska dödsmisshandeln blir något av en trampolin för nationalistiska partier i höstens kommun- och riksdagsval.”

7 april: Sydsvenska Dagbladets politiska chefredaktör Heidi Avellan samtalar i SVT:s morgonsoffa med Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg (fp). Om man nu kan kalla det samtal. Heidi Avellan håller snarare en aggressiv monolog som får både Strandberg och programledaren Lotta Bovin att tystna.

Med stor frenesi hävdar Avellan att mordet i Landskrona bara är en enstaka händelse som kunde inträffa precis var som helst. Det har ABSOLUT ingenting med invandringspolitik eller integrationsproblem att göra eller att den misstänkte gärningsmannen är invandrare.

”Landskrona är lite speciellt”, det är så långt Heidi Avellan kan sträcka sig.

Hon förtydligar:

”Sinnet rann för en människa, VI VET INTE HUR HAN MÅDDE.”

Heidi Avellan är en av svenska medias främsta banérförare i kampanjen mot Sverigedemokraterna och har vid flera tillfällen dokumenterat ett glödande hat mot dem. Hon gör allt som står i hennes makt för att de inte ska komma in i riksdagen, och då ska man betänka att hon förutom sin maktposition på Sydsvenskan har närmast klippkort till den politiska panelen i SR:s ”God morgon världen” och är flitigt anlitad även av andra media.

Med sin sjungande finlandssvenska låter hon som ett Mumintroll, men ur munnen strömmar svart lava.

Det är inte förvånande att ett av de senaste dagarnas absoluta bottennapp kommer just från Sydsvenskan:

8 april:

”MALMÖ. Trettio minuter och en halv dansk falafel från Köpenhamns hovedbanegård ligger Jeanette Land Schous hem på Östra Förstadsgatan i Malmö. Från köksfönstret ser hon Öresundstågen svischa förbi.

– Det finns tre typer av danskar som invandrat till Malmö: kärleksflyktingar, bekvämlighetsflyktingar och politiska flyktingar. Jag tillhör på sätt och vis de sistnämnda. Dansk Folkeparti – så äckligt! utbrister Jeanette Land Schou och stoppar demonstrativt fingret i halsen.”

Det här är bara några exempel på medias moraliska bankrutt. Det skulle gå att räkna upp hur många som helst, och det värsta har vi ännu inte sett. Grovheten och vulgariteten kommer att öka för varje dag. Och Danmark används och kommer att användas som slagträ i den svenska mediaregisserade debatten.

Syftet är att skandalisera dansk invandringspolitik i allmänhet och Dansk Folkeparti i synnerhet. Därmed hoppas journalisterna brännmärka Sverigedemokraterna. Alla medel är tillåtna när massmedia fullföljer sin egen politiska agenda.

Internet hotar konformismen

Hoppet står till bloggar och annan Internetbaserad information. Internet är den största revolution som har inträffat sedan boktryckarkonsten uppfanns. I Sverige är traditionella media stängda för vanliga människor. ”Nisse i Hökarängen”, som är journalisternas namn på den vanlige svensken, har inte en chans att få ett debattinlägg publicerat i en svensk tidning.

Debatten sköts av ett litet antal proffsdebattörer som anses ”pålitliga”, det vill säga levererar önskvärda åsikter som passar in i det allmänna konsensustänkandet.

Någon har sagt att om hela svenska folket försvann ned i en avgrund skulle proffsdebattörerna inte märka någon skillnad. De skulle fortsätta debattera med varandra som om ingenting hänt.

Internet är ett hot mot den svenska konformismen och tyckarelitens långvariga begränsande av yttrandefriheten. I dag svämmar nätet över av bloggar och läsarkommentarer där människor kan skriva vad de vill. Det är inte överraskande att åsiktsetablissemanget upplever yttrandefriheten på Internet som ett hot och försöker begränsa den.

Det före detta liberala flaggskeppet, numera sjunkande Dagens Nyheter aviserar den 9 april att kommentarfunktionen nu kommer att stängas helt på ”artiklar som vi erfarenhetsmässigt vet lockar fram rasistiska kommentarer. Till exempel artiklar om eller relaterade till invandring.”

Detta för att ”vi på DN gillar debatt – kärlek till det fria ordet är en förutsättning för att jobba på en plats där just det fria ordet är kärnan i verksamheten.”

Är det någon som hör klangen av George Orwells Newspeak från ”1984” här? Nyspråket som är maktens medel att tömma orden på innebörd för att ha full kontroll över människorna.

Pissrännor

DN:s nyligen avgångna kulturchef Maria Schottenius använde den 7 mars ordet ”pissrännor” om läsarnas medverkan på nätet. Det var dagen efter att denna blogg hade skrivit om Interaktiv Säkerhet AB, det företag som anlitas av allt fler mediaföretag för så kallad moderering – i klartext censur – av läsarkommentarer.

Intressant nog är Maria Schottenius bror Vilhelm Schottenius en av ledarna för Interaktiv Säkerhet. Dagens Nyheter är en av de största kunderna, liksom Aftonbladet där Maria Schottenius man Olle Svenning är ledarskribent. Censuren sköts så att säga inom familjen.

Fokus i Dagens Nyheters motivering av censur har nu förskjutits från främlingsfientlighet, rasism och pissrännor. De nya reglerna motiveras med att Internet har blivit ett uppsving för ”ultrahögern”. Men givetvis återanvänds de populära argumenten om främlingsfientlighet och rasism.Till intäkt för påståendena tas en intervju med journalisten Christoph Andersson. Han säger:

”Jag har aldrig tidigare sett den här omfattningen av främlingsfientliga kampanjer på nätet. Jag tror att händelsen i Landskrona har varit en vändpunkt. Det kommer bara att bli värre nu, säger Christoph Andersson, som undervisar på Södertörns högskola och är aktuell med boken ”Från gatan in i parlamenten”.

Begrepp som ultrahöger och rasism beror givetvis på från vilket håll man betraktar världen. Christoph Anderssons position på vänsterkanten har framgått i decennier i alla medier där han har medverkat. Ser man världen tillräckligt mycket från vänster är allt annat höger.

En vändpunkt

Jag delar hans bedömning att mordet i Landskrona var en vändpunkt och att det bara kommer att bli värre nu.

Där upphör likheterna.

Där Christoph Andersson och stora delar av journalistkåren ser vanliga människors uttryck på Internet som pissrännor och rasistiska hot ser jag ett efterlängtat andningshål för ett folk som i decennier har tryckts ned och blivit fört bakom ljuset av en politiskt korrekt journalistkår som lydigt går maktens ärenden.

Mordet i Landskrona var en vändpunkt för alla svenskar som inte längre finner sig i lögner och manipulation.

Från en vändpunkt finns ingen väg tillbaka.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Politisk set har både højrefløjen og venstrefløjen et antal skadefro sadister. Der skal ske politiske ændringer, som helst skal gå ud over nogen. Nogen skal straffes. Så kan de lære det. Udlændingepolitikken i Sverige domineres af venstrefløjssadister. Osse i pressen. Det kapitalistiske samfund skal straffes og derfor er muslimer et gode. De går ud over nogen. Når bare noget bliver ødelagt, så er det godt. Det er sadisme, der får disse journalister og “eksperter” til at sige, at de er de racistiske svensker, der har skylden. Jeg tror faktisk, at hovedparten af venstrefløjs-journalisterne er bange for disse yderligtgående sadister, men magtfordrejningen er en kendsgerning for længst.

  • Info

    ” SD SÖKER ENSKILDA MARTYRER – ALLDELES NU I LANDSKRONA”

    Bra skrivet, Julia Caesar! Jag kan bidra med ännu ett exempel. ”Sd-granskande” böcker fortsätter att ploppa fram i oförminskad takt och vederfars som alltid vördnadsfulla recensioner i Sveriges dagstidningar. Och tror man inte, att Kristianstadsbladets recensent nedan lyckats med konststycket att vid sidan om ämnet håna Sverigedemokraterna också för Landskrona-mordet:

    Recension: BLUNDA INTE, TIG INTE

    Kristianstadsbladet 9 april 2010, 01:15

    ”Två böcker som tar upp högerpopulism och högerextremism på olika sätt. Jan Karlsson har läst Niklas Orrenius och Christoph Andersson och att man varken ska blunda eller tiga.

    • Niklas Orrenius: Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. – en bok om Sverigedemokraterna (Månpocket)
    • Christoph Andersson: Från gatan in i parlamenten – om extremhögerns väg mot politisk makt (Norstedts)……………………………………………………………………

  • Pingback: Kampen mot verkligheten fortsätter « Gotiska Klubben()

  • Christina

    “Att så entydigt och oförblommerat fokusera på gärningsmannens känslor och helt lämna den ihjälslagna 78-åringen därhän kan bara inträffa i svenska media. Glömt är mordet. Det är gärningsmannen som ska ha vår medkänsla och omtanke.”

    Julia, i din egen artikel lyser 78-åriga Inger totalt med sin frånvaro . Allt ljus är fokuserat på media och gärningsmannen. Inte ett enda ord står att läsa om Inger och hennes familj.

  • Og hvad ville du så selv have skrevet om Inger og hendes familie, Christina?

  • NisseNorton

    Det bästa jag läst hitintills, synd att detta aldrig kommer att skrivas i en vanlig tidning.

  • MartinA

    Jag tror inte att svenska journalister i första hand är lydiga mot politikerna. Jag tror att politikerna är rädda för journalisterna. Svenska journalister drivs främst av arrogans och maktberusning. De njuter av att kunna driva politiker framför sig.
    Det förklarar varför svenska journalister hyser ett sånt hat mot SD, SD faller inte undan för svenska journalister.

  • Julia Caesar

    @ Christina,

    ifall du har missat det:

    Ämnet för min krönika är massmedias behandling av mordet på den 78-åriga kvinnan.
    Rubrik: Svenska massmedias moraliska bankrutt.

    Fokus ligger och är avsett att ligga på den etiska härdsmälta som mordet har utlöst i svenska media, inplacerat i sitt politiska sammanhang inför valet i september.

  • Erling

    @MartinA
    Det er til dels rigtigt. Men journalister har bestemte rammer indenfor hvilke de godt må hetze politikere. Der er områder, der er no-go zoner, det gælder i alle lande, ikke kun Sverige. Stjerneeksemplet her til lands er afhændelsen af Grønland samt alle derværende naturressourcer, hvilket skete uden at det blev rapporteret i andet end forblommede bisætninger, der ikke er andet end forsikringspolicser som redaktørerne kan vifte med, den dag TV-billederne af eskimoer der kører rundt i Rolls Royces på indlandsisen begynder at gå verden rundt og pøblen begynder at undre sig over, at de ikke blev informeret. Langt de fleste mennesker man snakker med, lider den dag i dag under den vrangforestilling, at Danmark har udsigt til en andel af Grønlands olie eller i det hele taget har en eller anden form for politisk fællesskab med Grønland, der går videre end at sende hver grønlænder 70.000 danske skattekroner om året og i øvrigt lease dem det statsapparat, som de ikke har menneskelige ressourcer til selv at opbygge.

    Angiveligt skulle en DF minister have stillet et ubehageligt spørgsmål i statsministerens spørgetid om, hvorfor vi forærede 50.000 grønlændere olie og gas til en anslået værdi af sytten tusind millarder dollars, hvorefter han blev kaldt ind til kammeratlig samtale på statsministerens kontor. Han trak spørgsmålet tilbage og det blev slettet af protokollen.

    Og skuespillet fortsætter ufortrødent. I disse dage koger journalisterne suppe på, at Lene E. ikke tog til Arktis-konference. Duh! Hvad fanden skulle en dansk udenrigsminister dog på en Arktis-konference? Danmark ligger syv tusind kilometer fra Nordpolen. De må skrige af grin rundt omkring på redaktionerne, det er sød hævn for den omerta de er blevet pålagt angående Grønland.

    Der var heller ingen journalister der spurgte Anders Fogh om, hvad helvede han mente med at Saddam truede verden med ‘farlige våben’ – en let gennemskuelig retorisk undvigemanøvre, der burde få alarmklokkerne til at ringe hos selv den grønneste bladsmører, særligt når hans advarsel umiddelbart blev efterfulgt af en fuldkommen irrelevant belæring om, hvor farlige masseødelæggelsesvåben var. I dag kan VK vaske hænder og hævde at de jo hele tiden har sagt at Irak drejede sig om at befri verden for en fæl diktator.

  • Erling

    Angiveligt skulle en DF minister…

    Ups. Keep on dreaming. Et folketingsmedlem, of course.

  • Erling

    Lige en opklarende bemærkning. Lene E. er Lene Espersen, vores udenrigsminister. Og de 17.000.000.000.000 dollars er, hvad man kunne læse sig til i Weekendavisen for nogle måneder siden, ikke bare et tilfældigt astronomisk tal.

    Det kan off topic tilføjes, at Grønland i anledning af deres selvstændighed har vedtaget en oliebeskatning så lempelig at man skal til Afrika for at finde noget tilsvarende. Mit gæt er, at Washington har grebet knoglen, ringet til Fogh og i umisforståelige vendinger fortalt ham at vi bare havde at evakuere Grønland per omgående, basta. Og hvis vi gjorde det uden brok, kunne vi få en generalsekretærpost i NATO.

    Jeg har surfet lidt på nogle grønlandske webfora. De grønlandske vælgere var blevet stillet jobs i udsigt, men i sidste øjeblik blev der ændret i kontrakterne, og klausulen om at der skulle bruges et modicum af grønlandsk arbejdskraft blev slettet mod, at olieselskaberne oprettede nogle klappekage-kurser for arbejdsløse grønlændere.

    Jeg erfarede også, at mange grønlændere stemte nej til selvstændighedaftalen fordi de mente det var et neokolonialistisk overgreb: bloktilskuddet skal nemlig aftrappes i takt med at oliemillarderne begynder at flyde. De mente at deres inkompetente og korrupte politikere havde solgt ud af arvesølvet.

    Jeg kender en lille smule til oliebranchen; oliefolk er da både sympatiske og som regel interessante mennesker, men jeg tvivler på at de vil interessere sig særlig meget for kajakdans, trommejagt og sælbrydning og den slags. Måske vil de finde eskimoiske strippere eksotiske, men flere jobs bliver der nok ikke på den konto.

    Grønland er bevidst designet til at være en failed state, et terra nullius hvor olie- og mineselskaber forhandler kontrakter med den vestlige verdens mest inkompetente og korrupte politikere. Om fem år ligner Grønland et amerikansk indianerreservat, komplet med spillekasioner som eneste private indtægtskilde og en lille overklasse af grønlændere der svømmer i bestikkelsespenge mens resten drikker hjernen ud foran deres skurvogne. Og når man tager grønlændernes generelle miljøbevidsthed i betragtning, bliver der nok anderledes alvorligere miljøproblemer end en gletscher, der smelter lidt hurtigere end normalt.

  • Bjovulf

    Mere “kulturberigelse” i Sverige 🙁

    http://www.dr.dk/Nyheder/Udland/2010/04/11/142123.htm

    Uro om moske-byggeri i Göteborg

    11. apr. 2010 14.23 Udland
    Politiet i Göteborg har i dag haft hænderne fulde med at holde to demonstrationer på afstand af hinanden.

    Lokale højreorienterede har indkaldt en demonstration mod opførelsen af en moske i den vestsvenske storby, og det har kaldt venstreorienterede og autonome grupper på gaden til en moddemonstration.

    Ifølge nyhedsbureauet TT var der omkring 100 moskemodstandere på gaden, og de blev mødt af omkring 300 moddemonstranter.

    Byggeriet skal begynde på tirsdag. Ifølge magasinet Expo er det en nynazistisk organisation, der står bag demonstrationen mod moskebyggeriet. [ Og EXPO er jo som bekendt en pålidelig kilde iflg. Kurt Strand & DR 😀 ]

  • Vivi Andersen

    Erling

    Jeg har faktisk tænkt lidt i de baner du skitserer kl 14:09.

    Og kan ikke lade være med at spekulere over HVORDAN det kan være at det går grønlænderne som det gør og som det også gik for indianerne i USA.

    Noget af det samme foregår med indianerne i Sydamerika og på Borneo.

    “Naturfolk” lader til at være ilde stedt når de møder ikke-naturfolk, uanset hvor disse kommer fra. Her tænker jeg bl.a. på denne klodes største, og i tid længste, slaveindsamlere og slavehandlere, araberne.

    Jeg er ked af at det med grønlænderne !

  • Erling

    Jeg er ked af at det med grønlænderne !

    Det er jeg også, selvom deres anti-danske holdning irriterer mig. For de har ingen anelse om, hvad der står på dagsordnen. Jeg kan godt forstå at de er trætte af dansk overherredømme, men de står foran te overherredømme af transnationale virksomheder, der har præcis nul medfølelse tilovers for deres kulturelle anomi.

    Naturfolk er ilde stedt. Den rå sandhed er, at det bedste en folk som inuitterne kan gøre, er helt og holdent at kaste deres stenalderkultur på møddingen og by and large importere en færdigpakket kultur fra et moderne, vestligt land. En hjerteløs og traumatisk løsning, men alternativet er værre, som det kan ses overalt i verden. Havde de gjort det, havde Minik Rosing nok ikke været den eneste grønlænder i hele verden, der havde en realistisk chance for at få arbejde i olieindustrien.

    Og kan ikke lade være med at spekulere over HVORDAN det kan være at det går grønlænderne som det gør og som det også gik for indianerne i USA.

    Og jeg er ikke ekspert, men een af årsagerne er bygdepolitikken. Grønland var længe territorium: så sent som i 1920 (eller der omkring) gjorde flere lande krav på områder af Grønland. For at hævde dansk overhøjhed over hele Grønland, var det vigtigt at man kunne demonstrere at hele landet var beboet, ikke kun sydspidsen, for så havde Norge, USA og Canada kunnet hævde, at det kun var sydvestkysten der var dansk. Fra et menneskeligt og økonomisk synspunkt havde det været bedre at tilskynde folk til at flytte til Nuuk og lave en slags bystat, men det ville have svækket Danmarks folkeretlige krav. Det er også derfor vi har hundepatruljen, vi kunne argumentere at vi har militær tilstedeværelse, også i Nordgrønland.

    Jeg har al mulig forståelse for at grønlænderne vil være selvstændige, og hvis man presser mig lidt er jeg også glad for at Danmark ikke længere er en kolonimagt, selv om jeg er ked af, at vi ikke længere er eet af verdens største imperier. (Målt på areal) Men jeg synes det er underligt at 50.000 mennesker skal have lov til at tage 98% af kongerigets territorium med sig ind i selvstændigheden. Man kunne have lavet en canadisk løsning med et inuit-hjemland og en fornuftig deling af naturressourcerne. For så skrækkeligt har vi altså heller ikke behandlet dem. Hvis deres koloniherrer havde været englændere eller amerikanere, havde de talt engelsk og var for længst interneret i reservater, ligesom indianerne i USA. Og som sagt betaler vi dem stadig 70.000 kr. per næse, selv om Grønland formelt er en 100% selvstændig stat i dag.

  • Erling

    Grønland var længe omstridtterritorium…

  • Mycket bra skrivet Julia. Jag kan bara hålla med. Fast utom på en punkt. Jag är inte alls så säker på att det är politiker som styr media utan snarare tvärtom. Visst är det ett samspel av inavlade människor som hyllar sin egen förträfflighet och mässar med i den politiska korrektheten, men politiker kan i alla fall sitta kvar på sina poster om de bryter tabun, för att folket röstar på dem. Det kan inte journalister.

  • Jan-Åke Johansson

    Snapphanen är välinformerad och hänger med i debatterna. Trevligt att man inte är ensam om det, men är Snapphanen medveten om att detta med Sverige är en fälla för all makt att ramla i? Förändra Sverige kan förändra världen. Och det ingen mindre än “världsanden” (Hegel är världsandens filosof) som ligger bakom massmedias och politikens sammanbrott och dom har redan tappat sin legitimtet. Klarar man hänga med där? Det är jag som är “Nisse i Hökarängen” och Gunnar Sandelin är utvald att bli vår tids hjälte och han är skapad av Gud till det. Hur som helst så kommer jag agera helt ensam och jag är oorganiserad och tänker så förbli. Men jag är tacksam att finns organisationer som står för samma sak-.

    Kära hälsningar
    Johansson

  • Matti från Finland

    Det mest löjeväckande i hela den svenska mediasoppa är att inte ens vederbörande muslimer kan själva något åt den här mediamaffian. Dom som käftar emot är i sig få, men ändå … här har Nalin Pekgul sagt fel repliker i teatern:

    ****”Jag skulle vilja säga att det finns extrema muslimer i alla partier, som är delaktiga i trakasserierna av judar i Malmö, ja.”***

    Svaret lät inte vänta sig i form av Aftonbladets jourhavande politruk:
    Petter Larsson

    ****Pekgul pekar snett****

  • Ulf P

    Jag delar Skånings kommentar, bra skrivet fast också med visst förtydligande att det är just ledande islamkramande vänsterjournalister och nyliberala massinvandringsfrämjande fränder på SVT som har styrt samhällsdebatten och hjärntvätt under generationer och därigenom styrt övriga mähä-journalister och partierna till att få de politiker som idag är lika islamkramande och massinvandringsfrämjande trots verklighetens katastrofala situation fjärran från fablernas värld som presenteras i media.

    Ett mångkulturellt samhällsexperiment från ett journalistetablissemang som låtit sin ideologi härska över verklighetens katastrofala konsekvenser och som fördärvat landet Sverige och där Skåne, gamla Östdanmark, är värst drabbat. Och när människor försökt protestera i verklighetens namn har etablissemanget istället förtigit och förljugit och förtryckt yttrandefriheten och demokratin på ett sätt som gör att journalister i traditionnela media för länge sedan förverkat sin rätt enligt grundlagen.

  • Julia Caesar

    Tack för alla synpunkter på min text!
    @ Martin A
    @ Skåning
    @ Ulf P

    Det finns absolut ytterligare aspekter på mekanismerna bakom att det ser ut som det gör i massmedia som kan belysas. Att jag inte tog upp varje tänkbar aspekt just här beror på att jag ville hålla texten i ett rimligt format. Det finns anledning att återkomma i ämnet senare.

    En aspekt är till exempel maktbalansen mellan politiker och journalister som ni pekar på.
    Det finns, som jag ser det, ett intrikat växelspel mellan de här två grupperingarna, som båda har stor makt. Det intressanta är att de lever i symbios med och ömsesidigt beroende av varandra. Ingen av dem skulle klara sig utan den andra. Båda behöver spegla sig i den andres makt.

    Vem som har makten för tillfället och vad som är hönan respektive ägget går inte att säga alldeles entydigt. Ibland är det journalisterna som sätter agendan, och politikerna känner sig tvingade att dansa med. Ibland är det tvärtom. Man kan likna det vid samspelet i en dysfunktionell familj där alla sitter fast i ett osunt beroende.

    @ Ulf P
    Jag delar din analys men med tillägget att det är just vänsterjournalister som ända sedan 1960-talet totalt har dominerat både i press och i etermedia. Deras dominans är enorm. En väsentligt större andel av journalistkåren sympatiserar med vänsterpartiet och socialdemokraterna än vad allmänheten gör. Under de senaste åren har också miljöpartiet seglar upp starkt bland journalisterna. 30-35 procent sympatiserar med mp. Särskilt vanliga är mp-sympatierna bland yngre kvinnliga journalister under 35 år.

    Eftersom även mp i allt väsentligt är ett vänsterparti är det alltså en kraftig vänsterdominans bland journalisterna. Självklart påverkar deras privata politiska sympatier deras sätt att arbeta. Det är uppenbart att marxist-leninisterna och maoisterna geschwint och till synes smärtfritt och obesvärat har bytt ut sina gamla totalitära ideologier mot det lika totalitära islam.

    I sina privatliv gör de dock helt andra val. De prisar mångkulturen utåt, men nästan inga journalister bosätter sig i invandrartäta områden. Allra helst bor de i gamla pittoreska arbetarstadsdelar där arbetarna har flyttat ut för länge sedan.
    Det brukar kallas dubbelmoral.

    Den som vill läsa en insidesskildring av rödgardisternas intåg i Sveriges Radio och SVT från 60-talet och framåt rekommenderas Oloph Hanssons bok “Intresset ljuger aldrig. Strider om makten i och över Sveriges radio” (1998).

    • Ulf P

      Instämmer.

  • Peter Nordström

    http://thoralfalfsson.webblogg.se/2010/april/oppet-brev-till-sveriges- journalister.html

    ”Dödsmisshandeln av en 78-årig kvinna på en parkeringsplats i Landskrona upprör svenska folket. En exempellös vrede sjuder hos oss som annars är så snälla och fogliga.

    Vi har helt enkelt fått nog. Det räcker nu.

    Mordet i Landskrona var som att sätta en stoppnål till en varböld. Den har funnits mycket länge. Nu är den punkterad.

    När gamla människor inte kan gå i fred eller göra anspråk på en handikapplats utan att bli misshandlade till döds, då har det gått för långt.

    När svenska kvinnor dagligen tvingas inskränka sin rörelsefrihet för att 6 000 våldtas varje år, då har det gått för långt.

    Och vad gör ni? Jo, ni följer er traditionsenliga dramaturgi att ”inte publicera någonting som kan öka främlingsfientligheten”. Hyckleriet och förljugenheten har inga gränser. Har ni ingen skam i kroppen?

    Svenskar i allmänhet är inte främlingsfientliga, och det vet ni. Däremot är vi dödströtta på en massinvandring som saknar motstycke i världen.

    Med okvädingsord som rasist, främlingsfientlig och islamofob har ni i full symbios och intimt samarbete med landets politiker lyckats med konststycket att tysta en hel nation.

    Det är slut med det nu. Tillmälena biter inte längre. De faller som torra höstlöv till marken. Det är alltför uppenbart vad det är ni försvarar.

    Vad är ert journalistiska uppdrag?

    Just det: att skildra verkligheten som den är. Det var det ni fick lära er under utbildningen. Remember?

    Det ingår INTE i ert journalistiska uppdrag att ta ansvar för politiska eller andra konsekvenser av att skildra verkligheten.

    Det är INTE er uppgift att ta ansvar för massinvandringspolitikens följder och försöka dölja dem.

    Det är INTE ert ansvar att skydda grova brottslingar genom att pixla bilder och förtiga deras etniska ursprung. Det går ju alldeles utmärkt att hänga ut svenska brottslingar med namn och bild långt innan de är dömda, så hur förklarar ni skillnaden i policy?

    Och det är INTE ert uppdrag att bestämma vilka partier som ska sitta i Sveriges riksdag! Det avgör svenska folket.

    Ni vet mycket väl hur det står till i Sverige. Ni vet att den mångkulturella politik som ni med allt stelare läppar bekänner er till leder käpprätt åt h-e. Det är ju därför ni själva har sett till att bosätta er på behörigt avstånd från mångkulturen, eller hur? Måste tänka på barnen, ja just det.

    Er förbannade skyldighet är att återge sanningen och ingenting annat än sanningen. Det är därför ni sitter där ni sitter och uppbär lön.

    Känns det svårt? Mår ni dåligt av att medverka i den offentliga lögnen?

    Jobbigt med självföraktet?

    Svårt att stå på sig inför chefen? Ja ja.

    Måste tänka på familjen och de dyra lånen på bostadsrätten i innerstan?

    Jag förstår att det kan kännas svettigt. Sömnlösa nätter är den samvetslöses lön.

    Ni ska veta att ni i all er förljugenhet och ynkliga politiska korrekthet faller tillbaka på en gammal journalistisk tradition i Sverige: den offentliga lögnens vedervärdiga tradition. Den brittiske journalisten Roland Huntford, som i många år var svensk korrespondent för The Observer, beskrev redan 1971 i boken The New Totalitarians hur svenska media genomsyras av lögn och anpasslighet:

    ”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Skolsystemets produkter dominerar nu medierna.

    Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi. (…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”

    Det är snart 40 år sedan Roland Huntford skrev det här.

    Och den svenska journalistkåren har inte utvecklats ett smack på dessa fyra decennier.

    Snarare har ni blivit ännu mer förljugna, ännu mer skrupelfria. Ni offrar vad som helst för att klänga er fast vid den mediala makten. Vissa av er skulle sälja sin egen mor om det gav er egna fördelar.

    Låt mig erinra om att även lögnen har ett pris. Och det kan bli högre än ni tror.

    Det finns nämligen inga lögner som håller i längden.

    Snart spricker hela skiten, och då sitter ni där och ser ut om fågelholkar i ansiktet och undrar vad det var som hände.

    Förbered er och följ ett gott råd: börja berätta sanningen redan nu!

    Återupprätta er förlorade heder innan det är för sent.

    Hela Sverige väntar.”

    Svensk tant

  • Egil

    Bravo Julia!

    Det er virkelig en skam og en skændsel at de etablerede massemedia fokuserer på forbryderens ve og vel og ignorerer offeret og hendes familie.

    Findes der virkelig ikke én avis i Sverige som tør skrive sandheden?

  • Liva

    “Det vi bevittnar är svenska massmedias moraliska sammanbrott,..”

    Tja, noget er der vist om snakken. Samtidig med at Sverige står i problemer til halsen med skolebrande, hærværk i Malmø og jødehad samme sted, og et ekstremt stort antal voldtægter, nedrakning af den svenske kultur, så er det danskere der får priser i Sverige og så skriver petit skribenter f.eks. Lundström om danske forhold…

  • JensH

    @Liva

    “og så skriver petit skribenter f.eks. Lundström om danske forhold…”

    Mener du ikke Sundsröm?? Lena Sundsröm??

  • Pingback: Krönika: Sverige sjunker som en sten « Snaphanen()

  • Pingback: Moster och svenskheten « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Kriget mot läsarna « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Brev till Fredrik Reinfeldt « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Till yttrandefrihetens försvar « Snaphanen()

  • Ni som kriserar media kan väl komma med den sanna veritinen av denna händelser eftersom ni verkar stå inne med yttterligare information.

  • Pingback: Søndagskronik: Flykten från mångkulturen « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Slöjan kränker mig « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Ett paradis för krigsförbrytare « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Den livsviktiga tilliten « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Juvelerna i maktens krona « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Den svenska asyltombolan « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Kedjeinvandring utan slut « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Medias pressetiska apartheid « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Allas olika värde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Sverige – våldtaget land « Snaphanen()

  • Mats Jansson

    Hej!

    Utan tvivel får man mer behållning av en enda replik av den skådespelande Julia Caesar än av det här dravlet!… vet förresten någon om det var hennes riktiga namn?… hon hade hur som helst mindre att skämmas för än ovanstående skribent som, kan man kanske tycka, borde underteckna sin text med sitt eget namn. Tänkvärt är det dock – särskilt ifråga om hur lätt det låter sig göras att snedvinkla statistik.

    /Matte

  • Pingback: Fri Demokrati()

  • Pingback: Hello world! | Fri Demokrati()

  • Pingback: Sverige snart ett förlorat land « Dalkullansrevir's Blog()

  • Pingback: Läs detta! Gå till länken för att kopiera och skicka vidare! | Mediabluffen()

  • Pingback: Søndagskronik: Mina drömmars stad « Snaphanen()

  • Appropå Invandring och hur den kan bli problemfri.
    Så här går det till!
    Jag är mörkhyad jobbar på Länstyrelsen och har hand om cat frågor.
    Vi besöker Svensson för att inspektera hur han håller sina husdjur katt tex.

  • Pingback: Søndagskronik: Landet vi ärvde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Journalistpartiet och demokratin « Snaphanen()

  • Pingback: 2010 i billeder « Snaphanen()

  • Anders Besk

    Mycket välskrivet och i allt väsentligt klockren analys. Det finns dock ett avsnitt där jag anser att Julia går av spåret – och det är föreställningen (enligt min åsikt vanföreställningen) att media är ett lydigt redskap i politikens händer. Möjligen har Julia rätt i ett historiskt perspektiv, men den nya generationens vänsterextrema “journalister” har avancerat sina positioner ytterligare, vilket innebär att det numera är “journlisterna” som sätter agendan åt politikerna. Det är alltså tvärtom på det sättet, att det är politiken som är “journalisternas” lydiga redskap. Det är också därför som Sverige blivit en demokratur, där yttrandefriheten har förvandlats till blott ett teoretiskt begrepp.

  • Pingback: The Barbarians at the Gates of the Elysée « Snaphanen()