22
aug
Seneste opdatering: 22/8-10 kl. 0000
43 kommentarer - Tryk for at kommentere!

af Julia Caesar

© Julia Caesar, Snaphanen och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är hemskt att behöva säga det, men det vore betydligt värre att låta bli: Mycket talar för att vi står vid en kvinnohistorisk brytpunkt. Dagens kvinnor har en plats i solen som saknar historisk motsvarighet. Men det är kvinnorna som är de stora förlorarna när politikerna böjer sig som veka grässtrån och islam vinner mark i Västvärlden. De fri- och rättigheter som det har tagit kvinnor flera hundra år att erövra och som vi i dag betraktar som självklara kommer – om vi inte förhindrar det – att reduceras och tas ifrån oss, en efter en. Nedräkningen har redan börjat. Sorgligt nog är det just kvinnor som i sin aningslöshet bereder väg för en utveckling som vill förpassa oss tillbaka till medeltiden.

Kvinnor födda under den senare halvan av 1900-talet har burits fram på en våg som är unik i världshistorien. Vi gick till ett bord dukat med fri- och rättigheter som rösträtt, rätt till utbildning och arbete, rätt till vår sexualitet, rätt att välja om och när och med vem vi vill föda barn, utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring, jämställdhet och ”Kvinnor kan”. Samhället  har backat upp oss, även om det oftast har skett under hårt tryck från kvinnorörelsen. Kvinnors rättigheter är självklarheter i dag, men för bara hundra år sedan hade svenska kvinnor knappt några rättigheter alls.

Kort repetition av kvinnohistoria:

• 1810: Ogifta kvinnor i Sverige får möjlighet att ansöka om att bli myndigförklarade av kungen.
• 1845: Lika arvsrätt för män och kvinnor i Sverige.
• 1857: Kvinnan myndig i Danmark.
• 1858: Kvinnan myndig i Sverige.
• 1864: Kvinnan myndig i Norge och Finland.
• 1872: Svenska kvinnor får välja vem de vill gifta sig med.
• 1921: Kvinnlig rösträtt i Sverige.

Slavar under sin sexualitet

Det dröjde långt in på 1900-talet innan kvinnor fick rätt att utbilda sig och förvärvsarbeta i alla yrken. Gifta kvinnor fick inte förvärvsarbeta alls. De skulle försörjas av sina män. Inte förrän 1939 blev det förbjudet att avskeda kvinnor på grund av giftermål. Ogifta mödrar sågs som paria och kunde i bästa fall få en hembiträdesplats som ”obemärkt”. Kvinnor hade inte rösträtt, men det hade inte alla män heller. Eftersom rösträtten var beroende av inkomst var det bara en liten förmögen del av den manliga befolkningen som hade politiskt inflytande. Inte förrän 1921 fick kvinnor rätt att rösta. (foto:Elise Ottesen-Jensen.)

Preventivmedel var förbjudna till 1938. Både män och kvinnor var slavar under sin sexualitet, och ett oräkneligt antal kvinnor dog i ofrivilliga barnsängar. Under 1930-talets depression med stor arbetslöshet var barnafödandet lågt, och den socialdemokratiska regeringen trodde att lösningen var att det föddes fler oplanerade och ovälkomna barn. 1933 grundades RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning). En av grundarna, eldsjälen Elise Ottesen-Jensen (1886-1973), själv född som det sjuttonde barnet i en norsk prästfamilj med 18 barn, reste land och rike kring och lärde ut sexualkunskap i bygdegårdarna. Illegalt och i största hemlighet provade hon ut pessar på kvinnorna på utedass eller i uthus där de kunde smyga sig undan.

Jag tänker på mormor och farmor

I skenet av kvinnors historia tänker jag ibland på min mormor och min farmor. De födde sina barn under 1920- och 30-talen, utan någon möjlighet att välja om de ville ha barn eller i så fall hur många. Mormor födde sex barn på sju år. Två dog i späd ålder. Fyra nådde vuxen ålder. Under loppet av fyra månader födde hon ett barn och förlorade två. Då var hon 24 år gammal.
Farmor och farfar fick sex barn på sex år. Fem nådde vuxen ålder. Sitt första barn fick de lämna bort, eftersom de var unga och ogifta när det föddes.

Jag, deras barnbarn, har haft tur. Jag är en av dem som har burits på den där starka frihetsvågen. I mitt liv har framstegen för kvinnor kommit som pärlor på en tråd; självklar rätt till högskoleutbildning, arbete på lika villkor och med (nästan) lika lön, utbyggd barnomsorg. Det har aldrig i historien funnits en generation kvinnor som har haft det lika bra. P-pillret godkändes i Sverige 1964, fri abort kom 1975. För första gången i historien fick kvinnor möjlighet att bestämma över sin egen fruktsamhet. Arbetet på ett piller som gav kvinnor möjlighet till födelsekontroll hade pågått i USA sedan 1950-talet. P-pillret skulle utrota fattigdom, skilsmässor och graviditeter utanför äktenskapet. Alla var dock inte odelat positiva. Robert W Kistner, doktor vid Harvard University, skrev i tidningen Ladies Home Journal:

”Många kvinnor känner sig sexuellt frigjorda av p-pillren. Men en del män känner sig förslavade. Det är som att deras manlighet och självförtroende hotas.”
Han varnade också för att ”om kvinnor intar den dominanta rollen i sexualakten eller blir det minsta djuriska (become the least bit animalistic) kan männen bli impotenta”. (Promises the Pill Could Never Keep, New York Times 25 april 2010.)

Kampen kostade blod, svett och tårar

Mormor och farmor hade behövt RFSU och Elise Ottesen-Jensen. Då skulle deras liv ha sett helt annorlunda ut. Enligt stadgarna vilar RFSU på tre grunder, tre friheter: frihet att vara, frihet att välja och frihet att njuta. Mormor och farmor hade inte trott sina öron om de hört det. I deras liv fanns ingen frihet. Välja och njuta var det inte tal om. För dem som är unga och medelålders i dag är det lätt att tappa perspektivet och ta kvinnors fri- och rättigheter för självklara. Men de har inte varit gratis. Kvinnorna före oss förde en hård kamp och betalade med blod, svett och tårar för det vi tar för givet.

I dag har vi en mycket stor, välutbildad, välavlönad och välmående medelklass som till hälften utgörs av kvinnor. Från den erövrade rösträtten 1921 har kvinnors politiska inflytande vuxit lavinartat på alla nivåer i samhället. Kvinnor finns överallt; som ministrar, på VD-poster, på universitet och högskolor, inom polisen, i domstolarna, inom skolan och barnomsorgen, vårdsektorn, transporter, industrin, jord- och skogsbruk, kultursektorn, medievärlden.

Hur använder vi vår makt?

Kvinnor har makt. Men hur använder vi den? På vilket sätt använder vi de fri- och rättigheter som tidigare generationers kvinnor har erövrat åt oss? Ett av argumenten hos dem som motarbetade kvinnlig rösträtt var att kvinnor är för dumma och ansvarslösa för att förstå sig på politik. Gifta kvinnor har av tradition ofta röstat som sina män, för att det är bekvämt att slippa tänka själv. Politik och politiskt intresse har inte ansetts förenligt med kvinnlighet. Men med fri- och rättigheter följer också ansvar och skyldigheter. Man kan inte få det ena utan att ha det andra.

Djupt i våra gener ligger driften att värna oss själva och vår avkomma genom att skapa drägliga livsvillkor. Men att ta ansvar innebär inte bara omtanke om sig själv och sin familj, och inte bara i det korta perspektivet. Ansvaret måste också gälla samhället i stort. Samhällskroppens minsta cell, familjen, är beroende av de politiska och ekonomiska villkor som samhället erbjuder. Rättigheter och förmåner måste ständigt erövras och försvaras.

Även för kvinnor gäller det att sätta sig in i det politiska skeendet och använda det inflytande vi har. Det gäller bland annat invandringspolitiken och den pågående islamiseringen. Invandringspolitiken är det som har förändrat Sverige mest under det senaste halvseklet. Det har skett med kvinnors acceptans och gillande, trots att det är just kvinnorna som är de stora förlorarna på massinvandringspolitiken. Islam har inget utrymme för kvinnors rättigheter. Kvinnor tycks inte kunna eller vilja förstå att vår starka ställning snart kan vara bara ett blekt minne.

Kvinnor dubbelt så positiva till invandrare som män

För att skriva den här krönikan har jag än en gång läst den så kallade Mångfaldsbarometern, en attitydundersökning som görs varje år sedan 2005 vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet. I 2009 års undersökning är bara 4 procent av befolkningen uttalat negativa till invandrare. Påståenden om att svenskar är ”främlingsfientliga” är alltså ogrundade.

Det intressanta är att attityderna skiljer sig signifikant mellan könen. Kvinnor är mer positiva till invandrare än män. Undersökningen gäller alltså attityder till invandrare, inte till invandring generellt. Allra mest positiva till invandrare är medelålders högskoleutbildade kvinnor. I så kallade globala attityder till mångfald är kvinnor dubbelt så positiva som män. Statistiskt signifikanta skillnader mellan könen har funnits ända sedan undersökningarna började 2005. Män är genomgående mer negativa till invandrare.

Förlängning av modersrollen

Om vi placerar kvinnors attityder till invandrare i ett socialt, ekonomiskt och historiskt perspektiv kan vi konstatera att kvinnor är positiva utifrån en position där de har fått sina egna behov och rättigheter väl tillgodosedda. De är nöjda och har råd att vara generösa. Orsakerna till kvinnors positiva attityder tas inte upp i Mångfaldsbarometern. Där kan man bara spekulera. Trots kvinnors starka ställning i dag kan man förmoda att det är den gamla kvinnorollen som spökar. Kvinnor förväntas vara mjuka, moderliga och empatiska. Vi ska omfatta allt och alla med godhet och kärlek, ljuv mildhet och förståelse. Att vara positiv till invandrare blir ett slags förlängning av modersrollen.

Dessutom ser många kvinnor det fortfarande som sin uppgift att behaga och vara till lags, i synnerhet gentemot män. I vara till lags-syndromet ingår inte att ha en stark egen ståndpunkt, att säga nej och riskera att bli sedd som obekväm. Kvinnor ska vara vaga och behagliga och hålla god min. Motsvarande förväntningar finns inte på män.

Majoriteten som kommer är män

Med kvinnors positiva inställning till invandrare i minnet ska vi titta på vilka invandrare det är som kommer till Sverige. Invandringen har i alla tider dominerats av män. Unga friska starka män i 20-30-årsåldern utgör en förtrupp i det nya landet. Av samtliga 40 140 personer som under 2009 och hittills i år har sökt asyl i Sverige är två tredjedelar – 64,5 procent eller 25 865 – män. En tredjedel – 35,5 procent eller 14 282 – är kvinnor. I den mycket snabbt växande grupp som kallas ”ensamkommande flyktingbarn” (oftast unga män som varken är flyktingar, barn eller ensamma) är könsfördelningen ännu skevare. Av de 3 476 som kom ensamma till Sverige under 2009 och hittills i år och uppgav sig vara minderåriga är de unga männen i överväldigande majoritet med 79 procent. Bara 21 procent är flickor.

Männen kommer som singlar. När de har fått uppehållstillstånd tar de hit sin familj eller importerar en fru från sitt gamla hemland. 76 procent av anhöriginvandringen i år utgörs av nyetablerad anknytning, det vill säga import av äktenskapspartners från det gamla hemlandet. Ändå bygger mycket av schablonuppfattningen – kanske i synnerhet kvinnors uppfattning om invandrare – på bilden av ensamma tappra unga män som med stor företagsamhet och till priset av flera hundra tusen kronor betalda till människosmugglare har lyckats ta sig tvärs över jordklotet till vårt lilla land uppe i norr. Hjältegloria och mörkögd exotism i mångas ögon är icke negligerbara faktorer.

Batikhäxornas värld

I kärntruppen av medelålders, högutbildade, invandringspositiva kvinnor går det att urskilja en grupp som på nätet allmänt kallas batikhäxor. Batikhäxor är de kvinnor som sväljer massinvandring och mångkultur med hull och hår utan att för ett ögonblick besinna vad det kommer att innebära för dem själva eller deras efterkommande. En sammantagen bild av batikhäxan skulle kunna se ut så här:

Hon är kvinna, medelålders, välutbildad, kulturintresserad, har ett bra jobb med mycket inflytande och god ekonomi. Hon är utpräglat positiv till mångkultur och invandrare och ogenomträngligt politiskt korrekt i allt som rör invandring och genusfrågor. Hon arbetar ofta i invandringsindustrin och har alltså personlig vinning av att massinvandringen fortsätter i oförminskad takt. Själv har hon dock sett till att bosätta sig så långt från invandrartäta områden som möjligt. Hennes politiska inställning formades under 1960- och 70-talen då hon var aktiv i vänstern och kvinnorörelsen. Sedan dess har hon ingenting sett, hört eller förstått av världens utveckling och kommunismens sammanbrott. Hon är fortfarande vänster men har dragit sig mer åt miljöpartiet eller socialdemokraterna och inte så sällan till folkpartiet. Kvinnors rättigheter engagerar henne inte längre, hon har dem ju redan.

Hon anser sig vara en modern, progressiv och medveten kvinna som köper sprättägg och KRAV-märkta grönsaker och klär sig i rättvisemärkt ekologisk bomull. Dock går hon inte in på Kemikalieinspektionens hemsida innan hon förser sig med rätt hårfärg. Inte sällan har batikhäxan en maktposition – och hon ser till att utnyttja den. På sammanträden och i utskott driver hon sin vilja igenom med medel som kan få stora starka karlar att darra och tystna. Hon vet nämligen att den man som offentligt ifrågasätter en kvinna snart är en socialt död man över vars karriär solen slutgiltigt har gått ned.

Batikhäxor i media

Här är några exempel ur den senaste tidens mediaskörd.

”Det är fruktansvärt att använda sig av en företeelse som våldtäkt för att försöka vända folk emot invandrare. I vårt arbete ser vi att våldtäkter förekommer inom alla samhällsgrupper och inom alla etniska grupper.” Det säger Helena Svensson som arbetar på Kvinnojouren i Borlänge. (Dala-Demokraten 11 augusti 2010.)

Ja, vem har förnekat att våldtäkter förekommer inom alla grupper? Vad Helena Svensson inte berättar är att invandrare är kraftigt överrepresenterade i våldtäktsbrott. Hon arbetar alltså på en kvinnojour. Hon är dessutom aktiv inom Feministiskt Initiativ, FI. Hennes lojalitet borde ligga hos de våldtagna och traumatiserade kvinnor som hon möter i sitt arbete. Istället lägger hon ut dimridåer över vilka förövarna är – och sviker offren.

I ett reportage i Sundsvalls Tidning uttalar sig två kvinnor som helt låtit sig hänföras av mångkulturen och de skeppslaster av mörka unga män som påstår sig vara barn. Reportaget handlar om boendet Vitalia för ensamkommande unga män i Fränsta.

”Det darrar i dörrfodren ibland. Men det gjorde det hemma hos mig också när mina egna barn var tonåringar” säger Anette Häggquist, boendechef på Vitalia.

Bemanningen på Vitalia är tio anställda på nio unga män. Det föranleder ingen kommentar eller jämförelse med till exempel äldrevården. Här är allt solsken, välvilja och naivitet. Maria Deldén i ärmlös sommarklänning ler på bild tillsammans med Hidik Bashir från Somalia, som just har fått permanent uppehållstillstånd som minderårig men på bilden ser ut att vara närmare 30. Maria Deldén är hans gode man. Hon berättar att när hon såg att kommunen sökte gode män till ensamkommande flyktingbarn blev hon omedelbart intresserad. (Sundsvalls Tidning 18 juli 2010.)

Invandrarkvinnornas värld

I samma land som batikhäxorna men på en annan planet lever tiotusentals invandrarflickor och –kvinnor. Det är ett liv i fångenskap, under total kontroll och underkastelse. Från vaggan till graven styrs deras liv av män; fäder, bröder, morbröder, makar, söner. De lever i en demokrati men har inte rätten att bestämma över sina egna liv. En undersökning gjord av statliga Ungdomsstyrelsen förra året visade att omkring 70 000 invandrarungdomar i Sverige lever under hedersrelaterat våld och förtryck.

Den undersökning som gjordes av Stockholms stad (Kickis Åhré-Älgamo och Ulla-Britt Fingal:”Hedersrelaterat förtryck och våld i Stockholms stad. Rapport 2009”, Stockholms universitet, institutionen för socialt arbete) visar en skrämmande omfattning för hederskulturen i Sverige. Hela 60 procent av de tillfrågade Stockholmsflickorna med rötter i Mellanöstern och Nordafrika uppger att de är utsatta för hedersrelaterat förtryck och kränkningar. Minst 3 000 tonårsflickor i staden lever med oacceptabla inskränkningar i sin frihet. En majoritet på kvinnojourerna och i skyddade boenden utgörs i dag av invandrarflickor som flyr från tvångsäktenskap och psykisk och fysisk misshandel.

”Det är som att leva ett liv utan liv, som i ett skal utan själ” säger en av de flickor som intervjuas i rapporten.

Mordförsök med råttgift

Kvinnor som desperat försöker bryta sig loss från sitt äktenskapliga helvete hamnar inte sällan på sjukhusens akutmottagningar efter att ha utsatts för mordförsök som har iscensatts av deras män för att rädda familjens ”heder”.

• En kvinna kommer in akut med blödande slemhinnor efter att ha tvingats äta råttgift, en vanlig mordmetod i Pakistan.
• En annan kommer in med grav leversvikt. Maken har tvingat henne att äta giftiga örter för att hon ska dö, så att han slipper förskjuta henne och förlora ansiktet.
• En tredje kommer in efter att ha getts en överdos heroin av maken. Kvinnan har aldrig själv använt droger.

Att ensam bryta sig ur förtrycket och våldet utan hjälp utifrån är omöjligt, fastslår rapporten. Den som försöker lämna hederskulturen riskerar social eller fysisk död. Om man försöker få hjälp från till exempel polisen eller socialtjänsten ses man som en förrädare som drar vanära över familjen och får den att tappa ansiktet.

”Utan en samlad strategi mot hedersförtrycket kommer problemen snart att bli ohanterliga” är Stockholmsrapportens slutsats.

Var finns batikhäxornas lojalitet?

Både islam och hederskultur gör kvinnor till andrahandsvarelser utan de fri- och rättigheter som är självklara för alla andra svenska kvinnor. Denna slutna värld av tvång, våld och förtryck verkar inte bekymra batikhäxorna eller andra kvinnor som utger sig för att vara positiva till mångkultur. Den tycks helt enkelt inte existera. Aldrig någonsin hör vi kvinnorörelsen manifestera någon solidaritet med invandrarkvinnor som är inlåsta i hederskultur och/eller förtryck i islams namn. Feministen och FI-ordföranden Gudrun Schyman eldar hellre upp 100 000 kronor för att få publicitet än hon erkänner att kvinnoförtryck inom islam och hedersvåld existerar och måste bekämpas. En bedövande tystnad ekar från dem som själva åtnjuter kvinnors alla fri- och rättigheter. Uppenbarligen är invandrarkvinnors situation inte intressant, så långt sträcker sig inte den kvinnliga solidariteten. Systerskap har sina begränsningar. Konsekvensen kan bara bli att vi även i fortsättningen ska ha två vitt skilda kvinnovärldar med olika rättigheter i Sverige; en för svenska kvinnor och en för invandrarkvinnor.

Så mot vilka är batikhäxornas och övriga kvinnors invandringspositivism och lojalitet egentligen riktad? Utöver kvinnors godhet och allomfattande moderlighet vill jag ta upp en annan aspekt, nämligen sexualiteten. Den är en av människans absolut starkaste drivkrafter. I alla möten mellan människor finns ett inslag av sexualitet, inte alltid medvetet. Som de däggdjur vi är scannar vi av och validerar varandras attraktionskraft i ett ständigt pågående växelspel av signaler – blickar, leenden, tonfall, skratt, kroppsspråk, mimik, röstläge, sätt att tala. På tvåkönade arbetsplatser spelar den sexuella energin en viktig roll i att skapa en positiv atmosfär, och vi gifter oss i många fall med en partner som vi lärt känna och attraherats av på jobbet. Det sexuella spelet mellan könen är en krydda som givetvis kan missbrukas men som oftast ger glädje, välmående och spänning.

Sexuella motiv?

Långsökt? Vi kan vända på situationen. Anta att det vore en överväldigande majoritet vackra mörkhåriga unga kvinnor och tonårsflickor som kom som asylsökande till Sverige – och att det i upprepade attitydundersökningar var män som var mest entusiastiska över detta tillskott. Männen skulle omedelbart misstänkas för att ha sexuella motiv. Beskyllningar om gubbsjuka och manschauvinism skulle hagla. Men kvinnor ses av outgrundlig anledning som kyska jungfrur vars attityder styrs av det renaste ädelmod – rentav som om kvinnor inte vore sexuella varelser. Varför skulle inte kvinnor kunna känna sig attraherade av de mörkögda unga män som kommer till Sverige och påverkas av det? Var finns logiken?  (foto:Ensamkommande flyktingbarn?)

Det finns ingen logik. För det är kvinnorna som förlorar mest på mångkulturen. Det är kvinnor som i dag alltmer tvingas inskränka sin frihet att röra sig utomhus för att de anmäldta våldtäkterna ökar dramatiskt – med 673 procent sedan 1975. Invandrares överrepresentation vid våldtäkter är mycket stor: 450 procent. Vi kan inte längre klä oss som vi själva vill om vi vill slippa bli våldtagna. En obeslöjad kvinna är nämligen lovligt byte enligt många muslimska mäns sätt att se.

Inte bara islam, utan politisk islam, det vill säga islamistisk fundamentalism, vinner insteg i Europa. Politikerna böjer sig som veka grässtrån i vinden. De kommer inte att skydda oss. Mycket talar för att vi står vid en kvinnohistorisk brytpunkt. Vi som hittills har ansett våra fri- och rättigheter för självklara kommer smärtsamt att få klart för oss att vi enligt islam bara är andrahandsvarelser ägda av män. När jämställdhet och vårt moderna demokratiska samhälle ställs mot islams våldsamma och kvinnoförtryckande ideologi är det inte självklart vem som avgår med segern. Under islams utbredning handlar kampen inte enbart om kvinnors fri- och rättigheter. Den gäller mänskliga rättigheter för alla.

Af Julia Caesar

Tidligere  kronikker af samme forfatter:

Sverige – våldtaget land,Allas olika värde,Medias pressetiska apartheidKedjeinvandring utan slut,Fler ministrar borde gråta, Den svenska asyltombolan,Juvelerna i maktens krona,Medlöparnas förräderi, Den livsviktiga tilliten, Ett paradis för krigsförbrytareSlöjan kränker migFlykten från mångkulturen,Till yttrandefrihetens försvarBrev till Fredrik ReinfeldtSvenska massmedias moraliska bankrutt, Sverige sjunker som en stenMoster och svenskheten, Kriget mot läsarna .

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Tack Julia för att du påminner oss kvinnor om vad vi har att förlora om saker och ting får fortgå.

    Och vad beträffar frågan – “Var finns batikhäxornas lojalitet?”
    Svaret, som jag ser det och som du också skriver:
    “Hon arbetar ofta i invandringsindustrin och har alltså personlig vinning av att massinvandringen fortsätter i oförminskad takt.”

  • Robin Shadowes

    “Hon arbetar ofta i invandringsindustrin och har alltså personlig vinning av att massinvandringen fortsätter i oförminskad takt.”

    Min enda tröst i allt detta elände är det faktum att hon faktiskt gräver sin egen grav, omedvetet eller ej. Uppvaknandet på gravens rand kommer att bli bryskt för batikhäxan. Jag kommer inte gråta en enda tår över hennes förmodligen brutala hänförd. Tvärtom tänker jag både pissa och dansa på hennes grav om jag får möjlighet. Kanske dock inte båda sakerna samtidigt.

  • tavsen

    Kommer til at tænke på Marianne Fredriksson’ s fremragende romaner Huset ved kysten & Anna, Hanna og Johanna,

  • Liva

    Tak til Julie for endnu en vigtig og højaktuel kronik.

  • Liva

    OT og så alligevel måske ikke:

    Nogle venstrefløjspolitikere – og også borgerlige kvindelige politikere – mener nu at kvindelige politikere skal behandles ens med mænd. Nå da. Det er ellers ofte vi i de senere år har hørt og læst og har fået påskrevet at kvinder – med multikultur ideologiens indtog – skal behandles forskelligt fra mænd. Forskel er vigtigt, har vi hørt. Og skal respekteres. Kvinder kræves at have særlige klude på hovedet – eller store klude der helt fjerner synet af kvinder i gadebilledet – f.eks. hvis de skal kunne arbejde, køre i bus og i det hele taget kunne bevæge sig rundt i det offentlige rum. Vi har også hørt og læst at den nuværende kvindelige kirkeminister har kaldt kvinder for ligestillingsfundamentalister, hvis de ønskede ligestilling for kvinder. Så hvad skal vi nu tro? Det er ikke altid nemt at finde ud af hvad nogle kvindelige politikere vil.

    h t t p://jp.dk/indland/indland_politik/article2158522.ece

    Det var også lidt sært at opleve Hanne Vibeke Holst skrive om hekse for nyligt, når kvindelige politikere kritiseres. Jeg har ikke hørt /læst samme forfatter tale om heksejagt når der er kvinder/piger i f.eks. Afrika og i Mellemøsten, der ikke engang får lov til at gå i skole, selv bestemme over eget liv, eller at stille op i politik.

    • Liva

      Og så er der også de kvindelige politikere som kræver kønskvoter..

      • Høgsbro

        Jamen, kvinder skal jo kun behandles lige med mænd så længe Thornings skattesag er i frisk erindring. Den er forresten nu omdøbt til Thornings MANDS skattesag, og er nu et eksempel på forskelsbehandling mellem mandlige og kvindelige politikere. Og den socialdemokrat der bringer vinklen til torvs er Vibeke Storm – hvad man dog ikke gør for at komme ind i varmen igen. Jeg brækker mig.

  • Hans Nilsson

    Då var det ÄNTLIGEN SÖNDAG igen så man får läsa din KRÖNIKA skriven på den BISTRA VERKLIGHET som omfattar OSS alla
    KVINNOR som MÄN i detta land. En fråga jag ofta ställer mig är hur kan det vara så att människor överlag INTE någon gång tar sig tid stannar upp i sin vardag och funderar över tingena som händer inte bara i sin närhet utan även i lite större perspektiv även om tiden ibland är knapp.Jag är av den uppfattningen att VI VERKLIGHETENS FOLK som har förmågan att se, höra och inte minst
    läsa framför allt här på nätet att VI är för FÅ för att de BUDSKAP som speciellt DU av många Julia C förmedlar kommer den stora
    massan till gagn. Jag hoppas av hela mitt HJÄRTA att det är HUNDRATUSENTALS som läser dina KRÖNIKOR men att dömma av kommentarerna så är det nog inte så TYVÄRR. När jag ger tips om Bloggar och Vebbsidor som jag anser vara besöks värda till
    människor i min omgivning upplever jag det som i 8 av 10 fall talar jag till DÖVA ÖRON.De som behöver information MEST söker
    den MINST detta är ett VERKLIGT PROBLEM. Denna krönika SKULLE ALLA KVINNOR läsa först och främst men den ger även
    alla oss MÄN en bra bild av vad som kan komma att hända om vi inte tar till oss av all information och handlar därefter. VI FOLKET får INTE låta våra FÖRFÄDERS TÅRAR, SLIT, FÖRSAKELSE, UMBÄRANDE, SLIT, FÖRNEDRING och DÖD vara förgäves för att
    7klövern(NN) samt alla deras MEDLÖPARE skall kunna BEHAGA och TILLFREDSTÄLLA företrädare för en RELIGON som jag
    anser INTE HAR EN PLATS I VÅRT LAND. Folk får gärna be till vem de vill för mig men att förändra ett helt land enbart för en tro
    anser jag SKALL STOPPAS NU KLOCKAN KLOCKAN ÄR TVÅ MINUTER I TOLV. Svenska folket Rösta SD 19/9 2010 låt detta år
    och datum vara HOPPETS SIFFROR FÖR VÅR GEMENSAMMA FRAMTID i SVERIGE. Till sist ett stort TACK att du finns Julia C
    och för ditt MOD. PS: Du borde kanske lägga upp någon form av anmälan till din bok och krönikasamling för att få en hint om hur
    många du skall trycka. Jag personligen skall köpa en av varje.

  • Naivtive

    “Männen skulle omedelbart misstänkas för att ha sexuella motiv.”

    Jag har sagt detta så många gånger de senare åren, men lika förbannat är detta du säger en realitet. Rödstrumpor slår sönder porrbutiker, ok det har vi sett i press och förmodligen inte tänker så mycket på detta. Men “Herrtidningar” i Konsums tidningsställ försågs med ogenomskinlig kartong för att inte kränka tanterna. Det hette att det var barnen men inget barn bryr sig men väl tanterna kände väl till att ungdomen var förgången och hade sura uppstötningar var gång de såg en bild av en naken ung kvinna. Att efter några år samma bilder fanns med i Damernas Världs reklamuppslag uppmärksammades inte. Porrtidningar och dess syfte fördömdes men massageapparater hyllades på Homepartyn och i Ellos katalog, Apoteket skulle införa dessa i sitt sortiment men jag har inte sett detta ännu. Men vem bryr sig egentligen om det inte hade varit för batik häxornas rabiata utfall mot män som är snuskiga Talibaner och skall kastreras.

    Thailändskor importeras till Sverige av män med suspekta avsikter och vilket helvete dessa kvinnor lever under kan bara det fantiseras om…. eller? Bilden av de importerade östasiatiskorna förmedlas gärna av FI och fördöms i parti och minut av feministerna. Samtidigt hyllar samma rabiata kärringar äldre systrar som bejakar sin sexualitet på resan till Gambia med en ung Sambo som kommer hit som anhöriginvandrare. Vad är skillnaden?

    Jag kan inte låta bli att få högt blodtryck av alla dessa unga kvinnor som exteriört har svårt på marknaden men med en mörkhyad man i sällskap stolt kör sin barnvagn som i triumf. Vem är det sen som gråter ut i media över kidnappade barn, överges för PUT har utdelats och klanen kallar.

    Vi är sockerbiten som flugorna från Sämre Orienten dras till. Reglerna måste anpassas så att skattebetalarna inte belastas för den sexuella driftens konsekvenser. På samma sätt som en oönskad graviditet kräver ansvar innan handlingen kräver jag att få slippa betala för andras sexuella drifter, och det gäller både män och kvinnors.

  • Rudolf

    Tittar man längre tillbaks i tiden så var ju kvinnans ställning på många sätt t.o.m. bättre på den hedniska tiden här i norden, sedan kom kristendomen o lade sin våta filt av dogmer o skuldkänslor över befolkningen.Nu håller vi på att äntligen kasta av oss detta vedervärdiga kontrollsystem för att istället ersätta med en annan ökenreligion!?
    Som Strindberg sa,”Det är synd om människorna”!

  • tant45

    Jag har läst alla dina krönikor och jag tycker de är välskrivna och mycket intressanta.
    Dagens journalistik har blivit en urvattnad blåsa med trevliga/otrevliga reportage om just ingenting.
    Inga analyser, avslöjanden om VÅR tid och vart vi är på väg, det som skrämmer mig är
    den allmänna fördumningen i samhället, och de olika parallella världarna människorna
    lyckas bygga upp och leva i, och sedan förvånas stort när något “oväntat” sker, men
    som vi alla vet så alla problem som sopas under mattan blir till slut tickande bomber,
    och det är mycket som kommer att brisera, och ifrågasättas.
    Hatet mot den vita mannen har ju nått sådana proportioner så det kan inte vara lätt att
    vara man i en värld där man ständigt förlöjligas,nedvärderas eller blir direkt hatad.
    Jag känner en hel del batikhäxor, det märkliga är den konstiga kombinationen av att vara
    självsäkra tuffa och moderna men sedan helt underkastade mena-män………jag önskar dig lycka till och ser framemot fler
    intressanta krönikor.

  • Pingback: Batikhäxorna och makten « Onkel Fester's Blog()

  • Liva

    Lidt mere OT:

    Link til mange skønne fotos af homoparade i København anno 2010:

    http://community.dr.dk/default.ns?strItemID=forum&action=viewcontribut ion&intContributionID=1257931

    Militærmænd som homo, sømænd som homo, politimænd som homo, Batman og Robin som homo, den seje mand som homo, mænd fra ridderkulturen som homo, homoer i jakkesæt etc. etc. – vestlig mandekultur, ikoner og symboler som homo – men hvor var islam kultur som homo henne? Hvor var imamen som homo? Sheiken som homo? Hvor var sygehusimamen eller universitetsimamen som homo? Hvor var fængselsimamen som homo? Hvor?

    Hvor er imamen som homo i København? Hvor er mullahen som homo i København? Hvor er den langkjortlede og skæggede imam som homo i København? Hvor? Hvor er den hijab indpakkede lesbiske kvinde i København? Globalt set er København vist ikke helt frisindet? Eller hvad?

    I øvrigt deltog en DF’er ved homoparaden i KBH. Der er bevægelse i DF, lader det til:

    “DF-politiker støtter seksuelt frisind”

    h t t p://www.sn.dk/DF-politiker-stoetter-seksuelt-frisind/Sjaelland/artikel  /78548

    Fik ikke socialdemokratens navn med i farten

    • Liva

      Enkelt tilfølelse: Hvor var der islamiske profeter som homoer i den KBH’ske homoparade i år?

    • Liva

      “Fik ikke socialdemokratens navn med i farten”

      Den der sætning var ikke skrevet i denne sammenhæng. Den var derimod en kommentar til ‘Høgsbrog.’ højere oppe på bloggen.

      (vil lige sige at jeg gemmer alt hvad jeg skriver på nettet i kopi)

  • Mette

    Julia Caesar

    Tak for dit interessante søndagsindlæg, man mærker, at du har hjertet med. Jeg heftede mig især ved din bemærkning om, at svenske kvinder først i 1872 fik ret til selv at vælge deres ægtemænd og kan oplyse, at sådan har det ikke været i Danmark.

    Allerede i middelalderen havde danske piger og kvinder ret til at sige nej. Hvordan det var i Norge, ved jeg ikke, for dansk og norsk lovgivning var ikke den samme, Danmark respekterede flere norske lovsamlinger fra tiden, førend vi blev til tvillingeriger. Måske kan en nordmand oplyse os om norske forhold?

    Første gang jeg fik øje på en kvinde, der nægtede at gifte sig, var i en beretning i en tingbog for et jysk herred, hvor en bondepige i 1686 udtalte, at hun hellere ville dø end at gifte sig med den mand, som hun var blevet trolovet med. Han spurgte så, om hun ville tage hans bror i stedet, men det ville hun heller ikke, og da de begge var gode partier, kan man gætte på, at hun havde forelsket sig i en hel tredje. Derefter henvendte den forsmåede trolovede sig til pigens far, som udtalte, at han ikke kunne bidrage til en løsning, da han ikke kunne tvinge sin datter.

    Dette blev alt sammen nedskrevet i tingbogen under rettergang i en forsamling af mange mænd, der tydeligt nok respekterede pigens nej. Manden havde derefter ingen anden udvej end at henvende sig til en højere myndighed, som dengang hed Tamperretten, for at få opløst trolovelsen, der var en bindende juridisk aftale.

    Trolovelsen talte dengang mere end selve bryllupshøjtideligheden, der for det meste fandt sted nogle måneder senere. Det var i Danmark almindeligt, at trolovede par flyttede sammen, og derfor også almindeligt at brude var gravide. Allerede i vikingernes England havde man en talemåde om, at folk kunne “leve på dansk”, dvs. uden at være gift.

    Hvordan trolovelsen oprindeligt var kommet i stand oplyses ikke i det nævnte tilfælde, men da der var tale om storbønder, handlede det sikkert om, at holde på værdier. Det var kvinderne som oftest ganske enige med mændene i, for det var måden at sikre sig på før velfærdssamfundene opstod, og syntes man ikke om sin første mand, kunne man jo komme til det eller måske blive enke og finde sig en, som man hellere ville have.

    Det sidste skete tit. Masser af ikke helt unge enker med gode gårde fandt sig en ung mand, og han tænkte vel som så, at han kunne nå at få sig en ung brud på et senere tidspunkt. Masser af mennesker var gift både tre og fire gange, det var ganske almindeligt, og i skifteprotokoller opremses ofte en masse arvinger, der var den enes eller den andens børn eller fællesbørn. Nutidens undertiden turbulente familieforhold kendte man så udmærket til. Det var almindeligt, at forældre giftede sig med mænd eller kvinder, der var yngre end deres børn fra tidligere ægteskaber.

    En af de mest kendte beretninger om danske piger, der sagde nej, er den om den unge adelsdame Birgitte Gøye, der kom til verden i senmiddelalderen 1511. Hun tilhørte en af landets fornemmeste adelsslægter, og fra hun var i sine første teenageår, nægtede hun at gifte sig med den mand, som forældrene havde trolovet hende med, og som vist havde fuld forståelse for hendes standpunkt. Alt blev forsøgt, men hun holdt stand i mange år, og alle involverede myndigheder gav hende ret. Hun giftede sig senere og fik et lykkeligt, ligeværdigt ægteskab. Da de ikke fik børn, oprettede ægteparret en skole, der stadig eksisterer og hedder Herlufholm. Den er opkaldt efter manden, der hed Herluf Trolle.

    I praksis har der naturligvis været en del piger, som familierne lykkedes med at tvinge ind i uønskede ægteskaber, men i Danmark havde de ikke loven på deres side, hvis pigen ikke ønskede det.

    • Peter Buch

      Hertil er begrebet “eftermand” knyttet.
      http://ordnet.dk/ods/opslag?opslag=Eftermand&submit=S%F8g
      …person, som ægter en kvinde efter hendes første mands død; anden ægtemand. Moth.M50. VSO.

      Tilsvarende begreb for kvinder – efterkvinde- er trods det kunne synes oplagt, ikke mig bekendt eksisterende.

      • Mette

        Sjovt. 🙂

        • Mette

          Hvis forældrene ikke ville give deres tilladelse til, at en pige giftede sig med en mand, som hun selv havde valgt, , kunne hun søge om kongens tilladelse – om et Kongebrev. Det gjorde min farmor, og jeg har det stadig. Hun fik fire sønner i løbet af fem år, og det var et meget lykkeligt ægteskab.

          http://da.wikipedia.org/wiki/Kongebrev

    • Viktoria Larsson

      Bra skrivet Mette! Du får gärna läsa det jag skriver lite efter din replik. Som du skriver var det också i Sverige. Har du läst Kristin Lavransdotter? Så det var säkert så också i Norge. Alltså – jämfört med muslimska länder har vi en tradition här som är en helt annan. När mormor talade lyssnade morfar.

    • Liva

      Mette, det er aldrig kedeligt at læse det du skriver. : )

      • Mette

        Der er en muslim, som netop har skældt mig huden fuld med fæle ord, han tabte helt besindelsen, eller også har han aldrig haft den. Det var ellers en af de uendelig moderate . 🙂

  • Victor

    Nu bliver der ballade. Thilo Sarrazin, den socialdemokratiske tyske (eks?-)politiker er på vej med en ny bog, som udkommer den 6. september. Et kapitel fra bogen er trykt i det Spiegel, som kommer i morgen. (Ikke online – endnu).

    http://www.amazon.de/Deutschland-schafft-sich-unser-setzen/dp/34210443 09/ref=sr_1_1?ie=UTF8&s=books&qid=1282496788&sr=8-1

  • Utlandssvensk

    Tack för ytterligare en bra krönika, Julia.

    Du och jag har faktiskt debatterat just detta ämne tidigare och det var kul att du skrev lite utförligare om saken.

    Om man ska vara krass kan man ju påstå att det finns tre möjliga förklaringar till kvinnornas agerande och attityder:

    1. Ren okunskap, dvs. man inser inte effekterna av Islamiseringen.
    2. Aktivt gillande, dvs. man vill ha denna utveckling.
    3. Indifferens, dvs. man struntar i vad som sker.

    Visst kan man debattera vilken av dessa som dominerar samt varför det är så. Är kvinnor okunniga för att medierna vilseleder dem? Struntar de i utvecklingen för att de inte personligen drabbas? Etc, etc.

    Tyvärr är det dock så att om inte kvinnorna i Sverige ganska omedelbart förändrar sin uppfattning är loppet kört. Klockan är minst 5 i tolv. Bland de yngre årskullarna är muslimerna redan i majoritet på vissa orter, t.ex Malmö. Om inte befolkningen NU röstar fram en helt annan immigrationspolitik är det totalt orelistiskt att tro att en svensk flicka som föds idag kommer att ha ens i närheten av de rättigheter som hennes mor har tagit för självklara.

    Den bistra sanningen är att dagens svenska kvinnor har levt gott på det arbete som tidigare generationer har genomför men totalt struntat i framtiden för sina barn. Detta är ett unikt svek. Samma sak kan för all del sägas om alla svenskar med det gäller i ännu högre grad för kvinnorna.

    Slutligen en fråga: Har en svensk som i dag är 16 år någon moralisk förpliktelse att finansiera pensionerna för de äldre generationerna? Dessa har röstat fram en massimmigration som innebär dels höga kostnade dels att yngre svenskar i väldigt hög utsträckning drabbas av våld.

    Personligen är mitt svar nej på denna fråga. Att de ungdomar som i dag misshandlas och våldtas i en omfattning som är helt unik i västvärlden ska vara med och betala för en värdig ålderdom åt de som har röstat fram denna situation finner jag djup stötande och jag hoppas innerligt att de vägrar.

  • Viktoria Larsson

    Jag vill gärna påpeka en sak. Kvinnors ställning i Norden har alltid varit stark, även om det inte blev rösträtt förrän 1921. Kvinnor har haft beslutanderätt i familjen och har hon fötts till en högre ställning, har hon haft makt. Tänk Margareta I av Danmark, Sverige och Norge.
    Så vill jag påpeka att i Magnus Erikssons stadslag från mitten av trettonhundratalet, så ärvde syster lika som bror, och av boet var hälften kvinnans. I landslagen var det lite sämre för kvinnan, men ändå hyfsat. Det man såg mycket allvarligt på var “inomsängsdråp”, dvs våld i familjen, av mannen mot kvinnan. Det var ett av de allvarligaste brotten. Om en brud blev dödad på vägen till makens hem, så skulle förövaren böta för två önskebarn. Då var det barnet av kvinnokön som var värt mest, 80 mark, medan barnet av gossekön bara var värt 40 mark.
    Jag köper alltså inte talet att kvinnan i Sverige före mitten av nittonhundratalet, skulle haft en så himla svag ställning. Ok – hon fick föda de barn som hon blev med, men även män levde i fattigdom och misär på sina ställen. Och det här med tvångsgiftermål – nu är det så att kyrkan, den katolska innan reformationen 1536 men även den protestantiska, alltid framhöll att äktenskap skulle ingås av kärlek. Men ofta var det så, oftare ju högre upp i samhällsställning man kom, att äktenskapet sågs som en allians, dels om makt om man var adlig tex. , men också som en sammanslagning av två ätters jordagods.
    Vad jag vill hävda är alltså att kvinnans ställning i Norden jämfört med i muslimska länder, alltid har varit långt starkare än tex i Saudiarabien. Kvinnorna har, delvis beroende på kristendomen, alltid ansetts som människor och inte som kor… Sedan hade Julia Ceasars anmödrar och mina anmödrar, en helt annan verklighet än den vi har idag. Men jag vill bestämt hävda att yttrade sig min mormor så lyssnade morfar!

    • Mette

      Viktoria Larsson.

      Tak for de pæne ord, og også tak for dit indlæg. Jeg er helt enig, kvindernes stilling har altid været stærk i Norden. Vel sagtens fordi der har været brug for begge køns traditionelle arbejdsindsats i en befolkning, der mest bestod af bønder. Der var behov for, at kvinder kunne disponere selvstændig i en naturalieøkonomi.

      Det er pudsigt, at du nævner “Kristin Lavransdatter”, for det er kun fire-fem dage siden, at jeg læste en biografi om Sigrid Undset, der jo i høj grad kunne handle selvstændigt. “Kristin Lavransdatter” har også fulgt danske piger i mange år, og endnu morsommere bliver det, for den forsmåede bejler i 1686, som jeg skrev om, var en af mine forfædre, og han giftede sig i stedet med en anden pige, min formor, som Sigrid Undset og jeg begge har fælles aner med. I den slægt findes der godt med “kristin-typer”, kan du tro..

      Jeg læste “Kristin Lavrandatter”, da jeg var 20 år og forlovede mig med en nordmand fra Gudbrandsdalen, hvor værket jo hovedsageligt foregår. Jeg var meget optaget af det og husker, at jeg besluttede, at aldrig skulle nogen få mig ud på sådan en bodsvandring, som den Kristin foretog sig, og det løfte har jeg holdt, for jeg tilhører en af de generationer, der fik smøget noget af os, sådan som det også lykkedes for Sigrid Undset. Det kunne min norske svigermor og jeg imidlertid ikke blive enige om i starten (men vi blev det, hun endte med at give mig ret). Svigermor havde også læst “Kristin Lavransdatter” og gjorde meget ud af bodsvandringen, og minsandten om ikke en af mine svigerinder overtog den, det var ellers hende, jeg sidst havde ventet det af.

      Sigrid Undset havde foretaget dybtgående research i middelalderhistorie og var anerkendt som en ekspert, hun vidste, at stærke kvinder kunne overtage styret i middelalderen. Hun var også en kender af nogle nordiske arketyper, det er vel derfor, så mange har været glade for at læse især hendes hovedværk.

      Ja vist lyttede morfar, når mormor talte, og jeg ved også, at oldefædrene lyttede til oldemødrene. Går vi tilbage til middelalderen, var det almindeligt i byerne, at kvinder drev selvstændig forretning, og jeg ser i det hele taget ikke så specielt sort på fortidens kvindeliv. Mændene havde det jo heller ikke nemt. Det har krævet meget at overleve på disse breddegrader, der har været masser af almindelige problemer, som vi ikke skænker en tanke i dag, sult, sygdomme, dårlige tænder, kvægsygdomme, fejlslagen høst og børnedødeligheden for blot at nævne noget af det værste, som mænd og kvinder var fælles om at skulle tackle.

      Danmarks geopolitiske forhold har også spillet en stor rolle for udviklingen af nogle fælles træk her i landet. Mange af os har haft vores slægt i egne, hvor fremmede hære jævnligt drog op gennem landet sydfra. .Det er ufatteligt, at vi nu igen er endt der, hvor landene ligger åbne for erobrere, og at disse endda får lov at håne os for det.

  • Ole Burde

    JULIA
    Det er modigt af dig at proeve paa at forklare hvorfor ligestillede fri kvinder er saa FORBANDET postivt indstillet overfor indvandrere generelt og specielt positivt overfor de elementer som udviser de allermest MACHOide karaktertraek……
    Jeg tror desvaerre bare at du bliver noedt til at GRAVE DYBERE i din egen kvindepsyke hvis du haaber paa at kunne forklare hvorfor kvinder udviser denne tilsyneladende selv-destruktive adfaerd ….En god idee er maaske at studere lidt naermere vissa aspekter af hun-primaters adfaerd , saasom den genetiske motivation til at formere sig med FREMMEDE HANNER . De fleste maend har forlaengst indroemmet overfor sig selv , at de har en passe primitive “drifter” som det er noedvendigt at UNDERTRYKKE hvis man vil anse sigselv for et civiliseret menneske ……(personligt faar jeg altid lyst til at BEEEEEEEP! hver gang jeg ser en BEEEEEEP! )
    Maaske er tiden kommet for kvinder til at indse at deres biologiske natur , ganske som maends , inkuderer sexuelle DRIFTER som staar i et problematisk modsaetningsforholde til civilisation som saadan ??

  • Marit

    Takk Julia for enda en tankevekkende krønika ! Jeg synes så synd på Sverige . som lider under total handlingslammelse. Bare voldtektsstatistikken burde ha medført revolusjon ! Tenk at landet ligger på verdenstoppen i anmeldte voldtekter, men at ingen ting blir gjort for å stoppe denne tsunamien ! Uforståelig at ikke batikkheksene går på barrikadene og forsvarer svenske jenter og kvinners soleklare rett til å bevege seg utendørs, uten å bli angrepet av “kulturberikere” og mishandlet. En skam for ethvert sivilisert samfunn !

    • Liva

      “Jeg synes så synd på Sverige.”

      Det synes jeg også. Vi lever i en tid hvor en begavet svensk kvinde (går jeg ud fra) bliver nødt til at skrive på en dansk blog. Det er fantastisk for den danske blog, men trist for Sverige. Og ikke mindst for svenske kvinder og piger. Men det hjælper ikke noget at pive. Vi må konstatere at det er sådan og så agere derfra. Jeg har længe været rigtig vred! på venstrefløjens kvinder og mænd – min gamle fløj – både i Sverige og i Danmark – men det nytter ikke noget. Kritikken af multikultur og venstrefløjs feminister m/k må blot finde andre veje – f.eks. blogs. Tiderne skifter – og det må vi forholde os til.

      • Liva

        Kritik af islam og EU’s multikultur ideologi er græsrodsarbejde.

  • elwee

    Hoppas att du ser till att FI får en kopia av denna, ännu en lysande, krönika.

  • Maj

    Du sätter ord på mina egena tankar (även om jag själv också skrivit om det här).
    Att batikhäxorna (40-talistkvinnorna) gräver en grav för framtidens svenska kvinnor är så outgrundligen suspekt att man kan undra om de egentligen har alla hästar hemma.

    Jag tror att vänsterindoktrineringen från 70-talet fortfarande spelar en stor roll. Batikhäxan har fått sitt liv och sin karriär precis som hon ville ha dem. Hon har ingenting att kämpa för, hon håller bara ställningarna.
    Att ha kämpat på barridaderna för att krossa den svenska nationella stoltheten och identiteten och att medvetet arbetat på att “stödja och ekonomiskt underlätta” för människor att ha kvar sin kultur, sin religion och etniska identitet, har spelat en så stor roll i hennes liv och inneburit så många personliga framgångar att hon helt enkelt inte vågar, eller gitter ändra inställning.

    När batikhäxan läser om “det nya Sverige” väljer hon därför att både ta på sig skygglapparna och de rosa glasögonen. Hon är mån om att bevara sin egen identitet. Att byta ståndpunkt vid 65 års ålder skulle kännas som ett nederlag.
    Även om för länge sedan ha avsvurit sig marxismen och proletariatets diktatur, så tror jag ränderna aldrig går ur. Hon hade “her time of life” under den ödestigra perioden då Sverige startade sin resa mot avgrunden.

  • Tack Julia för denna utredande artikel! Den skulle aldrig ha kunnat bli skriven av en av de undermåliga journalister som tror sig kritiskt granska Sverige och landets förehavanden. Dessa är tyvärr en sorglig skara propagandister som enbart hänger sig åt svansviftning och att torgföra “godkända” åsikter. Kritiskt granskning är för dem lika okänt som kunskaper om vad som faktiskt pågår i Sverige bakom svenska folkets ryggar.

    Den i Sverige helt urspårande kvinnorörelsen, förvandlade till feminister och genusteoretiker, borde åläggas att läsa denna text, då den skulle bli en ögonöppnare. De är nog tyvärr inte mogna för den bistra sanningen. För dem gäller uppenbarligen endast “learning by doing”, dvs. att de själva får erfara baksidorna av den politik de bedriver.

  • Tony Ingman

    Det som förvånar mig är varför dessa frigjorda kvinnor inte tänker framåt, på sina döttrar eller barbarn, för det kommer
    att bli dom som får bära bördan av dessa kvinnors aningslöshet, när det medeltida tänkandet tar över.
    VAKNA SVENSKA KVINNOR!

  • Tanya

    Tack, Julia!
    Tyvärr är det inte bara 40-talist-kvinnorna som är batikhäxor. Jag känner batixhäxor som är födda på 70-talet och till och med sent 80-tal – det är kollegor och väninnor. Eftersom jag har meddelat att jag kommer att rösta SD 19 sept, blir jag kallad rasist och nazist av dessa. Två av kollegorna vill inte luncha med mig efter det att jag kritiserade islam och massinvandringen.
    Ett par av batixhäxorna jag känner är lesbiska. Inte ens de fattar att islam hotar deras frihet. Det finns inte ett negativt ord om islam att höra.
    Jag känner ingen kvinna, inte en enda kvinna, som ska rösta SD. Det är bara Gudrun Schyman och Mona Sahlin som gäller. Batixhäxorna skrämmer mig, när jag inser vilken makt de har, hur många de är och hur de är med på att förstöra Sverige.

  • leifer

    Inte sällan är väl en baktikhäxa en svenska kvinna som lever med en (yngre) utländsk man. Många invandrarmän får ju också ihop det med en svensk kvinna, för att på så sätt öka chansen att få stanna. För svenska etniska män är det mycket svårt att få ett förhållande med en invandrarkvinna, dels pga att dom hålls hårt, men också i viss mån beroende på att svenska män är mer jämställda och icke patriarkaliska. Invandrarkvinnorna är skolade att män ska bestämma etc och har då svårt att bli intresserade av jämställda män. Man måste faktiskt komma ihåg att patriarkat och kultur överför lika mycket av kvinnorna! Här gör JC ett misstag, när hon enskilt skyller på invandrarmännen, lika ofta är invandrarsläktens kvinnor med på noterna och kanske till och med de som håller i taktpinnen! Man kan inte ensidigt påstå att dom inte har nåt val eller egen vilja bara för att dom är kvinnor. Många invandrarkvinnor jag pratat med säger att dom just vill leva så där, dom vill ha islam etc! Detta gäller alltså även unga tjejer i andra generationsinvandring. Det är helt enkelt en kulturell skolning. Sen finns ju debatten om var som är kvinnligt och manligt, och där tycker ju invandrade muslimer t.ex. att svenska kvinnor är för okvinnliga alt horor, och svenska män för omanliga. Detta skapar förstås kulturkrockar och segregation, ej uppblandning och integrering.

  • Marit

    Angående integrering : Muslimer lar seg ikke integrere. det strider mot islam og mot Koranen. Når skal politikere og folk flest begynne å forstå dette enkle faktum ? Milliarder av skattekroner til “integreringstiltak” er bortkastede. Men galskapen fortsetter, ihvertfall i Norge.

  • ylva

    Det stämmer sannerligen att Batikhäxorna inte bara är 40-talister! Flera är födda på 70-80-talet och håller sig till en röd-grön röra politiskt. De är födda i innerstan eller i annat icke-mångkulturellt område och förespråkar den invandring vi har. De verkar tyvärr också vara ganska många. Jag undrar var feministerna är i debatten om hedersrelaterat våld? Varför förnekar de? Vad jag hört så besöks numera kvinnojourerna ofta av invandrarkvinnor som söker skydd. Det känns som att Batikhäxorna, som jag för övrigt också hade som lärare på 70-80-talet, inte engagerar sig på rätt sätt. Tack och lov blev jag inte formad av dem. De har sitt på det torra och ser inte vad som sker med dagens unga kvinnor. Det var också en bedrövelse att se Gudrun Schyman möta Jimmie Åkesson på Agenda. Bara förnekelse. Sådant gör mig mörkrädd. När jag talat om vad jag tycker om islam så har jag mött total oförståelse av yngre Batikhäxor. Vid flertalet tillfällen har jag inte ens vågat säga min åsikt men att jag ger SD min röst är helt klart. I mina ögon är de ett kvinnovänligt parti som förstått vad det handlar om i dagens Sverige.

  • Pingback: Julia Caesars söndagskrönika om ”Batikhäxor” « Varg i Veum()

  • Pingback: Søndagskronik: Mina drömmars stad « Snaphanen()

  • Pingback: Det er ikke nemt med alt det papir… « Hodjanernes Blog()

  • Galaxa

    “Kvinnors rättigheter engagerar henne inte längre, hon har dem ju redan.” Så rätt! Så träffande!

  • Pingback: Kärringar, som förstör | Jan Millds blogg()