21
nov
Seneste opdatering: 21/11-10 kl. 1402
95 kommentarer - Tryk for at kommentere!

af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

På onsdag beslutar Sveriges riksdag om en ny grundlag.Genom en lång rad omvälvande förändringar blir Sverige – i strid med medborgarnas vilja – i ännu högre grad ett lydrike till EU. Mångkulturen blir tvingande, makten centraliseras till Storebror staten, kommunerna förlorar stora delar av sitt självbestämmande och det svenska medborgarskapet blir en betydelselös atrapp. Den förvandling av Sverige till ett mångkulturellt helvete som påbörjades genom ett enigt riksdagsbeslut 1975 gjuts nu slutgiltigt i betong. Därmed fullbordar Sveriges regering och riksdag det landsförräderi som de träget har arbetat på i fyra decennier.

De svenska makthavarna kan inte få nog av mångkultur. Nu skrivs den in i grundlagen och blir tvingande. Beslutet fattas på onsdag av de sju gamla riksdagspartierna. Endast Sverigedemokraterna kommer att rösta emot den nya grundlagen. Sjupartiet är fullkomligt eniga om att driva igenom den slutgiltiga betonggjutningen av historiens största ekonomiska, sociala, demografiska och kulturella fiasko, det mångkulturella samhällsexperimentet. De inte bara förpassar Sverige till en världsunik position i den internationella dårskapsligan – de gräver också sin egen grav med raska spadtag. Men det förstår de inte. Makteliten tror sig vara osårbar. Förblindad av enfald, maktberusning och politiska illusioner snickrar den vidare på det som kommer att bli dess egen undergång.

Segregation ska främjas

Den nya lagen säger: ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.” Tidigare hette det ”bör” främjas, nu blir det ”ska”. En tvingande formulering. Vi kan se fram emot ännu mer islamisering, fler heders- och skammord,mer kulturellt betingad kriminalitet, fler tvångs- och barnäktenskap, fler mödomshinnerekonstruktioner, mer irakiska mångmiljonbedrägerier med släkten anställd som personliga assistenter till fullt friska personer, fler anlagda bränder i skolor och bilar, mer stenkastning mot polis och räddningspersonal, fler rån och våldtäkter mot 84-åringar, och mer misshandel av manliga förlossningsläkare för att de har fel kön.

Sådana inslag ingår ju i vissa invandrargruppers kultur. Det måste vi förstå. Enligt den kulturrelativism som har sövt hela den svenska politiska och mediala eliten i en behaglig narkos är alla kulturer lika bra, även de som har för vana att kasta sina döttrar ut från balkonger, tvångsgifter bort minderåriga, vill avrätta homosexuella och ser kvinnor som lägre stående andrahandsvarelser som män har rätt att göra vad de vill med. För att bara nämna några av inslagen i den mångkultur som i allt snabbare takt håller på att montera ned den forna välfärdsstaten Sverige och förvandla den till ett socialt, kulturellt och ekonomiskt u-land.

Förändringen smygs igenom

Ändringar av grundlagen är så betydelsefulla att det krävs två riksdagsbeslut med ett val emellan. Grundlagen är själva golvbjälklaget i samhällsbygget, det fundament som bär upp demokratin. Svenska folket har självklart rätt att ta del av och uttrycka sina åsikter om en så stor lagändring. Men i vanlig ordning smygs de verkligt stora förändringarna igenom utan diskussion och över medborgarnas huvuden medan massmedia tittar åt annat håll och iakttar största möjliga tystnad. Det första grundlagsbeslutet fattades den 2 juni. Det här är vad landets största morgontidning, Dagens Nyheter, har kunnat åstadkomma om grundlagsändringen – tidningen verkar ha ansträngt sig för att hitta de mest betydelselösa punkterna i den 423-sidiga regeringspropositionen.

Andra grundlagsändringar är betydligt mer omvälvande:

• Det svenska medlemskapet i EU skrivs in i grundlagen. För att Sverige ska kunna lämna EU krävs därmed en ny grundlagsändring. Sveriges regering och riksdag väljer att binda fast sig vid masten på ett skepp som alla ser är sjunkande. The show must go on, är budskapet.

”Vi menar att det svenska medlemskapet i EU är allt annat än folkligt förankrat och att det därför är respektlöst att skriva in detsamma i grundlagen” skriver Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och internationelle sekreterare Kent Ekeroth på Svenska Dagbladtes debattsida Brännpunkt.

Enligt en undersökning som gjorts i år av Sieps i samarbete med SOM-institutet anser en knapp majoritet av svenska folket (51 procent) att EU-medlemskapet är något positivt. Mest EU-kritiska är vänsterpartiet och miljöpartiet, som dock anslöt sig helhjärtat till den nya grundlagen i juni och kommer att göra likadant på onsdag. Det är inte längre kunskap och förnuft som styr riksdagsbesluten – om det någonsin har varit det. Nu är det sandlådenivå som gäller, med viktigaste mål att oavsett sakfrågan aldrig rösta som Sverigedemokraterna. På sin blogg förklarar vänsterpartisten Jonas Sjöstedt ändringen som ”en fråga som inte spelar någon roll”.

Invandrarna behöver inte lära sig svenska

• Invandrare får grundlagsskyddade rättigheter att segregera sig själva från sitt nya hemland och den svenska befolkningen. De behöver inte lära sig svenska eller på något annat sätt anpassa sig till Sverige. Sfi kan läggas ned. Där kan staten spara många miljoner.

• Skolan blir skyldig att erbjuda inte bara hemspråksundervisning utan undervisning på alla världens språk och dialekter. ”En vietnamesisk invandrarfamiljfamilj i Blattnicksele kan med grundlagen som skydd kräva att den lokala skolan anställer en vietnamesisktalande lärare enbart för deras barn” skriver bloggen Hayekinstitutet, som kallar den nya grundlagen ”en snygg liten statskupp”.

• Sjukvården tvingas anställa personal som talar alla tänkbara språk och dialekter, till exempel swahili, pashto och dari. Svenska invandrare talar omkring 200 olika språk, varav arabiska nu är det tredje största efter svenska och finska. Alla språk ska givetvis finnas tillgängliga för invandrarna.

• Att vara svensk medborgare förlorar sin betydelse. I lagtexten byts konsekvent orden ”varje medborgare” ut mot ”var och en”. Var och en som råkar uppehålla sig i Sverige, även illegalt, får samma status som de svenska medborgarna. Infödda svenskar som har byggt upp landet har därmed samma värde som illegala invandrare.

Kommunerna avlövas på makt

• Den kommunala beskattningsrätten avskaffas. Den ekonomiska makten centreras till det maktcentrum som utgörs av riksdagens finansutskott. Ett dråpslag mot kommunernas självbestämmanderätt – som redan är kraftigt urholkad och kommer att urholkas ännu mer genom bland annat det statliga hotet om tvångslagstiftning om att ta emot så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. Genom att avlöva kommunerna deras maktbefogenheter kan regering och riksdag få tyst på de kommunala protesterna och tvinga dem att ta konsekvenserna av både den vanvettiga invandringspolitik som har beslutats på riksnivå och andra orimliga riksdagsbeslut.

• Man behöver inte ha varit svensk medborgare i tio år, som hittills, för att bli statsråd. Det räcker med att man är svensk medborgare.

• En spärr mot småpartier i kommunalvalen är under planering. När den beslutas blir det inte längre möjligt att få demokratiskt inflytande för små partier i lokala frågor. Makten centraliseras ännu mer till de stora partierna och till staten.

”Sverige är, kort och gott, jävligt illa ute – ekonomiskt, socialt och konstitutionellt” skriver SR Larson vid Hayekinstitutet.

Galenskapen fullbordas

Med de här grundlagsändringarna fullföljer Sveriges regering och riksdag den omvandling till mångkulturellt samhälle som inleddes med ett enigt riksdagsbeslut 1975. Galenskapen kulminerar. Landsförräderiet fullbordas. De tre delmål som då sattes upp hette ”Jämlikhet”, ”Valfrihet” och ”Samverkan”. Tomma ord som låter sig användas till vad som helst – och det var exakt vad socialdemokraterna gjorde. Metoderna att tvinga på befolkningen mångkultur genom bland annat ett omfattande propagandamaskineri var tydligt inspirerade av socialistiska diktaturer, framför allt östtyska DDR som den svenska socialdemokratiska regeringen hade många och intensiva kontakter med.

Motorn i Sveriges mångkulturella omvandling var statsminister Olof Palme (1927-1986). När han 1969 efterträdde Tage Erlander som statsminister hade han någonting som flertalet andra socialdemokrater saknade. Han kom från överklassen, var utbildad i USA, talade flera språk och hade det gedigna självförtroende som en överklassbakgrund kan ge. Vid den här tiden var en sådan bakgrund mycket ovanlig – de flesta socialdemokrater hade arbetarbakgrund, sjuårig folkskola och inga språkkunskaper. De imponerades av Palme, såg upp till den världsvane partiledaren och litade på honom. Därmed var de lätta att påverka och få med sig i regerings- och riksdagsbesluten. Ingen ville framstå som en dum lantis. Globalisering var det nya mantrat.

I hela sitt liv amorterade klassbytaren Olof Palme på skulden för sin överklassbakgrund. Han ville vara god. För honom var det lätt att driva ”internationell solidaritet”, den kostade honom inget. Redan som 22-åring ingick han skenäktenskap med en tjeckisk kvinna, Jelena Rennerova, för att hon skulle kunna fly från den kommunistiska regimen i Tjeckoslovakien. För den inriktning mot mångkultur, massinvandring och ”internationell solidaritet” som inleddes åren kring 1970 bär Olof Palme utan tvekan huvudansvaret.

Invandrarna ska ha valfrihet

Delmålen, de tomma flosklerna i 1975 års riksdagsbeslut lyder i min tolkning:

• Jämlikhet: Alla människor är lika, men för säkerhets skull ska vi stöpa dem i samma form. Vi avskaffar sambandet mellan prestation och inkomst. Svenskarna ska betala högre skatt för att invandrarnas levnadsstandard ska vara likadan som deras egen.

• Valfrihet: Invandrarna ska ha full valfrihet ifall de vill anpassa sig i Sverige eller om de vill behålla och utveckla sin språkliga, kulturella och religiösa identitet på svensk mark. Det är ursprungsbefolkningen som ska anpassa sig.

• Samverkan – ”ömsesidig tolerans och solidaritet”: Svenskarna ska tolerera och samarbeta om en samhällsomvandling som de aldrig har bett om och inte har kunnat påverka.

1997 antog riksdagen lika enhälligt propositionen ”Sverige, framtiden och mångfalden”, signerad invandrarminister Leif Blomberg (s). Medan massmedia som vanligt var försänkta i djup sömn smögs förändringen liksom sin föregångare 1975 genom beslutsprocessen. Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald”. Alla politiska områden skulle genom massiva propagandainsatser underordna sig detta övergripande politiska mål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken. I proposition 1997/98:16 slår regeringen fast vad det är som ska hålla ihop det mångkulturella Sverige:

”I det blandade Sverige är det förenande i svenskheten inte ett gemensamt historiskt ursprung utan den samtida tillhörigheten i Sverige med dess samhällsordning och grundläggande värderingar om demokrati och människors lika rätt och värde.”

Med ett enda slag med den statliga trollstaven avskaffas här svenska folkets gemensamma historiska ursprung. ”Den samtida tillhörigheten” ska istället utgöra landets sammanhållande kitt och underlag för en nationell identitet. Här finns också en synnerligen blåögd tro på att alla invandrare mirakulöst ska känna tillhörighet till och lojalitet med svensk samhällsordning och svenska grundläggande värderingar så snart som de sätter fötterna på svensk mark.

Mångkulturen är en katastrof

I dag kan alla med någotsånär bevarad syn- och tankeförmåga se att den mångkulturella politiken är en katastrof, inte bara i Sverige utan i vartenda land där den har genomdrivits. Hos svenska folket växer en vrede, ett raseri och förtvivlan över hur deras land förstörs och fundamentala värden i ett välfärdssamhälle raseras. Varenda nyhetssändning är en deprimerande kavalkad av mord, våldtäkter, bedrägerier, misshandel, bränder. Alla vet att de är kopplade till en vansinnig invandringspolitik. Men den kopplingen görs aldrig i media. Med alltmer ansträngda metoder sliter journalistkåren sig blårandig för att fortsätta manipulera allmänheten genom att hålla isär politiska verkligheter som är två sidor av samma mynt. Men folk är inte så dumma som journalisterna tror. De är fullt kapabla att förstå att det finns ett samband mellan att dementa äldre personer låses in som djur utan tillsyn på nätterna och att det öses miljarder på en integration som år efter år blir ett allt större fiasko. Likaså inser de flesta sambanden mellan att det öses miljarder över skolor i så kallade ”utsatta områden” medan skolresultaten ständigt försämras och lärarna flyr – utan att någon säger sig veta vad det beror på.

Hur mår landsförrädarna?

Ibland undrar jag hur de mår, de politiker som stoppar huvudena under armen och fortsätter att köra Sverige i botten. Hur orkar de se sig själva i spegeln? Där sitter en socialdemokrati i upplösning och utan politik, på väg att bli en historisk parentes. Där finns de perifera småpartierna v, c och kd som alla riskerar att åka ur riksdagen i nästa val. Ett oföränderligt flummigt och invandringsfundamentalistiskt miljöparti och ett lika invandringsfundamentalistiskt folkparti. Och så de nya socialisterna – moderaterna, under Fredrik Reinfeldts ledning lika totalitära som vilket socialistiskt betongparti som helst. Plus Sverigedemokraterna som har förvandlat riksdagsdebatterna till underhållning på en nivå som vi inte har sett maken till sedan Tage Erlanders, Gunnar Strängs och Gunnar Hedlunds dagar.

Det skulle vara ohyggligt intressant att ta del av förbrukningen av alkohol och psykofarmaka i regering och riksdag. Jag gissar att det blir en topp i förbrukningen på onsdag när den nya grundlagen klubbas igenom. När landsförräderiet fullbordas. Någonstans måste ju självföraktet ta vägen. Kanske nås politikerna i sjupartiet emellanåt av en aning om att de en dag kommer att ställas till svars för vad de har gjort mot sitt land och dess befolkning. Jag hoppas det. Jag hoppas att de mår riktigt, riktigt illa när de inser att den som gör orätt alltid får skörda vad han sår. Historiens dom över ett fullbordat landsförräderi kommer att bli hårdare än de någonsin kan föreställa sig.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?