23
dec
Seneste opdatering: 24/12-10 kl. 0541
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!


Udtrykket er Mark Steyns fra God and Guns. Han mente selvfølgelig noget andet med det, end den orkan af man made global warming, der hærger landet i disse timer.

I think a healthy society needs both God and guns: it benefits from a belief in some kind of higher purpose to life on earth, and it requires a self-reliant citizenry. If you lack either of those twin props, you wind up with today’s Europe — a present-tense Eutopia mired in fatalism. A while back, I was struck by the words of Oscar van den Boogaard, a Dutch gay humanist (which is pretty much the trifecta of Eurocool). Reflecting on the Continent’s accelerating Islamification, he concluded that the jig was up for the Europe he loved, but what could he do? “I am not a warrior, but who is?” he shrugged. “I have never learned to fight for my freedom. I was only good at enjoying it.”

Taimour Abdulwahab: Sura5/vers33, Sura9/vers36, Sura 2/ vers 194

För att förklara sitt självmordsattentat i centrala Stockholm lämnade Taimour Abdulwahab tre röstinspelningar efter sig, en på svenska, en på engelska och en på arabiska. Innehållet är i stort sett lika, men i den arabiska versionen inleder han med att citera från Koranen, något som hittills inte uppmärksammats i svenska medier.
Det är ganska märkligt eftersom det är det som han bygger hela sitt tal på, säger Jakob al Shami, en kristen författare som skrivit flera kritiska böcker om islam. De här verserna triggade terroristen. (Sverige gav Taimour Abdulwahab nyt pas i 2001, 2007 og 2008.)

Det er en ubehagelig tanke, at “landsmænd” begår krigshandlinger imod os, på grund af nogle suraér. Derfor har den været fortrængt og underbelyst i svensk journalistik, man har konsulteret psykiaterne…..undskyld, islamologerne. Sydsvenskan interviewer professor Jørgen Nielsen fra Københavns Universitet. Han gør heller ikke noget nummer ud af tanken: ”Det kunde lika gärna ha hänt i Danmark”. Han kan leve i fred med sig selv og sine tanker lidt endnu. Nutidens revolutionære massemorderede er i virkeligheden bare frustrerede kloner af profet Olsen, Ole Grünbaum, Provo Knud og Ebbe Kløvedal, der er kammet lidt over fordi de ikke har det så godt rent eksistentielt på grund af verdenssituationen, arvesynden og fordi så mange taler grimt om dem. Tankerne ser sådan her ud:

För att förstå psykologin bakom Europas inhemska islamistiska terrorister bör man enligt Nielsen snarare se paralleller till exempelvis Baader–Meinhof-ligan och Röda brigaderna än till modern islamisk extremism och våld i länder som Somalia, Irak eller Afghanistan där sammanhanget ser helt annorlunda ut än i Europa.Terroristorganisationerna under sjuttiotalet lockade till sig unga, oftast välutbildade personer. De unga hade flera orsaker att sätta sig emot sina länders råhet och fel under and­ra världskriget, som Tysklands koncentrationsläger. De var också arga och fru­strerade över att deras föräldrar sköt allt under mattan. Du kan hitta flera likheter mellan dem och dagens lilla svans av unga muslimska män som at­traheras av salafism, islamism, är internationellt medvetna och som till slut går över gränsen.

‘Jødiske heksekunster’ mod fanger på Guantanamo

Arabiske tv-kanaler er en uudtømmelig kilde til bizar underholdning. Se også Muslim Scientist Neil Armstrong Proved Mecca World Center. Man tror at sketchen hvert øjeblik kan bryde sammen i latter, men de to herrer holder maskerne hele vejen (LFPC).

“Konstant forandring” som uforanderligt apologetisk virkemiddel

Den dag en forsker fra Kate Østergaards verden opdager et islamrelateret fænomen der ikke er under “konstant forandring” skal Snaphanen nok dække det udførligt, for så står verden ikke længere. Kate “i Indonesien er der en ø hvor man fejrer Muhammed med svinekød og risbrændevin” Østergaards virkemidler er ufatteligt primitive og til ulidelighed velkendte: Postulér stadig forandring og endeløs mangfoldighed så presserende problemer på den måde relativeres og bagatelliseres – udelad afgørende oplysninger – individualisér med henvisning til civiliserede enkeltmuslimer. Det er s’gutte fordi det er sjovt at pille det fra hinanden igen og igen, men det er et snavset stykke arbejde, og nogen må jo gøre det.

Her forsøges Taimour Abdulwahab marginaliseret. Østergaard nævner ikke den foruroligende meningsmåling, afsløret af WikiLeaks, der viser at en tredjedel af britiske muslimske studerende bifalder vold i islams tjeneste:

[…] Svaret på spørgsmålet om, hvorvidt handlingen er islamisk korrekt eller ej, er et spørgsmål for islamiske teologer. Vi andre kan konstatere, at bombemanden har forstået sig som muslim og angiveligt er blevet mere og mere religiøs. Han forstod tilsyneladende også sin handling som islamisk. Han ser ud til at have handlet ret alene, men har muligvis et mindre fællesskab omkring sig, der ser hans handling som beundringsværdig. […]

Her benytter Kate Østergaard det værste og mest miskrediterede kneb – påkaldelse af Koranen 5:32 uden at fortælle at den efterfølgende sura 5:33 klargør at ordene er en advarsel til jøderne, og ikke udtrykker Den Gyldne Regel. Hun nævner heller ikke problemet om mål og midler – betyder (angivelig) afstandstagen fra vold også bekendelse til demokratiet på ubestemt tid?

Ved fredagsbønnen i Sverige lød der entydige fordømmelser af handlingen og imamen Ben Mahmoud Rahmed fra Sveriges største moske har i den forbindelse sagt »At dræbe et menneske er ifølge islam det samme som at dræbe hele menneskeslægten«, hvilket er en reference til Koranen (5:32). […]

Påstanden om at selvmord er forbudt iflg. Koranen er lige så fortærsket – og lige så obligatorisk er Østergaards udeladelse af henvisning til sura 9:111, der netop lovliggør martyrdøden i islams tjeneste:

Der henvises desuden ofte i den slags sager til, at selvmord er forbudt, hvilket blandet andte står i Koranen (2:195).

Boldene kastes op i luften – alt har en mangfoldighed af betydninger, men hvad hjælper det os?

I betydningen “hellig krig” anstrenger man sig for Guds sag med våben. I koranen kan der både findes tekststeder, der kan forstås som, at jihad er en angrebs- og en forsvarskrig. Der findes derfor også alle mulige teologiske tolkninger afhængig af tid og sted. […]

Dette er så ubehjælpsomt misvisende, at man må spørge sig hvad der ligger bag. Kaliffen i et kommende kalifat er den eneste der kan udråbe offensiv jihad, hvilket er grunden til at jihadister legitimerer sig som i defensiven – islam er under angreb, og i denne situation er individuel jihad obligatorisk (“fard ayn”). I sunniretsskolen shafi’i er dette redegjort for i vejledningen ‘Umdat al-Salik (The Reliance of the Traveller), men det er fælles sunnimuslimsk dogmatik:

Den opfattelse af jihad, som blandt andet al-Abdaly giver udtryk for, er dog historisk set ret enestående. Det nye er blandt andet., at jihad er blevet individualiseret. Jihad som krig er almindeligvis blevet regnet for en kollektiv pligt, som den muslimske leder skal autorisere – ikke noget man individuelt kan bestemme. […] Kate Østergaard, “religionshistoriker”: Selvmordsangreb – hvorfor?

Som altid forbliver mysteriet: Ved Kate Østergaard og kollegaer godt at de tegner et – pænt sagt – misvisende billede, og hvis ja, hvorfor gør de det? (LFPC)

Hotet mot (tanke)friheten
kronik af Greger Mess

Aldrig förr har Sverige varit utsatt för ett så allvarligt hot som nu. Visst har Sverige många gånger varit utsatt för invasioner och invasionsförsök, senast 1809. Visst blossade kriget runt Sveriges gränser 1939-45, men aldrig förr har varje svensks fysiska existens varit så hotad som nu.

Till sakens natur hör att vi bara har en vag aning om exakt hur hotet ser ut och varifrån det kommer, men det är bevisligen (se t.ex. på Irak, Pakistan och Afghanistan) så allvarligt att yttersta försiktighet borde vara vägledande för alla viktiga beslut gällande Sveriges säkerhet. Kort sagt, självbevarelsedriften borde vara överordnad alla andra principer.

I detta läge, t.o.m. just nu efter ett angrepp som var så nära att kräva ett hundratal svenskars liv, upprepas samma nötta argument som har upprepats alla gånger som den muslimska terrorismen har skördat liv. Hur kommer det sig att det är möjligt att intelligenta människor med något uns av självaktning fortsätter att upprepa samma argument även när helt ny information kommer fram som delvis motsäger vad som tidigare har sagts? Var finns den intellektuella hederligheten? Om målet är att söka sig fram till sanningen och finna en väg att lösa ett problem eller möta ett hot, är det inte då ett normalt mänskligt beteende att ompröva sina argument och syna dem i ljuset av nya fakta? Jo, självklart, skulle alla professionella forskare säga. Det är själva kärnan i den vetenskapsteori som har gett oss alla dessa fantastiska naturvetenskapliga och tekniska framsteg under de senaste dryga 200 åren, som i sin tur har gett oss alla ett välstånd som inte ens var kungar förunnat förr.

I debatten om hotet från militant islam har ett antal kärnargument utkristalliserat sig. Det handlar om argument som upprepas oförändrade år efter år. De kommer dessutom från en stor mängd debattörer, politiker, journalister och forskare av alla slag. Inte nog med det utan de ser exakt likadana ut i alla västländer och är väl spridda och dominerande även där. Hur kommer det sig att så många individers tankemöda inom ett samhällsvetenskapligt-politiskt problemområde leder till exakt samma resultat, gång på gång, år efter år?

De viktigaste och vanligaste argumenten lyder som följer:

· ”Vi kan inte dra alla över en kam” eller ”Alla muslimer är inte extremister”
· ”Vi kan inte skuldbelägga/misstänkliggöra en hel grupp”
· ”Alla människor är lika mycket värda”
· ”Högern vill splittra Sverige/Europa”
· ”Islamofoberna ägnar sig åt konspirationsteorier”

För nästan alla människor tar det emot rent känslomässigt att säga emot de tre första argumenten. Alltihop är en blandning av påståenden som kan sägas vara sanna eller falska och påståenden som innehåller rena värderingar samt slagord som till sin natur inte kan motbevisas – eller bevisas. Låt oss undersöka dessa påståenden ett och ett.

Vi börjar med det första argumentet, det som i alla lägen kan användas för att tysta alla skeptiska frågor. Vad som än har inträffat får det alltid stå kvar oemotsagt:

”Alla muslimer är inte extremister”

Det är förmodligen en sann utsaga, fristående från varje form av kontext, men vad är dess syfte? För den oss närmare sanningen när det gäller frågan om allvaret i hotet från militant islam? Den ökände brittiske eftergiftspolitikern Neville Chamberlain kunde förstås också ha sagt något liknande när han efter att ha offrat Tjeckoslovakien i samband med München-överenskommelsen viftade med sitt papper. Han sade att herr Hitler själv hade intygat att Tyskland inte hade några som helst territoriella anspråk, förutom Sudet-landet i Tjeckoslovakien, och att Tyskland var emot varje form av våld. Han kunde dessutom ha tillfogat att: ”Alla tyskar är inte nazister”. Det gjorde han inte. Det hade ju varit att kränka herr Hitler, men det skulle förstås också ha varit sant då.

Nu så här i efterhand vet vi att det faktum att alla tyskar inte var nazister inte hade någon som helst betydelse. Hitlers Tyskland allierade sig först med Stalins Sovjet och tillsammans lade de, något förenklat uttryckt, under sig hela Europa utom England och ett antal neutrala eller vänligt sinnade stater. (Sovjet förklarade aldrig Tyskland krig. Sovjet lyfte aldrig ett finger för att befria Europa. Sovjet blev självt överrumplat.) När kriget var slut var mer än 40 miljoner människor döda, och så gott som alla tyskar var lojala med Hitler och den tyska krigsinsatsen till slutet. Jag påstår inte att det måste vara samma sak med muslimer och islamister, men det kan mycket väl vara så och frågetecknen är många. Vi vet helt enkelt inte säkert men vi är skyldiga oss själva att pröva alla fakta och att värdera risker. Den här möjliga parallellen kan inte undgå någon intellektuellt hederlig och sanningssökande människa, och ändå är det ingen som vill eller vågar lyfta fram den. Varför?

”Vi kan inte skuldbelägga/misstänkliggöra en hel grupp”

Ytterligare en variant på ovanstående men ännu mer allomfattande, en generalklausul mot all form av kritik och alla sorters frågor helt enkelt. För vänstern har det alltid gått bra att skuldbelägga valfri grupp, kapitalister, borgare, män, amerikaner m.fl., m.fl. Listan kan göras oändligt lång. Har vänstern verkligen kastat kollektivismen på historiens sophög för en liberal individualism? Varför nu, efter alla dessa år?

”Alla människor är lika mycket värda”

Det här är ett moraliskt påstående som i förstone förefaller vara självklart och oantastligt. Det är också meningen att det ska vara det. Det vädjar till känslor som närmast reflexmässigt framkallas i var och en av oss från vad som numera kallas vår värdegrund. Men vad syftar det till egentligen och vad leder det till? Och gäller det alltid villkorslöst? Om det gäller villkorslöst så innebär det att människors handlingar saknar betydelse. Adolf Hitler, Josef Stalin, Mao, Pol Pot, Moder Teresa, Martin Luther King och alla nobelpristagare skulle vara lika mycket värda. Stämmer det verkligen med vår instinktiva moraluppfattning? Om våra opinionsbildare och sociala ingenjörer ägnar all energi åt att försöka nyansera vår syn på dessa människors bidrag till världen, hur påverkar det då vår moraluppfattning? Vad gör det med vår förmåga att urskilja verkligt rätt från verkligt fel? Vad gör det med vår förmåga att identifiera och möta verkligt allvarliga och avsiktliga hot mot vår existens? Har vi ens rätt att försvara oss?

”Högern vill splittra Sverige/Europa”

Det här är rätt och slätt ett politiskt påstående som inte kan vare sig bevisas eller motbevisas. Det är dessutom en självmotsägelse, vilket aldrig påpekas. Den som uttalar satsen målar ju upp bilden av en spricka, eller klyfta om man så vill, mellan högern och vi andra, vi inom ett brett spektrum från vänster till liberaler som istället vill hålla ihop Sverige/Europa. Rent historiskt finns det ingen annan grupp som under hela sin existens så tydligt har byggt hela sin ideologi på att söndra och härska, på ”vi-och-dom”, som vänstern. Marxismen är ju läran om klasskampen, klasskriget om man så vill. Från början var det aristokratin och det högre borgerskapet som var fienden. I Lenins och Stalins Sovjet gavs begreppet ”klassfiender” efterhand en vidare och vidare definition för att på 30-talet komma att omfatta fattigaste torpare som hade ägt en liten jordlott och till och med ”borgerliga element” inom själva kommunistpartiet. Samma visa var det under Kinas kulturrevolution. Något nedtonade varianter på temat har hörts från vänsterhåll under alla år sedan dess. Den senaste varianten talar om ”rika, vita, kristna, medelålders heterosexuella män”, en fiffig metod för att skapa ”sammanhållning” i ett alltmer fragmentiserat, eller ja, splittrat, samhälle. Här finns en dålig egenskap att hata för nästan alla.

”Islamofoberna ägnar sig åt konspirationsteorier”

Trots att det finns en mängd fakta som ger fog för ”konspirationsteorier”, t.ex. undersökande reportage som ’Undercover Mosque’ och liknande, så hänger sig detta argument envist kvar som något att ta till när allt annat misslyckas. Påståendet innehåller dessutom återigen en självmotsägelse. Motivet är förstås att ge ett intryck av en motståndare som ser spöken och definitivt inte är värd att lyssna på – och vem vill självmant utsätta sig för risken att bli betraktad som psykiskt otillräknelig? Men varför återigen kasta sten i glashus? Vad är Marxism-Leninismen? Marxism-Leninismen innehåller en konspirationsteori om kapitalisters utsugning av ett proletariat kombinerad med en utförligt detaljerad handbok om hur ett maktövertagande ska gå till. Marxism-Leninismen är i sig den främsta läran om den målmedvetna konspirationen som politisk strategi, om hur en liten revolutionär elit ska infiltrera de borgerliga institutionerna för att bryta ner och till slut störta samhället inifrån. Det var precis vad man ägnade sig åt i Ryssland i början av 1900-talet och i alla andra länder där man har tagit eller försökt ta makten. Konspirationer existerar, inte bara i teorin.

Alltså, vad kommer det sig att dessa slagordsmässiga argument har fått så vid spridning och varför används de så ofta i alla möjliga situationer som involverar islamism och terrorism? Som vi kan se ovan har de mycket litet med någon bevisbar sanning att göra. Är det helt enkelt så att de har visat sig förödande effektiva? Är syftet att tysta oss? Kan det vara så att det inte ska vara moraliskt acceptabelt att ifrågasätta någonting? Att vi ska döma oss själva innan vi ens har tänkt tanken?

Greger Mess

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • PK

    Det kate Østergaard mener er; at hun vil gerne være med til betale, med penge og land, for at muslimerne, i vores land,
    kan finde ud af hvad islam er.
    Kate Østergaard er et rigtigt godt menneske.
    Hvad hun ikke vil kunne fortælle sine efterkommere een dag?

    P.S. Er det Østergaads job at bane vej for islams overtagelse af vores land?
    Findes sådanne job og hvormange mon der er?

  • JensH

    OT

    Når man ser den Britiske ambassdør i DK blog-rablerier på Berlingske.dk, så forstår man bedre EDL er en hstigt voksende organisation i hans hjemland. Idag skriver hans excellence om de kristne i mellemøsten og julen der, og det giver bl.a. anledning til følgende ‘perler:

    “Jeg boede i Jordan i 1980erne. Det er derfor jeg finder den negative, populistiske retorik om muslimer her i Danmark så forbløffende. De muslimer, som jeg kendte, var liberale – faktisk ret lig mange medlemmer af den danske lutheranske evangeliske kirke, når det drejer sig om intensiteten af deres religiøsitet. En af grundene hertil var, at Jordan var et rigtigt mangfoldigt samfund, hvor alle slags mennesker boede side om side”

    Og løven græsser fredeligt side om side med lammet kunnet han have tilføjet. Der er jo ikke et øje tørt, og han fortsætter:

    “Hvad kan vi gøre for at bevare områdets mangfoldighed – og den tolerance, som den afspejler – på nuværende tidspunkt?”

    Eller hvad med denne her:

    “Vi skal huske på, at vi stadigvæk har ‘familie’ i Mellemøsten, der ligesom os er præget af grækernes, romernes og de kristnes, såvel som moderne vestlige politiske, idéer”

    Nu ved jeg naturligvis ikke hvad den gode ambassadør oplevede i 1980’ernes Jordan, og hvilke mennesker han omgikkedes dernede, (og om de var repræsentative for befolkningen), men her i 2010 er begreber som ‘tolerance’ og ‘magfoldighed’ ikke noget jeg forbinder med Mellemøsten, og ordet ‘familie’ er da det sidste der falder mig ind. Hele blog-indlægget kan læses her:

    http://archer.blogs.berlingske.dk/2010/12/23/kristne-arabere/

  • EH

    Konstant forandring:

    En mere eller mindre selvudråbt politisk/akademisk/litterær elite definerer (læs opfinder) en eller anden befolkningsgruppe, som de betegner som de svage. Disse svage må nødvendigvis have behov for denne elites beskyttelse. Alle andre imellem disse to grupper er småborgerskabet og de mindre godt uddannelsesmæssigt rustede i skøn forening. Det er blandt disse problemerne skabes. Det er her kritikken skal hagle og spanskrøret skal smelde. Denne følelse af overlegenhed og samtidige “beskyttelsestrang” er en hjørnesten i elitens selvopfattese. Der er trods alt en højere mening med livet. Altså i bund og grund en “smuk” tanke, som naturligvis har de bedste betingelser for netop at kunne fostres blandt overskuds-/overflodsmennesker. På ét område ligner de dog os “almindelige” mennesker.Tendensen til at sige og gøre tåbelige ting, når vi udsættes for et højt pres eller trusselsniveau er den samme. Ja, man fristes til at sige at også på dette punkt, er de os overlegne.

  • Sune

    Uden for sammenhæng, bliver jeg simpelthen nød til at dele dette ‘alternative
    installations’ juletræ fra 30’ernes Tyskland med jer:

    http://hogd.pbworks.com/w/page/18698632/John-Heartfield-Yuletide-poste r.

    Jeg har aldrig set noget lignende. Den kunstneriske ytringsfriheden blev hurtigt ‘entartet’ i Tyskland.

    Resten er en rædselsfuld historie.

    Og, Glædelig Jul til alle.

    • Bjovulf

      Hvad er der nu galt med rette vinkler? 😀

  • Ole Burde

    EH
    Hmmm… Interressant tanke , “Dr. Jekyl & Mr Hide ” syndromet ; beskyttende overfor den udvalgte offerelite , og derimed moralskt “udrustede” til at vaere bestialsk-kynisk-brutale overfor alle andre ….Hmmmm…….Scizofreni !

  • EH Hmmm… Interressant tanke , “Dr. Jekyl & Mr Hide ” syndromet ; beskyttende overfor den udvalgte offerelite , og derimed moralskt “udrustede” til at vaere bestialsk-kynisk-brutale overfor alle andre ….Hmmmm…….Scizofreni !