Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

I morgon är det Sveriges nationaldag. På ytan: ett land i fagraste försommarprakt där björkarna svassar med ljusgröna kjolar och syréndoften strör löften om ändlös ljuvhet. Under ytan: ett land, ett folk, en nation som håller på att utplåna sig själv. Vi förväntas fira vår nationaldag i skamvrån. Helst ska vi inte fira dagen alls om PK-eliten med sitt utvidgade självhat får som den vill. I mer än fyra decennier har den predikat för oss att svenskhet och svensk kultur inte finns. Och om det finns en svensk kultur ska vi skämmas för den eftersom den är underlägsen jordens alla andra kulturer. Den mångkulturella katastrof som har tvingats på oss av regering, riksdag och media tillåts infiltrera till och med vår nationaldag. Vi står och ser på medan de som när ett sjukt Sverigehat stjäl vår egen nationaldag ifrån oss.

Skulle vi trots allt envisas med att fira Svenska flaggans dag kan vi göra det till tonerna av kurdisk folkmusik eller med somalisk fest, anordnad av Stockholms stadsmuséum. Somalisk musik och dans och somaliska piroger utlovas. Samt hennamålning och hårflätning. Vi ska alla se ut som somalier. Vi kvinnor kanske ska linda in oss i tio meter tyg för att riktigt smälta in i den somaliska festyran på Sveriges nationaldag? Inbjudan pryds av en svensk flagga i form av en kamel. Med lite ansträngning och några miljarder i introduktionsbidrag ska kameler säkert gå att integrera bland älgar och rådjur i den svenska faunan. Gillar man olika så får man löpa hela linan ut.

Vad återstår av Sverige när oikofoberna – de som hatar sitt eget land – likt råttor har tuggat i sig och trasat sönder det som under många århundraden var ett fint land med en stolthet, en historia och en stark egen kultur?

Ett sargat, marginaliserat och förtrampat folk, en kultur under attacker som syftar till utplåning. En nation under avveckling, styrd av en maktfullkomlig elit utan verklighetsförankring.

Mörkret faller över Sverige

För 66 år sedan räddades Europa från nazismen. Nu lever vi med hot som är många gånger större: islamiseringen av våra länder och den brutalisering och ödeläggelse som är resultatet av mångkulturalismens härjningar. Islam vill ta ifrån oss den frihet som det har tagit oss i Väst århundraden att uppnå. Islam är på marsch på en väg som fläckas av blod och oskyldiga människors död, inbjuden av regeringar som inte begriper faran eller som drivs av hat mot sina egna länder och befolkningar.

När den holländske politikern Geert Wilders nyligen höll sitt slutanförande inför rätten i Amsterdam citerade han Franz Kafka:

”Man ser solen sakta gå ned… ändå blir man överraskad när det plötsligt blir mörkt.”

Solen håller på att gå ned över Europa. Och Sverige är det land där mörkret kommer att falla först. Våra politiker, uppbackade av media, arbetar frenetiskt på utsläckandet av vårt land.

Det är tid för requiem för Sverige. Requiem betyder vila. Men ordet har i många hundra år använts som beteckning för sorgemässa i den katolska mässans form, indelad i satser med olika innebörd. Den här texten är ett requiem, en sorgemässa för mitt och miljoner andra svenskars land. Min förhoppning är att både kristet troende och icke troende ska kunna läsa texten.

1. Introitus

Mitt land är en del av mig. Utan mitt land är jag ingen. Vi föds in i ett land och präglas av det. Vi lär oss älska det för att det är en del av vår identitet. Jag är svensk. Jag älskar Sverige. Mitt och mina käras hjärtan bultar här. Jag har haft tur – jag har fått uppleva Sverige medan det fortfarande var ett bra land att leva i. Jag minns det tydligt, jag har någonting att jämföra med. Jag vet hur trygghet känns: som att röra sig i ett solvarmt sommarlandskap helt utan rädsla. Att som ensam kvinna kunna jogga i skogsspåret utan att vara rädd för att bli våldtagen.
¤¤¤

Allt detta är förlorat. Sverige håller på att utplåna sig själv genom en vansinnig politisk agenda. Landet kolonialiseras och islamiseras i hög fart genom okontrollerat insläpp av ändlösa skaror av tredje världens folk. Olof Palme och hans socialdemokratiska regering lade grunden till den mångkulturella katastrofen när han blev statsminister 1969. Sedan har samtliga regeringar oberoende av färg som sömngångare följt i samma spår. Under den borgerliga alliansregeringen sedan 2006 har antalet uppehållstillstånd för utlänningar ständigt ökat och ligger nu på mer än 100 000 per år. Bara omkring 5 procent är flyktingar enligt Genèvekonventionen. Vi förväntas försörja arméer av bidragsberoende analfabeter och ointegregringsbara människor från framför allt muslimska länder. På politiskt ljugspråk kallas det ”internationell solidaritet” och att ”ta sitt ansvar”.
Men hur kan alla jordens länder vara lilla Sveriges ansvar?

”Mänskliga rättigheter” har gjorts till en politisk slogan som inte tål något ifrågasättande. Men rättigheterna tycks gälla alla utom etniska svenskar. Vi blir alltmer rättslösa i vårt eget land. Och vem talar någonsin om ”mänskliga skyldigheter”? Vilka mänskliga skyldigheter har de som anser sig enbart ha rättigheter?

Avvecklingen av Sverige sker inte för att den inte gått att undvika. Den sker på grund av en medveten destruktionspolitik från regering och riksdag, genom beslut som de i sin enfald och kolossala övermod fattar fullkomligt frivilligt. Utan svenska folkets tillåtelse har de reat ut vårt land. Alla de värden som svenskar i århundraden har arbetat i sitt anletes svett för att uppnå säljs ut för en spottstyver. De som vi kallar ”förtroendevalda” ger bort någonting som inte tillhör dem.

¤¤¤
Jag vet det. Många av er som läser det här vet det. Allt fler svenskar börjar inse det. Vårt land, som vi känner det, håller på att utplåna sig självt. Det säljs ut för en vansinnig politisk utopi som aldrig har fungerat någonstans.
¤¤¤

Det finns tydliga siffror på att Sverige är i full färd med att avskaffa sig själv. Under de åtta senaste åren har den del av befolkningen som har utrikes bakgrund (utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar) ökat med nästan en halv miljon, 439 675 personer. Invånare med svensk bakgrund (som alltså även inrymmer inrikes födda med en utrikes född förälder) ökade med ynkliga 35 107 personer. Personer med utrikes bakgrund har alltså under åren 2002-2010 ökat 12,5 gånger mer än svenskarna.

Affes statistikblogg har utifrån statistik från Statistiska Centralbyrån, SCB, gjort diagram över befolkningsutvecklingen i Sverige.Diagrammen är ett otvetydigt vittnesbörd över en ursprungsbefolkning som går mot utplåning.

I 15 av landets 21 län, det vill säga mer än 70 procent av landet, minskar den svenska befolkningen mycket kraftigt. Så ser bilden ut i Jönköpings län, Kronobergs län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län, Blekinge län, Dalarnas län, Gävleborgs län, Örebro län, Västmanlands län, Värmlands län, Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län.

Femdubbel ökning av utlänningar i Göteborg

I övriga sex län, som i stort sett sammanfaller med de tre storstadsregionerna (Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Skåne län, Hallands län och Västra Götalands län) minskar inte den svenska befolkningen. Men personer med utrikes bakgrund ökar avsevärt mer. I Stockholms län ökade befolkningen med utrikes bakgrund dubbelt så mycket som den svenska – en ökning med 135 722 personer jämfört med 68 154 svenskar.

I Göteborg ökade den utländska befolkningen fem gånger mer än den svenska – med 32 384 personer jämfört med 6 446 svenskar.

I Örebro ökade den utländska befolkningen tre gånger mer än den svenska – med 7 543 personer jämfört med 2 397 svenskar.

Skrikande kravmaskiner som SKA HA

I Katrineholm, en av dessa arma svenska kommuner, ökade de utrikes födda med 1 273 personer. Nästan lika många svenskar, 1 226 personer, övergav staden som snabbt håller på att förvandlas till ett av landets somaliska ghetton. Några hundra av Katrineholms ”nybyggare” kan ses i aktion på den här videon; skrikande kravmaskiner som demonstrerar utanför socialkontoret och SKA HA ”hur många rum som helst” – medan massor av svenskar får köa i åratal för att över huvud taget få en bostad.

I Södertälje och Malmö flyr svenskarna från mångkulturen i takt med att invandrarna flyttar in och vissa invandrargrupper har förvandlat städerna till gangstercentra med skottlossning, knivmord och gruppvåldtäkter på programmet. Södertälje fick under perioden ett tillskott på 10 209 personer med utländsk bakgrund, medan 3 576 svenskar tog sitt pick och pack och lämnade staden.

Malmö ökade med 35 277 personer med utländsk bakgrund, medan 1 795 svenskar sa adjö till Ilmar Reepalus (s) mångkulturella inferno och flyttade. I varenda kommun där mångkulturen expanderar röstar svenskarna med fötterna och flyttar. När man inte upplever sig ha någon möjlighet att påverka via röstsedeln är flytt från en påtvingad mångkultur det enda som återstår – för dem som har möjlighet. I det tysta pågår en folkvandring inom landet av aldrig tidigare skådat slag.

¤¤¤
2.Kyrie

Hjälp oss att rädda vårt land.

Hjälp oss att orka se sanningen även när den är obekväm och riskerar att kosta oss vår sinnesfrid, våra relationer och våra karriärer.

Hjälp oss att genomskåda de politiskt korrekta flosklerna och se lögnerna som döljer sig i dem.

Hjälp oss att känna igen ondskan även när den är förklädd till godhet.

Hjälp oss att göra oss fria från alla illusioner som förblindar vår syn och gör oss handlingsförlamade.

Hjälp oss att urskilja det som är viktigt och värdefullt.

Hjälp oss att handla på det sätt som är möjligt för just oss.

Hjälp oss att inse att vi har kraft att förändra.

Ge oss mod att stå upp för vilka vi är och vad vi tänker och känner.

Hjälp oss att leva efter vårt eget samvete.

¤¤¤
3. Sekvens

I. Dies Irae – vredens dag

Genom historien har kulturer och civilisationer drivits till undergång av giriga och maktgalna härskare.

Våra politiker har vänt oss ryggen. Vad som driver dem att montera ned Sverige vet bara de själva. Men vi ser vad de gör mot oss, sitt eget folk.

Med vett och vilja skadar de oss. Vi har ingenting gott att vänta av dem. Deras förtroendekapital är förbrukat.

Svensken knyter näven i byxfickan. I fyra decennier har svenska folket låtit sig lamslås och tystas. Hur länge till?

De som förråder sitt land ska en gång ställas till ansvar.

De som begår orätt mot sitt eget folk ska ställas till ansvar.

¤¤¤

Ole Jörgen Anfindsen skriver i sin bok ”Selvmordsparadigmet”:

”Ett politiskt system som bygger på verklighetsförnekande är dödsdömt. Ett säkert tecken på att dödsryckningarna håller på att sätta in är när myndigheterna i ständigt ökande grad måste kontrollera människors tankar och göra klart för dem vad som är ”korrekt” verklighetsuppfattning. Ett folk som lever under ett sådant styre och som inte klarar att göra sig fri från det går en högst osäker framtid till mötes.”

¤¤¤

II. Journalisternas kör

Vi tror oreserverat på den europeiska centralmakten som steg för steg tar ifrån oss vårt nationella självbestämmande.

Vi tror på statsminister Fredrik Reinfeldt Allsmäktig, mångkulturens Översteförkunnare, uppfinnare av det svenska barbariet, svenskfientlighetens härförare och arrogansens mästare.

Vi tror ock på migrationsminister Tobias Billström, sittande på Den Allsmäktiges högra sida, därifrån importerande tusentals utländska städare, lökhackare, pizzabagare, tidningsbud och köksbiträden per år samtidigt som nästan 400 000 personer i Sverige går arbetslösa.

Vi tror ock på integrationsminister Erik Ullenhag (fp) och hans oundgängliga utredning om främlingsfientligheten i Sverige, på näringsminister Maud Olofsson (c) och hennes epokgörande teorier om utomeuropeisk invandring som ”resurs” och ”nybyggare”, – ja vi suger i oss varenda floskel som alliansregeringen och oppositionen låter komma över sina läppar.

Vi tror på dem som har makten så som vi enligt svensk tradition tidigare har trott på och tillbett i tur och ordning Olof Palme (s), Ingvar Carlsson (s), Carl Bildt (m) och Göran Persson (s). Makthavarna kan alltid räkna med vår lojalitet. De kan känna sig fullkomligt trygga i att vi står på deras sida.

¤¤¤

III. Lacrimosa

Jag sörjer mitt förlorade land. Vi är många som sörjer förlusten av det Sverige som vi kände. Sorgen bär vi ständigt med oss, som en mörk klangbotten i våra liv. Den färgar av sig på allt. Glädjen över barnen… vilka liv väntar dem? De växer upp i ett annat Sverige. De har redan förlorat oändligt mycket av det som var självklart för deras föräldrar och far- och morföräldrar. Den frihet som vi har haft finns inte för dem. Den trygghet som vi har betraktat som självklar finns inte för dem.

¤¤¤

Jag och allt fler av mina vänner lever i vad Snaphanen har kallat inre exil. Vi lever i landsflykt i vårt eget land. Vi orkar inte längre ta del av medias låtsasnyheter och förljugna verklighetsbeskrivning. De utslätade artiklarna och de ljugande rösterna skorrar i oss. Vi har insett bedrägeriets omfattning, och vi vill inte ta del av det. Vid en viss punkt måste man värna sin sinnesfrid, för att överleva.

Vi bär vår sorg i tysthet. Vi får inte tala om den. Det gör den än tyngre att bära. Mot den som i dag uttrycker sorg, vrede eller bara skepsis över hur massinvandringen har förstört Sverige slungas genast de stigmatiserande invektiven: ”Rasist”! ”Främlingsfientlig”! ”Islamofob”!

Så visar ondskan sitt härsklystna anlete. Men vi känner inte fel. Vi känner sorg för att vi har vågat se det som är sant.

¤¤¤

4. Offertorium

Vi är inga offer. Vi har det fulla ansvaret för våra liv och våra val.
Den svenska konsensuskulturen förgiftar och förlamar samhällsklimatet och lägger död mans hand över den som försöker hävda åsikter som går emot strömmen. Det fritar oss inte från ansvaret att göra våra röster hörda.

¤¤¤

”Ett samhälle där konfliktundvikande är en dygd är ett svagt samhälle utan moralisk integritet. Man böjer sig för de för stunden starkaste vindarna, och gör allt för att inte utmana” skriver Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, i en artikel med rubriken ”Baksidan av konsensus” i Axess.

”Det är alltså inte så att strävan efter konsensus med nödvändighet skulle strida mot individuell behovstillfredsställelse. Problemet är istället att denna strävan riskerar att undergräva vår moraliska integritet och göra oss sämre rustade ”att stå det onda emot”, för att citera Vilhelm Moberg. Vår vilja till konfliktfrihet får oss att tala tyst om vad som är rätt när det stöter tyranner och fanatiker. Vi bänder och böjer på oss själva för att inte provocera, och under resans gång sviker vi värden som vi borde försvara.

Där konsensus är viktigast kommer man förr eller senare att offra såväl rättsprinciper som intellektuell hederlighet. Det viktiga är inte vad som är rätt eller sant, utan vad man är överens om. Man har hellre fel tillsammans än rätt ensam.”

¤¤¤

5. Sanctus (helig)

Heliga äro de invandrare som kommer till Sverige hitfraktade av människosmugglare, hitlockade av den välfärd som svenskarna har arbetat ihop. De är vårt hopp och vår framtid.

Särskilt heliga är de skäggprydda unga män som varken är barn, flyktingar eller ensamma men som genom politiska beslut åtnjuter en gräddfil till välfärden som sjuka och äldre vårdbehövande svenskar bara kan drömma om.

Allra heligast är de som utan asylskäl uppehåller sig illegalt i landet och alltså inte har rätt att befinna sig här. Dessa heliga ska i enlighet med regeringens vilja rikligen belönas för sina olagliga handlingar genom sjukvård och skolgång på svenska skattebetalares bekostnad.

¤¤¤

6. Benedictus (välsignad)

Sverige är det land som vi fick i gåva när vi föddes. Det är vårt land att förvalta och lämna ifrån oss till våra efterkommande. Ett fosterland bär på en välsignelse som samtidigt är en förpliktelse för dess medborgare: aldrig förvanska, aldrig svika, aldrig göra våld på. Landet behöver vår trohet och lojalitet. Utan dem kan vårt land inte överleva.

¤¤¤

Författaren Vilhelm Moberg skriver 1941 i boken Svensk strävan:

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss. (…)

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund. (…)

Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.”
(Vilhelm Moberg, ur ”Svensk strävan”, 1941.)

¤¤¤

7. Agnus Dei

Birger Jarl stiftade lag om kvinnofrid på 1200-talet. Svenska regeringar under de senaste fyra årtiondena har i praktiken upphävt den. Det är kvinnorna som är de stora förlorarna på mångkulturen. Politikerna vet mycket väl att ett antal unga flickor och kvinnor offras när man håller gränserna vidöppna för invandring från länder där sexuellt våld är en del av kulturen. Allting tyder på att de medvetet kalkylerar med ett visst antal våldtäkter och mord liksom andra grova våldsbrott när de framhärdar med att driva världens mest extrema invandringspolitik.

I två tidigare krönikor har jag redogjort för mordet på 27-åriga Elin Krantz i Göteborg. (I och II)

Hon våldtogs och mördades brutalt av den etiopiske medborgaren Ephrem Tadele Yohannes som fått uppehållstillstånd i Sverige som anhöriginvandrare ett år tidigare, trots att han var dömd för sju brott i USA. Elin Krantz är bara en i raden av svenska kvinnor som offras för en dåraktig politik. Det kommer att bli många fler. Uppenbarligen tycker Sveriges regering att massinvandringen tillför Sverige så stora värden att den är värd dessa kvinnooffer. Inga åtgärder tyder på motsatsen.

Det senaste århundradet har varit en lång och oavbruten kamp för svenska kvinnors fri- och rättigheter som rösträtt, rätt att utbilda sig och arbeta. Allt som kvinnor har uppnått spelar politikerna hasard med när de tillåter och stöder islamisering. Hur många svenska kvinnor är beredda att acceptera det mindervärde som gäller kvinnor inom islam? Hur många är beredda att göra avkall på den jämställdhet som vi ser som självklar?

Kvinnorna är de största tillskyndarna av den mångkulturella politiken. Uppvaknandet för många av dem kommer att bli smärtsamt.

¤¤¤

8. Communio

Finns det ett hopp för Sverige? Jag vet inte. Men en sak vet jag. Vi ska inte hoppas på att politikerna tar sitt förnuft till fånga under överskådlig tid. De har målat in sig i ett hörn och vet inte hur de ska ta sig därifrån fast färgen har torkat för länge sedan. Bara en kraftfull folkopinion kan klämma upp dem mot väggen så hårt att de blir tvingade att agera. Med 94 procent av rösterna i senaste riksdagsvalet för fortsatt sjuklöverpolitik verkar en sådan opinion mycket avlägsen.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter