17
sep
Seneste opdatering: 18/9-11 kl. 0110
58 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Nej, det började inte med terrordåden i Norge. Starka krafter har länge velat begränsa allmänhetens möjligheter att komma till tals i tidningssajternas kommentarsfält. Utåt säger sig medieföreträdare vilja ha en dialog med sina läsare. Men de hycklar. Att administrera läsarkommentarer kostar tid och pengar, och det är ingenting som medieföretagen vill betala för. Journalister gillar inte heller att utsätta sig för obehaget att få sina artiklar sågade jämns med fotknölarna av arga läsare. De krafter som vill begränsa yttrandefriheten väntade bara på ett tillfälle. Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge den 22 juli kom som på beställning. Massmorden gav dem exakt det alibi de behövde. Under parollen ”Bort med näthatet” har medias marionettregissörer skridit till verket och ytterligare inskränkt allmänhetens möjligheter att komma till tals i offentliga fora.

Värmlands Folkblad var först i Sverige med att stänga kommentarsfälten, fyra dagar efter terrordåden i Norge. ”Dyngspridarna på nätet göder hat och främlingsfientlighet” anser VF:s chefredaktör Peter Franke.

Sedan har Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen meddelat kraftiga begränsningar i möjligheterna att kommentera på deras nätsajter, framför allt genom minskade möjligheter att skriva anonymt.

Det är slutet på en smekmånad mellan media och läsarna som blev ganska kort. När internet i början av 2000-talet gav möjligheter att kommentera tidningsartiklar såg i synnerhet medias chefer utvecklingen genom nyputsade vinstglasögon och var lyriska. ”Läsarmedverkan” och ”dialog” lät så bra. För en dagspress som kämpar mot sjunkande upplagor och vill slippa förvandlas till döende dinosaurier framstod läsarinflytande som en välkommen räddningsplanka. I tidningshusen hoppades man att det skulle ”stärka tidningarnas varumärken” och ”skapa lojalitetsband” mellan läsarna och den egna tidningen. Riktigt så blev det inte. Internet och bloggvärlden har fortsatt att sopa golvet med dagstidningarna, och upplagorna fortsätter att sjunka. Och journalisterna visade sig vara totalt oförberedda på att de snart skulle vada omkring i en störtflod av arga läsarkommentarer.

Journalister har aldrig blivit emotsagda

Journalister är en yrkesgrupp som aldrig tidigare har blivit emotsagd av sina avnämare. Det enda veto mediekonsumenterna har haft tillgång till har varit att säga upp tidningsprenumerationen och tv-licensen, i övrigt har man fått gapa och svälja. Sedan evighetens begynnelse har makten över ordet varit förbehållen en liten klick som har haft privilegiet att fritt formulera sig offentligt. Med självklar rätt har de lagt beslag på tolkningsföreträdet och slagit fast för oss andra vilka åsikter som är de rätta.

Denna elit har haft obegränsad tillgång till medias kanaler och oinskränkta möjligheter att trumpeta ut sina budskap. Om de någon gång stött på motstånd har det på sin höjd rört sig om lite noga utvalt och betydelselöst gläfs från i förväg godkända proffstyckare på tidningarnas debattsidor. Och möjligen någon välregisserad debatt i form av föga trovärdigt spel för galleriet i riksdagens kammare, där annars förkrossande enighet har rått om det mesta. I den händelse makteliten har haft en rudimentär susning om att deras agenda och åtgärder kan väcka känslor och reaktioner hos vanligt folk har den i varje fall sluppit att möta dem öppet. Därigenom har den ostört kunnat fortsätta leva i villfarelsen att dess egna åsikter är de enda som existerar. Här finns grundorsaken till en förbluffande tondövhet inför reaktionerna från allmänheten.

Internet har förändrat allting

Internet har vänt upp och ner på allting och ställer journalisterna inför något historiskt nytt – en opposition. Där vanliga människor tidigare har varit tvingade till tystnad har internet gett dem röst. Inte nog med det: folk använder sig av de möjligheter som nätet ger dem. För journalister och andra i den politiskt korrekta makteliten är det chockartat.

”Läsarkommentarerna har i många år varit heta potatisar internt och reportrar har ifrågasatt varför de ska behöva finna sig i att de själva, och personer som de intervjuat, angrips med råa tillmälen direkt under artiklarna. Andra har menat att journalisterna har sig själva att skylla, eftersom de så sällan själva gått in och diskuterat med läsarna och därmed inte bidragit till att höja nivån”

skriver Anders R Olsson, författare och journalist med yttrandefrihet som specialområde, i en debattartikel med rubriken ”Även det stötande förtjänar skydd” på Svenska Dagbladet Brännpunkt.

”Näthatet” en berättigad reaktion

Det är nu inte så enkelt som att det bara handlar om att journalisterna inte går in och diskuterar med läsarna. Det som kallas ”näthat” är till stor del allmänhetens berättigade reaktion mot årtionden av vilseledande och politiskt korrekt propaganda förklädd till journalistik, mot ett inavlat debattklimat och enkelriktade maktstrukturer som många människor i dag känner sig totalt överkörda av. Allt fler genomskådar medias mörkläggning och lögner, allt fler har helt enkelt fått nog av att dagligen manipuleras och få politiskt korrekta bluffuttalanden serverade rakt upp i ansiktet. En nätkommentar av signaturen Johannes Brahe på bloggen Politiskt Inkorrekt uttrycker vad det handlar om:

”De som på allvar vill påstå något sådant infantilt som att bara sverigedemokrater står för de politiskt inkorrekta inläggen i debattfälten ska inte glömma att den decennielånga opinionsbildning, vänster- och invandringspropaganda som media, inkl SVT, hittills har fått köra oemotsagda har varit långt ifrån folkligt förankrad och representativ. Det är verkligen inget konstigt att allmänheten reagerar på vad den matas med i media. Allt fler människor genomskådar det politiskt korrekta svamlet, vilseledandet, lögnerna.”

Behändiga slaskdiagnoser som befriar från ansvar

Ordval är intressanta. När journalisterna konfronteras med folklig vrede kallas det ”näthat”. Ordet är liksom ”islamofobi” behändiga slaskdiagnoser och etiketter som gör det möjligt för journalisterna att distansera sig från de underliggande problemen genom att göra systemkritiker och andra med ”fel” åsikter till en särskild sorts hatiska och föraktliga människor. Sådana begrepp har dessutom fördelen att de befriar journalisterna från ansvar. De slipper reflektera över orsakerna till att ”näthatarna” är förbannade och behöver aldrig drabbas av den besvärande insikten att läsarnas/lyssnarnas/tittarnas vrede är en adekvat reaktion på vad de själva ger ifrån sig.

Anders R Olsson i Svenska Dagbladet igen:

”Det hätska tonfallet i till exempel artikelkommentarer beror oftast på frustration: över att ingen bryr sig om vad man säger, över att det aldrig blir någon dialog.”

Att få nätspyor över sig

Vad man kan och inte kan skriva på nätet är ingen okomplicerad fråga. Varje gång någon formulerar sig väcker det känslor och reaktioner hos någon annan. Det är ett existentiellt grundvillkor, ingenting som bara gäller på internet. Det finns en grupp riktigt hätska kommentatorer med nolltolerans mot alla andra åsikter än sina egna och med främsta mål att kränka och utropa andra till idioter. Själv har jag, förutom de obligatoriska tillmälena rasist och främlingsfientlig, blivit kallad högerextrem, populist,

Ku Klux Klan, hagga, jude, sionist, sodomitkramare och nekrofil. Jag har fått veta att allt jag skriver är skit och blivit beskylld för att vilja utrota varenda människa på jorden. Bland annat. Det är inte roligt att bli nedkletad med invektiv, det vet alla som någon gång har fått nätspyor över sig. Men invektivspridarna är ingalunda i majoritet bland nätkommentatorerna, och någonstans har vi ett val: att slå vakt om yttrandefriheten, till priset av att stå ut med en del okvädingsord. Eller att börja tumma på den, och därmed på demokratin. Ingen kan säga att någon annans känslor eller åsikter är fel. Men var och en har ett ansvar för hur man uttrycker sig.

Anonymitet kan vara skillnaden mellan liv och död

Journalisters uttalanden kan vara oerhört avslöjande. I SVT Debatt den 1 september yttrade Aftonbladets debattredaktör Karin Magnusson följande minnesvärda ord:

”Om man har så svårt att stå för sina åsikter med namn kanske man ska överväga att skaffa sig en annan åsikt.”

Den som själv aldrig tar några risker genom att avvika från mainstreamparadigmet har givetvis inga problem med att exponera sig under eget namn. I Karin Magnussons värld verkar åsikter vara ett slags chica accessoarer som man byter lika geschwint som man byter handväska – inte något som växer fram ur en långvarig process av tankar och erfarenheter. De som blankt avfärdar behovet av och rätten att uttrycka sig anonymt demonstrerar en aningslöshet på gränsen till medvetslöshet. Möjligheten att skriva anonymt kan faktiskt innebära skillnaden mellan att dö eller att få fortsätta leva. Har de upprepade dödshoten mot Kurt Westergaard, Lars Vilks, Salman Rushdie och alla dödsoffer för den iranska fatwan mot hans bok ”Satansverserna” redan fallit i glömska?

Statsministern sanktionerar våld mot oliktänkande

Sverige är redan ett samhälle där mycket otäcka saker händer människor som inte bekänner sig till de ”rätta” åsikterna: misshandel, hot, att få fönstren krossade och väggen nedklottrad i sin bostad eller bli utsatt för försök till mordbrand, att bli motarbetad i eller få sparken från jobbet, få yrkesförbud, bli utesluten ur facket, bli utfrusen ur sitt sociala nätverk eller att ens barn blir utsatta för hot eller annan skada. Landet leds som bekant av en statsminister som offentligt sanktionerar våld och trakasserier mot oliktänkande.

”Jag vill gärna påpeka att de som lever på att driva upp ett vi- och dom-tänkande och ett i grunden hatfullt sätt att se på relationer mellan människor inte ska bli förvånade om sådant händer.” (Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) kommenterar våldsdåd mot Sverigedemokrater vid ett framträdande i Malmö den 14 september 2010.)

Mer av debatten kommer att ske anonymt

Kim Möller, bloggaren bakom Uriasposten,förutser i en artikel i Jyllands-Posten (ej på nätet, scroll lidt) att debatten i ökande utsträckning kommer att ske anonymt:

”Jeg lever på en hemmelig adresse og kender til presset, men hvis konsekvensen af at ytre sig i debatten er, at man uforvarende kan blive kædet sammen med en massemorder, er det betydeligt lettere at diskutere anonymt” siger Kim Møller .
”Hvis jeg havde vidst for 10 år siden, hvad jeg ved i dag om de mange konsekvenser af at debattere åbent, ville jeg have valgt at debattere anonymt.”

Anonymiteten kan handla om att få behålla jobbet eller att ens barn inte ska komma till skada .En intensivvårdsläkare skriver under signaturen Ivadr i en kommentar på Politiskt Inkorrekt om hur invandringen förändrar sjukvården:

”Jag är, som signaturen antyder, intensivvårdsläkare och har sett mycket av detta. Man är som Iva-doktor auktoritär då vi besitter kunskap som folk inte kan ta in via internet för exempel. Dock ser jag en tendens till ökning av gap- och skrikpatienter med anhöriga som gapar än mer. Krav finns, som ibland är orimliga. För dagen har vi en ganska ung invandrargeneration, men då dessas föräldrar blir i behov av avancerad vård kommer problemen att öka. I dagsläget är en stor andel intensivvårdspatienter av yngre ålder som råkat ut för akut trauma att härleda till just invandringen. Det är skott/knivskador. Överfall/misshandel. Balkongfall etc. Både gärningsmän och drabbade kan relateras till nybyggare. Vi handlägger också havande kvinnor med smärtlindrande epiduralbedövning och beredskap för kejsarsnitt. Inte sällan ställs det krav på att narkosläkaren ska vara kvinna och det kan ibland anta orimliga proportioner med oerhörd aggressivitet.

Alla mina kollegor vet detta och tycker sannolikt innerst inne som jag, men det skulle de aldrig visa offentligt. Om mitt landstings ledning skulle läsa detta och härleda det till mig skulle jag sannolikt avskedas. I takt med detta släcks debattmöjligheterna på nätet ned för dem som inte vill, eller kan skriva under med eget namn. Hade jag gjort det hade mitt hus skadats, mina bilar slagits sönder och mina barn hotats. Anonymitet är ibland ett måste för att kunna uttrycka sig utan risk för repressalier.”

Unga kvinnor mest positiva till läsarkommentarer

En majoritet av läsarna vill kunna kommentera på dagstidningarnas nätsajter. Det visar en undersökning som Svenska Dagbladet har låtit Sifo göra.

En majoritet av de tillfrågade, 51 procent, anser att läsarkommentarerna är viktiga. Mest positivt inställda är unga kvinnor i åldern 15-29 år. 67 procent i den gruppen tycker att läsarkommentarer är viktiga, jämfört med 53 procent av männen i samma ålder. Det är alltså inte främst arga skalliga unga män boende i glesbygd som tycker att nätkommentarer är viktiga. Pensionärer är en annan stor grupp som uppskattar kommentarsfälten, mer än medelålders personer. Ett intressant resultat är att arbetslösa, lågutbildade, arbetare och offentliganställda tycker att läsarkommentarer är viktiga i större utsträckning än högutbildade, egenföretagare, tjänstemän och privatanställda.

”En kvalificerad gissning är att folk med högre utbildning och status i samhället upplever att de redan har möjligheten att komma till tals. För människor med lägre status blir kommentarsfälten däremot en viktig plattform för att göra sin röst hörd” säger medieforskaren Sofia Mirjamsdotter.

Det handlar om makt

Undersökningens resultat styrker vad nätdebatten ytterst handlar om: makt. Det är i första hand de grupper av invånare som tidigare inte har fått göra sina röster hörda som har fått kanaler genom internet. Journalister erkänner inte gärna sin makt utåt, ibland inte ens för sig själva. Däremot använder de sig gärna av den för att tvinga fram politiska beslut eller åtgärder som sammanfaller med deras egna politiska åsikter och som de följaktligen själva tycker är bra. När ett journalistdrev har fått upp vittringen av blod går ingen säker.

Makt har en tendens att vara vanebildande, ingen lämnar den ifrån sig utan strid. Men hur använder journalisterna sin makt? De om några borde vara yttrandefrihetens främsta banérförare. Det fria ordet är trots allt grunden för deras levebröd. Men svenska journalister har för länge sedan abdikerat från sitt professionella ansvar som den tredje, granskande statsmakten. Istället har de blivit den politiska maktens lakejer som förmedlar vad politiker, lobbyister och andra maktgrupperingar i samhället säger åt dem att förmedla. Utan benäget bistånd från media hade regering och riksdag aldrig lyckats genomdriva den samhällsförstörelse som fyrtio års massinvandring har inneburit. Journalisterna har lydigt stämt in i mångkulturalismens hallelujakör och bär därmed ett mycket tungt ansvar för de enorma problem som det mångkulturella Sverige brottas med i dag.

Om man lägger på locket kokar det över

All erfarenhet från totalitära diktaturer visar det lönlösa i att ta ifrån människor deras åsikts- och yttrandefrihet. Till slut bryter sanningen igenom, det gör den alltid. Men Sverige vore inte Sverige om inte åsiktseliten skulle ta sig rätten att köra några förväntade extravarv och upprepa historiska misstag. Kanske intalar de sig att Sverige är undantaget från alla regler som gäller alla andra länder. Antagligen är de de enda som kommer att bli förvånade när resultatet visar sig. När innehållet i en kastrull kokar för fullt vet varenda husmor vad som händer. Om man lägger på locket kokar det över. Om man svetsar fast locket har man en explosion att se fram emot. Ett samhälle där kanaler för åsiktsyttringar och diskussioner täpps till och tystnaden breder ut sig är det farligaste av alla.

Signaturen Markus skriver i en kommentar i Svenska Dagbladet:

”Är det inte alltför uppenbart att de som i “toleransens” namn vill tysta
det legitima, civiliserade meningsutbytet som skett här saknar tilltro
till demokratin som system? Om de betraktar engagerade medborgare som
diskuterar och kritiserar samhällsutvecklingen som ett hot, vad säger
det om dem? Deras eget språkbruk visar att de själva inte är alltför
oroade av tonen i det offentliga samtalet. Är det inte snarare så att de
vill slå vakt om sin makt, sitt åsiktsmonopol?”

Med ett glas champagne vid poolkanten

Det just ambitionen att tysta åsikter som avviker från deras egna som är drivkraften för dem som vill begränsa yttrandefriheten. Man kan tycka att den maktelit som har tvingat på den övriga befolkningen sin mångkulturalistiska utopi borde vara nöjd. Man kan tänka att den har uppnått sitt mål och förnöjt kan luta sig tillbaka med ett glas segerchampagne vid poolkanten i Bromma eller i bostadsrätten på Södermalm, där journalisterna trängs som bin i en bikupa. Efter fyrtio års påtvingat samhälleligt högriskexperiment kan både de och vi andra dagligen betrakta resultatet i form av våldtäkter, mord, heders- och skambrott, rån, våldtäkter, misshandel, mord, stenkastning på polis och räddningspersonal, anlagda bilbränder och skenande socialbudgetar i kommunerna. Vi ser ett land där otryggheten och rädslan ökar för varje dag. Så här blev det, det var så här de ville ha det.

Just den här gruppen borde inte vara de som är i mest överhängande behov av att få lufta sina åsikter. Men det råkar vara de som har tillgång till medias alla kanaler, och där fortsätter de oförtrutet att pracka på allmänheten sina dogmer och lika energiskt fördöma och stigmatisera alla som inte delar dem.

Från murvel till högstatusyrke

Hur blev det så här? Som vanligt behöver man gå tillbaka till decenniet då allting hände, 1960-talet, för att hitta ledtrådar. Journalisterna är en yrkesgrupp som har förändrats kraftigt under bara några årtionden. Fram till 1960-talet var de ”murvlar” som inte hade särskilt högt anseende – med undantag för de verkliga stjärnpublicisterna. Utbildning ansågs inte vara nödvändigt, att skriva var en talang som inte kunde läras in. Men 1962 förstatligades journalistutbildningen vid journalisthögskolornas föregångare, journalistinstituten. Den statliga utbildningen lade grunden för den likriktning som i dag tydligare än någonsin präglar journalistkåren. Alla stöptes i samma form.

Journalistyrket förvandlades till ett akademiskt högstatus- och höglöneyrke, en utveckling som förstärktes av televisionens frammarsch på bred front. I var mans hem kunde nu livs levande journalister beskådas i tv-rutan. Det gav yrket en ny kändisstatus och glamour. Där, i mitten och slutet av 60-talet, inleddes journalisternas fjärmande från den allmänhet som de skriver för, ett fjärmande som bara har accelererat med åren. En majoritet av de blivande journalisterna kom från välbärgad överklass- och medelklassbakgrund, men många i de utexaminerade journalistkullarna har gjort en klassresa som de numera har glömt.

De som protesterade mot makten blev själva makten

De nyutexaminerade journalister som i slutet av 1960-talet strömmade ut från den statliga journalistutbildningen ingick i 68-generationen, fyrtiotalisterna som surfade fram på en fantastisk våg utifrån den plattform som folkhemmet erbjöd. Sverige var rikt, sedan andra världskrigets slut 1945 rådde nästan oavbruten högkonjunktur. För första gången fick arbetarklassens barn möjlighet till högre utbildning på bred front. Allting andades framgång, optimism och framtidstro.

Men trots att den här generationen mer än någon annan kunde skörda folkhemmets frukter gick de till våldsamt angrepp på samhället. Deras kritik kom från vänster och hamrade ursinnigt och i ett ställföreträdande fadersuppror på en stagnerad och betongartad socialdemokrati som suttit alltför länge på makten. Så hände det egendomliga att de unga revoltörer som protesterade mot makten omärkligt och så småningom själva kom att utgöra denna makt. Fyrtiotalistgenerationen har cementerat fast sig själv på maktpositioner och tagit för sig av allt med den största självklarhet. Självinsikten imponerar inte – många anser sig fortfarande vara vänster och radikala upprorsmakare alltmedan de korkar upp årgångsvinet ur vinkällaren eller putsar mässingsdetaljerna på tremiljonersbåten. Den revolutionära glöden har skrumpnat till en förlegad åsiktsrelik, och ansträngningarna verkar nu mest handla om att slå vakt om de egna privilegierna.

En grandios självbild

Dagens journalister är en social, politiskt och åsiktsmässigt homogen grupp som avviker väsentligt från den allmänhet de vänder sig till. Politiskt står mer än hälften av journalisterna långt mer till vänster än genomsnittet svenskar. Var fjärde journalist sympatiserar med miljöpartiet. De bor bättre, ofta i bostadsrätt eller villa. De tjänar mer pengar. De har alltmer smält ihop med och kommit att identifiera sig med en välmående övre medelklass. Den mångkultur som de officiellt vurmar för med sådan entusiasm väljer de nogsamt bort i sina egna liv.

Hos många journalister finns en grandios självbild, som har sin motpol i ett illa dolt förakt för den allmänhet som emellanåt går under beteckningen ”pöbeln”. Som journalist exponerar man sig skoningslöst med varje ord, mening och bokstav som man skriver eller yttrar. Det är en utsatthet som utövar något slags magisk dragningskraft just på grandiosa personligheter – de tycks lockas av balansgången på slak lina och njuta av exponeringen. Den grandiosa självbilden är ett försvar mot utsattheten, men under buffelhuden finns ett mycket sårbart ego som vederbörande med all kraft värjer sig mot att få kontakt med.

I hårda redaktionsmiljöer med tuff jargong svärs det ve och förbannelse över läsarna/lyssnarna/tittarna som har mage att kritisera journalisternas arbete. Där är just grandiositeten ett skydd mot alla former av ifrågasättande eller kritik, som upplevs som en outhärdlig kränkning av den egna självbilden.

Journalisterna mår dåligt

Om man lägger örat mot marken blir det tydligt att det inte bara är mediekonsumenterna som mår dåligt av hur journalisterna sköter sitt arbete. De mår dåligt själva också. De ska rapportera något helt annat än vad det svenska folket upplever i sin vardag. Men vem har bestämt det? Och varför gör ingen uppror? Att överbrygga en sådan spricka går inte i längden. Det hörs att många går på fälgarna och är totalt nednötta av politisk korrekthet. Grandiosa försvar räcker inte alltid mot självföraktet. Svenska journalister kommer förr eller senare att bli tvungna att ta sitt professionella ansvar och rapportera sanningen, korrekt och allsidigt. Om de är kloka ser de läsarna som sina bundsförvanter i den utvecklingen.

Professor Birgitta Almgren som forskar om östtyska Stasis spioneri 1949-1990 och i dagarna har kommit ut med boken ”Inte bara spioner…” skriver i en artikel på DN Debatt:

”Att kväva alla frågor genom en tystnadens mantel fungerar inte. Förr eller senare bryter lögnkonstruktionerna samman.”

Alla journalister borde ha de orden broderade i korsstygn ovanför datorn.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Peter Buch

    Der kunne med valgresultatet in mente være en del potentielle givere der ville donere beløb til en grundig uafhængig af særinteresser påvirket dansk undersøgelse, over ytringsfrihedens stilling og udviklingen fra flere muligheder til færre for kommentarer i store medier.

  • Bjovulf

    Holland strammer sin udlændingepolitik 😉

    Den hollandske regering vil stramme familiesammenføringsreglerne og smide
    kriminelle udlændinge ud af landet.

    http://ekstrabladet.dk/nyheder/samfund/article1622347.ece

    08:42, 17. sep 2011 | Ritzau /Nyheder

    Asylpolitikken i Holland bliver “mere selektiv og mere restriktiv” i fremtiden.

    [ !!!!! – Danmark HAR altså været et foregangsland – nu kommer Tyskland, England & Frankrig mfl. snart
    med lignende fornuftige restriktioner – hvad mon vore hjemlige kulturradigale og de øvrige virkelighedsfjerne
    multikultifantaster så vil finde på, når det ikke længere giver mening at svine DK til blandt vore naboer ? 😀 ]

    Det siger lederen af den hollandske centrumhøjre-regering, som regerer med opbakning fra den antiislamiske Geert Wilders og hans Frihedsparti.

    Holland, der længe har haft et omdømme som multikulturel og tolerant [!!!!!], vil nu “gøre noget ved udlændinges kriminalitet”, “harmonisere og forenkle asylkriterierne” og “kæmpe mod ulovligheder”, lyder det fra landets indenrigsministerium.

    ….

    • Bjovulf

      DR-Update: “Kriminelle udlændinge ud”

      I Holland vil regeringen stramme reglerne for familiesammenføring og smide kriminelle udlændinge ud af landet.

      http://www.dr.dk/NETTV/Update/Forside.htm?video={335B506E-C045-4312-B4 28-DD4A6FD508B5}

  • Bjovulf

    Brown: Euroen lakker mod enden 😀

    http://epn.dk/tema/gaeldskrise/article2549357.ece?partner=pol

    Offentliggjort 17.09.11 kl. 12:37

    Tidligere britisk premierminister forudser, at euroen må ændres dramatisk.

    ….

  • Mr X

    Hej!

    Jag håller med om det du skriver men exempelvis skribenter/kolumnister som Marcus Birro i Expressen har också tröttnat på läsarkommentarer och anonymt hat, folk som skriver att hans barn är kräk som borde dö. Han skriver personliga krönikor, är inte politisk makthavare. Varför ska han stå ut med såna påhopp? Det här är ju slask och hat, inte yttrandefrihet eller intelligent respons eller debatt.

    • Alle

      Hmmm – men varför känner nu herr Birro ett så starkt behov att publicera sig med lite politiskt harmlöst material i vad han innerst inne vet är en djupt förljugen, antidemokratisk och därmed skadlig lortpress kan man ju undra?

    • Bjovulf

      Kanske om du studerar, vad folk som Birro & co. och deras PK-tidninger sedan flera decenier har kallat
      vanligt folk av fula saker – folk, som bara har uttryckt den minsta lilla kritikken eller bekymring vedr. “elitens multikulturelle projekt och dets oerhört alvarliga konsekvenser på sikt …. då kommer du att förstå, värför de
      är så arga och bittra 😉

  • nära ättestupan

    Som väletablerad svensk fattigpensionär som inte heter Svensson, som lätt kan uppspåras med hjälp av HITTA och vars bostadshus tydligt och klart finns avbildat hos Google Earth och som på grund av den påtvingade fattigdomen inte kan kosta på mig några FÖRSÄKRINGAR, varken hemförsäkring eller andra, och därmed gardera mig ekonomiskt mot
    FÖNSTERKROSSNING,
    BRANDSKADAD alternativt UPPBRUNNEN YTTERDÖRR eller YX- eller FÄRG-SKADAD DITO,
    BLOCKERAT DÖRRLÅS,
    CYKELSABOTAGE,
    KÄLLARINBROTT
    och andra otrevligheter, som illasinnade och med det svenska regeringsmaktmissbruket sympatiserande medmänniskor finner det lämpligt att straffa mig med, därför att jag nästan oreserverat sympatiserar med SD, tar kraftigt avstånd från statsdekretet om multikulturalism osv, och kan låta dessa ställningstaganden framskymta i mina kritiska NÄTKOMMENTARER, är det en absolut nödvändighet att få vara A N O N Y M.
    Jag kommer även att skaffa mig en VPN-tunnel, även om detta fördyrar min nätanslutning med 60-70 kr i månaden.
    Jag rekommenderar alla andra att göra sammalunda.
    Det finns ingen anledning att godtroget förlita sig på fair play i det semifascistisk landet Sverige.
    Underskottet på brukbar intelligens eller enkelt sunt förnuft hos Sveriges självutnämnda förståsigpåare, journalister, tjänstemän och den politiska knapadeln är förfärande.

    • Axel

      LOL 🙂

  • Anonym

    Men varför är det då så förunderligt få s.k. whistle-blowers från gruppen som jobbar inom TV, radio, dagspressen. De har ju alla möjligheter att anonymt via Internet avslöja förljugenheten och integritetupplösningen vi har inom kåren (gäller nog hela världen f.ö.).

    Omedelbart för Sveriges del kommer jag bara att tänka på Janne Josefsson, Gunnar Sandell samt “Julia Ceasar”. Finnes det flera och om inte varför förhåller det sig så? Är de rätt och slätt fega eller bara helt enkelt fanatiskt övertygade om sina åsikters riktighet. Det sistnämnda tror vi inte för ett ögonblick på eftersom då deras vardagslivhyckleri vore mer än försumbart.

    • Alle

      @Snaphanen
      Radera gärna inlägget ovan (samt naturligtvis även detta!) – se istället mitt Alle-bidrag nedan!

    • Bo Hofvander

      Helt rätt Anonymus!!
      Vi har åtminstone en till som oförtröttligt skriver brev till politiker och beslutsfattare om konsekvenserna av den förda migrationspolitiken. Hon har gjort det i mer än tio år och jag betvivlar att hon någonsin får svar från dessa, på sina långa faktafyllda och ytterst befogad brev, trots att hon varje gång kräver att få tillsänt sig mottagarens diarienummer så att hon vet att de tagit emot skrivelsen.
      Det är Inger-Siv Mattsson!
      Hos många av oss är hon välkänd och vi läser hennes spetsiga och välformulerade och ofta sarkastiska ordval i sina outtröttliga skriverier. Hennes brev är väl värda att läsa precis om Julia Caesars artiklar och böcker och de ger ett faktafyllt kunskapslyft om hur vansinnig den svenska migrationpolitiken är.
      Sverige utmärker sig internationellt på ett mycket skandalöst, omdömeslöst och mot svenskarna förrädiskt sätt i förhållande till andra EU-länder, där man ändå försöker ta tillvara den egna majoritetsbefolkningens intressen. Men så ICKE I SVERIGE!
      En annan god bloggare i ämnet är Merith Wager. Hos henne kan man ofta få läsa hur Migrationsverkets egna tjänstemän, anonymt upplever att de tvingas av GD:n bryta mot den svenska asyllagstiftningen bara för att tillståndsgivningen (PUT) skall gå så fort som möjligt. Jag kan också rekommendera hennes blog varmt.

      • alle

        Men varken Inger-Siv Mattson eller Merith Wager är ju några journalister och det var ju just detta som är min käpphäst!

  • Alle

    Den stora frågan är varför det föreligger så förunderligt få s.k. whistle-blowers från yrkesgruppen sysselsatt inom TV, radio, dagspress. Dessa personer har ju sedan ca 10-15 år tillbaka alla möjligheter i världen att anonymt på Internet avslöja den totala förljugenheten och integritetupplösningen som den observante medborgaren till sin förskräckelse i alltför länge iakttagit inom deras led.

    Omedelbart för Sveriges del kommer jag bara att tänka på Janne Josefsson, Gunnar Sandell samt “Julia Ceasar”. Men kanske finnes det flera? Men om så inte är fallet varför? Är slutsatsen att dessa människor rätt och slätt måste etiketteras som patetiskt fega intellektuellt depraverade narcissistiska politiska zombies eller alternativt de är helt enkelt fanatiskt övertygade om sina åsikters riktighet. Dock det sistnämnda tror vi nu inte för ett ögonblick på eftersom då deras vardagslivhyckleri vore mer än försumbart.

    Vad menar JuliaC självt?

    • Jamen er det ikke just det som er kernen i hele problemet Sverige?!
      Man har simpelthen opbygget, understøttet og plejet en elite frem, hvis fornemmeste kvalifikation er, at være så verdensfjern som muligt! Og den bliver så overbeskyttet så den simpelthen ender med, fuldt og fast, at tro på hvad den selv siger. Bliver den angrebet rykker den sammen og forsvarer sig med banale argumenter, den naturligvis selv tror på, eller lukker debatten ned!

      Hvis du ikke er med os, så er du imod os! Og så kan du ikke længere forvente at kunne leve i fred og ro i de bedre bostads-områder, sende dine børn i trygge skoler eller bevare dit velbetalte job!

      Men sådan er det jo…

      • Alle

        Tja, man kunde väl uppvisa ett visst återhållet fördrag om det var på sin höjd säg 10-15% av befolkningen (det vill säga runt 7-800000 vuxna!!!) som inte alls finner det något större problem att FRIVILLIGT ljuga och hyckla inför sig själva samt sina landsmän. Men när det som nu är tvärtom med andra ord maximalt 10% av svenskarna som öppet vågar säga sin innersta mening om vad som pågår så blir man ytterst beklämd och bedrövad.

        Den moderne svensken är tyvärr, tyvärr i mångt och mycket en liten patetisk konflikträdd figur som går sin egen och sin avkommas undergång till mötes med ett inställsamt dåraktigt dumflin på läpparna.

        • Maja Dacke

          Symptomatisk för Sverige och det stora flertalet ‘vanliga’ svenskar går nog att jämföra med våra ‘vanliga’ politiker och deras resonemang. En scen inför det stora EG/EU-valet i mitten av 90-talet:

          En mångårig kommunpolitiker i den tredje största staden blir intervjuad.

          – Ska du rösta på söndag?
          – Ja.
          – Vet du vad du ska rösta – ja eller nej?
          – Jag har inte riktigt bestämt mig än men det blir nog ett Ja.
          – Har du satt dig in i frågan ordentligt så att du vet vad det innebär?
          – Nj..ej, inte riktigt men …
          – Och ändå överväger ett Ja?
          – Jag litar på att Mona och Ingvar har gjort det, och att de vet vad som är bäst för Sverige.

          Detta auktoritära förhållningssätt till makten är det mest framträdande hos de svenskar som inte orkar tänka själva eller ger sig tid till det. Svenskarna är ett okunnigt o/e lättjefullt folk – med vissa undantag som försöker upplysa denna massa, där också så många räddhågade har så mycket att förlora av inkomst och status. Svenska politiker är sämre utbildade än andra EU-länders trots att de låtsas att de är bäst i allt. Dessutom undrar jag hur påverkbara våra rikspolitiker är av sina tjänstemän …

          De många åren av sossifiering har förslappat generationer som inte förstår att demokrati måste man kämpa för. De tror på fullt allvar att det alltid kommer att finnas någon annan som fixar allt till rätta i slutänden. Visst, här finns många blåögda i landet, men även blå ögon kan genomskåda bedrägeri och förräderi om det finns något aktivt och obedövat bakom dem …

  • Arvid Falk

    Ypperligt, Julia!

    I all hast tre synpunkter:

    1. “Näthat” är ett begrepp som skapats för att ersätta “rasist”. De, som förespråkar dagens världsunika, svenska invandringspolitik, har aldrig argumnterat sakligt för denna, – de har bara arrogant stämplat alla kritiker som rasister (fascister, nazister).

    Då begreppet “rasist” idag har förlorat en del av sin förmåga att skrämma och tukta gemene man, stipulerar svenska journalister i stället, att all kritik av invandringspolitiken ska definieras som ett “hat”. Nota bene – det är själva åsikten som utgör “hatet”, inte några (alltför) kraftfulla eller stötande formuleringar.

    Att det är invandringskritiska åsikter (och inte formuleringar) som avses med s.k. “hat”, framgick mycket klart av Publicistklubbens debatt för någon vecka sedan.

    När journalister själva skriver: “Åkesson – [ska] DÖ”, partiet “sprider sitt gift” eller när journalister kallar sverigedemokrater för “jävlar”, “spyor”, “råttor”, “löss”, “grobianer”, “galna hundar”, “svin” m.m. så uttrycker svenska journalister (enl. dem själva) ej något hat…

    2. Du skriver: “I Karin Magnussons värld verkar åsikter vara ett slags chica accessoarer som man byter lika geschwint som man byter handväska – inte något som växer fram ur en långvarig process av tankar och erfarenheter.”

    Karin Magnusson (liksom majoriteten av dem, som har samma profil) är en åsiktsmannekäng.

    Karin Magnussons egna åsikter har inte vuxit fram ur någon långvarig process av tankar och erfarenheter; hon känner därför inte till, att det är så man gör, när man bildar sig en egen uppfattning om något.

    3. Du skriver a propos svenska journalister: “Den grandiosa självbilden är ett försvar mot utsattheten, men under buffelhuden finns ett mycket sårbart ego som vederbörande med all kraft värjer sig mot att få kontakt med. .. grandiositeten [är] ett skydd mot alla former av ifrågasättande eller kritik, som upplevs som en outhärdlig kränkning av den egna självbilden”

    Hur vet du, att svenska journalisters ego (som regel) är “mycket sårbart” och (underförstått) mer sårbart än folks i allmänhet?

    Svenska journalister betraktar någon kritik av dem som ett majestätsbrott!

    Uppblåsta, självgoda personer, som betraktar all kritik som ett majestätsbrott, har inte a priori (eller som regel) något ego, som är mer sårbart än ditt eller mitt.

    • Julia Caesar.

      @ Arvid Falk:

      Jag tror att du har missförstått mig en aning. Jag har ingalunda påstått att journalisters ego är mer sårbart än folks i allmänhet. Vad jag däremot vågar påstå är att en narcissistisk personlighetsstörning i form av en grandios personlighet är vanligare i vissa yrkesgrupper, bland annat bland skådespelare, artister och journalister. Det går att se som en kombination av att grandiosa personligheter dras till yrken där de får exponera sig utåt och att just deras personlighetstyp upplever rikliga belöningar i sådana yrken.

      Det du skriver om att journalister betraktar kritik av dem som majestätsbrott gäller naturligtvis inte alla. Men det illustrerar väl det som kännetecknar en grandios personlighet: egot är uppbyggt som en tjock osårbarhetsrustning som effektivt repellerar alla former av ifrågasättande och kritik. Principen är att blåsa upp sig så effektivt som möjligt för att undvika smärtan i en realistisk självbild. Rustningen skyddar den innersta, sårbara kärnan som en person med grandiosa drag gör vad som helst för att slippa få kontakt med. Där finns nämligen känslor av rädsla, litenhet och värdelöshet som för en grandios person är detsamma som en ytterst plågsam upplevelse av självutplåning.

      Grandiosa personligheter ter sig utifrån som osårbara, men när de faller blir deras fall högre än andras eftersom de har ljugit mer för sig själva än vad de flesta gör.

      Vänliga hälsningar
      Julia Caesar.

      • Arvid Falk

        Julia, stort tack för svar och förtydligandet!

        Jag avskriver självfallet inte, att personer med en viss läggning (och en viss klassmässig bakgrund), sedan 1960-talet självselekterar sig till journalistutbildningen.

        Men om man ska lyfta fram någon förklaringsfaktor för ledande svenska journalisters arroganta översittarbeteende, så är den kultur och den bubbla de befinner sig i imho mer betydelsefull, än att det över lag skulle röra sig om personer med en narcissistisk och grandios personlighet.

        —-

        Det finns (i synnerhet i Sverige) ett överordnat paradigm, som postulerar att när människor beter sig illa, så beror det på något personligt trauma, någon socioekonomisk bristsituation eller på någon (medfödd) personlig bräcklighet. Alla, som beter sig illa, är därför själva “offer” och man bör tycka synd om dem.

        Jag vet, att du – liksom jag – misstror (den i Sverige helt dominerande) förklaringsmodellen, att människor begår brott pga “socioekonomiska faktorer”.

        Varken du eller jag tror, att våldsverkare bränner bilar, rånar eller kastar sten på ordningsmakten pga att “pengarna i samhället är orättvist fördelade” (som en invandrad ung man framförde för ett par dagar sedan i SVTs Debatt).

        Men du verkar tro, att t.ex. journalister, som beter sig illa, skulle ha en medfödd personlig bräcklighet (narcissistisk och grandios personlighet). När svenska journalister beter sig som stöddiga, arroganta översittare och betraktar all kritik som ett majestätsbrott – så vill du patologisera och diagnosticera deras beteende.

        Som du märker, så har jag en annan infallsvinkel.

        Dels försöker jag undvika att lättvindigt patologisera och diagnosticera andra människor. (I ditt senaste ypperliga inlägg – om marginaliseringen och utplåningen av etniska svenskar – så lägger du Reinfeldt på analyssoffan. Vi har olika uppfattning, om det här är ett lämpligt förfaringssätt, varför jag framgent inte kommer att kommentera saken.)

        Dels anser jag, att majoriteten av stöddiga, arroganta översittare faktiskt ÄR stöddiga, arroganta översittare (av födsel eller ohejdad vana) – vilket också omfattar de svenska journalister, som beter sig så.

        Det vore imho oerhört märkligt att postulera, att t.ex. (en stor andel) muslimer har (medfödda) narcissistiska och grandiosa personligheter. Självkritik är inte framträdande bland muslimer och någon kritik välkomnas inte, eftersom islam fostrar och uppmuntrar en arrogant von oben inställning bland muslimer till icke-muslimer.

        Kulturen hos den svenska journaliskåren fostrar och uppmuntrar (sedan 1960-talet) på liknande sätt en arrogant von oben inställning till läsarna/lyssnarna/tittarna.

  • JensH

    Det ser ud til, at Sverige nu vil hente tusindvis af Somaliere til landet, som åbenbart ikke er blevet kulturberiget i tilstrækkelig grad. Denne nye import er en udløber af aftalen mellem den ‘borgerlige’ Svenske regering og de Grønne Khmerer:

    “Asylavtal återförenar familjer

    Tusentals splittrade somalisk familjer kan återförenas från den 1
    juli 2012, sedan regeringen och Miljöpartiet tagit ett första steg
    mot en gemensam migrationspolitik.

    Återföreningen har hindrats av atSverige underkänt somaliernas
    id-handlingar.

    Avtalet ger också papperslösa bar rätt att gå i skolan, skriver Dagens
    Nyheter. Det är något som utbildningsministern Jan Björklund tidigare
    lovat till nästa år”

    http://svt.se/svttext/web/pages/115.html

    De Grønne Khmerer jubler naturligvis over at at fået revet de sidste restriktioner i Svensk udlændingepolitk revet ned: “MP: En prioriterad fråga. För Miljöpartiet har frågan om anhöriginvandring varit en prioriterad fråga, säger Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson i Miljöpartiet”:

    http://svt.se/svttext/web/pages/116.html

    Men skulle der nogen af Snaphanens Svenske læsere, som er bekymret over denne udvikling, så er der trøst at hente ovre på vores side af Sundet, idet den nye røde Danske regering stensikkert vil lempe den Dnaske asylpolitk, og dermed kan Danmark jo ‘aflaste’ Sverige mht. asyltilstrømning i en ægte solidarisk Skandinavisk ånd.

  • PK

    De grønne khmerer burde tage til Somalia.
    Nå, næstbedst, nu bliver Sverige lavet om til somalia.
    Hvilken triumf…….Hvor har de khmerere noget at se frem til.

    P.S: Når Ægypten falder sammen , så kan svenske fly hente millioner af
    ægyptere.
    Derved fjerner man også den svenske ondskab, som Reinfeldt taler om.

  • Pingback: Åsiktsrätt « Jan Millds blogg – Tänd ett ljus!()

  • Jag vill påpeka att många av murvlarna är betydligt yngre än 40-talister, och ändå beter de sig på samma sätt som alla de andra.
    Själv är jag 40-talist och jag har inte fått någonting gratis i livet. Faktum är att jag är en av de 800 000 fattigpensionärerna som stampats fram i Sverige.
    De flesta som kommenterar på min blogg är i övre medelåldern och pensionärer. Jag skulle tro att de flesta faktiskt är 40-talister, och jag är mycket regimkritisk. Jag anser att Sverige idag är en diktatur och jag får medhåll av mina kommentatorer, så jag får be dig Julia att ta dig en funderare på om inte dina uppfattningar om 40-talister borde revideras en aning.

    På min blogg handlar det i mycket hög grad om att åstadkomma ett Sverige som är befriat från den nynazism som är resultatet av en fusion mellan kommunismen och Hitlerismen. Man känner igen nazismen på judehatet och Muhammedankrameriet. Skillnaden är bara att nazisterna idag kallar sig för internationalister istället för Hitlers nationalimperialism.

    Det var Palme som gjorde den fusionen med sin palmedoktrin om Nord-Syd konflikten, det som idag borde kallas för Palmes Kampf!

    • Maja Dacke

      Som pensionerad 40-talist och därtill smålänning har jag ett helt annat perspektiv på Sverige etc än Julia, som ser det hela mer från sin utpost i Stockholmstrakten – stor skillnad men intressant. Hur vet jag detta senare? Jo, Julia avslöjade att hon var förtrogen med huvudstadens rikspolitiker m fl – jag väntar fortfarande på hennes avslöjande artikel om Palme och grabbarna! Julia, när kommer den?

      Vad jag – och ni andra – vet från min utsiktspunkt långt från Stockholm är att Stockholm inte är representativt för landet – inte på något sätt – även om en del tror att man kan sätta likhetstecken mellan de båda. Ja, detta vet ju de flesta svenskar. Egentligen.

      Kanske skulle landet sett annorlunda ut om det inte varit så centralstyrt. Lokalpolitiker skulle stridit mer för sina kommuner om de inte blivit antastade från Stockholm när de vill gå andra, egna vägar. Det finns många exempel. Ministerstyre … och ju längre bort från Stockholm desto sämre sedda är kommunerna … fulla av darrande lokalpolitiker som ska betvingas. Och de lyder!

      Inför RD-valet fanns det lokala M-politiker som ‘hoppades’ att SD skulle ta sig in i parlamentet. “Men rösta på dem då! Och varför inte föra in SD-tankar i ert parti?!” Hur de sedan la sina röster vet jag inte. Men många törs inte öppet föra in SD-förslag i sina partier av skäl vi alla känner till.

      För att denna Törnrosa ska vakna krävs det mer än en prins …

      • Julia Caesar.

        @ Maja Dacke:

        Den maktelit som jag skriver om är koncentrerad till Stockholm. Själv bor jag i glesaste glesbygd på skönt och betryggande avstånd från huvudstaden.

        Vad Olof Palme anbelangar kan jag rekommendera Henrik Berggrens Palmebiografi “Underbara dagar framför oss”. Kanske blir det en krönika om Palme så småningom, kanske inte. Att han var en nyckelperson bakom den så kallade flyktinginvandring som inleddes kring 1970 har jag skrivit om intill tjatighetens gräns.

        Vänliga hälsningar
        Julia Caesar.

        • Arvid Falk

          Julia, det skulle vara oerhört värdefullt, om du skrev en krönika om Palme och hans roll som nyckelperson bakom den så kallade flyktinginvandring som inleddes kring 1970.

          Du rekommenderar Henrik Berggrens “Underbara dagar framför oss”. Jag är inte så förtjust i tegelstenar.. om de inte är exceptionellt bra.

          Danne Nordling skriver:

          “Det något egendomliga är att en så omfattande biografi som Henrik Berggrens Underbara dagar framför oss (Norstedts) inte har någon egentlig redovisning av Palmes ekonomiska politik och skattepolitik. Det var ju denna som kom att prägla Sveriges ekonomiska utveckling under hela 1970-talet och en del av 80-talet. Detta uppmärksammas inte av P O Enquist i DN eller av Håkan Arvidsson i SvD. Har recensenterna glömt bort sådana företeelser som “de förlorade åren”, kostnadskrisen, Haga-förhandlingarna och marginalskatteeländet.

          En som uppfattat att det ändå finns en allvarlig kritik av Palmes ekonomiska politik är hans efterträdare Ingvar Carlsson. Denne framträdde i DI den 28/2 med ett försvar där han hävdade:

          “1970-talet blev ett dåligt årtionde. Men jag tycker det är helt fel att säga att Olof Palmes ekonomiska politik misslyckades. Han var den första statsminister som fick känna av efterkrigstidens svenska baksmälla.”

          Carlsson menar att det var oljekriserna och att arbetsmarknadens parter inte tog sitt ansvar och slöt löneuppgörelser på 20 procent som var orsakerna till eländet. Detta är ett försök att ge en tillrättalagd bild som ska frita Palme från ansvar. I själva verket var kriserna till stor del självförvållade genom en typisk reform av Olof Palme – nämligen 1971 års skattereform. Denna låg helt i linje med Palmes och Socialdemokraternas nyfunna intresse av att betona “ökad jämlikhet”.

          [—]

          …under Palmes första regeringsperiod ökade [arbetsgivaravgifterna] från 11,9 procent 1970 till 28,3 procent 1976. Varför ville Palme genomföra en sådan höjning (16,4 procentenheter) av arbetsgivaravgifterna på så kort tid? Det borde hans biografer ha forskat något kring. Resultatet blev i alla fall en alltför stark kostnadsökning för den svenska exportindustrin när den samtidigt drabbades av en bitvis nedgörande strukturomvandling. Tiotusentals jobb slogs ut. …

          Både de borgerliga regeringarna och följande socialdemokratiska regeringar försökte bekämpa kostnadskrisen med upprepade devalveringar. Men tillväxten blev ändå låg och förlusterna av produktion enorma. Palmes misslyckade ekonomiska politik kostade rimligen Sverige hundratals miljarder kronor.”

          Märkligt att Berggren inte berör detta…

          —-

          Det verkar parallellt med synen på Palme som nyckelperson för omläggningen av invandringspolitiken finnas en annan berättelse om Palme, som t.ex. lanseras i “Exit folkhemssverige”.

          “Jonas Widgren minns:

          Men i oktober 83 började … det komma irakiska kurder till Arlanda … Några hundra i veckan. Och Palme … blev väldigt besatt av den här frågan. Vilka är dom här och hur kan vi få stopp på dom på nåt sätt? Vad är lösningarna, vad är lösningarna på dom här? [ De lämnade ] sin fru i Iran, i nåt läger där och så kom dom över Östberlin till Sverige. … För oss var det hälften, som kom över Östberlin…

          “Widgren ger en bild av hur den socialdemokratiska regeringen redan tidigt ansträngde sig för att skaffa sig kontroll över inflödet.”

          “…Efter valet kom genombrottet i förhandlingarna med Östtyskland. Olof Palme ledde dem och Widgren var med och kunde följa dem dag för dag.

          [F]ör Sverige var det ju oändligt mycket lättare … att hota Honecker, därför att Palme hotade att bryta förbindelserna helt enkelt. … De diplomatiska. Och vi hade inget att förlora. Vi hade några gamla gårdar och sånt där som svenskar hade förlorat. Och några fabriker, kanske. [ I ] vågskålen hade vi inga pengar [men] DDR hade få länder runt Östersjön som de hade någon sorts dialog med. Sverige var ett av dem. [ Det upplägget lyckades ] och då upphörde ju all inströmning … över en natt.

          En blog skriver:

          “Politiker som inte förstår att samhället krackelerar p.g.a. den utomeuropeiska massinvandringen drar som Olof Palme konstaterade ”olycka över oss.” [ A-G Leijon: Alla rosor skall inte tuktas]”

          —–

          Ändrade Palme inställning till det han initierat – eller stämmer inte dessa uppgifter? Är det här också ett försök till en tillrättalagd bild och en slags äreräddning av Palme?

          Snälla Julia, skriv en krönika om Palmes roll!

  • Pingback: Julia Ceasars söndagskrönika handlar om journalisternas ansvar – | Sverigedemokraterna i Svedala()

  • Torben Snarup Hansen

    Sandheden er ilde hørt! Dette er den røde tråd i Leo Strauss’ forfatterskab. Historiens første demokrati henrettede Sokrates. Det hjalp ham ikke, at han var en loyal patriot. Han modsagde magthaverne. Som det fremføres her i tråden: Sverige er et diktatur “sui generis” og kan betragtes som en forlængelse af Rusland, når det handler om politisk kultur. Den aktuelle statsminister kalder sig “moderat”. Men han er såvel ensretnings- som indvandringsekstremist.

  • Robin Shadowes

    Vi håller på och listar journalister med invandrar-bakgrund på Exilen. Hjälp emottages tacksamt. Gjorde nyss en sammanfattning so far.

    http://exilen.forumotion.eu/t223p30-invandrade-journalister

  • Allan Hansen

    ” Sverige er et land, der målbevidst arbejder på at opløse sig selv som nation”
    Citat: Jespersen & Pittelkow.

  • Tony Ingman

    Det så kallade näthatet skall hållas i strama tyglar när det gäller läsarnas åsikter, men när det gäller Journalisternas eget
    hat tycks det vara i sin ordning. I förra veckan Skrev en journalist i Aftonbladet att han önskade Jimmy Åkesson död,och
    att han hatade luften som han andades. Gick då den strore mogulen Jan O.G Helin ut och tog avstånd från detta uttalande?
    O nej, artikeln försvann visserligen från tidningen , men att ta avstånd från idiotens svammel eller be Jimmy Åkesson om ursäkt
    för tilltaget , det nedlät J.H sig inte till.
    I gårdagens Expressen skrev Ann-charlotte Marteus att hon önskade alla oliktänkande till det magnetiska nordpolen, dom oliktänkande i detta fallet var förstås dom som var emot den ohämmade invandringen, fast skall alla dom som är emot den
    hamna på nordpolen blir nog trångt där med!
    Om inte Journalister kan tygla sitt eget hat emot dom som inte tycker likadant, då skall man inte kräva det av andra heller!

  • Nordbo

    Tack för ett mycket bra inlägg i dabatten om det sk “näthatet”. Jag tycker också att folk ibland uttrycker sig onödigt brutalt, men mediernas klagomål handlar uppenbarligen om betydligt mer än så, precis som du skriver.

    En del menar att internet innebär en revolution av samma dignitet som Gutenbergs tryckpress. Innan tryckpressen skrev man av böckerna för hand; med tryckpressen kunde nya idéer spridas sanabbt vilket fick stora konsekvenser religiöst, politiskt etc. Med internet sprids idéer med omedelbar verkan.

    Jag tror att det kommer bidra till stora förändringar, bland annat att prästerskapet som predikar sina åsikter i media kommer att förlora sin makt. De har redan förlorat mycket av sin status för att folk har upptäckt att de är lögnare och hycklare. En slående sak, som du nämner, är att de i praktiken väljer bort mångkulturen (de bor inte i Tensta) i sina privata liv, samtidigt som de i sin officiella gärning ger tårögda predikningar för mångkulturen och Sveriges, med internationella och historiska mått, extrema invandringspolitik.

    Internetrevolutionen handlar inte bara om svensk invandringspolitik, jag tänker också på hur exempelvis svininfluensan marknadsfördes av media i hela västvärlden, vilket ledde till stora profiter för “Big Pharma”. Jag läste vad alternativa medier skrev och sökte egen information och drog slutsatsen att hela saken var överdriven, så jag tog ingen spruta. Det är alltså inte bara när det gäller invandringen som journalisterna har agerat som marknadsförare, istället för att leva upp till sin image som kritiska granskare av makten.

    Jag är även misstänksam mot klimatalarmismen, men är inte tillräckligt insatt i vetenskapen för att ha någon bestämd åsikt. Det är media som får mig att bli misstänksam eftersom de marknadsför den på samma sätt som de har marknadsfört mångkulturen och svininfluensan. Cui bono?

  • Utlandssvensk

    Välkommen åter, Julia! Jag har saknat dina krönikor.

    Själv har jag i princip gett upp hoppet vad gäller Sverige men istället för att proklamera mina svartsynta åsikter tänkte jag försöka pigga upp alla med ett litet exempel från europas friskaste demokrati, Schweiz.

    Så här låter det när chefen för motsvarigheten till Migrationsverket i Schweiz uttalar sig angående asylsökande från Nigeria:

    ““They’re not coming here to seek asylum but to do illegal business,” Alard du Bois-Reymond, new director of the Federal Migration Office, told the NZZ am Sonntag newspaper, referring to applicants from Nigeria.

    “Many of them drift into petty crime or deal drugs. That’s a sad fact.”

    As a result, his office wants to set up a task force, which will include federal and cantonal officials, to try to figure out how to speed up the return of rejected asylum seekers to Nigeria. It intends to present a package of measures in the summer.

    Längre ner i samma artikel kan man läsa om hur utfallet är för dessa asylsökande:

    “in 2009 Switzerland approved just one application from a Nigerian asylum seeker. Six received temporary admission, but the vast majority of the almost 1,800 applications were rejected.

    Meiner says the main reason for this is that during their interviews most Nigerians tell the same “stereotypical and unbelievable” story and not the truth.”

    http://www.swissinfo.ch/eng/politics/foreign_affairs/Nigerian_asylum_s eekers_come_under_pressure.html?cid=8663426

    Läs hela artikeln och njut av en fri debatt i ett fritt land!

    • Rune

      ““They’re not coming here to seek asylum but to do illegal business,” Alard du Bois-Reymond, new director of the Federal Migration Office, told the NZZ am Sonntag newspaper, referring to applicants from Nigeria.

      “Many of them drift into petty crime or deal drugs. That’s a sad fact.”

      As a result, his office wants to set up a task force, which will include federal and cantonal officials, to try to figure out how to speed up the return of rejected asylum seekers to Nigeria. It intends to present a package of measures in the summer.

      Längre ner i samma artikel kan man läsa om hur utfallet är för dessa asylsökande:

      “in 2009 Switzerland approved just one application from a Nigerian asylum seeker. Six received temporary admission, but the vast majority of the almost 1,800 applications were rejected.

      Meiner says the main reason for this is that during their interviews most Nigerians tell the same “stereotypical and unbelievable” story and not the truth.”

      ————————————-
      Jaha!
      Han sa nåt på engelska? Vad det nu var?

      • Maja Dacke

        Men Rune, är du säker på att det var på engelska?

        Använd Google Translate eller ..?

        • Rune

          Engelska eller portugisiska? Utländska var det i alla fall och ingen begriplig svenska. Ett “hoppa över stycke” som kunde ha innehållit intressant information.
          Google translate tror jag inte på. Min erfarenhet av översättningsprogram är att sådana översättningar blir skeva och missvisande.

        • Utlandssvensk

          Rune,

          Här kommer min översättning till Svenska:

          De kommer inte hit för att söka asyl utan för att syssla med brottslig verksamhet, säger Alard du Bois-Reymond, ny gereraldirektör för Migrationsverket i Schweiz, till tidningen NZZ (ungerfär motsvarande DN i Sverige men inte PK) angående asylsökande från Nigeria.

          Många av dem glider in i vardagsbrottslighet eller droghandel. Det är ett tragiskt faktum.

          Som ett resultat av detta vill myndigheten sätta upp en särskild insatsgrupp, som ska inkludera tjänstemän från olika myndigheter, för att arbeta fram riktlinjer för hur man ska kunna snabba upp avvisningarna av asylsökande från Nigeria. Denna grupp har för avsikt att presentera förslag till åtgärder till sommaren.

          Under 2009 beviljade Schweiz asyl åt endast en sökande från Nigeria. Sex stycken fick tillfälliga uppehållstillstånd men en förkrossande majoritet av de 1800 ansökningarna fick avslag.

          Meiner säger att huvudorsaken till detta är att under samtal med myndigheterna uppger de flesta Nigerianer samma “sterotypiska och icke trovärdiga” berättelser istället för att tala sanning.

          SLUT PÅ ÖVERSÄTTNINGEN

          Orsaken att jag länkade till detta var bara att visa på skillnaden i tonläge och naivitet mellan Sverige och Schweiz.

    • Rune

      Tack för översättningen till svenskt klarspråk!
      Blir ibland irriterad över att många som skriver på nätet tar för givet att alla kan läsa engelska.
      Vi läste inte engelska i skolan på femtiotalet!

      • Utlandssvensk

        Rune,

        Jo, det framgick att du blev irriterad 🙂

        Jag brukar ofta återge information från andra länder eftersom detta är ett bra sätt att visa hur absurd den svenska debatten är, inte minst vad gäller immigrationspolitik och relaterade spörsmål. Dock är det av naturliga skäl så att denna information nästan aldrig finns tillgänglig på svenska. Men om man frågar snällt kan jag gärna översätta, åtminstonde om det är korta texter.

  • TD

    Jeg havde på nuværende tidspunkt forventet et par indlæg fra Snaphanen omhandlende Danmarks-bashing fra svenske medier, vedrørende at DF var gået tilbage, og at vi har fået en rød regering… De politisk korrekte må jo være lykkelige på den anden side af sundet.

    • Peer Pedersen

      Skulle man uppmärksamma svensk medias Danmarks-bashing, då hade man antagligen fått starta en separat blogg för detta ändamål.

      Vad man i Sverige håller på med är i paritet med det Israelhat Arabiska tidningar dagligen svämmas över med, allt för att hålla hatet levande och fokusförskjuta den egna befolknings uppmärksamhet från de egna eländiga förhållanden.

      • Peer, ja, det skulle man nok. Men vi ser det da. F.eks. i dag

        Jeg tror nu nok, min læge ville råde mig til at indtage det i meget afmålte doser, – der har du endnu en grund 🙂

  • Pingback: Locket på tryckkokaren « Sverige idag()

  • Välkommen tillbaka, Julia. Vi är många som har saknat dina skarpa och insiktsfulla analyser. Idag har du åstadkommit ännu en fullträff.

  • Allan Hansen

    Fik du læst:
    Her er Nordsjællands nye folketings-medlemmer Sanne Salomonsen indviede center for hjerneskadede børn Se tallene: Sådan stemte din valgkreds Helle Thorning-Schmidt: Vi gjorde det En blot 13-årig pige blev mandag aften særdeles groft sex-krænket af fire unge indvandrerfyre i 18-års alderen. ArkivfotoFire indvandrerunge bag groft sexovergreb på 13-årig pigeCarsten Pedersen Tip en ven Udskriv Del En blot 13-årig pige blev mandag aften udsat for et meget ubehageligt sex-overgreb af fire tyrkisk udseende indvandrerfyre i 18-års alderen, oplyser Nordsjællands Politi tirsdag til Lokalavisen/Helsingør.

    Helsingør Station lå øde hen

    Den 13-årige pige var mandag aften cirka ved 20.30-tiden stået af bussen ved Helsingør Station, og gik derefter over for at tage Lokalbanens tog til Snekkersten Station, oplyser Bjarne Vestergaard fra lokalpolitiet i Helsingør.

    Pigen har senere forklaret, at stationen mandag aften virkede øde, men at der ved perronen, hvor Lokalbanens tog skulle køre fra, stod fire unge tyrkisk udseende mænd i alderen 18-19 år.

    Blev fastholdt og fik trukket blusen af

    Læs hele artiklen om den rystende sag her på Lokalavisen.dk/Helsingør

    Læs mere: http://lokalavisen.dk/fire-indvandrerunge-bag-groft-sexovergreb-paa-13 -aarig-pige-/20110913/artikler/309139985/1265#ixzz1YKUhixa0

  • Pingback: Journalisten har redan försvunnit()

  • elwee

    Som det är nu så är det viktigaste att få ut sanningen till medborgarna.
    Den sanning som gammelmedia, politiker och kulturmarxister med näbbar och klor kämpar för att dölja.
    Massinvandringen är ett monumentalt misslyckande och det är skattebetalarna som står för notan. Dessutom är notan en väl bevarad statshemlighet.
    Sanningen kommer fram till slut, det har den alltid gjort, men det går för sakta; för stora värden går förlorade under tiden och missförhållanden blir allt svårare att rätta till.
    Så, vänner av Sverige, se till att sprida kunskapen om Snaphanen, om Politiskt Inkorrekt, om Fria Tider, osv.
    Även Newsmill har en relativt välavvägd censur så sprid kunskap om dessa sidor och låt fler få chansen att läsa om det som gammelmedia vinklar, censurerar och ljuger om.
    Tack Julia för dina läsvärda artiklar.

  • Pingback: Lita inte på Polisen « Gotiska Klubben()

  • Kenneth Karlsson

    Inskränkandet av kommentarsmöjligheterna är en kombination av ovan beskrivna tillstånd och en plötslig uppdykande moralpanik efter Breivik. Till och med en sådan blogg som Axess började snacka om att se över kommentatorsmöjligheten. Bra att du är tillbaka Julia! Du har varit saknad.

  • Beundrare

    Verbal kritik, ifrågesättande och argumentation på internet kallas hat. Våld på gatorna kallas pojkstreck. Proffstyckaren Lena Sundström varnade tidigare för främlingsfientlig retorik. Egentligen har hon med sina kollegor sedan länge anammat en viss retorik, en svenskfientlig retorik. Sanningen är det enda de borde förmedla istället för att yra på om retorik. It takes one to know one!

  • Victor

    Jeg kan se, I endnu ikke har bragt resultatet fra valget i Berlin i går.

    Die Frajheit fik 1,00 pct
    Pro Deutschland 1,2 pct

    Big – AKPs tyske aflægger – fik 0,5 pct.

  • AWSvensson

    Från att har varit nyhetsrapportörer så har journalister blivit en lobbygrupp för egna och påtvingade åsikter. Om en journalist skriver en uppenbar lögn så uppfattar i varje fall jag detta som att han tro att jag är idiot. Är det han tro då är det helt klart vem som är idiot.

  • Tony Ingman

    Nu har polisens så kallade Ikaros lista återigen avslöjat den brottsbenägenhet bland invandrare, av dom 19 absolut grövsta
    förbrytare är det 3 med Svensk namn, resten kommer utifrån?? Likadant på Danskarnas motsvarighet av av 29 st var endast
    2 danskar., resten var import. Men ändå ramlar inte poletten ner hos Reinfeldt, istället för att se dom stora problemen med
    massinvandring, är han beredd att låta nya horder av bidragssnyltare urholka det Svenska sociala systemet.

    Det måste vara något som inte stämmer i dom övre regionerna hos den mannen, hans despotiska beteende vittnat om att han
    hyser ett grovt förakt för det land som han är ledare för! I stället för att ta itu med den grova brottsligheten som finns, är han i
    full färd med att fylla på med ännu mer brottslighet.

    • Robin Shadowes

      Schweinpelz hade verkligen rätt. Utvecklingen har kommit utifrån.

      • Naivtive

        Men avvecklingen kommer inifrån

  • Nesse

    Tack för en mycket intressant artikel. Jag tror dock du har fel i följande:

    Det hörs att många går på fälgarna och är totalt nednötta av politisk korrekthet. Grandiosa försvar räcker inte alltid mot självföraktet. Svenska journalister kommer förr eller senare att bli tvungna att ta sitt professionella ansvar och rapportera sanningen, korrekt och allsidigt.

    Jag tror faktiskt att de är kapabla till att tro på två motsägande åsikter samtidigt och att de inte har några som helst betänkligheter vad gäller att ljuga. Därför att logik, empati och stränghet inte har någon som helst betydelse för dem. Journalisthögskolan och en mängd andra institutioner gör att systemet som producerar journalister är självselekterande på psykopati. Folk som någon gång på karriärvägen avviker och argumenterar strängt får sparken, fryses ut, dörrar stängs etc. De slickar uppåt och skriver det som deras ägare förväntar sig.

    Viljan att driva igenom detta kommer naturligtvis från ägarna; systemet som “väljer” ut journalisterna ser till att konformism och ett absolut gehör för ägarnas vilja är de högsta kvalifikationerna.

    Oswald Spengler betraktade massmedia som en armé: Ägarna som generaler, journalister som officerare och läsarna infanterister. Denna observation stämmer väl, och därmed kan man förstå det ursinne journalisterna visar inför myteriet som “näthatet” ger uttryck för.