Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Du vill inte tro att det är sant. Och du kommer garanterat inte att få läsa om det i gammelmedia. Särskilt inte i Sverige. Vissa saker får man inte tala om. Här är en av dem: i takt med ökande invandring från framför allt muslimska länder ökar också polygamin i Västvärlden. Många muslimer har upptäckt att månggifte är en perfekt metod för att krama ut så mycket bidrag som möjligt ur de sociala välfärdssystemen i de länder de har invandrat till. För en muslimsk man är månggifte en oöverträffad win-winsituation: han följer koranens bud om att han får ha fyra hustrur, och han låter ”de otrogna hundarna” försörja honom och hela hans storfamilj. Det är bedrägeri i Allahs namn, som kan ge en storfamilj bidrag på uppemot en miljon kronor per år – bara för barnen.

Ghulam är taxiförare och bor i Blackburn i Lancashire (ett av Englands mest mångkulturella områden), nära en av Lancashires 53 moskéer. Han har ett radhus, en silverlackerad Nissan och fem fruar från olika länder; Jemen, Egypten, Turkiet och hans eget hemland, Pakistan. Han har så många barn att han knappt kommer ihåg vad de heter. Sin senaste fru, en 20-åring vid namn Hafeza, hämtade han till Storbritannien från Marocko en kort tid efter sin 45-årsdag tidigare i år. De vigdes i hennes hemby med en islamsk bröllopsceremoni som kallas ”Nikah”.

I Yorkshire har pizzautköraren Wasim, 27, ett lika komplicerat familjeliv. Han bor i en del av Dewsbury som heter Savile Town, dominerad av en av Europas största moskéer. De flesta som bor här har sitt ursprung i Pakistan eller Indien. Wasim har tre fruar. Den första bor med honom och deras tre söner. De andra två har var sitt eget hus i Savile Town. Han besöker var och en av fruarna två nätter i veckan för att i enlighet med koranen ägna lika mycket tid och omsorg åt dem alla. Alla tre kvinnorna har fött många barn åt Wasim, och han hoppas att hans yngsta fru snart ska ge honom ännu en baby.

Perfekt metod att mjölka invandringsländerna

I en artikel nyligen berättar Daily Mail om Gulam och Wasim, två av tiotusentals muslimska män som praktiserar någonting som är tabu att tala om i den politiskt korrekta Västvärlden.  Det är den kraftiga ökningen av månggiften i Englands och övriga västländers muslimskt dominerade samhällen. Muslimska män hämtar fruar i sina gamla hemländer, skaffar mängder av barn med flera kvinnor – och överlåter på samhället, det vill säga skattebetalarna, att försörja dem alla. Äktenskap enligt islamsk ritual har inte laglig status och registreras inte av de brittiska myndigheterna. Officiellt registreras kvinnorna som ensamstående mammor och är därför berättigade till hela menyn med bidrag. För utövarna har de polygama äktenskapen enorma fördelar. Enligt koranen får muslimska män ha fyra fruar, och metoden är ett perfekt sätt att mjölka invandringsländerna på enorma belopp. Det är lätt att associera till jizya, den särskilda skatt som ”otrogna” ska betala till muslimer.

300 000 personer kan ingå i bedrägeriet

Socialförsäkringarna i Storbritannien kostar mer än 200 miljarder pund per år. Exakt hur stor omfattningen av bidragsbedrägerierna genom månggifte är vet ingen. Den brittiska regeringen gjorde 2007 uppskattningen att det rör sig om cirka 1 000 polygama förhållanden. Men siffran är sannolikt mycket högre, och månggiftena ökar snabbt. Ju fler barn som produceras av polygamisterna, desto stridare rinner strömmen av bidrag över dem och deras fruar. Genom att ha en rad fruar som bor i separata hem mjölkar tusentals muslimska invandrare ut tiotals miljoner pund från den brittiska staten – pengar som är avsedda för ensamstående mödrar och deras barn.

Två erfarna socialarbetare i Lancashire – den ena med indiskt-engelskt ursprung och den andra med pakistansk bakgrund – uppskattar att antalet bi- eller polygamiförhållanden i Storbritannien ligger omkring 20 000. De anser att månggiften uppmuntras genom att välfärdssystemen tillåter en andra, tredje och fjärde fru att behandlas som singelmammor som får egna hus och ett helt batteri av statliga utbetalningar för sig själva och sina barn. Med en genomsnittlig storlek på 15 personer i sådana familjer kan 300 000 personer vara involverade i den här sortens plundring av socialförsäkringarna.

Olika metoder att importera nya fruar

Uppfinningsrikedomen är stor. Muslimska män kan importera brudar från sina ursprungsländer genom att officiellt uppge dem som ”nannies” åt sina barn eller vårdare för en sjuk släkting. Argumentet inför migrationsmyndigheterna är då att familjen (mannen) behöver ”någon som är väl förtrogen med familjens kultur”. Nya fruar kommer också till landet genom att använda sig av turistvisum, studentvisum eller arbetstillstånd. De stannar helt sonika kvar när deras visa har gått ut, ofta genom att gömma sig i makens hem. De nya favoritländerna där männen hittar fruar är Turkiet och Marocko – populära för att man enkelt kan ta sig dit med bil, plocka upp kvinnorna och sedan köra tillbaka till Storbritannien.

En annan bedrägerimetod är att gifta sig enligt brittisk lag men sedan skilja sig, gifta om sig med en islamsk Nikah-ceremoni och fortsätta leva tillsammans som om ingenting hänt. Kvinnan blir då berättigad till försörjningsstöd och alla bidrag som ensamstående mamma, och mannen kan hämta ännu en kvinna utomlands och gifta sig lagligt med henne i Storbritannien. I praktiken innebär det att en man kan ta en gemål från var som helst i världen, alstra ett antal barn med henne – och ändå inte ha något ansvar för sin familjs försörjning. Fruarna och barnen försörjs av välfärdsstaten, som behandlar dem som om de inte har någon anknytning till varandra eller till mannen.

Den första frun accepterar ofta situationen som en kompromiss. Det finns ändlösa mängder flickor i muslimska länder som inte önskar sig högre än att komma till Storbritannien och vad de, och deras föräldrar, tror är ett bättre liv – även som andra, tredje eller fjärde fru. Dessutom är de oskulder, och det tycker män om.

En gata i Yorkshire med enbart pakistanska singel mödrar

Den Pakistanfödda parlamentsledamoten Baroness Flather har slagit larm om de ökande månggiftena och missbruket av den sociala välfärden. I Daily Mail säger hon:

”En vän till mig som undersökte ämnet för ett BBC-program berättade om en gata i en stad i Yorkshire. Alla som bor där är pakistanska kvinnor med barn som lever på bidrag. Inte en enda man bor på gatan. Så var är männen? Kanske med sina andra familjer någon annanstans. Vem vet?”

Enligt Baroness Flather är månggiftena särskilt vanliga bland invandrare från Pakistan och Bangladesh. Hon säger:

”Vi kan inte acceptera att det här fortgår. Missbruket av den sociala välfärden bland pakistanier, bangladeshier och andra måste stoppas, för det undergräver allvarligt det sociala kontrakt som det brittiska välfärdssystemet är byggt på. Bakom skapandet av den moderna välfärdsstaten låg ett nobelt ideal. Efterkrigsgenerationen av politiker och andra motiverades av en önskan att skydda de svaga, sjuka och genuint fattiga. När de moderna trygghetssystemen skapades sa en av de drivande krafterna bakom, Sir William Beveridge, att systemet inte var avsett att erbjuda ”någonting för ingenting”. Förmåner skulle ges i gengäld för motprestationer i form av arbete, skatter och annat. Men gengäldsprincipen har urholkats. Det blir särskilt tydligt i det här fallet. Många av pakistanierna och bangladeshierna har aldrig betalat några skatter över huvud taget i Storbritannien.”

Labourregeringen fattade beslut i tysthet

Officiellt är månggifte straffbart i Storbritannien med upp till sju års fängelse. Det förklarades olagligt i England och Wales redan 1604. Men 2008 genomdrev den dåvarande labourregeringen att månggifte erkänns formellt av den brittiska staten om äktenskapen har ingåtts i annat land. En översyn av bidragsreglerna för polygama familjer 2006 kom fram till att systemet utnyttjades. Rapporten visade att män som lever i haremsliknande arrangemang med sina fruar under samma tak var och en får bidrag från staten på 10 000 pund per år för fruarna, bostad och barnbidrag. Men rapporten brydde sig inte om de tusentals män som kramar ännu mer pengar ur staten genom att ha en rad fruar som bor i separata bostäder. De kvinnorna är berättigade till fullt bostadsbidrag – upp till 106 000 pund per år i vissa delar av London – och barnbidrag på 1 000 pund per år för ett första barn och nästan 700 pund för varje ytterligare barn.

Fyra departement var inblandade i utredningen som kom fram till att den bästa möjliga utvägen ur dilemmat var att erkänna polygamiäktenskap som ingåtts utomlands. Regeringen beslutade att utbetalningarna till polygamifamiljerna skulle fortsätta. Beslutet fattades i tysthet och offentliggjordes inte. Hela den brittiska offentligheten blundar för polygami på grund av att frågan är “kulturell känslig”.

”Alla vet men ingen talar om det”

Om frågan är känslig i Storbritannien är det ingenting jämfört med den absoluta beröringsångesten i de nordiska länderna. Den som lever i illusionen att uråldriga sedvänjor som polygami inte existerar i våra moderna civiliserade länder kan vakna upp. I takt med att den muslimska invandringen ökar är polygami på frammarsch i Norden. Men det vilar en tystnadens slöja över fenomenet. Överallt i de offentliga förvaltningarna sitter tjänstemän som vet att månggifte förekommer bland deras klienter – och som trots sin vetskap inte ser sig ha någon annan möjlighet än att medverka till bidragsbedrägerierna. Enligt den danska socialantropologen Britta Mogensen är barnmorskor och socialsekreterare två av de yrkeskategorier som pratar med varandra om sina upptäckter och misstankar. Men samtalen stannar innanför väggarna. Ingenting tas upp offentligt. Alla vet hur det är, men ingen talar om det.

”Det är ingen tvekan om att polygama samlevnadsformer förekommer mycket oftare i Danmark än man föreställer sig” säger Britta Mogensen.

En avdelningsläkare på ett stort danskt sjukhus skriver i ett privat mail:

”Jag har stött på polygami flera gånger, och för det mesta lever flera hustrur som ensamstående mödrar med var sin lägenhet, åtskild ekonomi och så vidare. Det är speciellt etiopiska familjer, men också pakistanier och andra som lever så. Alla mödrar får bidrag som ensamstående, barnbidrag med mera. Ofta är ingen av föräldrarna i stånd att försörja sig själva utan lever på socialbidrag. Jag har inga direkta möjligheter att göra något med mindre än att det går ut över barnen. Men jag sitter ofta med en dålig smak i munnen för jag känner att våra system för att hjälpa svaga, gamla och sjuka medvetet utnyttjas av andra kulturer.”

”Han har fått tillåtelse av Gud att ta fyra hustrur”

I en rapport om muslimska kvinnors liv i Danmark 2009 berättar en dansk konvertit på drygt tjugo år att hon lever som hustru nummer två med en arabisk man.

”Han har fått tillåtelse av Gud att ta sig upp till fyra hustrur” säger hon. ”På ett sätt blir det så klart svårt när det kommer känslor in i bilden. Det är hårt, men jag är överraskad över att det faktiskt fungerar så bra som det gör.”

Enligt Mohammad Rafiq, jobbkonsulent i Köpenhamns kommun och integrationsdebattör, ökar antalet polygama förhållanden.

”I Köpenhamn finns det exempelvis ett ställe där den ena familjen – man, hustru och barn – bor tillsammans i en lägenhet. I lägenheten bredvid bor hustru nummer två med den andra uppsättningen barn.”

I danska Familjestyrelsen pekar chefkonsulent Lars Thøgersen på att det kan förekomma problem med svindel av offentliga välfärdsförmåner.

Irakisk tolk sökte asyl med två fruar

I Danmark har två fall bidragit till att öppna ögonen på invånarna de senaste åren. 2007 ansökte en irakisk tolk om asyl i Danmark för sig själv, sina två hustrur och deras sammanlagt tre barn. Han hade tolkat åt danska soldater i Irak, vilket fick olika danska debattörer att känna skuld. Företrädare för kyrkan ansåg att tolken hade rätt att få uppehållstillstånd för båda sina fruar, eftersom han hade levt med båda i Irak.

I september 2009 greps en 60-årig egyptier, boende i utkanten av Sönderborg, misstänkt för att ha utsatt tre av sina döttrar för grova sexuella övergrep så gott som dagligen under flera års tid.

Mannen, som är före detta boxare, har med våld tilltvingat sig samlag av sina barn både oralt, analt och vaginalt. Han har också misshandlat sina barn i många år. Skolan slog larm redan 2004, men det tog Sönderborgs kommun fem år innan de befattade sig med saken. Övergreppen mot döttrarna hade då pågått sedan 2002. Det visade sig att den 60-årige egyptiern levde med två hustrur, en dansk och en tysk, båda konvertiter, och deras sammanlagt elva barn – sju med den danska hustrun och fyra med den tyska. Han styrde båda sina familjer med våld och järnhård kontroll. Mannen dömdes i juni 2010 till nio års fängelse och utvisning ur Danmark.

Utredning: Polygami finns i Stockholm

Den undersökning om hedersrelaterat förtryck och våld som gjordes av Stockholms stad 2009 fann att det finns ”indikationer” på att polygama relationer finns i Stockholm. De djupintervjuer som ingick i undersökningen visade att det är vanligt att parterna inte har registrerat sina äktenskap hos svenska myndigheter.

”Det finns anledning att anta att män i Stockholm är gifta enligt svensk lag med en kvinna och enligt den sociala kontexten med ytterligare en eller flera kvinnor” skriver utredarna.

Där slutade sanningssökandet för Stockholms stads del. Det som finns i Stockholm finns självklart i Malmö, Göteborg, Södertälje, Borlänge, Eskilstuna, Ludvika, Söderhamn och andra städer med stora grupper av muslimska invandrare. Men på riksplanet har ingen enda politiker lyft ett finger för att undersöka omfattningen av polygami och bidragsbedrägerier. Ämnet är alltför hett, och risken för att bli sedd som ”främlingsfientlig” kan spoliera vilken politisk karriär som helst. Hellre får miljarderna som socialförsäkringsbedrägerierna kostar fortsätta att rinna ut ur statskassan. Att socialminister Göran Hägglund (kd) skulle initiera en lag som sätter stopp för månggiftena och de relaterade bidragsbedrägerierna är ungefär lika troligt som att solen börjar gå upp i väster.

Sverige accepterar polygama äktenskap

Paradoxalt nog är polygami förbjudet i Sverige – men enligt en lag från 1904 tillåtet om äktenskapen har ingåtts i något annat land. En svensk man kan alltså helt lagligt skaffa sig ett antal fruar och ta dem med sig hem till Sverige, bara vigslarna sker i något muslimskt land som accepterar månggifte, till exempel Egypten och Iran. Sverige har inga lagliga möjligheter att upphäva äktenskap som är giltiga enligt andra länders äktenskapslagar. Skatteverket accepterar polygami, och det utländska äktenskapet registreras hos folkbokföringen. Det enda som krävs är ett vigselbevis.

”Det har förekommit att skattemyndigheten har registrerat månggifte, även om det är ovanligt. Det dyker upp något fall då och då” säger Stellan Bjöhle, folkbokföringsjurist på skattemyndigheten i Stockholm, i Aftonbladet.

Hur många polygama äktenskap som har registrerats i Sverige finns det ingen statistik på, varken hos skattemyndigheten eller hos Statistiska centralbyrån (SCB).

Migrationsverket säger nej – men ja ibland

Att ta hem multipla fruar till Sverige kan dock stupa på migrationsverkets hantering av uppehållstillstånd. Verket accepterar inte polygama förhållanden. Den som söker uppehållstillstånd i Sverige får bara ta med sig en fru. Om han har flera måste han välja en, och de övriga beviljas inte uppehållstillstånd. Men i praktiken uppstår ibland svåra situationer i ansökningsprocessen.

”Många gånger blir det knöliga ärenden, särskilt när fru nummer två har barn med mannen” säger juristen Fredrik Martinsson i verkets expertgrupp för besök och bosättning.

Enligt EG:s familjedirektiv har föräldrar inte någon ovillkorlig rätt att bo i samma land som sina barn. Barn ges heller ingen ovillkorlig rätt att bo i samma land som båda sina föräldrar – bara att bo i samma land som en av dem. Regeln gäller både när föräldrarna är skilda och vid polygama äktenskap.

”Sedan kan det förstås finnas särskilt ömmande skäl som gör att barnen behöver båda sina föräldrar. Om det finns läkarintyg på att barnen mår dåligt kan mamman ändå få uppehållstillstånd” säger Fredrik Martinsson.

Och ingenting hindrar naturligtvis att kvinnor som kommit på olika typer av visum helt enkelt stannar kvar när tillståndet har gått ut. Eller att mannen har en fru i Sverige och några andra i sitt gamla hemland som han kan pendla till med generösa svenska bidrag på fickan.

Nästan en miljon i bidrag för barnen per år

En muslimsk man som lever med fyra fruar i Sverige kan leva mycket gott på skattebetalarnas bekostnad. Jag har gjort ett räkneexempel där kvinnorna föder fyra barn vardera. Varje mamma har då rätt att få:

• Barnbidrag 1 050 kronor i månaden per barn.
• Flerbarnstillägg med 150 kronor från barn nummer två. Flerbarnstillägget ökar för varje barn.
• Eftersom kvinnan klassas som singelmamma får hon 1 273 kronor i månaden i bidragsförskott för varje barn.

Varje mamma kan därmed inkassera 10 906 kronor i månaden för sina fyra barn. Hela storfamiljen får alltså 43 624 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Ett nätt tillskott i hushållskassan med mer än en halv miljon, 523 488 kronor, per år.

I nästan varannan somalisk familj som bor i Sverige finns minst fyra barn. Om vi i samma räkneexempel utgår från sex barn per kvinna – vilket inte är någon ovanlighet – blir bidragsbeloppen närmast att likna vid lotterivinster. Hos var och en av de fyra bihustrurna plingar det in 18 052 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Hela storfamiljen kan stoppa 72 208 kronor i plånboken varje månad, eller närmare en miljon, 866 496 kronor, per år. Mannen och hans fyra fruar kan dessutom räkna med att få hela sin försörjning och allting betalt (bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, resor, mödravård, förlossningsvård, barnomsorg och skola för barnen) genom försörjningsstöd och bostadsbidrag för sina bostäder. Varje familj som sätter bidragsbedrägerier i system kostar alltså skattebetalarna miljoner.

Somaliska skenskilsmässor

Den vanligaste modellen för polygami och plundring av socialförsäkringssystemen, skenskilsmässor, är väl känd i alla de nordiska länderna, ofta just bland somalier. En artikelserie av Christer Lövkvist i Göteborgs-Posten 2007 avslöjade mycket stora problem i den grupp om cirka 5 000 somalier som bor i Göteborg.

Skenskilsmässor används som ett sätt att tillskansa sig maximalt med bidrag. Mannen och kvinnan skiljer sig på papperet men är fortfarande muslimskt gifta och fortsätter att leva tillsammans. Kvinnan kan då kvittera ut alla bidrag för ensamstående mödrar. Mannen kan dessutom skaffa sig en ny fru och gifta sig med henne med en islamsk ceremoni. En av orsakerna till de fejkade skilsmässorna och bidragsbedrägerierna är att männen behöver stora summor pengar för att finansiera sitt katmissbruk.

Evert Magnusson, en stor och trygg polis som intervjuas i Göteborgs-Postens artikelserie säger:

”Jag är en luttrad polis, men de här mammornas berättelser gör mig nästan gråtfärdig. Mannen har ibland flera fruar, han arbetar inte utan sitter på kafé eller i någon somalisk förening, tuggar kat och kommer hem på morgonen och vill tillverka fler barn. Är inte frun med på det så får hon stryk. Männen tycker att barnen är mammans och samhällets ansvar, inte deras.”

”Ju yngre fru desto högre status för mannen”

Samma fenomen bland somalier bosatta i Norge är åtminstone sedan 2004 väl känt. I boken ”Se oss. Bekymringsmelding fra en ung norsksomalisk kvinnne” ger Amal Aden skakande inblickar i den somaliska kolonin i Oslo.

Polygami, barnmisshandel, sexuella övergrepp och bidragsbedrägerier är vanliga. Efter en skenskilsmässa hämtar mannen ofta ännu en fru till Norge. I en intervju i Aftenposten  sa Hege Storhaug i stiftelsen Human Rights Service (HRS):

”Vi känner till en rad polygama äktenskap bland både gambier och pakistanier här i Norge. Det verkar som att ju yngre fru nummer två är, desto högre status får mannen. Några har bägge hustrurna här, andra har en här och en i ursprungslandet. Ofta får en man norsk skilsmässa från den första frun. Men han behåller det muslimska äktenskapet och hämtar sig en ny fru i sitt gamla hemland. Enligt barnomsorgspersonal i Oslo berättar barn att de har samma far, men inte samme mor, och att mammorna bor i samma trappuppgång. Mannen pendlar mellan lägenheterna och kontrollerar singelmödrarnas extra bidragsutbetalningar. Politikerna bör ta detta alvarligt, eftersom det undergräver respekten för både demokratin och välfärdsstaten.”

En äktenskapsform från 600-talets sandöknar

I Sverige avgör försäkringskassan från fall till fall vilka bidrag som betalas ut. Bostadsbidrag, efterlevandepension och underhållsbidrag är ersättningar där den sökandes civilstatus kan spela roll. Enligt de lagar som myndigheten utgår från kan man bara vara ensamstående eller gift med en person. Det är omöjligt att vara gift med flera. Och om en man ändå är det blir det handläggaren som avgör i varje enskilt ärende, säger Marie Silfverberg, försäkringsexpert på försäkringskassan.

På många ställen i Sverige och de andra nordiska länderna sitter alltså befattningshavare och får klart för sig att de har att göra med en äktenskapsform som har invandrat från 600-talets arabiska sandöknar. En äktenskapsform som är olaglig. Vad ska de göra? De har inga regler att hålla sig till, eftersom företeelsen officiellt inte existerar. En anställd på försäkringskassan eller en socialsekreterare som stöter på månggiften är helt utlämnad till sig själv. Och hon (det är oftast en hon) vet mycket väl att om hon påtalar saken riskerar hon att bli kallad ”främlingsfientlig” och i värsta fall förlora jobbet.

Barnen drabbas värst

Som alltid är det barnen som drabbas värst när människor lever på ett sätt som strider mot lagar och normer. Det vet 24-åriga Evin, som har kurdiskt ursprung och vars pappa lever med två fruar i Skåne.

Han har levt med två fruar sedan ankomsten till Sverige 1998. Den ena kvinnan är han gift med. Den andra är officiellt hans sambo, men enligt islam är hon hans hustru. Fruarna bor i var sin lägenhet i var sin stad. Evin är dotter till första frun. Hon känner till flera kurdiska familjer i Sverige som lever polygamt, och hon tror inte att lagen spelar någon roll för de män som vill ha flera fruar.

”De som vill gör det ändå. För oss betyder det religiösa äktenskapet mer än det lagliga.”

Baroness Flather säger i Daily Mail:

“Vi tillåter en kultur av bidragsberoende som har en mycket skadlig inverkan på barnen. All forskning visar att de mår bäst av att leva i en familj med en kärleksfull mor och far. När de behandlas som enbart medel för bidragsutbetalningar – med sina föräldrar som lever var för sig – berövas de detta stöd. Det är inte bara fäderna som är frånvarande – mödrarna kämpar ofta för att klara ständigt växande barnkullar och förmår inte ge varje barn vad det behöver. De barn som växer upp i arbetslösa och bidragsberoende hushåll utan manliga förebilder kommer med stor sannolikhet att upprepa samma mönster i sina egna liv.”

Invandrade kravmaskiner utan socialt ansvar

När det svenska Folkhemmet skulle byggas upp och socialminister Gustav Möller (s) presenterade det socialdemokratiska partiets socialpolitik inför riksdagsvalet 1928 utgick han från att det var samhällets skyldighet att skapa trygghet och säkerhet för landets medborgare, att bygga en välfärdsstat. Det var ett uppbrott ur den förnedrande fattigvården och ett sätt att hindra tillväxt av ett trasproletariat. Den sociala välfärd som efter andra världskrigets slut 1945 har byggts upp av den arbetande befolkningen i Västvärlden utgår från en tanke om ömsesidighet – att ge och ta. Genom att betala skatt bidrar invånarna till de sociala försäkringssystem som är ett skydd vid arbetslöshet, sjukdom eller handikapp. Det allmänna barnbidraget infördes i Sverige 1948 och uppgick då till 260 kronor per barn och år, eller 21 kronor i månaden.

Men lagstiftarna förutsåg inte att koranen i kombination med gränslös fräckhet hos grupper av framför allt muslimska invandrare skulle användas för systematisk plundring av den gemensamma välfärden. I dag har delar av välfärdssystemen blivit en lukrativ hävstång för invandrade kravmaskiner som saknar varje form av socialt ansvar. Invånarna i de nordiska länderna börjar bli varse vad massiv invandring från muslimska länder innebär: djurplågeri i form av rituell halalslakt på obedövade djur, omskärelse av små pojkar av religiösa skäl, kvinnor som andrahandsvarelser utan egna rättigheter, heders- och skammord, könssegregering i skolor, moskéer och simhallar, barn- och tvångsäktenskap och en kraftigt ökande och alltmer brutal våldsbrottslighet där invandrade män från muslimska länder är kraftigt överrepresenterade.

Samt polygami med bidragskranar som står vidöppna för missbruk. De politiker som har drivit fram den här politiken måste tycka att det är värt det. Jag hoppas att de någon gång vill förklara exakt varför.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter