6
nov
Seneste opdatering: 20/4-14 kl. 2052
29 kommentarer - Tryk for at kommentere!

From Fjordman to contributors:

I want to thank all of those who donated to the Fjordman Relocation Fund. Yes, if you donate to me via Paypal here at Vlad’s blog I do get it. I have already received enough money to pay for moving from my old flat to a new one. I will start thanking individual donors by email this week, but since I am very busy it can take several months for me to thank all of you. And yes, I will continue writing essays online and hopefully publish several printed books as well. Vlad Tepes

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Hilmar

    Har lige set “dawa”-videoen.
    Som sædvanlig fremgår det tydeligt af skægabernes skinhellige kropssprog, at de frem for alt svælger i den trygge bevidsthed om at være en del af umma’en, om at være en celle i et større legeme.

    Der er tale om åndelige børn i voksne mænds kroppe. Børn som uden så meget som at overveje de moralske aspekter, drager skruppelløs nytte af tilhørsforholdet til det verdensomspændende “broderskab” af 1,5 mia. med-muhamedanere.
    Et fællesskab som bibringer en række ganske konkrete fordele, især hvis man er så heldig at være født som dreng.

    Man får først og fremmest sine egne personlige hus- og sex-slavinder (hustruer, døtre, kusiner, osv. ) per automatik.

    Enhver selvforskyldt konflikt med ikke-muhamedanere kan desuden efter behov opgraderes fra det personlige til det fællesreligiøse gruppeplan og overdrages til varetagelse af umma’en på vegne af de 1,5 mia. andre med-forurettede.
    Man har så at sige rygdækning hos millioner og atter millioner af andre ligeså humorforladte, selvhøjtidelige og voldsparate “brødre” som én selv, alle med en personlig tærskel for selvmedlidenhed, fornærmelse og krænkelse et pænt stykke under gulvniveau.

    Ydermere giver medlemsskab af umma’en sanktion til at lyve overfor, bestjæle, plyndre og føre krig imod alle ikke-muhamedanere, samt, ikke at forglemme, at voldtage deres kvinder så snart lysten melder sig. – Alt sammen til Allahs ære, naturligvis.

    Det lyser ud af de “fromme rettroende”, at det ofte er disse ganske jordiske og materielle fordele ved deres “religion” som fylder mest i deres primitive “bevidsthed”.

    Et par af dem har ganske vist lært sig at lire nogle remser af om fromhed, paradis og helvede, etc., men når alt kommer til alt afslører deres selvtilfredse smil og karakteristiske vandel, at det er de kollektivistiske og politiske pressionsmidler ved muhamedanismen, samt især de medfølgende seksuelle privilegier, der lokker nye kunder i butikken og holder på de gamle.

    Det der også slog mig ved videoen, var de menige danskeres, skal vi sige, uinspirerede fremtoning. Det gennemsnitlige kulturelle bevidsthedsniveau hos de i videoen forbi-spadserende danskere forekom mig umiddelbart ganske lavt.

    Hvilket jo egentlig ikke burde komme som nogen overraskelse taget samfundets overordnede kulturelle niveau i betragtning.

    Lemminger og modeslaver så langt øjet rækker . . .

  • Pingback: DOUGLAS MURRAY IN COPENHAGEN……. |()

  • For nogle år siden kom er der en bog: Rosens Råb, af købehavner-teologen Jakob Wolf.

    Bogen er sandt eksercit udi intelligent design, hvor forfatteren gør brug af samme tarvelige argumentationsform som missionærerne i videoen betjener sig af; formlen er enkel: alt det her kan ikke være kommet af ingenting så derfor (..)
    Der er tale om en slags omvendt gudsbevis, hvor analoge slutninger bruges som ‘bevis’ for guds eksistens; du kan ikke bevise at (..) derfor må det nødvendigvis forholde sig som jeg siger. Erklærede ateister gør ofte det samme: Du kan ikke bevise Guds eksistens, ergo findes Gud ikke.
    Begge slutninger er forkerte og en af årsagerne skal findes i, at mennesker ikke forstår idéen om Gud analog med den måde, de forstår verden på. Der er tale om to forskellige sfærer, to forskellige måder at udlægge ‘verden’ på, og der er ikke nogen klar semantisk sammenhæng mellem de to, og dér driver missionærene (og Wolf) kilen ind, således at den der forsøger at argumentere imod sammenhængen, står tilbage med en følelse af at være idiot fordi man ikke kan redegøre for selve udgangspunktet for liv og levned, den undren (over ikke at kunne svare på tiltale) kan enten ende ud i overgivelse eller i bedste fald en ikke nærmere defineret position imod det religiøse tankesæt.

    Må jeg erindre og lægen Helen Latifis ‘Darwin er snart århundredes største joke’ der efterhånden har et par år på bagen:
    http://www.religion.dk/artikel/313189:Synspunkt–Darwin-er-snart-aarhun dredets-stoerste-joke
    Det der slår mig er ikke visse muslimers agressive metoder eller forholdsvis fredelige missionerende metoder på Strøget, til gengæld den ekstreme fordummelse, for mange mennesker hopper ukritisk i uden at udvise den mindste form for kritisk sans i ‘øjeblikket’ hvor de rammes af den himmelråbende argumentationsform. Det sidste piner mig voldsomt, det moderne menneskes, verdensborgerens helt eksistentielle søgen efter mening med livet kan meget, meget let udnyttes af mennesker, der har et tilbud, hvor den lette slutning (analogien) tilbyder ‘fred og ro’ i sindet, og konsekvensen er sådan set bare, at du lige afleverer din sjæl til et trossystem, der lokker med tiltrængt lindring.

    Jeg føler mig magtesløs overfor det sidste fænomen og tror, kombinationen u-kritik (mental dovenskab?) og ‘det gode religiøse tilbud’ er katastrofal. Dét kan nedbryde ethvert samfund snarere end en egentlig islamisk indmarch i danskens åndsliv.

    • Jorgen

      Lotte, du har udtrykt essensen i al relgioes konverterings-metodik. Desvaerre er ‘manden paa gaden’ sjaeldent forberedt paa intellektuel logisk gymnastik, endsige oplaert i samme, og det kan vaere svaert at finde aftraekkeren naar der skal skydes igen – – derfor har jeg et standard svar til fx Jehovas Vidner, som jeg meget venligt goer opmaerksom paa, at bertrand Russels tepotte, der som bekendt cirkler Jorden som en anden satellit, er et erkendt faktum!! Samme argumentationsform som du naevner.
      I oevrigt er ‘rigtige’ ateister (fx Englaenderen Richard Dawkins) osse religioese – ikke ud fra en argumentation, men ud fra definitionen, at hvis det i sidste ende kommer an paa en tro (a belief), saa er man religioes. Graensen mellem ateisme og agnosticisme er flydende, saa det sidste lille bitte hop til ateisme kan aldrig blive mere end en tro, altsaa en af de ca 80 religioner man finder i verden.
      Men som Dawkins siger; give me the evidence – og det er vel ikke helt uden merit.

  • Jorgen

    @Hilmar: Vel udtrykt! Men i grunden er der ingen forskel paa de muslimske praedikanters forsoeg paa at hverve proselytter og Jehovas Vidners anstrengelser – men dem lader vi i fred ud fra en betragtning a la ‘ herre gud, saa lad dog barnet – – -‘. Argumenterne er ligesaa hjernetomme, u-uddannede, emotionelle og u-underbyggede.
    Hvis man gaar ind for ytringsfrihed, saa har Muslimerne fuld ret til at praedike deres vaas, saa laenge de holder sig indenfor loven. Vores lov! Saa kan resten af os optage det som en fri teaterforestilling.
    Det helt ufattelige er, at det faktisk lykkes dem at besnakke danskere til at konvertere. Man maa forvente, at vi gennem en nogenlunde oplyst vestlig skolegang har faaet bibragt en ballast, som sagtens skulle kunne vaerge os imod at foelge fortalerne for joedehad, kvindeundertrykkelse, flerkoneri, drab af ikke-islamister – og at foelge en krigsgal paedofil til et ikke eksisterende Paradis.
    Men hvis vi er for dumme til at se faren ved Umma’en, faar vi det kun som fortjent.

    @Tim – jeg haaber du mener Nina Myskow? De eneste fornuftige i dette Engelske talk show er den joediske kvinde og den muslimske pige via web-cam.

    • Hilmar

      Tak for svaret.
      Ja, det kan ganske vist være særdeles frustrerende at se danskere falde for svindelnummeret, men at kalde det ufatteligt er ikke frugtbart.
      Der kan være adskillige årsager til disse danskeres (og vesterlændinges) lette og ureflekterede omvendelse til snart sagt hvad som helst:

      *Manglende kulturel ballast.
      *Manglende personlig integritet.
      *Manglende familiestruktur.
      *Kompensation for medie-indoktrineret falsk kollektiv skyld.
      *Decideret psykiatriske lidelser.
      *Kompensation for diverse misbrug (psykofarmaka, soft-drugs, alkohol, promiskuitet, etc.)

      Derudover kan jeg kun tilslutte mig din generelle erkendelse om, at det man tolererer – det fortjener man.

  • steen

    Styr jer. Og tim – du tror da ikke, vi vil have den slags stående her? Tag en pause tak, eller du får den foræret af mig. Jeg behøver ikke noget svar. Skulle du vende tilbage, tildeler vi dig to kommentarer om dagen. Overholder du det ikke, forsvinder du for evigt fra kommentarsporet. Dette er eneste varsel du får og den gælder fra nu. Jeg ser du allerde har brugt den ene. Steen ( 3 kommentarer slettet bortset fra:)


    “Slap af røvhul! Hvad fanden bilder du dig ind?
    Hvad fanden er meningen Hilmar. Hvad snakker du om dit vrøvlende tossehoved?
    Nej jeg gider ikke at gå ned ad din vej.Tag dig sammen! OG FUCK DIG”

    Kommentarerne skal helst være selvkørende. Lad os sige det sådan: Vi har dårligere tid til at læse dem, end Politiken har, men vi fanger det vigtigste, og det er sjældent dig.

    • Tim

      Hej Steen,
      Nej det er jeg godt klar over, men helt ærligt hvad er det for noget at komme ud med? …der må lige sættes en streg i sandet der. Det her er jo bare en blog hvor man kan komme med løse tanker, og kommentere på observationer, etc.. Vi løser nok ikke nuklear fussion herinde, som Hilmar tror.

      Tim, det jeg skrev ovenfor, er ikke til diskussion. *S

      @Jorgen
      Jep du er korrekt. Jeg forstår ikke hvorfor de ikke snakker om at multikultur skal da være tovejs, og at man ikke ser det i de muslimske lande. Dermed har muslimer en sag, som de forsømmer. Det er et argument der SKAL bruges. Debatten i sig selv viser hvor langt ude man kan gå af en forvrøvlende tangent.

    • Hilmar

      Ok, jeg skulle måske ikke have nævnt Burundi og dysleksi i samme sætning. Beklager hvis jeg medvirkede til en forfladigelse af debatten, men det forekommer mig at visse kommentarer, hvor oprigtigt deres ophavsmænd end mener dem, ikke bare er uproduktive, men kan være egentligt skadelige for sagen.

      Lidt ligesom med Linse Kessler der gerne skilter med sin stemme på Pia K. Hvis hun virkelig vil DF det godt, bør hun efter min mening holde sine demokratiske præferencer for sig selv . . .

      Sagen er for vigtig til at man bare kan stille sig op og udbasunere sine holdninger uden at tænke på fremtoning og selvkritik.

    • Allan Hansen

      Ja, Steen her går Tim for vidt – over stregen!

  • Pingback: Ten Minutes of Murray | Vlad Tepes()

  • Ole Burde

    Prøv at forestille jer hvad der ville ske hvis ham med skægget prøvede at stille sig op på samme måde i en af gågaderne i Tel Aviv : Sandsynligvis ville butiksejerne i omegnen selv meget hurtigt tage sig at få smidt dem godt langt væk . Hvis DET ikke gik helt så nemt som forventet ,ville samme butiksejere måske ringe efter hjælp hos venner og bekendte og måske love en mindre belynning for dem som måske kom lidt galt af sted . Hvis DET heller ikke var nok til at løse problemet , var der nok en som kender en fornuftigt indstillet politimand ,som kan finde på en god grund til at det der sker er ulovligt . Hvis det umulige sku’ ske og heller ikke DET virkede , ja så var der ingen vej udenom , satans også ! saå bliver vi nødt til at få kontakt med nogen af dem som vi ellers undgår som pesten , dem som HELT sikkert kan få skægaben til at forsvinde . ..

  • Allan Hansen

    Kære Hilmar.

    Intellektualisme, jo tak men den bør aldrig være belærende og da slet nedsættende.
    Kort sagt: der skal også være plads til folk som Tim, der måske ikke altid formulerer sig så godt
    som andre. Det betyder ikke, at han ikke har en mening om dette og hint – som han derfor har sin ret
    til, at give udtryk for.
    Om igen. Og klap så lige hesten.

    Mvh. Allan Hansen.

  • Hela Europa blev helt plötsligt öppet för muslimerna, hur kunde det bli så, och hur kunde det gå så snabbt ? Vi är ju så olika vi kan bli.

    • Josefina Bergfast

      Handlar kritiken av islam endast om ”bristen på yttrandefrihet”, (och avsaknaden av ”friheten att kunna kränka religionen” och människors ”tro”?) Handlar ”verkligheten”, (dagens politiska och mångkulturella ”verklighet”), verkligen om att fanatisk islam ”hotar att döda människor”? I första hand judar? Har inte muslimska lärare uttalat att de hoppas på att vinna fler anhängare, genom missionsarbete, och genom politiskt arbete, som de hoppas skall vinna röster som till slut skall ge dem politiskt inflytande? Kanske hoppas de på en majoritet för att kunna införa sharialagar, om de får tillräckligt många röster för den saken? Varför finns begreppet dhimmi, om det inte i realiteten betyder att de som inte vill leva som muslim, har full ”frihet” att slippa, mot att dhimmi-skatten erläggs? Också ”statusen” kanske då inte anses ”jämlik” med dem som är muslimer, men jämlikheten, eller snarare ojämlikheten, finns ju överallt, i alla samhällen? Hur stor ojämlikhet finns det inte i verkligheten i de flesta samhällen? Även inom judendom och kristendom finns det väl, både skrivna och oskrivna ”regler”, som säger att respektive helst inte skall gifta sig och bilda familj med dem som inte är ”av samma tro”?

      SVENSKA SVENSSON FRÅGAR HUR DET KOMMER SIG ATT INVANDRINGEN HAR KUNNAT DRIVAS FRAM I SÅDAN OMFATTNING OCH I SÅDAN TAKT, TILL LILLA SVERIGE. DET ÄR EN MYCKET BERÄTTIGAD FRÅGA. HUR HAR ALLTSAMMANS GÅTT TILL? VILKA HAR TRYCKT PÅ? VILKAS VILJOR ÄR DET SOM STYR? OCH VARFÖR?

      Handlar kritiken mot de förtryckta muslimska kvinnorna, endast om ”förtryckta kvinnor i burka”, även om kvinnor själva väljer att bära burka, eller handlar det i slutänden om någonting annat? Finns det andra intressen av att muslimska kvinnor slutar att ha som ideal att vara ”förtryckta hemmafruar”?

      Det finns mycket man kan undra och fundera över.

      Det som den ”Kungliga multinationella Marknaden” förmodligen önskar sig är att kvinnors lönearbetspotential tas tillvara i Europa? Därför motsätter sig den ”Kungaliga multinationella Marknaden” en ideologi som förespråkar att kvinnorna stannar hemma och tar hand om barnen när de är små, och kanske också eventuella äldre släktingar, och på så vis bedriver oavlönat hemarbete? Den Kungliga multinationella Marknaden vill att dessa arbetsinsatser skall ske på institutioner, och med lönearbetande personal, som också betalar skatt till staten i stället?

      Om detta ideal av oavlönat hemarbete inte hejdas, så går den Kungliga multinationella Marknaden miste om inkomster och vinstmöjligheter, liksom också staten går miste om skatteinkomster? Detta i sin tur medför att staten inte i lika hög utsträckning kan sätta sig i skuld till den ”Kungliga internationella Bankmarknaden”. Staten inte kan uppvisa som en garant (skatteintäkter från lönearbetare), för lån som staten eventuellt vill ta av den Kungliga internationella Bankmarknaden, och erbjuds därmed sämre räntevillkor på lån? Om staten har en stor andel av befolkningen som lönearbetare, och därmed som konsumenter och som skattebetalare, och därmed som garanter för återbetalningar av räntorna på de lån som staten eventuellt anser sig behöva ta, (för att t ex kunna föra krig, eller inhandla vapen, eller andra statliga inköp och kostnader för administration, sjukvård, äldrevård, invandring, skola och infrastruktur, husbyggen m.m.), och då innebär det att den Kungliga internationella Bankmarknaden anser att staten är en ”trovärdig bankkund”?

      Om staten, (”företaget”), har många lönearbetare, och därmed många skattebetalare, blir den Kungliga internationella Bankmarknaden villig att lämna lägre räntor på sina lån till staten, (företaget). Dessutom tycker den Kungliga internationella Bankmarknaden kanske också att i och med att så pass många medborgare är lönearbetare, och betalar in skatt till staten, så är staten ett relativt stabilt ”företag”, där den Kungliga multinationella Företagsmarknaden kan vara intresserad av att satsa i industrier av olika slag i landet?

      T ex i åldringsvårdsindustrin, invandringsindustrin, eller undervisningsindustrin, elmarknadsindustrin, i privat regi, med skattepengar som garanterade vinster? Genom att rationalisera inom dessa industrier, som till stora delar är skattefinansierade industrier, så kan en hel del vinster göras?

      Därför vill ”den Kungliga multinationella Marknaden”, inklusive ”den Kungliga internationella Bankmarknaden”, propagera för en ideologi som säger att kvinnor blir ”befriade”, och ”självförverkligade” när de lönearbetar och betalar skatt, men blir ”låsta”, ”förtryckta” och ”ofria” om de utför oavlönat arbete i hemmet? Detta arbete som förhoppningsvis också, är ett ideellt, kärleksfullt, privat arbete, ger dock inte alls några pensionspoäng, fastän det naturligtvis i bästa fall, (om omständigheterna är de rätta, och det är goda, kloka och förståndiga föräldrar), innebär ett faktiskt ”producerande” av välanpassade, friska och harmoniska framtida lönearbetare, konsumenter och skattebetalare, som eventuellt kan öka vinstmarginalerna för ”företaget staten”? Därför borde kanske egentligen även detta hemarbete kunna ses som ett värdefullt arbete, som borde kunna uppskattas och sättas värde på? Som en investering för framtiden?

      Hur som helst…..

      Det hemmafruideal som tidigare präglade de flesta europeiska samhällen, som medförde att när kvinnor gifte sig och bildade familj, så blev de hemmafruar som skötte hemmet, barnen, maken och eventuellt andra anhöriga och släktingar. Detta ideal finns fortfarande i stora delar av världen, och inte minst i den muslimska delen av världen, men också i konservativa kristna miljöer.

      För barnen själva, och kanske likaså för äldre släktingar, kan det finnas vissa fördelar med arrangemanget, beroende på hur familjelivet fungerar och i vilken psykisk, fysisk, intellektuell och mental nivå som, kanske då särskilt kvinnorna, befinner sig på, som i sin tur sätter sin prägel på hela hemmet. Förutsättningen är naturligtvis att mannen har tillräckligt höga inkomster för att kunna försörja en sådan familjemodell.

      De män som inte hade, eller har, sådana inkomster eller tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna bilda familj fick oftast helt enkelt avstå detta privilegium. De par som ändå bildade familj under förhållandevis fattiga förhållanden, kunde många gånger leva under mycket svåra och enkla villkor, både fysiskt, psykiskt, intellektuellt och också mentalt, vilket begränsade möjligheterna till att kunna skapa konstruktiva och goda hemmiljöer för alla inblandade. För kvinnorna själva, för barnen och kanske också för de gamla som också var en del av hushållet, som kanske i värsta fall många gånger kunde framleva livet under miserabla förhållanden, där fattigdomen kunde tära på alla inblandade i hushållet.

      Rationaliseringsviljorna av befolkningens arbetskraft och förvandlingen av kvinnornas lönearbetande dito, samt tillika inbetalare av skatt, som tog fart i samband med industrialiseringen, bäddade för skapandet av de nya ”frigörelseidealen”, som också formulerades i politiska språk i anslutningen till socialdemokrati, socialism, liberalism och kommunism. Där formulerades politiska ideal med propagandaord som förespråkade just de ideal som den ”Nya, multinationella Kungaliga Marknaden” önskade sig. Både den Kungliga internationella Bankmarknaden, men också den Kungliga Marknaden av varor och tjänster, som senare blev den Kungliga multinationella Marknaden, med stora multinationella storföretag, s.k. koncerner, större i rikedomar än många nationer, önskade sig många lönearbetare, skattebetalare och konsumenter, istället för hemmafruar?

      I det nya samhället, det genomindustrialiserade och rationaliserade samhället med de nya idealen, skulle alla, kvinnor som män, och inte sällan också barn, som goda kamrater tillsammans lönearbeta, och därmed ”befria” sig själva. Där skulle var och en leva på sitt ”eget lönearbete” som ideal, som för det stora flertalet människor i praktiken innebar mycket låga löner i förhållande till de enorma vinster som dessa fabrikers ägare, kunde kvittera ut. (Liksom också de plantageägare som ägde slavar, kunde göra mycket stora vinster på att slippa behöva betala ut höga löner till ”sina” slavar, så som varit en vanlig företeelse genom hela den mänskliga historien, i kanske de flesta nationer.)

      Drivkrafterna och viljorna fanns ändå hos de flesta människor att skaffa familj och barn. Den propaganda som infördes, särskilt i Sverige, och särskilt till de fattigare människorna, var att minska antalet barn per familj. Snart var idealet ca två barn per familj, där barnen lämnades bort till dagbarnvårdare, eller dagmamma, eller ibland till äldre släktingar, eller institutionsvård, medan båda föräldrarna arbetade ganska långa arbetsdagar. Snart växte dagis och förskoleverksamhet upp, vilka också propagerades för som någonting oerhört nyttigt och främjande för barns ”utveckling”.

      Ålderdomshemmen skapades också för de äldre, där trivsel och god omvårdnad var idealet, vilket väl också levdes upp till i stor utsträckning. Så länge som statens, (”företagets”), alla medarbetare, (medborgare), upplevde sig vara delaktiga i en slags gemenskap, ett slags gemensam ”samhällsstack”, ett ”gemensamt folkhem”, som en stor majoritet upplevde sig vara delaktiga i att skapa tillsammans, så fungerade tilliten och respekten, mellan vårdtagare och personal. Alla talade samma språk och var delaktiga av i stort sett samma kulturella och politiska ideal, liksom också etniska ideal, som de flesta mer eller mindre delade.

      Så länge som de flesta alltså identitetsmässigt upplevde sig vara en del av en och samma nation, dels genom språket, men också genom att de i stort sätt upplevde sig dela en gemensam kultur och var präglade av att ha fötts, växt upp och formats i samma ”anda”, som i mångt och mycket var kristendomen, och kanske också var präglade också av de dominerande politiska idealen som rådde, särskilt bland dem som var lönearbetande, men även andra grupper i samhället, så medförde det att de flesta, så gott de kunde, försökte bidra till den upplevda ”gemensamma stacken”, som var ”den gemensamma nationen”, som de var ”stolta medborgare i”, och hyste ”patriotiska känslor inför” och som också identifierade dem själva. De var svenskar. (Liksom danskar var danskar, norrmän var norrmän, finnar var finnar et cetera).

      Detta var på den tiden innan nationen, ”fosterlandet” i stort sett blivit ”ett företag” istället för ”en nation”, men benäget ”bistånd” av många högt uppsatta ”medborgare”, tjänstemän, näringsidkare, bankirer, journalister och politiker. Nedmonteringen av de europeiska nationalstaterna började redan efter andra världskriget, där många propagandister och folkvalda politiker aktivt har drivit på. Mycket av planerna har skett ovanför majoriteternas huvuden, och med medvetna strategiska ordformuleringar som brännmärkt med stämplande epitet de som t ex velat begränsa invandringens takt, storlek och utformning. (Som t ex Ny demokrati i början på 90-talet).

      Vad gäller den svenska dagisbarnomsorgen var den en nödvändighet, därför att många av föräldrarna behövdes som arbetare inom den industri som efter kriget gick på högvarv i Sverige.

      Dock har det visat sig efter ett antal decennier att det funnits avigsidor med att placera alltför små barn på institutioner, där omhändertagande sker av för barnen främmande människor. Anknytningsförmågorna, och förmågorna att senare i livet kunna bilda stabila familjer försämrades hos många av dessa barn som tidigt skilts från sina vårdnadshavare, (föräldrar). Alltså istället för att i en privat miljö få tillbringa de första åren i livet förflyttas till en institutionell miljö, och där under långa dagar vistas i icke-privata relationer till vuxna ”främmande” människor, alltså professionella icke-ömsesidiga relationer, och särskilt i en ålder då barnen befinner sig i en känslig känslomässig, social, mental och psykologisk utvecklingsfas, där känslomässig förtrolighet, ömsesidighet, närhet och tillit är extra viktigt att ta hänsyn till, har visat sig medföra negativa konsekvenser för många av dessa daghemsbarn, som i vuxen ålder får allt svårare att hålla samman sina familjer, som man kan se avspeglas om man studerar statistiska uppgifter av olika slag.

      Många barn har som en konsekvens av att ha förlorat denna viktiga period av känslomässig anknytningsfas och privat närhetsfas/tillitsfas i en nära relation av privat natur, (till vårdnadshavare, främst föräldrarna), sedan i vuxen ålder, i hög grad förlorat sina förmågor att kunna bygga stabila och trygga familjerelationer, vilket i sin tur har påverkat många ur den nästkommande generationen barn på ett negativt sätt. Där finns då en svag känslomässig anknytningsförmåga med en rotlöshet, och en otrygghet, och också i vissa fall oförmågor att sätta gränser för barnen och också i övriga nära känslomässiga relationer. Dessa f.d. daghemsbarn har också som vuxna ofta samtidigt ofta ett förytligat känsloliv i bagaget. Detta livstrauma har för många av dessa daghemsbarn medfört behov av konstlade starka stimulanser utifrån av olika slag, t ex underhållning,(rockmusik, tv-spel), kanske också alkohol och droger och andra destruktiva influenser som spel eller våghalsiga tävlingar av olika slag, samt också direkta självskadebeteenden i ökande grad. Man kan delvis se att många ungdomars destruktiva livsstilsval delvis är konsekvenser av en barndom i känslomässig övergivenhet och en avsaknad av privata familjära relationer under en känslig period och utvecklingsfas från 0-3-4 års ålder. Att i en alltför tidig ålder utsättas i en professionell miljö, med professionella, icke-privata och icke-ömsesidiga relationer till vuxna, under långa dagar på dagis, tillsammans med många andra 1, 2 och 3 – åringar, är inte alltid det ideala för barnens väl och ve.

      Många av dessa barn har i vuxen ålder förlorat sina förmågor till starka, balanserade, stabila, tillitsfulla känslomässiga relationer, både mellan varandra som vuxna, och också i förmågorna att knyta an till sina barn och ge dem den balanserade känslomässiga närhet och trygghet och den vård som barnen behöver, eftersom de själva som barn har fått vänja sig av med tillitsfulla och trygga, privata och ömsesidiga, familjära relationer under sina första levnadsår.

      Detta mönster av omvårdnadsrationaliseringar och dessa dagisinstitutionaliserade uppfostringsideal, och deras konsekvenser, bildar början och grunden till ett samhälles förfall?

      När många och alltfler medborgare blir ytliga, vilsna, lättpåverkade och känslomässigt främmande för både sig själva och andra, och i allt högre grad får svårare att bygga privata familjära relationer och stabila familjer, samt blir självdestruktiva och ångestfyllda, många med alkohol och drogmissbruk, så rasar så småningom samhället sönder.

      Den arbetsstyrka som finns på institutioner för vård och omsorg idag, verkar idag bli allt mer förhärdad och känslokall, delvis påverkad av en alltmer pressad och stressad arbetsmiljö men kanske också själva präglade av institutionella relationer i barndomen, vilket i sin tur sätter sina spår i institutionsomsorgen för både barn och gamla.

      Korruptionen och förfallet verkar vara en av konsekvenserna i samhället, som förmodligen endast har setts början av genom de senaste rapporterna om vanvård och korruption inom åldringsvården. Men också inom elindustrin, skolindustrin och invandringsindustrin, kan man se tendenser av missförhållanden och överutnyttjande av skattemedel till företagsvinster. Det är inte fel om företag går med ”vinst” i olika sammanhang, men det bör inte ske på bekostnad av skattemedel. Det är inte skatter som skall betala vinsterna i olika samhällsvårdande, människovårdande och sjukvårdande företag.

      När den relativt stora känsla av tillhörighet och identifiering med nationen som tidigare fanns hos en stor och övervägande del av medborgarna försvinner alltmer, och ersätts av främlingskapskänslor, både hos ”nyinflyttade” och ”ur-invånare”, därför att ett stort antal helt främmande människor, med helt främmande utseenden, och helt främmande språk och helt främmande kulturella ideal, har flyttat in under mycket kort tid, till det land, det hemland, som tidigare var ett nationalhem för många svenskar. Detta gör inte saker och ting enklare vad gäller de sociala problem som finns hos en stor del av befolkningen, eller det minskar inte riskerna för att samhällsförfall och korruption på flera nivåer kan breda ut sig.

      När människor kunde uppleva att de tillhörde ett s.k. fosterland som medförde en identitet, där de flesta medborgare kunde känna igen andra i sig själva, och sig själva i andra, både etniskt, språkligt och kulturellt, så fanns fortfarande ett slags ”vi svenskar”-känsla. När dessa känslor börjar försvinna, så försvinner också det meningsfulla i att vilja ”dra sitt strå till stacken”, därför att ”stacken” just inte av de flesta kan upplevas som så särskilt ”gemensam” längre. Det kommer att få konsekvenser. Dessa konsekvenser kan bli stora förändringar, och de kan visa sig bli drastiska. När förmågorna och möjligheterna till kommunikation, ömsesidig identifiering och samförstånd kommer att minska, så kan det medföra ökande konflikter, sammandrabbningar och minskade känslor av tillhörighet och delaktighet, och också solidaritetskänslor med det samhälleliga och med det gemensamma.

      De första tre, fyra, fem och sex barndomsåren är de viktigaste i varje människas liv, där den nära samvaron och gemenskapen med en familj, i en privat miljö, med privata ömsesidiga relationer som odlas i trygghet och tillit till några få vuxna, (föräldrarna), som den viktigaste grunden. I en sådan miljö formas den känslomässiga grundtilliten hos barnet, både till andra människor, men också till sig själv och till dess egna känslor, och till dess egen förmåga att etablera nära, privata känslomässiga relationer till andra människor. Sådana relationer, där frihet, och respekt, tillhörighetskänslor, ömsesidiga identifieringsmöjligheter och därmed trygghet finns. Alltså inte påtvingade relationer bland främmande människor, när barnet är just i småbarnsåldern.

      Det stora antalet supande och knarkande unga och medelålders människor i samhället idag talar sitt tydliga språk. Kanske också de många aborterna, de många självmorden, de många olika självskadorna i olika grader och omfattningar.

      Det finns många unga människor som idag befinner sig i en riskzon för mycket destruktiva livsstilar, där de utsätter sig själva för stor fara, inte minst p.g.a. alkohol och narkotikabruk, men också p.g.a. en allmän självdestruktivitet, vulgaritet och respektlöshet. Dessa livsstilsideal har till ganska stor del framfostrats av det massmediala rummets alla olika kanaler och dess propaganda, men också påverkats av politiska familjeideal och livsstilsideal, samt kanske också att många barn satts på dagis i för tidig ålder.

      Risken är kanske stor att det runt hörnet väntar ett mänskligt och därmed samhälleligt förfall som är större än vad många törs tro, men som det förmodligen samtidigt kommer vara mycket svårt att kunna rå på. Många gifter av olika slag upptäcks nästan dagligen i vår miljö, både i kläder, möbler, skor och i maten vi äter. Den ”mentala och moraliska förgiftningen och nedbrytningen”, vad gäller vilka livsstilsideal som propageras för genom reklam, film och övrig massmedieproduktion, tv-serier osv., bidrar nog också på många håll till ”förfallet”.

      Människor och samhällen kan inte bygga existens och identiteter av enbart bröd, arbete, skådespel och god materiell standard. Även andra ideal än de materialistiska identifieringarna behöver odlas när det gäller människors identiteter och självuppfattningar, ansvar, mening och mål, för att goda konsekvenser ska kunna infinna sig. Frihet och identitet, självrespekt, respekt för andra och ett mänskligt ansikte är någonting som ständigt behöver byggas upp, för att inte allt och alla skall rasa ned i en avgrund av mörker och fientligheter, rädslor, anklagelser, misstro och hat. Samhällen kan plötsligt sjunka ned i totala mörker och totala förvirringar, det vet man av historien.

      Massmedia verkar vilja göra en hel del för att åstadkomma just det? Genom förförande, stressande, förnedrande, lockande och pockande program? Tävling, tävling, tävling. Du skall röstas ut, din lampa skall slockna, du är vinnare, du är förlorare. Spring fortare, hoppa högre, gasa mer, kör snabbare för det gäller att komma först? Det mesta av vad massmedia producerar verkar vara tillverkat av män, för män?

      Det pågår en intensiv undervisning och propaganda, om än inte direkt och öppen, inom både reklamens värld såväl som inom programproduktioner, tv-serier, inklusive filmer, där budskapet verkligen går ut på att förmedla skräck, undergång, död, krig, mord, mord och åter igen mord, misär, naturkatastrofer, pandemier och förgiftningar, samt lögner, bedrägerier, otrohet och brott i största allmänhet. Det är märkligt att fokuseringen inte kan förnya sig. Men det kanske är sådant som människor vill ha, och att det är svårt att sälja någonting annat, (mer moraliskt, etiskt och estetiskt upplyftande och inspirerande? Vägledande?) Bäddar och tillrättalägger man för krig, korruption, mord, demoralisering, hat, misstro och förfall, så får man krig, korruption, mord, demoralisering, hat, misstro och förfall?

      Vilka är det som önskar ett sönderfallande Sverige? Eller vilka önskar sig inbördeskrigande stater i Europa?

      Hur skall det kunna undvikas?

      Människan är en bräcklig och skör varelse, som samtidigt är stark och tålig.

  • Allan Hansen

    Hvad er multikulturalisme?

    Ja, det kan jo være en svær nød at knække.
    Der gives ikke nogen klar definition på dette begreb, som derfor fortaber sig i tåger og spredt fægtning. Jeg har endnu ikke læst en gangbar forklaring på dette begreb!
    I sin bog ” Fra fatwa til jihad,, rejser Kenan Malik det lidt drilagtige spørgsmål “hvorfor er der ikke plads til de “hvide,, englænder i det multikulturelle samfund?

    ” andre etniske grupper har lov til at slås for deres identitet, hvorfor må englænderne ikke?
    hvorfor har man opgivet engelske traditioner og engelske værdinormer etc. etc.?
    Hvorfor kan den “hvide,, identitet ikke få plads på det interkulturelle kort?
    Og hvorfor rubriceres den “hvide,, identitet konsekvent, som racisme?

    Internaliseringen af fatwaeb har ikke blot skabt en ny kultur af selvcensur, men har også medvirket til netop de problemer, som selvcensuren angiveligt skulle være en forholdsregel imod.
    Frygten for krænkelse har ganske enkelt gjort det letter at blive krænket.
    ” Det, vi i dag har skabt, er krænkelseskulturens markedsplads – siger forfatteren Monica Ali og hun forsætter ” hvis man etablerer en markedsplads for krænkelser, må man forvente, at alle opsøger den. Alle ønsker sig nu at sige ” Mine følelser er i højere grad anfægtede end dine”.

    Hvornår er en kultur en kultur?

    Med andre ord hvad er de kausale betingelser/ kriticsime vi anvender når vi skal forsøge at analyserer hvad der er kultur?
    Igen kan det være en svær nød at knække, men for mig at se må udgangspunktet
    være et fælles sprog ( i U.K er der intet krav om, at man skal tale engelsk for at modtage bistandshjælp) men jeg tror nok vi kan blive enig om, at det lyder meget mærkeligt hvis man påstår, at man kommer fra et land hvis sprog man ikke forstår eller taler.
    Det hævdes ofte, at kultur og religion er to forskellige ting, men at over se den nære sammenhæng mellem religion og kultur er for mig at se en fejlslutning.

    Det næste punkt må være fælles værdinormer og her er kvadratroden demokrati og ytringsfriheden – som er selve grundlaget for demokrati.
    Man kan ikke have et demokrati uden ytringsfrihed! Så er den ikke længer!
    Nuvel, jeg er islamkritiker, men ikke muslimhader.
    Jeg har ikke noget imod fremmede (jeg bor selv i udlandet), men for mig går grænsen der hvor man forlanger, at jeg skal kvæle mine egne børn for at give plads til de andres.

    Mvh. Allan Hansen.

  • Anonym

    Hej Allan

    Her er mit bud på: “hvad er Multikulturalisme?”.

    Bud: En politisk økse der med bøddelsk og nådesløst kraft vil kløve enhver nationalstat til pindebrænde.

    • Allan Hansen

      Kære ven tusind tak – den var sød – sursød!

      Men desværre har du ret!

      Mvh. Allan Hansen.

  • Langskægget velfærdsjihadist fra 1ummahfordk (Såvidt jeg kan høre fra min 5:52): “…hvor mange mennesker der går rundt og ser børneporno, er det ikke sygt?… det er klamt…”!

    Hvordan mon der ser ud inde i hovedet på dette dybt hjernevaskede individ??

    Er det fuldstændigt undveget hans bevidsthed at det perfekte menneske (i sig selv et himmelråbende blasfemisk koncept) Muhammed, forsøgte at komme i seng med bette Aisha da hun var seks??? Og kun på hendes fars Abu Bakrs henstilling “pænt” ventede til hun blev 9??

    Er sex med en 9årig ikke et “sygt”, “klamt” overgreb?

    Ligemeget hvad hans svar måtte være har han uigendriveligt bevist at fornuft, moral og islam aldrig kommer til at hænge sammen.

    • “…dette dybt hjernevaskede individ??”

      Forstå mig ret, jeg foreslår ikke han er et stakkels sagesløst offer!

      Han er utvivsomt en villig slave.

  • Tim

    Muslimer har TOTALT SVIGTET DANMARK
    Indvandrere styres hjemmefra
    http://jp.dk/indland/article2600539.ece

    Unge med indvandrerbaggrund er underkastet massiv social kontrol fra deres familier. Især når det gælder kærlighed og sex.

    »Jeg havde overhovedet ikke drømt om, at det var så slemt. Det er til at græde over, at social kontrol for så mange mennesker åbenbart er en integreret del af deres hverdag,« siger ministeren.

    Det er utroligt hvad denne venstrefløj ikke er skyld i. Det er absolut DERES skyld at vi har disse problemer i dag. Tak for alt!

    Og så siger Karen ovenikøbet dette her:

    Og så er det vigtigt med et opgør med de seneste 10 års udlændingedebat, mener ministeren.

    »Den der dem og os-retorik har haft en negativ indvirkning. Den har skubbet folk derover, hvor de kigger indad mod deres egne værdier,« siger Karen Hækkerup, der føler sig bekræftet i, at den sociale kontrol er endnu stærkere hos efterkommere end hos indvandrere.

    Det er altså vores skyld. Jeg tror aldrig hun har læst og forstået Islam nedefra.

    Men hvis dette er Danmark, hvordan ser det ikke ud i Frankrig? England? Sverige?….jeg gyser ved tanken.

  • Tim

    Christianity is in Danger in the Middle East
    Robert G. Rabil
    http://hnn.us/articles/christianity-danger-middle-east
    Hvis der er nogle der er interesseret i bogen så skriv

    Lig specielt mærke til hans konklusion:
    With all of this taken under consideration, it appears that these are tumultuous times for Christians in the Middle East, due mainly to the lack of Western support for Christian communities in the Middle East and the rise of militant Islam. Consequently, the controversial political positions of the Christian churches in the Middle East are due as much to the influence of the Vatican as they are due to their precarious religious position. Yet these political stands will most likely prefigure the future and fate of Christians in the Middle East. Standing by or supporting despotic regimes could well help tip the balance in the struggle for democracy in the Middle East in favour of militant Islam, the very scourge they are worried about

  • Pingback: Michael Coren with Tommy Robinson – Nov 7 « Snaphanen()

  • Jorgen

    Er vi ikke kommet vel langt vaek fra Douglas Murray’s krystalklare praesentation?
    Grundtesen var: Hvilket samfund er vi paa vej imod, naar det er vaerre at referere en hade-praedikant (Imam) end for Imamen at opfordre til doed og lemlaestele?
    Syretesten for et demokrati er: Vil man vaere villig til at afgive magten, hvis man foerst har faaet den, saafremt et nyt flertal opstaar?
    Islam bestaar ikke denne proeve og er derfor inkompatibel med demokrati.

    Islam er en oldtids-“kultur”, der har glemt de mellemliggende 1400 aar, integreret med et sammensurium af importeret overtros-pladder fra andre naeroestlige religioner. Det er IKKE en religion, men en livsfoerelse, der slaeber nogle saerdeles ubehagelige magtvaerktoejer (Sharia) med sig, og den giver ikke mulighed for afvigelser. Punktum.

    Alle andre tanker og kommentarer er unoedvendig intellektualisering af denne raa, fascistiske magtform.
    Hvis man er i tvivl om dette, saa se hvad der nu er sket i Libyen, hvor Nato har bombet landet 1400 aar tilbage.
    Arabisk foraar? “We want democracy”?
    Ha!

  • morticia

    I really enjoy hearing Douglas Murray and think he presents important perspectives on what is happening. HOWEVER,
    One fact he really got wrong in his argument regarding the EDL, was how they formed after the recent poppy demonstration.
    They were around long before that incident hit the press.
    Please direct this to him so that he can educate himself regarding EDL.

    Thanks
    Morticiaa

  • morticia

    After listening to the second segment, he addressed the question of EDL, and yes, they exist because the main stream buckled and refused to address the islamic issues, however, he doesn’t realize that it is only because they exist that any of these abuses will be dealt with, the main stream political pawns needed some type of catalyst. The EDL are one of the most important movements in this cause and Douglas will eventually see this as time goes on and the islamic issues and economic issues get worse.
    He is very stimulating to listen to thanks

  • Jorgen

    Morticia – I wish you were right, but I am not so sure there’s much positive counteraction to be expected based on the existence of a few crackpots (EDL). More often than not such lunatics turn people’s attention to themselves and not to the cause of their existence. One of the effects is, that if you line up with them (in casu against extreme Islamism), then you will automatically be judged on the whole EDL package. I don’t think Murray – and certainly not I – are inclined that way.
    Better continue to fight as openly as we can and perhaps generate some high profile cases, that show the Imams+followers for what they really are.
    It may take time, but Murray is definitely on the right track. We need more people like him.
    Unfortunately the cynic behind my ear tells me, that as long as people believe in e.g. creationism and a 6000 year old Earth, why not believe in a prophet on a white horse and other gobbledygook that provides 50% of humanity with power over the other 50%?

  • Pingback: Cameron & EDL: “Don’t touch poppy day, FIFA” « Snaphanen()

  • Pingback: Ti år med Snaphanen i dag « Snaphanen()