11
nov
Seneste opdatering: 11/11-11 kl. 2025
22 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Var går gränsen för ett anständigt liv. Jag har alltid trott mig ha svaret på den frågan. Gränsen går vid det fysiskt påtagliga: tak över huvudet, värme om vintern, hela och rena kläder, mat på bordet.

Just det har jag velat ge mina barn, hälften av dem födda och uppvuxna i Malmö. De andra tre – de är alltså sex sammanlagt – födda i Ystad och Kristianstad. De är alla skåningar och de är nu vuxna människor med egna familjer, yrken, vardagar.

I Malmö försökte jag inskärpa i mina barn att man aldrig skulle bli ”fin i kanten”. Det är bättre att vara precis den man är, en enkel vardagsmänniska. Med kraven på tak över huvudet, värme om vintern, hela och rena kläder, mat på bordet.

1982 lämnade vi Malmö för gott. Knarkindustrin, inflyttningsindustrin och den gigantiska kulturomvälvningen av mitt Malmö hade redan gått för långt. När de jugoslaviska gängen slogs med knivar i trapphuset och iranierna i grannlägenheten skruvade loss inredningen tyckte jag att det räckte.

Vi kom till Tollarp, en mycket liten by cirka två mil söder om Kristianstad. Här växte alla mina sex barn upp, och i den här trakten lever alla mina barnbarn, går i skola, blir en del av Linderödsåsens människor, med tak över huvudet, värme om vintern, hela och rena kläder, mat på bordet.

Men, det finns ett stort men: Sverige, och därmed vår gamla danska landskap Skåne, blir ett allt svårare land att leva i. De groteska förändringarna blir man påmind om dagligen. Enligt BRÅ är Skåne nu det svenska län där man löper störst risk att utsättas för brott. Nästan 15% av skåningarna drabbades under 2010 av någon form av brottslig handling. De vanligaste tycks vara rån, överfall och andra fysiska övergrepp. Här är det alldeles för vanligt att det ringer på dörren hos äldre, ensamma människor, som blir bestulna och förnedrade.

Är inte den siffra chockerande? Optimisten säger: 85% av skåningarna råkade inte ut för det under 2010. Realisten noterar i så fall att det finns människor som tycker att det är i sin ordning att så många som 15% blir slagna med flaskor i huvudet, stuckna av knivar i mage, armar, ben och ansikte, nedslagna på väg hem, rånade och bestulna i sina egna bostäder, förnedrade, föraktade, nedtrampade. Inte ens polisen hinner med. Anmälningarna läggs på hög, ingen tycks ha tid att läsa dem.

I den privatägda och profitabla åldringsvården har man nu fått besked om att “väga blöjorna”, så att “kunden utnyttjar dem maximalt”. Vem vill åldras i en sådan barbarisk kultur? De privata vårdhemmen tjänar pengar på att de gamla kvinnorna och männen förnedras i sina sängar. Ett helt liv har de betalat skatt till kommunen och staten, som tack får de nerpissade blöjor, sår och ont och ingen bryr sig ens om de ringer på larmklockan.

Chefen för den forna statsbanken, en del av Posten i Sverige, numera Nordea, kan kvittera ut hundra miljoner om han pensionerar sig vid 60 års ålder. Han fick dessutom en stor lyxvåning på en av huvudstadens bästa adresser. Inte ens han själv vågar stå för girigheten och säger i kvällspressen att han ”borde ha valt en billigare bostad”. De flesta skäms inte ens, de tar för sig så mycket de kan, innan de försvinner in i miljardärernas skugga.

Dagens brottsreportage i lokaltidningen handlar om en 16-årig knivrånare. Han har många kollegor här i landstingsfästet Kristianstad. De har fullt upp att göra. Dessutom pågår det också ett lokalt krig mellan olika maffialiknande grupper som på senare tid också inneburit att eldvapen använts.

Och när jag ser hur spelet kring SAAB fortsätter månad efter månad blir jag illamående. Den nya tidens herrar plockar ut sina miljoner, resten saknar de allt intresse för. Den sena postindustriella epoken tycks som gjord för de giriga att spela ut hela registret. Ingen skäms längre för den extrema egoism som blottställer andra människor. Ordet demokrati blir ett skämt man kan använda i dåliga vitsar.

Nej, det hjälper inte att låsa in sig. Det Nya Riket sipprar in överallt och ingen kommer undan det. Vad som förvånar mig allra mest är att ingen tycks ropa på rättvisa. De flesta tiger och gömmer sig. Hur har det kunnat gå så illa? Jag tror man finner svaren både i den politiska sfären och i den privata.

(BRÅ rapporten med den arketypiske kommissærtitel: Minskad utsatthet för vissa brott. Man har ikke fantasien til sådan noget selv.)

Wafa Sultan och den hatande guden

Vi har modtaget et eksemplar af Thomas Nydahls nye bog, “Kulturen vid stupet”. Se nedenfor hvor den kan bestilles. Vi har fået lov at bringe et af dens essays her: (klik omslag for at læse teksten)

Efter 17 år i amerikansk exil skriver Syrienfödda psykiatrikern Wafa Sultan sin bok A God Who Hates. Den blir både en naken självbiografi och ett slags pamflett mot den totalitära ideologi och religion som härskar i islams värld. Redan bokens inledning klargör ärendet, den är tillägnad hennes brorsdotter Mayyada som tog sitt liv för att slippa ifrån ett äktenskap som sharia-lagstiftningen tvingade henne att stanna i. Sultan menar att man med henne i minnet också kan inspireras att bekämpa ”den orätta och omoraliska behandlingen av kvinnorna i den muslimska världen.

Sultan föddes 1958 i den syriska byn Baniyas och utbildade sig till psykiatriker. Direkt efter ankomsten till USA 1989 börjar hon arbeta på en bensinstation. Hennes man hade åtta månader tidigare rest till dit, själv anlände hon med parets tre barn och några hundra dollar på fickan, fortfarande skräckslagen av bylivet i Syrien, som hon beskriver som en tillvaro ”trängre än hålet i en synål”. Parallellt med jobbet på macken började hon skriva texter som ifrågasätter mullornas makt. Hennes liv utvecklas på två plan, det ena för familjens välbefinnande och det andra för att själv befrias från ”odjuret” (hon använder konsekvent begreppet ”the ogre”, ett slags troll eller människoätande odjur som i hennes berättelse är synonym med islams gudsbild).

Hennes internationella genombrott som kritiker av och debattör kring islam och med religionen närliggande frågor kom, när hon den 21 februari 2006 medverkade i tv-kanalen al-Jazeeras program The Opposite Direction. Enligt New York Times sågs det av dryga miljonen tv-tittare och har de senaste åren kunnat ses på nätet.

Det anmärkningsvärda var att Sultan här krävde att männen, inklusive programledaren, skulle vara tysta medan hon talade, att de skulle respektera hennes rätt att yttra sig och det hon hade att säga. Det ansågs oerhört att en muslimsk kvinna ställde sådana krav. Hennes budskap var inte heller lättsmält för al-Jazeeras publik, hon kritiserade den muslimska världens behandling av icke-muslimer och krävde ett erkännande av det judiska och andra icke-muslimska folk, ”eftersom vi drar nytta av deras välstånd och tekniska framsteg.”

Wafa Sultan anser att det nu pågår en kamp”mellan moderniteten och det muslimska barbariet”, och hennes understatement om att ”ingen jude har hittills sprängt sig själv i luften på någon tysk restaurang” har gjort henne ytterst kontroversiell i den muslimska världen, men också lett till att hon bjudits för föredrag och debatter, både i USA och Europa.

Om sig själv säger hon ”Jag är muslim, men tror inte på islam”, en klyvnad i identitet och självbild som är väl så talande för de avhoppare som från sin exil i västvärlden kritiserar det teologiska och ideologiska tankegods som styr deras forna hemländer. Hon anser att islam, förutom att vara en religion, också är en politisk ideologi som predikar och vill genomdriva sitt program med våld. Mordet på hennes professor Yusef al-Ysef, vid universitet i Aleppo, där Wafa Sultan studerade medicin, fick henne att brutalt vakna till insikt om islam. Mordet utfördes av Muslimska brödraskapet inför ögonen på henne. Medan kulkärven träffade professorn skrek mördarna det välbekanta ”Allahu akbar/ Gud är stor”. ”I det ögonblicket”, säger Sultan, ”förlorade jag allt hopp om deras gud, det blev vändpunkten i mitt liv”.

Viktigast är kanske ändå den bärande livsberättelsen i hennes bok, den som handlar om uppväxt och fostran i Syrien, om familjens historia och de minnen hon bär med sig från studieåren. Gripande är berättelsen om hennes bildningsväg. Som ung brukade hon lägga beslag på urrivna tidningssidor som man haft mat i. När hon torkat bort matresterna kunde hon insupa kunskap om världen, från liberala libanesiska dagstidningar som på den tiden var ett slags kopior av västeuropeisk press. Hon växte upp i en anda av pan-arabism, som hade starkt stöd i familjen. Den allt starkare arabiska nationalkänslan var det viktiga och man förenadas i optimism kring den.

I skolan blev det hennes litteraturlärare som framför allt stödde och uppmuntrade henne och hon började själv skriva.

Sedan hon lämnat Syrien för väst tog det politiska engagemanget hela hennes tid, och boken kommer därför att handla huvudsakligen om de frågor och problem hon ställdes inför.

Sultan vittnar om sin praktiktid hos en gynekolog i Syrien. Eftersom hon studerade medicin på fjärde året välkomnades hon som assistent hos honom. Ofta uppsöktes han av mödrar eller mormödrar till unga flickor som skulle giftas bort. Deras ärende var i första hand att försäkra sig om den unga flickans oskuld, men gynekologen kunde ofta konstatera att de inte bara förlorat oskulden, utan att de också var gravida. Både mödrar och mormödrar visste att deras flickor inte haft några pojkvänner, och att de bara kunde ha gjorts gravida av sina fäder, bröder eller manliga släktingar. ”I många fall hade flickorna just haft sin första menstruation, när de blev gravida” skriver Sultan.

I februari 2008 yttrade hon vid en konferens om kvinnans roll i islam orden som fastställde hennes egen position: ”Jag har bestämt mig för att bekämpa islam. Hör nu vad jag säger: att bekämpa islam, inte politisk islam, inte militant islam, inte radikal islam, inte wahabitisk islam, utan själva islam. Islam har aldrig missförståtts, islam är själva problemet.” I sin bok berättar hon att hon ofta får frågan varför det finns så mycket hat mot kvinnor bland muslimer, och att hon på den alltid svarar: ”Därför att islams gud, Allah, hatar”. Mohammed, hans apostel, tillägger hon, var inte en tänkare utan en krigare. I juni 2009 framförde hon i en artikel kritik mot president Obamas tal till den muslimska världen, och sa att hans världsbild är ”obegripligt präglad av naiva önskningar”. Obamas tal innebar att han ”försummade att ställa upp för de frihetsälskande individerna, befriade araber som jag själv. ”

Sultan är en av grundarna av Former Muslims United, som kritiserar det faktum att islam förvandlats till en totalitär statsideologi vars rättsapparat kontrollerar individens hela liv. Vid sidan av Sultan finns bland frontfigurerna också muslimer från Egypten, Pakistan och Iran samt den forne PLO-aktivisten Walid Shoebat från Betlehem, som nu är amerikansk medborgare.

En passage i boken är särskilt minnesvärd, Sultan säger nämligen att hennes egna döttrar mer kommer att likna Margaret Thatcher än den egna mormodern. Med det menar hon inte att döttrarna ska bli brittiska premiärministrar, utan fria, självständiga kvinnor. I Sverige är jag rädd att ett sådant uttalande bara skulle tolkas som beviset på ett reaktionärt, i bästa fall mycket konservativt, förhållningssätt. Jag blir inspirerad av att se vilka referenser hon använder, eftersom de helt saknar den europeiska räddhågsenheten.

Är då Sultans bok och budskap ett angrepp på den enskilda muslimen? Nej, jag skulle hellre säga att hon uttrycker ett medlidande med alla de vanliga muslimer som hon delade öde med, men att hennes skarpa kritik mot islam riktas mot dess predikanter, ideologer och apologeter. Kvinnor som Wafa Sultan, och före henne somaliskfödda Ayyan Hirsi Ali, betecknas ibland som extrema och har kallats ”yttrandefrihets-fundamentalister”. Vem skulle ha sagt något så oförskämt om de människor som slogs emot Hitlers eller Stalins mordiska regimer? Problemet torde istället vara den ideologiska och religiösa grunden för övergrepp, mord och terror inom islam, som Sultan, Hirsi Ali och många med dem bekämpar med sina ord. Att läsa Sultans bok är i den meningen ett övertygande argument för att de behöver allt stöd de kan få.

Wafa Sultan: A God Who Hates (St. Martins Press, New York, 2009, 244 sidor).

Kulturen vid stupet.Kulturen vid stupet. Ny information.Kulturen vid stupet – ett persongalleri för nyfikna.Kulturen vid stupet – en liten rapport om bokens tre första dagar i verkligheten..

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Allan Hansen

    Er der nogen af jer, der kender den pragtfulde historie, som Wafa Slutan indledder med at fortælle i sin bog
    ” A God who hates 2009,, – det er en meget raffineret fortælling, den har såvel en filosofisk som en psykologisk point og lyder således.

    ” Let me tell you a fable that might explain how I confronted my fears of speaking out against the radical and
    mullahs of Islam,,,,,,,

    – There onc was a strong and inquisitiv young man who loved to travel. In his thirst for knowledge, he moved
    from place to place and traveled from town to town, drinking in wisdom and recording everything that happen to him.
    Eventually, he came to a beautiful village slumbering at the foot of a mountain surrounded on all sides by green hills
    where gentle winds blew intermittenly, delighting the mind and refreshing the heart.
    In this beautiful place, he was shocked to see that the inhabitants of this village were sad.

    They moved sluggishly, dragging their feet, To him they appeared no more than moving phantoms, without body or soul.
    The sight of these phantoms terrified him.
    He became determined to discover what made them so and set off to see a fabled wise man who lived alone, in a hut, cutt off from the village and its inhabitants.
    When he met the wise man, he asked what secret lay behind this great paradox?
    He asked why these people lived in a state of subjugation and dejection in a village where everything would seem to suggest that people would be bleesed whit happiness and well-being.

    The sage came out of his hut and pointed toward the top of the mountain ” Look at that peak.
    An enormous ogre* sits up there. From wher he sits, he raves and shrieks, filling people´s hearts with fear by thratening to gobble
    them up if they leave their homes or do any kind of work at all.
    The people, terrorized by his shrieks, can live only by stealth.
    Only their survival instinct keeps them going. They steal out like mice in secret to gather enough to keep body and soul
    together. Their fear of this ogre has sapped their intellect and depleted their physical powers, reducing them to despair and hopelessness.

    The young man thought for a while and said ” I´m going to top of the mountain. I will talk to this ogre and ask
    what makes him threaten and frighten these people. I will ask him why he wante to prevent them from leading their lives in peace
    and safty,,.

    ” Go up to the top of the mountain? No sane person would risk his life by daring to meet the ogre.
    I implore you not to do it for the sake of your life, young man!,,

    But the young man would not be dissuaded. He was determined to do what he believed had to be done.
    And so, with slow but sure steps, he started on his way to the peak.
    When the young man reached the peak, the ogre did, indeed, seem large at first; however, what he found as he walked
    on astonished him. The closer he got, the smaller the ogre became.
    By the time he arrived he found that this great ogre who terrorized many was smaller than his littlest finger.
    The young man flattened his hand, held out his palm, and the tiny ogre jumped onto it.

    ” Who are you?” the young man asked.

    ” I´m am Fear,” the ogre replied.

    ” Fear of what?” the young man asked.

    ” That depends on who you are. How each person sees me depends on how he imagins me. Some people fear illness, and
    they see me as disease. Others fear poverty, so they see me as poverty.
    Others fear authority, so they see authority in me.
    Some fear injustice, others fear wild beasts or storms, so that´s how I appear to them.
    He who fears water sees me as torrent, he who fears war perceives in me a army, ammunition, and suchlike”.

    “But why do they see you as bigger than you really are?”

    ” To each person I appear as big as his fear. And as long as they refuse to approach and confront me they will never know
    my true size,,. (* ogre = menneskeæder/umenneskeligt uhyre)

    Wafa Sultan runder sin historie af med denne komentar:

    ” I sometimes feel like that young man, a person who rebels against the wisdom of her time.
    I once lived in a village much like the one he discovered, for three decades.
    My love for it became an addiction from which I possessed neither the ability nor the desire to escape. The ogre, for a time, held me in his thrall, but no longer.

    Being enslaved to my own fears of the demon was a terrible time in my life, but I don´t
    regret the experience. For me, all things happen for a reason and that experience only made me stronger. I was not born in that village in vain and I certainly did not leave it in vain.
    I left with a purpose not unlike that young man.

    I fell, on most days, that I must climb the mountain again and again with slow but sure
    steps and confront that ogre who, for me, is the horror of radical islam.
    I do it to show the people of that village how small and cowardly he really is,,.

    Jeg håber at Wafa Sultan´s pragtfulde historie vil hjælpe mennesket – ikke mindst muslimerne til at forstå, at frygt
    er en størrelse man må overvinde og nedkæmpe.

    P.S. Muslimerne lever hele deres liv med frygten for Allah´s grusomme straf
    – det vil i virkeligheden sige intimidering og frygten for trusler og repressalie fra andre muslimer.

    Tak til Wafa Sultan.

    • Josefina Bergfast

      ATT både judendom och kristendom, och också islam, vill beskriva ”de farliga och onda” sidorna i människans jag, i människans ”natur”, som t ex, (särskilt inom kristendomen anses vara), de högmodiga, de giriga, de avundsjuka, de hatiska, de lättjefulla, de kättjefulla och de frossande sidorna, ja, de destruktiva, de förödande och de förstörande sidorna, och inte att förglömma, de ”totalitärt maktlystna” sidorna hos människan som varelse, är ju ganska tänkvärt.

      Det är ju kanske ganska intressant egentligen.

      Människan är ju skapad ”till guds avbild”?

      ”Konstnärligheten”, ”danandet”, ”skapandet” och den ”kreativitet”, som människan uppmanas till inom religionerna, alltså att ”anstränga sig andligen”, (existentiellt), som skall ge existentiella belöningar och goda konsekvenser, i tredje och fjärde led t. om., bör människan kanske ”inte att ta så lätt på”?

      När alltså människan manas, uppmanas, hotas, skräms och förmanas till att verkligen sträva efter att utöva självbehärskning, självkontroll, besinning och ödmjukhet, och inse sin litenhet inför gud, och inför sanningen om människans ”natur”, och om de konsekvenser som kan drabba de mänskliga samhällen som INTE tar någon notis om de råd och anvisningar som förmedlas genom religionerna, så är det realiteter om vem människan är, eller kan vara, egentligen? Om människan struntar i en kontinuerlig kultivering av ”dygder” av olika slag, så kommer konsekvenserna drabba samhället ”som ett brev på posten”?

      Konsekvenserna anses bli att högmodet, girigheten, avundsjukan, vreden, lättjefullheten, kättjefullheten och frossandet bli det som dominerar det mänskliga samhället. Av dessa kommer sedan maktlystnaden och hatet och de ständiga anklagelserna mot ”de andra”, som skyldiga till ”olyckorna”, och det mänskliga samhället faller sönder och samman ”som korthus”.

      Gud säger t.ex. i GT att hans namn är ”Svartsjuk”, och att han verkligen kommer att låta fruktansvärda hemskheter drabba dem som inte tillber och lyder endast honom. Däri ingår lydnaden att tillintetgöra hedningarna och deras gudar, på alla möjliga upptänkliga vis, alla vis tillåtna, och däri ingår också, att som lydnadshandlingar bedra, lura och att inte sätta sig i skuld till hedningarna, men däremot att låta hedningarna försätta sig i skuld, med ränta.

      Om det massmediala rummets alla kanaler verkligen då riktigt anstränger sig att apellera till människors allra ”sämsta och svagaste sidor”, och riktigt uppmanar till att praktisera dem, och mena att det är ”frihet”, och att den är ”fri”, som odlar hänsynslösheten, girigheten, maktlystnaden, avunden, frosseriet, kättjan, högmodet och lättjan, ja, det kanske inte är att förvåna sig då, över de ”konsekvenser” som ”drabbar” (hedningarnas?) samhällen?

      Oförmågorna att kunna motstå både förförelser, lurendrejerier, bedrägerier och förvillelser, står då ”som spön i backen”? Människor blir ”demoraliserade” och ”orenade”, och utan förmågor, resurser eller möjligheter att kunna värja sig mot förfall, degenerering och upplösning? Ingen anses ”trovärdig” och ”pålitlig”, och till slut misstror alla allt och alla?

      Att ”invadera” och ”inta” och ”besegra” sådana ”bearbetade” samhällen och ”kulturer” är kanske inte så svårt?

      Där finns kanske nästan inga motståndskrafter eller självförsvarsförmågor alls?

      Vilka vill ha det så? Vilka tjänar på det? Alla? Några få?

      OM ”några få”, så kanske det också är ”naturens ordning”?

      Vem vet.

  • Peter Buch

    At det var stille når en person havde ordet kunne være en forudsætning for fornuftig debat, flere kunne høre hvad hver enkelt havde at sige, og det kunne forhåbentlig få det totale rod der er udbredt i visse medier til at forstumme.

    Ja, jeg kender den, Allan Hansen, du har gengivet samme historie fornylig andetsteds.

  • Hilmar

    Fik lige ødelagt min landskamp da neger #2 blev skiftet ind. Slukkede med det samme.
    Hvis det fortsætter sådan har jeg set min sidste fodboldlandskamp.

    Negere i den røde og hvide landsholdstrøje er bare forkert. Færdig, slut.
    Det sender et markant signal, for rullende kameraer, at Danmark som etnisk kulturnation afskaffer sig selv.

    Jeg være tro mod min instinktive reaktion.
    Hvis denne kommentar er for “ekstrem” eller racistisk for snaphanen, så tager jeg konsekvensen og finder andre græsgange.

    Ibrahimovic tørner ud for Sverige. Okore for Danmark. Hurrahhh! Hvilken dejlig berigelse.
    Lad os fejre at etniske danskere på alle områder trin for trin; trip-trap-træsko, sætter vores egen identitet på standby for at vise vores grænseløse “rummelighed”. Lad os fejre vor egen etnicitets gradvise forsvinden fra ethvert offentligt accepteret forum.

    Alle sammen nu: HUU-RRAAAAAAAaaahhh for etnisk selvopgivelse!!!

    Nyd jeres regnbue-sport fremover, for negere på landsholdet er blot toppen af isbjerget på en multikulti-tendens der kommer til at fortsætte i en rum tid.
    Og det er en tendens der rummer uhyggelig meget symbolsk betydning.

    Se på Frankrigs landshold. Eller Englands.
    Man skal jo ligefrem lede med lys og lygte efter en etnisk franskmand eller englænder.

    Kan de af jer der finder min kommentar for yderligtgående, stadig oprigtigt tiljuble og “holde med” et fodboldlandshold med 4 negere? -5? -6? Hvad med et par arabere og koreanere til at fuldende harmonien?

    Hvornår slutter jeres identifikation med fodboldlandsholdet mon? Min slutter ved 2 ikke-etniske “danskere”.

    Min glæde ved at se landskampen svandt ligeså hurtigt ud af mig, da jeg så Okore stå klar på sidelinjen, som luften ud af et bildæk punkteret af en nydansker i Tingbjerg eller Gellerup.

  • Allan Hansen

    Hilmar nu STOPPER du!!!

    Som gammel musiker jazz/bosa nova/blues og Soul står jeg i dyb gæld til den sorte mands/kvinde kultur.
    Jeg hverken kan eller vil finde mig i, at du sviner folk til – blot på grund af deres hudfarve.

    Jeg har selv haft to meget smukke sorte kærster.

    Da jeg boede i U.S.A spilede jeg med mange skide gode sorte musiker!

    Og vil hævde, at de sorte spiler bedre jazz, bluse og soul musik end de hvide – det kunne for nogle lyde racistisk – men sådan er det bare
    Jazz, Blues og Soul er den den sorte mands/kvinde´s musik.

    Når jeg så har sagt det, er meget vigtig, at man gør sig klart at racismen ikke en en ONE WAY ROAD.

    Mens jeg boede i New York fortalte mine sorte venner, om forskelige områder hvor hvid man aldrig bør vove sig ind!

    “Hvorfor spurgte jeg naivt?

    Svar: Fordi dette er sorte ghettoer, som hader alle hvide mennesker.

    I løbet af de sidste 10 år er 3.000 hvide farmer blevet myrdet i Syd afrika og albino neger, er jaget vildt i Afrika.

    Pointen er naturligvis, at racismen ( som man egentligt burde betegnes som fremmed had ? ikke er nogen hvid mands “opfindelse, men det findes i i alle kulture.

    Det handler altså ikke om racer og derfor, er racismen en falsk betingelse – det, der er tale om fremmed had og de findes i alle kulture.

    Men hvis racisme bliver brugt , som redskab mod politiske modstander (den politiske korrekthed eller ukorrekthed) Så leger man med meget farligt sprængstof – hvor rationaliteten fortaber sig i tåger idet man blander etisk og race begreberne sammen og ender i nowhere-land.

    Det er folk som dig jeg får kvalme af !!
    Jeg er islamkritikker, men ikke muslimhader!

    Så enten stopper du eller også stopper jeg – det hverken kan eller vil jeg finde mig i.

    MVH Allan Hansen.

    Ps. Jeg elsker også Buddhister, Hinduer, jøder, indianer, eskimoer og andet godt folk.

    • Hilmar

      Stavefejlene, vulgariteterne, selvmodsigelserne, de overfladiske følelses-reflekser, jazz-referencerne, “had”-referencerne og de andre floskler er så forudsigelige at jeg falder i søvn . . .

      Globaliseringen som den udspiller sig i dag, betyder folkemord for den nordeuropæiske type.
      Det er et uerstatteligt tab for verdens sande mangfoldighed.
      Finis.

      Godnat.

    • PK

      Hej Allan…har nydt Jazz i over 50 år…ja såmænd, tiden går.
      Lytter lige nu til Flip Phillips, hvor Dick Hyman er på piano..
      Pladen er A Real Swinger.
      Du har ret ang. hvem, der spiller godt i forhold til , men der er jo gode folk
      Bix…Bill Evans osv osv…

      Holder også meget af fordbold , og har tænkt over det med afrikanske spillere.
      De er gode , ingen tvivl, men når mange topeuropæiske hold løber på bane med 6-7 afro. så er min tanke;
      ender det med at vi hvide ser på afrikanere, som spiller( for os)?
      ” spiller de fodbold? Nej det har jeg afrikanere til”….bare en joke , for lønnen er bestemt godkendt….
      Lidt i hast…..

  • Jonny

    För att vara uttalad “antinationalist” har Herr Nydahl en märkligt välutvecklad medvetenhet om det skånska, det svenska och det danska… 😉

    Sedan ska Herr Nydahl vara glad för Christian Clausens skull. Nordeas koncernchef är ju dansk.

  • Allan Hansen

    P.S. Jeg har stadig mange sorte etc. venner rundt omkring i verden, som er bedre begavet
    end Hilmar!!! Sorry.

  • Vivi Andersen

    Kære Allan Hansen.

    Vær dog ikke så mavesur !

    Hilmar har ret til at have de holdninger og meninger han lægger for dagen – hvilke ikke gør ham til et ringere begavet menneske end dine mange sorte venner !

    Var den gode begavelse dominerende i Afrika ville der garanteret være anderledes, positive forhold dernede for afrikanerne, tror du ikke ?

    • Hilmar

      Tak Vivi.
      Glæder mig umådeligt, at høre livstegn fra andre frit-tænkende individer i denne ellers så gennem-indoktrinerede og “hollywoodiserede” befolkning.

      Men jeg ved, at der heldigvis stadig findes mange, unge som ældre danskere, der ikke lader sig hjernevaske af globalisternes propaganda i biograffilm og mainstream-TV.

      Nogle mennesker har bare en stærkere personlig integritet, og en mere rodfæstet kulturel modstandsdygtighed end andre.
      Man kan vel egentlig godt tale om en slags “kulturelt immunforsvar” som kan træde i kraft hos den bevidste vesterlænding hvis helst flere af følgende forudsætninger er opfyldt.

      1. Genetisk medfødt disposition for kritisk, analytisk tænkning (nysgerrighed, skepsis)
      2. Familiemæssig multi-generationel kulturel og traditionel overlevering (sange, skikke, moral, osv.)
      3. Sund levevis uden for megen kemi og GMO fødevarer (har indflydelse på hjernens funktionsevne)
      4. Tilstrækkelig grad af lokal eller national kulturel overlevering

      Dit navn er for øvrigt fint, idet det både refererer til liv (viva) og et dobbelt “vi”. Samt selvfølgelig viv, som i betydningen “kone”.

  • Peter Buch

    Javist, det hjälper att låsa in sig. At organisere sig.
    Spørgsmålet er mere hvorfor så få bosættelser dækker større områder med effektiv overvågning og nærhed af væbnede styrker og lidt mere med avanceret udstyr og personel…, ikke at det ikke fungerer.

    Det, der også kunne definere menneskers bosættelser – at der foregår og eksisterer overvågning, afspærring, kontrol, væbnet personel er nær- er det eneste der fungerer i virkelighedens verden, at tro verden er retfærdig eller der i denne verden er tale om en børnefødselsdag blandt engle, og du er med som gæst hver dag er- en illusion.

    Godmorgen.

  • En Mand

    Hilmar

    Snaphanen og ligende Blogs handler om kulturkamp ikke racekamp, hvis du ønsker racekamp så findes der en lille forening i Danmark du kan støtte og finde ligesindede hos, der er også mulighed for at udfolde din skrivelyst på deres hjemmeside.

    så du ikke skal bruge for meget tid på at surfe rundt på nettet er her linket:

    http://www.dnsb.info/

    Så skulle din lykke vidst være gjort

  • Allan Hansen

    Jeg kritisere ideologi, holdninger og religiøst galskab, men ikke enkel personer
    og da slet ikke deres hudfarve.

    I øvrigt er nogle af verdens bedste fodboldspiller, fotomodeler og forfatter etc. etc sorte mennesker.
    Mit navn skal ikke stå på en blog med så ekstrem ubegavet stakler, som Hilmar hvis minder værkomplekser
    er så pinelige (low – life).

    Et har vi dog ét tilfældes Hilmar og det er tallet 44.
    For mig er det min skostørrelse for dig er det din Iq.
    Goodbye goat.

  • Pingback: Wafa Sultan: islams gud är besatt av hat « Avpixlat()

  • Hilmar

    Der synes at være en beton-konsensus her på Snaphanen om helt kategoriske og forsimplede parolers gyldighed, såsom: “Islam er slem“, “racisme er had/tankeforbrydelse” og “Israel samt alle ikke-muhamedanske negre er gode per definition og hævet over enhver kritik“.
    Så længe man holder sig indenfor dette ret snævre åndelige reservat, med et ofte mainstream-defineret og tydeligt mainstream-indoktrineret, smalt spektrum af tilladte verdensanskuelser, kan holdninger og tabuer lystigt udfordres, og der kan debatteres tilsyneladende fordomsfrit (hvilket til tider kan være ganske frugtbart).

    Hvis man derimod formaster sig til at ridse lidt i stentavlerne, f.eks. den om det antiracistisk dogma, [oh gys, oh gru!] bliver man åbenbart klassificeret som tankeforbryder hurtigere end Anna Mee Allerslev kan nå at sige ordene “inklusion” og “inkluderende”.

    Her en kavalkade af Allan Hansen’s geniale og IQ-svulmende citater, verbatim et litteratim, til at illustrere min påstand:

    Pointen er naturligvis, at racismen ( som man egentligt burde betegnes som fremmed had ? ikke er nogen hvid mands “opfindelse, men det findes i i alle kulture.

    Siden ordet “racisme” som bekendt er blevet verdens mest vagt og tåget definerede begreb, er det også blevet til et veritabelt sprogligt tag-selv-bord, og man kan score gratis points på blot at invokere; at påkalde sig dets næsten magiske magt – og så herefter frit vælge imellem sine foretrukne moraliserings-varianter.

    I øvrigt er nogle af verdens bedste fodboldspiller, fotomodeler og forfatter etc. etc sorte mennesker.
    Mit navn skal ikke stå på en blog med så ekstrem ubegavet stakler, som Hilmar hvis minder værkomplekser
    er så pinelige (low – life).

    – Ordret citeret. Man fristes næsten til at ønske: “Happy Kwanzaa!”

    Mere åndelig rigdom øst direkte fra de evige teenageres uudtømmelige kar:

    Og vil hævde, at de sorte spiler bedre jazz, bluse og soul musik end de hvide – det kunne for nogle lyde racistisk – men sådan er det bare
    Jazz, Blues og Soul er den den sorte mands/kvinde´s musik.

    Hvad med gangsta hip-hop? – er “sorte” også bare naturligt bedre til det?
    Hvad med voldtægter og overfald på hvide kvinder? – også bare en naturlig “overlegen” disponering?

    Her en virkelig perle af klogskab:

    Et har vi dog ét tilfældes Hilmar og det er tallet 44.
    For mig er det min skostørrelse for dig er det din Iq.
    Goodbye goat.

    Man tror det er løgn, men det er ordret citeret. Copy and pasted direkte fra kilden.

    Visdommen fra de gymnasiepige-moraliserende antiracister er nærmest uendelig:

    Som gammel musiker jazz/bosa nova/blues og Soul står jeg i dyb gæld til den sorte mands/kvinde kultur.
    Jeg hverken kan eller vil finde mig i, at du sviner folk til – blot på grund af deres hudfarve.

    og selvfølgelig,

    Det er folk som dig jeg får kvalme af !!
    Jeg er islamkritikker, men ikke muslimhader!

    Så enten stopper du eller også stopper jeg – det hverken kan eller vil jeg finde mig i.

    MVH Allan Hansen.

    Ps. Jeg elsker også Buddhister, Hinduer, jøder, indianer, eskimoer og andet godt folk.

    Du er vel nok en kærlig mand, Allan.
    Men betyder det så, at du hader de folkeslag der ikke er opregnet på din kærlighedsliste? – eller er det kun slemme racist-tankeforbrydere som kan hade? – og som man må tillægge motiver de ikke har givet udtryk for?

    Lad mig prøve at forstå dig når du skriver:

    Hilmar nu STOPPER du!!!

    og,

    Så enten stopper du eller også stopper jeg

    – Betyder det så, at du helst så meninger som ikke flugter med dine egne fjernet fra virkeligheden?

    Er det virkelig smertefuldt at få lirket lidt ved sine antiracistiske beton-fordomme, at man straks som per refleks tilsidesætter enhver mulighed for refleksion og springer direkte til det slet skjulte ønske om censur og tankekontrol.

    Du har set for mange hollywood-film, og absorberet for mange af klichéerne om racisme, Allan.
    Og du har jazzet for meget rundt med racistiske negre i New York til at du evner, at se virkeligheden i øjnene.
    Synd for dig.
    Men dine håbløst imbecile kommentar frembyder ikke desto mindre en perfekt anledning til at demonstrere hvor tyndbenet antiracisme-dogmet er.

    Tak fordi du (ganske ufrivilligt må jeg formode) selv kontinuerligt diskvalificerer det standpunkt du forsøger at gøre dig til talsmand for.

    QED.

    • “beton-konsensus her på Snaphanen” – enhver er velkommen til at skrive en kronik, der divigerer fra min og LFPC s opfattelse. Der er bare ingen, der har gjort det. Ytringsfriheden gælder for enhver indenfor de ret vide grænser, vi meget sjældent må markere.

      Det er ikke så meget af hensyn til os uvenlige medier, nu fandt vi jo ud af, at kan de ikke finde andet snavs på os – ikke egang i kommentarerne, så opfinder de bare noget ud af den fri luft. Eks:

      Indsigelse mod Weekendavisen-artikel d. 5 august

      Der er mange andre kneb. I går kunne man i Deadline se Johannes Møllehave lave citatfusk på Jesper Langballe: “Muslimer en en pest” sagde Møllehave Langballe har sagt. Det har han som bekendt aldrig sagt. Men hvad, Mølleshave nye politiske idol er maoisten og Pol Pot dyrkeren Olof Lagercrantz, DN. Og så siger Møllehave endda i samme program, at han er blevet klogere med årene………

      • Hilmar

        Det glæder mig, at den kan udfordres.
        Men jeg vil stadig kunne sandsynliggøre at den findes her, beton-konsensus’en altså.

        Hvornår har Snaphanen f.eks. sidst præsenteret materiale der åbner for andre forklaringsmodeller for Vestens postkulturelle krise end muhamedanismens fremfærd eller en overfladisk kradsen lidt rundt i ’68ernes indflydelse?

        Jeg er godt klar over, at Snaphanen har et ganske velafstemt udgangspunkt for sine offentliggørelser; positioneret næsten som inden for en genre.
        Men det forekommer mig alligevel symptomatisk, at så stor en del af artiklerne bærer præg af en ganske bestemt vinkling. – Nemlig et, for så vidt ganske legitimt, anti-islamistisk og også ofte decideret islam-kritisk synspunkt, der dog altid undlader at belyse helt bestemte problematikker omkring globaliserings-agendaens oprindelse.

        Men igen, jeg anerkender at du har et publikum som forventer en bestemt nuancering.
        Og jeg formoder, at du også ganske bevidst gør dit yderste for at undgå enhver antydning af “sammensværgelses-teorier”.

        Så jeg plæderer ikke for, at du på nogen måde skulle være forpligtet til at omlægge din redaktionelle linje, bare fordi jeg har nogle andre idéer – hvilket ville være ganske uforskammet.
        Jeg påpeger blot, at der, især i kommentar-sektionen, synes at være en ganske bestemt “tone” der måske nok har dannet en smule intellektuel, skal vi sige . . . gigt i diskussionerne.

        Eller et “reservat” af tilladte meninger, som jeg forsøgte at forklare i replikken ovenfor.

        Du kan jo selv læse reaktionen der kom prompte, da jeg “trådte ved siden af” . . .

        • Hilmar, jeg var godt klar over, at du overvejende mente kommentarerne. Og til det andet kan jeg ikke sige andet, end at vi mildt sagt ikke er nogen omnibus-avis. Vi forsøger at fylde nogle små huller med lidt alternativ info. Det som to mand nu har tid til at læse og skrive. Og filme og fotografere, for resten.

        • Jonny

          Hvornår har Snaphanen f.eks. sidst præsenteret materiale der åbner for andre forklaringsmodeller for Vestens postkulturelle krise end muhamedanismens fremfærd eller en overfladisk kradsen lidt rundt i ’68ernes indflydelse?

          Men det forekommer mig alligevel symptomatisk, at så stor en del af artiklerne bærer præg af en ganske bestemt vinkling. – Nemlig et, for så vidt ganske legitimt, anti-islamistisk og også ofte decideret islam-kritisk synspunkt, der dog altid undlader at belyse helt bestemte problematikker omkring globaliserings-agendaens oprindelse.

          Skulle du kunna förklara lite mer detaljerat vad du avser med:
          – “andre forklaringsmodeller for Vestens postkulturelle krise”, och
          – “helt bestemte problematikker omkring globaliserings-agendaens oprindelse”?

        • Peter Buch

          Materialet- det Snaphanen bragte, som kunne forudsættes set- der omtaler andre forklaringsmodeller for Vestens postkulturelle krise end muhamedanismens fremfærd respektivt kradsen lidt rundt i ’68ernes indflydelse, findes i de talrige poster om eksempler på indvandrings størrelse og følger, samt kommentarer dertil, kommentarer der er indsat af redaktionen, og andet materiale der mig bekendt overhovedet ikke beskæftiger sig med en hævdet postkulturel krise, men har andet udgangspunkt og sigte.
          Om given forklaringsmodeller på det nævnte som sådan er Snaphanens ærinde kunne vist være et spørgsmål, der blev forsøgt besvaret før materialets fordeling med hensyn til emner og vinkling blev undersøgt, men foretag dog venligst en optælling og rubricering selv før påstanden om at Snaphanens materiale kan ses med de to nævnte hovedsynspunkter dækkende som en generel beskrivelse af materialet fremsættes.
          På forhånd tak.

        • Hvornår har Snaphanen f.eks. sidst præsenteret materiale der åbner for andre forklaringsmodeller for Vestens postkulturelle krise end muhamedanismens fremfærd eller en overfladisk kradsen lidt rundt i ’68ernes indflydelse?

          Måske du skulle bruge lidt mere tid på at læse hvad vi rent faktisk skriver, frem for at lytte til Radio Holger. Du vender vores linje – for så vidt at vi har sådan en – på hovedet. De fleste læsere er vistnok helt på det rene med at vi opfatter islam som et onde der vinder frem som konsekvens af en udvikling vi prøver at indkredse forklaringer på, og som altså er mere et symptom end en årsag.

          Vi bilder os ikke ind at være så bredt eller dybt funderet som f. eks. Fjordman, og de bidrag til forklaringer vi fremlægger her skal ikke forstås som andet end hvad der stimulerer og inspirerer os selv, og måske er små skridt frem mod en forståelse der vel at mærke aldrig når sin konklusion. Måske kradser vi overfladisk, men dette er bare udtryk for ærlighed og et ønske om ikke at være prætentiøse. Take it or leave it.