Af Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Förljugenheten ligger som en tung inlandsis över landet där tvångsmässig konsensus och åsiktsförföljelse mot oliktänkande har fått härja fritt i årtionden. Det kallas demokrati. Men precis som i en diktatur förlamar och förgiftar förljugenheten människornas sinnen, sprider rädsla och gör luften tung att andas. Längst inne i inlandsisens kärna ligger de förbjudna sanningarna inkapslade som utdöda djurarter. Förljugenhetens inlandsis skapar ett samhälle som ruttnar inifrån. Där fakta förtigs och allt färre vågar vara ärliga blir utvecklingen ohållbar.
För en tid vänder jag Sverige ryggen. Jag har fått nog. Jag behöver frisk luft att andas. När jag stiger ombord på planet som för mig långt bort är det ett sönderfallande land jag lämnar bakom mig. Bara de mest förhärdade verklighetsförnekarna kan påstå något annat. En 44-årig småbarnsfar, Tommy Lundén, blir helt oprovocerat misshandlad till döds av ett gäng afrikaner i Ludvika veckan före jul.
En 29-årig kvinna blir brutalt gruppvåldtagen av upp till elva afghanska asylsökande män i en av Migrationsverkets lägenheter i Mariannelund. Men för den vänsterextrema statssubventionerade tidskriften Expo är det inte att en ung kvinna har fått sitt liv förstört av den grövsta gruppvåldtäkten i Sverige någonsin som är problematiskt. Nej, det är ”flyktingarna” det är synd om, de trakasseras nämligen, och det finns ingen lokal som underlättar integrationen i Mariannelund.
Är de illegala vapnen självutlösande?
Fem dödsskjutningar i Malmö sedan slutet av november – och media och så kallade ”experter” som Jerzy Sarnecki och Sven Granath, Brå (Brottsförebyggande rådet), gör sitt yttersta för att bortförklara det dödliga våldet.
Problemet är den stora tillgången till illegala vapen, hävdar de. Men vilka är det som använder vapnen? Det får vi inte veta. Är vapnen självutlösande? Om ingen trycker på avtryckaren blir det inga mord. Men i ”experternas” utsagor lyser gärningsmännen med sin frånvaro. Inte en enda gång nämns ordet ”invandrare” fast alla vet att detta handlar om importerad kriminalitet och att det som händer i Malmö, Ludvika och många andra svenska samhällen är en direkt följd av Sveriges hämningslösa invandringspolitik. Detta är den påtvingade mångkulturen i sin ofrånkomliga konsekvens. Förljugenheten blommar med skamliga taggförsedda blomster. Allt får sägas utom sanningen. Hur står de här lögnarna ut med sig själva?
”Varför Skåne sticker ut kan man bara spekulera i”
Enligt Brås forskning är Skåne och Malmö betydligt mer drabbat av dödligt våld kopplat till kriminella konflikter än övriga landet. I Skåne som helhet är siffran den dubbla jämfört med riksgenomsnittet. Vad siffran är för Malmö vågar Brå inte redovisa. Som den statliga förljugenhetens apostel kläcker Sven Granath ur sig:
” Varför Skåne sticker ut kan man bara spekulera i.”
I all sin ynklighet och ryggradslöshet är det en fantastisk mening. Bättre kunde det inte ha sagts i DDR eller någon annan diktatur. Om vi alla som goda diktaturmedborgare hjälps åt och blundar riktigt hårt så undgår vi kanske att se det alltför uppenbara: hur det forna välfärdslandet Sverige med Malmö och Södertälje i spetsen faller sönder i våld, segregation och kriminalitet. Tills motsatsen är bevisad finns bara en förklaring: det är så här våra politiker vill ha det.
Bilden av Malmö är problemet
På Sydsvenska Dagbladet framhärdar den Malmöälskande trojkan Heidi Avellan, Rakel Chukri och Per Svensson i att föra sin hastigt krympande skara läsare bakom ljuset med avledande manövrer. Det är ingen fara med Malmö, får vi veta. Det är bilden av Malmö som är problemet. Det är alltså inte den långt gångna förslumningen och kriminaliteten i Malmö, inte det verkliga, brutala våldet som får människor att fly staden i tusental varje år. Om människor bara hade en mer positiv bild av Malmö kan dödsskjutningarna få fortgå i evighet utan att det gör något. Slutsats: det är inte verkligheten som är problematisk, det är människors uppfattning av verkligheten som gör livet surt för propagandisterna på Sydsvenskan. Om vi bara ändrar våra tankemönster om Malmö så försvinner problemen. Enligt Per Svensson är Malmö en välmående, strålande underbar stad där han trivs alldeles utmärkt, och det, får vi veta, är tack vare invandringen.
Vanmaktens manifestationer
Just när jag skriver det här har Malmöborna gått ut på Gustav Adolfs torg för att delta i ännu en i den oräkneliga raden av ”ljusmanifestationer mot våldet”. Denna gång på uppmaning av Malmöbon och politikern Luciano Astudillo (s) – chilensk invandrare och en av de mångkulturförespråkande politiker som bär ansvaret för våldsutvecklingen i Malmö.
”Det känns bra att delta, man känner att man har gjort något” förklarar en ung kvinna trosvisst och självbelåtet i SVT Rapport. Hon verkar övertygad om att hon har ”gjort något”. Frågan är vad? På vilket sätt påverkar ljusmanifestationer det dödliga våldet? Är det någon som tror att facklor och marschaller får importerade våldsverkare att tveka på avtryckaren nästa gång? Hur många ”ljusmanifestationer” och fackeltåg, hur många blomster- och nalleprydda mordplatser orkar svenska folket med innan man inser den totala meningslösheten i handlingarna? Vem är det man försöker övertyga? Vad är budskapet och vilka är mottagarna?
Var finns ljusmanifestationernas dådkraft när fackelbärarna går till val och röstar på just de partier som har importerat och kommer att fortsätta importera utländska våldsverkare utan ID-handlingar och därmed bäddar för fortsatt våld och nya mord? Mer än något annat är fackeltågen manifestationer av vanmakt. De är barnets böner om ljug-mig-en-saga och naiva besvärjelser om att verkligheten inte ska vara så hemsk som den är.
Politiskt ansvar utkrävs inte i fackeltåg utan vid valurnorna.
”Strukturella problem bakom våldet”
Daniel Persson försöker sig på en analys i en ledare i Svenska Dagbladet . Det går inte så bra.
”Sedan slutet av november har fem människor skjutits till döds i Malmö. Bakom de mänskliga tragedierna som våldet har orsakat finns strukturella problem som tillåter detta ohållbara scenario att fortsätta” skriver han.
Aha! Det är ”strukturella problem” som får människor att skjuta ihjäl varandra? Det är alltså strukturer, inte människor, som mördar? Och så har vi de illegala självavlossande vapnen, förstås. Men inte bara det. Sedan har vi incitamenten!
”Incitamenten att begå brott måste minska på alla områden” fastslår Daniel Persson. Vilka incitamenten är för att döda andra människor och hur incitamenten ska minska framgår inte. Men ”strukturella problem” och ”incitament” är perfekta begrepp för ledarskribenter som ser som sin uppgift att avleda, desinformera om och mystifiera mångkulturens härjningar så att allmänheten inte ska kunna dra korrekta slutsatser.
Dagens Baltimore – morgondagens Malmö?
Den som vill förbereda sig för ett möjligt framtidsscenario för Malmö, Södertälje och andra svenska samhällen i sönderfall rekommenderar jag att se HBO-serien ”The Wire”, av en enig internationell kritikerkår lovprisad för sin realistiska och mångfacetterade bild av livet i Baltimore, Maryland. En stad med drygt 600 000 invånare där 65 procent av befolkningen har kommit att utgöras av svarta.
Serien är en brutal skildring av en dödligt skadad stad där narkotikahandel och våld har tagit över, en stad där rädslan härskar, uppgivenheten är total och barn börjar langa narkotika redan i 10-12-årsåldern, där föräldrarna inte klarar att vara föräldrar, skolan har kapsejsat, skötsamma skattebetalare flyr gangsterväldet och skatteunderlaget ständigt minskar med penningbrist och ytterligare förfall som följd. I tomma, övergivna och igenbommade hus staplas liken av mordoffer som utgör restprodukterna i kriget mellan knarkgängen. En underbemannad poliskår kämpar en hopplös kamp mot den organiserade brottsligheten. Staden sjunker snabbt mot sin egen utplåning.
Braket från två mentala isbrytare
Då, just då, när kompakt mörker råder och förljugenhetens inlandsis inte bara ligger tung över Sverige utan utökar sin areal för varje dag hörs braket från två mentala isbrytare. I en och samma vecka och i samma tidning (Dagens Nyheter) attackerar de förljugenheten så det ryker. Deras namn är Lena Andersson och Bengt Ohlsson. De angriper lögnen på var sitt sätt och från olika utgångspunkter, men budskapet är detsamma: bort med likriktning, klichéer och hyckleri! Med våra tankar och attityder skapar vi det samhälle vi lever i.
Jag vill påstå att Lena Anderssons och Bengt Ohlssons artiklar betyder något. Jag vill tro att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att se dem som de första tecknen på att någonting var på väg att hända i det svenska debattklimatet. De första sprickorna i konformitetens Berlinmur – i Dagens Nyheter av alla tidningar.
”Demokratin är en mentalitet, liksom diktaturen”
Det som formar ett samhälle är det som försiggår i människornas tankar och föreställningar. Det är utgångspunkten för vad Lena Andersson skriver i en text som är genomlyst av insikt.
”Demokratin är en mentalitet. Frågan om hur jag skulle agera i en diktatur besvaras av min anpasslighet i dag. Så länge vi orienterar efter värmekällorna och undviker det som riskerar att frysa ut oss är vi färgade av diktaturens mentalitet, anpassligheten” skriver hon.
Hon fortsätter:
”De flesta människor i frihetliga demokratier har nog uppehållit sig vid frågan hur de skulle agera i en diktatur. (…) Vi tror gärna att vi är skyddade om vi bejakar de grupper och annorlundaheter som förföljts av diktaturen. Vi är på vår vakt i just det avseendet eftersom vi lärt oss hur diktaturen har behandlat dessa kategorier. Det vakthållandet är bra, men försåtligt om vi slår oss till ro med att det gör oss till demokrater. Diktaturen känns inte igen på vilka den stöter bort, utan på den samfällda och av makten applåderade bortstötningen som sådan och dess irrationella, tvångsmässiga, gemensamhetsskapande åtbörder.”
”Vi är mentalt rustade för utrensning”
Det är den samfällda och av makten applåderade bortstötningen av vad Lena Andersson kallar ”paria” som hon vill göra sina kolleger i den opinionsbildande eliten uppmärksam på, och hon är ärlig nog att innefatta sig själv i den utveckling hon varnar för:
”Vi som sätter den moraliska dagordningen genom att skriva, påverka det kollektiva tänkandet, belöna de goda hållningarna i prisjuryer och stipendienämnder, vi är mentalt rustade för utrensning och renhållning den dag det är något annat som gäller. Vi har tränat oss på Sverigedemokraterna och andra som inte söker bekräftelse i de påbjudna värderingarnas värme utan ifrågasätter vår världsåskådning. Vad grupperna heter och representerar skiftar men den kollektiva suggestionen är densamma, idén om fienden som bärare av det som måste bort ur oss själva och samhällskroppen.”
Parian kan man avsky utan argument
Diktaturens problem är att den aldrig är målet utan medlet, skriver Lena Andersson. Den uppstår i det goda syftet att skydda ”det rätta” mot den upplevda fienden. ”Den börjar inte med stövlar och armbindlar utan som en dröm och en daggdroppe.” I dagens svenska debattklimat erkänns inte anpassligheten och den politiska korrektheten som anpasslighet utan ses som föredömlig lojalitet och ett försvar av ”det goda”.
”Någon är alltid paria inför samhällsmakten. Paria är den som det är belönande att förakta, som man kan avsky utan argument, och som det är riskabelt att inte oavbrutet ta avstånd från. I konformismens mentalitet kan höga politiska makthavare få för sig att det är modigt att yttra att de inte vill ta i parian med tång. Att detta är lönsam anpasslighet snarare än mod tiger vi om för att inte bli påkomna med att försvara de smutsiga.”
Dagens smutsiga paria är Sverigedemokraterna
Dagens smutsiga paria är som alla vet Sverigedemokraterna, ett demokratiskt invalt parti i Sveriges riksdag som det är fritt fram att angripa med fysiskt och psykiskt våld, hån, lögner, demonisering, uteslutning och avsky – och inkassera belöningar efteråt, applåderna och den sköna känslan av att höra till rätt grupp och ha de rätta åsikterna. Det är mig veterligen första gången en ansedd publicist vågar sätta fingret på den här vidriga formen av politisk och social mobbing av ett enskilt parti – utan att i nästa andetag försäkra att man personligen givetvis avskyr Sverigedemokraterna. Det känns genant att behöva säga det – men det är modigt.
Lena Andersson ställer några frågor som var och en bör ställa sig när man funderar kring diktatur, demokrati och anpasslighet.
Bemöter jag en annan världsbild med argument eller underförståddheter?
Hyser jag demokratiska värderingar av övertygelse eller av konformism?
Står jag fast vid dem den dag de börjar kosta? I dag kostar de inget. De belönar mig.
Jag rekommenderar alla att läsa hennes text i sin helhet. Korta utdrag kan inte göra den rättvisa.
Behovet av tillhörighet tvingar oss till konformism
Bengt Ohlsson tar sin avstamp i ett Stockholmscentrerat perspektiv, nämligen i den kulturvänster som flockar sig så talrikt på såväl medias kulturredaktioner som på det Söder där han själv bor. ”När ska det röda rinna av kulturens fana?” frågar sig Ohlsson. Man förstår att det är ett uppbrott som har legat och gnagt länge och som kostar på, han kommer ju att stöta ihop med sina gamla polare i kulturvänstern även nästa gång han går och handlar på Konsum. Hur många kommer att säga hej och småprata vid mjölkdisken då?
Bengt Ohlsson nalkas ett resonemang utifrån andra utgångspunkter än Lena Andersson. Men egentligen skriver de om samma sak: hur vårt ängsliga behov av tillhörighet och vår skräck för att bli uteslutna ur gemenskapen tvingar oss till konformitet. Och ”diktatur är det högsta stadiet av konformism. I konformismens mentalitet behöver man inte argumentera för vissa tankar och handlingar annat än mycket ytligt om de är de rätta enligt dem som utmäter belöningar och bestraffningar” skriver Lena Andersson.
”Jaha, så du bryr dig inte om människor?”
Även i kulturvänstern – i synnerhet inom den – handlar det om att bekänna sig till de rätta åsikterna och markera kraftfull distans till parian för att få vara med i gemenskapen.
”Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta … jaha … så du bryr dig inte om människor? Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas? ” skriver Bengt Ohlsson.
Han fortsätter:
”En och annan kanske tycker att jag överdriver. Det är ganska naturligt. Alla som sett till att utropa sig själva till normen, och avfärda alla avvikelser som ovidkommande knottprickar på framåtskridandets breda vindruta, brukar inte bli glada av att få det påtalat för sig. (…) Men för vänstermänniskor är det självklart att förebrå mig för att jag kritiserar människor som ”ändå gör någonting”. Och att ”göra någonting” är så bortom alla tvivel synonymt med att göra något för Den Rätta Saken. Jag hör aldrig någon urskulda Sverigedemokraterna med att de ”ändå gör någonting”, och jag hör aldrig någon försöka avstyra en pajkastning mot Jan Björklund med att han ”ändå gör någonting”.”
”Det är vi mot makten”
”Att ”gå maktens ärenden” är på kultursidorna det värsta man kan göra, och det är en sån maffig anklagelse, det skapar en skön subversiv gerillagemenskap mellan alla oss som sörplar vår frukostfil, det är vi mot ”makten”, ja, med undantag av den här vilsegångne pajsaren som börjar ”gå maktens ärenden”. ”Makten” är ett användbart begrepp i kulturdebatter, eftersom man kan förlägga den var helst det passar en, utom hos en själv.
Just det. Någon vill oss illa. Därför måste vi vara på vår vakt. Inte minst mot fiender inom de egna leden. Folk som börjat gripas av den småborgerliga smittan. Det här är ett tänkande som skapar samhörighet och sammanhållning. Men också väldigt rädda människor. Allt ont förläggs utanför en själv. Eller som Sartre sa: “Helvetet, det är de andra.”
I kulturvänstern lever alla på samma sätt
I Bengt Ohlssons omgivning på Söder lever i stort sett alla på samma sätt, skriver han:
”De har ett jobb de trivs hyfsat med, många har sin egen lilla rörelse eller en enskild firma och de gnor och ligger i och promotar sig själva på olika sätt och håller sig framme, och när det går bra för dem gläds de däröver och de gläds åt pengarna de tjänar, och de hittar på olika finurligheter för att betala så lite skatt som möjligt, ofta byter de bolagsform, och för pengarna de tjänar köper de olika prylar och manicker som de tycker om, och de reser till spännande ställen eller köper kanske ett sommarställe som ligger en bit utanför stan och dit man måste åka med bil, ja, det går visserligen att ta bussen men hur kul är det på sommaren när man har med sig en massa pinaler. Så här lever de allra flesta. Och de har inga problem med det.
Den radikala kulturchefen gnetar åt sig lite till
Problemet uppstår när de andra får för sig att leva på samma sätt. Det är då det skiter sig. Det är då det plötsligt blir ett pannrynkigt bekymmer att jordens resurser är ändliga och att haven dör och isarna smälter. Det är då det börjar talas om den förfärliga och tarvliga konsumismen som urholkar våra själar och förgiftar vår planet. Konsumismen är alltid de andra. Själv måste jag visserligen köpa en Iphone, men det beror på att jag har ett så högt utvecklat skönhetssinne att det mer eller mindre krävs av mig.
Men vi tar det som något självklart att Den Radikala Kulturchefen (Åsa Linderborg, Linderborg kommunistisk kulturchef på Aftonbladet, min anmärkning) inte vill skatta bort miljoninkomsterna från sin bästsäljare, utan att hon köper en skrivarlya för att gneta åt sig lite till. Sen hänger hon på sig sin lilla röda stjärna och skriver något flammande inlägg.”
”Det är så självklart att någon ena veckan kan skriva ett manifest som vänder sig mot tillväxttänkandet, och veckan därpå kräva ökade anslag till sin statligt finansierade verksamhet”
skriver Bengt Ohlsson och avfyrar den verkliga stjärnsmällen i kulturvänsterns veka liv:
”Jag börjar långsamt vänja mig vid tanken på att det finns människor som inte vill titta på experimentteater medan de väntar på Värmdöbussen, och inte annars heller för den delen. Jag tror att de kan gå igenom ett helt liv utan att ha sett experimentteater, och att de kan bli riktigt bra människor ändå.”
Jag hoppas att ni hör braket och känner skälvningarna från de mentala isbrytarna Andersson & Ohlsson när de borrar sig in i förljugenhetens inlandsis. Och jag hoppas att ni är beredda när B-, C- och D-laget nu laddar för att försvara sina positioner, sina skatteavdrag och de rätta konforma åsikterna.
Af Julia Caesar
Tidligere kronikker af samme forfatter
[…] Ohlssons uppgörelse med kulturvänstern för några veckor sedan som jag skrev om i krönikan ”Isbrytarna”. Men där Ohlsson genomtänkt och välformulerat tar avstånd från de röda fanor som med automatik […]
[…] Ohlssons uppgörelse med kulturvänstern för några veckor sedan som jag skrev om i krönikan ”Isbrytarna”. Men där Ohlsson genomtänkt och välformulerat tar avstånd från de röda fanor som med automatik […]
Politikerna är inte till för folket längre
Utan folket är till för politikerna därför har demokratin så gott som förintats.
”Konsten” att ”retas”, konsten att förolämpa, konsten att förödmjuka, konsten att uppvigla, konsten att kränka, konsten att förtala, konsten att stämpla, konsten att anklaga, konsten att förarga, konsten att hata, konsten att manipulera, konsten att förföra, konsten att bedra, konsten att förleda, konsten att lura, konsten att ljuga, konsten att kriga, konsten att locka, konsten att vulgarisera, konsten att pocka, konsten att skrämma, konsten att hota, konsten att döda……. Alla dessa ”konster” behöver ”yttrandefrihetens försvar”, för att ”fritt kunna verka”? Om yttrandefriheten skulle begränsas till att undvika alla dessa ovan nämnda ”konster”, och hålla sig inom respektfullhetens ramar, inom ömhetens,… Read more »
Med hänvisning till skolningen i “kommunisthögskolan” ….. Förlåt, journalisthögskolan, påminner jag mig om textTV för något år sedan angående demonstrationer i Stockholm. Som referat om vad som skedde på huvudstadens gator skrevs det ” vänsteraktivister tågade mot …”. Däremot när motsidan skulle beskrivas blev det med orden “högerextremisterna marscherade mot ….” En indoktrinering som man vid läsandets stund inte reagerade nämnvärt. Efter ett par sekunder väcktes mitt slumrade sinne och förargades av den subtila inspårningen. De snälla aktivisterna tågade solidariskt och ytterst humant mot de extrema, stöveltrampande och paramilitära nazisterna. Själv var jag där och såg eländet från trottoaren. Min… Read more »
Jag citerar Gunnar Lundqvist, ovan ”Pensionerad bibliotekarie jobbar idéellt med att ta hand om andra gamlingar…etc..mm. – se ovan !- Är vi riktigt kloka i vårt land? . Nej Gunnar ni är inte riktigt kloka i Sverige. Anledningen är att sv.folket under en lång period blivit politiskt förblindade och indoktrinerade från tidig ålder till att inte tänka själva. Flockmentaliteten är uppenbar – se bara hur ni är så idiotiska att år efter år kunna välja 7-klöverpartier. HAR FOLKET önskat överdimensionerad invandring i förhållande till våra resurser? Lagändringa och, multikultietablering? Inga partier talar om detta i valrörelsen men när valet är… Read more »
Se på Åsa Linderborg, hon ser ut som en slampa eller hora. Säg mig, har någon av Er sett en vacker kvinna som är kommunist ?
En del tittar i spegeln och tänker på vad pojkarna sade dem förut i skolan. En del av dem gör då karriär som kommunist för att kompensera.
Spegel, spegel på väggen där, vem i landet vackrast är ? “Inte du din fula sugga” säger spegeln och så blir hon kommunist i stället för prinsessa eller vanlig fru.
@Gunnar L. Jag är inte helt insatt i hur det fungerar men enligt pensionsmyndigheten så är det inte 11 000 netto de får utan snarare 4600 netto plus upp till 6400 i ngt slags boendebidrag för äldre. Jag tycker siffrorna ser ut som socialbidrag och då får man ju även bidrag för tandvård som beskrivits. Detta så kallade ÄldreFörsörjningsStöd kan även svenskar med låg pension få del av. ‘Hela’ 1/3 av de som får stödet är födda i Sverige. Men ja. Att få 10 000 netto i pension efter 40 år och då får man betala just alla kostnader själv… Read more »
Läs Kristianstadsbladet för någon dag sedan:
Pensionerad bibliotekarie jobbar ideellt med att ta hand om andra gamlingar. Så gott. Invandrad 65-årig kvinna från ett arabland får 11000kr i månaden netto samtidigt som socialen betalar hennes tandläkarräkniingar. Aldrig arbetat i Sverige, aldrig betalat skatt.
Den omvårdande pensionerade bibliotekarien som arbetat i 40 år har en nettopension på lite mer än 10000kr. Är vi riktgt kloka i vårt land?
Jag blev fascinerad av detaljerna som framkom i dokumentärerna om Vasaskeppet. Hur stora ambitionerna var och vad resultatet blev och inslaget som i alla fall jag lärde mig en ny benämning på: Vasa-syndromet. Om specialister som på sina respektive områden gör sitt jobb mer eller mindre bra, men ingen tog ansvaret över helheten, samt att ingen tordes säga som det var till härskaren. Beställaren (kungen) lär ha kommit med idel nya krav som ingen sade emot. Test av stabilitet redan innan kanonerna var lastade gav så oroväckande resultat att man avbröt, men planerna fortsattes ändå. Lastningen av alla kanoner hjälpte… Read more »
[…] Eller läs journalisten ”Julia Caesars” vassa inlägg om behovet av ”Isbrytare” i svenska media (Snaphanen). […]
Till er som är beredda att omfamna DN för Lena Anderssons skull: Timeo danaos et dona ferentes. Det vill säga: var sunt misstänksam mot fiender som erbjuder eftergifter.
@senex
Ja, det stämmer.
Samma kan väl sägas om t.ex folkpartister som går till val på “tuffa tag” inom integrationspolitiken. Hur många gånger har de inte lyckats lura potentiell SD väljare med denna skamliga taktik? 2002 utan tveksan, möjligen även de två följande valen. Men man måste också fråga sig hur dessa väljare kan vara så urbota korkade att de på fullt allvar tror på Fp i denna fråga.
riada! Jag är 80 år och har sedan tidiga år närgånget följt den politiska utvecklingen i Sverige. De senaste 30 åren så gott det går att uppdatera mig boende långt från Sverige, både i svensk och utlandspress. Jag hade klart för mig vad som pågick Innan jag avflyttade från landet. Skrev brev till samtliga partiledare och ställde ärliga frågor och svaren jag fick förklarade tydligt att landet med dessa styrande politiker, med den förda politiken och virriga framtidsvy, förr eller senare skulle bädda för ett kommande sammanbrott. Mycket tydligt har jag även under senare år framfört mina åsikter och detta… Read more »
Lena Anderssons bok Var det bra så? är läsvärd. Den handlar om att växa upp i Sverige runt 70/80, och beskriver vuxnas neurotiska multikulti-överkänslighet.
[…] Uppdat. 8/1-12: ”Diktatur är det högsta stadiet av konformism”. Lena Andersson i DN. ”Isbrytare” i svensk media. Julia Caesar. […]
Men Lena Holfve är en frisk fläkt och författare. Jag läser henne varje dag.
http://www.radda-sverige.nu/
Jag vill donera pengar till Julia men länken fungerar inte!
Hur skall man göra?
@ Lassese!
Tack för din vänliga tanke! Tyvärr är det problem med Pay Pal eftersom kontot står i namn av min pseudonym.
Om du vill kan du köpa ett ex av min bok Världsmästarna istället och ge till någon som du tror behöver läsa den.
Varmt tack från Julia Caesar.
Kanske Flattr är användbart? Sajtägaren behöver ju dock koppla någon form av konto, så det kanske är problem med det också?
http://flattr.com
http://sv.wikipedia.org/wiki/Flattr
Just i det här fallet kan jag nästan tyckta det är sundare att visa rejäl vrede alltså över en situation där 15åringar blir skjutna i huvudet och polisen står handfallna som Kling och Klang.
Efter att ha läst Julia Caesars inlägg om förljugenheten i den svenska politiken och massmedia finner jag det än mera viktigt att uppmana alla att läsa boken “Knapptryckarkompaniet” av f d riksdagsledamoten och moderatpolitikern Ann-Marie Pålsson. Hon beskriver verkligen hur politiskt korrupt och lögnaktigt våra regering och riksdag fungerar och det är skrämmande att hon pekar på hur lite de svenska väljarna har att säga till om. Inte ens de folkvalda har något att säga till om utan bara partiledaren och partieliten/makteliten. Hon skriver bl a (citat): [ … ] “Vem som hamnar på valbar plats är något som väljarna… Read more »
@ B de Silva.
Jag skrev om Anne-Marie Pålssons bok “Knapptryckarkompaniet” i den här krönikan:
http://snaphanen.dk/2011/12/04/sondagskronika-reinfeldtlabyrinten/
Jag håller med om att alla väljare borde läsa den!
Vänliga hälsningar
Julia Caesar.
God rejse, fr. Caesar, De har fortjent en hvilepause fra den skandinaviske elendighed.
Jag har nu fått en skriftlig rapport av min sagesman, som alltså var närvarande på Gustav Adolfs torg i Malmö,när den irakiska storfamiljen kom in. Läs den här: http://nydahlsoccident.blogspot.com/2012/01/vad-var-det-som-hande-pa-gustav-i-malmo.html
Enligt talesättet gör en svala som bekant ingen sommar och det gör inte två heller utan det krävs mängder. Därför jublar jag inte heller över att det ibland släpps igenom en och annan artikel liknande dessa som du Julia skriver om. Jag är i den tron att de skriver dessa artiklar för att döva sina samveten en aning sen kan de fortsätta leva sina liv som om ingenting har hänt. Jag är varesig blåögd eller så naiv att jag som många efter att liknande artiklar har publicerats ser detta som ett halmstå och greppar det krampaktigt för nu kanske nu… Read more »
En svala gör ingen sommar helt riktigt men den förvarnar om vad som komma skall. Varje resa börjar med ett steg och har man inte tagit detta så är inte resan påbörjad. Sen finns det fler frågor om mål mm innan jag är nöjd, men som optimist välkomnar jag varje spricka i fasaden på det multikulturella helvete som är vår verklighet.
Jag har en allt starkare känsla av att jag måste hitta en väg ut ur det här eländet. Det är möjligt att jag kommer att flytta till ett av våra grannländer. Jag håller på att undersöka den möjligheten. De andliga krymplingarna som har haft makten över Sverige sedan 60-talet har verkligen lyckats förstöra känslan av tillhörighet. Nu tror jag dock räkenskapens dag närmar sig. Vi får se hur det själlösa Nya Sverige klarar en global ekonomisk depression, med allt vad det för med sig av långvarig hög arbetslöshet etc. De två artiklarna var bra. Jag blev verkligen förvånad när jag… Read more »
Varför inte Finland? De svenskspråkiga trakterna är som Sverige var för 40 år sedan, lugnt, tryggt och utan större etniska konflikter och importerad brottslighet.
Själv har jag inte ångrat en sekund att jag flyttade hit för drygt tio år sedan.
Det är en tanke värd att beaktas.
Alla Ni som idag är så snabba med att sätta i gång och kritisera svensk politik, var var Ni och era förebilder när svensk politik “skapades”….Ni går rakt in i en fälla av osaklig och mycket destruktiv och självdestruktiv kritik….nu när Ni är så kloka kom gärna med bra lösningar som är verklighetsförankrade. Det viktigaste frågan idag är inte “vem ska vi hänga för att vi har det så illa” utan “vad ska vi göra för att brytta den negativa utveckligen som vi befinner oss i”….och det handlar om mycket mer än invandringspolitik! Den kritik som Ni för är farlig… Read more »
Mina förebilder var marginaliserade och jag var inte född. De som verkligen har varit oansvariga och skapat den här potentiellt explosiva situationen finns inte bland oss dissidenter. De sitter i riksdagen och andra maktpositioner.
Den viktigasre frågan för dagen är så klart inte vem vi skall hänga eller i vilken turordning men det kan vara bra att fundera över den. Den som jag tänker på först som skulle hängas är redan död. Han dog av en kula från en S&W 357 magnum.för ett antal år sen. Jag är övertygad om när problemen i landet blir tillräckligt stora och pengarna tillräckligt små kommer mycket att gå av sig själv. Det påstås när krubban är tom bits hästarna. Vi får se när den dagen kommer för den kommer om det finns lite kvar av det barbariska… Read more »
Var har du fått för dig att våld är av ondo i den väld vi vistas i? Vind är sått och storm är skörden som kommer, men vad är din lösning? På vilket sätt är dialog underskattad? Har vi inte sett dialog under snart 40 år nu och i för hållande till avgrunden hur nära är vi eller har vi redan fallit över kanten i din uppfattning?
@riada “Alla Ni som idag är så snabba med att sätta i gång och kritisera svensk politik, var var Ni och era förebilder när svensk politik “skapades”” Jag har röstat mot den förda immigrationspolitiken vid varje val sen 1991. Men jag lämnade landet för länge sen, åtminstonde delvis pga. att jag anade den utveckling som nu besannas. “nu när Ni är så kloka kom gärna med bra lösningar som är verklighetsförankrade.” Visst. Min lösning är att den lilla delen av svenskarna som har vaknat upp och inser vartåt det barkar i lung och ro flyttar till ett annat västland som… Read more »
Vilka är de länder som för SDpolitik och som är befriade från de problem som vi har i Sverige? Jag kommer bara på ett och det är Island.
Wind of change, förhoppningsvis…Men tyvärr tror jag att Sverige fortfarande är knökfullt av ryggradslösa åsiktsmobbare.
Julia sammanfattar situationen i Sverige i de inledande tre styckena i ovan krönika. Det är skrämmande läsning om ett land som fullständigt saknar invandringsstrategi. En gång 1982 lämnade jag Sverige för gott med min familj till ett land med krav och RIKTIG demokrati. Jag hade arbetat och upplevt olika länder och de sista åren på SVT såg jag journalistrektryteringens vänsterstyrning (Läs gärna Gunnar Sandelins artiklar) Jag hade fått nog av förljugenhet och drog iväg tack och lov… Tack Julia för dina ärligt avslöjande krönikor om mitt tidigare så kära hemland. Du är ännu så länge ganska ensam om att säga… Read more »
Visst är det konstigt att denna manifestation mot våldet fick pågå utan motdemonstranter?
Var fanns AFA, EXPO och andra vänsterextremister? Eller vänta nu … de var nog med i tåget.
När SDU demonstrerade mot exakt samma sak, (de hade ju greppat situationen och tendensen långt innan det blev omöjligt för etablissemanget att dölja det för gemene man) så var de tvungna att ha polisbeskydd.
Har någon hört någon bra och genomtänkt analys av denna uppenbara skillnad i beteende hos vänsterextremisterna?
Det är så galet att SDU måste ha polisbeskydd eftersom de har utmålats som de onda andra, ett villebråd, som man får jaga och förfölja och samtidigt känna att man gör en god gärning. Politiker och media har piskat upp en hatstämning mot Sverigedemokraterna så att människor tycker att det är bra och rättvist att de använder våld mot en antivåldsdemonstration och samtidigt inte ser hyckleriet i vad de gör.
Nu håller man igen ljusmanifestationer och invaggar sig själv i en falsk trygghet i Malmö och det är kanske just det som är meningen. Meningen med manifestationer är inte att göra någonting åt problemen. Manifestationer är bedövningsmedel som har som mål att invagga deltagarna i en falsk känsla av säkerhet, som kvinnan i SVT sade: “man känner att man har gjort något” Sverige har i årtionde följt Palmes politik om solidaritet med hela världens folk. Nu har man börjat se resultaten av politken och man jagar utan logik och mening människor som inte är av samma uppfattning. Man gömmer hellre… Read more »
Palme är ingen jag beundrar men en del av den dåvarande invandringspolitiken kan man ju skylla på naivitet. Ingen hade provat något liknande förut även om folk nog borde kunnat räkna ut hur det skulle gå. Sossarna drog i nödbromsen iom det s.k. Luciabeslutet 1989, detta revs dock upp av Westerberg & Bildt.
Och flyktinginvandringen under Alliansregeringen och Persson saknar motstycke i svensk historia. De stora bovarna är Bildt, Reinfeldt och Persson. Framför allt Reinfeldt. Och det säger jag som högerman.
@Concerned Citizen
Jag håller med till 100%! Och även jag är “högerman”.
@Concerned Citizen
Det gick lite för fort. Jag tycker att du är lite orättvis mot Persson och att hans namn borde bytas mot Westerberg i din lilla lista.
Nu älskade jag inte direkt Persson, men jämfört med våra borgerliga poltikers fanatiska svenskhat framstår han som synnerligen sympatisk.
Men visst hade en ansvarstagende Herr Persson kunnat avlägsna Måna och återskapat Luciabeslutet men dessa “enkla” åtgärder lyser endast med sin frånvaro. Nu är även jag osäker med vem han skulle hittat majorietet för ett nytt Luciabeslut men en markering hade i alla fall återskapat ansiktet för sossarna i denna fråga.
@Naivtive
Missförstå mig inte, jag menar endast att Person i relation till de nämda borgerliga politikerna framstår som mindre hemsk.
Även han drev en immigrationspoltik som jag anser vara djupt oansvarig, men han verkade åtminstonde ha vissa spärrar vad gällde att påskynda det nationella självmordet. Länge har jag ansett att om man måste välja ut en svensk politiker som den mest ansvarslösa (alternativt onda beroede på perspektiv) så stod Beng Westerberg i en klass för sig. Men nu tycker jag faktiskt att Reinfeldt har passerat honom. Persson ligger långt ifrån dessa herrar i min värld.
Om Julia C har rätt och dessa båda artiklar markerar en vindkantring finns det en intressant parallell från den debatt som startades på SvD kultursida sommaren 1980. Andra halvan av 1970-talet var en period vilken dominerades av en minst lika kvävande vänsterrepression i media som idag. Mediavänstern härskade totalt i tidningar, radio och TV. All debatt styrdes av kraven på proletärromanitik och obligatoriska utfalll mot ”borgare”, ”villaägare”, ”högerkrafterna”, ”Gösta Bohman”, ”direktörer” och ”SAF”. Alla diskurser förgiftades av kraven på propagandisering, U-landsolidariet och poserande utfall mot den stigmatiserade parian. Till slut skapade detta en motreaktion när några intellektuella från mediaeliten själv… Read more »
Sorry, i kvaretetten ingick inte Mats Gellerfelt ( som iofs är en bra man) men väl Sven Delblanc. Det remarkabla var att av fyra var tre alltså vänster eller fd vänster ( med Sven Fagerberg i en egen fjärde kategori som författare med näringslivsbakgrund), därav genomslaget.
Många frågar sig varför just Malmö och Skåne ligger i topp när det gäller grov kriminalitet, men är det så konstigt egentligen? Det är ju i Malmö där dårskapen med ett förödande intag av människor från an alfabetiska länder fått härja utom all kontroll i snart 30 år. Det är ju bara att läsa Malmös enorma social bidragskostnader, som idag överstiger en” miljard,” och där merparten går till att försörja importerat folk. Bara det visar ju på att något är djävligt fel med den staden! När man då ser frontfigurerna för staden delta i ljusmanifesta tioner och demonstrationer mot våldet,… Read more »
Som “demokraturen” fungerar.. Kära Tony,jag funderar inte på om inte större delen av pressen i Sverige och övriga delar av Europa, fått “sömnsjuka”. Största delen av nyhetsflödet består av dayly bodycount från olika muslimska hjärntvättade “hjältars” befrielsverk. Analys av orsak och verkan, är oftast så bristfällig, att det vore bättre att inte alls skriva och därmed göra mediareklam åt galningar. Som tur är tröstas folk av viktiga sporthändelser runt om i världen. Allt toppas av industri-muskaliska lokala hjältars tunga vandring till musikhimlens eget Mekka, GLOBEN.. Bröd och skådespel åt folket, Gör några fejkdebatter i TV, där meningsbytare knappt hinner tala… Read more »
Lena Andersson sticker långfingret i luften och gör en diagnos av landets tillstånd och sina skrivande kolleger. En analys som naturligtvis borde ge henne respekt och trovärdighet men som i mitt hängande huvud stannar vid en positionering, möjligen initierad av tidningen som avlönar henne, ev. kombinerad med en samvetets rening för pennan hon håller i handen. Däremot lyfter jag på huvudet och gör honnör åt Bengt Ohlsson som beslutsamt sätter fingret på flugskiten och lämnar den hjärnkontrollerande marxisteliten och dom tomma ordens förbund. Om ett korthus av sin egen vikt ger vika från grunden, innebär det att ett hus byggt… Read more »
Lena Andersson är lysande. Jag imponerades av hennes friska fläkt bland allt det fadda och införstådda när hon gjorde entré i DN. Hur kan sådan frispråkighet få finnas kvar i en jämntjock smet i övrigt? Är det så att det behövs en djävulens advokat? Jag undrar också vad som hänt med Per Gudmundson på SvD. I något år undrade jag när han måste petas pga sin obekväma rättframhet. Jag vet inte, kanske time-out, kanske något annat, han skriver iallafall i sin blogg. Tack Julia Caesar, tack Lena Andersson, ni utgör hoppet för journalistiken i Sverige! (Per Gudmundson på SvD: Pappaledighet,… Read more »
Gudmundson är pappaledig.
Partisympatier bland ungdomar 16-25 år
Selv efter voldtægter i tusindtal, så vægrer yngre kvinder sig ved at stemme på Sverigedemokraterna. Små 3% af kvinderne ville stemme SD, mens næsten hele 9 % af mændene ville stemme SD. Samlet havner SD på 6 % blandt ungdommen.
Kvinderne er selvfølgelig under et enorm venstreorienterede…
http://www.skop.se/wp-content/uploads/2012/01/SKOPs-Ungdomsbarometer-4-januari-2012.pdf
”DAGENS SMUTSIGA PARIA ÄR SVERIGEDEMOKRATERNA” Här kan det passa bra med ett visuellt åskådliggörande av det sagda. ”Nyheter24” heter en ”opolitisk” nättidning, som i popularitet uppger sig konkurrera med själva Aftonbladet och som i varje fall tillämpar vulgärtabloidernas alla rutinmässiga konstgrepp. Men när den som här http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/644310-internbrak-i-sd-hanna-wigh-har-aggressionsproblem ägnar ett helt temauppslag åt demonisering av ett visst, svenskt riksdagspartis mindervärdiga väljare och representanter blir intrycket mera komiskt än övertygande. Eller är det någon av Julia Caesars läsare som på allvar blir inspirerad att i tacksamhet falla ned och kyssa ”avslöjaren” Expo-Bengtssons fötter? (Alex Bengtsson – politisk rapportör hos Nyheter24, Expos turnerande… Read more »
Nyheter24 verkar nästa besatta av SD hat.
De tog nyligen in den störtsta M bloggaren i landet, Tokmoderaten, som även han brukar skriva extremt hatiskt och nedsättande om SD,
Ett klassiskt citat från honom (ungefärligt, jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen):
“det är lika illa att SD politiker blir misshandlade som att de får fler röster pga. sin martyrroll”
Den mannens nick borde vara tvärtom istället. Moderattoken hade varit mera passande.
Kommenterar dina nyord här, Utlandssvensk, då det inte gick ovan:
“Lagligt brott (Ett brott som normalt är straffbart, men inte om det begås av vissa personer)” – detta brott finns redan, fast man har ännu inte hittat på en term för det. Brottet jag tänker på är att gömma illegala invandrare.
T o m våra politiker uppmuntrar medborgarna att bryta mot lagarna och skydda dessa människor. Att låtsas stå på barrikaderna och vara revolutionär mot de lagar som man själv har stiftat, eller åtminstone har makten att ändra, är höjden av hyckleri och populism.
En aspekt av “gråterskorna” på Gustav i Malmö igår har inte omtalats i pressen alls. Den irakiska familj som fick sin 15-årige som skjuten kapade hela arrangemanget genom att gå runt med plakat och skrik. Jag har vittnesmål från platsen som berättar att de unga männens aggressivitet var så påträngande att den skrämde bort människor. Och min sagesman påpekade att redan detta visade på den avgrundsdjupa klyftan mellan svenskar och araber. Oavsett det håller jag förstås med om att dessa förbannade ljusceremonier på gator och torg bara tjänar till att dränera människor på verklig vrede och sorg. Det blir en… Read more »
Er det sandt ? Jeg så SVT’s direktsending på nettet, men min fornemmelse var, at de filmede så lidt af dem som muligt. AB havde dette foto af deres selvretfærdige, braldrende demonstration, men jeg har ikke set den tilhørende artikel. Jeg synes nok at deres højlydte krav om “retfærdighed”, “sikkerhed” og “mere politi” burde være vendt mod deres egen befolkningsgruppe, som er årsag til mordene (og røverierne og volden) Men det falder naturligvis ikke ikke-kristne ind at bebrejde sig selv noget. Jeg ser, at man nu endelig ændrer straffeskalaen for ulovlig våbenbesiddelse efter dansk forbillede , men: — De riktigt… Read more »
Fint billede. “Dialogpoliti.” Årets neologisme. Den kunne ikke engang I have fundet bedre på.
Ja, vi svenskar är duktiga på att hitta på ord som nog skulle ha imponerat till och med på Orwell.
Här kommer några gissningar om ord som möjligen kommer i en nära framtid:
Yttrandefrihetscensor (upprätthåller rätt typ av yttrandefrihet)
Valbefriad demokrati (En demokrati utan val)
Uniform mångfald (En grupp som endast består av en typ av individer, t.ex muslimer, men anses representera mångfald)
Majoritetsminoritet (En grupp som är i minoritet men anses vara i majoritet)
Lagligt brott (Ett brott som normalt är straffbart, men inte om det begås av vissa personer)
Steen, den här bilden visar vad jag syftar på: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1599079/Sextusen-star-nara-ihopbrmed-en-gemensam-drom.html
Och i SvT:s Sydnytt kunde man se och höra aggressiviteten.
Lena Andersson har jag läst till och från genom åren. Hon och Julia C delar utan tvekan en egenskap som för varje år blir mer sällsynt bland svenska journalister: De skriver riktigt bra prosa. Deras texter flyter väl och är behagliga att läsa. Dessutom förtjänar den aktuella krönikan från Fru Andersson verkligen allt beröm. Bland det bästa jag har läst i en svensk dagstidning. Någonsin. Men man ska också ha klart för sig att hon är en certifierad skogstokig radikalfeminist. Så här skrev hon för bara någon månad sen: “Kvinnlighetsrollen är oförenlig med Nobelpris. Festen iscensätter de könsbundna ordningar som… Read more »
Jag har bara skummat LA:s artikel i DN angående Nobelfestens… könsstereotypi? Jag är inte säker på att jag fångade intentionen eller andan i den artikeln, men jag upplevde den knappast som utslag av en “skogstokig radikalfeminist”. Med hänvisning till LA:s senaste artikel, som Julia Caesar flitigt refererar till ovan, så kan man istället klandra Nobelinstitutet för deras exkludering av Jimmie Åkesson. Snacka om styrt tänkande, helt frånvänt intellektuell heder och integritet, sånt som är forskningens och utforskandets förutsättningar. Nobelinstitutet föll i aktning där, förmodligen för gott. Den sista stolta institutionen har havererat. Det smittar snart av sig på äran i… Read more »
XY, Tja, alla är vi präglade av vår miljö och våra referensramar. Min uppfattning är att både den krönikan jag länkade till och flera andra av Lena Andersson är just skogstokig radikalfeminism och i de flesta andra länder skulle den typen av alster vara hänvisade till betydligt mer perifera tidskrifter. Men visst, i Sverige är det kanske mainstream. Här kommer lite fler exempel: “Sverige borde besinna att enkönade omklädningsrum kommer ur och befrämjar särartstänkandet, som är förutsättningen för hemmafruidealet.” http://www.dn.se/ledare/signerat/duschrummets-sexism “Obehaget inför hushållsarbete i privata hem stammar ur brännande upplevelser och nedärvda minnen av att vara kuvad.” “För det händer… Read more »
[…] underbara Julia Ceasar skriver i sin söndagskrönika om våldet och protesterna mot detsamma. (Läs hela krönikan här) ”Fem dödsskjutningar i Malmö sedan slutet av november – och media och så kallade […]