7
jun
Seneste opdatering: 7/6-12 kl. 1807
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Thomas Nydahl

I den här boken av Theodore Dalrymple finns det en essä som heter Multiculturalism starts losing its lustre. I den argumenterar han emot den statligt påbjudna ideologin multikultur och visar på falskheten i dess skimrande och av godhet mättade resonemang:

“For the salad to be delicious, no ingredient should predominate and impose its flavour on the others. Even as culinary metaphor, this view is wrong: every cook knows that not every ingredient blends with every other. But the spread and influence of an idea is by no means necessaraly proportional to its intrinsic worth, including (perhaps especially) among those who gain their living playing with ideas, the intelligentia.”

Dalrymples argument har förstås inte det minsta med hudfärg att göra. I vårt nya Europa, där multikulturen är högsta påbjudna ideologi, måste vi konfrontera den sortens missförstånd. Dalrymple skriver klargörande i ämnet:

“Britishness has been a cultural, not a racial or biological, concept with the tradition of tolerance, compromise, civility, gentlemanly reserve, respect for privacy, individuality (evident as far back as Chaucer´s time), a ready acceptance of and even affection for eccentricity, a belief in the rule of law, a profound sense of irony and a desire for fair play: in short, the common decensy that Orwell wrote of so eloquently.”

Antag att ett lands minoritetsbefolkning, jag tänker särskilt på den muslimska förstås, antog dessa kulturens och civilisationens kännetecken. Skulle det då vara ett problem att samleva med människor från muslimska kulturer? Alls inte. Låt oss bara ta två minoriteter som lever i Sverige: den judiska och den kinesiska. Ställer några av dessa minoriteter krav på särbehandling med avseende på vardagsliv och beteendemönster? Jag kan inte se det. Tvärtom talar vi här om två synnerligen välintegrerade folkgrupper. Den judiska har förstås haft lång tid på sig. Men också den kinesiska, oavsett om den kommer från Vietnam eller andra platser, är en grupp som med eget, hårt arbete blivit en del av det svenska samhället. Men somaliska och afghanska unga män? Irakiska och andra muslimska kulturgrupper? (Dalrymples resonemang utgår ifrån den största muslimska minoriteten i Storbritannien, den pakistanska). Jag är inte alls säker på att de i Sverige, eller i det brittiska landskapet, skulle godta att följa vår grundlag (därför att sharia i allt högre grad blivit en särartspolitik som tillämpas både av imamer och i civilsamhället, inte minst i Storbritannien är detta ett faktum), inte heller att de skulle acceptera vårt sätt att hantera konflikter, såväl på mikronivå i familjen som i makronivå i samhället som helhet.

En kultur tar mycket lång tid att skapa och forma, men den kan förstöras snabbt.

(Foto: Jeg kan godt lide dette, så man må leve med at teleoptikken den dag var af mindre end perfekt kvalitet. Den er kasseret.)

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Crass Børsting

    Good old Dalrymple. Read him!

  • JensH

    Seneste nyt fra Absurdistan:

    “Sämsta siffrorna för polisen på 8 år. Ministern: De här siffrorna är skräp”

    Andelen brott som klaras upp är den lägsta på åtta år, visar Rikspolisstyrelsens siffror. Under januari-mars
    var andelen fall där en person kunnat bindas till brott endast 17 procent.”:

    http://svt.se/svttext/web/pages/115.html

    “De här siffrorna är skräp och det måste naturligtvis bli bättre, säger justitieminister Beatrice Ask (M) med
    anledning av att andelen brott som klaras upp är den lägsta på åtta år.”:

    http://svt.se/svttext/web/pages/116.html

  • Og mere: De to sidste afsnit af Malmøpolisen har været sendt. Lad mig nøjes med at sige : Smil gennem tårer, alt vender sig til det bedste, når bare de gode viljer vinder, og det gør de altid på SVT.

    Og så ligner den også en Wallanderfilm i de farver, de hiver ud af hans film for at de skal være rigtig, nordisk deprimerede og socialrealistiske. 🙂

    6 http://www.svtplay.se/t/178181/malmopolisen

    5 http://www.youtube.com/watch?v=x93cpsbS_rk

    Tableau herfra.

  • Frank P

    http://www.dn.se/sthlm/nyaste-svenskarna-valkomnades

    “Sedan nationaldagen förra året har 29.920 personer fått medborgarskap i Sverige.” Er det ikke overraskende lidt? Mente de skulle nå de 10 mio. inden 2020.

  • Det er temmelig mange sammenlignet med de 3000 Danmark uddelte i 2011. Næsten ti gange så mange.

    http://www.migrationsverket.se/download/18.46b604a812cbcdd7dba80002774 5/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+och+registrerade+uppeh%C3%A5l lsr%C3%A4tter+2011+-+Residence+permits+granted+2011.xls

    Der var 93.000 PUT (opholdstilladelser) i alt sidste år, men kun halvdelen falder innd under asylindustrien. Af dem får altså over halvdelen statsborgerskab før eller senere. Gerne før, for det er en lille ekspeditionssag. Jeg ved iøvrigt ikke om man regner folketallet efter statsborgerskaber eller efter alle med lovligt ophold, og nu er det desværre sengetid her på kontoret.

  • Bergfast

    Angående :……“Britishness has been a cultural, not a racial or biological, concept”….

    Även om de faktiska olika folken som finns, som har olika etniska särskiljande kännetecken som de alla själva kan se och identifiera sig själva med, såväl som identifieras av andra genom, inte påtalas som ideologi, eller som koncept, eller ens som någonting betydelsefullt i sig, så är det ett faktum att människor I sina vardagliga liv påverkas och präglas i sina identitetsuppfattningar och självbilder OCKSÅ av hudfärg och andra “synliga och mätbara” specifika etniska skillnader och kännetecken. För de flesta tillhör och ingår dessa fysiska s.k. etniska specifikheter, som en del av dem själva i sina självidentifieringar –detta är jag, och –detta är vi, osv. De synliga skillnader som finns mellan olika folkslag runt jordklotet, och som kan ses med blotta ögat av den minsta baby, det som händelsevis har identifierats med orden “ras”, eller “etniska olikheter”, (alltså biologiska och därmed synliga skillnader), är en variationsrikedom i människosläktet. ATT de flesta människor identifiera sig själva, och också kan identifiera andra med hjälp av dessa yttre synbara specifika specifikheter och särskiljbara skillnader, är inte i sig själv någon ”rasism”.

    Att människor kanske alltid har påverkats av synliga och mätbara skillnader i fysiska framtoningar t ex vad gäller olika grader av skönhet, tjockhet, långhet, korthet, smalhet et cetera, är ju ett faktum som man verkligen inte kan förneka. Att olika personligheter och karaktärer har olika dragningskraft är ju också en verklighet. Däremot kan man inte säga att olika mätbara nivåer av IQ med någon slags automatik skapar den ena eller den andra ”karaktären” eller ”personligheten”. Det kan finnas mycket intelligenta personer som samtidigt är mycket oattraktiva och osympatiska ”karaktärer” och ”personligheter”, och naturligtvis också tvärt om. Olika kulturella seder och traditioner, språk, social rang eller ekonomisk ställning, klädstilar och yrken är också identitetsmarkörer för människor själva, och också för andra, som också identifierar sina medmänniskor utifrån dessa identifikationsmarkörer. Nationalitetsidentiteter finns, och de flesta nationer har en historia, har ett dominerande språk, har en dominerande etnisk profil osv. De flesta nationer vill också hylla sina länder med flaggor och sånger på olika sätt. Många nationer säger: ”God bless our country”, osv., och där finns ofta en självklar vilja till patriotism och till ”självdyrkan” av nationen som sådan, dock anses det av många som varande någonting ”fult” att vilja göra just det i Sverige…

    Ett problem idag, i bildmedias tid, och inte minst tv-media, samt filmmedia, reklammedia osv., där alltmer fokus sätts på människors utseenden, är naturligtvis också att de s.k. ”rasliga” specifika olikheter som finns, som också tillhör den synliga, yttre och mätbara verkligheten som människor alltmer verkar bry sig om?

    Alla människor och alla olika folkgrupper ingår ju som självklara ”delar” av hela den ”mänskliga familjen”, eller den ”mänskliga arten”. Vad som också är ganska vanligt förekommande som självklarheter är att de allra flesta människor präglas av dem som de är uppväxta med, och också i det land som de lever. Oftast är det människor som liknar dem själva, och som de flesta därmed därför också oftast känner störst samhörighet med, och identifierar sig själva med, både etniskt, språkligt, socialt och kulturellt.

    Detta fenomen är absolut ingenting som automatiskt och utan anledning medför någon fientlighet mot ”de andra” som inte är ”lika”, eller som inte uppvisar de ideala karaktärerna, eller etniska skönhetsidealen som råkar finnas i nationen. Alltså de som inte så enkelt eller lätt kan identifieras som tillhörande den egna ”folkgrupperingen”, eller den ”etniska profilen”, med de kulturella, språkliga, och etniska skönhetsideal som finns inom nationen. Dessa olikheter anses inte nödvändigtvis som lägre stående bara för att man kan konstatera att etniska olikheter finns, som då har fått benämningen ”rasliga olikheter”. De flesta olika folkgrupper är präglade sedan barnsben att känna tillhörighet till och hylla just det ”skönhetsideal” som just råkar finnas inom deras specifika folkgrupp. Det är ju inte så lätt för varken kineser, indianer, japaner, eller över huvud taget asiater, afrikaner eller orientaler, (som ju alla oftast är mörkhåriga), att ha ”ljushårighet, blondhet, eller blåögdhet” som ”ideal”? På samma sätt som det kan vara svårt för de ”ljushyade, ljushåriga och blåögda folken” att t ex ha svarthårighet och mörk hy osv., som ”skönhetsideal” Dels är man inte präglad på dessa etniska specifikheter och dels är det i stort sett omöjligt att ändra hudfärg, eller ändra etnicitet, s.k. ”ras”.

    Att vilja försöka förneka sådana grundläggande inklinationer i identifieringsprocesser av olika slag, både självidentifieringar och identifieringar av andra, samt av präglingar som gör att alla olika människor känner sig mest ”hemma” med det sammanhang och de människotyper som präglat dem, och som därför påverkar deras livsstilar och livsval, är inte människovänligt att göra.

    Likhetskänslor och samhörigheter av olika slag kan ju finnas på flera olika områden och nivåer, inte minst då livsstilar och kulturella nivåer, som kan överskrida de specifika ”etniska ideal”, som någon är präglad på, men grundprinciperna för de flesta vänskapsrelationer av olika slag bygger på att det finns ”likheter” som människor kan känna igen hos varandra. Det är ”lika gillar lika” som är grundprincipen. Eller som det heter ”lika barn leker bäst”. Det är den ”sociala och existentiella princip” som oftast ligger som bakgrund och bas för olika vänskapsbildningar och särskilt för familjebildningar.

    Dessa val och prioriteringar görs av alla olika folkstammar, folk och människor. De valen handlar då inte nödvändigtvis om någon automatisk och ogrundad ”hat” mot ”de andra”, (som är olika). Det handlar heller inte nödvändigtvis, alltså utan någon anledning, om att ”vår kultur är bättre än er kultur”. Det handlar heller inte om att ”vi”, (t ex svarta, vita, gula, röda), med någon nödvändig automatik är BÄTTRE ÄN ”ni andra”.

    Det handlar oftast istället om att ”vår kultur”, och ”vår sort” ÄR BÄTTRE, (och mer ”betydelsefulla”) FÖR OSS när det kommer till VÅRT VÄLBEFINNANDE, (=för oss svarta, för oss vita, för oss gula, för oss kristna, för oss judar, för oss muslimer, för oss hinduer, för oss moderater, för oss kommunister osv. osv.), än vad ”ni andra” är.

    Detta är en verklighet helt enkelt därför att det känns MEST HEMMA för just OSS, (dvs. oss svarta, vita och gula, moderater, kommunister, hinduer, muslimer, judar, kristna et cetera), med dem som DELAR vår ”verklighet” och för att vi också har lättare att hos VARANDRA kunna finna en ÖMSESIDIGHET DÄRFÖR att man ljust har ”likheter” av olika slag som grund.

    Det kan ju som sagt inte vara så lätt för kineser att ha blondhet och blåögdhet som skönhetsideal, liksom inte heller för indier, koreaner, afrikaner, orientaler, brasilianare, peruaner, spanjorer, greker, tjecker, italienare eller för några som helst andra folkslag som inte själva har dessa etniska specifikheter så särskilt utpräglat inom sig själva som folkslag. På samma sätt som att det också bland dem som är präglade på dessa etniska drag, och har dem hos sig själva folkslag, som utpräglade och vanligt förekommande etniska drag, är det naturligaste att de både lättare har just dessa attribut som skönhetsideal, och också att de flesta lättare kan känna sig ”mer hemma” och ”väl till mods” med just ljushyade, eller ljushåriga och blåögda människor. Detta utan att det för den sakens skull med någon slags automatik, och utan någon som helst anledning, innebär att man ”ser ned” på andra folkslag, eller har några ”rasistiska”, (hatiska?), tankar om dem.
    (Fenomen som ”skeptiskhet”, och ”kritiska hållningar”, eller fördömanden av ”folkgrupper”, utvecklar sig oftast när någon ”ovänlighet” eller ”fientlighet” i handlingar av olika slag, av en eller flera av den ena gruppen utförs mot en annan grupp. Då görs ofta ”generaliserande fördömanden” och ”avståndstaganden” mot hela grupper. Om en eller några romer är dumma, så är alla romer dumma, osv. Om en eller några svenskar är dumma, så är alla svenskar dumma et cetera. Om en eller några kvinnor är dumma, så är alla kvinnor dumma, och tvärtom.)

    Att enstaka individer själva kan välja att gifta sig över både s.k. ”ras”-gränser, eller ”socialgruppsgränser” och kanske också över politiska partigränser eller även över religionsgränser osv., (fast det ändå är relativt ovanligt då ju de flesta religioner, både kristendom, judendom, islam, samt kanske också hinduism m.fl. oftast har uttalade önskningar om att deras anhängare skall gifta sig just med respektive ”in-grupp” och ”gelike”), är ju inte någonting förbjudet, men samtidigt inte så förhållandevis vanligt förekommande.

    Dessa oftast naturligt viljor och inklinationer till familjebildning med de människor som representerar de ideal, både etniska, sociala, religiösa och kulturella ideal, som råkar finnas där man är uppväxt och som man därmed är präglad på, är människovänligt att tillerkänna alla olika folk.

    Det är dessutom kanske en viss garant för att det kommer att fortsätta finnas en mångfald av alla olika specifikheter i den mänskliga ”arten” också inom kanske 10-20 generationer framåt?

    Det vore tråkigt om all den variationsrikedom av specifikheter av olika slag som alla olika folk gestaltar och skapar just tillsammans med just varandra, i förlängningen skulle försvinna genom en alltför stor uppblandning. Olika folk som finns på jorden kan ju inte bevara sina språk, eller sig själva och sin egenart, som i sin tur skapar deras musik, deras dikter, sånger, deras danser, deras klädstilar, arkitektur, mat, samhällen, möbelstilar, deras målningar, övrig litteratur samt umgängestraditioner osv. osv. osv., om de inte har tillgång just till sina ”likar” och till just varandra, p.g.a. för stor uppblandning med andra.

    Därför bör man nog inte beskriva de tendenser som alla har till identifieringar med ”det egna” och med ”de egna” som någonting ”rasistiskt och främlingsfientligt”, (och därmed som någonting ”ont” som ”onda människor” ägnar sig åt), utan se att de allra flesta olika folkgrupper, språk, religioner och kulturer runt jordklotet praktiserar detta system. Det fenomenet kan man se som någonting ”gott”, ”värdefullt” och ”naturligt”, vilket det ju också är. Människor mår oftast helt enkelt bäst med det som känns ”hemtamt” och när de ”känner igen sig själva” hos sina medmänniskor.

    Att folkförflyttningar sker, och att flyktingar finns, är en verklighet. Att förflytta sig från sitt eget hemland och hemområde, till ett främmande land, med främmande människor, som har ett främmande utseende som man aldrig kommer att kunna likna och ”känna igen sig själv i”, kan medföra att man helst håller sig till ”de sina” om man har möjligheter till det, och bosätter sig gärna i s.k. ”etniska enklaver” i de främmande länder de har flyttat till. Dem som man känner att man ”liknar” känner man oftast att man ”mår bäst” tillsammans med.

    Att däremot förflytta sig, eller fly, till ett land som ligger nära det egna landet, som också har en befolkning som ser ungefär likadan ut som flyktingens, och med ett språk och kulturella traditioner som kanske är snarlika flyktingens, så finns där naturligtvis betydligt större möjligheter för flyktingen att efter endast en eller ett par generationer kunna smälta in i det nya landet, och likaså för det landets ursprungsinvånare att kunna känna att de främmande som flyttar in inte särskiljer sig så särskilt mycket, utan att där relativt lätt finns iakttagbara ”likheter”.

    Om de människor som bor det land man flyttar till, också känner att de nyinflyttade är mycket olika, har mycket annorlunda traditioner, seder, språk och karaktärs- och skönhets- ideal, så riskerar det att skapa känslor som inte ökar ”välbefinnandet”, och det blir då ur deras synvinkel drivkrafter till att hellre söka sig till ”de sina” för att också då kan ”känna större välmående”.

    Om och när då epiteten ”rasism och främlingsfientlighet” vill klistras endast på de inhemska människor som då underförstått blir beskrivna som varande ”onda, hatiska och ogina” mot ”de andra” så är det är en falsk verklighetsbeskrivning, som inte vill tar hänsyn till att faktiskt de flesta olika människor har likartade tendenser och inklinationer och villkor för sitt ”välbefinnande”.

    Man vill försöka ”skam-, ond- och skuldbelägga” ENDAST den inhemska befolkningen som känner dessa inklinationer och behov av att också kunna ”känna sig hemma” för att kunna känna välmående, som egentligen alltså är ett allomfattande mänskligt behov. Man gör då en felbedömning. De allra flesta människor runt jordklotet vill på samma sätt känna tillhörighet och samhörighet med ”det egna” och ”de egna”, för sitt eget välbefinnandes skull. ”Rasism”-stämpelkortet mot endast den svenska ursprungsbefolkningen är falsk, felaktig, insiktslös och ensidig i sina bedömningar och tolkningar av eventuella problemsituationer som kan uppstå med en alltför vidlyftig invandringspolitik. Det är den politiken som istället skulle kunna ses som varande ”fientlig” mot svenskar? Och kanske också i praktiken ”rasistiskt” inspirerad? En ”rasism” mot just ljushyade, mot blondhet och blåögdhet? En ”anti-vithet”, tillsammans med också en ”anti-svenskhet? Eftersom en ganska stor majoritet av det svenska folkets etniska profil och därmed skönhetsideal, är just ljus, och s.k. ”vit”. Många människor i Sverige ”trivs” och mår helt enkelt bäst med just blonda och ljushyade människor av fullkomligt naturliga skäl. Precis som många andra folk och etniska profiler oftast trivs och mår ”bäst” tillsammans med just sina egna profiler, och har dem som sina skönhetsideal, som också ökar deras känslor av välmående, trivsel och känslor av tillhörighet. Men de kallas inte, och antas inte, vara ”främlingsfientliga” eller ”rasistiska”, för det antas ENDAST ”vita” människor kunna vara. Detta är en felaktig föreställning.

    Avsaknaden av den existentiella kulturella odlingen i medievärlden, och därmed utarmningen och bristen på kultiverandet av människans ”inre värld”, som ”byggs”, dvs. som ”odlas”, som ”kultiveras” i relation till någonting som tillhör det ”religiösa området”, är påtaglig. Den ”inre världen” hos människan, är just den verklighet som är ”utan synlig mätbarhet” men som ändå ÄR, som är vad som behövs för att bygga upp en motståndskraft mot fixeringen och självidentifieringen vid allt ”yttre mätbart” för sin identitet och självuppfattning.

    En fixering vid det ”yttre och mätbara” hos människan är delvis ett slags ”andligt utarmande” och ”nedbrytande” av den ”inre omätbara” sidan av människan. Att uppmärksamma ”den omätbara och oändliga sidan” av verkligheten i den mänskliga existensen, att uppmärksamma ”Gud”, blir då en kulturhandling som kan bli en kulturell motståndskraft mot att vara alltför ”bunden” till just ”det yttre och mätbara” för ”jagets självuppfattning”.

    Det är denna kulturella utarmning och avsaknad av ett ”kulturellt och existentiellt, (religiöst) språk”, samt avsaknad av kulturella ”ritualer”, (t ex bön, Gudstjänst), som riskerar att göra människor beroende och lättpåverkade till det ”yttre” för sina självuppfattningar, när det alltså kommer till självidentifiering och också till identifiering av andra människor.

    Det massmediala rummets rent allmänt ytliga kroppsfixering i t ex filmstjärne-industri, tv-industri, mode-industri, och skönhets-industri, där den yttre mätbara sidan hos människan uppmärksammas, betittas, värderas och jämförs, och där ”skönhetstävlingar” ordnas, förmedlar i sig en föreställning om att människans hela identitet sitter i ”det yttre” och att det är det enda som ”räknas” och betyder någonting.

    Men att inte bry sig om, eller kultivera den inre omätbara sidan som människa, i relation till ”Gud”, alltså i relation till en ”omätbar” ”verklighet”, alltså till ett ”Vara”, ett ”Du”, som i ”Sig Själv Är”, som också är oberoende av alla materiella tillfälliga och ”döende”, eller ”föränderliga”, ”verkligheter”, försvagar och förminskar då människans inre ”existentiella rum”, och försvagar därmed också hennes ”jag”, och hon riskerar att bli ett ”rö för vindarna”.

    Dvs. människan riskerar att bli ett ”rö” för olika ”mode-trend-vindar”, både politiska ”åsikts-trend-vindar”, och andra ”mode-trendvindar”, som i förlängningen kan riskera att leda till ”jag-löshet” och känslor av ”inre tomhet”, och också av ”identitetslöshet”, därför att människan förlorar sina ”jags inre rum”, om hon inte aktivt odlar ”en bekräftelserelation” till dem.

    Dessa eventuella känslor av ”tomhet” kan då riskera att vilja ”kompenseras” med antingen ännu mer yttre fixeringar av olika slag, t ex kanske konsumtionshysteri eller liknande stark yttre stimulans som i sin tur kan skapa ”förslavanden” och ”ofriheter” av olika slag.

    Det heter ungefär så här:
    ”En klok människa bygger INTE sitt ”hus”, (för sitt ”jags varande”), på ”lösan sand”, (dvs. den materiella världen och verkligheten, som i sig är i ständig förändring och som är övergående och inte någonting bestående). En klok människa bygger sitt ”hus”, för sitt ”jags varande), på KLIPPAN, (dvs. på det Vara, som ÄR ”evigt” och ”bestående”, och där ett ”oföränderligt vara”, dvs. ”Gud”, är basen för ”jaget”.(”Jag skall bevisa Mig vara Den som Är”= Guds Namn )…….

    ”Gud” skapade Himmel och Jord”, (”tak och golv”), och ”Gud skapade människan till Sin avbild”.

    Att ”umgås”, med ”Gud”, Skaparen och Livgivaren, genom Ordet, i bekräftelse av ”Gud”, i tilltro och i tillit, är att ”idka religion”.

    ”BERED en plats för ”Herran”, berg sjunken, djup stå´n opp” et cetera…..

    Det är att ”bygga existens”, eller att ”bygga en relation till ”den inre verkligheten”, eller det är att bygga ett ”hus”, ett ”rum”, för jaget att ha sitt ”vara” i, som då byggs i relation till ”klippan”, dvs. ”det som är oföränderligt”, och det som är ”bestående”, dvs. till ”Den som Är”, dvs. till ”Gud”.

    Människans ”jag” är inte ”något”, (dvs. inte ett ting), utan ”någon”, som lever i nuet och som ”är”.

    Därför kan inte människans ”jag” finna sin identitets ”källa”, eller sitt ”jags” yttersta bekräftare och identifierare”, i det ”den yttre mätbara, materiella världen”. Den ”yttre världen” och allt i den, är ”ett ting” som ständigt förändrar sig. Utan relation till ”den inre världen”, och i relation till ”Den som Är”, och som INTE förändrar sig, förlorar människan ”närheten” till sina jags existentiella källa”, och därmed också närheten till ”sina själv”, och i förlängningen närheten till också andra ”själv”.

    Människan, om hon förnekar vilken ”varelse” hon är, blir i förlängningen främmande både för sitt egna själv, för sitt eget jag, och också för andras jag, om hon undlåter att kultivera och bekräfta verkligheten och sanningen om sig själv.

    I den yttre mätbara världen, som är ett ändligt och ständigt föränderligt ”något”, finns inte ”identitetskällan”, och därmed den ”livgivande källan” för människans ”levande jag”.

    Endast i den oändliga, icke-materiella och omätbara verkligheten, hos ”Den som är ”Någon”, dvs. ”Gud, Fadern, Skaparen och Livgivaren”, finns denna ”identitetskälla”, denna ”spegling”, för människans jag.

    ”Gud” kan inte försöka förvrängas och användas som ett ”verktyg” och därmed ”förtingligas”. Det är nog kanske den högsta formen av ”synd”. Det vore nog som att försöka ”döda” ”Gud”.

    Men det är då samtidigt som att man skulle försöka döda människans ”jag” också.

    Kultiveringen av relationen till ”Gud”, vars Namn är: ”Den som skall bevisa sig vara Den som Är”, är A och O för människojagets liv och existens. Det är också A och O för människans förmågor att övervinna ”inre tomhet”, ”identitetslöshet” och ”kulturlöshet”, och också för förmågorna att kunna och ”stå pall” i sina ”jag”, när svårigheter av olika slag kan drabba, som ju kan drabba alla folk, människor, stater, länder och nationer, i större eller mindre omfattningar.

    Det heter t ex:

    ”På “Gud” förtröstar vi”. (”In ”God” we trust”).

    Och man säger ofta i America:

    ”God” bless America”.

    ”Gud” välsigne America.

    VÄLSIGNE= SE VÄL PÅ.

    ”God” bless England”, (och alla dess medborgare)=”Gud” välsigne, (se väl på), England, och alla dess medborgare.

    ”Gud” välsigne Ryssland.

    ”Gud” välsigne Grekland.

    ”Gud” välsigne Israel.

    ”Gud” välsigne Italien.

    ”Gud” välsigne Iran.

    ”Gud” välsigne Spanien.

    ”Gud” välsigne Irak.

    ”Gud” välsigne Kina.

    “Gud” välsigne Danmark.

    Et cetera, et cetera, et cetera.

    Många folk, stater, länder, människor och nationer uttalar, på ett eller annat sätt, dessa ord.

    De flesta folk, stater, människor, länder och nationer vill oftast bli ”sedda väl”.

    Det verkar dock idag bli allt ”snålare” med förmågorna hos alltfler människor att kunna ”se väl på” både det ena och de andra. Allt fler börjar se motsatsen till ”väl”? Man vill ”ta avstånd från” alltmer, och man vill ”fördöma” alltmer. Fördömelse och avståndstagande kräver samtidigt att man har en någorlunda klar uppfattning om vad det egentligen är man vill ”välsigna”, och vad, vem och vilka, man egentligen vill ”se väl på” och också varför man vill ”se väl” på dem.

    Många folk, stater, länder, människor och nationer fortsätter ändå tappert att vilja försöka ”blessa” (=se väl på), både sig själva som enskilda individer och även som just folk, stater, länder och nationer.

    Men sällan i Sverige. Det kanske skulle behövas lite oftare och lite mer i Sverige?

    ”God” bless Sweden.

    ”Gud” välsigne Sverige.

  • Bergfast

    Korrigering, (förtydligande):

    “Utan relation till ”den inre världen”, och i relation till ”Den som Är”, som INTE förändrar sig, så förlorar människan ”närheten” till sitt jags existentiella källa”, och därmed också närheten till ”sitt själv”, och i förlängningen närheten också till andra människors ”själv”.

    Människan, om hon förnekar vilken ”varelse” hon är, blir i förlängningen främmande både för sitt egna själv, för sitt eget jag, och också för andras jag, om hon undlåter att kultivera och bekräfta verkligheten och sanningen om sig själv.”

    “Kultiveringen av relationen till ”Gud”, vars Namn är: ”Den som skall bevisa sig vara Den som Är”, är A och O för människojagets liv och existens. Det är också A och O för människans förmågor att övervinna ”inre tomhet”, ”identitetslöshet” och ”kulturlöshet” och också för förmågorna att kunna och ”stå pall” i sitt ”jag”, när svårigheter av olika slag kan drabba, som ju kan drabba alla folk, människor, stater, länder och nationer, i större eller mindre omfattningar. Ett kultiverat folk, som uppodlat själsstyrkor och starka jag i relation till “Gud”. har större motståndskraft mot motgångar och svårigheter.”