Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Folkpartiledaren Jan Björklund tar sats. Det här ögonblicket har han förberett länge. Han har valt slipsen omsorgsfullt och till och med fönat håret för att ta sig så bra ut som möjligt.

”Får jag berätta om Hibo” säger Jan Björklund, och det är inget frågetecken efter frågan. Det får han. Alla får säga vad de vill, och ännu hellre vad de tror att andra vill att de ska säga, för nu är det partiledardebatt i SVT Agenda. Just det här avsnittet ska handla om Sveriges invandringspolitik. (tidskod 25:15). Men det står snart klart att det som ska utspela sig inte alls är en debatt om en politisk fråga som har avgörande betydelse för landets framtid. Det handlar om något helt annat: svenskt mästerskap i Medmänsklighet. Lika tidigt står det klart att sju av de åtta deltagande partiledarna anser sig tillhöra De Medmänskliga och en enda, Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, representerar De Omänskliga.

Saliga äro De Medmänskliga, ty de skola besitta jorden, eller i varje fall Sverige. Sverige är Medmänsklighetens hemort på jorden, det vet varenda människosmugglare. Det är till Sverige de helst fraktar sina kunder. I De Medmänskligas rike råder Medmänsklighet. Medmänsklighet är till sin natur gränslös, annars är det inte Medmänsklighet. Om Medmänsklighet begränsas till att gälla något mindre än hela jordens befolkning på sju miljarder människor förvandlas den omedelbart till Omänsklighet. Illusionen att den svenska Medmänskligheten klarar att omfatta samtliga jordens invånare får nämligen inte spricka. Då kan vad som helst hända.

Jan Björklunds ögon lyser av segervittring

Partiledarna är pressade. Invandringspolitiken är den fråga där fyrtio års mörkläggning och lögner snabbt håller på att dras fram i ljuset, dels genom Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010 och dels genom att fler och fler svenskar hämtar sin information från fria skribenter på bloggar och internet istället för från makttrogna och förljugna gammelmedia.

Så låt oss tala om Hibo. Jan Björklunds ögon lyser av segervittring. Politisk teater har han övat på i många år och behärskar till fulländning. Nu drar han ett verkligt trumfkort ur bakfickan – ett enbent ensamkommande flyktingbarn. Ska ett moraliskt mästerskap kunna vinnas måste debatten föras ned på individnivå, så sentimentalt som möjligt. Det är så man öppnar tittarnas tårkanaler, det är så man får dem att storgråtande treva efter en storpack pappersnäsdukar, och det är framför allt så man undviker besvärande frågor om invandringspolititiken i stort. Jan Björklund talar om Hibo som ett tolvårigt barn i inbördeskrigets Somalia, som om det vore nutid. I själva verket är Hibo Abduallhi 32 år och kom till Sverige för sjutton år sedan, 1995. Men det säger inte Jan Björklund.

Ett mästerskap i Medmänsklighet

”Med din politik hade Hibo aldrig fått komma hit, hon hade kastats ut” säger han anklagande till Jimmie Åkesson, och det är exakt nu debatten slutar att vara en debatt om invandringspolitik och istället övergår till ett mästerskap i Medmänsklighet. Det går rekordsnabbt, det tar bara en minut och 15 sekunder, från tidskod 25:15 till 26:30.

”Jag är stolt över att Sverige är ett land med Medmänsklighet och inte med Omänsklighet” säger Jan Björklund.

I ett slag illustrerar Björklund alliansregeringens dilemma. Han vet mycket väl att Hibo Abduallhi som krigsskadad flykting garanterat skulle ha fått asyl i Sverige enligt FN:s flyktingkonvention och en mängd andra regler. Hon skulle också ha fått asyl i överensstämmelse med Sverigedemokraternas partiprogram. Men det säger inte Jan Björklund. För nu handlar det inte om att hålla sig till fakta eller ens visa politisk anständighet. Nu gäller det att vinna tv-tittarna genom att tävla i Medmänsklighet. Därför säger han inget om att han i desperation har låtit sina spanare på regeringskansliet gräva på migrationsverkets hemsida för att hitta fallet Hibo Abduallhi. Sidan blev senast uppdaterad den 26 juli.

Vem betalade den föräldralösa Hibos resa till Sverige?

I det segregerade liv Jan Björklund lever bland vita likasinnade i maktens elitskikt kan han inte påminna sig att han har träffat en enda riktig flykting. Därför har han fått öva rejält hemma framför spegeln för att kunna uppamma den rätta indignationen så att den ser äkta ut. Tittarna får inte veta att Hibo Abduallhi kom till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare. Själv hade hon aldrig hört talas om Sverige. Hur betalade den föräldralösa Hibo den resan? Det berättar inte Jan Björklund. Att ta upp sådana ovidkommande detaljer vore Omänskligt.

I praktiken välsignar och sanktionerar Jan Björklund och hans regeringskolleger den världsomfattande kriminella smugglingsindustri som tjänar miljarder på att frakta asylsökande just till Sverige. Att de är kriminella får man överse med så länge som de samarbetar i att leverera asylsökande från världens alla hörn och därmed ger alliansregeringen full pott i Medmänsklighet.

De vet att snart spricker hela skiten

Det säger någonting om graden av desperation i regeringen när man måste gå in på migrationsverkets hemsida och leta fram ett sjutton år gammalt flyktingärende att använda som tillhygge i en debatt om invandringspolitik. Det säger någonting om brist på verklighetskontakt och att nu står rena rama nöden och katastrofen för dörren. Politikerna vet det. Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) vet det. De vet att snart spricker hela skiten. Bostadsbristen är akut, och bostäder snyter man inte ur näsan på den tid det tar att hålla ett valtal. Skolan befinner sig i fritt fall, liksom sjukvård och äldreomsorg. Även den svenska kassakistan har en botten fast politikerna inte vill låtsas om det.

De Medmänskliga ger bort arbetstillfällen och lägenheter som svenska ungdomar behöver till utlänningar. Det är Medmänskligt. När kraschen kommer gäller det att kunna peka på sin Medmänsklighet och höga moral när man står där på de rykande ruinhögarna av det som en gång för inte så länge sedan var ett bra land.

”Det finns diskussioner i folkdjupet” säger statsministern

Fredrik Reinfeldt säger att invandringen förändras väldigt snabbt, att asyltrycket är stort, och det är en väldig prövning för Sverige.

”Fortsätter vi i gammal omhändertagandefilosofi kommer vi att få sprickor och konflikter som Jimmie Åkesson kommer att utnyttja” säger han.

Han ser farorna. Men han tror att han kan bemästra dem. Varken han eller någon annan partiledare i de sju gammelpartierna har kurage nog att begränsa invandringen. För då är man Omänsklig.

Fredrik Reinfeldt har snappat upp att

”Det finns i folkdjupet diskussioner om grupper som kommer hit och inte arbetar och lever på bidrag.”

Så pass mycket har han fattat, och Fredrik Reinfeldt är inte dummare än att han förstår att ”diskussionerna i folkdjupet” riskerar att sätta hans fotfäste i fara inför nästa val. Statsministern tror att diskussionerna i folkdjupet är ett större hot än vad själva verkligheten utgör mot hans position. Verkligheten – de enorma problemen med stora ointegreringsbara grupper av analfabeter från Somalia, Irak och Afghanistan – tror han nämligen att han ska kunna lösa med lite politisk quick fix. Kännetecknande för en sekt är att grunda sitt handlande på tro, och regeringen utgör sekten De Medmänskliga. Bara analfabeterna lär sig svenska och kommer ut på arbetsmarknaden kommer de att bidra till välfärden, tror sektledaren Fredrik Reinfeldt.

Verkligheten är fullkomligt Omänsklig

Saken är bara den att det inte stämmer. Verkligheten är De Medmänskligas värsta motståndare. Verkligheten är fullkomligt Omänsklig. Förskräckande många av dem som kommer till Sverige varken lär sig svenska eller får ett jobb. I några reportage har Katarina Gunnarsson och Markus Eriksson på SR Studio Ett beskrivit vilka enorma problem massinvandringen av lågutbildade och analfabeter innebär för de mottagande kommunerna, bland andra Katrineholm,  Eskilstuna  och Borlänge. Det är banbrytande reportage om den verklighet som politikerna inte vill se.

”De här kvinnorna kommer aldrig ut i arbete”

På Sfi (Svenska för invandrare) i Borlänge sitter en grupp illiterata kvinnor från Irak och Somalia och ljudar vokaler.

Ooooooo……..
Ååååååååå….
Eeeeeeeee……..
Aaaaaaaaa………

Johanna Karlman, lärare på Sfi:s A-nivå, nivån för analfabeter, säger:

”Det är en stor grupp som inte kan läsa och skriva på sitt eget språk. De kan oerhört lite. De har inte ens traditionen att läsa skyltar, tittar inte på symboler. Bildtolkning är jättesvårt, att skriva siffror och räkna. Bara att lära sig klockan är jättekomplicerat. Omvärldskunskap, titta på världskartan. De vet inte var Irak ligger, har ingen aning om var Borlänge eller Sverige ligger.”

”De här kvinnorna, min elevgrupp, kommer aldrig ut i arbete. Det betyder inte att jag säger samma sak om alla på Sfi. För de här kvinnorna handlar det om att kunna prata med dagispersonal, med grannar i bostadsområdet och i tvättstugan, att kunna säga att det är vackert väder när man står och väntar på bussen, att kunna säga sitt personnummer. Sådana små saker.”

Fri invandring är Medmänskligt

För de Medmänskligaste av alla, extremisterna i miljöpartiet, räcker de inte att Sverige håller på att rämna under trycket av ett rekordstort flykting- och invandrarmottagande. De vill ha mer. Mycket mer. I en totalt verklighetsfrämmande riksdagsmotion med den träffande rubriken ”Den svenska drömmen” gör mp fullkomligt klart att de vill öppna Sveriges gränser för fri invandring:

”Fler ska få stanna. Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, där alla har möjlighet att flytta, men ingen tvingas fly. Vi vill därför att möjligheten till anhöriginvandring utökas och att försörjningskravet vid anhöriginvandring avskaffas. Vi anser att barns egna asylskäl ska prövas för sig. Bestämmelserna om ”synnerligen ömmande omständigheter” ska användas mindre restriktivt, så att exempelvis allvarligt sjuka människor får stanna i Sverige. Det ska vara lätt att komma hit. Alla har rättigheter. Miljöpartiet arbetar för att göra det lättare att röra sig över gränser.”

Miljöpartiet vill tvinga alla kommuner att ta emot så kallade ensamkommande barn, det vill säga oftast unga män som varken är flyktingar, barn eller ensamma.

”Medmänskligheten bär vi tillsammans” sa miljöpartiets språkrör Åsa Romson i partiledardebatten. Problemet är att Åsa Romson inte har svenska folkets mandat att lasta på dem sin definition av medmänsklighet. Hon utgår från sin egen egocentriska världsbild med lika mycket markkontakt som en luftballong.

Att ta bort statyer är Medmänskligt

Frågan är vilken drog miljöpartister går på, utöver ekologiskt lådvin. Antagligen blir de höga på Medmänsklighet. Det fullkomligt förkrossande stöd som de har i journalistkåren är också berusande. 41 procent av journalisterna sympatiserar med miljöpartiet enligt professor Kent Asps undersökning vid Institutionen för Journalistik och Masskommunikation, Göteborgs universitet.

Miljöpartiet är de sista stalinisterna. De vill ha ett totalitärt samhälle där de bestämmer vad människor har rätt till och inte. De vill ta bort statyer, en sant Medmänsklig gärning. I en motion skriver Annika Lillemets och Valter Mutt, båda mp, att statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i centrala Stockholm ska flyttas till en undanskymd plats. Gustav II Adolf har stått på Gustav Adolfs torg sedan 1796. Karl XII har stått i Kungsträdgården sedan 1868. Bort med dem!

Spräng avgudabilderna!

”De två envåldshärskarna ledde landet under olika perioder av Sveriges stormaktstid. Krig, misär och ett skoningslöst förtryck präglade denna epok. Sveriges stormaktstid var en mörk tid, i vårt land såväl som i andra länder som drabbades av svensk aggression. Sedan statyerna över dessa kungar restes har Sverige väsentligen utvecklats till ett demokratiskt och fredligt land” skriver miljöpartisterna. Istället ska vi ha ”symboler för fred, tolerans, mångfald, frihet och solidaritet.”

Varför inte först som sist spränga statyerna, enligt känd förebild? Statysprängning passar miljöpartiets totalitära agenda perfekt.  2006 sprängde den talibanska regeringen ett av världens största kulturarv, Buddhastatyerna i Afghanistan. De var 1 600 år gamla och 58 och 39 meter höga. Orsak: de ansågs vara avgudabilder.

Partiledardebatten ett fullständigt magplask

Partiledardebatten i SVT Agenda är ett fullständigt magplask, både politiskt och journalistiskt. När jag först ser den vill jag inte tro att det jag hör och ser är sant. Jag blir väldigt illa till mods. Får det verkligen gå till så här? Vilken oerhörd respektlöshet mot tittarna/väljarna! När jag ser om debatten på SVT Play blir det ännu värre.

Debatten är en olustig fars, en satir, vilket Affes statistikblogg renodlar i en effektiv bildsatir.

Det blir snabbt klart att det handlar om mobbbing på sandlådenivå. Sju mot en. Sju partiledare som frustar av Medmänsklighet gaddar ihop sig mot en Omänsklig. Anna Hedenmo och Mats Knutson ger den journalistiska handfallenheten ett ansikte. De låter politikerna komma undan med floskler, klyschor, sprickfärdigt uppblåst hycklande moral och total frånvaro av fakta. En dagisfröken skulle ha handskats bättre med situationen. Radions program ”Medierna” reagerar och sände på lördagen ett starkt kritiskt inslag mot partiledardebatten med hård kritik från bland annat statsvetaren Andreas Johansson Heinö.

Vad är egentligen medmänsklighet?

Vad är egentligen Medmänsklighet? Om du har en enda tröja och ditt barn fryser, ger du då bort tröjan till ett annat barn? Om ditt kylskåp innehåller en torr ostkant och en hård brödskalk, bjuder du då in grannfamiljen på middag? Om det redan är svår bostadsbrist och ungdomar tvingas bo kvar hos föräldrarna till uppåt 30-årsåldern, bjuder du då varje år in tiotusentals utlänningar som behöver bostad? Om du har en arbetslöshet på 7,5 procent, importerar du då varje år nya tiotusental som inte ens kan läsa och skriva eller har några kvalifikationer för den svenska arbetsmarknaden?

Två och en halv miljon människor är på flykt från inbördeskriget i Syrien. Sverige tar redan emot en mycket stor del av dem som flyr därifrån. Alla får TUT, tillfälligt uppehållstillstånd i tre år. Hela mottagningssystemet håller på att sprängas, landet dammsugs på varenda sängplats som står att uppbringa. Det kommer 1 200 – 1 500 asylsökande i veckan till Sverige, en fördubbling jämfört med förra året. Är det Medmänskligt att bara ta emot dem? Ska inte Sverige i Medmänsklighetens namn ta emot alla två och en halv miljonerna? Eller varför inte alla 40 miljoner som är på flykt i världen? Vem sätter gränser för Medmänskligheten? Finns det några gränser över huvud taget? Den frågan är politikerna livrädda för att svara på.

”Hur kan vi gömma våra pengar och egendomar?”

För utflipprade miljöpartister och andra i behov av lite verklighetskontakt finns fakta om asylhaveriet att hämta bland annat på Merit Wagers blogg. Där berättar anställda på migrationsverket, så kallade miggor, anonymt om de omfattande bedrägeriförsök som de utsätts för från asylsökande.

”En migga i södra Sverige berättar om ett möte med en syrisk familj som söker asyl i Sverige. Snarlika historier har nu berättats också av andra miggor. När jag undrar om de hade några frågor till mig så är det fyra viktiga frågor de ställer:

1. Hur snabbt kan vi åka tillbaka och ändå behålla våra TUT (treåriga uppehållstillstånd), och när vi åker tillbaka till Syrien, kommer Sverige då att garantera vår säkerhet där?
2. Kan du berätta för oss hur vi ska gå tillväga för att gömma våra pengar och egendomar för svenska myndigheter?
3. Hur ska vi få pengar från svenska staten samtidigt som vi också vill starta en firma här?
4. Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade mycket pengar? I och med att det ju står i alla tidningar i Syrien att Sverige tar emot flyktingar därifrån, så bör väl Sverige också betala kostnaderna för smugglingsresorna för oss som kommer hit!”

Medmänsklighetens baksida är inte vacker. Men vad gör det så länge regeringen och opposition kan hålla skenhelighetens och Medmänsklighetens fana högt.

Får jag berätta om Ulla

Får jag berätta om Ulla. Ulla Comérus är 68 år. Hon är en i ”folkdjupet”, vars existens Fredrik Reinfeldt har noterat. Ulla Comérus bor i Botkyrka strax söder om Stockholm, en av Sveriges invandrartätaste kommuner där svenskar är i minoritet. I torsdags ringde Ulla till radions ”Ring P1” och pratade med programledaren Alexandra Pascalidou, invandrare från Rumänien. Ulla Comérus frågar vilka ord vi får använda i Sverige nuförtiden. Jag återger dialogen med så lite redigering som möjligt, för den är mycket intressant.

Ulla Comérus: Får jag säga ”färgad”, får jag säga ”svart” eller vad får jag säga?
Alexandra Pascalidou: Du får väl säga vad du vill som du tycker känns rätt.
UC: Jamen, det får man ju faktiskt inte. Det kommer massor av människor till Sverige och talar om för oss vad vi får säga och tycka.
AP: Vilka människor kommer fram till DIG och säger vad du ska säga och tycka? Har de verkligen så mycket makt, de som kommer till Sverige?
UC: Ja, de hörs väldigt mycket i media i alla fall, tycker jag.
AP: Gör de? Var då nånstans?
UC: Jag kan ju fortsätta och berätta hur det var när jag första gången såg en neger.
AP: Säger du NEGER?
UC: Ja, man sa så då, och det ligger ingen värdering i det ordet. Vi tycker inte att det är så hemskt. När jag första gången såg en färgad människa på stan säger jag till mamma ”Vad är det här för nånting?”, och hon svarar mig: ”Det är en neger”. Sedan säger hon inget mer och jag funderar en stund och så säger jag: ”Varför är han svart?”. ”Jo” säger mamma, ”för han kommer från ett land där solen är så stark att han skulle bli bränd om han inte hade ett skydd mot solen. Och naturen är så klok så den kan ordna det så där bra.”
AP: Det var en tid då det inte alls var laddat.
UC: Förstår du då hur svårt det är för oss som är uppfostrade i en tid när det inte var laddat? Vi hade ju nästan inga invandrare i Sverige.
Alexandra Pascalidou börjar nu tala om sin mormor som växte upp i en liten grekisk bergsby och blev skräckslagen när hon kom till Sverige och fick se människor från Gambia.
UC: Ju fler invandrare och ju fler olika människor som kommer till det här landet, desto svårare får vi svenskar att förhålla oss. Vi ska anpassa oss efter alla, och vi ska vara så förstående. Vi ska ändra vårt språk, vi får inte säga det ena och det andra. Men andra grupper blir de oberörbara som man inte får kräva någonting av.
AP: Det är väl ändå ganska naturligt! Vi lever i en mångkulturell värld.
UC: Det är väl inte naturligt att pressa undan svenska folket till förmån för andra!
AP: Men tycker du inte att det är bra att människan utvecklas till att respektera olikhet och annorlundaskap och att vi försöker att inte kränka våra medmänniskor?
UC: Absolut! Men det är ju inte en kränkning! Det är ju ni som kommer hit och talar om att det är en kränkning. Ordet ”nigger” är för mig nedsättande, och det skulle jag aldrig använda. Ordet ”neger” är inte det, och jag säger inte att vi inte ska anpassa oss till en viss grad. Men jag säger att det är väldigt svårt, och det skapar ytterligare meningsskiljaktigheter. Jag känner att det här drar åt fel håll. Det är inte så att ni i etablissemanget kan gå ut och tala om för oss gamla etablerade svenskar hur vi ska säga och vad vi ska göra, utan att det blir mer bråk, mer meningsskiljaktigheter.
AP: Men spelar det ingen roll för dig att det finns människor som blir kränkta av det du säger?
UC: Jo! Men jag vill att de ska förstå oss.
AP: Vadå oss? Vilka är ni?
UC: Så som ni identifierar det i media finns det vi och oss. Annars skulle det inte vara något problem, eller hur?
AP: Vilka är vi? Jag förstår inte riktigt.
UC: Det kan jag säga utan vidare. När jag säger vi menar jag oss gamla svenskar som bor här och är födda i det här landet, även människor med invandrarbakgrund som är födda här. Men jag tycker ändå att det är lite magstarkt att komma till ett land som öppnar sina dörrar och försöker hjälpa alla på alla olika sätt, vi delar med oss av våra gamla inbetalade skattepengar och allting sånt, och sen vill ni inte alls förstå hur vi tänker och hur vi menar, och särskilt när vi inte menar något illa.
AP: Det finns ju väldigt många svenskar som har en annan hudfärg som inte vill bli kallad neger.
UC: Jag har en färgad dotter ska jag tala om för dig. Vad är det med det?
AP: Vill hon bli kallad svarting?
UC: Hon skulle nog inte bry sig, måste jag säga.
AP: Har du frågat henne?
UC: Ja ja, hon är faktiskt så pass gammal att hon förstår de här problemen.
AP: Så om någon ropar neger efter din dotter på gatan, blir hon inte ledsen då?
UC: Hon är ganska tuff, min dotter, så hon skulle nog inte bry sig. Men det är inte det det handlar om. För mig är ordet neger inte nedsättande. Jag försöker tänka på det nu, men det är inte lätt att komma ihåg allt. Jag får inte säga negerboll längre som jag har sagt i alla år. För ett tag sedan suddade de till och med ut bilden av en kines på någon godisförpackning. Är det också fel?
AP: Ja, det är mycket. Och Sovjetunionen finns inte längre, och Jugoslavien och Tjeckoslovakien. Det är mycket att hålla reda på nuförtiden.
UC: Vad lätt det är att säga fel.
AP: Ja, vet du vad jag brukar göra? Jag brukar göra så här, Ulla. Jag brukar ha en liten post it-lapp i bakfickan med allt jag måste komma ihåg. Att köpa mellanmjölk, att inte säga vissa saker som kan kränka andra, och att det finns vissa länder som inte längre finns.
UC: Du menar inte att jag ska ta upp en post it-lapp när jag talar med människor och se om jag får säga det här!
AP: Jo absolut! Ibland måste man påminna sig, för det är ganska krävande att vara människa. Det är ganska krävande.
UC: Ja, det är väldigt krävande att vara svensk och försöka rätta in sig i ledet och säga rätt saker.
AP: Tack för att du ringde, Ulla Comérus.

Heja Ulla! Jag tycker att du ska strunta i post it-lapparna, ta en negerboll och fortsätta att hålla Omänsklighetens fana högt. Ju mer Medmänskliga våra politiker låtsas vara, desto fler Omänskliga blir vi i Sverige.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Ring P 1 indslaget fra minut 16:12

Snaphanens appendix: Sverigedemokraterne Sveriges tredje største parti i dagens måling

Ny mätning: SD tredje största parti i Sverige klik grafik f. større billede.