4
jan
Seneste opdatering: 4/1-13 kl. 1553
3 kommentarer - Tryk for at kommentere!

En tillbakablick med Fay Weldon

Fay Weldon: SÀck och aska. England efter Rushdie, före Utopia (Stenströms, översÀttning av Margareta Eklöf)

Af Thomas Nydahl

Det Ă€r 23 Ă„r sedan den publicerades, Fay Weldons glödande ilskna skrift med anledning av fatwan mot Salman Rushdie och det sociala och politiska tillstĂ„ndet i Storbritannien. Tro inte att den Ă€r inaktuell för det. Jag skulle snarare sĂ€ga tvĂ€rtom. Det Ă€r mycket av det hon skriver som ter sig bĂ„de aktuellare och mer akut idag nĂ€r vi rimligen borde veta mer och bĂ€ttre. Weldons ilska hindrar henne inte frĂ„n att se ett bredare – och djupare – perspektiv Ă€n de flesta som idag diskuterar islamiseringen och den sociala nedmonteringen av Europa.

Fay Weldons manus hette ursprungligen Sackcloth and ashes men utkom med titeln Sacred Cows. Det Ă€r en titel som för en svensk ter sig alldeles mitt i prick, eftersom det finns ett antal politiska frĂ„gor som Ă€r sĂ„ tabubelagda att de gott kunde kallas för heliga kor. Man rör dem inte. Man talar inte om dem. Och om och nĂ€r man vidrör eller talar om dem fĂ„r man genast en stĂ€mpel. Idag vet vi hur den stĂ€mpeln ser ut: “islamofob” stĂ„r det ofta pĂ„ den, men det kan ocksĂ„ stĂ„ “frĂ€mlingsfientlig” eller rentav “rasist”. Det blir dĂ€rför en smula komiskt nĂ€r man mĂ„ste gĂ„ tillbaka till en 23 Ă„r gammal engelsk skrift för att höra motargumenten. Fay Weldon hade sĂ„dana, redan dĂ„.

NÀr Satansverserna fick Whitbreadpriset var det Weldon som höll anförandet för Rushdie. Hon sa bland annat:

“Mr Rushdies verk och person Ă€r omgivna av motstridiga uppfattningar. Hans romaner vĂ€cker fientlighet och obehag likavĂ€l som lidelsefullt försvar, som alla stora romaner gör (
) vitaliteten i denna storartade bok, sjĂ€lva dess ambitioner, dess arrogans, dess sĂ€tt att sopa ihop kontinenter och kulturer och vĂ€nta pĂ„ kollisionen, att knyta samman det förgĂ„ngna och nuet, rum och tid, myt och vad vi Ă€r förmĂ€tna nog att kalla verklighet, i en engelsk prosa som vi inte visste kunde vara sĂ„ elastisk, sĂ„ entusiasmerande, trotsar alla utom de mest rĂ€ddhĂ„gade att inte tilldela den ett pris.”

Weldon sĂ€ger om sina egna ord, att de visar “vad profetior Ă€r vĂ€rda”. Kanske kunde man ana att det skulle blĂ„sa upp till storm men inte att stormen skulle föra med sig en dödsdom frĂ„n den medeltida iranska mullan till det brittiska litteraturen. Hon sĂ€ger att Satansverserna finns “i hjĂ€rtat av den nya humanistiska civilisationen.” Och det Ă€r dĂ€rför, just dĂ€rför, som de “som tillhör den döende vĂ€rlden” mĂ„ste slĂ„ tillbaka och skrika “Döda! Döda! Döda!”.

Islamismen betraktas av Weldon som den döende vÀrlden. Det finns mÄnga, ocksÄ idag, som delar den uppfattningen. Jag gör det inte. Islamiseringen av vÀstvÀrlden visar pÄ nÄgot helt annat. Den visar pÄ en islamisk vÀckelse och en levande jihad, det vill sÀga ett redan pÄbörjat krig mot vÀstvÀrlden, demokratin och friheten.

“En fatwa frĂ„n ayatollan, dödspatruller som sĂ€nds ut efter en av vĂ„ra egna. En stöt. Ögon öppnas plötsligt. Folk hajar till. Det hĂ€r Ă€r allvarligt. LĂ„t oss inte somna igen.”

Weldon stĂ€ller ocksĂ„ dödsdomen i ljuset av ett alltmer förfallet brittiskt, det gĂ€ller allt frĂ„n skola till sjukhus och vad muslimerna i exil vill stĂ€lla emot det. Nog börjar man ana, skriver hon, att “Allah mĂ„hĂ€nda inte Ă€r den ende sanne Guden, eller inte i den bemĂ€rkelse han har framstĂ€llts, inte i den enda utantillĂ€rda verklighet som profeten Muhammed kom med pĂ„ 600-talet.” Men vad göra Ă„t det dĂ„? Muslimerna uppfattar ju ingen spricka, kĂ€nner inget tvivel. De kan lĂ€xan utantill och hĂ„ller sig till den.

“Och tvivel gör ont, tron Ă€r det enda man har om man Ă€r troende i de otrognas skrĂ€mmande vĂ€rld. Nu gĂ„r vi och hĂ€mtar Rushdie. Döda, döda, döda!”

Och sÄ avslutar hon kapitlet:

“Vi gĂ€spar. Vi gör ingenting. Bara en roman.”

Att lĂ€sa Fay Weldons skrift Ă€r att pĂ„minnas om vad som skedde dĂ„ och vad som sker nu, att sidobelysa det och stĂ€lla tvĂ„ epoker intill varandra för att kunna se vad som verkligen Ă€r och vad som bara förefaller vara. GĂ€spar ocksĂ„ vi – fortfarande?

0 0 votes
Article Rating


DonĂ©r engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

Subscribe
Notify of
guest

3 Comments
Most Voted
Newest Oldest
Inline Feedbacks
View all comments
Allan Hansen
Allan Hansen
11 years ago

KĂŠre Angela.
Tak for et godt indslag!

Mvh. Allan Hansen

Angela
Angela
11 years ago

Rushdies Satansverser vĂ€ckte faktiskt en viss förvĂ„nig och rĂ€dsla. Att en fatwah kunde drabba nĂ„gon i kristna vĂ€st hade inte slagit nĂ„gon förut. Det var dĂ„ folk lĂ€rde sig vad detta konstiga ord betydde. Folk vaknade hĂ€pet till och kunde förstĂ„ hur hemskt det var att leva under stĂ€ndigt dödshot. Sedan gĂ€spade folk, la sig pĂ„ andra sidan (han blev ju inte dödad) och somnade om. MĂ€nniskor har en benĂ€genhet att resonera att det hĂ€nder inte mig. Bara andra. Den empatiska förmĂ„gan tycks inte vara vare sig sĂ€rskilt utbredd eller djup. Forskning visar att uppror (revolution) inte uppstĂ„r förrĂ€n nĂ„got… Read more »

Allan Hansen
Allan Hansen
11 years ago

Nogle gange mĂ„ man slĂ„ en handle af med DjĂŠvelen – for at fĂ„ engelene hjem. “Forretningsmanden, der er blevet profeten, Mahund, er ved at grundlĂŠgge en af verdens store religioner; og han er pĂ„ denne dag, sin fĂždselsedag, ved sit livs krise, Der er en stemme, der hvisker i hans Ăžre: Hvad er du for en tanke? Mand-eller mus? Vi kender den stemme. Vi har hĂžrt den en gang fĂžr. Forretningsmanden: ser ud som han burde, hĂžj pande ĂžrnenĂŠse, bred over skulderne, smal over hofterne. Gennemsnits-hĂžjde, tĂŠnksom, klĂŠdt i to stykker simpelt stof, hver af dem fire alen langt,… Read more »

3
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x