Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är minst ett år sedan jag var i Stockholm senast. Jag ser mig omkring i en förändrad stad. I Stockholm kan man avläsa hur Sverige mår. Atmosfären är snål, kall, ovänlig. Människor vacklar omkring som drogade zombies i sina avskärmningsbubblor med ögonen oavbrutet klistrade vid sina mobiltelefoner. Bleka anemiska miljöpartiföräldrar som bebor innerstadens mångmiljonbelånade bostadsrätter sliter och drar sina skrikande barn på väg hem från barnomsorgens likriktningsfabriker. På det ärevördiga stamfiket Ritorno på Odengatan är 75 procent av borden upptagna av Macdatorer med vidhängande ägare som sitter och stirrar stint i sina apparater, timme efter timme, medan de sippar på en slät kopp kaffe. Jag vänder i dörren. Ritorno är inte längre ett konditori. Det är ett kontorslandskap. Samma fenomen rapporteras från andra kaféer i stan.

Jag räknar till fyra rumänska tiggare, samtliga kvinnor, bara runt Odenplan. De finns överallt på Stockholms gator, strategiskt utplacerade i tunnelbanan, vid systembolagets butiker, banker och varuhus. Nästan alla går snabbt förbi och låtsas inte se de tiggande kvinnorna.

Så uppiggande på ett skamfyllt förbjudet sätt

De utländska tiggarna är ett nytt fenomen. För något år sedan fanns de inte här. Jag utgår från att många stockholmare ser deras närvaro som ett efterlängtat steg närmare det gränslösa globala paradiset. Äntligen har de fått precis som de ville, innerstadens mångkulturfanatiker som röstar på vänsterns och miljöpartiets rödgröna drömmar och skriker i falsett om öppna gränser och allas rätt att bo i Sverige. Det var väl så här de ville ha det? Äntligen lite exotisk mångkulturalism i varje gathörn. Så uppiggande, på ett skamfyllt förbjudet sätt, att se människor som har det så mycket sämre än man själv. Kunna skänka en slant och känna sig som en oöverträffat god människa.

Det här är den hyllade fria rörligheten inom EU. Den som utropades med pukor och trumpetfanfarer och skulle bli så fantastisk. Ledarna för den organiserade brottsligheten skulle aldrig nedlåta sig själva till att sitta på en filt och frysa i vinterkylan åtta timmar per dag. Deras slavar får göra jobbet – sådana som kvinnorna runt Odenplan.

I praktiken råder laglöst tillstånd

När Rumänien gick med i EU 2007 sökte sig mängder av rumäner, främst romer, söderut i Europa för att tigga. Men så slog den ekonomiska krisen till i Sydeuropa, och folk slutade skänka pengar. Tiggarna drog vidare till Skandinavien. Många kommer med buss från Rumänien direkt till Cityterminalen i Stockholm. Under februari kom en stor del av tiggarna från samma område, Arges i södra Rumänien. Tiggeri är inte olagligt i Sverige.  EU-medborgare har rätt att uppehålla sig i landet i tre månader utan försörjning.

“Men eftersom det råder passfrihet för EU-medborgare är det omöjligt att följa upp när någon reste in och hur länge han/hon har vistats i Sverige” säger Per-Uno Johansson, chef för utredningsenheten på Gränspolisen till Dagens Nyheter. I praktiken råder med andra ord ett laglöst tillstånd.

“Vi trodde att det skulle vara bättre i Sverige”

Affärsverksamheten går inte så bra, framgår det i Dagens Nyheters reportage om de rumänska tiggarna Claudia och Nico Sbircea och Claudias bror Mihai. Claudia och Nico Sbircea är i Sverige för att tigga ihop pengar “till sin handikappade dotter”.
“Åk hem och kom aldrig mer tillbaka” säger Mihai till sina grannar i hembyn Malu Vinat. “Åk hem och sköt era hästar, här i Sverige finns inget att hämta.”

Familjen har tiggt i två månader på Stockholms gator. Nu ger de upp.

“Hemma går det rykten om att man kan tjäna hur mycket pengar som helst i Sverige. Vi trodde att det skulle vara bättre.”

Många av tiggarna kommer via Italien, Grekland och Spanien. De kommer att finnas kvar i Sverige så länge som tiggeriet lönar sig.

Öppna gränserna och skänka bort välfärden

Tiggarna på gatorna i Stockholm och andra städer är bara förtrupperna till det som ska komma. En majoritet av EU-länderna vill införliva två av Europas fattigaste och mest korrumperade länder, Rumänien och Bulgarien, i Schengensamarbetet från 1 januari 2014. Både Sveriges och Danmarks regeringar (i Danmark regeringspartierna samt Venstre och De Konservative) skälver av otålighet att öppna gränserna för en invasion av främst bulgariska och rumänska romer och skänka bort den välfärd som deras egna befolkningar har arbetat ihop. Senast vid ett möte den 7 mars var majoriteten i EU:s ministerråd beredd att släppa in Rumänien och Bulgarien i Schengensamarbetet från nästa år.

Plundring av de sociala trygghetssystemen

I samma ögonblick som Rumänien och Bulgarien tas med i Schengen får de båda ländernas 29 miljoner invånare, varav flera miljoner romer, rätt att fritt slå sig ned i vilket EU-land de vill och ta del av den sociala välfärden på samma villkor som landets egen befolkning. De länder som kan erbjuda de mest generösa bidragssystemen kommer givetvis att toppa listan över attraktiva resmål. Dit hör både Sverige och Danmark.

Att bjuda in de båda länderna till fest med Schengen skulle inte bara innebära en trolig plundring av välfärden som skulle få det pågående mångkulturella bidragskalaset i Sverige att blekna i jämförelse. Ett kraftigt uppsving för den organiserade internationella brottsligheten går också att förutse.

Mer än 7 000 från västra Balkan får betald semester varje år

Sveriges justitieminister Beatrice Ask (m) välkomnar Rumänien och Bulgarien i Schengensamarbetet. Hon är uppenbarligen helt omedveten om de problem hennes partikamrat migrationsminister Tobias Billströms redan har med att begränsa en följd av den fria rörligheten, nämligen inflödet av ogrundade asylansökningar från västra Balkan, främst av serbiska romer. De utgör också förtrupperna till vad som ska komma – en konsekvens av att EU i december 2009 slopade kravet på visum för serbiska, makedoniska och montenegrinska medborgare. Året därpå utvidgades rätten att röra sig fritt inom Schengenländerna till att gälla också bosniska och albanska medborgare.

Sedan viseringskravet slopades skaffar sig årligen tusentals personer från Balkan betald semester med fri kost och logi, sjukvård och tandvård på svenska skattebetalares bekostnad under den tid det tar för migrationsverket att utreda deras asylansökningar. Förra året sökte 7 325 personer från västra Balkan asyl i Sverige. Majoriteten, 2 696 personer, kom från Serbien. Nästan ingen hade asylskäl. Ett litet fåtal, främst albaner, beviljades uppehållstillstånd.

“Inga bevis för några problem med social turism”

Att lära av erfarenheten är en svår konst. De förutsägbara följderna av den fria rörligheten inom Schengen oroar av allt att döma inte majoriteten av EU-politikerna. Jonathan Todd, talesperson för EU-kommissionen, säger till Europaportalen:

“Inget medlemsland, inklusive Storbritannien, har kunnat ge oss några bevis att det finns några problem med social turism”

För att det ska bli ett beslut måste alla EU-länder vara med om att godkänna Rumäniens och Bulgariens medlemskap i Schengen. Frågan har stötts och blötts i flera år. De båda länderna har gång på gång uppmanats att bekämpa korruption och organiserad brottslighet, att förbättra villkoren för sina minoriteter och utvecklas som rättsstater innan ett medlemskap i Schengensamarbetet kan bli aktuellt.

Tyskt hot om veto skjuter upp beslutet

Lyckligtvis har svensk och dansk politisk naivitet inte segrat i EU-kommissionen. Inte ännu. Den här gången lyckades Tyskland skjuta upp beslutet genom att hota med veto. Tysklands inrikesminister Hans-Peter Friedrich är den som tydligast har uttryckt farhågor om att det egna landets sociala trygghetssystem kommer att missbrukas om rumäner och bulgarer får obegränsad rörlighet inom EU.

“Om människorna i Europas länder i stora antal reser dit det finns mest sociala förmåner kommer vi i Tyskland att få ett stort problem” sa han i samband med mötet i EU-kommissionen.

“Begränsningar inte aktuella”

Även Finland, Österrike, Storbritannien och Nederländerna har motsatt sig att ta med Rumänien och Bulgarien i Schengen. Storbritanniens inrikesminister Theresa May  söker stöd hos andra medlemsländer för att sätta press på EU-kommissionen att begränsa rätten till landets sociala trygghetssystem för andra EU-medborgare. En sådan regel är fullkomligt otänkbar i världens största socialbyrå, Sverige. För svenska politiker kan det inte gå fort nog att tömma den svenska välfärden i botten.

“För Sverige är begränsningar för bulgarer och rumäner inte aktuellt” säger justitieminister Beatrice Ask (m).

80 procent av svenska romer saknar jobb

Det är alltså främst en invasion av rumänska och bulgariska romer som kan väntas när deras hemländer tas med i Schengen. I Sverige bor redan cirka 50 000 romer – som inte givet ska jämföras med östeuropeiska romer. Men trots 500 år i landet har många av de svenska romerna uppenbara svårigheter att integreras. 80-90 procent är arbetslösa. Romska barn har i genomsnitt 40 procents frånvaro i skolan.

Enligt en rapport från Malmö 2011 saknar 80 procent av stadens romer jobb. Arbetsförmedlingen har därför anställt en “nationell samordnare” och fem så kallade “brobyggare”, som ska fungera som länkar och stöd mellan Arbetsförmedlingen och romerna, rapporterade SR Ekot nyligen.

“Världens mest ointegreringsbara folkgrupp”

Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, har forskat om romer i flera decennier. Han betecknar dem som kollektiv som “antagligen världens mest ointegreringsbara folkgrupp som lyckas bibehålla sig själva och sin egenart generation efter generation”.

Enligt de officiella föreställningar som odlas och omhuldas i media är romer alltid Offer, befriade från delaktighet i och eget ansvar för sin marginaliserade ställning i samtliga länder där de bor. Romernas offerroll manifesterades kraftfullt av den statliga Delegationen för romska frågor, som efter tre och ett halvt års utredningsmöda överlämnade sin rapport ”Romers rätt, en strategi för romer i Sverige” till regeringen 2010.

“Romer utsatta för strukturell antiziganism”

“Sveriges omkring 50 000 romer lider av ett utanförskap som är osannolikt stort” hävdade delegationen och ansåg att det råder “en extrem och oförsvarbar exkludering av romer från alla delar av samhället”.

Delegationen uppfann begreppet “strukturell antiziganism”, någonting som enligt ordföranden Maria Leissner (fp) är “väldigt omfattande”.

Det är med andra ord svenskarnas fel att romerna inte har lyckats integrera sig på 500 år. Delegationen bortser från att romerna genom historien avtecknar sig som verkliga överlevare. Och Offer eller inte – delegationen beräknade kostnaden för de 80 procenten arbetslösa romer till 560 miljarder kronor i extra utgifter för den svenska staten under deras livstid.

Livet i Rheinhausen har förvandlats till en mardröm

För att ge en föraning om Europas framtid och de förhållanden som väntar övriga länder när 29 miljoner rumäner och bulgarer får slå sig ner var de vill i EU har den brittiska tidningen Daily Mail besökt den tyska staden Duisburg med 488 000 invånare, därav 6 700 rumäner och bulgarer.  I Rheinhausen, en tidigare prydlig förort till Duisburg har 400 rumäner och bulgarer flyttat in bara under det senaste året. Enligt officiella källor för att vara på plats i god tid och kunna ta del av den sociala välfärd som de blir berättigade till nästa år om Rumänien och Bulgarien som beräknat beviljas inträde i Schengen. Inflyttningen har förvandlat livet för Rheinhausens invånare till en mardröm, berättar Daily Mail.

Trappuppgångarna i bostadskvarteren stinker av exkrementer. Det finns ingen belysning. Alla glödlampor stjäls. Utanför husen hopar sig soporna. Det vimlar av barn. Många barn ger höga bidrag. Barnen pratar bara rumänska och bulgariska, och de går inte i skolan. Området har blivit ett centrum för kriminalitet och antisocialt beteende. De ursprungliga invånarna flyr. Bara tre tyska familjer bor kvar.

Överallt sopor och exkrementer
Pensionären Marlene Bothge med sin grå hårfläta ser inte ut som en typisk innehavare av en 200 000 volts elpistol, men efter upprepade stölder i det sjuvåningshus där hon bodde beväpnade hon sig med elpistolen och pepparspray. Hon och hennes man levde i ständig skräck för att bli rånade eller utsatta för inbrott.

“Jag är ledsen att det har blivit så här” säger hon. “Jag borde inte behöva känna mig hotad i mitt eget hem.”

Höghuset som var Marlene Bothge´s och hennes makes hem i arton år förfaller. Runt omkring huset ligger sopor och kasserade möbler slängda. Överallt flyter mänskliga exkrementer. Paret Bothge flyttade ut i november förra året när nedsmutsningen, oväsendet och brottsligheten blev outhärdliga. De nyinflyttade stal hennes blommor, de stal hennes golvmopp när den stod utanför dörren en kvart, de stal glödlamporna i trapphuset. Droppen som fick bägaren att rinna över var när någon försökte skruva loss låset på deras lägenhetsdörr. Då gav herr och fru Botghe upp och flyttade.

“De drar bara ned byxorna och uträttar sina behov”

“De bajsar och kissar i korridorerna och trapporna – både barn och vuxna. Männen spelar kort utanför lägenheterna, och när behoven tränger på drar de bara ned byxorna och uträttar sina behov där de står. De har fungerande toaletter, så jag kan inte förstå det” säger Marlene Bothge.

“Trapphuset blev så nedgrisat att jag inte ville att mina barn skulle komma på besök. Det var råttor överallt, och oväsendet på nätterna var hemskt.”

Tomflaskor och andra sopor kastas ut från balkongerna. När Daily Mails fotograf ska ta några bilder på fru Bothge utanför huset dyker en grupp unga män upp och skriker “Stick iväg, gråskalle! Det är inte bra för dig att vara här. Ge dig iväg! Nu!”

Marlene Bothge anklagar inte de inflyttade rumänerna och bulgarerna. Däremot är hon djupt besviken på EU:s politiker.

“Vi känner oss svikna av EU. De borde ha insett att det här skulle hända när de öppnade dörrarna för de här fattiga länderna.”

“De flesta kommer att kräva bidrag”

I Fântânele i Rumänien står byarna tomma och övergivna. Romerna som bodde där har gett sig iväg på jakt efter ett bättre liv. Nu trängs upp till 15 personer i lägenheter i Duisburg som är avsedda för tre eller fyra personer. De nyinflyttade bidar sin tid de dryga nio månader som återstår till årsskiftet när paradiset ska öppna sig. De talar inte tyska, många är outbildade och har ingen arbetslivserfarenhet. De har små chanser till arbete i en stad där arbetslösheten är 16 procent. För att tjäna pengar samlar de metall, och enligt polisen ägnar sig många åt kriminalitet – eller använder sina barn till att begå brott. Fickstölder och prostitution har blivit stora problem i området.

Soeren Link, Duisburgs socialistiske borgmästare, sa nyligen att “rumäner och bulgarer skickar sina barn på stölduppdrag”. Han är “helt säker” på att flertalet av de 6 700 rumänerna och bulgarerna i Duisburg är medvetna om den sociala välfärd som de kan få tillgång till från nyåret. “Jag väntar mig att de flesta av dem kommer att kräva bidrag” säger han.

Duisburgs styrande räknar med att det kommer att kosta 15 miljoner pund (= cirka 146 miljoner SEK) per år att hålla de inflyttade rumänerna och bulgarerna med bostäder och mat. Staden kommer att begära ekonomisk hjälp från EU för att klara situationen.

Deras villa har sjunkit till mindre än halva värdet

Hans Halle, 65, pensionerad arkitekt, och hans fru Helga, 63, bor i en stor villa i närheten av höghusen i Rheinhausen. De fick nyligen veta att deras hus, tidigare värt 200 000 pund (= 1 938 000 SEK) på ett enda år har rasat i värde till mindre än hälften, 78 000 pund (= 755 820 SEK) på grund av rumänernas och bulgarernas ankomst. De hade planerat att sälja huset och skaffa sig en mindre bostad sedan barnen flyttat ut. Det har de inte längre råd med.

“För ett år sedan var det här ett normalt område. Nu är det slum. Vi känner oss misshandlade av och arga på EU” säger Helga Halle.

Hon och hennes man känner sig otrygga i sitt eget hem. De har blivit spottade på, hotade och fått sin bil vandaliserad.

“Som kvinna kan man inte gå ut på kvällarna. Jag ber till och med min man att följa mig från bilen till ytterdörren. Vi har inget liv längre” säger Helga Halle.

De generösa barnbidragen lockar

Rumäner och bulgarer kommer för de generösa tyska barnbidragens skull. Hälften av de inflyttade är barn. Ett kryphål i EU:s regler innebär att de vuxna får 156 pund (= 1 512 SEK) i månaden för varje barn om de registrerar sig själva som “egenföretagare”. Följaktligen har 500 rumäner och bulgarer redan gjort det. För Marlene Bothge förklarar det varför fjorton gravida kvinnor flyttade in i lägenheten mittemot förra våren. Och att de hemska skriken som fick henne att ringa till polisen visade sig komma från en trettonårig barnaföderska.

Vasile, 23, kommer från Rumänien och har fyra barn men inget arbete. Men även om han är arbetslös föredrar han att bo i Tyskland framför i Rumänien, där han hade jobb.

“I Rumänien fick jag 10 euro (= 83 kronor) i månaden för barnen. Här får jag 200 euro (= 1 671 kronor) i månaden. Vi har det bra här” säger han.

“Fattigdom och diskriminering är bara halva sanningen”

När jag talar med professor Karl-Olov Arnstberg om romernas situation säger han:

“Att väldigt många romer runt om Europa bor i förslummade och mycket fattiga byar och samhällen, är starkt ogillade av majoritetsbefolkningar och hårt diskriminerade är bara halva sanningen. Det är den del som journalisterna tycker om att beskriva. Förklaringen till att det går så illa för romerna blir då omgivningens rasism och diskriminering.

Men varför finns det andra fattiga befolkningsgrupper där medlemmarna lyckas lyfta sig själva till välstånd men inte romerna? Svaret är att romerna har en sinnrikt uppbyggd försvarskultur. Gränsen mot majoriteterna är knivskarp. Vi forskare brukar använda begreppet “gränsbevarande mekanismer”.

“Man hjälper varandra kollektivt att stanna på botten”

Mekanismerna ser i praktiken ut så här, enligt Karl-Olov Arnstberg:

“Man har inga ledare som kan förleda folket till att integreras, utan alla romska släktgrupper (vistas) bestämmer hur de ska leva. Man fungerar inte individuellt gentemot gajó, alltså alla icke-romer, man tar inte jobb annat än tillfällighetsjobb, man går helst inte i gajós skolor etc. Man hjälper varandra kollektivt att stanna på botten, samtidigt som man har utpräglade aristokratföreställningar om sig själva. Romer får hela tiden bekräftat att de är paria, vilket i sin tur stärker deras egen kultur” säger han.

“Vi känner oss fullkomligt övergivna”

Tvåbarnsmamman Karin Sommer, 57, är en av sista tyskarna som bor kvar i huset i Rheinhausen. Hon är rädd och vågar sällan gå ut. Sorgset säger hon:

“De får alla tillstånd att arbeta här från nästa år – men var ska de arbeta? Det finns inte ens tillräckligt med jobb åt tyskarna. Det kommer många fler, och var ska alla bo? EU har lockat dem hit, och det är vi som får ta hand om problemen. Vi känner oss fullkomligt övergivna.”

Och de rumänska tiggarna Claudia och Nico Sbircea i Stockholm? Claudia Sbircea fick höra talas om att Stockholms socialjour, det vill säga Stockholms skattebetalare, kan bjuda på bussbiljetter hem till Rumänien. Hon och många andra tog nyligen chansen att åka hem till byn Malu Vinat i Rumänien gratis. Men de är snart tillbaka på Stockholms gator.

“Jag måste åka tillbaka till Sverige för att tigga om en månad igen” säger Claudia Sbircea.

“Den romska kulturen är en olycka för vilken nation som helst”

“Politikerna vet att den romska kulturen är en olycka för vilken nation som helst” säger Karl-Olov Arnstberg. “Det var därför romerna exempelvis blev utkastade ur Frankrike av president Nicolas Sarkozy 2010.  Svenska politiker vill inte heller ha hit romer, men de kan naturligtvis inte säga det öppet. Då får de alla godhetsnissar på sig.”

Oavsett vad de svenska politikerna vill medverkar de energiskt till att romerna nu kommer så att säga bakvägen via EU och Schengen istället. Den storslagna idén om den fria rörligheten måste värnas till varje pris.

Litteratur:

Karl-Olov Arnstberg: Mera svenskt.
Karl-Olov Arnstberg: Sverige och invandringen.

Av Julia Caesar

Andre kronikker af samme forfatter