8
apr
Seneste opdatering: 8/4-13 kl. 2007
9 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Svensk samfundsdebat er på områder af betydning et gated community. Vogterne ved porten lukker ikke hvem som helst ind, men hvis noget ‘kontroversielt’ foregår uden for Sverige, – helst i Indien – er det straks lidt lettere at gå til. Samtidigt med at Mikael Jalving i går kunne skrive i “SØNDAGSSKOLEN: Sharia light – på svensk” (log in) at:

“Da etnologen Karl-Olov Arnstberg og journalisten Gunnar Sandelin udgav deres skelsættende bog “Indvandring og mørklægning, En saglig historie om en forrykt tid” på eget forlag for en måned siden, nærede de muligvis et spinkelt håb om, at bogen ville blive omtalt eller anmeldt i de store svenske medier. De tog fejl. Ikke et ord, ikke en sætning, ikke en eneste murren i geledderne, men tavshed raden rundt,”

anmelder Svenska Dagbladets Merete Mazzarella i dag fyldigt og anerkendende Rødt, hvitt & blåt af den norske samfundsforsker Asle Toje, der var i København i weekenden (th. på foto af Sarrazin og Rustad):

Sarazzin - Document 06.04.2013 020

I en ny essä finner den norske statsvetaren Asle Toje ett återkommande mönster: de politiska och ekonomiska eliterna har förlorat kontakten med folket, och deras avfärdande av populismen liknar ibland klassförakt.[..]

Rent konkret färdas han vitt och brett, lika ivrig som en pojkbokshjälte rör han sig till synes oförskräckt också i kvarter som polisen helst undviker, som Glasgows slum – där det inte går att köpa en brödkniv eftersom det från butikens synpunkt skulle vara en inbjudan till rån – eller de förstäder till Paris där de stora bilbränderna för några år sedan tog sin början och som kallas laglöst område. Han är lika nyfiken på den tjeckiska porrindustrin eller Hells Angels som på ungdomsarbetslösheten i Spanien eller en Vatikan-prästs utläggningar om den katolska kyrkans kris, han iakttar, han intervjuar, han slår sig i slang med mannen – eller kvinnan – på gatan. Samtidigt är han hela tiden den påläste samhällsvetaren som förmår dela med sig av sin beläsenhet medan han tolkar, söker efter mönster eller – som det emellanåt snarare verkar – efter att få sina teser bekräftade.

Teser har han nämligen gott om. En är att integrationen av invandrare har misslyckats i stort sett överallt och att det är mångkulturalismens fel. I Köpenhamn talar han med en invandrarkonsulent, Mohammad Rafiq, som säger: ”Utifrån läran om mångkulturalism har vi uppmuntrat olika kulturer att leva sitt eget liv, avskurna från mainstream. Vi har också funnit oss i parallellsamhällen som uppför sig på sätt som strider mot våra värderingar. Politikerna gjorde invandrarna biståndsberoende – de insåg inte att ekonomisk utjämning är meningslös utan social integration.”

I den invandrartäta Göteborgsförorten Bergsjön noterar Toje ”den vita flykten” – trenden att svenskar flyttat ut – och menar att det i första hand skett i irritation över att en politisk elit vars egen vardag är oberörd av integrationen har förvandlat just deras vardag till ett kontinuerligt integrationsarbete. Samtidigt fäster han sig emellertid vid att de svenskar han intervjuar generellt är så rädda för att stämplas som rasister att de bara kan tänka sig att yppa sitt missnöje anonymt. Att så många europeiska länder nu har starka populistiska partier är, betonar Toje, en naturlig följd av att de etablerade politiska partierna hoppats att man löser integrationsproblem som brottslighet och biståndsberoende genom att tiga ihjäl dem.Över huvud taget – och det är kanske huvudtesen – menar Toje att Europas eliter har förlorat kontakten med folket.

Mest provokativ – och samtidigt också mest tankeväckande – är Toje när han resonerar om populism och nationalism. För eliterna är populismen djävulen själv: Angela Merkel har talat om något ont ”som aldrig tar semester”, van Rompuy har med underbart blandade metaforer talat om att ”populismens vindar står i vägen för framsteg och det europeiska projektet”. Eliterna – inte minst kultureliten – förmanar medborgarna att inte tänka i termer av ”vi” och ”dom” men gör det själva: i deras fall är det populisterna som är ”dom”.

Det finns både självgodhet och starka drag av klassförakt i deras avståndstagande: i många länder är det fritt fram att uttala sig hånfullt om populisternas utseende, klädsel och förmodade preferenser i fråga om mat. Det är som om eliten anser att de vädjar till en högre, mer universell form för folkets vilja – vad folket borde vilja – medan populisterna förmodas vädja till folkets lägre, irrationella och fördomsfulla önskningar. De populistiska partierna drabbas av selektiv moralism. När Nederländernas Geert Wilders talade för assimilering av invandrare beskylldes han för nazism, när de etablerade partierna gjorde detsamma slutade fördömandena att hagla. Europa sätter sitt folk på undantag

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Ven
    • Fru Madsen

      Tak for linket, men hvor er det dog oprørende og deprimerende læsning… Et meget velvalgt eksempel på ”elitens” foragt for dårligere stillede landsmænd. Jeg kendte ikke til Fria Tider, men den ser ud til at være værd at holde øje med.

      • Ven

        Artikeln publicerades idag kl 12.00. Inom en timme hade den spridits som en löpeld genom Sverige.
        Flera bloggar länkade direkt, kommentarerna flödar in, alla som läst den är upprörda.

        • Fru Madsen

          Ja, jeg ser at kommentarerne til artiklen vælter ind. Meget positivt at der i stigende grad kommer alternativer til den etablerede presse, så sandheden kan komme for dagen.

  • Santor

    Klassförakt eller Klasseforagt er et rigtigt godt ord til at beskrive politikernes og kulturelitens syn på den modvillige befolkning der er henvist til at agere forsøgskaniner i deres godhedstænkning.

    Det har aldrig været befolkningens projekt, vi fik aldrig lov til at stemme. Fra dag 1 er befolkningen blevet overhørt og ikke mindst overdøvet af politikerne. I det omfang politikerne rent faktisk har hørt hvad der blev sagt, er udtalelserne blevet brugt som bevis på racisme og islamofobi, fordi politikerne selv vælge hvad de vil høre og befolkningens meninger stemte ikke overens med politikernes.

    Det eneste befolkningen kan gøre er at forlange at de politikere der er årsagen til den tilstand, som bliver værre og værre for hver dag, bliver stillet til ansvar for deres ugerninger. Det vil givetvis tage mange år før vi igen opnår en tilstand af demokrati der gør det muligt men de skal vide at vi ikke glemmer dem.

  • Ven

    Här är ett färskt exempel på denna systematiska hjärntvätt:

    Artikel 1:
    http://www.spiegel.de/international/germany/hitler-food-taster-margot- woelk-speaks-about-her-memories-a-892097.html
    Artikel 2:
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnan-som-smakade-pa-hitlers-mat-va rje-dag

    I artikel 1 (originalet) sägs att Margot Woek blev brutalt våldtagen av ryssar i två veckor, så svårt att hon aldrig efter detta kunde få barn. Hon blev våldtagen 1 gång av en tysk.
    Artikel 2 är en sammanfattning av artikel 1 på svenska. Där finns det avsevärt mindre övergeppet med, som utfördes av tysken medan det allra värsta utfört av ryssar utelämnas.

    DN har alltid varit globalistisk i urval och beskrivning. Det går igen i allt.
    Tyskar ska alltid demoniseras och det som gynnar den globalistiska agendan ska alltid framhävas eller mörkläggas.
    I det här fallet hade DN inget emot att en grupp ryssar förstörde en tysk kvinna.

    • Ludvig

      Bravo att du via länkarna gett oss möjlighet att se svart på vitt vilken eländig slaskblaska Dagens Nyheter blivit under Wolodarski-ponkens ledning.
      Stackars Herbert Tingsten som var tidningens chefredaktör under dess storhetstid roterar i sin grav.

  • pk

    Det er mærkeligt.
    Eliten, taler om at ord har betydning, kan mærkes ,kan opildne og endda dræbe.
    Den samme elite taler aldrig om, at slag kan mærkes , at spark kan mærkes, og vold kan føles
    i meget lang tid, og volden kan dræbe og efterlade sørgende .
    Det sker, at een tænker på om ,det kan være farligt at læse, uden at virkelig tænke og føle tingene
    igennem.
    Jeg tror ikke, at eliten ikke er klar over, hvad der foregår. De er bare onde.

  • Pingback: Asle Toje: Når skattebetaleren skrider « Snaphanen()