18
feb
Seneste opdatering: 19/2-13 kl. 1127
21 kommentarer - Tryk for at kommentere!

tojeI Weekendavisen har Kai Sørlander anmält Asle Tojes nya bok Rødt, hvitt og blått – Om demokratiet i Europa. Boken har alltså utkommit i Norge och just nu finns det inget som talar för att den översätts till svenska, så jag vill visa er på några passager i anmälan (som finns på nätet bara för WA:s prenumeranter):

“Det moderne demokrati er primært vokset frem i den europæiske kultur. Her har man opbygget en række nogenlunde velfungerende samfund, som giver deres borgere en elementær politisk ligeværdighed, og som sikrer dem de friheder – såsom ytringsfrihed, forsamlingsfrihed og religionsfrihed – der hører uløseligt sammen med den politiske ligeværdighed. Vi, der lever inden for disse demokratiske samfund, kan let glemme, hvor vanskelig en opgave det har været at opbygge dem. Man kæmpede en kamp, som man ikke på forhånd kunne vide, at man ville vinde. Befolkningen skulle opdrage sig selv, således at man var sikker på, at flertallet ville have vilje og evne til at opretholde grundlaget for, at demokratiet fortsat kunne fungere. Og på vejen var man igennem både varme og kolde krige. På den ene side imod fascismens fører-dyrkelse, og på den anden side imod socialismens tro på, at staten skulle overtage ejendomsretten til alle produktionsmidler.”

Som bakgrundsteckning tycker jag att detta resonemang fungerar bra. Här har vi en plattform för de generationer som föddes efter andra världskriget. Men med det har vi uppenbarligen inte nöjt oss. Vi har kastat oss in i det ena experimentet efter det andra. Som om “den nya människan” återigen skulle uppfinnas, bortom fascismen och kommunismen.

“For det første et eksperiment, hvor man i teorien vil gøre EU til et superdemokrati, som skal omfatte de nationalstatslige demokratier, men hvor man i praksis snarere har skabt et bureaukrati-og domstolsstyre. For det andet et eksperiment, hvor man i teorien går ud fra, at de europæiske demokratier kan bære konsekvenserne af de indre politiske stridigheder i resten af verden, og at de faktisk vil kunne integrere alle de mulige asylansøgere; men hvor det i praksis er et åbent spørgsmål, om de nu også kan løse den opgave uden at knække halsen. Disse eksperimenter har sat demokratiet i nationalstaterne under pres. Generelt presses det af bureaukratiet i EU, som bestemmer en stor del af lovgivningen. Og Menneskerettighedsdomstolen gør det umuligt at føre en demokratisk asylpolitik, som også tager hensyn til landets egen evne til at integrere de tilkomne flygtninge. Hvor langt et land skal bevæge sig ind i EU-fællesskabet, og hvor mange asylansøgere det skal acceptere, er helt centrale demokratiske spørgsmål, som ikke har noget entydigt svar, og som der ganske naturligt må være demokratisk uenighed om.”

Som sagt: ingen har idag några svar på de frågor som den hotade demokratin ställer. Vi tycks snarare bli allt yrare för varje nytt experiment. Vi vill tro att det ska gå bra, men att tro räcker som bekant inte.

“Det er i dette politiske klima, at Asle Toje, forskningsdirektør ved Det Norske Nobelinstitut, har skrevet sin bog, som er en reportage fra den europæiske virkelighed. Han besøger forskellige byer spredt over kontinentet og skriver om de problemer, som han konfronteres med. Hermed får han sat fokus på en lang række aktuelle dilemmaer og deriblandt også dem, som eliten gerne har villet nedtone: De indvandrertunge forstæder og fremvæksten af parallelsamfund. Socialdemokratiets nedtur og velfærdsstatens modsigelser. Arbejderklassens forfald og opkomsten af en underklasse på bistand. Multikultur og bandekrige. Nationens status, og hvorfor borgerne i de europæiske lande ikke føler sig som europæere. Ungdomsarbejdsløshed og demografi. Kristendommens svækkelse og kunstens ligegyldighed.”

Vad är det då Toje kan erbjuda med sin bok?

“Videnskaben og filosofien må man hente andre steder. Hos Toje får man kun en simpel sund fornuft, som er åben for såkaldt almindelige menneskers naturlige bekymring for en social forandring, som de – ofte med god grund – føler truende. Og det er ikke så lidt i disse tider.”

Man får bestämt ta och läsa den boken.

Thomas Nydahl Hele Kai Sørlanders anmeldelse kan læses her: HRS.NO Truende tider.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Anonym

    Asle Tojes röst låter som ett förnuftets röst. Det har tagit lång tid för oss att komma fram till det vi har idag, det är helt rätt. Och utan grekiskt och romerskt tänkande och alla andras tänkande hade friheten inte alls sett ut som vi ser den idag.

    Jag har visserligen alltid varit för ett europeiskt sammanhang, men den fråga som berörs är – är det rätt väg? Vad försvinner om vi går den vägen? Observera att vi inte ens har ett gemensamt språk!

    Förnuft förresten… jag kom att tänka på hur det kan uppträda. I tankarna förföljelserna av “The quakers”/Kväkarna i England. Det skulle bara finnas en utsaga när det gällde religion i England. Till sist kom en förnuftets röst fram, en engelsk parlamentsledamot (har glömt namnet) som sa, ungefär: “Men så här kan vi väl inte hålla på? Låt dessa människor ha sin tro, låt dem samlas i vilket namn som helst. De tvingar ingen. De stör inga. De är goda medborgare.”

    Men vem kunde tro att religionen i vidare mening skulle dyka upp som ett orosmoln efter kalla kriget?

  • HH

    Asle Tojes röst låter som ett förnuftets röst. Det har tagit lång tid för oss att komma fram till det vi har idag, det är helt rätt. Och utan grekiskt och romerskt tänkande och alla andras tänkande hade friheten inte alls sett ut som vi ser den idag.

    Jag har visserligen alltid varit för ett europeiskt sammanhang, men den fråga som berörs är – är det rätt väg? Vad försvinner om vi går den vägen? Observera att vi inte ens har ett gemensamt språk!

    Förnuft förresten… jag kom att tänka på hur det kan uppträda. I tankarna förföljelserna av “The quakers”/Kväkarna i England. Det skulle bara finnas en utsaga när det gällde religion i England. Till sist kom en förnuftets röst fram, en engelsk parlamentsledamot (har glömt namnet) som sa, ungefär: “Men så här kan vi väl inte hålla på? Låt dessa människor ha sin tro, låt dem samlas i vilket namn som helst. De tvingar ingen. De stör inga. De är goda medborgare.”

    Men vem kunde tro att religionen i vidare mening skulle dyka upp som ett orosmoln efter kalla kriget?

  • Allan Hansen

    ” Man kan blot forstille sig, hvad man i den muslimske
    og den – tidligere – kommunistiske verden ville sige til selve
    tanken om menneskerettigheder, at man skulle have
    ytringsfrihed eller forsamlingsfrihed og være fri for alle
    former for undertrykkelse, at man ikke måtte fængsles af politiske eller religiøse
    grunde, at man ikke underkastes tortur og ikke måtte henrettes uden
    en “lovlig,, rettergang. Det er ikke svært at forsætte opremsningen, for
    i de nævnte kulturer har det enkelte menneske ingen rettigheder og det har ingen værdighed,,.

    Om EU skriver Sløk bl.a.

    I de sidste ca. 500 år er den europæiske verden blevet stadig
    mere ratløs, har i sin stræben haft så travlt, at den dårligt har
    kunne få tiden til at slå til.
    Den har hurtigt ændret synspunkter, har gjort fremskridt på så
    mange områder, at det er svært at bevare overblikket og få
    det hele med i en samlet oversigt.
    Efter middelalderens lange konsolideringsperiode
    sker der nu det ene nybud efter det andet, Europa har
    efterhånden svært ved at blive enig med sig selv eller
    finde sin identitet, så det er umagen værd, trods alle vanskeligheder, at forsøge at kortlægge udviklingen.

    FÆDRELANDET:

    Jeg har flere gange i det forgående stillet det spørgsmål, om
    man kunne kalde den og den statsdannelse eller rettere
    samfundsdannelse for et fædreland, og i den antikke verden
    kom man fænomenet nærmest, især i de hellenske bystater, men
    helt dækkende var betegnelsen ikke.
    Senere var det imperier og forskellige dynastier, der beherskede
    billedet, og dem var det var det helt fejlagtigt at betegne som nationalstater
    eller fædrelande. Det var ikke befolkningen, men dynastiet, der
    ikke blot regerede i det pågældende landområde, men tillige, ofte
    med krig som middel, bestemte områdets størrelse, uden ringeste hensyn
    til de mennesker, der beboede området.
    Under alle omstændigheder var begyndelsen her gjort, og langsomt
    skulle ideen brede sig til det øvrige Europa. Selve begrebet om et
    fædreland var ved at definere sig selv, for så vidt kravet til et
    fædreland var, at det var beboet af et ensartet folk, der talte det
    samme sprog, havde en fælles kultur og en fælles historie.
    Begrebet var i høj grad en fiktion, men det blev fremhjulpet af mange
    ting, ikke mindst af bogtrykkerkunstens opfindelse.
    Det var nu muligt for en overkommelig pris at trykke bøger
    i store oplag, og det betød, at bøgerne nu ikke blot rettede sig til en snæver kreds
    af lærde, men til en større kreds, af læser, hvilket igen betød, at
    man måtte vælge et sprog, der blev forstået af denne større kreds.
    Det var med til at frembringe beggrebet om et modersmål, som
    den pågældende stats befolknings egentlige sprog.
    For det samlede EU har hele udviklingen virket ødelæggende.

    Citat: Sløk – Europas sjæl 1994.

  • HH

    Ja Allan, vi är nog inne på samma spår. De grekiska statstaterna hade de facto – slavar! Men när man läser engelsmannen Kittos bok “The Greeks” kommer även en annan bild fram. Man hade inget professionellt prästerskap! Varje myndig grek skulle SJÄLV offra till gudarna. Det gav naturligtvis grunden till ett självständigt tänkande.
    Nyss i svensk radio en intressant vinkel på Giordano Bruno (jag tror det var han man talade om) som brändes på bål. För att han hade andra tankar, att hans filosofiska bild var annorlunda än den sanktionerade katolska kyrkans? Det tror jag vi alla har fått med oss från skolan.

    Nej, han hade en avvikande sexuell läggning! Det där skulle vara intressant att få veta mer om.

    Uppslagsboken förmedlar det här: “Han förkunnade den panteistiska oändlighetstanken: tillvarons minsta delar av B kallade minima eller monader. De framgår ur den gudomliga enheten och har en outplånlig längtan att på nytt uppgå i denna. Med sin monadlära är B föregångare till Leibnitz, med sin panteism till Spinoza.”

    Undrar just hur de gamla grekerna skulle tyckt om detta? Låter det inte nästan som buddhism?

  • christina wegel

    En bok som inte verkar kunna skilja på vilka institutioner som tillhör EU ( 27 medlemsstater) eller Europarådet (47 stater) kan man ha allvarliga invändningar emot. “Människorättsdomstolen” tillhör den senare och inte EU…

    • PisseNisse i Hökarängen

      Då kan du väl delge oss de allvarliga invändningarna, när du har dem, “Christina Wegel”. På sin höjd ser det ju ut att vara i en sammanhanget aningen olycklig formulering (av recensenten, edit).

    • Christina, i sin recension skriver Sørlander bland annat detta:

      “Og Menneskerettighedsdomstolen gør det umuligt at føre en demokratisk asylpolitik, som også tager hensyn til landets egen evne til at integrere de tilkomne flygtninge.”

      Det är en självständig mening som inte med ett enda ord kopplar domstolen till EU. Jag är övertygad om att Sørlander har denna kunskap.

      Så, två saker: Meningen är inte hämtad ur den recenserade boken, utan formulerad av recensenten. Och: att plocka ut en mening för att hacka på en bok man inte läst ter sig minst sagt trångsynt. Kanske har recensenten gjort ett misstag av samma typ som du bara? Du kan ju uppenbarligen inte skilja på boktexten och recensionstexten. Inspirerande!

  • Bjovulf

    Det var sikkert kun den muslimske del af menneskeheden – vi andre er jo ikke rigtige mennesker i deres øjne 😉

    Slimane kæmpede for menneskeheden

    http://nyhederne.tv2.dk/article.php/id-64704623:slimane-kæmpede-for-m enneskeheden.html

    En tidligere dansk fange i Guantanamo-lejren er angiveligt blevet dræbt i kampe i Syrien.

    Det fortæller flere kilder i det muslimske miljø i dag til TV 2 Nyhederne – ligesom historien også florerer på sider på internettet.

    Endnu har PET eller Udenrigsministeriets Borgerservice ikke bekræftet, at den tidligere Guantanamo-fange Slimane Hadj Abderahmaneer dræbt i kamp i Syrien.

    Men på Facebook skriver Islamisk Budskab, at Slimane Hadj Abderahmane i sidste uge døde ved fronten i Syrien og således blev martyr.

    Slimane Hadj Abderrahmane var et kendt ansigt her ved Taiba­moskéen på Nørrebro. Selvom hans død ikke er officielt bekræftet tror mange i det islamiske miljø på nyheden. Og de er stolte.

    Må Gud tage ham til himmels
    – Jeg kender ham. Han er et godt menneske. Må Gud tilgive ham og tage ham til himmels som en martyr,” siger pensionisten Abu Salim fra Taiba-moskeen.

    – Han er en martyr, fordi han er rejst. Han forlod den her verden. Han forlod sine venner og sine kammerater. Han forlod alt, hvad han elsker og han gik ud og kæmpede mod en diktator. Det er rigtigt at føre hellig krig mod diktatoren. Han kæmpede for menneskeheden, fortsætter han.

    • Bergfast

      Bjovulf sa: ..”Det var sikkert kun den muslimske del af menneskeheden – vi andre er jo ikke rigtige mennesker i deres øjne ;-)”

      Kanske blandar Bjovulf ihop åsikterna, samtidigt som muslimer själva kanske är både påverkade av, samt inspirerade och influerade av judendom? En rabbin i Jerusalem har gjort följande uttalande:

      Israelisk rabbin säger:

      “Ickejudar finns för att tjäna judar.” ”Icke-judar är födda endast för att tjäna oss. Utan det har de ingen plats på jorden”.

      Orden kommer från den 90-årige rabbinen Ovadia Yosef, i Jerusalem Post.

      “För icke-judar gäller samma som för vilken person som helst – de kommer att dö, men [Gud] ger dem längre liv. Varför? Tänk dig att någons åsna skulle dö, då skulle denne förlora pengar. Icke-juden är judens tjänare. Det är därför han får ett långt liv, för att göra nytta åt judar”, förklarade han vidare och tillade:

      – “Varför behövs icke-judar? De kommer att arbeta, de kommer att plöja, de kommer att skörda. Det är därför som icke-judar har skapats. Vi judar kommer att sitta som en Effendi och äta.”

      Ovadia Yosef har tidigare väckt uppmärksamhet. Några veckor senare blev han tvungen att dra tillbaka sitt uttalande.

      Ovadia Yosef var året 1973-1983 den sefardiska chefrabbinen i Israel och är än i dag en av världens mest inflytelserika rabbiner, bland annat i egenskap av högste andlige ledare för det israeliska partiet Shas. l det israeliska parlamentet blev Shas femte största parti och ingår i den nuvarande koalitionsregeringen med fyra ministerposter.

      ….

      Samtidigt handlar nog alltsammans oftast och mest om mänskliga – grundtendenser – ?

      Ungefär som i olika fotbollslag?

      Fotbollslagen och deras supporters vill alla heja på just sitt eget lag. De vill alla höja just det egna laget och de egna spelarna till skyar av förträfflighet, duglighet, helighet och duktighet osv.

      Samtidigt försöker man då, som en del av speltekniken, eller som en del av – stridsviljan – , och som en del av – kampviljan – , att sänka motståndarlaget genom att försöka förklara det vara inkompetent, ovärdigt, oheligt och i stort sett odugligt?

      Lyckas man med att intala och kanske också övertyga, motståndarlagets medspelare, samt deras anhängare, att de verkligen är både oheliga, totalt värdelösa, inkompetenta, samt ovärdiga, och lyckas man genom ett sådant verbalt psykande, eller förlöjligande, eller hotande, eller kränkande, samt kanske genom andra fula – knep och knåp -, (t ex mutor, terror, i form av skrämselpropaganda, eller utpressningar et cetera?), ja, då är kanske halva segern i matchen vunnen? …..

      “Allt går att sälja med mördande reklam! Kom och köp konserverad gröt?”

      Osv.osv.osv…….

      • Bergfast

        Ps.

        Kompletteringar till tidigare text:

        ……

        Lyckas man med att intala och kanske också övertyga, motståndarlagets medspelare, samt deras anhängare, att de verkligen är både oheliga, totalt värdelösa, inkompetenta, samt ovärdiga, och lyckas man genom ett sådant verbalt psykande, eller förlöjligande, eller hotande, eller kränkande, samt kanske genom andra fula – knep och knåp -, (t ex mutor, terror, skrämselpropaganda, förgiftningar av de bästa spelarna i motståndarlaget, förvirringar och osämjor mellan spelarna i motståndarlaget, lägga krokben, eller i extremfall kanske t.o.m. ordna – olycksfall med dödliga utgångar – av motståndarlagets duktigaste spelare, utpressningar et cetera?), allt för att – vinna matchen – ja, då är kanske halva segern i matchen vunnen? …..

        Ds.

  • EH

    Lyder som en bog jeg kommer til at læse omend alt formentlig er skrevet 1000 gange før. Det kan ikke siges for tit. Måske slår det for alvor an engang i den brede befolkning. Ikke i den selvoptagede og selverklærede elite naturligvis. Glem dem. Disse trangbrystede tragikomiske livsløgnere vil til evig tid forsværge at de måske har taget fejl.
    Jeg faldt over de to ord: “Kunstens” ligegyldighed”. Ikke fordi dette faktum kommer som nogen speciel åbenbaring, men fordi det repræsenterer et af de største selvbedrag og en af de største lystløgne, som er til at opdrive blandt “elitens” mest trofaste medlemmer. Kunstnerne. “Kunsten er død” skrev jeg for nogle år siden på denne blog. Jeg kan forstå at forfatteren er enig. Men kunstnerne og deres venner nægter at se dette i øjnene. Bevares kunst kan naturligvis også nøjes med at fornøje, men så lad det blive ved det. Ikke flere løgnhistorier om den kritiske kunst. Vi gider ikke høre mere på det. Kunsten har sammen med adskillige politikere og eksperter taget det det helt store spring ned af troværdighedsrangstigen. Med det følger foragten. Og modstanden.

  • HH

    De sefardiska judarna är den rest som drevs ut ur Spanien när Ferdinand och Isabella skulle skapa sitt Stor-Spanien. De som inte brändes på bål tog sig till Ottomanska riket där de fick leva i fred. De bort fortfarande som en folkrest på öar utanför Turkiet, har jag läst. Och varför tog nu muslimer emot judar? Man visste att judarna hade kontakter överallt och var duktiga i affärer – och man ville få ett blomstrande Ottomanskt rike!

    Jag har en vacker sefardisk sång skriven på spanska. Jag fick tag på noterna via en bok. När jag sedan hörde sången på nätet så lät den helt annorlunda i rytmen än vad mina noter utsade. Hur som helst tycker jag om den och plinkar fram den på gitarren och sjunger den. Spanska kan jag ganska bra, jag gillar språket.

    Går man in på Gamla testamentet kan man klart förstå judarnas belägenhet och varför de såg på de “otrogna” med mindre välvilja. Ja, t o m omskurna av tillhörande folk – men av annan stam – ansågs i nte följa lagen och sådana människor skulle man undvika.

    Jag vet inte hur man ska se på det här i dag. Vi vill inte ha åtskillnader. Människor med extrema åsikter i förhållande till omgivningen döms till slutenhet och avskillnad. Det må gälla romer eller andra. Vad beträffar gettoiseringen av våra samhällen (Mussolini avskaffade det judiska gettot i Rom, på sin tid!) har jag en sann historia. En anhörigs bekant jobbar som väktare på ett visst område i Malmö. Om du kör in där med bil tvingas du att betala en avgift! Jag talar inte om parkeringsbot eller liknande. Alla likheter med kvarteret Seved kan jämställas!

    • Bergfast

      HH skriver:….” Jag vet inte hur man ska se på det här i dag. Vi vill inte ha åtskillnader.”……

      Ja, kanske är det verkligen svårt att …. – se på det här idag -….., men, kanske samtidigt inte?…

      På sätt och vis är det en – himla tur – , kanske, att judar faktiskt ofta valde att hålla sig – avskilda – , från alltför mycket beblandningar med andra? Kanske är det faktiskt just – tack vare – , sådana självbevarandestrategier, som judendom faktiskt fortfarande kultiveras och därmed – finns till – ?

      Så – självseparation – , kan ändå beskrivas haft en positiv funktion och har möjliggjort bevarandet av judisk kultur, judiskt tänkande och judisk tradition?

      Liksom också andra folks självbevarande genom just – separerande av sig själva – från övriga samhället? Det har också inneburit möjligheter till just självbevarande i olika grad och slag. T ex samernas kulturer, samt även aboriginer i Australien, samt även romer och även andra folk och kulturer, indianer t ex., et cetera.

      Det vore ju trots allt i förlängningen ganska så tråkigt för hela världens alla olika folkslag, språk och kulturer, om de i förlängningen, genom att just inte ha några – åtskillnader – , faktiskt försvann?

      Vilken saknad för världen? Vilken avsaknad av – mångfald – ?

      Kanske är det deviserna om – jämlikhet, broderskap, alla människors lika värde, demokrati, mänskliga rättigheter och också yttrandefriheterna – , samt kanske faktiskt också deviserna om – det klasslösa och kommunistiska samhällsidealet – , som faktiskt på sätt och vis – spökar – lite?

      Hur då?

      Jo de deviserna eller de samhällsidealen, eller – deklarationerna – , verkar i praktiken vilja motarbeta alla olika folks möjligheter till en viss form av – separation -, och i praktiken därmed förneka, möjligheterna till just – mångfald – inom den mänskliga familjen, eller inom mänskligheten?

      Hur då?

      Jo, genom att vilja förneka olika folk, med alla sina olika språkprofiler, kulturella profiler, olika historia och olika etniska profiler, alltså t ex alla de europeiska nationernas olika folk, samt också alla andra nationers folk, alltså – folken av nationerna – , att faktiskt också vidta – självbevarande åtgärder – i forma av en viss – separation – ? T ex genom olika former av – gränssättanden – mot alltför stora, alltför främlingsskapande och alltför främmande folkinvandringar till sina nationer? De europeiska nationernas folk är alla, i alla dessa fina devisers och ideologiers namn, förhindrade att göra det, därför att då blir de automatiskt beskyllda och också – stämplade – som varande både främlingsfientliga, samt rasistiska, samt anses kanske också vilja gå emot – alla människors lika värde- , samt anses kanske också vilja gå emot – mänskliga rättigheter – , osv.? De kan alla därmed i princip med någon slags automatik bli beskrivna som varande onda människor som vill förespråka någonting – ont -?

      Men frågan är om det verkligen betyder att de faktiskt och automatiskt med någon automatik verkligen är – onda – , enbart för den sakens skull? Egentligen.

      I praktiken så verkar alltså självbevarandemöjligheter, vara en förutsättning för just – mångfaldens bevarande – i den mänskliga familjen? Det verkar kräva just ett visst mått av – avskiljande – ? Och också just vissa mått av – åtskillnad – mellan de olika folken, och ett iakttagande av att inte – uppblanda – sig själva alltför mycket?

      Kanske är då alltså just ett erkännande av behoven av just – åtskillnad – , i olika grader och former,(utan några som helst fanatismer av några som helst slag, utan helt enkelt just som ett –erkännande – av mänskliga grundläggande behov?), en nödvändighet för alla olika folk, för just deras möjligheter till självbevarande?

      Alla de olika folk som finns skulle faktiskt därmed verkligen kunna bevara sina språk och alla sina övriga kulturella särarter av alla möjliga olika slag? Alltså just det som i praktiken anses medföra just en rik – mångfald – , (som alla säger sig vilja ha)?

      Denna – mångfald – , kan då faktiskt och verkligen bevaras i förlängningen och i verkligheten genom just ett iakttagande av en viss – separation – , och ett visst undvikande av alltför mycket blandning , alltså av en viss – åtskillnad – ?

      Detta skulle då i förlängningen hela mänskligheten ha glädje och rikedom av?

      Det skulle därmed kunna beskrivas vara någonting absolut människovänligt, och därmed också i praktiken kunna beskrivas som någonting – gott – …..

      Vem vet…..

      • Bergfast

        Ps.

        Man skulle faktiskt kunna ställa sig frågan varför inte t ex samer blir beskyllda för att faktiskt vara just – rasistiska och främlingsfientliga – , när de segregerar sig själva just för sin överlevnads skull? Som medför att just möjligheterna till självbevarande garanteras, (vilket alltså i förlängningen kan ses som någonting – gott – )?

        Varför kallas inte romer för – främlingsfientliga och rasistiska – , när de gör samma sak?

        Eller aboriginer?

        Eller muslimer?

        Eller judar?

        Eller kristna?

        Eller indianer?

        Eller japaner?

        Eller kineser?

        Eller olika afrikanska nationer?

        Osv.

        Varför är det endast de olika europeiska majoritetsbefolkningarna, och särskilt då de nordeuropeiska, med till övervägande delen ljushyade befolkningar, som kallas för – rasistiska och främlingsfientliga – , samt som motståndare till – alla människors lika värde för alla -, samt också motståndare till – mänskliga rättigheter – , eller motståndare till – globalism – , om och när också de vill – begränsa – uppblandningarna i deras nationer, just för deras möjligheter till självbevarande, (som då i förlängningen faktiskt egentligen kan ses som någonting som är bevarande för – mångfalden – i Europa)?

        Detta är märkligt egentligen.

        F.ö. kan man också fundera över om – ord – i själva verket också kan vara – som vapen – , (vilket de väl kanske alltid i praktiken har ansetts vara)?

        Ord, och bilder, kan nog i praktiken fungera som både stickande nålar, som sårande pilar, som dödande pistolskulor och som förödande bombnedslag, mot antingen individer, mot folkgrupper, mot ideologier, religioner eller mot nationer?

        När ord och bilder på ett medvetet sätt används som just sårande nålstick, stickande pilar, eller mördande pistolskott, eller som atombomber, och i praktiken blir som dödligt sårande vapen, som med hjälp av försmädligheter, bespottelser, stämplingar, förbannelser, förlöjliganden och hatfulla anklagelser uppsåtligen vill just försöka kränka och därmed kanske dödlig såra, och man samtidigt vill mena att en total yttrandefrihet alltid är av godo, så kan man ändå ställa sig frågan om det verkligen är en sanning i alla lägen.

        När ord, eller bilder, kan vara och ha, inte bara sårande effekter, utan också dödligt sårande effekter, alltså medvetet används för att just vilja såra, kränka, förlöjliga och håna, genom att antingen verbalt eller bildmässigt försöka sticka hål på, och därmed försöka att verbalt dödligt såra, en persons, en ideologis, en folkgrupps, eller en religions, självbild, som alltså mer eller mindre därmed används som just – mordvapen -, är det då förvånande att både individer, ideologier, folkgrupper och religioner och deras företrädare, vill i sin tur försöka försvara sig själva, (dock utan att därmed på något sätt vilja försvara att någon försöker försvara sig med fysiska attacker, vilket inte kan försvaras inom en nation, men som ofta försvaras mellan nationer, där då deviser som: – “Antingen är ni med oss, eller också med dem”, då används som påtryckning på nationer att ställa sig på antingen den – ena eller den andra sidan – , och då försvara, och också delta i nationers fysiska krigföringar mot andra nationer)?

        Kan man då säga att det verbala – vapnet – , skall vara tillåtet att användas på ett totalt obegränsat och ett fullkomligt ohämmat sätt, i ett samhälles offentliga rum, genom att hävda att – yttrandefriheten – , är det viktigaste av allt i en demokrati?

        Om man föreställde sig att en regerings företrädare på ett ohämmat sätt skrek okvädningsord mot de motstridiga politiska parterna, där svordomar, stämplingar, bespottelser, förolämpningar, fördömande och förbannelser haglade över alla och envar, hur skulle det i verkligheten fungera?

        Skulle det då i en sådant ohämmat och obegränsat – yttrandefrihetsklimat – i en nations riksdag och regering verkligen kunna bedrivas något politiskt arbete som skulle kunna betecknas som funktionellt?

        Behöver alltså varje samhälle, eller varje nation och dess offentliga institutioner som just riksdag, regering, skolor, myndigheter, massmedier, samt även s.k. – konst – och – underhållningskulturer -, et cetera, egentligen och i praktiken alltid begränsningar för sina – yttrandefriheter – , för just hela samhällets eller hela nationens – funktionalitets – skull?

        Eller behövs inte det?

        Ds.

  • Ven

    Jag tror jag förstår din tanke och kan instämma i det.

    Man kan jämföra sin familj och hem med den större gemenskapen i ett land.

    Vi vill ha vår avgränsning runt vår privata sfär. Gärna ha gäster som vi tycker om.
    En del kan adoptera barn och ha personliga band till dem som om de vore egna.

    När 1 mijon främmande folkslag tvingas på oss som våldsgästande och tvångsadoption är det ett enormt övergrepp mot oss som folk. Vi har tvingats till det.

    Alla viktiga beslut som rör våra åtaganden för all framtid, har fattats bakom kulissen. Endast en liten grupp har haft insyn och fattat besluten.

    MEGAÖVERGREPP!!!

    • Bergfast

      Ven skriver ordet: Megaövergrepp. Det är kanske på sätt och vis ett ganska så bra beskrivande ord.

      Men man behöver samtidigt komma ihåg att ett delansvar för händelseutvecklingar också ligger hos befolkningar som själva inte är tillräckligt uppmärksamma på olika livsval som görs.

      Mot bakgrund av den fattigdom, för att inte säga den misär, som präglade stora delar av Sveriges befolkning på 17-18 – och början av 1900- talet, där en nedmonterande soldatarme´erbjöds alkohol morgon, middag och kväll, (morgonsup, middagssup och kvällssup!), med en påföljd att många soldater alkoholiserades, som i sin tur söndrade många äktenskap och familjer, så är det till viss del förståeligt med de händelseutvecklingar i det svenska samhället som skett, särskilt under 1900-talets andra hälft. Det är delvis förståeligt att man som befolkning var ganska så lättövertalad och lättförförd inför den ökande materiella standarden och bekvämligheten. Den började flöda kring 1920, 30, 40-talen, och vidare framåt till omkring 70, 80 – talen, då Sverige mer eller mindre ansågs färdigbyggt. Då inträffade nog en viss – mättnad – på konsumtionsmarknaden hos stora delar av befolkningen. Markanden och det s.k. – välfärdsbygget -, hade handlat om en hel mängd materiella välståndsförbättringar, inte minst av bostäder, där elektricitet, vatten, avlopp och värme blev standard, från att tidigare inte alls ha varit det i stora delar av städernas hyreshus.

      Konsumtion av alla slags varor; hus, båtar, bilar, kläder, husgeråd, möbler, teknik, samt också ökade möjligheter till konsumtion av resor, nöjen och underhållning osv., medförde att stora delar av befolkningen valde dessa möjligheter istället för att bygga stora och starka familjer med många barn.

      Väldigt många svenskar – flydde – också från Sverige i slutet på 1800-talet, och emigrerade främst till Amerika.

      Dessa faktorer får man kanske heller inte glömma bort.

      Det finns alltid flera sidor och perspektiv på olika skeenden, både vad gäller samhällens, individers och familjers utvecklingar och förändringar.

      • Ven

        Det är trevligt att läsa det du skriver för att du har en helt egen synvinkel!

        • Bergfast

          Tack. Samtidigt är det ju en verklighet att en absolut majoritet av alla människor, som ju alla samtidigt är invidiver, nog överallt och oftast, för att inte säga alltid, nog också har just en – helt egen – , syn och perspektiv på saker och ting?

          Även om det kring många frågor, och kanske särskilt vad gäller inom politiska ideologier eller politiska partier, historia, eller kring olika – ismer, livsåskådningar och religioner et cetera, (kanske särskilt religioner, som ju ofta vill hävda – den teologiskt rätta läran – osv.), kan förekomma konsensus och just en viss uttalad – gemensam syn – och därmed också ett – gemensamt perspektiv – .

          När konsensus råder, kan det också skapas en – gemensam ståndpunkt – , som människor då kan välja att ansluta sig själva till, eller att välja inte ansluta sig själva till, (t ex ett politiskt parti, eller till en religion osv.).

          Men även inom ideologier och inom politiska partier, och också inom olika – ismer, samt historia, och också då religioner, så förekommer det ständiga – dispyter – kring olika perspektiv och olika tolkningar. Det kan t ex vara teologiska avhandlingar kring olika tolkningar, där då än den ena, än den andre, läraren eller teologen, vill framhäva just – sitt eget perspektiv -, eller just – sin tolkning – av någonting, (Ex. Luther som spikade upp – sina egna – teser – , som bröt mot den Katolska Kyrkan, och som resulterade i att – protestantismen – skapades, osv.). Detta fenomen, vilket samtidigt naturligtvis kan ses som både stimulerande samtal mellan olika tolkningar och idéer, eller som ett ständigt kunskapssökande, vilket också i sin tur väl syftar till att just kunna öka sina kunskaper om allt möjligt, kräver ju samtidigt av var och en att just kunna formulera eller uttrycka just sitt – eget perspektiv – , för att kunna vara en möjlighet.

          De allra flesta människor, i vilken församling, eller i vilket parti, eller i vilken ideologi, eller i vilken religion de än tillhör, eller i vilken familj, eller i vilket sammanhang de än befinner sig själva i, så har ju de allra flesta individer oftast ändå alltid just ett – eget perspektiv – på saker och ting, just därför att varje människa är en – individ – .

          Så det allra vanligaste och det mest normala för de absolut flesta människor, det är att ha – ett eget perspektiv – , som då oftast utgår från, och är påverkat av, just den människans tro, eller ideologiska övertygelse, eller partitillhörighet, eller sociala sammanhang och tillhörighetskänslor till, osv. osv.

  • Pingback: »Eliterne sætter deres folk i undtagelsestilstand« « Snaphanen()

  • Pingback: Niall Ferguson in Oslo « Snaphanen()

  • Pingback: Asle Toje: Når skattebetaleren skrider « Snaphanen()