15
maj
Seneste opdatering: 15/5-13 kl. 1742
8 kommentarer - Tryk for at kommentere!

I dag lanceres “Collision! Free Speech and Religion” – en ny kort dokumentarfilm om ytringsfrihed og religion med den danske menneskerettighedsjurist Jacob Mchangama. Dokumentaren er produceret og lanceres af Free To Choose Network og offentliggøres i forbindelse med afholdelsen af det anerkendte Oslo Freedom Forum i Norge, hvor en række af verdens førende og mest indflydelsesrige beslutningstagere, meningsdannere, dissidenter og filantroper er samlet for at sætte fokus på undertrykkelse og udbredelsen af frihed.

Dokumentaren, som er skrevet og præsenteres af den danske menneskerettighedsjurist Jacob Mchangama, sætter fokus på et af tidens mest afgørende spørgsmål – nemlig den globale værdikamp om grænserne mellem ytringsfrihed og religiøse følelser. Press release, pdf. (JP: Når man indskrænker ytringsfriheden, styrker man autoritære og religiøse ekstremister, mener Mchangama.)

Der er forevisning og debatarrangement i Cinemateket : Sammenstød – Ytringsfrihed og religionTirsdag den 28. maj kl. 17.00 Man ser i filmen blandt andet Kurt Westergaard og hans berømte tegning – det skal nok give neglebidning ude i verden blandt ‘the best and the brightest.’ Hvilken TV kanal ville vise den?

Eks-muslim mod bønnekald i Sverige

Som man så forleden, har det forvirret den svenske venstrefløjs børnelærdom om de onde og de gode. De mødte ikke op til en annonceret moddemonstration i Fittja, da de opdagede hvem der arrangerede den. De tog det, der på svensk hedder “en time-out”, og den har de bestemt trængt til længe. Den Korte Avis interviewer Karim Shamohammadi:

Beslutningen om at tillade bønnekald kan danne præcedens i resten af Sverige. Den har givet anledning til heftig debat i landet. Mange er kritiske. Det gælder også den tidligere muslim Karim Shamohammadi. Siden der blev givet tilladelse, har han med foreningen Gemensamt Samhälla (Et fælles samfund) arrangeret demonstrationer hver fredag foran moskeen. Den Korte Avis har interviewet Karim Shamohammadi og bedt ham uddybe, hvorfor han er kritisk indstillet over for islamisk kald til bøn. Eks-muslim har startet bevægelse mod bønnekald fra svenske moskeer

Mohamed Merah: The not so lone wolf

To mænd blev anholdt i dag nær Toulouse som formodet medskyldige til Mohamed Merah i udførelsen af ​​hans forbrydelser i marts 2012, meddeler en kilde tæt på efterforskningen. Indtil nu har Mohamed Merahs bror Abdelkader Merah været den eneste fængslede og tiltalte i sagen.

De to mænd blev anholdt i morges var i deres hjem i Toulouses gamle bydel. Den ene er 25 år og kendt af politiet for mange kriminelle forhold, forsætlig vold, våbenbesiddelse, narkotika mv. Efterforskere prøver at bestemme om han har deltaget i tyveriet af den scooter Mohamed Merah brugte til sine forbrydelser. Den anden mand er 38, og er en af Abdelkader Merahs venner, siger kilden. Anholdelserne blev foretaget af efterforskere fra antiterrorenheden (SDAT) med hjælp fra GIPN (groupe d’intervention de la police nationale) i Bordeaux. Merah: 2 complices présumés arrêtés (Snaphanens oversættelse)

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Hej Steen

    Jeg har lyst til at introducere et alternativ til det vi alle føler en eller anden form for konsensus omkring. Kunne det tænkes, at venstre og højre er uenige om retningen men ikke udfaldet? Kunne det tænkes at vi opererer med begrebet “good cop bad cop”? Altså at venstrefløjen siger, det skal kunne lade sig gøre, mens højrefløjen siger, vi har brugt tid nok!?
    Og at flere og flere siger ja, vi har brugt tid nok, underforstået vi vil det samme, vi vil bare ikke ofrer flere generationer på at nå det. Hvis det er tilfældet, spilder vi for meget tid på at være uenige med hinanden, og for lidt tid på at mødes om det overordnede. Vi vil ikke underkaste os noget. Ingen af os! Muslimerne har allerede underkastet sig når de bliver født. Det kommer vi aldrig til, selvom vores børn møder dette fænomen meget tidligt. Det er skræmmende, men jeg tror vi alle sammen vil det samme sted hen. Vi kommer ikke hurtigt der hen, hvis vi ikke tager teten og rækker ud til venstrefløjen, og siger: Vi vil det samme. Vi kommer fra det samme udgangspunkt, men vi er altså trætte nu. Det skal ikke kører længere nu. Den kloge tier men vi har tiet nok! Muslimerne er ofre – ja – men det må de så selv få øje på med tiden. Det nytter ikke, at de ødelægger alt for os, fordi vi prøver, at hjælpe dem

  • Bergfast

    I USA pågick det tydligen en ganska så samhällsgenomgripande debatt för många decennier sedan, (i filmens barndom), om rättigheterna att få sända pornografiska, och andra demoraliserande och degraderande, (som kunde vara skadliga framför allt för det uppväxande släktets utveckling av sina etiska och moraliska omdömesförmågor), filmer, teater, shower osv.

    Det fanns då tydligen starka medborgarviljor i USA, som protesterade mot dessa typer av filmer och shower. De ville få lov att begränsa rättigheterna att kunna sända sådan degraderande och demoraliserande film. Man ansåg att de kunde verka menligt på både barns, ungdomars och vuxnas etiska och moraliska ideal i samhället, vilket i sin tur i förlängningen kunde riskera samhälleligt sönderfall.

    Förespråkarna för att dessa filmer och annan degraderande, bespottande, hånfull, förlöjligande, hatfull, samt allmänt omoralisk film av olika slag som kanske idylliserade kriminalitet et cetera, skulle få lov att sändas, argumenterade då just med referens till – Free Speach.

    Företrädarna för filmerna et cetera, vann i domstol rättigheterna att få lov att sända dem. Just med hänvisningar till och under åberopandet av – Free Speach – .

    Medborgarna i USA och även i andra länder har alltsedan dess inte kunnat sätta någonting emot att barn, ungdomar och även vuxna, är konstant och överallt utsatta för en massmedial påverkan som inte alltid enbart är av godo. Det är då en påverkan som kanske inte alltid är främjande för just deras möjligheter till ett etiskt och moraliskt självbevarande, både som individer och som familjer, och därmed också som hela samhällen.

    ….

    Man kan ju alltid vända på – stekar – ibland, (och även i denna – debatt – om yttrandefrihet), och säga att för att verkligen kunna försvara möjligheter att just kunna – fritt uttala kritiska synpunkter – , på olika företeelser i ett samhälles ideologi, eller inom en religion, så kan just det bäst försvaras genom att man i just samhällsdebatt av olika slag just iakttar en respektfull – samtalston – .

    Alltså om man iakttar en sådan – samtalston – som medför att verkliga samtal verkligen kan föras, så kan då det medföra att ett – offentlig resonerande – verkligen kan fortgå utan att behöva – avbrytas – därför att människor känner sig – kränkta – av att bli just kanske hånade, förlöjligade eller bespottade.

    Om man då menar sig vilja att, i – yttrandefrihetens namn – , kunna få lov att uttala bespottelser, kränkningar, förlöjliganden, hånfullheter eller allmänt hatiska formuleringar, och menar att det är att – försvara yttrandefriheten -, så riskerar ju ändå just den samtalstonen själva möjligheten att egentligen kunna föra något – offentligt samtal i samhället – .

    De politiska partier, eller personer, som blir utsatta för sådana kränkningar och hånfullheter, förtal eller smädelser av olika slag, blir då istället i allmänhet fullt upptagna med att gå i – självförsvar – , istället för att kunna formulera några begripliga politiska åsikter eller ståndpunkter, (inom sin ideologi eller religion, eller politiska partis ideal och program, osv.).

    (Det är ungefär som när någon adelsman förr i tiden, ville – duellera – , (alltså – kriga på liv och död – ), mot någon annan adelsman. Då föregicks detta duellerande av en nödvändig verbal förolämpning av motparten. En verbal kränkning, ett hån, en anklagelse, eller en bespottelse, som därmed var en förolämpning och en kränkning, var alltså en förutsättning för att ett duellerande över huvud taget kunde äga rum. Ville man inte – duellera – , (kriga på liv och död), så undvek man helt enkelt att – förolämpa, kränka eller håna – någon…).

    Så om man då säger sig vilja försvara – Free Speach – , och med det mena att man egentligen vill ha – rättigheter – att kunna förolämpa, håna, förlöjliga, baktala eller hetsa mot någon osv., så kan det kanske i själva verket i praktiken bli och vara – tvärt om? Alltså att man istället just – undergräver – möjligheterna till just – Free Speach?

    Att verkligen kunna bevara och beskydda yttrandefrihet och möjligheterna till just debatt, analyser och samtal i ett samhälles offentliga rum, kräver nog kanske ändå en samtalston som hålls inom s.k. anständighetsgränser.

    Frågan är vilket slags debattklimat ett samhälle önskar sig.

    Är det ett debattklimat som haglar av invektiv, förbannelser, hånfullheter, förlöjliganden, hat, bespottelser och anklagelser, eller är det ett debattklimat som anstränger sig för att verkligen kunna – debattera – om olika ämnen, och som därmed skulle kunna sägas verkligen ansträngde sig för att – beskydda och bevara – yttrandefrihet?

    Man kan ju alltid – kritisera – och påtala, undra och ifrågasätta samt också analysera olika aspekter av religioner och ideologier, utan att för den sakens skulle med nödvändighet hamna på hånfullheternas, fördömelsernas och bespottelsernas och karaktärsundergrävandets uttrycksnivåer.

    Analyser och politiska debatter och samtal pågår ju ständigt inom olika partier, teologiska skolor och på universitet både kommunism, liberalism, konservatism, och inom judendom, kristendom och islam, och förmodligen också inom andra slag av både religioner och ideologier. Inte heller där skulle dessa samtal och analyser nog vara möjliga om alla som deltog började håna, smäda, anklaga, eller förlöjliga eller uttala förbannelser mot varandras personer, och gick till s.k. personangrepp, istället för att debattera och analysera sakfrågor.

    Att verkligen kunna försvara yttrandefrihet, som man säger sig vilja göra, kanske är svåra saker i praktiken. Man kan se ur olika perspektiv hur denna vilja och önskan är möjlig att kunna realisera. Eller omöjlig att kunna realisera.

    Ett samhälle vars massmediekår, inklusive politikerkår, som säger sig vilja värna demokratiska ideal och vara för yttrandefrihet, samtidigt vill stämpla människor som varande automatiskt – onda och elaka- , endast därför att de har åsikter i samhällsfrågor som rör hela nationen, så kan man knappast kalla en sådan mediekår, eller politikerkår, för att vara förkämpar för varken yttrandefrihet eller demokratiska ideal.

    Att vilja försöka förfölja och förbjuda alla former av patriotiska eller fosterländska, eller nationellt sinnade uttryck, blir då i praktiken en mycket starkt censurerande mediekår, som egentligen inte bedriver journalistisk verksamhet, utan propagandistisk verksamhet.

    Om medborgare i USA, eller Israel, eller de flesta andra nationer, skulle uttala antipatriotism, samt fosterlandsförakt i olika former, så skulle nog sådana medborgare i de flesta nationer kunna bli betraktade som potentiella fiender till nationen.

    I Sverige verkar det vara tvärtom.

    Att då vilja påskina att det först och främst är islam som vill begränsa yttrandefrihet, verkar vara något av en missbedömning av den situation som just den svenska nationen verkar befinna sig i för närvarande.

    Vid varje referens till SD under valet, och även i andra sammanhang, i radio eller annan media, så användes just orden – Det främlingsfientliga och rasistiska partiet SD – .

    Samtidigt vill idag en journalist på AB, (som skriver om programmet Uppdrag granskning), påstå att: – Det visst går att tala om invandringspolitik och integration – i det här jävla landet – utan att bli stämplad som – ond och elak -, (dvs. som rasist och främlingsfientlig)….

    Det är för dråpligt på något sätt och vis….

  • Pingback: Moroccan TV show host lambastes Moroccan leadership for ‘death to apostates’ decree | Vlad Tepes()

  • Bergfast

    Ps.

    Journalisten ifråga som jag refererade till heter – Cantwell – . (Can´t well..?.)

    Ds.

    • Anonym

      ernesto guerra, släng dig i väggen.

      • Bergfast

        Gå själv.

        (Och är det förresten inte åter igen den uppenbarligen galne Anonymous, (också med signaturen Zeno?), med sin typiska och speciella skrivstil, som är i farten med att inte kunna skriva någonting som helst med någon som helst mening i, utan endast och allena kunna spy ur sig hatfulla och illasinnade kommentarer. Vilken nöd en sådan måste lida. Ett gott råd dock till denne Anonymous, i all välmening, är att vederbörande helt enkelt inte alls läser vad undertecknad skriver. Aldrig. Någonsin. Någonstans. Kanske det ändå kan lindra något lite av vederbörande Anonymous´ lidande.)

  • Morani ya Simba

    Jeg er glad for Mchangama’s forsvar for ytringsfriheden (og foruder, som fx og Snaphanen har gjort, at den vil blive forsøgt begrænset yderligere efterhånden som det multikulturelle samfunds problemer tårner op. Jeg kunne godt ønske mig at han var lidt mere klar omkring problemet ytringsfrihed vs religiøs frihed når een religion tilsyneladende har som doktrin trusler, mord og vold mod kritikere (og mod folk der ønsker at forlade den religion). Så mener jeg ikke længere religionsfriheden dækker den aktivitet. Det er nødvændigt at etablere hvad islam må og ikke må prædike i Europa fordi trusler og opfordringer til vold, modsat vanvittige holdninger, IKKE er dækket af ytringsfriheden, selv i USA der nok har den bedste forfatningsmæssige beskyttelse af den.

    Og det leder mig til at vi har brug for et 1st amendment i Danmark og Europa. Så må vi sluge at tyskere og østrigere igen får lov at gå med hagekors så længe de ikke truer folk. Hvis man sammenligner Grundloven og 1st Amendment så er djævlen i detaljen “dog under ansvar for domstolene.” Det må være den der tillader fx. racisme- og blasfemiparagrafferne. Alle problemer er bestemt ikke løst ved at fjerne den bisætning, der netop er hovedforskellen i den danske hhv den amerikanske grundlovsparagraf omkring ytringsfriheden. Det er klart at den bisætning praktisk talt giver folketinget (og, endnu værre, EU) frie hænder til at begrænse ytringsfriheden. Her teksterne som de står i de to forfatninger:

    “Grundloven af 5. juni 1953, § 77:
    “Enhver er berettiget til på tryk, i skrift og tale at offentliggøre sine tanker, dog under ansvar for domstolene. Censur og andre forebyggende forholdsregler kan ingen sinde på ny indføres.”

    “Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances.”

    (USAs paragraf er faktisk heller ikke perfekt fordi Bill of Rights som den er del af, oprindeligt kun bandt forbundsregeringen og ikke delstatsregeringern. Det er siden blevet praksis at den også binder de sidste og derfor er en reel garanti for ytringsfriheden, og i mine øjne den bedste del af den amerikanske forfatning overhovedet.)

    • Bergfast

      Inte för det att jag skulle vara försvarare av islamisk religion, men….

      Morani ya Simba skriver:…”Jeg kunne godt ønske mig at han var lidt mere klar omkring problemet ytringsfrihed vs religiøs frihed når een religion tilsyneladende har som doktrin trusler, mord og vold mod kritikere (og mod folk der ønsker at forlade den religion).”….

      Har Morani ya Simba då glömt att det var självaste Paulus, som då var konservativ farise, som var – ute efter att döda de kättare, eller avvikare, (som de – kristna – alltså i början då ansågs vara i relation till judendom), och som därför skulle stenas, och av vilka han lyckades att stena några ?

      Och har Morani ya Simba då glömt också kristendomens lika mördande förföljelser, samt bannbullor och övriga stränga straff, mot dem som då enligt kristendom betraktades som kättare? Och detta ganska så långt in i den s.k. – moderna – tiden.

      Att dessa stränga förhållningsorder verkar finnas inom både judendom, kristendom och också då islam, som i sin tur då sägs vara påverkad av både judendom och kristendom, har nog alltid handlat om viljor att kunna upprätthålla – konsensus – inom både församlingar och samhällen?

      Det är då just dessa konsensusviljor, som då också kan finnas också inom s.k. världsliga eller också s.k. materialistiska åskådningar eller ideologier, där det också har förekommit ett enormt mördande och dödande av dem som avvikit från den rätta och sanna läran. T ex de som inom kommunismen ansågs representera kontrarevolutionärer osv.

      Även idag finns dessa viljor att kunna stämpla och att kunna fördöma och kunna utkasta, (t ex från fackförbund eller tjänster), de medborgare som just inte verkar vara i konsensus med mulitikulturalismens ideologi. Man vill också försöka sätta epiteten – onda och elaka – på alla och envar som vill framställa någon kritisk synpunkt kring denna politik, och t ex kring invandringspolitikens storlek, hastighet och utformning.

      Så konsensusmönstren verkar gå igen vad gäller viljor av dagordnings-sättare, att just försöka fösa och forma människor efter dessa dagordningsättares viljor. Ofta då genom att skrämma, hota, kränka, håna, förlöjliga eller på andra sätt försöka att få majoriteter för sin politik kring t ex invandringsstorlek osv. Den som då är – kritisk – till denna politik kan riskera att bli illa åtgången, som vi har sett.

      Att vilja hota eller att på olika sätt försöka tvinga majoriteter att ansluta sig till en religions, eller till en politisk ideologis paroller, eller till en församlings eller ett politiskt partis konsensuslinje, verkar likna varandra i större eller mindre grad. Och finnas också hos de flesta olika samhällsformationer i olika tidsepoker.