17
maj
Seneste opdatering: 17/5-13 kl. 2144
4 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Religions are like travelling agencies, that promises you a safe trip to the beyond, but nobody ever came back from heaven to tell you, it was worth the trip. Kierkegaard had been a reluctant christian, his doubt, you can feel it all over his writing until the end. Thats the great difference between christianity and islam. Christianity always include a dimension of doubt of god, judaism also, where as for the moment islam is one block of faith, which no one can challenge.

LOVE FAITH CHOICE – Siri Hustvedt, Pascal Bruckner, René Redzepi og Paul Holdengräber søndag 5. maj 2013 Kierkegaard i tre internationale samtaler. Se også Kierkegaard: Altid spadserende, aldrig stueren.

Malmös judiska liv tynar bort

Nu er visse ubehagelige sandheder nået helt frem til Dagens Nyheter, og så er det så godt som officielt sandt:

När en svensk hör ordet antisemitism dyker ofta bilder av nazistiska skinnskallar upp i huvudet. Om man är äldre och politiskt intresserad går kanske tankarna till fascistledaren Per Engdahl. Han ville särskilja judar från andra svenskar, stoppa ”blandäktenskap” och förbjuda judar att ha ledande poster i samhället.

Det gamla, äktsvenska judehatet existerar. Men om man vill förstå den nutida antisemitismen i Malmö så leder bilden av den nazistiske skinnskallen fel. I Malmö är det ofta unga män med familjebakgrund i Mellanöstern som står för trakasserierna mot judar. Förra året intervjuade jag Henryk Grynfeld, en lärare som flera gånger mött hat från sina ele-ver på Örtagårdsskolan i Malmö. Niklas Orrenius i DN

Håller den danska kulturdebatten högre kvalitet än den svenska?

Som dansker synes man nok, at Ane Kirkegaard romantiserer P 1, som er styrtdykket i kvalitet de sidste 25 år, dengang var den nok rød, men den var kvalificeret. P 1 var i ordets bedste mening et kulturprogram. Jeg hører det ikke mere. Jeg hører til gengæld svensk P 2, som er langt bedre end dansk klassisk radio. Musik man ikke har hørt før, og ingen Lotte Heise hej på dig snakkeri om hvad hun lissom føler. SVT var også godt før i tiden, Kurosawa, Bergman, Fellini og Kubrick-kavalkader, allerede da alt for højpandet til DR’s formodede seere, hvoraf jeg længe ikke har været en.

Men hvad angår avisdebatten har Ane Kirkegaard fuldstændig ret. Hvem gider læse de store svenske avisers intellektuelt indavlede debat? Ikke jeg. Det er selvbekræfternes parade, kættere er udelukket, det er provins, ultima Thule. Ikke at der ikke findes svenske, frie intellektuelle, de er bare bandlyst fra medierne. Journalistkorpset er blevet det filter, der skal skærme magten for uønskede tanker, og hvad pokker, betalingen er god. Det ligner en verdensorden med begrænset holdbarhed. Er jeg uretfærdig ? Lidt måske, men ikke meget. Jeg forlader mig derfor helt på velvillige tippere, når der 5-10 gange om året forekommer noget af særlig interesse ud over de eksotiske synspunkter, den svenske elite diverterer hinanden med.

Det anser freds- och utvecklingsforskare Ane Kirkegaard, som i dag får avsluta vår serie om svensk kulturdebatt. Kirkegaard tycker bland annat att de svenska public service-kanalerna ägnar sig för lite åt skarpsinnig analys och intellektuella utmaningar. Danska P1 satsar till exempel på den utbildade lyssnaren, medan svenska P1 friar till en större, mer lönsam publik. Dansk debatt överlägsen svensk?

Kanske är det ett tecken i tiden att media, även Public Service, monterar ner kvaliteten, för att i stället satsa på kvantitet? Kanske finns det inga chefer med kompetens nog att behålla högkvalitativt innehåll. Så småningom finns det kanske inte heller någon publik som vet att uppskatta skarpa, intellektuella iakttagelser och debatter? Man behöver bara ta tåget över Öresund för att känna skillnaden.

Det första jag, och kanske framförallt mina utländska kollegor gör när vi anländer i Köpenhamn, är att gå in i en kiosk och köpa en tidning. Vilken som helst! Det numerära utbudet av tidningar är inte mycket större än det svenska, men innehållsmässigt befinner man sig plötsligt nästan på kontinenten; Politiken, Information, Berlingske Tidende, Weekend Avisen. Tabloidformatet med sitt fokus på bild och reklam lämnas åt de oseriösa—BT, Extrabladet, Metro.

Skillnaden är slående, även vad det gäller public service. Dansk radios P1 satsar på den utbildade lyssnaren, till och med när man bjuder in lyssnarna till debatt. Ring P1 är en sorglig jämförelse med Ordet er dit, som går på danska P1 på samma tid, och Orientering är bredare och djupare i sin granskning av dagsaktuella händelser, än vad Studio Ett lyckas vara.

I danska P1 friar man till den lilla intellektuella skaran lyssnare som inte anses ekonomiskt lönsam, medan svenska P1 friar till en stor, allmän och lönsam publik—som i övrigt servas utmärkt av alla övriga kanaler och tidningar. En sorglig illustration kan väl vara frågan jag fick under vårens teoridiskussioner med våra studenter: varför måste man läsa en kurs i freds- och konfliktvetenskaplig teori för att få något som helst grepp om det som sker i Syrien? Varför är analyserna i media så ytliga?Ane Kirkegaard: Felet med att tänka rätt

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Filippa

    Niklas Orrenius förenklar problemet med importerad antisemitism. Det är inte bara familjer med ursprung i Mellanöstern som hatar judar. Muslimer med icke-arabisk bakgrund är också antisemiter i mer eller mindre utsträckning. Somalier t.ex. är mycket rasistiska här i Malmö. Även muslimer från Indonesien och närliggande länder har anammat antisemitismen om än i mindre hög grad.

  • Morani ya Simba

    “Malmös judiska liv tynar bort”

    68 efter Holocausts afslutning ser Hitlers feberdrøm om et “Judenrein” Europa ud til at lykkes via hans gamle arabiske allierede. Fremtidige generationer vil forbande os at vi er så feje!!

  • Allan Hansen

    I sit nyhedsbrev har den amerikanske filosof
    og forfatter Sam Harris mange spædende
    bog forslag.

    http://www.samharris.org/book_store/

  • Humoral

    Jag har hört talas om Kierkegaard men aldrig mött honom förrän nu genom dessa värdefulla samtal “on Kierkegaard”.
    Tack Snaphanen.