16
jun
Seneste opdatering: 16/6-13 kl. 2258
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Tidligere Fritt Ord-prisvinner Shabana Rehman tror det kan være lurt å gi de høyreekstreme en plass i den offentlige debatten.- “Jeg synes det er en kjempedristig avgjørelse av Fritt Ord. Det kan ikke ha vært lett for dem,” skriver spaltist og komiker Shabana Rehman Gaarder i en sms til VG.

Fjorårets vinner av Fritt Ords Pris, Sara Azmeh Rasmussen, ser heller ingen grunn til å kritisere stiftelsens bevilgning til Fjordman. – “Jeg finner ikke noe betenkelig ved tildelingen av prosjektstøtte til Fjordman, eller Peder Jensen Nøstvold. Jeg forstår det slik at Fritt Ord alltid har lagt til rette for at avvikende synspunkter skal kunne komme frem og behandles åpent i offentligheten,” sier forfatteren og samfunnsdebattanten til VG.

Peder Jensen – Reaksjonene er til dels absurde. Å tildele midler til meg for utgivelse av bok er fullt innenfor Fritt Ords eget mandat, ikke minst siden de allerede har gitt støtte til flere bøker skrevet av andre som omhandler meg. Det er snakk om balanse, skriver han. Shabana Rehman om Fjordman-pengestøtten: – Kan være et klokt valg

Om ‘højreekstrem’ er Shabana Rehmans eget ord, er ikke til at vide. Jeg tvivler. Der er det man vist kalder en mediestorm i Norge, man skulle måske sige “den raser” – en anden journalistfloskel, – det er umuligt at gengive det hele, men to bekendte af os her i Danmark lægger deres lod i ytringsfrihedens vægtskål. Fjordman vil være ‘kontroversiel’ i en årrække fremover, men jeg kan ikke lade være med at sammenligne ham med Søren Karup, som man kunne høre i Cepos forleden Han var dog aldrig nødt til at forlade sit land over hals og hoved og desuden valgte han selv, den storm han og hans familie kom ud i. Peder Jensen og Norge blev ramt uden varsel af en torpedo midstskibs.

Det tog over 30 år for Søren Krarup at bevæge sig fra ekstremist og ind i nærheden af midten, men eftersom vi er i en accelererende udvikling, vil det tage Fjordman omkring ti, gætter jeg. Ja, Krarup har ikke bevæget sig, tiden har desto mere. Dels vil tiden give Jensen ret i meget, og dels vil andre voldsomme begivenheder overskygge tragedien på Uyøya, endnu inden sorgen over de døde er lægt.

I løbet af ti år kan f.eks. andre end advokat Lippestad erkende, at Breivik var og er utilregnelig og at tilregnelighedskendelsen af ham udelukkende skyldtes et politisk pres på domstolen, som ikke engang statsministeren holdt sig for god til at udøve. Historien vil være mindre nådig ved Stoltenbergs håndtering, end vurderingen af hans tale i Oslo Domkirke antydede.

Når man har tiden og en god del af sandheden på sin side, og desuden knapt er midaldrende endnu, er ti år ikke urimelig lang tid at vente i landflygtighed. Indtil da må han leve med Politiken-agtige tirader som Fjordman som offer og Belønning til ekstremismen. Når man har været afbilledet på forsiden af en norsk avis sammen med Quisling og forskellige nazier og mordere, er disse det rene, norske kildevand.

Peder Jensens bog vil beskrive, hvad der ramte ham selv, Norge, norske politikere og medier uforberedt, og den kan dårligt undgå at føje væsentlige detaljer til den selvforståelse, som blandt andre Øjvind Strømmen og Simen Sætre allerede har skrevet om. Det tjener Fritt Ord til ære, at de også støtter det. (Se også Den avskyelige snømannen.)

Provokation er den ultimative kunstneriske ytringsfrihed

vilks-abel-05-06-2013-068

Bjørn Nørgaard, billedhugger, professor

De sekulære liberale demokratier, vi siden oplysningstiden har opbygget især i Vesten, er allerede betalt med blod, sved og tårer, fra Sokrates over Galilei, Bonhoeffer og tusindvis af andre. Overalt i verden, hvor mennesker kæmper for at udbrede det fælles sekulære rum for frie ytringer, bliver der stadig betalt en høj pris.

Fanatiske ideologiske og ofte religiøst funderede personer og grupper – for den svenske kunster Lars Vilks’ vedkommende muslimske fundamentalister, men i andre tilfælde kristne fanatikere eller andre mere eller mindre forvirrede sjæle – har udviklet et indædt had til vores sekulære frie demokrati og fabler om at vende tilbage til kalifater, andre religiøst styrede samfund og diverse obskure totalitære systemer.

Provokationen er en uadskillelig del af modernismen i kunsten og bliver den ultimative demonstration af den kunstneriske ytringsfrihed. I billedets form, flade, farve og linje og i de utallige former kunsten udtrykker sig i, kan man i de frie samfund med poesien som partner gå længere end de øvrige medier, ja, kunsten antages ligefrem, at have pligt til det.

Med den klassiske modernismes afslutning i 1960’erne antager provokationen imidlertid, som andre modernistiske fænomener i kunsten, en selvstændig funktion og især i løbet af 1970’erne udvikler tidligere modernistiske gennembrud sig til selvstændige genrer i kunsten, herunder begrebet ’provokerende kunst’. Men hvornår provokation overhovedet er en kunstnerisk legitim metode, og hvornår den bliver ren opportunisme, er der i dagens kunst ingen kritisk virksomhed, der kan diskutere. Provokation er den ultimative kunstneriske ytringsfrihed

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Hans

    Hvorfor skriver Fjordman en bog om Breivik? Jeg troede, at det var muslimerne, som var problemet. Jeg er selv medlem af Socialdemokraterne i Danmark, men det er fordi, at jeg godt kan lide Mette Frederiksen og den sociale politik. I øvrigt er Lars Løkke Rasmussen en langt større trussel imod Danmark end Helle Thorning-Schmidt, synes jeg. Han skamroste indvandrer-kvindernes uddannelses-niveau op til sidste valg og pralede med, at de klarer sig langt bedre i skolerne end de stakkels, elendige danske kvinder.

    Sådan en fyr kan man da ikke have siddende som øverste ansvarlige for undervisningen af danske kvinder, vel!?
    Jeg har ikke betalt kontigent de sidste år, men det er fordi, at de ikke vil give rabet til pensionister. Det koster en formue at være medlem af socialdemokraterne. Over 400 kr. Jeg skal også have penge til mad. Men de sender mig stadigvæk alt deres materiale.

    På et af de sidste generalforsamlinger her i kommunen med 50.000 indbyggere mødte der bare 40 medlemmer op. Referatet fra mødet ligner noget fra Fremskridtspartiets mest turbulente landsmøder.

    Et medlem bliver hylet ud midt under mødet og forlader i vrede generalforsamlingen til taktfaste klapsalver fra de andre socialdemokrater. Den lokale folketingskandidat forsvarsminister Nick Hækkerup, der skal give en kort orientering om arbejdet inde på Christiansborg bliver forsinket, og dukker først op kl. 22 om aftenen, hvor kun et par søvnige medlemmer har holdt sig vågne ved hjælp af et par kopper stærk kaffe.

    Forsvarsminister Nick Hækkerup kimede mig i øvrigt ned, mens jeg sad i S-toget, og ville have, at jeg skulle dele 100 pamfletter ud. Jeg havde ikke tid, da jeg skal pendulere imellem lavpristilbud i supermarkederne for at få råd til mad, og det lykkedes mig at slippe af med ham i røret, da jeg fortalte ham, at min mor ville have, at jeg stemte på en anden kandidat.

    Min bedstefar var dommer og hans to brødre politimestre. Den ene var i øvrigt gift med en norsk kvinde. Han var vicepolitimester i Viborg, hvor en algier/marokkaner slog 2 lyshårede danske piger ned bagfra med en sten, så den ene røg i koma og den anden døde.

    Han er flygtet til Algeriet/Marokko. Det danske politi kender hans identitet og ved, hvor han opholder sig, og det gør politiet dernede også, men de vil ikke udlevere ham til Danmark.

    Efter min mening benytter Anders Breivik sig af Erik Ninn-Hansen-dommen (dommen over Danmarks tidl. justitsminister), som Anders Breivik åbenbart mener bør danne præcedens også i Norge. Ifølge højesteretsdommen kan en dansk politiker gøres personligt ansvarlig for de ugerninger en asylmodtager/indvandrer udsættes for i sit hjemland, hvis han holdes væk fra Danmark, hvor han ellers burde have fået ophold. Med min indsigt i jura betyder det, at en dansk politiker så også kan gøres personligt ansvarlig for de ugerninger en asylmodtager/indvandrer udsætter mennesker for i Danmark, hvis han er kommet ind i landet, uden at han burde have fået ophold her.

    • Det gør han heller ikke. Bogen handler så vidt jeg ved, om hans effekt på Norge og ikke mindst pressens reaktion. Derudover vel også om, hvad der skete med ham selv.

      Breivik selv og hans manifest, har han behandlet i over ti lange artikler, som du nemt kan finde her og på Gates of Vienna og Frontpage Magazine.

  • Hans

    Jeg ringede til Sass-Larsen for at udtrykke min støtte efter sidste valg. Jeg tror faktisk, at det var derfor P.E.T. ikke ville sikkerheds-cleare ham overfor Thorning-Schmidt 😀 – gnæk! gnæk!

  • Angående Provokation som den ultimata konstnärliga yttrandefriheten.

    Det som förmodligen idag skulle kunna anses som varande den ultimata formen av – provocerande konst – det är kanske att då just eventuellt kunna – provocera – själva modernismen som sådan?

    En modernism som då onekligen verkar vilja – slå bakut – med – näbbar och klor – ? Med hjälp då av en mängd nedsättande epitet mot allt och alla som vågar sig på att drista sig till att över huvud taget vilja provocera modernism genom att fundera över mänsklighetens historia där också mänsklighetens filosofiska, psykologiska och också religionskulturella, dvs. kultiska och rituella, aspekter ingår, trots att detta då – i modernismens namn- , är någonting föråldrat, passerat och någonting fullständigt – för gammalmodigt -, att ens vilja uppmärksamma ? Alltså en historia som onekligen och oundvikligen är en inte så liten bit av just mänsklighetens, och därmed människan, historiska verklighet.

    Den – moderne och upplyste – människan som då vill slå sig själv för bröstet och anse sig själva tillhöra de upplystas skara endast och enbart därför att denne säger sig ha passerat det religionskulturella stadiet och tror sig om att automatiskt därmed befinna sig på rätt sida, det skulle kanske kunna liknas vid att vara som att vilja ropa – hej – innan man har tagit sig – över bäcken – Eller någonting sådant….

    Att människan själv som varelse fortsätter på sin upptäcktsfärd och på sin – vandring – i tillvaron, som just människa, det är förhoppningsvis en verklighet. Liksom det förhoppningsvis också är en verklighet att det återstår en mängd, ja, ett otal, nya upptäckter och nya insikter och ny förståelse att erövra på alla områden i det mänskliga livet, för släkten som kommer i framtiden.

    De som i sin iver att idag vilja verka – moderna – och som därför demonstrativt vill kasta all gammal historik, all gammal historia, all gammal litteratur, all gammal konst, alla gamla målningar, all gammal musik och alla gamla berättelser – över bord -, som om allt det – gamla – som människor tidigare har förstått och insett, och som de tidigare har skapat, tänkt, tyckt och ansett och som har haft, och som därmed har, betydelse, för mängder och åter mängder människor, det vore egentligen som att vilja begå mer eller mindre ett slags självmord på sig själv, som just – människa – , och därmed även på också alla andra människor. Som just människor….

    Men, men, det är kanske det som det mesta av all s.k. – modernism- egentligen faktiskt på sätt och vis vill?

    I all sin högmodighet och i all sin fastlåsthet vid en föreställning om att det endast skulle kunna vara – nutiden – som skulle kunna ha någonting viktigt, eller någonting av värde, eller någonting meningsfullt att kunna förmedla till just till den ack så – modern människan – , om denne moderna människa alltså just vill kunna kalla sig – modern över huvud taget, det är egentligen kanske ett slags grandiost – självbedrägeri – när det kom till kritan?

    Kanske ett så grandiost självbedrägeri att den – självbedragne – inte har den minsta vilja eller förmåga att själv kunna upptäcka det? Genomsyrad av just – modernism – som just ett sådant – modernt sinne – då kanske skulle vara av just alla floskler om och kring just all vetenskaplig upplysthet som då med en absolut nödvändighet skulle kräva ett komplett, totalt, fullkomligt, ofrånkomligt, definitivt och mycket beslutsamt avståndstagande från allt vad religionskulturellt tänkande heter, och också allt vad alla tidigare generationer har nedskrivit, förstått och värderat?

    Annars kan man då inte anses vara – modern – , och eventuellt också – upplyst -, utan blir då automatiskt – omodern – , och samtidigt också då automatiskt – oupplyst – ?

    Samtidigt inbillar sig då kanske det moderna och upplysta sinnet, att det är det självt är fullkomligt normalt och naturligt? Detta när samtidigt hela mänsklighetens kulturella tänkande, och också rituella värdegivande och konstnärliga, musikaliska och också veten-skapande tänkande, i alla möjliga olika former och omständigheter, har sitt ursprung i och inom just denna religionskulturella sfär?

    Det är nästan lite tragiskt och också på något vis lite skrattretande i all sin övermaga mallighet att vilja kasta alla tidigare mänskliga insikter och historia, där den religionskulturella historien är en mycket stor del, över bord.

    Det är en slags brist på aktning för människan själv, att inte vilja tillerkänna mänskligheten denna del av sin verklighet. Att vilja odla ett sådant arrogant och respektlöst och kanske delvis också – skrajset – förnekande av all mänsklig religionskulturell historia, där mängder av generationer människor har kultiverat – en identifierande och bekräftande kultur, inklusive riter kring sin existentiella värld som inte riktigt låter sig varken mätas, vägas, ses, doftas eller kännas rent fysiskt, eller s.k. rent vetenskapligt, men som ändå uppenbarligen har upplevts av väldigt, väldigt många generationer människor runt jordklotet och som har skapat den kulturella världen, som i sin tur har skapat den vetenskapliga världen, det skulle alltså kunna ses som att vilja just begå en form av självmord, eller ett slags förnekande av människan, som just människa.

    Galna, fanatiska och mycket förvirrade människor kan finnas och har funnits inom alla människolivets områden.

    Även inom den vetenskapliga världen, men också inom politikens värld, såväl som naturligtvis också inom den religionskulturella världen. Även inom den s.k. materialistisk världsåskådningen, som då förnekar all form av religionskultur, kan det finnas mycket mordlystna galningar och fanatiker, samt också inte minst inom konstens värld. Kanske mest inom bild- och filmkonstens värld, om man tänker på alla vansinniga filmer som har skapats ur dessa galningars fantasier, och som har tillåtits att förpesta många unga människors sinnen genom t ex skräckfilmer osv. Alltsammans då under beskydd av begreppet – den fria konstens rätt att – provocera -? Och under beskydd av ett ord som kanske har blivit som en formel? Ja, kanske som en slags – trollformel – ?

    Vem vet…

    Detta magiska ord som då har fått namnet – modernism – ?

    Förmodligen för att detta ord låter så modernt och så – evigt nytt – på något sätt?

    Detta nya som då tilltros om att enbart och alltid och överallt enbart och endast kunna vara någonting – gott – ? Genom att alltså vara just någonting – nytt – ? Allt – nytt – är – gott – ?

    Vilket per automatik då kanske måste innebära att allt som då kan betecknas som varande någonting – gammalt – måste anses vara någonting – ont – ?Just enbart för att det kan betecknas som någonting – gammalt – ? Allt – gammalmodigt – kan då automatiskt anses vara någonting – ont – ?

    Vem vet…

  • anno

    TIP DEADLINE 22.30 DR2 TIRSDAG 10.06.13

    ANTIISLAMISME OG VENSTREFLØJEN

    Venstrefløjen har svigtet kritikken af islamismen. Det er en af anklagerne fra den norske højreradikale blogger ”Fjordman”, som ser islam som en trussel mod den vestlige civilisation. Den norske journalist Simen Sætre skildrer i en ny bog Fjordman og forsøger at forklare, hvordan Fjordman udvikler sig fra barn af venstreorienterede forældre til en af Europas mest kontroversielle anti-islamister.

    Deadline har talt med Simen Sætre om hans nye bog og spørger med afsæt i portrættet af Fjordman, om venstrefløjen har svigtet kritikken af islamismen og dermed overladt pladsen til de højreradikale. I studiet medvirker folketingskandidat for Enhedslisten Pelle Dragsted og forfatter Frederik Stjernfelt.

    • takker – hovedpersonen burde jo deltage, på den anden siden ville han sige alligevel sige nej. Vi må nøjes med den gamla AFA Dragsted.

  • anno

    ja – han burde være med, men du har nok ret.