5
jul
Seneste opdatering: 5/7-13 kl. 2023
14 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Ett samtal med Henrik Rönnquist, gallerist av Filippa von Platen

Det är intressant med parafraser, dessutom är han ju en så oerhört tekniskt skicklig konstnär!

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet är några dagar före vernissagen av Lars Vilks rondellhundsprojekt och galleristen Henrik Rönnquist visar mig runt. De ännu ej upphängda tavlorna är i A3-format och de är målade med olja på papper. Vilks har under våren målat sig igenom konsthistorien. Det enda som vittnar om att något är annorlunda är polisbilen som stannat till utanför och så att fönstren har klätts över med brunt papper

Med erfarenhet från cirka 150 tidigare utställningar säger galleristen att den kommande ligger bland de tio bästa kvalitetsmässigt. Förhandsintresset har också varit stort. Henrik har mottagit samtal från hela landet av presumtiva köpare men han vill inte sälja. Inte än. Man måste få en ärlig chans att se tavlorna på vernissagen först, inte mötas av röda prickar så fort dörrarna slagits upp

Jag stannar till framför Carl Larsson – parafrasen Mamma och småflickornas rum. Flickan har bara hunnit få på strumporna och tittar lite fundersamt mot betraktaren som om hon undrar vad den nya dagen ska bjuda på. Henrik berättar att den tavlan verkar vara mest eftersökt och det är också en av hans favoriter. Jag får blandade känslor inför tavlan och försöker att uttrycka dem. Carl Larsson är ju älskad för sin folkhemsromantik och bilden av det nakna barnet är intagande i sin direkthet och oskuldsfullhet. Men nu finns i bilden även en profethund och idyllen krackelerar. Jag får obehagliga tankar om religionsgrundaren Mohammeds äktenskap med den sexåriga flickan Aisha – ett äktenskap som enligt muslimska urkunder fullbordades när hon var nio år.

Det finns inget av pedofili i Carl Larssons målningar! Galleristen låter nästan arg. Jag försöker förklara igen: Det är ju inte originalet i sig som väcker sådana tankar utan Lars Vilks parafras av detsamma.

Hur vet du att det är profeten Mohammed? Han har ju aldrig blivit avbildad.

Sant. Men varför väcker då dessa bilder så mycket vrede just bland muslimer? Ta Pakistan exempelvis. Vi minns ju alla de rasande demonstrationerna därifrån.

Henrik har ingen förklaring till det mer än att han finner reaktionerna egendomliga. Han svarar helt enkelt att alla är välkomna till hans galleri men att det inte råder besökstvång. Han upplever ibland att vissa av Malmö konsthalls installationsprojekt är provokativa men det problemet löser han genom att helt enkelt inte gå dit.

Galleriet har inte blivit utsatt för någon åverkan sedan nyheten om utställningen kom ut i februari och Henrik har själv inte blivit hotad. Inte heller har några muslimer besökt galleriet, varken för att samtala eller se på konst. Då har Henrik ändå ställt sig öppen till att diskutera konst och yttrandefrihet.

Det verkar mest vara Malmö Dialogforum [som vid nyheten om utställningen anordnade krismöte med polis och representanter från islamiska föreningar] samt [f.d. kommunalrådet] Ilmar Reepalu som har problem med min utställning. Malmös muslimer däremot verkar inte bry sig.

Det första samtalet galleristen och jag hade om den kommande utställningen fick för oss båda såväl oväntade som obehagliga följder. Henrik Rönnquist i sin öppenhjärtighet drabbades naturligtvis värst och jag som skribent fick mig en tankeställare om bloggarens moraliska ansvar. I min naivitet underskattade jag nämligen den hätskhet som flödar från en vanlig svensk kulturredaktion. Intervjun i sin helhet kunde knappast misstolkas, ändå valde man att uppförstora och lyfta enskilda åsikter ur sitt sammanhang. (Se även Lars Vilks skildring av det inträffade.) Men galleristen ångrar ändå inte intervjun även om han menar att han borde ha tydligare uttryckt skillnaden mellan privatpersonen Henrik och galleristen och konstkännaren.

Jo, det var ett smärre helsike veckan efter [intervjun]. Det kändes som att journalisterna på något vis också ville komma åt Lars Vilks genom mig. Telefonen ringde i ett. De gav en bild av mig jag inte känner igen mig i. Jag utmålades som främlingsfientlig i landets alla tidningar. Även i nyhetssändningar i TV. Jag är kritisk mot Sveriges invandringspolitik, ja, men inte mot invandrare som personer. Att det ska vara så svårt att förstå! Men det här har inte med utställningen att göra.

Henrik är mån om att betona att det är svensk politik han kritiserar. Inget annat.

Fr.o.m. igår [1 juli] har invandrare som vistas illegalt i landet rätt till gratis tandvård. Min mor får betala flera tusen. Det här är ett faktum. Det har inget med främlingsfientlighet att göra utan med svensk politik. Vi har segregering. Vi har misslyckats. Men det är inte därför jag ställer ut Lars Vilks. Det har jag velat i tretton år, alltså långt innan rondellhundsprojektet.

Journalisterna fortsatte att intressera sig för Henrik även långt efter uppståndelsen efter vårt första samtal. Ett litet men talande exempel: Vid något tillfälle lade Henrik upp några filmklipp på sin privata facebook-sida. Ett av dem var med den brittiske satirikern och religionskritikern Pat Condell. Detta ansåg Dagens Nyheter vara av nationellt intresse och läsarna fick veta att ”Gallerist hyllar islamofob”! (Lars Vilks igen.)

Den otrygghet i Malmö som Henrik talade om vid vårt första samtal (och som flera journalister sedan valde att raljera över) är fortfarande en realitet menar Henrik:

Jag skulle aldrig köpa en korv vid något av våra större torg efter nio-tio på kvällen. Jag skulle aldrig gå på [nattklubben] Etage. Där är säkerhetsarrangemangen värre än på Kastrup! Och det av goda anledningar.
Henrik kommer att fortsätta ta taxi hem kvälls- och nattetid.

Du sade vid vårt första samtal att dina uttalanden på sätt och vis är ett rop på hjälp?

Det är snarare funderingar jag har. Vi får inte ha kvar våra egna seder och bruk i det mångkulturella samhället. Våra ledande politiker säger offentligt att våra högtider är töntiga och mesiga. Notera att det inte är människor från andra kulturer som säger så om oss utan svenska politiker.

Du har fått betala ett högt pris. Har det varit värt det?

Ja, psykiskt har det varit väldigt påfrestande. Men vi måste ha yttrandefrihet. Inte bara på pappret. Lars Vilks och jag hoppas på att utställningen ska avdramatisera ämnet och att det tabu konstvärlden ställt mot rondellhundarna ska brytas. Men svaret får vi först långt efteråt. Ilmar Reepalu kan kanske ge omdömen om ännu ej skapad konst, men det är han det. Jag däremot kan inte se in i framtiden.

Henrik ler. Han syftar på Malmös nyligen avgående kommunalråd som offentligt uttalat sig nedsättande om utställningens konstnärliga kvalité – vid en tidpunkt när Lars Vilks inte hunnit blanda oljorna än. Kan även tabut kring islam brytas? Kan vi kanske börja diskutera religion igen i Sverige?

Jag är gallerist, inte politiker. Det där vet jag ingenting om. Vad jag hoppas på är en utställning som lockar mycket folk och som genererar många röda prickar!

Jag undrar om inte vår kulturelits självbild är minst lika helig som någonsin en profet är för sina efterföljare. Men det är min privata fundering och vår timme är över. Men när jag även tar farväl av galleriets högst levande rondellhund undrar jag vad han har att säga om det hela?

Lukas har tagit uppståndelsen med bravur! Nu ska han få komma på en välförtjänt semester.
Utställningen Allvar är den enfaldiges sköld öppnas i morgon lördag på galleri Rönnquist & Rönnquist i Malmö

*******************’

Mikael Jalving har et interview med Vilks i Jyllands Posten – Kunst skal ud af osteklokken (ikke online) – hvor det blandt andet lyder:

Lars Vilks, alle de der masker og voodoo-dukker, som vestlige turister slæber med hjem fra Afrika og Fjernøsten, er de slet ikke kunst?

»Jo, det er kunst, fordi kunstverdenen siger, det er kunst. Men dét skete først i 1900-tallets begyndelse, da kunstnere som Picasso eller Nolde interesserede sig for, hvad der kom til at hedde “primitiv kunst”. Udtrykket er naturligvis forbudt i alle alvorlige sammenhænge nu. Men det er ikke kunst i sit oprindelige miljø, det er bare noget, vi kalder kunst. Vores kunsthistorie har skabt det antropologiske kunstbegreb, som hævder, at kunst opstår spontant i alle kulturer, og af politisk korrekte grunde er det nødvendigt at abonnere på dette synspunkt.«

Hvad sker der da, hvis man ikke gør det?

»Man bliver marginaliseret. Samtidig er det sådan, at alle lande producerer samtidskunst. Det kan man f. eks. se på dette års kunstbiennale i Venedig, hvor man til trods for kritik holder fast i de nationale pavilloner. Prisen til den bedste pavillon gik i år til Angola. Samtidskunst fra ikke vestlige lande har naturligvis intet med disse landes kulturelle baggrund at gøre. Det er man fortsat nødt til at have for at kunne legitimere, hvad der i dag kan udnævnes til kunst.«

Du er kritisk over for disse kunstbegreber og har sagt, at kunst er tabu – er det din definition på kunst?

»Moderne kunstteori bygger på to teorier, der modsiger hinanden. At diskutere det er i praksis tabuiseret. Hvis man bare er en smule kritisk, regnes man for politisk ukorrekt. Jeg opererer ikke med et bestemt kunstbegreb, men er interesseret i et begreb, der kan beskrive, hvad kunst er. I mine øjne er kunst ikke en trussel mod magten i samfundet, den kommer meget sjældent udenfor gallerierne. Kunst handler om, hvem der skal have magten i kunstverdenen.«.

Helle Merete Brix skriver i “Fra Salman Rushdie til vilde Vilks” (ikke online) i dag i Jyllands Posten blandt andet:

Skæbnen [Vilks’] minder om Rushdies Det er lykkedes Lars Vilks Komiteen ved sine første arrangementer i København at samle vidt forskellige kunstnere, og det har været en glæde at opleve blandt andre Bjørn Nørgaard og Kristian von Hornsleth som gæster i panelet. Tankevækkende har det dog været at opleve begrundelserne fra nogle af dem, der takkede nej.

Som én udtrykte det: »Man skal være opmærksom på, hvor man lægger sit gode navn«, mens en anden begrundede sit nej til at deltage i en paneldebat med denne sætning: »Det kan nemt blive så sort-hvidt med Vilks.« 26/ 9 holder komiteen sit næste arrangement om kvinder og frihed, og 14. februar 2014 markerer Lars Vilks Komiteen 25-året for fatwaen mod Salman Rushdie. Vi håber, at 2014 bliver det år, hvor det ikke længere opleves som kontroversielt at stille op sammen med vilde Vilks, hvis skæbne minder om Rushdies. Blot er ytringsfrihedsklimaet i dag lidt anderledes.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Filippa

    “Jag får obehagliga tankar om religionsgrundaren Mohammeds äktenskap med den sexåriga flickan Aisha – ett äktenskap som enligt muslimska fullbordades när hon var nio år.”

    Urkund föll bort. Naturligtvis ska det stå “muslimska urkunder”.

  • nobody

    Aftonbladet, expressen, Bengt m.fl. är alla överens…

    “Hujedamej sånt parti Sverigedemokraterna var!
    Hör nu på go’ vänner så ska jag för er berätta
    Vad ett parti gjorde det är nu länge sen.
    Men nog lever minnet kvar i Sveriges sköna dalar,
    Katthult lönneberga det var partiets hem.

    Hujeda mig sånt parti det var, ej värre tänkas kan och
    Sverigedemokraterna var det namn partiet bar, ja SD hette det.

    Refr. Sing Du-del-dej sing du-del du-del dej.
    Sing Du-del dej sing du-del dej huje du je-da mej.

    Hör nu på, go’ vänner så ska jag för er berätta
    vad vårt folk gjorde en dag i sköna september,
    upp i Svea riksdag de hissa SD sitt lilla parti
    stod sen lugnt och såg SD hänga de andra på svaj.

    Hujeda mig sånt parti det var
    Fast Svea var rätt nöjd,
    Ty ingen annan svävat har
    På denna höga höjd.

    Refr. Sing dudel dej sing dudel dej sing dudel dudel dej.
    Sing dudel dej Sing dudel dej hujeda jeda mig.”

    Musik: http://www.youtube.com/watch?v=V_68sjWe3XI

    • Bjovulf

      Hvad hedder de piller, du tager, egentlig, Nobody?

      De lader til at være rigtigt spændende, og man slipper så åbenbart også
      helt for at befinde sig i virkelighedens grimme verden, når den går hen og
      bliver alt for ubehagelig.

      Måske burde man prøve dem, så man kunne lære at se så lyst på
      tilværelsen som du – men dog nok kun i 1/4 dosis af din 😉

  • Angela

    Henrik Rönnquist använder Pakistan som exempel. Han säger: “Men varför väcker då dessa bilder så mycket vrede just bland muslimer? Ta Pakistan exempelvis. Vi minns ju alla de rasande demonstrationerna därifrån.
    Henrik har ingen förklaring till det mer än att han finner reaktionerna egendomliga.”

    Desto mer underligt är det om man betänker att de officiella språken i Pakistan är urdi och engelska. Urdi talas av nästan hela befolkningen. Utbildningen är kraftigt eftersatt. Engelska talas av den utbildade eliten och används ofta inom den centrala statsförvaltningen. De flesta pakistanska språk skrivs med arabisk eller persisk skrift. Befolkningen talar alltså inte engelska och kan inte ens alfabetet. Ändå verkar de läsa danska och svenska tidningar eftersom de är så uppdaterade att de känner till vad svenska och danska konstnärer gör. T o m landsortstidningar, danska tidningar som svenskar aldrig hört talas om och vice versa. Jyllandsposten var inte ens känt av svenskar som är grannland före sina publikationer. Och vi kan i alla fall läsa varandras tidningar och förstå hjälpligt. Så naturligtvis kände ingen i Pakistan till Jyllandsposten innan pakistanierna i Danmark ringde till Pakistan och begärde demonstrationer för att skrämma danskarna till lydnad. Krig förs på distans idag. Det räcker med att skicka in några trojaner i det land man vill lägga beslag på så går det att föra krig via e-post och upplopp.

    Folk har inte hängt med i den “nya krigsföringen”. De “sofistikerade krigen” som jag kallar dem.

    Naturligtvis får befolkningen uppmaningen på fredagsbönen (Pakistan är ett muslimskt land) av imamen att ge sig ut på gatorna och demonstrera efter att pakistanska muslimer boendes i Danmark och Sverige informerat och uppmanat imamerna i Pakistan till folkliga demonstrationer för att sätta press på Sverige och Danmark. Det är väl ganska uppenbart. Folk i gemen i de muslimska länderna vet inte ens vad Danmark eller Sverige är för något. De går i madrassas och där rabblas bara koranen och knappast någon geografi eller andra lärdomar utöver religion.

  • Angela

    Så det är imamerna som viglar upp folken efter att de kontaktats av sina landsmän från Danmark och Sverige. De skall bränna flaggor, bilder på respektive landsmäns politiker och statschefer, bränna ambassader, företag, kasta sten, gapa och skrika, springa och fäkta med armarna i stora hopar för att se riktigt farliga ut och skrämma folk i väst. Och politiker och medierna blir i alla fall skiträdda. Syftet är att skrämma bl a företagsledarna för att visa vilken makt de har. Det är inte bara dråpligt utan farligt. Har vi så rädda politiker så de låter sig skrämmas av en pöbelhop så är vi väldigt illa ute. Välj nya politiker. Det är märkligt att våra politiker inte klarar av att bemöta dessa strategier.

  • Angela

    Den pakistanska makteliten – ett triumvirat bestående av militären, det religiösa etablissemanget och de feodala godsägarna – fruktar att en utbildad underklass skall börja ifrågasätta orättvisorna. Därför håller diktaturer alltid folk i okunskap. Det är ingen slump. Det är medvetet. Religion är ett ypperligt instrument att behålla folk i okunskap. Tro leder aldrig till kunskap utan bara till mera tro och till slut ren fanatism. Ju mer du tror desto mer fanatisk blir du. Det är teori som leder till kunskap/vetenskap inte tro. Folks liv är religionen. De vet inget annat. Religionen är deras identitet och deras självkänsla vilar i religionen. Imamerna utnyttjar detta. Det är det som är meningen med religion. Folk känner inte till något annat. Att det finns en annan värld. Eftersom religionen är internaliserad blir en skymf mot Mohammed en skymf mot individen själv.

    • Winston Churchill

      Men halllllllåååååå Angela! Det är inte jag, galleristen, som har nämnt pakistan. Det är kvinnan som intervjuat mig som lagt till det. Ge dig inte in och kritsera utan att veta vad du pratar om. God natt.

  • Pingback: Tavlor och papper | Petterssons gör skillnad()

  • Maria

    Precis så förhåller det sig Angela. Därför blir det heller inga muslimska demonstrationer i Malmö på order från imamerna som vill visa sig goda.

    • Angela

      Exakt!

  • Angela

    Hej, Winston Churchill. Detta skriver jag om:”Men varför väcker då dessa bilder så mycket vrede just bland muslimer? Ta Pakistan exempelvis. Vi minns ju alla de rasande demonstrationerna därifrån.
    Henrik har ingen förklaring till det mer än att han finner reaktionerna egendomliga.” Det framgår tydligt att jag pratar om detta, “varför det väcker vrede hos pakistaner”, eftersom jag inledde med citatet för att alla skulle begripa vad jag pratar om. Vad personen heter som sagt vad, “VEM” är jag inte precis intresserad av. Jag är intresserad av “VAD”. Så vad jag pratar om vet jag men kanske inte vad personen heter som säger det eller det. Det var ointressant i det läget vem som sa det eller det för det handlade inte min kommentar om. Så delta i debatter tänker jag fortsätta med även om jag i speciella situationer tycker det är ointressant om det är August eller Lotta som säger vad. Jag “kritiserar” inte någon person utan håller mig till sakfrågan: “Varför pakistaner reagerar och agerar som de gör”. Jag är inte ute efter att kritisera någon utan bara ge ytterligare upplysning för att tillföra debatten nya dimensioner. Där var jag också tydlig eftersom jag inledde med: “Desto mer underligt är det om man betänker…” Så det var tydligt att jag höll mig till sakfrågan och inte ifrågasatte någon persons uppfattning utan jag spann vidare på det som sagts. Oavsett vem som sagt det.

    Någon Winston Churchill hittade jag inte i reportaget. Jag trodde han var död. 🙂 Men nu såg jag att “han rörde på sig”. God dag, Winston Churchill. Angenämt att råkas. Spännande att få göra Winstons bekantskap. Det var mer än jag någonsin kunnat drömma om. Du har säkert mycket att berätta som inte står i historieböckerna. Så jag ser fram emot att få höra vad du har att berätta. WOW!

  • Anybody

    Sjung gott folk, sjung för verklighetsförnekaren Nobody, som verkligen är en stor nobody med ovanligt uppblåst självbild. En passande sång för att smäda detta internettroll bör vara:

    Ett gammalt fult och elakt troll det var en gång
    som kom till detta landet i en luftballong.
    Han lade sig i Småland
    med huvudet på Åland,
    och fötterna de var i samma stund i Lund.

    Nobody tillhör uppenbarligen kategorien Quislingtroll, eftersom han hjälper de inkräktartroll av olika kategorier att skaffa sig lebensraum på vår bekostnad.

  • Filippa

    Till Angela och Winston Churchill,

    Av misstag råkade min fråga till galleristen (där jag nämnde Pakistan) läggas ut som om det var ett citat av galleristen. Ett bloggredaktionellt fel som nu har rättats till. Jag beklagar att det har lett till missförstånd.