23
nov
Seneste opdatering: 23/11-13 kl. 2249
58 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

sektcollage5

Bildcollage: Affe
Jag tillstår att jag är urless på Thomas Quick/Sture Bergwall, uttjatad av hans ständiga exponering i media i mer än 20 år. Motvilligt börjar jag läsa Dan Josefssons nya bok, “Mannen som slutade ljuga”(november 2013) fallet_thomas_quickSedan är jag fast. Sveriges största rättsskandal och största vårdskandal någonsin rullas upp på 553 sidor, och det går inte att sluta läsa.

Han har erkänt 39 mord och dömts för åtta men inte begått ett enda. Ingen teknisk bevisning och inga vittnen har någonsin kunnat binda Sture Bergwall till något av de mord han har erkänt. Rättegångarna mot “seriemördaren” som kallade sig Thomas Quick har pågått i åratal fram till domarna mellan 1994 och 2001 och kostat skattebetalarna minst 200 miljoner kronor. Morden var rena påhitt av en desperat människa som ljög för att få droger, tillhörighet och uppmärksamhet. Han backades upp av ett gäng psykologer, läkare, poliser, åklagare och advokater som ljög lika mycket som han själv – eller mer. Kretsen kring den falske seriemördaren utgjorde en sekt. Allt de sa och gjorde styrdes av att de var troende. Vad värre är: när Sture Bergwall började tala sanning fortsätter sekten kring honom att ljuga. Och åtta mördare går fria.

Sex olika tingsrätter misskötte sitt jobb

Sture Bergwall föddes i Falun 1950 och är i dag 63 år gammal. Sommaren 1992 tog han sig namnet Thomas Quick (Quick var moderns flicknamn) och behöll det i tio år. Sex olika tingsrätter lät sig luras av den falske “seriemördaren” och sekten kring honom. I denna tvärtom-fars agerade alla, till och med försvarsadvokaten, senare jämställdhetsombudsmannen (JämO) Claes Borgström med alla medel för att få sin klient fälld. Hur kunde rättssamhället låta sig dras med i denna bedrövliga härva av lögner, påstådd skuld och brist på bevis?

Hela sanningen bakom den största och märkligaste rättsskandalen i svensk historia har varit okänd.Till nu, när journalisten Dan Josefsson med boken “Mannen som slutade ljuga”  fullföljer det djupgående grävarbete som kollegan Hannes Råstam påbörjade och arbetade med till sin död i januari 2012.

THOMAS QUICK

Största rättsskandalen hittills avslöjad

Det var Hannes Råstam som avslöjade bluffen. Våren 2008 söker han förutsättningslöst upp Sture Bergwall (som hade tagit tillbaka sitt riktiga namn 2002) på Säters rättspsykiatriska klinik i södra Dalarna. Det resulterar i tre tv-dokumentärer och en bok med titeln “Fallet Thomas Quick – att skapa en massmördare”. Boken kom ut i augusti förra året, sju månader efter Hannes Råstams död. Råstam vände på vartenda papper och kunde visa att morderkännandena var lögn. Sture Bergwall erkänner för Hannes Råstam att alltsammans var påhittat. Han har aldrig ens träffat mordoffren. Sveriges hittills största rättsskandal var avslöjad. Dokumentären där Bergwall tar tillbaka alla sina erkännanden blir Hannes Råstams sista stora arbete innan han avlider i cancer.

Sista frikännandet kom 4 november

Fyra månader efter att Råstams dokumentärer sänts i SVT lämnar advokat Thomas Olsson in den första resningsansökan för Sture Bergwall. Det är april 2009, och ansökan gäller mordet på den 24-årige israeliske turisten Yenon Levi i Rörshyttan 1988. I dag är Sture Bergwall frikänd från alla åtta mord som han har dömts för. Det sista frikännandet kom i en dom i Luleå Tingsrätt den 4 november. Hela processen av resningsansökningar och frikännande domar har tagit drygt fem år. Återstår gåtan hur han hamnade i rollen som Sveriges skickligaste lögnhals och falsk seriemördare. Det är vanligt att oskyldiga erkänner mord som de inte har begått, men åtta falska mord är ett svårslaget rekord. Hur kunde det ske?

“Det vore tragiskt om min klient inte fälls”

dan_josefsson_2-346x520Dan Josefsson bestämmer sig för att ta reda på svaret. Han går vidare där döden avbröt Hannes Råstams arbete. I “Mannen som slutade ljuga” skriver Josefsson:

“När resningsprocessen var över och sammanlagt tio åklagare sagt sitt stod det klart vad gruppen kring Sture Bergwall hade gjort. De hade fått den ena tingsrätten efter den andra att fälla en drogberoende man som uppenbarligen knappt visste någonting om de mord han erkände. Alla hade dragit åt samma håll: åklagare Christer van der Kwast, psykologen Birgitta Ståhle, polisen Seppo Penttinen, professorn och minnesforskaren Sven Å Christianson – ja till och med försvarsadvokaten Claes Borgström som under rättegångarna agerade extra åklagare och i sina slutpläderingar kunde säga saker som att “det vore tragiskt” om inte hans klient fälldes för mord.”

Wallraffade för att få fram sanningen

Oförtröttligt nystar Dan Josefsson upp varenda dold och sunkig tråd i härvan och blottlägger fakta på ett sätt som borde försätta hela Rättssverige, den församlade psykiatrin och samtliga läsare av boken i ett chocktillstånd. För att komma åt sanningen är han tvungen att själv vara en smula ohederlig. Enda sättet att avtäcka dolda samband och personkonstellationer är att wallraffa, det vill säga uppge sig ha ett annat syfte än det verkliga. Han söker upp personerna i kretsen kring Sture Bergwall. Han har tidigare skrivit två böcker om psykologi, nu säger han att han vill skriva den svenska objektrelationsteorins historia och en hyllning till den kvinna som senare ska visa sig vara spindeln i nätet i historien om “seriemördaren” Thomas Quick.

Sanningen är hårresande

Nästan alla sväljer betet. Det påhittade syftet visar sig vara ett “Sesam, öppna dig” som öppnar dörrar och får inblandade att tala. Inte alla dörrar, och inte alla inblandade. Men en efter en läggs berättelserna till varandra. En bild börjar klarna, och sanningen ska göra de inblandade fria, även om de inte har insett det än.

Sanningen är hårresande. Historien om den falske seriemördaren med det påhittade namnet Thomas Quick, hans behandling på Säters sjukhus, alla vallningar av en hårt neddrogad, storljugande Sture Bergwall på “brottsplatserna” och alla rättegångarna är spännande som en thriller – men betydligt mer skakande. För det här är på riktigt. När jag läser boken måste jag hålla mig hårt i en stabil möbel för att inte tappa den allra sista spillran av tilltro till att det finns åtminstone någon gnutta heder och ärlighet kvar i det svenska rättssamhället. Eller hos de människor som ska föreställa bära upp det.

En skogstjärn töms för tre miljoner kronor

Juli 1997. Sture Bergwall vallas i Örjeskogen i sydöstra Norge, nära svenska gränsen. Där påstår han att han har gömt resterna av nioåriga Therese Johannessen från Drammen som försvann 1988. Ingen kropp har hittats, och utan kropp blir det svårt att väcka åtal. I de fyra mordfall där Bergwall redan dömts hade kropparna hittats långt innan han erkände morden. Under häftiga ångestattacker vimsar Bergwall tungt drogad omkring i skogen med “experterna” som en svans efter sig och letar efter vad han kallar sina “gömslen”.

Ett år tidigare har han under kraftig ångest lett gruppen till en liten skogstjärn i Örjeskogen där han erinrat sig att han hade massakrerat flickans kropp till småbitar och sedan i flera vändor simmat ut till tjärnens mitt och släppt bitarna där. Norrmännen tömmer skogstjärnen på 35 000 kubikmeter vatten och silar bottensedimentet ned till dess minsta beståndsdelar. Det är den största brottsplatsundersökningen i Norges moderna historia, och kostnaden belöper sig till mer än tre miljoner. Inte ett spår av någon kropp hittas.

Fri tilldelning av psykofarmaka

Vallningsscenen är en absurd fars, och huvudrollsinnehavaren spelar skickligt sin roll av ångestriden seriemördare. Han leder sällskapet in i skogen och drabbas nu enligt polisens anteckningar av “kraftsam ångest”. Sjukhuspersonalen “träder till”. Det betyder att Sture Bergwall får fler lugnande Xanortabletter. För resan gäller som annars fri tilldelning av massiva doser psykofarmaka. Bergwall behöver bara ge upp ett ångestvrål så får han fler piller.

brottsplatsen

Han springer omkring i terrängen men snubblar och faller med huvudet nere i ett stenröse. Han ligger som avsvimmad några minuter innan han vaknar upp och utbrister: “Nu är jag nära!” Men något “gömsle” hittar han inte. Det finns inga vittnen och ingen teknisk bevisning som binder honom till mordet. Han har inte kunnat lämna en enda korrekt uppgift om Therese Johannessen. Ändå döms han för mordet i maj 1998.

“Tydligt och klart att han aldrig varit där”

Några år tidigare flygs Sture Bergwall och hans vanliga svans av “experter” i chartrat plan till Gällivare och fraktas därifrån till sjön Appojaure för rekonstruktion av ett dubbelmord på holländska turister. Den 12 juli 1984 har paret Marinus och Janni Stegehuis, 39 respektive 34 år gamla, rest ett litet tält vid sjön och lagt sig att sova. Kvällen därpå hittas de knivmördade i tältet, han med 25 knivhugg, hon med 20. Sture Bergwall erkänner dubbelmordet 1994, men hans minnen är påfallande diffusa. Han tror sig till exempel veta att Appojaure är en liten tjärn. I verkligheten är sjön två kilometer lång och en kilometer bred.

Vid vallningen irrar han som vanligt omkring tungt drogpåverkad och har inte en siffra rätt. Han har inte en aning om hur paret Stegehuis såg ut, var tältet eller parets bil stod, hur många knivhuggen var eller hur och var de tagit. Alla gissningar är totalt fel. Kriminalinspektör Thure Nässén, som inte ingår i den vanliga gruppen kring Sture Bergwall, betraktar spektaklet och säger sedan i en intervju:

“Han var helt vilse. Det var tydligt och klart att han aldrig varit där tidigare. Jag påpekade det också, men det gav inget gehör i utredningen.”

Men åklagaren Christer van der Kwast vet på råd. Han ger den av utredningen anlitade “minnesexperten” Sven Å Christanson med företaget Memokonsult AB i uppdrag att återskapa brottsplatsen exakt som den såg ut 1984. Då ska väl Sture Bergwall kunna minnas. Bergwall tar tacksamt emot hjälpen och döms av Gällivare tingsrätt den 25 januari 1996.

Som jakten på den heliga Graal

När jag läser om vallningarna på brottsplatserna framstår de som något slags rituella vandringar för troende pilgrimer, där Sture Bergwall hårt neddrogad irrar omkring och letar efter kroppsdelar som han påstår sig ha gömt men aldrig hittar. Svansen av “experter” följer honom andäktigt i väntan på att han ska försjunka i “regression” och erinra sig makabra morddetaljer. Det är sökandet efter den heliga Graal,  en tålmodig väntan på att heliga offerplatser ska uppenbara sig bland tallar och granar.

Sture Bergwall minns fel, eller också minns han inte alls. Men det gör honom inte mindre trovärdig i sektens ögon. Hur fel han än har om allting har han liksom ändå alltid rätt. Med ångesten som förevändning blir fel rätt, och rätt blir fel. Allting är gränslöst, allting flyter. Läkarna och psykoterapeuterna på Säter hävdar att morden är ett slags omedvetna, symboliska iscensättningar (“återgestaltningar”) av fasansfulla övergrepp som både de och Bergwall själv anser att han har utsatts för som barn men trängt bort minnena av. Genom att mörda berättar han sitt eget livs bortträngda historia, tror de.

En sekt med starka bindningar

Den inre kärna i kretsen kring Sture Bergwall som Dan Josefsson kartlägger tonar fram som en sekt; klinikchefen Göran Källberg (död 2011), Bergwalls psykoterapeut Birgitta Ståhle, läkaren Kjell Persson (senare Långbergs), läkaren Göran Fransson, polisen Seppo Penttinen, psykologiprofessorn och minnesforskaren Sven Å Christianson, försvarsadvokaten Claes Borgström och åklagaren Christer van der Kwast. Någonting binder dem samman, men vad? Gruppen har sektens alla kännetecken: ofriheten, de starka bindningarna som blir alltmer tvingande och osunda, ett symbiotiskt och tvångsmässigt samspel där alla inblandade inklusive Sture Bergwall ytligt sett gör vinster. Krav på total lojalitet inåt och sammanhållning utåt. Inga ifrågasättanden är tillåtna.

Den okända kvinnan i sektens centrum

Spåren leder till Vasastan i Stockholm. Den gemensamma nämnaren visar sig vara en kvinna som tillbringat större delen av sitt liv, från 1946 till sin död vid nära 91 års ålder 2005, i ett mottagningsrum på Karlbergsvägen 86 B, senare Norrtullsgatan 29. Kvinnan i sektens centrum är en psykoanalytiker vid namn Margit Norell, född Quensel (1914-2005). En doldis som knappt har publicerat någonting men ändå i decennier varit ett slags guru för den svenska psykoanalysen. Hon är okänd så till den grad att det bara finns en enda arkivbild på henne, och den är från 1943.

Det är Margit Norell som är spindeln i nätet och demonregissören bakom “seriemördaren” Thomas Quick. Hon har skapat honom utifrån en hemkokt och gravt ovetenskaplig egen variant av objektrelationsteorin som skulle få teorins upphovsmän och -kvinnor att rotera i sina gravar om de visste. Hennes hemsnickrade teoribygge går ut på vi lite till mans går omkring med traumatiska minnen av incest och andra sexuella övergrepp som vi utsatts för i späd ålder – minnen som är så hemska att vi har trängt bort dem ur medvetandet och alltså inte vet om dem.

Margit Norells eget Chestnut Lodge – i Säter

Teorin har förkastats av internationella minnesexperter, bland annat Elisabeth Loftus, Deborah Davis och William C. Follette. De har pekat på riskerna med terapiformer som syftar till att framkalla bortträngda minnen, framför allt stora risker för att de kan skapa falska minnen. Margit Norell skapar sin seriemördare utifrån djupt liggande egna behov. Dels har hon själv haft en svår och ensam barndom med frånvarande föräldrar, dels hoppas hon att hennes teser och skapelsen Thomas Quick ska ge henne det internationella erkännande som hon har traktat efter i hela sitt liv. Kanske kan hon rentav bräcka Sigmund Freuds kända fall “Vargmannen”.

Hon är 77 år gammal när hon kommer in i Sture Bergwalls liv. En åldrande drottning som möter sitt livsprojekt sent i livet och kämpar mot tiden. Många vittnar om att hon blir fullkomligt besatt av Thomas Quick, hon talar ständigt om honom. Hennes stora idol är den tysk-amerikanska psykoanalytikern Frieda Fromm-Reichmann (1889-1957). Margit Norell vill bli en Frieda Fromm-Reichmann, fast i Sverige. Efter Fromm-Reichmanns förebild vill hon skapa en svensk motsvarighet till Chestnut Lodge i Rockville, Maryland, en omtalad klinik för psykotiska patienter. Säters rättspsykiatriska klinik ska komma att bli Margit Norells eget Chestnut Lodge, en verkstad för psykologiska experiment på levande människor.

En karismatisk kvinna med järnvilja

Dan Josefsson har intervjuat nio psykoterapeuter som stod Margit Norell nära i många år. De yttre ramarna var minst sagt incestuösa: antingen gick de i psykoterapi eller handledning hos henne eller både/och. Livet igenom samlar hon lärjungar omkring sig och knyter dem lika hårt till sig som om de vore hennes egna barn. Alla beskriver en karismatisk kvinna med järnvilja, obegränsad tilltro till sin egen förträfflighet och en förbluffande förmåga att dra in andra människor i sitt kraftfält, få dem att känna sig utvalda och göra dem beroende av henne. De ser henne som sin mor. Margit har svar på allt. Till henne ringer man till och med för att få råd om vilken diskmaskin man ska köpa.

Hon är en utpräglat grandios personlighet med ett enormt behov av att bli dyrkad, tillbedd och aldrig motsagd. Något utrymme för avvikande åsikter eller ens diskussion finns inte. Hon vet redan allting och behöver inte andras kunskaper. Dottern Annie Norell Beach, 63, visar Dan Josefsson hur hennes mamma brukade slå med ett utsträckt pekfinger i luften när hon talade, som om hon slog fast sina teser allteftersom hon formulerade dem:

“Hon sa bara “så här och så här och så här är det”, och så slog hon med fingret.”

“Vi var vuxna yrkesmänniskor, men vi blev så små”

Alla i kretsen kring Margit Norell bekräftar bilden av en sekt. Några uttalanden av hennes före detta lärjungar, psykoterapeuter som nu är i 70-80-årsåldern:

“Vi var vuxna människor, duktiga yrkesmänniskor. Men vi blev så små.” (Tulla Brattbakk-Göthberg).

“Det var väldigt mycket en sekt. Hela verksamheten cirklade kring Margit och det fanns över huvud taget ingen annan ledande person än hon. Jag har erfarenhet av de kristna frikyrkornas sektbildningar i Småland och kan se likheter i isoleringen och galenskapen. Vi trodde också att vi var världsbäst på något vis.” (Jan Stensson).

“Det är intressant hur en grupp kan utvecklas. Jag tycker att jag mer och mer upptäckte att det blev en sekt. Det var det här att man skulle tycka på ett visst sätt. en ofrihet att uttrycka sig öppet. Och det dikterades av Margit.” (Margareta Hedén-Chami).

Margit Norell styr sjukhusbygget

Den 29 april 1991 inleds det drama som ska komma att pågå i mer än 20 år. Sture Bergwall, 41 år gammal, döms till rättspsykiatrisk vård för grovt rån och hamnar på kliniken i Säter. När han låses in är Ingvar Carlsson (s) statsminister i Sverige.  Nya radikala tankegångar hade två år tidigare manifesterat sig i en nybyggd regionvårdsenhet för rättspsykiatrin. Byggnaden är en kraftfull symbol för ett paradigmskifte.

Margit Norell har tillsammans med klinikchefen Göran Källberg – som var en av hennes lärjungar och från 1983 fick både handledning och terapi av henne – hållit sitt allsmäktiga pekfinger över utformningen, och Dalarnas läns landsting har inte knusslat med slantarna. Lokalerna vid sjön Ljustern i Säter är ljusa och luftiga. Allt andas exklusivitet med vackra parkettgolv och vitkalkade öppna spisar. Möblerna är designade av Bruno Mathsson, musikrummen har stereoanläggningar och tjocka heltäckningsmattor.

Alla människor är innerst inne goda

Enligt den optimistiska människosyn som ligger till grund för paradigmskiftet är psykopater och mördare innerst inne goda människor som kan botas med psykoterapi – idealiserande tankegångar som några decennier senare ska dyka upp i globaliserad form som den så kallade “värdegrunden” om alla människors lika värde. En av försökskaninerna under Margit Norells handledning är Lars-Inge Svartenbrant  som betecknat sig själv som “obotlig psykopat” och när han skrevs ut tackade för vården genom att omedelbart råna Handelsbanken och uttala sig i Expressen: “JAG BLUFFADE ALLA PÅ SÄTER.”

Läkaren Göran Fransson anställdes inför starten av den nya enheten 1989 och kallar den “en entusiastisk, humanitär satsning på att se människan bakom brottet. Vi hade en tro på att vi kunde förändra även de oförändringsbara. Känslan var att vi var pionjärer.”

Fortfarande nästan nio år efter Margit Norells död svävar hennes ande över rättspsykiatriska kliniken. Klinikens värdegrund lyder:

“Se människan bakom brottet, äga kompetens och ha förmågan att möta patienten i alla situationer. Att i omvårdnadsarbetet använda sig själv som ett verktyg för att skapa en vårdrelation där patienten ges möjlighet till bearbetning och tillväxt.”

Uppbrott från den gamla repressiva psykiatrin

gamla pInvigningen 1989 är det ultimata uppbrottet från den gamla repressiva förvaringspsykiatrin, med skötare som fångvaktare i vita rockar och skramlande nyckelknippor i slitna kaserner. Den nya byggnaden är en total kontrast till den fasta paviljongen, som stängde samma år. Till dess hade den varit den mest kända delen av Säters hospital – en av landets två rymningssäkra riksanstalter för dömda och särskilt farliga män. Säters fasta paviljong ritades av Medicinalstyrelsens arkitekt Ture Stenberg och öppnade den 29 maj 1912.  Den patient som var intagen längst vistades där i drygt 52 år. Nu står byggnaden och förfaller som ett minne av forna tiders psykiatri.

Måste visa sig värd att satsas på

Med Sture Bergwalls ankomst i april 1991 är huvudpersonen i dramat på plats. På hösten samma år lyckas han tjata sig till psykoterapi på kliniken. Men eftersom det är ont om psykologer får han hålla tillgodo med överläkare Kjell Persson (senare Långbergs) som inte har någon terapiutbildning och därför inte får bedriva psykoterapi. Lösningen blir att Persson får handledning av Margit Norell.

Sture Bergwall med sitt klantiga bankrån i Grycksbo är en ointressant patient, och han måste kämpa hårt för att visa sig värd att satsas på. Räddningen blir en stort uppslagen artikel i Expressen den 20 september 1992. Över sju sidor listas 122 ouppklarade mord och försvinnanden. En verklig guldgruva för Sture Bergwall. Under häftiga ångestattacker erkänner han några veckor senare för Kjell Persson att han mördat elvaårige Johan Asplund från Sundsvall, som försvann den 7 november 1980.

“En sjuk pakt där Birgitta försåg Margit med mord”

Nu blir han plötsligt en högintressant patient. Han får uppmärksamhet, status och obegränsade mängder psykofarmaka, som han är beroende av sedan tidig ungdom. Senare övertar Birgitta Ståhle terapeutrollen på en nyinrättad tjänst som chefspsykolog. Hon ingick i den tajta, mest hängivna kärnan kring Margit Norell och var sedan 1988 och fram till Norells död 2005 handledd och terapeutad av henne.

Sista kvittot på Birgitta Ståhles livslånga symbios med Norell, ett handledningsarvode utbetalt av Dalarnas läns landsting, är daterat den 16 juni 2004. Margit Norell är då 90 år. Ett halvår senare dör hon, med Birgitta Ståhle och ett par andra hängivna lärjungar sittande vid dödsbädden. Tomas Videgård, en av de före detta lärjungarna, säger:

“Det blev en helt sjuk pakt där Birgitta samspelade med Quick för att förse Margit med mord. Ju fler mord desto bättre.”

En trädgren blir till pappas penis

På sin blogg  berättar Sture Bergwall hur terapeuten Birgitta Ståhle älskade historien om Hellmans ö. När Sture var elva år hjälpte han bonden Albin och Albins hästar Svarten och Brunte att lasta timmer på Hellmans ö i sjön Runn. Vid en matpaus ska Sture hämta termosen med mjölkchoklad men faller så olyckligt att han får en vass trädgren i munnen.

“Detta berättade jag för terapeuten. Men så enkel fick inte historien vara. ”Är du säker på att det var en gren” frågade hon. ”Och var det egentligen Albin du var med?” Grenen blev till en penis och Albin blev till pappa.”Mmm”, sa terapeuten och log ett nöjt leende. ”Så är det med svåra minnen, man gör om dem.”

Sekten kring Margit Norell tror sig göra ett banbrytande terapeutiskt pionjärarbete. De bekräftar varandra, de är förvissade om att de har rätt och behöver ingen bekräftelse eller kunskap utifrån. Psykologen Magnus Brolin säger när han ska beskriva den sektliknande situationen på Säter:

“Vi visste, och vi skulle bevisa!”

Född i ett fattigt strävsamt arbetarhem

Margit Norell kom från förmögen överklass – men avskydde överklassen hela sitt liv. Sture Bergwall föds i en arbetarfamilj i Falun 1950. Föräldrarna Ove och Tyra Bergwall har redan fyra barn, och nu blir de sex, för Sture föds som tvilling. Tvillingsystern heter Gun. Senare föds den sista i syskonskaran, Eva. Familjen Bergwall har det ungefär som de flesta arbetarfamiljer vid 1900-talets mitt, i ett begynnande Folkhem: fattigt och strävsamt. Pappa Ove är industriarbetare och pingstvän, mamma Tyra arbetar som skolvaktmästare i Korsnäs skola samtidigt som hon sköter hushållet och de sju barnen.

Stures äldste bror, författaren Sten-Ove Bergwall, berättar att han på sin tioårsdag den 25 maj 1950 fick en smörgås, en limpsmörgås med herrgårdsost, i present. Då är lillebror Sture och tvillingsystern Gun en månad gamla. Under psykoterapin på Säters sjukhus ska Sture senare med falska anklagelser tillfoga sin familj större skam och smärta än som är möjligt att föreställa sig genom att påstå sig ha varit utsatt för sexuella övergrepp, mordförsök, vittne till styckning av ett dödfött syskons kropp och kannibalism. Alltsammans påhittat för att hålla liv i terapeuternas intresse och säkra den fortsatta tilldelningen av droger.

“Jag var det sista TBC-barnet”

När Sture Bergwall är sju år gammal drabbas han av det kvardröjande Fattigsveriges stora farsot, TBC. Han har just börjat skolans första klass och läggs in på Högbo sanatorium i Falun för nästan ett år framåt. Sanatorierna var på 1950-talet en sluten och skrämmande värld. Sture blir botad av antibiotikan PAS, paraaminosalicylsyra, som uppfunnits i slutet av 1940-talet. Men sanatorievistelsen är självklart ett trauma för sjuåringen. Den innebär en långvarig separation från syskon och föräldrar, som bara får hälsa på ibland. Men sanatorievistelsen kommer aldrig upp i psykoterapin på Säters sjukhus, berättar Sture Bergwall på sin blogg:

“Jag var ensamt barn på det stora sanatoriet, ”det sista TBC-barnet”, jag var sju år och det var svårt, väldigt svårt. Och alldeles självklart har detta påverkat och präglat mitt liv. Mitt år på sanatoriet nämndes aldrig i terapin. Jag var skild från mamma och pappa, från tvillingsystern, de andra syskonen och från mina kamrater. Jag var bunden till sjukhussalens säng månad efter månad, jag var ensam och kände mig övergiven. Detta enkla men nog så svåra fick inte plats – terapin skulle och måste handla om andra saker – det var viktigare att föreställningar bekräftades.”

Han ruvar på två hemska hemligheter

I högstadiet upptäcker han att han är homosexuell, något som klassas som en psykisk störning ända till 1979. Att vara en av de enligt tidens syn “perversa” var absolut omöjligt att tala om i det frireligiösa hemmet. Han börjar använda droger, som ett sätt att komma ifrån sin förbjudna och skuldtyngda sexualitet. Oftast sniffar han lösningsmedlet trikloretylen, ett ämne som är så skadligt att det skulle komma att förbjudas helt i Sverige 1996. Men detta utspelar sig 1964, mer än 30 år tidigare, Sture Bergwall är fjorton år och har alltid den lilla bruna glasflaskan i fickan. Han sniffar så ofta han kommer åt, dagligen i tio års tid.

Nu ruvar han på två hemska hemligheter. Hemlighet nummer ett: han är homosexuell, en identitet som han inte kan acceptera. Hemlighet nummer två: han missbrukar. Han gör sexuella närmanden mot pojkar, utreds av barn- och ungdomspsykiatrin och går i samtal hos en psykolog. När han hamnar på Säters sjukhus 1991 är han tillbaka i en sluten sjukhusvärld, men inte ett sanatorium utan ett mentalsjukhus. Så länge som han erkänner mord är han en intressant patient och slipper kastas ut i den skrämmande världen utanför. Den har han bara klarat av under begränsade perioder.

En familjeangelägenhet för syskonen Borgström

Massmedia låter sig naturligtvis dras med i lögnvalserna under mordrättegångarna. En svensk seriemördare är en sensation som kittlar och säljer lösnummer. Flertalet medier förlitar sig på okritiska TT-artiklar skrivna av TT:s reporter i Sundsvall, Ann-Kristin Bladh. I Dala-Demokraten skriver kriminalreportern Gubb Jan Stigson under sexton års tid cirka 300 artiklar, alla med innebörden att Sture Bergwall är skyldig. För detta belönas han 1995 med Publicistklubbens stora pris.

Ordföranden i Publicistklubben heter Anette Kullenberg och är äldst i en inflytelserik syskontrio med vänsteragenda. Anette Kullenbergs yngre syskon är journalisten Kerstin Vinterhed och advokat Claes Borgström. 1995 är året då Sture Bergwall blir en familjeangelägenhet för den här syskontrion som på olika sätt och i olika roller kommer in i hans liv.

Collage kronik

“Som i en livmoder, skyddad från alla faror”

Våren 1995 är Sture Bergwall så intressant att Kerstin Vinterhed, anställd på Dagens Nyheter i 43 år (1965-2008) rycker ut med reporterblock och penna och gör en intervju med seriemördaren. I en artikel den 19 april 1995 får hon ur sig följande kvasipsykologiska pekoral:

“På Säter får han lära sig tala. Som i en livmoder, skyddad från alla faror, vågar han där långsamt närma sig sitt ödes kärna, vågar han minnas och formulera händelserna i ord. Nästan som en blind rör han sig i sitt mörka inre, vägledd nu av terapeuten Birgitta Ståhle.”

Sture Bergwall framställs i Dagens Nyheter som en hjälte som ädelmodigt plågar sig igenom de smärtsamma terapisamtalen “för offrens skull och för att det är det enda ansvarstagande som är möjligt för honom”. När intervjun görs har han erkänt två mord. Vinterhed summerar, som om det gällde en fotbollsmatch: “Blir det fler är det en seger för Säter.”

Senare samma år blir Anette Kullenbergs och Kerstin Vinterheds yngre bror Claes Borgström utsedd till försvarsadvokat för Sture Bergwall – men kommer som medlem av Sätersekten inte att försvara honom utan som troende sektmedlem målmedvetet driva att Bergwall ska dömas för mord.

2001 tar klinikchefen Göran Källberg – mannen som släppte in Margit Norell på Säters sjukhus – ifrån Sture Bergwall medicinerna. Terapeuterna är panikslagna och protesterar våldsamt. Deras livsprojekt rasar ihop fullständigt. Bergwall har dagligen ätit bensodiazepiner i 28 år, och doserna har varit så höga att avgiftningen måste ske etappvis under nio månader. När han kvicknar till ur drogdimman avslutar han terapin och meddelar polisen Seppo Penttinen att han inte tänker delta i några fler mordutredningar. Sture Bergwall har slutat ljuga.

“Idag har jag inget att dölja”

“Mannen som slutade ljuga” är nominerad för Augustpriset,  som delas ut måndag den 25 november. Om Dan Josefsson inte får priset bör juryn äta upp sina hattar. Ett skickligare stycke undersökande journalistik har aldrig skådats i Sverige.

Sture Bergwall lever i dag farligare än han någonsin har gjort. Han har utmanat mäktiga intressen när han tagit heder och ära av Säters rättspsykiatriska klinik och hela rättsväsendet. Mentalsjukhuset har för generationer av Säters invånare varit den viktigaste försörjningskällan. Hans avslöjanden är den värsta attacken mot sjukhuset någonsin. Dessutom har han avslöjat Margit Norells falska teori om bortträngda minnen. Han är fortfarande inspärrad och i klorna på vården. Vad blir de förfördelades hämnd?

Sture Bergwall skriver på sin blogg:

“Idag har jag inget att dölja men andra desto mer. Idag är jag starkare än någonsin och jag är det i kraft av att jag kan vara den jag är.”

Litteratur:

Dan Josefsson: Mannen som slutade ljuga.
Hannes Råstam: Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare.
Tommy Wennerstierna: De psykologiska teorierna bakom fallet Quick. Newsmill 14 augusti 2012.

Sekten – en samling troende

Alla i sekten kring Sture Bergwall har drivit ett högt spel med sanningen som insats. Trots att Bergwall har friats för samtliga mord håller flertalet sektmedlemmar fortfarande fast vid sin tro på hans skuld och vill inte erkänna att de har gjort några fel. Om svenskt rättsväsende och svensk psykiatri ska kunna återupprätta sin förlorade heder efter Hannes Råstams och Dan Josefssons avslöjanden är det ett antal huvuden som bör komma i omedelbar rullning.

Psykoterapeuten Birgitta Ståhle

var totalt absorberad i Margit Norells sfär och gjorde sig till redskap för hennes sjuka teorier. Ståhle fick ett fantastiskt uppsving i karriären tack vare “seriemördaren” Thomas Quick. Hon har i brev till socialstyrelsen blankt förnekat att hon ens hört talas om någon terapi för att framkalla bortträngda minnen. Hon är fortfarande verksam som psykoterapeut men vägrar konsekvent att uttala sig.

“Minnesexperten” Sven Å Christianson.

Psykologiprofessorn och “minnesexperten” Sven Å Christianson – “en riktig virrpanna” enligt Leif GW Persson,  som är en av dem som tidigt genomskådade Thomas Quick. Christianson har konsekvent vilselett mordutredningarna utifrån Margit Norells teser och sina egna ovetenskapliga och opublicerade resultat. Gick i terapi hos Margit Norell från 1994, när hon är 80 år gammal, och till hennes död 2005 – samtidigt som han anlitades som “minnesexpert” i mordutredningarna. Till Dan Josefsson säger han att “Margit är den människa som har stått honom närmast, bortsett från hans egna barn”. Han visar inga tecken på att ha avnavlats från sin “mamma” efter hennes död:

“Kontakten med henne förändrade mitt liv. Hon blev en mamma som jag aldrig har haft.”

På sin minst sagt självförhärligande hemsida  skriver han om sig själv:

“Sven Å Christianson har med sin uppmärksammade forskning samt böcker och föreläsningar under de senaste 20 åren etablerat sig som en av landets ledande experter beträffande frågeställningar som rör människans minnesfunktion, brott och trauma samt intervjumetodik.”

Så sent som i augusti förra året uttalade Sven Å Christianson en absolut övertygelse om att Sture Bergwall är skyldig. Hans bok ”I huvudet på en seriemördare”  har nu förbjudits som kurslitteratur vid Stockholms universitet och kommer antagligen att dras in av Norstedts förlag. 

Åklagaren Christer van der Kwast

Christer van der Kwast, pensionerad, hårt kritiserad åklagare som offrade Sture Bergwall för karriären och har anklagats för att gömma undan bevis för att Bergwall ljugit, bland annat förhören med hans syskon. Drogs in i sekten av Säters terapeuter och trodde blint på dem. Har sedan resningsprocessen startade 2009 kämpat med alla medel för att stoppa den, det vill säga rädda sin förlorade heder. När Leif GW Persson får frågan om varför Christer van der Kwast slår ifrån sig kritiken svarar han:

”För att han i stort sett inte har vunnit några andra mål än dem mot Quick. Han är den åklagare som har sämst statistik, och han är helt säkert den åklagare på den nivån, för han slutade ändå som överåklagare, som har unikt dålig statistik vad gäller antalet framgångsrika åtal. Christer van der Kwast har lyckats i ett endaste fall – och det var när satte dit en psykiskt sjuk person för åtta mord han inte begått.”

Polisutredaren Seppo Penttinen

Seppo Penttinen, polis och förhörsledare som hållit ett hundratal förhör med Sture Bergwall. Hans roll är en avskräckande parodi på polisarbete. Han sugs in i sekten, blir troende och går i Margit Norells och terapeuternas ledband. Han har ställt ledande frågor under förhören, ändrat uppgifter i förhörsprotokollen, tipsat Bergwall om olika uppgifter för att fylla i luckorna i hans lögner och få honom att framstå som trovärdig, han har begått mened och gömt undan intervjuer med Bergwalls syskon som sa att Stures berättelser från barndomen var påhittade. Enligt Dan Josefsson går Seppo Penttinen till historien som “Sveriges mest inkompetenta polis i modern tid”. Själv tillbakavisar han all kritik. 

Försvarsadvokaten Claes Borgström

Claes Borgström, Sture Bergwalls försvarsadvokat i sex av de åtta mordrättegångarna. Har uppträtt som åklagare istället för som försvarsadvokat och låtit bli att ta fram omständigheter som tydde på att Bergwall var oskyldig. Borgström trodde på Bergwalls skuld och är fortfarande troende. Har kammat in minst fyra miljoner på att inte försvara sin klient. När Dan Josefsson träffar honom konstaterar han att Borgström är tilltufsad och dåligt påläst och tycker synd om sig själv:

“Hela min advokatetik är ifrågasatt. Och inte bara ifrågasatt, den är skjuten i sank.”

“Jag nämner inga namn, men rimligen får ”minnesexperten och advokaten” ägna resten av sina karriärer åt att räfsa löv i trädgården”

skriver Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet.

Läkaren Kjell Långbergs

Läkaren Kjell Långbergs (tidigare Persson), Sture Bergwalls första terapeut, som efter fiaskot på Säters sjukhus fick en tjänst på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall och har åtalats för tjänstefel sedan han släppt ut en dömd pedofil som begick nya övergrepp på barn. Efter den misslyckade sejouren i Sundsvall har Kjell Långbergs flyttat till ön Ven i Öresund och arbetar de sista åren fram till pensioneringen vid Rättspsykiatriska konsultgruppen i Lund. Vägrar uttala sig.

Läkaren Göran Fransson

Göran Fransson, behandlingsansvarig läkare för Sture Bergwall på Säters sjukhus, nu chef för rättspsykiatriska regionkliniken i Sundsvall. Ansvarig för Sture Bergwalls hämningslösa drogtilldelning. Har omvärderat sin syn på den psykoterapi Bergwall fick:

“Tekniken att ta fram förträngda minnen, jag tror inte ett skvatt på det. Men man drogs ju in i det.”

Justitiekansler Göran Lambertz

Göran Lambertz, tidigare justitiekansler, raskade på sju dagar 2006 ifrån sig en “utredning” av domarna mot Sture Bergwall. Han tyckte att alla domar utom en “såg väldigt bra ut”  och berömde Christer van der Kwast och Seppo Penttinen för deras arbete. I praktiken gav han dem immunitet mot att någonsin kunna ställas till svars för de fel de har begått. Hans beslut kan inte överprövas, eftersom han stod högre upp i hierarkin än Riksåklagaren. 2007 utsågs Göran Lambertz till justitieråd i Högsta domstolen och kan därmed inte avsättas ens av regeringen..

Tv-tips

SVT1 tisdag 26 november 21.30: Dokument inifrån. Kvinnan bakom Thomas Quick. Dokumentär av Dan Josefsson.

SVT1 tisdag 26 november 22.30: Veckans Brott special. Leif GW Persson och Camilla Kvartoft följer upp dokumentären “Kvinnan bakom Thomas Quick” med kommentarer och diskussion i studion.

Tidligere kronikker af samme forfatter

Sture Bergwall “Thomas Quick” Dokumentär -2008 av Hannes Råstam Thomas Quick har erkänt fler än 30 mord och dömts för åtta av dem. I ett halvår har reportern Hannes Råstam haft kontakt med Thomas Quick, som nu, efter sju år av tystnad, bestämt sig för att berätta sanningen om morden.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • monse

    Hvad nu med de 122 uopklarede mord og forsvindender omtalt i avisen 1992? Da Sture Bergwall blev afsløret som løgner i 2008, havde han med “Sektens” hjælp ledt efterforskningen på vildspor i 16 år. De rigtige gerningsmænd står dermed i stor taknemmelighedsgæld til ham og “Sekten”, for sandsynligheden for at de nogensinde fældes bliver stadig mindre med tiden. Det er den egentlige alvorlige konsekvens af deres fælles galskab.

  • LarsS

    Den, uden sammenligning, bedste krønike af Julia Caesar nogensinde!

  • http:/-------------------------- Murbräckan

    Skönt att sanningen kom fram till slut!

  • Bernt

    Kul! (Min reaktion är terapeutisk.)
    Bra illustration till Moldbug´s begrepp The Cathedral. “An organization or movement which specializes in telling people what to think.” Sedan uppfattar han samhället som ett kastsamhälle där brahminerna (borde vara rabbinerna kanske) är den dominerande.
    “It formulates public policy but it certainly bears no responsibility for the success or failure of said policy.”

    Mera finns hos oskorei på motpol.nu, postat nov 18, 2013.

    (Jag undrar om inte svenskar är speciellt benägna att underkasta sig Katedraler).

  • elwee

    Denna historia slogs upp monstruöst stort i MSM.
    Följden av det var att det var svårt att förtiga fortsättningen och då råkade vanliga människor att få se den nakna sanningen om Sveriges rättsväsendes totala inkompetens. Det är tråkigt att så få förstått vad de bevittnat.
    Denna rättsväsendets inkompetens förstärks mångfalt via politiskt tillsatta nämndemän som inte har en aning om juridik och landets lagar.

    Tyvärr är inkompetensen lika stor även inom andra institutioner och myndigheter, för att inte nämna riksdagen.
    Det är för landet ett stort dilemma, men förståeligt, att alla goda och kompetenta krafter som faktiskt finns inte vill beblanda sig med de broilers som bemannar vår viktigaste institution.

  • Arvid Falk

    Tack Julia, glimrande krönika!

    En fråga… du kanske har funderat lite medan du skrev på något som (länge) förbryllat mig…

    Du skriver:

    Margit Norell “är en utpräglat grandios personlighet med ett enormt behov av att bli dyrkad, tillbedd och aldrig motsagd”. Varför ryggar inte folk i mötet med en sådan personlighet? Varför ringer inte alla varningsklockor? Vad är det som attraherar?

    Och en fråga till… är det särskilt svårt att implementera punkterna 6-8 i Sverige?

    “6. Each member should discuss the group’s ideas with trusted people outside of the group.

    7. The group should invite outside experts into meetings. Group members should be allowed to discuss with and question the outside experts.

    8. At least one group member should be assigned the role of Devil’s advocate. This should be a different person for each meeting.”

    h t t p ://en.wikipedia.org/wiki/Groupthink#Prevention

    —–

    Här är nästa (?) fall med en del beröringspunkter:

    “I början av december kommer Kjell-Olof Feldts och Birgitta von Otters bok ”Barnläkarfallet – En förnekad rättsskandal”.

    h t t p ://www.dn.se/sthlm/friade-lakaren-tvingades-fly-hatet/

    • Angela

      Gruppen är det farligaste för människan. Gruppen gynnar miget i stället för jaget. Personligheten i stället för individualiteten/karaktären. Gruppmedlemmen får ett ego och jaget krymper i samma takt till ett skrumpet russin. Det är med jaget vi tänker. Inte med egot (narcissism). Med förhärligandet av det “sociala” med en kompetens-svans får vi ja-sägare och ryggkliare. Tips Åke Ortmarks bok: Ja-sägarna.

      • Arvid Falk

        Jag har läst “Ja-sägarna”. Ortmark ger inte något svar på, varför en “grandios personlighet med ett enormt behov av att bli dyrkad, tillbedd och aldrig motsagd” skulle attrahera.

        • Angela

          I en grupp handlar det om att inte bli utstött. Det sociala blir viktigare än det mentala. Vem blir viktigare än vad. I en grupp blir ytan det viktigaste. Inte innehållet. Tro blir viktigare än sentens. Det räcker med att tro inte att veta eller kunna. Tron genererar fanatism. Tro mera tro och mera tro och mera tro….För att få vara med i gruppen räcker det alltså med tro och åsikter att beundra, apa efter och upprepa som en papegoja. Bli politiskt korrekt eller en följare. Det gäller att likna varandra. Blir man olik så åker man ur gruppen och gruppen faller samman.

        • Steinadler

          The narcissist coerces people around him by making subtle uses of processes such as reinforcement and conditioning. Seeking to avoid the unpleasant consequences of not succumbing to his wishes, people would rather put up with his demands and be subjected to his whims. Not to confront his terrifying rages, they “cut corners”, pretend, participate in his charade, lie, and become subsumed in his grandiose fantasies. Rather than be aggressively nagged, they reduce themselves and minimise their personalities. By doing all this – they delude themselves that they have escaped the worst consequences. But the worst is yet to come. The narcissist is confined, constrained, restrained and inhibited by the unique structures of his personality and of his disorder. There are many behaviours which he cannot engage in, many reactions and actions “prohibited”, many desires stifled, many fears insurmountable. The narcissist uses others as an outlet to all these repressed emotions and behaviour patterns. Having invaded their personalities, having altered them by methods of attrition and erosion, having made them compatible with his own disorder, having secured the submission of his victims – he moves on to occupy their shells. Then he makes them do what he has always dreamt of doing, what he has often desired, what he has constantly feared to do. Using the same compelling procedures, he drives his mates, spouse, partners, colleagues, children, or co-workers into collaborating in the expression of the repressed side of his personality. At the same time, he negates their vague suspicion that their personality has been replaced by his when committing these acts. http://samvak.tripod.com/faq42.html

          http://www.youtube.com/watch?v=FGRCF2dW_XM

      • Bernt

        Jag vill citera Mencius Moldbug, från oikorei i motpol.nu: (om idioti och sanning.)

        “In many ways nonsense is a more effective tool than the truth. Anyone can believe in the truth.
        To believe in nonsense is an unforgeable demonstration of loyalty. It serves as a political uniform.
        And if you have a uniform, you have an army.”

        Det visar hur stark den dominerande kasten (“brahminerna”, intelligentian) blir i tro på mångkultur etc.

    • Julia Caesar

      @ Arvid Falk.

      Människans behov av att bli bedragen tycks oändligt. Grandiositet är ett uttryck för narcissistisk personlighetsstörning . http://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning

      Grandiosa personligheter verkar utöva en magnetisk dragningskraft på många människor. De dras till känslan av att vara utvalda och speciella som får ingå i den grandiosas krets.

      Svaret på din fråga “Varför ryggar inte folk i mötet med en sådan personlighet? Varför ringer inte alla varningsklockor?” tror jag finns i det här citatet av psykoanalytikern Frieda Fromm-Reichmann:

      “Loneliness seems to be such a painful, frightening experience that people do practically everything to avoid it.”

      Vi gör vad som helst för att slippa vara ensamma.

      Bästa sättet att undvika grandiosa människor är förstås att inte ha receptorer för dem, kort sagt vara en så hel och trygg person som möjligt. Lättare sagt än gjort, eftersom grandiositet och narcissistiska störningar är överrepresenterade i hela samhällseliten. Grandiositeten har underlättat för dem att ta sig in i eliten – och hålla sig kvar där.

      En bra översikt finns i Sandy Hotchkiss: “Men jag då?: hur man överlever bland tillvarons narcissister” (2003) som tyvärr är slutsåld men säkert kan lånas på bibliotek.

      Julia Caesar

  • Angela

    Hannes Råstam och Dan Josefsson är två av de i särklass bästa journalister Sverige har. Tragiskt att Hannes Råstam gick bort alldeles för tidigt och inte hann att få uppleva detta. Tack, Julia Caesar för en utomordentligt välgjord och skarp krönika. Din vassa penna behövs för att sätta gangstrar på plats. Världen vimlar av dessa bedrövliga narcissistiska psykopater som kan gå över lik för egen vinnings skull.

    Jag väntar bara på att kläderna slits av den psykopatiska sekt som håller hela västvärlden i schack och som alla fegar inför att avslöja. Den vidriga sekt som EU är ett projekt i och där hela det politiska, mediala, kulturella etablissemanget och globala kapitalet med de 7 riksdagspartierna (7-klövern) spelar sina roller i på samma sätt som i “sekten kring Thomas Quick”. Varje dag kan vi se spektaklet på SVT, höra i SR och läsa i tidningar, se hur de alla formar och upprätthåller sektens bild av verkligheten. Allt har precis som i Quickfallet passerat absurditeten endast rollinnehavarna själva undgår att se sina patetiska roller upptagna som de är att blåsa upp varandra för att dölja sitt bedrägeri och taskspel. Alla vill ju vara en del av “den humanitära stormakten” om de dessutom garanteras en egen karriär och lyxliv.

    Smällen och skandalen när den sekten briserar lär vida överstiga alla de naturkatastrofer vi sett den senaste tiden inte minst den nu i Filipinerna.

    • Anna

      Jag tycker själv att Julia Caesar är minst lika vass som HR och bättre än Josefsson.

      Jag håller med dig om att det vi nu ser i västvärlden och särskilt i Sverige är som en sektrörelse. Jag håller precis på och läser om Orwells 1984 och ser parallellerna mellan det samhälle som Winston lever i, där hela tillvaron baseras på lögner, och vårt samhälle. Den massiva hjärntvätt som nu pågår mot ett ifrågasättande av massinvandringen av ointegrerbara människor slår med hästlängder den obligatoriska “twominutes hate” som partimedlemmarna i 1984 är tvungna att genomgå varje dag.

      • Angela

        Julia Caesar är lysande och en stor tillgång. Jag ser fram mot att få läsa hennes krönikor och jag vet vilket enormt arbete det är att gräva som hon gör. Jag gjorde ingen rangordning. Det är Hannes Råstam och Dan Josefsson som skrivit böckerna , gjort dokumentärerna och grävt. Det Julia Caesar gjort är att sammanfatta – det VIKTIGA sammanhanget och sambanden och sätta in det i verkligheten och det med skärpa. Var och en har gjort sin del och det med bravur. Det skall dem samtliga ha en stor eloge för. Det som är bra med krönikorna är att JC säger ifrån med skärpa. Hon vågar tala ur skägget och benämner allt för vad det är. Hon hycklar inte, döljer inte eller hukar för sanningen. Hon gör precis som lettiske presidenten gjorde igår ang köpcentret som raset. Han sa vad det var: MORD” Och det skall utredas som sådant! Alla dessa människor är RIKTIGA människor, människor som inte hukar för sanningen eller försöker dölja den för egna syften. De vågar gå emot.

  • XY

    Smått ofattbart hur precis varje led av rättsrötan varit korrupt. Insyltat, sekteristiskt. Kanske är det just det som är förutsättningen för en rättsröta, att inte något enda led sköter sig.

  • John Winter

    En text där begreppen incest/barnsex förekommer,
    i en kontext där text med begreppen invandrare/invandring förväntas.

    Kopplingen mellan dessa två storheter.

    Och den här frågan : Vad händer om personalen på ett sinnessjukhus är sinnessjuka?
    (Hur) kan en sådan situation hanteras av det logiska tänkandet?
    Vilka konsekvenser får detta för begreppsapparaten?

    Jag känner mig inte helt övertygad om
    att medlemmarna i den sekt som här nämns
    är dom allra sjukaste människorna, eller sjukare
    än någon annan, vem som helst.

    • Angela

      Nej, och det är det som brukar benämnas den banala ondskan. Därför är gruppen farlig för människan.

  • Hans Und

    Det forekommer mig, der har været flere tilsvarende sager.

    Sager hvor politiet ser ud til, at være mest intereseret i en domfældelse end i en opklaring.

    Hvilket så igen får mig til, at overveje om det er et gennerelt træk ved Sverige og svenskadministration, at lade sig styre af magisk tænkning, jvf ligemeget hvad, så er multikulti godt og må ikke kritiseres/afsløres.

  • Invandrare1957

    Tack Julia bra och intressant. Värsta i det hela är att tankarna går till livet. Till det svenska samhället till arbetsplatsen. Till mitt arbete som var rent kommunalt blev kommunalt bolag senare. Sekt tänkandet med starka personer som tillåts göra bort sig gång efter gång. Sen när dom går i pension då har dom utsett en arvtagare som fortsätter i deras anda. Hela svenska samhället är genomsyrat av det och mycket beror nog på den berömda jantelagen.

    Världshistoriens största floskel (Människans lika värde) skulle man kunna få in den i huvet på folk om det inte fanns ett starkt sekttänkande i det hela. Tack Julia jag tycker det här belyser hela Sverige inkompetenta personer kommer fram. På fel plats. Kan man inte heller skriva utan dom kommer bara fram för att dom kommer från rätt familj. Den familjen med kontakter med ett känt namn.

    Hade Ullenhag hetat Andersson och kommit från en arbetarfamilj och inte från en finare familj i Uppsala då hade vi sluppit den idioten. Hade inte Reinfeldts farsa varit kommunalpolitiker utan skruvat lastbilar på Scania i Södertälje då hade vi sluppit honom. Hade inte Annie Lööf farsa varit lokalpolitiker så hade nog hon stått och mjölkat kor hemma på gården istället för att ha förstört ett helt parti. Det är bara att inse att Sverige håller på att förinta sig själv i det här tänkandet.

    • Angela

      “Hade Ullenhag hetat Andersson och kommit från en arbetarfamilj och inte från en finare familj i Uppsala då hade vi sluppit den idioten….” Exakt. Bra skrivit. Det är sociala nätverk eller korruption som tagit över. Kunskapsförakt och förakt för den mänskliga karaktären. Nepotism , vänskapskorruption, rätta kontakter, bli lik makten är det som gäller dvs social kompetens. Vad social kompetens (numera förpackad som värdegrund) är har de flesta ingen aning om. Jag kan bara nämna att de mest socialt kompetenta varelserna i världen sitter i burar på Skansen.

      Sedan EU inträdet har det exploderat. Nu finns inga som helst hämningar. Svenskarna har tappat kontrollen i bruset av alla glappande trutar. Med “vänorter” en massa studieresor där man begapar varandras beteenden och modeller som är kopior på kopior på kopior så de inte vet vilket som är original eller kopior till slut och tron att det utländska är bäst och finast fastän det bästa utomlands kopierats från Sverige som varit förebild för övriga världen. Men det vet inte de som är födda på 60-talet och därefter. I skolan får de lära sig att allt svenskt är dåligt. Historielöshet och stopp i kunskapsöverföringen mellan generationerna. Detta kan göras p g a att bildningen och uppfostran till stora delar tillhandahålls av samhället och inte av föräldrarna som tröttas av det höga tempot. Är det något som folk skall passa sig för är “det är med barnen vi skall börja”. Skolorna sysslar inte längre med kunskap utan med propaganda.

      Huvudet har avskilts från kroppen. Hand och huvud kan inte leva utan varandra. Makten som dragit upp vindbryggan så ingen kommer åt att göra en ansvarsutkrävning. Men korruptionen har också fått uppsving genom invandring från länder där korruption är normalt beteende. Samhället angrips från alla håll. Och ju fler fiender desto fortare går det. Efter “the tipping point” skenar det. Det enda som hjälper är att dra nödbromsen, stå på bromsen och slänga in handbromsen så att det uppskruvade tempot kommer av sig och folk får tid att tänka.

      Ser dig ofta ute i debatter. Tack för alla dina kommentarer.

      • Invandrare1957

        Tack Angela. Även en blind höna hittar några korn ibland. Framför allt ser jag fram emot Julia och sen dina kloka kommentarer. Ha det bra.

  • Kingedward24

    Jag hade en liknande läsupplevelse med “Döden är en man” av Per Lindeberg, som handlar om styckmordet på Catrin da Costa. Startade en kväll vid 10-tiden, morgonen efter var jag klar, 800 sidor. Gick inte att släppa. I mina ögon den enda rättsskandalen som överträffar Quick-skrönorna i sin totalt overkliga konstruktion.
    Rekommenderas varmt till alla intresserade.

    I avskräckande syfte kan även rekommenderas Hanna Olssons “Catrine och rättvisan” som ur feministisk synvinkel hävdar att de åtalade läkarna i da Costa-fallet borde dömas i vilket fall. Den är kort och smärtsam, men visar hur det kunde gå så fel och hur så många kunde ha otur när de tänkte. Det var när jag läste den, innan “Döden är en man” som jag nsåg att det fanns ett gigantiskt justitiemord här. Antagligen inte den effekt Hanna Olsson hade hoppats på med sin bok.

    Förövrigt trist att inte Julia lägger mer tid på ämnen som detta när hon skriver så bra, och har en uppenbar talang att strukturera upp artiklar så att de blir läsvärda. Kan du inte byta läger Julia?

    • VoD

      Jag antar att du med att byta sida menar, att Julia borde överge sin kritik av det mångkulturella vansinnesprojektet och befolkningsutbytet? Det om något kan klassas som Sveriges i särklass största rättsskandal. Både en rättsskandal i filosofisk mening, men även juridisk. För det första är svenska folket sedan decennier totalt överkört i invandringsfrågan av journalister och politiker som ljuger medvetet, av olika anledningar. Sedan är det ju så att vi delat, och delar ut uppehållstillstånd i parti och minut, till människor som medvetet slänger sina pass och ljuger. Deras ärenden borde aldrig ens ha behandlats, än mindre belönats.

    • Julia Caesar

      @ Kingedward24.

      Jag förstår inte vad du menar med att “byta läger”. Jag tillhör inte något läger. Jag står stadigt på mina egna ben och skriver om vad jag för tillfället finner intressant.

      Julia Caesar

    • Le Chiffre

      Hvis du interesserer dig for Styckmordet, bør du helt sikkert også læse ‘Sanningen är en sällsynt gäst’ af Lars Borgnäs. En anden af Sveriges meget dygtige journalister.

  • Farbror Pelle

    Tack Julia för en, som vanligt, alldeles lysande krönika. Den skapar en del följdfrågor, som du säkert inte kan svara på, men som kommer som en följd av de funderingar man gör när man läser din krönika.
    Den mest uppenbara följdfrågan är väl helt enkelt: Vad händer nu med de inblandade? Kommer rättsväsendet att reagera, eller kommer man att försöka att sopa hela denna stinkande sörja under mattan, eftersom de inblandade har nått sådana positioner i samhället att de borde/skall vara immuna mot granskning och påföljder?
    Vi vet alla svaret på den frågan – de borde naturligtvis granskas, utredas och lagföras för sina gärningar i den mån de är straffbara, helt klart. Frågan är som sagt om detta kommer att ske.
    Den andra följdfrågan är ännu viktigare, tycker jag, och den är helt enkelt vad händer nu med de mordutredningarna som berörs i och med att Sture Bergwall frikänts – det handlar alltså om åtta mord – tas de upp igen eller vad kommer att hända?
    Detta är ju det allra värsta i den här sörjan: Här går ett antal mördare omkring, utan att det händer något just nu. Mördare som begått hemska mord, och vad jag kan förstå, så har mordutredningarna med Sture Bergwall inblandad inte precis gjort det lättare för ett återupptagande. Spår försvinner, folk glömmer, ja, ni vet, tiden påverkar allting, spåret kallnar helt enkelt.
    Det här är en så stor miss för rättssystemet att är inte det här att betrakta som ett totalhaveri, så vet jag inte hur något sådant stavas!

  • HH

    Tack Julia och tack Råstam m fl för skrämmande redogörelser. Men stod inte allt det här klart ganska snart?. När jag läste om det när det var som intensivast satt jag och grubblade över hur denne Quick kunde röra sig så behändigt över hela vårt land. Appijaure… om ni bara visste hur “långt bortiväla” det ligger skulle ni börja tänka som Råstam. Enligt mina funderingar måste Quick haft bil – och han hade varken det eller körkort. Han måste ha flugit till diverse platser. Var fanns biljetterna? Och människorester var ju bara torra pinnar!

    Som någon skrivit härovan – någonting mer korrumperat är svårt att finna!

  • VoD

    Inkompetensen, illviljan och dårskapen styr i Sverige, på de flesta områden, sedan decennier tillbaka. Palme-utredningen är ett stort skämt den också, med Hans Holmér och Ebbe Carlsson. En annan rättsskandal av rang är den mot Thomas Allgén och Teet Härm, även kallade obducenten och allmänläkaren.

  • Regimkritiker

    Det är en hyper-ultra-jätte-skandal att Cleas Borgström får behålla sin advokattitel. Det är också obegripligt att något politiskt parti vill (Vänsterpartiet) accepterar honom som en politisk tillgång.

    Borgström var en av de politiserade torpeder som startade häxjakten mot Julian Assange. Om Julian Assange någon gång utelämnas till svensk “rättvisa” kommer denna fars och Borgströms svek mot sin klient att bli en internationell jätteskandal (i synnerhet pga att han får behålla sin advokattitel och inte ens blir åtalad). Hela världen kommer att inse att Sverige är ett dårland. Hoppas att boken blir översatt till engelska.

    • Tony

      Du får inte glömma att Klas Borgström är Sosse,, och som Sosse kan man bete sig lite hur man vill
      utan att för den delen bli utkastad av partiet, här råder ingen Nolltollerans inte, betänk sen att
      denne Klas Borgström har föreslagits som justitieminister i en kommande Sosseregering!

      • Angela

        Den 9 november 2013 meddelades att Claes Borgström lämnat Socialdemokraterna för Vänsterpartiet. “Det krävs att man gör det från vänster, annars kommer man ingenstans, säger han. Claes Borgström är i dag hård i sin kritik mot sitt gamla parti, … ”

        http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17812952.ab

      • Skåning

        Vad ska man då säga om Thomas Bodström som tyckte det var helt okej att praktisera som försvarsadvokat som ett extraknäck, samtidigt som han var justitieminister. Han var kanske inte inblandad i detta fallet, men ändå!

  • Crass Børsting

    En krimiforfatter kunne ikke have opfundet noget så bizart (og en politisk korrekt svensk eller dansk krimiforfatter kunne nok slet ikke). Dette er lallende vanvid, ført frem til fældende domme.

    Uhyggelig tanke: Når hr. Quick kunne dømmes på sludder og vrøvl og papirtynde “ekspert”udsagn, hvor mange andre kan så komme ud for det samme?

  • Pingback: Sekten kring Thomas Quick | Señor H()

  • Hans K Nilsson

    Tack för en bra krönika och för TV tipset äntligen får man se något ur den riktiga verkligheten på TV i motsats till
    allt trams och flams som det är för övrigt.

  • Tornuggleman

    Beträffande de holländska turisterna finns en annan teori ett polisbefäl framförde under ett samtal vi hade. Kanske där fanns bevakning av rovfågelbo ?

    Vid bevakning under den tiden, tältade jag med 3 andra . Dessa 3 var beväpnade med blyfyllda järnrör, ifall man skulle stöta på en tysk (de var då bovarna). Var det fler boplatser där bevakningen sköttes av hatiska fågelskådare ?
    Holländska eller tyska ? Inte alla vet skillnaden i vissa tillstånd. Och teorin har ALDRIG kollats eller ens blivit framförd till utredningsledare.

    Men som Julia säger, går minst 8 mördare fria !

    Som vanligt ett rent nöje att läsa Julia.
    Tack.

  • Erling

    Som saedvanlig en foersteklasses essay.

    Det skal dog siges, at Jan Guillou allerede i 2003, trak bukserne af Christer van der Kwast og hans medskyldige i ‘Heksenes Forsvarere’, der i oevrigt varmt kan anbefales, uanset hvad man ellers mener om Guillou.

  • Naymlap

    Svenskarna är kända i stora delar av världen, som otroligt dumma men, i min mening lutar det mer åt det sinnessjuka hållet. Korruption spelar också in om man betänker vem, som varit inblandad i denna fars. Kvasten har alltid varit en hejare på att, kunna sopa under mattan. Det skulle vara intressant att, få veta vad, som mer fanns under mattan.

    Tänk en, som aspirerar på en ministerpost hos socilakrobaterna. Med sina saltomortaler kan han nog platsa bland de andra. Vars valspråk är Ju sämre desto bättre! Till sist men, inte minst. Tack Julia Cesar för dina avslöjande av dessa odugliga typer, som kostar miljontals kronor. Till vad nytta? Mer än för sig själva. Landet är totalt korrupt.

  • http://Niclas.I Niclas.I

    Sanningen överträffar dikten!

    Om man byter titel på boken till tre stycken titlar uppdelade i tre faser.
    Skulle det kunna bli så här typ!

    “Kvinnor som leker med män” (kapitel 1-30)

    “Gubben som lekte med käringarna” (kapitel 31-63)

    “Psykhuset som Psykades”(kapitel 64-107)

    • http://snaphanen.dk steen

      “Psykhuset som Psykades”

      den er nok mest dækkende :-) det er ikke så godt, at staklen Bergwall faktisk virker friskere ned sine juridiske og medicinske medhjælpere.

  • Le Chiffre

    Hvis man interesserer sig for hele skandalen omkring Thomas Quick, kan man også se Råstams fremragende tv-programmer fra Dokument Inifrån her:

    http://www.youtube.com/watch?v=i5cKTIgQ_Xk

    http://www.youtube.com/watch?v=V4gFjYTYzys

  • Skåning

    Jag vill börja med att säga att detta är en helt lysande och sammanfattande krönika kring fallet Quick/Bergwall. Jag vill bara invända mot en sak. Den svenska benzopaniken. Xanor skulle tydligen ha gjort Quick så drogad att han trillade omkull och inte var närvarande på något sätt. Fattar faktiskt inte riktigt hur det kan ha gått till. Jag har nog visserligen aldrig doserat mer än 2mg, men det enda som händer är att man blir lugn och avslappnad och effekten kommer fort med just Xanor. Det är inte på något vis så att man blir berusad som med alkohol eller andra sorters droger (antar jag). Jag har själv använt Xanor i 15 år för att hantera min flygrädsla och ångest inför längre resor, precis som de ska användas. Visst är de vanebildande, men inte så att man efter några dagars bruk är “hooked”. Det är mer som alkohol i så fall. Just Xanor är en ren undermedicin pga sin snabba verkan och snabba halveringstid, och är som gjord för oss med panikångest eller liknande ångestproblem, om det inte övergår i dagligt bruk, och därmed missbruk. Något jag tror är ytterst ovanligt bland oss som faktiskt behöver medicinen såsom det var tänkt.

    Men min läkare har slutat skriva ut just Xanor för dess oförtjänt dåliga rykte, vilket leder till fruktansvärda problem för mig i min vardag, när jag måste ta tjänsteresor på kort notis. Den enda anledningen är okunniga folks idéer om vad benzodiazepiner är för något, hur det påverkar kroppen och hur vanebildande de är. Xanor är ingen farlig medicin. Den hjälper otaliga människor att hantera och till viss del komma över sina “fobier” och de drogar inte folk. Ja, kanske om man trycker i sig ohemula mängder, men det måste i så fall handla om 10-20 gånger rekommenderad dos. Men eftersom det finns ett medialt drev mot den här typen av mediciner, så fegar läkarna och skriver inte ens ut dem till de som verkligen behöver dem. En extra fin sak med benzos är att man inte kan ta livet av sig med dem, pga väldigt låg toxicitet. Alla kan nog halsa tre-fyra 70:or starksprit och komma upp i fyra promille plus, vilket är livsfarligt. Man kan till och med dunka i sig vanliga Prozac/SSRI-preparat i mängder vilket också är livsfarligt. Men du kan trycka i dig hundratals piller Xanor utan att du är i livsfara.

    Asförbannad på folk som lever utan ångestbesvär och tror att Xanor och liknande är någon slags tripp, och skriker över att dessa mediciner inte borde skrivas ut.

    • Julia Caesar

      @ Skåning.

      Du har lagt fram din sak tydligt.

      Jag tror dock att man ska vara mycket försiktig med att jämföra “normal” användning av bensodiazepiner med Sture Bergwalls konsumtion. Han levde under närmare 30 år i ett konstant missbruk.

      På Säters rättspsykiatriska klinik har han dels haft ordinarie medicinering med bensodiazepiner och smärtstillande medel i höga doser, dels “vid behov-medicinering” som i princip innebar att han fick så mycket psykofarmaka han ville.

      Han fick bland annat Xanor, Klysma Stesolid i ändtarmen, Stesolid intravenöst, Heminevrin, Rohypnol, Panodil och Voltaren.

      Han hade så höga medicindoser att klinikchefen Göran Källberg, som fattade beslut om avgiftning, var tvungen att trappa ned medicineringen gradvis under nio månader för att Bergwall inte skulle dö av abstinensen.

      Julia Caesar

  • kurt Rosenstrøm

    Freja
    Posted: 23 November 2013 – 08:53 –

    “Ja, og så må man jo også have et brist et sted, når man er gammel kommunist. Lad os nu være konsekvente og ikke falde i ryggen på dem, som forsøger at trække samme læs, som os selv”

    Den sammenligning holder naturligvis ikke. Da jeg var kommunist – ( 1960 ), var jeg det et halvt år, fordi jeg lynhurtigt indså at kommunismen udviklede socialistiske menneskemishandlere. Men kommunismen og socialismen må først afsløre sig i verden, før man kan får den slags erfaringer. Hvis man bliver nazist 50 år efter, er der en brist.

  • karen

    För mig är detta beviset på att de flesta som jobbar inom psykiatrin behöver vård själva!Antingen så har man velat “lyckas”med att lösa rättsfall för sin egen vinning skull och då driver man på även om det är fel eller annars är man lika galen lögnare som Sture själv-kanske en kombination av båda …vad vet jag!
    Resultatet är att det går mördare som kanske får lite lust igen att begå brott-med tanke på att det gick så bra gången innan?Lika illa var ju rättsfallet Catrin Da Costa-där “trodde”man ju hela tiden att det var två rättsläkare( men glömde att se över den siste som såg henne vid liv) bara för att psykologer som intervjuade den enes dotter tyckte sig finna bevis för en styckning som flickan skulle ha bevittnat….hur flummigt som helst!
    Bra skrivet Julia-som vanligt!
    Allt gott till Dig

  • Tim

    Sture Bergwall, massor av uppmärksamhet då, massor nu. Tror att det passar honom perfekt!

  • HH

    Freuds hela idé om libidot lär ha kommit från hans egna komplikationer med sin mamma. Från detta skapade han det som idag blivit en intellektuell industri och där en soffa står i centrum.

    Freud har också skrivit en bok om Gamla testamentets Moses. Naturligtvis massakrerar han hela idén med en Guds-människas tillvaro. Moses var naturligtvis en mycket svag man och lika naturligtvis var han mammabunden – vasskorgen ni vet. Dessutom var den brinnande törnbusken ett pyrotekniskt grepp iscensatt av Moses själv.

    Men en mer insiktsfull röst hittade jag hos Jonathan Kirsch som skrivit “Moses: A life” och där profetens liv är ett enda långt sorgespel: “Moses levnad kan förstås som en existentiell tragedi”, skriver han. “Som liten kastades han ut i en fientlig värld, han levde ett långt och ensamt liv i ett konstant sökande efter ett mål som ständigt undslapp honom och han dog en ensam död.”

    Bättre med en tyst bön än psykiatrikerns soffa. Tycker jag.

  • Christin Wegel

    Ja, JC skriver bra. Och det var en fröjd att läsa annat än det smått monomana tuggandet om invadrarhotet (därmed inte sagt att saken inte förtjänar att diskuteras). Ang. Quick skulle det inte förvåna om hans låt snart blir :”I did it my way..” Allt för att vara kvar i rampljuset där, lyktorna nu slocknar efter resningsframgångarna.

  • http:/--------------------------------- Murbräckan
  • Bjovulf

    Et andet interessant Melanie Phillips interview – med dramatikeren Richard Bean om indvandringens konsekvenser og de snakkende klassers ( “Guardian læsernes” 😉 ) næsten programmeret forudsigelige reaktion på enhver kritik, problembeskrivelse og seriøs debat angående masseindvandringen fra især
    visse kulturer.

    https://audioboo.fm/boos/1513302-richard-bean-in-discussion-with-melan ie-phillips

  • http://Bergfast@yahoo.se Bergfast

    Det är många intressanta aspekter kring Thomas Qvick-fallet i Sverige, och det är viktiga och värdefulla iakttagelser som görs av Julia Caesars artikel, som man får tacka för, och också av kommentatorer.

    Ibland kan man se paralleller mellan s.k. mikrokosmos, (nere på individnivåer), och s.k. makrokosmos, dvs., hela nationer och samhällen…

    När Amerika skulle erövras så var drogen alkohol ett användbart verktyg för att kunna bryta ned befolkningar som då levde i Amerika, (indianerna). Drogen alkohol har också använts i Sverige under mycket långa tider, (under 1800-talet serverades alkohol morgon, middag och kväll, till rekryter och militärer). Även i Ryssland, där stora delar av befolkningarna blivit tillvanda med denna förföriska och berusande, samt också beroendeframkallande dryck.

    Vilka som stod för tillverkning och försäljning, samt distribution och eventuellt smuggling, kan vara intressant att forska kring.

    Vad gäller narkotiska preparat av olika slag, opium, kokain, amfetamin och allt vad de heter, så har ju också dessa varit mycket användbara verktyg för att kunna skapa ett mindre motståndskraftigt folk i olika erövringssituationer? Bl.a. den kinesiska marknaden där kinesiska myndigheter i sunda självbevarandeåtgärder ville sätta stopp för opiumhandeln, men fick ge vika för de starka påtryckningarna för att få lov att sälja opium som utmynnade i det s.k. opiumkriget, varför väldigt många kineser också blev förslavade under denna beroendeframkallande drog när den väl tilläts på den kinesiska marknaden.

    Vad gäller Sture Bergvall så kan man undra hur och varför han i så unga år drabbades av TBC, och också vad som eventuellt kanske hände honom under hans vistelse på sanatoriet, avskild från sina föräldrar och övriga familj. Att han i tidiga tonåren, 13- 14 års i början av sextiotalet, började använda droger, samt tydligen utvecklade en homofil identitet, kan kanske i viss mån hänga samman med att han ensam placerades på en institution bland mestadels vuxna patienter med TBC. Kanske någon där förgrep sig på den unge, ensamme, gossen…. Vem vet….

    Att hela fallet Thomas Qvick sedan visar upp psykiatrisjukvårdens tendenser till låsande, blockerande och förblindande konsensusmekanismer är sedan ett kapitel för sig.

    Konsensusmekanismer är mekanismer som kan ses i de flesta gruppsammanhang, alltifrån familjenivåer, till föreningsnivåer, partinivåer och också samhällsnivåer.

    Det är mekanismer som handlar om just att inte vilja ställa sig utanför en vedertagen och godtagen idé, ideologi, eller ism, och inte heller en religionskulturs godkända teser, språk och samförstånd i tolkningar och tillämpningar, livsstilar osv.
    Religioner, likväl som ideologier och ismer har i alla tider krävt renlärighet. De har kastat kättarstämplar på avvikare eller mot upprorsmakare och revoltörer. De har också vidtagit åtgärder för att kunna bestraffa dessa kättare och fösa undan dem från möjligheter till inflytande. De har antingen halshuggits, spikats upp på kors, bränts bål, förgiftats, mördats i lönn, eller också kastats i fängelse osv. Samt också skickats till arbetsläger för omskolning, eller för slavarbete, allt för den – goda – sakens skull….

    En superdrogad person som Thomas Qvick, måste ha varit ett ganska så tacksamt och relativt enkelt byte att manipulera, hjärntvätta, styra, förvilla och förföra, samtidigt som han själv nog också från början var både förvirrad och också utfört kriminella handlingar. Han drogade tydligen sig själv i det tidiga sextiotalet, då ett allmänt hyllande av droger, sex och rock-and- roll genomdrevs i det västerländska massmediala rummets alla skrymslen och vrår, samt även skolan. Detta tillsammans med ett predikande för degraderande och familjenedbrytande ideal, och därmed också samhällsnedbrytande ideal, förklädda till dyrkan av frigörelse, befrielse från hämningar och befrielse från allt det gamla, tfrån omodernitet, till förmån för modernitet och till förmån för s.k. frihet osv. har satt sina spår och medfört negativa konsekvenser för många unga människor, i många västerländska samhällen. Och även i Ryssland, där dödligheten p.g.a. alkoholförtäring är hög.

    Denna s.k. frihetsdyrkan och frihets- och befrielsepropaganda, blev nog inte alltid någon frihet alls i praktiken för många. Istället för frihet drevs nog en hel del unga människor direkt till ofrihet och slaveri under just droger med uppenbara fruktansvärda resultat på både individnivåer, familjer och för hela samhällen.

    De som promotar droger, vare sig genom musik, filmer, humorprogram eller genom att direkt förespråka fria droger i samhället, såväl drogen alkohol som andra droger, och de som vill underlätta försäljning, är de då intresserade av att uppnå just individnedbrytande, familjenedbrytande och också då i förlängningen samhällsnedbrytande mål? …

    Vem vet…

  • Da Capo

    http://gunnarthorell.wordpress.com/2013/10/26/mannen-som-slutade-ljuga -dan-josefsson

    Gunnar Thorell skriver på sin blogg 26 oktober, 2013:

    “Efter att först ha läst Lindebergs bok, ”Döden är en Man”, därefter Hannes Råstams ”Fallet Thomas Quick”, undrade jag om det skulle gå att få ut mer av ämnet ”korruption och rättsskandal i samtida Sverige”. Hannes Råstam hade visat att erkännandena var falska. Han hade demonstrerat att missvisande förhör åstadkommits genom ledande frågor kombinerat med tung medicinering. Han hade visat att tingsrätterna tvingats döma utifrån en förfalskad bild av det egentliga innehållet i förundersökningarna.

    Frågan Hannes inte hann besvara innan han dog var: vilka omständigheter var det som gjorde att en rättspsykiatrisk klinik med läkare, terapeuter, minnesexpert, allmän åklagare och försvarsadvokat, Justitieombudsman, stjärnjournalister m.fl. – ett team av högt utbildade yrkesmänniskor – under tolv år kunde framhärda i att tro på något som visade sig vara en drogad individs fabuleringar.

    Det är här som Dan Josefsson drar fram något väsentligt, en kritik som gäller något mycket större än själva rättsfallet Thomas Quick. Han visar hur ett sektväsen kan uppstå i samhället genom en kombination av personlig karisma, uppbackad av ensidig bildning. Hur ett oantastligt system kan byggas upp och leda vidare till falska erkännanden, grundlösa anklagelser, skådeprocesser, upplösning av familjer, slöseri med offentliga medel.

    För mig [Gunnar Thorell] som arbetat med terapi och socialtjänst sen 80-talet är det en smärtsam, skakande läsning. Jag hade själv Margit Norell som handledare under drygt tre viktiga år, och såg upp till henne och även till den filosofiska skola hon hyllade: ”Frankfurtskolan” (Horkheimer, Fromm, Marcuse).”

    Nu börjar det att bli intressant på allvar!
    Nu närmar sig Gunnar Thorells skildring huvudorsaken bakom Sveriges pågående förfall: introduktionen av den epidemiska och maligna godhetsideologin.

    Aktivt och konsekvent har makteliten sedan 70-talets början låtit allt resonemang om människans samhälliga rättighete ersättas av en absurd och stupid bild av hennes fiktiva värde; denna idioti styr numera Nya Sverige och har förfulat och distorderat varje facett av liv och tillvaro i Nya Sverige.

    http://gunnarthorell.wordpress.com/2013/10/26/mannen-som-slutade-ljuga -dan-josefsson

  • Pingback: Söndagskrönika: Sektlandet Sverige « Snaphanen()

  • Pingback: Göran Lambertz i sektens knä « Snaphanen()

  • Pingback: Söndagskrönika: Manshat och justitiemord « Snaphanen()

  • Pingback: Söndagskrönika: Nedmonteringen « Snaphanen()

  • lilia byström

    min man Ulf Byström arbetade som förskolepsykolog på socialförvaltningen i solna kommun
    just när Margit Norells anhängare härjade som vildast inte bara på arbetsplatserna utan i alla samhällsskikt i Sverige
    på hans arbetsplats bildades ett nätverk av framförallt kvinnor som skoningslöst trakasserade
    mobbade och isolerade alla som inte bekände sig till psykoterapin som den enda rätta metoden
    Ulf ansåg att man skall utgå ifrån klientens behov då man väljer terapimetod och det ju att som att spotta i motvind och han fick den behandlingen han förtjänade utfrysning fråntagande av arbetsuppgifter till slut fick han sparken och hans tjänst tillträdes av en psykoterapeut
    Ulf blev sjuk anmälde arbetsskada efter alla anmälningar till socialstyrelsen ansvarsnämnden arbetsmiljöverket saco-sr inget gehör
    Försäkringskassan ansåg att det var hans eget fel att han var en missnöjd anställd etc
    även domstolsväsendet ansåg det samma som FK
    Ulf fick hjärnskador som kan leda till situationen han utsattes för på sin arbetsplats och FK och domstolens besynnerliga beslut trots alla klara bevis på trakasserier
    låt mig citera några rader från Dan Josefssons bok då Margit Noren skrev till E.From
    1970 att hennes patienter “till stor del “utgjordes av “politiskt radikala människor med positioner där de kan påverka dagens svenska samhälle”
    det skulle inte förvåna mig att i FK och domstolar satt just MN patienter eller sektmedlemmar
    Ulfs papper har granskats av advokat som kan inte annat än att komma med slutsatsen att
    det har begåtts justitiemord
    socialstyrelsen skriver till Ulf att de beklagar det lidandet Ulf har blivit utsatt för på sin arbetsplats
    Ulfs fall är preskriberat på FK men den tiden då myndigheterna behandlade Ulfs ärende
    var tid då maktfullkomligheten hade inga gränser då samhället var tyst journalisterna var tysta
    det var den tiden som födde en av de största korruptionshärvan i Sverige affären Thomas Quick
    da Kosta fallet också
    det var en mörk tid mina vänner en mörk tid för Ulf som undrar vad han gjorde för fel

    var han sjuk eller var det samhället som var sjukt
    Ulf söker upprättelse för han den eller skall detta också sopas under mattan