25
jan
Seneste opdatering: 26/1-14 kl. 1238
32 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Två stora justitiemord dominerar modern svensk rättshistoria: Quickskandalen och da Costamålet. Thomas Quick erkände 39 mord och dömdes för åtta men hade inte begått ett enda. I boken “Mannen som slutade ljuga” avslöjar journalisten Dan Josefsson  att “seriemördaren” Thomas Quick i själva verket var en skapelse av en sektliknande grupp i personalen på Säters rättspsykiatriska klinik, med benäget bistånd av Quick själv.

Rättegångarna efter att den prostituerade Catrine da Costas kropp hittats styckad sommaren 1984 var 1980- och 90-talens stora svenska häxprocess. De två läkarna Thomas Allgén och Teet Härm (“allmänläkaren och obducenten”) dömdes av mediernas självutnämnda domstol som skyldiga innan de ens satt sin fot i rättssalen. De fråntogs sina läkarlegitimationer och sitt människovärde. Det är i år 30 år sedan da Costafallet inleddes. Lika länge har de två läkarna demoniserats och brunnit på samhällets häxbål. I motsats till Thomas Quick (Sture Bergwall) har de fortfarande inte fått upprättelse. Hela rättsväsendet har lagt locket på det största svenska justitiemordet i modern tid.

Rättsskandalerna är kopplade till varandra

De två största svenska rättsskandalerna har kopplingar till varandra. Dan Josefsson (nominerad till Dagens Nyheters kulturpris 2014) lägger i sin bok fram en avgörande pusselbit. Den gemensamma nämnaren är psykoanalytikern Margit Norell (1914-2005).

Osynlig i kulisserna drev hon i båda rättsfallen de åtalades påstådda skuld och eldade på demoniseringsprocesser som inte står 1600-talets häxprocesser efter. Hon var kvinnan bakom sekten på Säters rättspsykiatriska klinik och demonregissören som tillsammans med läkare och psykoterapeuter skapade “seriemördaren” Thomas Quick. Jag har tidigare skrivit om Margit Norell och Sätersekten i den här krönikan.

Sekten lät sig förföras och styras av en blind tro på Norells teori om “bortträngda minnen”, en föreställning om att man kan begå upprepade bestialiska mord utan att vara medveten om det. I da Costamålet agerade Margit Norell genom att pressa en av sina lärjungar, feministen Hanna Olsson, att driva en kampanj som pekade ut de två läkarna som skyldiga.

Margit Norell skapade en seriemördare

För allmänheten är Margit Norell okänd, men bland sina lärjungar hade hon kultstatus ända till sin död 2005. I fallet Thomas Quick var hennes roll helt avgörande. Hon skapade en seriemördare utifrån sin egen gravt ovetenskapliga teori om “bortträngda minnen”. Hennes hemsnickrade teoribygge går ut på vi lite till mans går omkring med traumatiska minnen av incest och andra sexuella övergrepp som vi utsatts för i späd ålder – minnen som är så hemska att vi har trängt bort dem ur medvetandet. Teorin har förkastats av internationella minnesexperter, som har visat att terapiformer som syftar till att framkalla bortträngda minnen istället kan skapa falska minnen.

Sex olika tingsrätter lät sig luras av Thomas Quick och sekten kring honom, och han dömdes för åtta påhittade mord. I dag är Sture Bergwall (som är hans riktiga namn) frikänd från alla morddomar. Det sista frikännandet kom i en dom i Luleå Tingsrätt den 4 november förra året.

Margit Norell pressade Hanna Olsson

Margit Norell var en nyckelperson också i da Costamålet mot de två läkarna. Hon hade stort inflytande över sin lärjunge Hanna Olsson, som gick både i psykoterapi och handledning hos Norell – ett inflytande som Norell kunde utnyttja genom att pressa Hanna Olsson dit hon ville. Flera av de tidigare lärjungar som Margit Norell samlade omkring sig vittnar i Dan Josefssons bok om att hon knöt dem lika hårt till sig som om de vore hennes egna barn. De beskriver en karismatisk kvinna med järnvilja, obegränsad tilltro till sin egen förträfflighet och en förbluffande förmåga att dra in andra människor i sitt kraftfält och göra dem beroende av henne. En av Norells före detta lärjungar, psykoterapeuter som nu är i 70-80-årsåldern, säger i boken:

“Vi var vuxna människor, duktiga yrkesmänniskor. Men vi blev så små.” (Tulla Brattbakk-Göthberg).

“Som om jag hade fått en skärva i ögat”

Hanna Olsson hade börjat arbeta som psykoterapeut efter att tidigare ha arbetat på socialstyrelsen och som sekreterare i 1977 års havererade statliga prostitutionsutredning. Hon hade goda kontakter både med polisen och med prostituerade kvinnor, som hon var starkt engagerad i och hade en tydlig identifikation med. I hennes ögon var de symboler för mäns hat, förakt och våld mot kvinnor. Utifrån Olssons marxistiska klassanalys och radikalfeministiska övertygelse var prostitutionen “en gigantisk könsindustri som en del av den kapitalistiska ekonomin”, och kvinnorna var offer som var dubbelt förtryckta, både av klassamhället och patriarkatet. Hennes tänkande kretsar kring kön och makt och är tydligt svart-vitt: män har makt. Kvinnor är maktlösa. I sin bok “Catrine och rättvisan” (1990) skriver hon:

“Arbetet i prostitutionsutredningen blev omvälvande för mig. (…) Prostitutionen är en spegel som uppförstorat visar förljugenhet, dubbelhet, rädsla och hat mellan könen. Det var som om jag hade fått en skärva i ögat.”

Använde Hanna Olsson som sitt redskap

Hanna Olssons skärva i ögat fick förödande effekter för de två anklagade läkarna och deras anhöriga. Hennes brytningsfel gjorde dem till sexualsadistiska monster vilkas skuld är höjd över alla tvivel. Pressad av sin handledare och terapeut Margit Norell har Hanna Olsson snart investerat så mycket tro och prestige i läkarnas skuld att det inte finns någon väg tillbaka. Hennes aggressiva radikalfeministiska agitation är vad alla vill höra, och hon får fri access till alla stora media. Hela mediedrevet utgår från att de båda läkarna är bestialiska odjur som har mördat och styckat Catrine da Costa.

Två psykoterapeuter som båda gick i Margit Norells ledband har alltså starkt bidragit till var sitt justitiemord. I fallet Thomas Quick heter hon Birgitta Ståhle och var Quicks terapeut. I rättegångarna efter Catrine da Costas död blev Hanna Olsson Margit Norells personliga redskap.

Rättssystemets största skamfläck i modern tid

1-per_lindeberg_720Efter att rätts- och vårdskandalen kring den falske “seriemördaren” Thomas Quick avslöjats lovade justitieminister Beatrice Ask (m) att tillsätta en granskningskommission för att se över rättssystemet. Kommissionens första uppgift är självskriven: att granska da Costamålet, det svenska rättssystemets största skamfläck i modern tid.

Vetenskapsjournalisten Per Lindeberg  har grundligt undersökt da Costafallet. Resultatet blev boken “Döden är en man”, som kom 1999 och gavs ut som pocketbok (640 sidor) 2008. Lindeberg har belönats med Grävande Journalisters Guldspade för sin granskning av da Costafallet. Han skriver på SVT Debatt:

“Att enbart utreda Quickfallet blir bara ett spel för gallerierna. Quickfallet är fullt av bisarra omständigheter, men i grunden är det – precis som da Costafallet och flera andra rättsövergrepp under senare år – ett resultat av systemfel och allvarliga brister i det svenska rättsväsendet.”

Första gången Thomas Allgén och Teet Härm själva går ut i media, den 15 februari 2011, skriver de i en debattartikel i Svenska Dagbladet:

“Vi har utsatts för ett justitiemord. Vi kommer aldrig att ge upp kampen för att återfå den mänskliga värdighet som tagits ifrån oss. Vi måste få upprättelse. Vi är oskyldiga!”

Säckar med kroppsdelar hittas

Sommaren 1984. En fastighetsskötare är ute och rastar sin hund vid Talludden på Solnasidan av Karlbergskanalen. Området är ett vanligt tillhåll för prostituerade och deras bilburna kunder. Hunden får korn på några plastsäckar i ett snår, och mannen tipsar några poliser i en piketbuss. Han tycker att någon borde ta hand om säckarna. Det är den 18 juli 1984, och säckarna stinker av förruttnelse. De visar sig innehålla delar av en kvinnokropp.

Tre veckor senare hittas ytterligare två säckar med kroppsdelar i närheten av Karolinska institutet i Solna, några kilometer från den första fyndplatsen. Kroppsdelarna visar sig komma från samma person som de första likfynden, en kvinna som nu går att identifiera med hjälp av fingeravtryck. Hennes huvud, genitalier, inre organ och det ena bröstet återfinns aldrig. Antagligen råkade de åka med ett lass till en soptipp. Det har heller aldrig gått att fastställa kvinnans dödsorsak, om hon blev mördad eller dog en naturlig död.

Identifierad som Catrine da Costa

1-dacosta

Den döda kvinnan identifieras som Catrine da Costa, 27 år och känd av polisen som prostituerad narkoman. Hon hade periodvis bott i Portugal och var sedan två år gift med en portugis som utvisats ur Sverige efter grovt narkotikabrott. Hon hade två söner, födda 1975 och 1981, som båda hade tvångsomhändertagits av de sociala myndigheterna. I början av 1984 hade hon återvänt till Stockholm efter ett halvår i Portugal och gått ned sig allt djupare i missbruk. I sin jakt på pengar till narkotika tog hon stora risker och sålde sig till män som andra prostituerade undvek. Hon saknade bostad och flyttade runt hos olika män.

Ung rättsläkare grips på sin arbetsplats

Han heter Teet Härm, har nyss fyllt 30 år och är en lovande rättsläkare som arbetar på rättsläkarstationen i Solna. Om ett halvår ska han lägga fram sin doktorsavhandling. Strax efter klockan åtta på morgonen den tredje december 1984 grips han på sin arbetsplats av polisen när han sitter och dricker kaffe med den övriga personalen.

Det är hans före detta svärfar som har tipsat polisen om Teet Härm. Teets hustru Anne-Catherine begick självmord nästan tre år tidigare, och svärfadern är övertygad om att hon blev mördad av sin make för att han ville få ut försäkringspengar. Teet Härms före detta svärmor arbetar på Expressen och berättar för alla som vill höra att Teet mördat hennes dotter. Han har säkert mördat Catrine da Costa också. Men sammanlagt fyra polisutredningar av Anne-Catherines död ska visa samma resultat: hon begick självmord.

Förvandlad till en pervers sexualsadist

Fem dagar efter att polisen gripit Teet Härm släpps han ur häktet. Hans hem, hans bil och hans arbetsplats har finkammats av polisen utan att de hittat någonting som talar emot honom. Han har vid några tillfällen köpt sex av prostituerade. Det är synnerligen omdömeslöst av en rättsläkare, men 1984 är det inte något brott.

Under de fem dygn Teet Härm suttit anhållen har media gett honom en ny identitet. Efter den tredje december 1984 är han inte längre en ung rättsläkare i början av sin karriär. Från och med nu är han en projektionsskärm för omvärldens, och i synnerhet medias projektioner av ondska. Han är en pervers sexualsadist som – trots obefintliga bevis – sannolikt har mördat sin hustru och styckat en prostituerad. Där och då avbryts hans liv och hans karriär för all framtid. Han blir avstängd från sin arbetsplats, får lämna tillbaka nycklarna och kommer aldrig mer att arbeta som rättsläkare eller som läkare överhuvud taget.

”Vilket liv? Jag har inget liv”

Tjugofem år senare, i december 2009, sitter Teet Härm och Thomas Allgén i Attunda tingsrätt i den sista av en lång rad rättegångar. De har krävt svenska staten på 40 miljoner kronor i skadestånd för att de fått sina liv förstörda. När Teet Härm får frågan hur hans liv har blivit efter anklagelserna om att ha mördat Catrine da Costa och styckat hennes döda kropp svarar han:

”Vilket liv? Jag har inget liv”.

I november 1985 hade han försökt ta sitt eget liv. Han har just fått reda på att hans förordnande på rättsläkarstationen inte har förlängts. Han förs till sjukhus kliniskt död, med hjärtstillestånd, men överlever. Följden blir en allvarlig hörselskada, närmast dövhet. Medan Teet Härm svävar mellan liv och död passar polisen på att göra husrannsakan i hans och hans sambos villa. Man hoppas hitta ett avskedsbrev med morderkännande. Men allt som finns är ett testamente, där Teet Härm kvällen innan gjort ett tillägg:

“Jag bestrider alltjämt påstådda mord. Ett justitiemord är begånget, men den sammantagna bördan är mig för tung.”

Läkarnas krav på skadestånd ogillas i en dom den 18 februari 2010. Prövningstillstånd i hovrätt och Högsta domstolen beviljas inte. Efter Attundarättegången ringer Hanna Olsson till domaren och tackar för att han inte har gett de båda läkarna rätt i sak, beviljat skadestånd eller gett dem upprättelse.

Myter om incest och satanism

Inga rättsprocesser utspelar sig i ett politiskt eller ideologiskt vacuum. Hur ogärna vi än vill inse det är rättssystemet en politiserad spegelbild av sin tid. Rättegångarna mot Teet Härm och Thomas Allgén skulle inte ha blivit den häxprocess de blev utan inslag av anklagelser om incest. 1980-talet var efter 1960- och 70-talens vänsteruppror en förvirrad tid då mängder av fantasifulla och inbördes helt motsägelsefulla teorier spreds från USA – alltifrån andliga New Agebudskap om universell kärlek och evigt liv till mängder av teorier och myter om incest, satanism, rituella lustmord, kannibalism, nekrofili och bortträngda minnen.

Feminism som kantrat i manshat

Sverige med sin oreserverade fascination för nya ideologiska modetrender erbjöd en gynnsam marknad för fantasierna. De landade dessutom i en mylla där delar av den kvinnorörelse som skjutit fart på 1960-talet hade kantrat i öppet manshat. Kvinnor sågs ensidigt som offer för ett privilegierat och förtryckande patriarkat.

Rättegångarna mot Teet Härm och Thomas Allgén får redan före start gälla politiska övertoner. I häxprocessen mot dem får både den marxistiska klasskampen och det feministiska manshatet en orgiastisk förlösning. Poliser, jurister och journalister drabbas av tunnelseende. Utan feministiskt manshat hade da Costamålet aldrig blivit det justitiemord det blev.

Incestmisstankar mot Thomas Allgén

Föreställningen att vart eller vartannat barn var utsatt för sexuella övergrepp av föräldrar eller andra närstående spred sig under 1980-talet som en epidemi inom media, socialtjänst, barnomsorg, skola, barnpsykologi och barnmedicin och blev ett nytt fantastiskt vapen för kvinnor i vårdnadstvister. I Kristina Andersson, Thomas Allgéns före detta fru och mor till deras lilla dotter, tog fantasierna form och materialiserades. Starkt påverkade av debattklimatet börjar hon och personal på dotterns daghem misstänka att hennes man har utsatt barnet för incest. Flera läkarundersökningar görs, men ingenting visar att flickan har utsatts för något otillbörligt.

Sedan makarnas äktenskap havererat övergår Kristina Anderssons oro för dottern till anklagelser mot mannen som ett led i en uppslitande skilsmässostrid. I augusti 1985 börjar hon rapportera till polisen om saker som den lilla flickan sagt som fått henne att tro att flickan varit med och bevittnat en styckning av en kvinna. Flickan var ett år och fem månader vid pingsthelgen 1984, den tidpunkt när Catrine da Costa troddes ha mördats och styckats. När mamman börjar använda dottern som vapen mot sin före detta man har flickan ännu inte fyllt tre år.

“Barnets berättelse”fick mytisk betydelse

Ord som mamman påstod sig ha fått från en sjutton månader gammal baby kallas nu “Barnets Berättelse” och tillmäts i media och rättsprocess närmast mytisk betydelse. Den anses vara bevis på att Thomas Allgén och Teet Härm har mördat och styckat Catrine da Costa i den lilla flickans närvaro. De påstås dessutom ha haft sex med Catrine och varandra i det så kallade “dödsrummet”, vilket tolkas som en obduktionssal på rättsläkarstationen där Teet Härm arbetade. Medias skräck- och helvetesfantasier spränger alla gränser.

Hanna Olsson aktiv part i rättsprocessen

Den som driver Kristina Andersson att agera är – Hanna Olsson. Hon agerar som aktiv part i rättsprocessen. Det är också hon som mobiliserar “dagboksvittnet”, den prostituerade narkomanen Marianne Seppelä, som 1988, mellan två rättegångar, presenterar en förfalskad dagbok – men trots det klarar sig undan åtal för mened.

“Kristina Andersson blev den som bröt igenom vallen mellan fantasi och verklighet. Med sitt barn som en sköld gav hon polis och åklagare vad terapeuter, journalister och folket velat ha i flera år. Incestfäder, satanism, kannibalism, könsmaktsordning, klasskamp. Allt blev besannat i da Costafallet. Myten maldes genom svenska domstolar och inkarnerades”

skriver läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robért.

Den första rättegången havererar

Teet Härm och Thomas Allgén häktas hösten 1987 och åtalas för mord i Stockholms tingsrätt i januari 1988. Drevet mot läkarna i massmedia gör att fällande domar framstår som det enda tänkbara. Den 8 mars samma år döms de av en oenig tingsrätt. Tingsrättens majoritet anser att det finns övertygande bevisning för att de begått mordet. Rättegången havererar och måste tas om. Nämndemännen har låtit sig intervjuas av journalisten Richard Aschberg innan domen fallit, och intervjuerna publiceras i Aftonbladet den 9 mars 1988. De avslöjar att nämndemännen är både jäviga, inkompetenta och omdömeslösa. Rättens ordförande Birgitta Karlholm lämnar rättegången, och även nämndemännen hoppar av. Den 22 mars 1988 släpps Thomas Allgén och Teet Härm ur de isoleringsceller där de suttit häktade nästan ett halvår.

Klass mot klass, kön mot kön

Mediestormen ökar till orkanstyrka sedan läkarna frigivits. Hanna Olsson får fri tillgång till spaltutrymme i Dagens Nyheter. Hon råkar nämligen vara god vän med Rebecka Tarschys, en av tidningens inflytelserika feminister. I Hanna Olssons radikalfeministiska värld handlar rättegången inte om bevisvärdering och rättssäkerhet, utan om könsmaktsordning och kvinnoförtryck. Den 29 mars 1988 upplåter Dagens Nyheters kulturredaktion utrymme för en stort uppslagen artikel där Hanna Olsson skriver:

”Offret är en prostituerad kvinna och de två åtalade männen är läkare. Klass och könsfrågorna sätts här på sin spets. Män som yrkesmässigt tillhör en social elit misstänks för mord på en kvinna som har lägst rang i vårt samhälle. Detta faktum är det omöjligt att bortse ifrån i det här målet. Det finns med som en osynlig grund, både i hanterandet av målet och i diskussionen kring det.”

En dom som är en djävulsk fälla

Målet görs om från början med nya ledamöter i rätten. Domen faller den åttonde juli 1988. Det finns inga bevis mot läkarna, och de frias från mordåtalet. Det kan inte uteslutas att Catrine da Costa har dött en naturlig död och därefter styckats, anser rätten. Thomas Allgén frias från alla misstankar om sexuella övergrepp på sin dotter. Men tingsrätten ger efter för trycket från den högljudda och hatiska opinionen och förklarar i domskälen att det är “ställt utom rimligt tvivel” att läkarna har styckat da Costas kropp – ett brott de inte har åtalats för och därför inte heller har fått möjlighet att försvara sig emot. När domen faller är brottet mot griftefriden preskriberat.

Domen är en djävulsk fälla. Domskäl kan inte överklagas, och Teet Härm och Thomas Allgén har därför inga möjligheter att gå vidare till hovrätten eller Högsta domstolen. Tingsrätten har lyckats med bravaden att dels fria läkarna (från mordåtalet), dels sätta en stämpel på dem (med domskälen) som de aldrig har fått chansen att rentvå sig ifrån.

Fråntagna sina legitimationer

Domskälen gav socialstyrelsen möjlighet att begära att läkarnas legitimationer skulle återkallas. Ansvarsnämnden drog in legitimationerna 1989. Men nämndens två jurister röstade mot beslutet, och kammarrätten gav läkarna deras legitimationer tillbaka efter några månader. Beslutet utlöste ny mediastorm. Den åttonde april 1991 startar en ny rättegång, den fjärde i raden. På gatan utanför domstolsbyggnaden demonstrerar kvinnor från kvinnojourer, kvinnoföreningar och politiska kvinnoförbund med stora plakat där det står textat “Går klass före kön?”, “Till minne av vår syster Catrine” och “Kvinnor är rättslösa”.

Hanna Olsson blir expert på Onda Män

Hanna Olssons bok “Catrine och rättvisan” hade kommit ut 1990, drygt två månader innan regeringsrätten skulle ta ställning till socialstyrelsens överklagande av kammarrättens friande dom i legitimationsärendet. Dagen innan boken skulle släppas i bokhandeln ägnade SVT:s program Medix hela programtiden åt boken. Hanna Olsson intervjuas utan besvärande frågor av journalisten Karin Wilhelmson och får möjlighet att oemotsagd kritisera alla rättsliga instanser.

Redan dagen före tv-lanseringen hade Dagens Nyheter på kulturbilagans förstasida en stort uppslagen intervju med Hanna Olsson, gjord av Eva Ekselius. Läsningen av Olssons bok liknas vid “att ta Vergilius vid handen och vandra genom dödsriket”. Olsson framträder nu i medierna som expert på att identifiera Onda Män. Det är på ögonen man kan se om en man är farlig, fastslår hon.

Ordet hora är avskaffat

Den 31 maj 1991 beslutar kammarrätten att läkarna inte ska få tillbaka sina legitimationer. Det finns fortfarande inga bevis för att Teet Härm och Thomas Allgén har styckat Catrine da Costas döda kropp, rätten dömer på indicier. Samma dag utesluts de två läkarna ur Sveriges Läkarförbund. En glädjestrålande Hanna Olsson intervjuas i kvällens Aktuelltsändning. Tidigare på kvällen har “Aktionsgruppen för rättvisa åt Catrine” samlat flera hundra deltagare i en demonstration där Hanna Olsson håller ett flammande tal. Från och med nu var ordet hora avskaffat, förklarar hon. “Hädanefter existerar bara ordet kvinna. Vi bryter en tusenårig patriarkal ordning under mannen.”

Hanna Olsson har lyckats. Genom enträgen demonisering av de två läkarna och motsvarande idealisering av den prostituerade Catrine da Costa har hon skapat en martyr, en ideologiskt präglad ikon för den svenska kvinnorörelsen som Catrine da Costa aldrig tillhörde.

Medias häxprocess utan motsvarighet

Medias häxprocess mot Teet Härm och Thomas Allgén saknar motsvarighet i svensk historia. Media har agerat som extra åklagare, journalisterna har sprängt alla gränser för anständighet och professionalism. I SVT:s Uppdrag Granskning gör Lars Borgnäs 2001 och 2002 fyra program med innebörden att de båda läkarna är skyldiga till mord och att Teet Härm dessutom sannolikt tog livet av sin hustru Anne-Catherine.

Thomas Allgéns och Teet Härms stämningsansökan mot staten resulterade i en dom där tingsrätten konstaterade att inte mindre än 27 fel hade begåtts i tidigare rättsprocesser. Tingsrätten ansåg att felen kan ha inneburit att läkarna fällts felaktigt. Deras advokater har under de år som gått lämnat in resningsansökningar till Svea hovrätt, Högsta domstolen och regeringsrätten. Samtliga ansökningar har avslagits av formella skäl.

Hur känns det att ha förstört två liv?

Jag undrar hur det känns för de journalister som deltog i häxjakten på de två läkarna, till exempel TT:s rättsreporter Ewa Thures, Leif Brännström, Ann-Charlotte Martéus och Per Svensson på Expressen, Erik Fichtelius på SR Ekot, Karin Thunberg på Svenska Dagbladet, Gun Fälth, Rebecka Tarschys och Eva Ekselius på Dagens Nyheter, frilansjournalisten Kristina Hultman, kulturjournalisterna Ulrika Milles och Ulrika Kärnborg och många, många andra? Hur känns det att ha medverkat till att totalt förstöra två människors liv?

Thomas Allgén fyller i sommar 65 år. Hans dotter är 31. Han såg henne för sista gången i mars 1985, när hon var två år. Teet Härm ska fylla 60. Han lever med mordhot och skyddad identitet. Ingen av dem arbetar.

På grund av de mediala häxprocesserna går Catrine da Costas mördare fri, och minst åtta mördare går fria i fallet Thomas Quick.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Litteratur:

Dan Josefsson: Mannen som slutade ljuga. 2013.

Per Lindeberg: Döden är en man. 1999, 2008.

Per Lindebergs webplats Mediemordet.com:

Hanna Olsson: Catrine och rättvisan. 1990.

Hannes Råstam: Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare.

Marianne Ahrne och Rigmor Robert: Catrine och syndabockarna 2009-2013.

Tommy Wennerstierna: De psykologiska teorierna bakom fallet Quick. Newsmill 14 augusti 2012.

Veckans Brott: Mordet på Catrine da Costa med Leif G.W. Persson

SVT 22 mars 2011

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Ave Maria

    Krönikan är fullkomlig –
    finns ej mer att tillägga.

  • XY

    Jag har läst Per Lindebergs, Hannes Råstams och Dan Josefssons utmärkta böcker i fallen Da Costa respektive Quick/Bergwall. Skandaler av vederstyggliga mått. Skam åt det korrupta svenska rättssystemet och de svenska medierna!

  • Erik Andeman

    Det mest tragiska i allt det här är att det bara är toppen av isberget. Man kan lätt räkna upp andra fall där det är uppenbart att Sveriges rättssystem är genomruttet. T.ex. barnläkaren på Astrid Lindgrens sjukhus. Pirate Bay-rättegången. Julian Assange. Vad som helst från Migi-Leaks. Eller att Sverige helt struntar i Dublin-förordningen.

    Sen har vi ju ett system med politiskt tillsatta nämndemän. Vi har politiskt styrda domstolar! Uppenbarligen är det helt ok så länge inte SD är där för då blir det helt plötsligt helt fruktansvärt med politiskt styrda domstolar.

    Media bidrar starkt till det genomruttna rättssystemet i Sverige. Ola Lindholm hängde de ut direkt innan han ens blivit dömd för något alls. Vanligtvis mörkar de identiteten på grovt kriminella men Ola som bara hade brukat lite partyknark hängde de ut långt innan någon dom fanns. Oskyldig tills bevisat skyldig är inte en princip som hålls högt i Sverige, speciellt inte i media. Aftonbladet hängde ju ut helt fel person när polisen arresterade fel person för mordet på Anna Lindh. I sin oändlig arrogans fann de att det inte var nödvändigt att gå ut med en rättelse och än mindre med en ursäkt.
    Bombmannen Tingström är väl också ett “roligt” exempel där åklagaren såg till att låsa in Tingström så att han kunde sätta på Tingströms fru. Sveriges genomruttna rättssystem i ett nötskal!

    • PisseNisse i Hökarängen

      Partyknark. Bra idé. Ska prova lite till söndagsgroggen. Kanske lättar det upp stämningen vid dampistolskyttet lite senare.

    • modernghost

      Lägg därtill alla justitiemord som begås i Sverige dagligen med anonyma anmälan som grund, där många individer och familjer får sina liv förstörda för all framtid på ytterst lösa grunder – inget har förändrats.

  • Poul Berg

    Det værste – eller mest besynderlige – er, at havde de to læger været arabiske muslimer, ville der aldrig være sket dem noget.

  • Peter Buch

    …teorier spreds från USA – alltifrån andliga New Agebudskap om universell kärlek och evigt liv…
    Der er dog rigelige belæg på teorier om universel kærlighed og evigt liv, navnlig sidstnævnte eksempelvis i kristendommens lære, fandtes længe før der var så meget som tænkt på USA.

    Ellers godt formuleret som sædvanlig.

  • Hans Und

    Jeg mindes en TV udsendelse, der handlede om en flok teenagere, der blev hængt op på en stribe påsatte brande i en svensk by…

  • senex

    Tack för att Julia finns! Hur det känns för journalisterna som deltog i häxjakten? Det känns inte alls. Har de en gång haft ett levande samvete så har de sövt ner det så effektivt att det har dött:”Jag lydde bara order”.

  • Jag

    Jag har jobbat med narkomaner, Och speciellt en kvinna som kände Costa hon var övertygad om att den så kallade Rättsläkaren hade mördat Costa, det var en mkt vidrig människa som alla ” Horor” kände till,
    Artikeln helt fel.

    • @Jag: “dagboksvittnet”, den prostituerade narkomanen Marianne Seppelä, kan du se live i Veckans Brott lige i starten og midt i. Hun virker alt andet end troværdig. GW giver intet for hendes dagbog, som er en ‘efterkonstruktion’. Den er ivørigt forsvundet så man ikke kan undersøge den retsteknisk.

      De to er altså dømt for at have parteret et lig på et halvandet barns obervationer genkaldt som knapt treårig, en løgnagtig narkoman og en fotohandler, som fire år efter mener at huske et lig på en strimmel negativer, som heller ikke foreligger som bevis.

      GW noterer at da Costa er parteret af en amatør, der intet ved om menneskets anatomi og højst kan være jæger.

      Det statistisk ‘normale’ parteringsmord foregår således, ifølge professoren. Det er en såkaldt “transportpartering”

      Et som regel utilsigtet mord sker. Er det i en lejlighed midt i byen, har morderen et logistisk problem. Har han ikke bil, et endnu større. Liget ryger i et badekar og bliver skåret i stykker pg derefter båret væk, som da costa blev. Morderen bor i området, formentlig midt imellem de to ‘fyndplatser’, og der fandtes fatisk en person som passede på den profil, “Janne”.

      Da costa har altså været hjemme hos en kunde, noget er gået galt og hun er blevet dræbt. husk at hun “sålde sig till män som andra prostituerade undvek.”

      Retssagens fantasier om sado-seksuelle orgier på Retsmedicinsk institut, er tegn på offentlig sindssyge, rent bortset fra, at det ikke havde været muligt indenfor den angivne tidsramme.

      Iøvrigt tror jeg også GW har ret i at: Når de to ikke for længst har fået oprettelse, er det fordi alt, alt for mange samfundsspidser, ikke vil stå med røven bar. forfængelighed går før retfærdighed, koste menneskeliv om det vil. Sagen er en national, politisk psykose, der ikke må diagnosticeres. Det ses af for mange som værre end selve sygdommen.

      Sagen er et mikrokosmos af en national sindstilstand, en epokes politiske forvildelser. Det er det der gør, at den stadig fascinerer mig så mange år efter, selvom jeg kendte den udmærket i forvejen. Der er jo andre, som en kommentator nævner, men her er det i højkoncentrat: Når der rigtig går politik og modestrømninger i juraen, kan man skyde en hvid pind efter retssikkerheden.

      Det er vel rimeligt at antage, at denne epoke – multikulturens, antiracismens – vil få sine egne hekseprocesser.

      ***************************

      jeg vil henlede opmærksomheden på en uhyggelig beskrivelse af en demuhamiseret atmosfære i Sverige idag af den røde RUc professor Lars Dencik søn, apropos denne krniks beskrivelse af incesthysteriet som våben mod mænd. Han er anklaget og renset for incest, men har mistet sine børn ligesom Thomas Allgén

      Daniel Dencik: »I anstændighedens navn er Sverige blevet et land, der hugger folk af ved anklerne«
      Multikunstner Daniel Dencik er fanget i det svenske bureaukrati i kampen for at få lov til at se sine børn.

  • Farbror Pelle

    Återigen en oerhört läsvärd krönika – tack kära Julia. Du beskriver situationen i vårt kära forsterland på ett oöverträffat sätt – skarpt, träffsäkert och medryckande.
    Varför är inte Sverige som andra länder? Här ser vi återigen resultatet av tokvänsterns framgångar, som även skadat rättssystemet till den milda grad att det är helt enkelt inte ett rättssystem längre, utan bara ett resultat av flummet!
    Det som jag tycker är bra med Julias krönikor, är att de på punkt efter punkt belyser systemet och var systemet avviker från det som är normalt i vanliga, demokratiska västländer.
    Detta borde naturligtvis vara en arbetsuppgift för ALLA normala journalister i Sverige, om de vore normala journalister vill säga, men så är det ju inte, som bekant.

  • Regimkritiker

    Oscar Swartz har skrivit en lysande bok om svensk sexualpolitik från 1960 fram till idag. Han visar hur extremvänstern och radikalfeministerna styrt detta, från 60/70-talets “progressiva” kampanj för fri porr, porrklubbar, horor, pedofili och ett avskaffande av våldtäkt ur straffskalan till 80-00-talets nyviktorianska, sexualfientliga manshatarfeminsim. Han visar på massor av exempel på medias påhittade moralpaniker och justitiemord där män dömts för våldtäkt nästan utan bevis, och hur kvinnor aktivt uppmanas av myndighetern att okynnesanmäla för våldtäkt. Boktitel: A Brief History of Swedish Sex

    • Og hvad skal man så sige om den sidste 10-15 års periode, hvor voldtægter og massevoldtægter florerer i stor stil, samtidig med at dybt patriakalske og fremmede kulturer dysses totalt ned? At feminismen er et modefænomen som i den grad følger tidsånden, turde være ret så åbenbart her.
      På et tidspunkt kommer der selvfølgelig et opgør med hele dette vanvid, men de nuværende magthavere har så mange aktier i det, så det lader vente på sig en rum tid. I Danmark er der ikke meget af det feministiske tankegods det svenske etablissement lire af på rygraden, som selv EL ville nedlade sig til at fremkomme med.

  • Ludvig

    Efter denna artikel blir det s vårt för justitieministerns granskningskommission att “glömma bort” da Costa-fallet.

    TACK

  • Børge

    Dette er jo blot historien om kvindernes had til den hvide mand.

    For ikke mange år siden, et par hundrede, levede folk her på egnen af, hvad nogle få hundrede kvadratmeter jord og nogle få husdyr kunne give. Hverdagen var en kamp mod sygdom, sult, kulde og anden elendighed, der krævede, at man stod sammen. Uden sammenhold ingen overlevelse.

    Nu er alt anderledes, og flertallet af Skandinaviens kvinder lever et sorgfrit liv for de penge som mange generationer af mænd har skabt kilden til. En enestående række af geniale opfindelser udtænkt i de hvide mænds hjerner og udnyttet af flittige og dygtige mænd i en sådan grad, at noget så sygt og falsk som velfærdsamfundet har kunnet finde liv.

    I velfærdssamfundet sidder de så på deres brede velpolstrede røve og har hele dagen til at være misundelige på mændene, som de jo godt kan se, at de burde være taknemmelige imod, men som de i stedet bruger de enhver anledning, som vist i ovennævnte sag, til at skade. Og den har ikke fået for lidt. Kvindekamp, det udbredte had til den hvide mand, der har fået sin vrangside i en selvmorderisk og falsk kærlighed til den brune eller sorte mand. Ud med den hvide mands civiliserede verden – ind med eussr og globalkommunismen.

    Kvinderne får igen først min respekt, når de stiller op til traktortræk i Herning med traktorer, de selv har flikket sammen. I mellemtiden skal vi hvide mænd søge tilbage til tiden, hvor sund fornuft stadig fandtes, hvor kvinderne tav i alle forsamlinger > 1 person, og hvor børn kun kunne ses, men aldrig høres.

    • Børge

      Sorry – jeg så ikke overskriften.

  • Angela

    Utan att förta kraften och det fantastiska arbete som Julia Caesar lagt ned i sin Söndagskrönika eller leda uppmärksamheten till något annat så är det inte detta vi borde diskutera just nu. Men diskuteras skall det ändå för det är viktigt och handlar om detsamma fast på en annan nivå.

    Senaste Ekot inledde med nyheten att Sveriges utrikesminister flyger till Iran nästa måndag som en av de första ledarna i väst. Visserligen skall en sedan tidigare inbokad konferens hållas i Iran men det brukar oftast fungera som en mörkläggningsgardin. Vad är det som händer på högsta nivå?

    Varför dök Iran plötsligt upp vid gangstrarnas toppmöte i Davos? Att det är en rejäl maktkamp med intriger som pågår just nu på central nivå borde varenda journalist rapportera om just nu. Men gör de det ? Neej. Medierna framhåller gärna Syriens krigsområde eller något annat som det farligaste i världen just nu. Jag skulle tro att det är betydligt farligare att börja rota i gangsternästet i Davos. I Thailand sköts idag enligt nyheterna en politiker ur oppositionen till döds när han höll ett tal. Visst skrämmer det? Fru Bildt, utrikesministerns fru, tillika EU-parlamentarikers, replikskifte med Cameron vid Davosmötet känns bara så töntigt. Var finns alla VUXNA ansvarskännande hederliga människor? Hur känns det alla ni som häckar i Davos, politiker, journalister, företagare och annat löst folk att ha förstört livet för så många människor? HUR KÄNNS DET???

    Hade någon ställt sig upp i Davos och sagt det “Hur känns det att ha förstört livet för så många människor?” inför alla gangstrar och mähän så hade jag kanske känt någon respekt för dagens makthavare.

    När jag skriver detta utgår jag ifrån Julia Caesars sista stycke: “Hur känns det att ha förstört två liv?” Sedan gör hon något bra när hon nitar personerna direkt vid sitt ansvar. Hon gör just DET en seriös journalist skall göra. Hon kopplar makten med ansvar! Makthavaren med just SITT ansvar! Hon gör en ansvarsutkrävning. All makt skall vara förbunden med ansvar i ett land som vill kalla sig demokratiskt.

    Hon nitar den offentliga makten vid skampålen – vid ansvarspålen. Jag såg någon i kommentarerna ta upp den oskyldige unge mannen som anklagades för mordet på Anna Lindh. DET berörde mig mycket illa. Fick han ens skadestånd? Nej, säkerligen inte. Jag hörde en VIDRIG intervju i SR där journalisten uttryckligen sa att han var PISS eftersom han tillhörde ett visst parti vilket det nu var. Så avskyvärt! Så gement elakt! Hur känns det du som intervjuade att vara delaktig i att förstöra en ung människas liv? Hur känns det?

    Likadant var det vid mordet på Palme där en ung man “33-åringen” länge anklagades och förföljdes. Hans gamla föräldrar , socialdemokrater, tog mycket illa vid sig. Den unge mannen flydde praktiskt till USA där han senare avled. Vilken upprättelse fick dom? Hur känns det att gång på gång förstöra andra människors liv?

  • elwee

    Svenska domstolar är ett stort skämt.
    Systemet med politiskt tillsatta nämndemän innebär att totalt obildade människor, ofta helt utan livserfarenhet utanför politikens inskränkta värld, sätts att bedöma andra människors gärningar.
    De har inte sällan stora svårigheter med logik och sannolikheter utan sitter där pga sitt, som regel sedan barnsben, politiska engagemang.
    Det är också mycket uppenbart att sedan flera år tillämpas i svenska domstolar en etnisk rabatt på straffen och den rabatten kommer inte pursvenska medborgare tillgodo.

  • monse

    Der er vel ikke bevis for de 2 lægers uskyld. Lige så lidt, som der er bevis for deres skyld. Er det ikke der, sagen står i dag?

    Uden at tage stilling til skyldspørgsmålet, da jeg ikke har forudsætninger til dette, er det klart for enhver, at de 2 læger er retsløse, som sagerne står. Det er de på grund af følgende:

    1) At systemet muliggør en så belastende domspræmis, at denne er en de facto dom uden formelt at være en dom. Tilmed en ”dom” efter forældelsesfristens udløb for den pågældende forbrydelse, som ikke kan prøves, dvs. uden mulighed for appel.
    2) At retten tillægger psykoanalytiske teorier nogen som helst bevisvægt i det hele taget. Det er jo helt analogt til det åndeagtige bevis (spectral evidence), dvs. drømmesyn af ”heksens” genfærd, som spillede en central rolle i hekseprocesserne i Salem og nabobyer, Massachusetts, 1692-1693 http://www.salemwitchmuseum.com/education/index.php

    Dertil kommer, at en morder muligvis går fri.

    Jeg mener at enhver borger, skyldig eller uskyldig, i et retssamfund bør have krav på en klar og utvetydig dom, således at enten kan retfærdigheden ske fyldest, eller livet gå videre.

    Et sådant retssamfund må i sådanne heldigvis sjældne tilfælde, hvor juraen og de tekniske beviser kommer til kort, acceptere, at en morder muligvis går fri. Selvom det kan være en svær en at sluge, når de forhåndenværende mistænkte er hvide, kristne mænd.

    Noget andet er så, at I denne sag har bevisførelsen været så belastet med usaglige hensyn til medierne og de politiske vinde, samt brug af pseudovidenskabelige metoder, at det kan i sig selv have været medvirkende til, at juraen og de tekniske beviser kom til kort. Det bør komme an på en helt ny prøvning af hele sagen fra grunden, hvilket jeg forstår, at de 2 retsløse læger også gerne ser.

  • Hans Und

    Jeg fandt denne gennemgang af spørgsmålet om genfundne erindringer. Efter hurtig skimning og nedslag: Den forekommer nogelunde ædrulig, omend “xx psykologforening”, pr rutine får mig til at afsikre.

    http://www.dp.dk/da/Aktuelt/~/media/Dansk%20Psykolog%20Forening/Filer_ dp/Faelles%20filer/Publikationer/Profession/Genfundne_erindringer._rap port.ashx

    ——–

    Multikulturen anskuet som hekseproces.

    Hvis antager, at multikultur m.v. ikke handler om multikultur, retfærdighed (Vi har plyndret negerne, nu skal de have lov at plyndre Os), fremme af marxisme/socialisme o.s.v., uanset, at vi kan iagtage at disse argumenter bruges, at visse bruger multikulti konceptet til at fremme netop deres kæphest, og istedet ser på det som en hekseproces der er startet et eller andet sted og blot bruger multikulti (og racisme) som medie for at ride videre. Andre rider så med af mange forskellige årsager.

    Vi kan så ikke forvente, at vinde ved at argumentere uanset, hvor meget ret vi har, uanset hvor mange statistikker vi lægger frem, uanset hvilke juridiske vurderinger vi lægger frem, der viser, at projekt multikulti er krimminelt, så vil vi ikke blive hørt for alvor (Omend det mærkbart bevæger sig fremad for tiden).

    Man kunne jo så overveje at få sat en anti-heksejagt heksejagt ind på heksejægerne. Man bør selvfølgeklig starte med at studere tidligere heksjagts perioder og hvad der fik dem til at stoppe. Selv om det var af naturlige grunde, så var der måske mekanismer i spil som man kan manipulere frem.

    • Inden det bliver alt for teoretisk, må vi lige stoppe op og se lidt på hvad det hele egentligt drejer sig om. Multikulturalisme er jo i virkeligheden en ekstrem, som vel efterhånden er skudt ned. Som jeg ser det, havde den aldrig noget med chinatown eller latinoer at gøre, men skulle udelukkende bløde op for problemer med muslimerne. Kunne de ikke tilpasse sig, måtte vi andre prøve at finde en formel. Det kunne vi så ikke og så strandede den ligesom der.

      Derfor tror jeg også vi skal fastholde trykket på netop dette emne og ikke lade os blive kørt af banen af alt muligt teoretisk pjat. DF har stillet et konkret forslag om at begrænse eller stoppe indvandringen af muslimer. Nu er SF så blevet sendt i byen for at tage slagsmålet – fordi S og R ikke vil have beskidte fingre. Det er helt fint, fordi det er dét det handler om. Lad os se hvad der sker når diskussionen bliver helt konkret.

      SF sidder jo hverken med fakta eller løsninger hér og de fleste floskler er efterhånden skrællet væk. Hvad er der så tilbage? Historisk set står muslimerne i et utroligt dårligt lys, når man altså tænder for det, og den nuværende situation stiller dem bestemt ikke i et bedre. Lad nu langt om længe SF og alle de andre forholde sig til det, i stedet for at dreje diskussionen over i alt muligt andet uvæsentligt. Så strander deres racisme/nazisme/fascisme-heksejagt også.

  • Kurtan

    Mycket skrämmande!
    sannorligt är den absoluta majoriteten av det svenska folket totalt okunniga om dessa två justitiemord. Men du Julia har nog väckt upp en hel del med dina krönikor om bl.a dessa två fall…

    Vad som återstår är helt klarT en massiv rättegång mot denna Hanna Olsson och dessa journalister som har förstört dessa människors liv! Allt annat är totalt oacceptabelt om vi skall kunna kalla oss civiliserade i framtiden! Hoppas att det finns någon/några som kan punktera denna varböld som kallas rättsamhälle…
    MVH

  • Hans Und

    Jeg kommer til at tænke på et par ting her.

    Den svenske landsforædder Jan Gullion har intereseret sig intensivt for hekseprocesser og skrevet om dem. Måske han har knækket en eller anden kode, som han nu bruger til, at drive på udviklingen, eller nærmere får andre til at drive på med?

    Den spansk inkvisation. Efter de iberiske folks frihedskamp mod de invasive, koloniserende, imperiale muhammedanere blev ordningen at de muhammedanere og jøder, derkonverterede kunne blive, mens resten skulle rejse hjem. Selvfølgelig var der en masse der snød med falske konverteringer. De blev så anmeldt og ofte tortureret. Desforuden var retsorden uklar.

    Derfor indførte man inkvisation som blot er en særlig juridisk procedure. Det indebar bl.a., at man forlangte matrielle beviser om religiøs status, tortur (bort set fra water boarding, som ikke er tortur) ophørte man med at bruge, men henrettede i mange tilfælde falske konvertiter.

    Det var så i dette tilfælde “myndighederne” der stoppede hekseprocesserne, som man vel kan betegne den tortur og de henrettelser der lå før indførelsen af inkvisationen. Før inkvisationen var der eksempler på naboer der anmeldte på, hvad der formentlig har været hævnbegær overfor en nabo eller tidligere forretnings partner.

  • Ludvig

    Sverige är unikt – även i sitt feministiska manshat. Detta slags hat finns överallt i väst, men ingen annanstans är feminismen så ensidigt präglad av just hatet mot mannen. Följderna är förödande. Som Julia Caesar skriver:

    “Utan feministiskt manshat hade daCosta-målet aldrig blivit det justitiemord det blev”

    Bilden av de hatfyllda kvinnorna utanför domstolen, som Julia beskriver i samband med den 4:e rättegången i det utdragna justitiemordet på de två läkarna, fick mig att tänka på Mona Sahlin, Gudrun Schyman, Åsa Romson ( etc,etc. etc.),som förra sommaren klädde sig i hijab som en solidaritetsyttring med muslimska kvinnor. Dessa politiker har inga problem med att på grund av sitt hat begå intellektuellt självmord.

    Hijaben är symbolen för Islams krav på kvinnans totala underkastelse under mannen – raka motsatsen till det de svenska damerna menar sig stå för.

    Sahlin och kompani blir till fnoskiga fjollor i sin förblindelse och ytterligare exempel bland tusentals på ett land i fritt (för)fall – med den demonstrerande feminismen marscherande i täten.

  • Johan

    Tack Julia för ditt stora engagemang!
    Det du beskriver hade jag inte en aning om, och säkert flera med mig.
    Tänk om detta varit i “den oberoende media” , men det finns naturligtvis inte på kartan.
    För att citera gamla skrifter – det du skriver är saltet i sältan”.
    Än en gång tack.
    Mvh Johan

  • Angela

    Länk till den person som anklagades för mordet på Lindh. http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rtalsm%C3%A5let_i_samband_med_medi erapporteringen_kring_mordet_p%C3%A5_Anna_Lindh

    Vad jag förstår har han inte fått något som helst skadestånd. Det är skandal.

    Sverige är ingen rättsstat. Som några påpekat är detta bara toppen av ett isberg. Rättssystemet skulle vara lika för alla men så är det inte. De flesta saknar resurser att ens kunna driva sin sak. Civilrättsliga processer är uteslutna för de flesta. Kostnaderna skulle bli för stora. Det är bara att svälja oförrätterna och orättfärdigheten och ta de ekonomiska konsekvenserna som det oftast handlar om. Att tro att samhället skulle hjälpa de som verkligen behöver hjälp är en chimär. De flesta vet att det inte handlar om att ha rätt utan att få rätt och det är en helt annan sak.

    Det värsta med rättsförfallet i hela västvärlden är att man nu slitit bort Justitias bindel för ögonen. Det handlar om vem som skall få rätt inte om vad som är rätt. Blandar man in känslor i rättsväsendet är man illa ute. Häxbål, häxprocesser, vilda västern med summariska rättegångar och hängning i närmsta träd trodde väl de flesta aldrig någonsin skulle återkomma i historien. Att det tillhörde en förgången tid. Idag är känslobrott kriminaliserade. Känslor eller tankar kan aldrig bli kriminella Det är bara handlingar. Och de skall bevisas att man utfört eller inte utfört. Det är inte förbjudet att vare sig tänka eller känna. Oavsett vad man tänker eller känner. Det ingår i det mänskliga och är ett överlevnadssystem. En människa har rätt att känna både hat, vrede, raseri, uppgivenhet, förvåning, kärlek eller glädje utan att det är kriminellt. Hatbrott är omöjliga. Endast handlingar är kriminella. Det du bevisligen gjort oavsett VARFÖR du gjort det. När vi blandar in känslor och gör det kriminellt är vi inne på mycket farliga vägar. Ett samhälle som drabbar alla i slutänden. Ett samhälle som är rent förfärligt att leva i.

    Incesthysterin var rent förfärlig och gick som en farsot på 80-talet. Det blev ett mode precis som häxbränningarna. Många blev tagna på sängen och förhöll sig avvaktande. Visste inte vad de skulle tro. När psykologernas kriterier för påstådd incest blev allt märkligare och man förstod att alla skulle kunna anklagas för incest p g a de kriterier som angavs för incest och dömd trots nekande och bevis på häxbål började folk ifrågasätta. Det som många reagerade på var också antalet att så många plötsligt utövade incest. Det förklarades med att det alltid funnits incest men att det inte upptäckts. Mörkertalet var stort osv. De flesta man talade med hade aldrig hört talas om någon som blivit utsatt eller själva blivit det men det som är så lömskt med sådant prat är det vanliga tänkesättet att det är lätt att tro att det gäller “alla andra men inte mig”.

    Många män vågade knappast inte ta i sina barn av rädsla för att bli anklagade. Precis som man nu inte våga tala om vad man tycker om nutidens tabubelagda ämnen – invandring, homosexualitet, islam, judendom, buddism etc.
    Varje tid tycks ha sin paranoja, sina tabun och sina häxbål. I stället för ytterligare röra i globaliseringens anda skulle världen i stället behövt en ny upplysning. I stället för kunskapsförakt, infantilisering, vidskepelse och demoralisering där ytlighet och manipulation blivit en dygd behövs ett rejält lyft för mognad, kunskap, livserfarenhet, vishet, omdöme, sunt förnuft och karaktär.

  • Angela

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/quick-kommissionen-bor-granska-fl er-fall_8949974.svd

    Läs också artikeln om att psykologin borde granskas. Samma tidning och Brännpunkt.

  • HH

    Jag är ju maskulinist eller rättare maskulin. Min hustru är feminin. Och så här ser jag saken ur seglarperspektiv. Texten lånad från en broschyr med en massa segelfartyg runt kring texten:

    “Nu har vi hittat svar på frågan varför man säger “hon” om båtar.

    Måste styras av en man. I ett obevakat ögonblick tar hon makten. Tål ej överbelastning. Kan inte riggas utan en mans hjälp. Byter namn när hon byter ägare. Kostar mer i underhåll än vad ägaren tänkt sig. Kan dra med sig en man i djupet. Måste spacklas och målas innan hon skall ut. Blir med åren gisten, besvärlig och svårhanterlig.”

    Faktiskt undrar jag idag, med åren inombords, om det här inte i själva verket stämmer in på mig – själv. Ursäkta miiiig damerna – men ni har väl humor?

    • Angela

      Jajajamensan! Visst har vi humor! Och inget ont om männen. De är det bästa vi har i den vägen! 🙂

      Kram Angela

  • Andreas G

    Vad som är viktigt här är att terapi (som i psykoterapi, objeltrelationsterapi etc) – är kvasivetenskap. I Sverige finns det inom institutionen som har makt över medborgare en övertro på titlar, legitimationer etc. Ergo rättssystemet. PSYKOTERAPI är ingen vetenskap utan en uppfinning av ofta neurotiska judiska gubbar, och det är skrämmande att sådan teorier ens har någon bäring i en rättssal. I vår samtid där vänstern blivit samhällsideologi, blandas den ena politiska teorin med den andra kvasivetenskapen, och vad vi får är människor med perspektiv som saknar all naturligthet och objektivitet. Respekt för mänsklig naturhistoria med dess realitetet saknas fullständigt hos dessa feminister. Att kvinnor ens kan – i öppen media – få uttrycka manshat, att illusioner, konspirationer och luftflygande maktordningar ska hållas för att vara verklighetsbeskrivningar i media, vittnar om att vi gått för långt i Sverige. Någon måste ta det på sitt ansvar att nermontera denna absurda feminism. Alla vettiga förstår att män och kvinnor är olika, rent biologisk. Om vi är olika är vi också väldigt lika, eftersom vi tillhör arten människa, vilket innebär egoism, självförhärligande, äregirighet under vissa omständigheter. Feminister som Hanna Olsson uppvisar dessa “laster” än mer än de män hon kritiserar. Måste tillstå rent ut att jag avskyr denna människa, finns det en man som överhuvudtaget kan acceptera sådana kvinnor? En man som älskar en sådan, en man som vill gå i koppel, och skämmas för sin manlighet? Tyvärr finns det inte bara en sådan man utan flera. Dessa män bör inte kallas män utan bör kallas hen. De kan liknas vid råttor som högljutt vill ha råttgift.