Men den har virket, kan man roligt sige. Hvad man bla. som dansker bemærker i Sverige, er den halvperverse optagethed af hudfarve samt det ensartede, konforme sprog al debat om indvandring udfolder sig i. Det er klicheernes uendelige vagtparade. Göran Adamson kommer ind på årsagerne til begge dele i Weekendavisens lange interview i dag om hans bog Svensk mångfaldspolitik : en kritik från vänster.
Bogen udkommer i denne uge, men jeg venter mig ikke på forhånd mange svenske anmeldelser. Der er endnu ingen. Han har på forhånd gjort afbigt over den forventede antiracistiske automat-tsunami, nu er det bare at krydse fingrene for hans skæbne og karriere. Her er hvad forlaget skriver i sin introduktion:
Mångfald och multikulturalism är, sägs det, progressiva idéer med tydlig vänsterprägel. Därför ses kritiken som reaktionär och rasistisk. Stämmer detta? För att få svar på denna fråga har mångfaldens roll inom svenska universitet studerats; dels i Mångfald i högskolan, socialdemokratins 260-sidiga rapport från år 2000 som förespråkade att lärosätena bör utgå från multikulturalism, dels i de mångfaldsplaner som lärosätena strax därefter presenterade. Anti-rasismen är mångfaldens paradnummer. Boken vill visa att ryktet är oförtjänt – i själva verket innehåller multikulturalismen en mängd egenskaper som vetter mot rasism som t.ex. mystifieringen av den etniska gruppen och den tunna hinnan mellan etnicitet och nationalism.
Multikulturalister ersätter rasism mot andra kulturer med fascination och nyfikenhet. I båda fallen sätter man minoritetsgruppen på piedestal för avsky eller idealisering och utestänger den från normalt mänskligt liv. Men syftet med boken är inte att enbart beskriva vad som händer inom universitetet, utan vad som händer i samhället. Mångfald och multikulturalismen har idag ett infl ytande i det svenska samhället som överträffar marxismens på tidigt 1970-tal. Problemet försvåras av att mångfaldens progressiva försvarare inte ser att de idéer de slåss för är reaktionära. Svensk mångfaldspolitik : en kritik från vänster
I Weekendavisen interview af af SØREN K. VILLEMOES “Kritik fra venstre” 14.03.2014 (ikke online) med lektor Göran Adamson hedder det blandt andet og noget skarpere:
Ifølge den officielle politik er mangfoldighed en garanti for kvalitet. Men det er ren fiktion, hævder Adamson. I virkeligheden har universiteterne blot gjort sig skyldige i at udbrede det, han anser for at være en racistisk, reaktionær og intellektuel uhæderlig ideologi, der hverken er gennemtænkt eller har noget videnskabeligt grundlag. Det er temaet i hans nye bog, der udkommer i denne uge: Svensk mångfaldspolitik – En kritik från vänster hedder den, og er udgivet af Arx Förlag. Det er et nystartet, venstreorienteret og erklæret antiracistisk forlag, der står bag udgivelsen.Kritikken af multikulturalisme fra venstre side har ikke ligefrem været overeksponeret i den svenske debat. Men det er i disse år ved at ændre sig.
Göran Adamsons bogprojekt startede, da han læste de forskellige mangfoldighedsplaner fra de otte største universiteter i Sverige. Det slog ham, at de alle brugte de samme ord og vendinger. Han fik mistanken, at der måtte ligge noget bag. Det førte ham på sporet af et hidtil overset politisk dokument, der viste sig at være hele baggrunden for de svenske universiteters mangfoldighedspolitik: »Mångfald i högskolan« hed den. Det var en over 200-sider-lang rapport, som det svenske socialdemokrati fik udarbejdet i år 2000.
»Det, jeg fandt i dokumentet, var ekstremt autoritært. For det første taler rapporten konstant om mangfoldighed, men det virker ikke til, at forfatterne har nogen anelse om, hvad det egentlig er -ikke engang på et helt simpelt plan. De definerer det aldrig. Til gengæld skriver de gentagne gange, at mangfoldighed er berigende og skaber kvalitet,« siger han.
I dag bliver undervisere som Adamson opmuntret til at inddrage mangfoldighed og multikultur i deres undervisning. Adamson ser paralleller til marxismens dominans i 1970erne -bare værre:
»Marxisterne havde meget magt på universiteterne i 1970erne, men deres magt var aldrig bureaukratiseret på samme måde. Du havde ingen marxistiske arbejderklasse-konsulenter ansat. Men i dag har du de her mangfoldighedskonsulenter på universiteterne. Det hele er institutionaliseret. Man har skjult de dybe ideologiske elementer i multikulturalismen under et dække af bureaukrati,« siger han. »I 1970erne ville marxister aldrig benægte, at de abonnerede på en ideologi. De forventede aldrig, at alle ville være enige med dem. Men multikulturalister hævder at tale på alles vegne. Se også “Man har skjult de dybe ideologiske elementer i multikulturalismen under et dække af bureaukrati”
Interviewet er meget længere, og enhver interesseret bør købe avisen. Nu må Göran Adamson se, om han går samme medieskæbne i møde som Arnstberg og Sandelin: Tavshed. Ligegyldigt hvad, kan enhver svensk politiker, der tør stikke fingeren i luften, se at uroen breder sig på bagsmækken.
Som massinvandrare i Sverige, jag har bott här sex gångar sedan mitten av sjuttiotalet i förra seklet, sammanlagt minst 25 år, kan jag bara instämma i den totalitära vinklingen inför “mångfalden”. Man kan lugnt säga att gemena svenskan har blivit grundlurat genom politik och media och det etablissemang där borde ha sett faran, har svikit totalt genom medlöperi av ynkrygg-karaktär. Går det att rädda Sverige som nationalstat med respekt för egen tradition? Knappast med tanke på hur båda befolkningen hukar sig, journalister uppträder som propagandister och politiker och då menar jag alla åtta riksdagspartier, inte släppa så mycket som en… Read more »
Betvivlar att jag kan få fatt i Weekendavisen här i Sverige men vill tacka tidningen för denna insats och självklart Steen för att ha informerat oss.
En sak är säker: utan insatserna från danskt håll skulle informationsmörkret i Sverige vara betydligt tätare.
Ditt bibliotek har den förmodligen.
[…] også Göran Adamson i»Svensk mångfaldspolitik er totalitær« og Vold og […]
[…] tidligt ude med et stort interview om Göran Adamsons bog, det var Idus Martii i år: »Svensk mångfaldspolitik er totalitær«. Intellektuelt ledende svenske aviser og tidskrifter har været tavse, som de altid er, når der er […]
[…] omtalte Göran Adamsons bog Svensk Mångfaldspolitik: En kritik från vänster, da den for halvanden måned siden var fyldigt omtalt i Jyllands Posten og Weekendavisen. Jeg mener […]
[…] havde den 14.3 et interview af SØREN K. VILLEMOES “Kritik fra venstre” 14.03.2014 med Adamsson. Indtil videre er hans nye bog ikke det store hit i svensk presse, men der er da […]
Risken med mångfald finns beskriven – om jag minns rätt – i en av Anatole Frances´ noveller där två lärda herrar diskuterar saken sittande på en parkbänk för dagliga samtal. Jag skulle själv inte ha någonting emot mångfald – om det utsöndrade ett mångfald i tänkandet, i åsikter. Så är emellertid inte fallet och under alla de år jag bott i mitt land – med små avbrott i andra europeiska länder – har jag hela tiden stött pannan blodig mot mina landsmäns konsensustänkande. Det är faktiskt någonting som svensken lider av. Mest minns jag det från slutet av 1960-talet och… Read more »
Man kan nog egentligen inte säga – risken med mångfald – , därför att – mångfald, är någonting annat är – multikulturalism – , dvs. där man eftersträvar att – blanda – , en mängd olika kulturer, språk, folk med etniska profiler, samt olika ideal och identiteter. MÅNGALD är i sig själv en – rikedom – . Till skillnad då från en tillvaro där alltfler människor blir alltmer – lika varandra – , och där då med en automatik just MÅNGFALDEN i förlängningen försvinner. En ENFALD innebär att alltfler människor äter alltmer likartad mat, klär sig mer och mer likartat,… Read more »
Ja, der er mærkeligt og dybt sørgeligt, at folk ikke kan se det.
Når vi “vrænger” af ordet “mangfoldighed”, er det jo, fordi det misbruges til at udrydde forskelligheden.
Stilbrud da jeg ikke kan lade vare med at dele min begejstring ud. Vi har ført talt om Jussi Bjørlings vidunderlige stemme, men jeg har i dag svigtet ham ved at falde i begejstring over en anden stemme på 9 år. Lyt til sangen og få den fornemmelse, at alt håb ikke er ude med menneskeheden med den slags oplevelser.
http://www.bt.dk/film-og-tv/video-gaar-verden-rundt-her-faar-9-aarig-pige-haarene-til-at-rejse-sig
Det var dog det mest fantastiske klip, jeg mindes at have hørt. Denne pige slår både Paul Potts og damen fra Skotland.
9 år! Det her er i klasse med Mozart, der vist startede som 4-årig.
Bemærk iøvrigt, at hun i begge klip synger Puccini. Efter min mening højdepunktet af musik.
Europa behøver ingen yderligere berigelse. Vi behøver at værdsætte vores eget.
Ha ja, jeg ved ikke hvor mange gange, jeg har hørt hende i dag, vidunderligt!
@ Steen:
»Svensk mångfaldspolitik er totalitær«
VEM citeras?
Göran Adamson beskriver (helt korrekt) det som sker i Sverige som en “ekstremt autoritær” ideologi vars implementering sker m.h.a. institutionalisering och byråkratisering.
Vågar Adamson tala klarspråk och säga, att det är totalitärt?
Staten og dens for- og efterplaprere sætter ikke de fremmede op på en piedestal. Staten definerer visse grupper som andenrangsmennesker, som på grund af deres fejl og mangler skal have hjælp fra staten til at blive løftet op på niveau med “normen” – og desuden skal have hjælp fra staten til at bekæmpe dem, der særbehandler dem negativt på grund af deres statsautoriserede mindreværd.
For at være diskrimineret i lovens forstand må man af staten være defineret som tilhørende en gruppe af mindreværdige individer. Det er staten der er racisten. Racismeparagraffen og HMF er racelove.
“For det første taler rapporten konstant om mangfoldighed, men det virker ikke til, at forfatterne har nogen anelse om, hvad det egentlig er -ikke engang på et helt simpelt plan. De definerer det aldrig. Til gengæld skriver de gentagne gange, at mangfoldighed er berigende og skaber kvalitet,« siger han.”
‘Modernitet ueber alles’ er den svenske statsreligions motto. ‘Mangfoldighet’ er dens ‘Om mani padme hum’.