24
maj
Seneste opdatering: 24/5-14 kl. 1522
10 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Theodore Dalrymple hos Heritage Foundation, 16 maj 2014. Titlen fører selvfølgelig talen ind på EU-eliten. Som sædvanligt også meget morsomt og dertil en sproglig nydelse. Dalrymple er også inde på sikh’er og kineseres meget lave kriminalitet i England modsat muslimers uforholdsmæssigt høje andel.

Christian Skaug har været i Oslo Tingsret og finder at udlændinge,/indvandrere er 6 gange overrepræsenterede…….men da de “kun” udgør ca. 25 % af befolkningen i Oslo – altså er de underrepræsentert i forholdet 1 : 3 i den samlede befolkning. Deres overkriminalitet er altså 6 x 3 = 18 gange mere kriminelle end gennemsnittet. Mange er røverierne er brutale, voldtægtsstatistikken fra Oslo taler sit eget sprog: 100 % af overfaldsvoldtægterne i Oslo gennem fem år begået af ikke-vestlige indvandrere.  Man kan ikke sige, norske poltikere endnu er draget til ansvar for, hvad de har gjort ved deres næsten sagesløse undersåtter, men det er da mit store håb, at den dag kommer, hvor de gør.

Ran i det nye Norge – noen måneder i Oslo tingrett

Af  Christian Skaug

At innvandrere og norskfødte med innvandrerforeldre fra enkelte land er mange ganger overrepresentert i kriminalsaker, er et empirisk faktum som ble dokumentert av Statistisk sentralbyrå (SSB) i en rapport som ble publisert den 17. juni 2011.

Nå er det slik at de aller færreste tar seg tid til å pløye gjennom denslags tekster. Og for den som skrider til verket med tålmodighet nok til å oppdage de mest informative elementene, blir det klassifiserte og fremlagte materialet svært abstrakt – og derfor hurtig glemt.

Et mer konkret innblikk i hvordan overrepresentasjonen arter seg, kunne man få ved å følge den store ranssaken som gikk for Oslo tingrett i februar, hvor 19 gutter og unge menn stod tiltalt for i alt 26 ran – mange av dem med enda yngre ofre.

Alle store medier var svært nøye med ikke å fortelle om den voldsomme ubalansen mellom det nye og det gamle Norge, men den som hadde satt seg inn i saken kunne opplyse om at 16 av de 19 navnene ikke var vanlige i Norge for en generasjon siden. Da dommen falt den 27. februar, ble 15 funnet skyldige: 14 hadde utenlandske navn og én hadde norsk.

Et spørsmål melder seg: I hvilken grad var denne saken representativ for ranskriminaliteten i hovedstaden? Ikke så rent lite, skal det vise seg.

For å undersøke problemstillingen har Document tatt for seg ca. 2.000 domstolsavgjørelser som er fattet i Oslo tingrett i tiden 1.2.-16.5.2014, altså et tidsrom på tre og en halv måned. Vi har gått igjennom hele grunnlagsmaterialet og klassifisert samtlige forekommende straffesaker etter lovbruddstype. Takket være dette arbeidet kan det gis et statistisk holdbart svar på spørsmålet.
Hvor godt bilde får vi av kriminaliteten ved å se på dommer? Straffeprosessen har som kjent mange faser, fra anmeldelse, og via etterforskning og tiltale til dom. Feilkildene er mange, f.eks. personer som ikke tør å anmelde pga. trusler om at de i så fall vil bli drept – noe enkelte fornærmede også har fortalt om i sakene vi har sett på. Men dommer er kanskje det beste vi har.

Vår undersøkelse har i første omgang tatt for seg ran og grove ran, som er overtredelser av straffelovens paragrafer 267 og 268. Som enhver med kjennskap til straffeprosessen vil vite, er det ikke sjelden flere tiltalepunkter i en sak, men i denne spesifikke undersøkelsen fokuserer vi på ran og ser bort fra øvrige tiltalepunkter, hva enten disse er vold, trusler, frihetsberøvelse, narkotikaforbrytelser, seksualforbrytelser, innbrudd, forulemping av offentlig tjenesteperson eller annet.

Om vi ser bort fra rettssaken som er omtalt innledningsvis, står vi igjen med en liste på 22 personer som er dømt for ran. Og det første som slår en når en kaster et blikk på navnene, er at kun fem av dem var vanlig for noen tiår siden. Og fornavnene deres lyder Jostein, Arne, Dennis, Walther og Karen.

De sytten andre fornavnene er: Khaled, Yassine, Don, Abdali, Keyvan, Yassin, Abdirahman, Abdulkader, Mustafa, Mohamed, Soufiane og Ismail (noen navn forekommer to ganger, andre er fjernet av personvernhensyn).

Regnet sammen med den store saken i februar, er det altså 31 utenlandske og seks norske navn – henholdsvis 84 prosent og 16 prosent, i en by hvor dette fremdeles er langt fra fordelingen mellom de kriminologisk interessante aldersgruppene.

Om vi går litt dypere inn i materien, oppdager vi at det for fire av de dømte er oppgitt at de var asylsøkere eller ikke hadde oppholdsgrunnlag i Norge.

En marokkaner hadde vært femten dager i Norge. En algerier kom sommeren 2013 og var allerede dømt for vinningsforbrytelse og legemsbeskadeligelse. Den samme har anket Utlendingsdirektoratets (UDI) avslag på asylsøknaden til Utlendingsnemnda (UNE). En annen algerier som også hadde søkt asyl, og i den forbindelse oppgitt falsk fødselsdato, var allerede straffedømt i Belgia.

Et gjennomgående trekk er at det gjerne er to personer som dømmes for de samme forholdene. Av og til har fornærmede opplyst at flere medvirket, men etterforskningen resulterer som kjent ikke alltid i bevis som kan forventes å holde i en rettssal.

De som dømmes, er ofte kriminelle gjengangere. En har gjennom årenes løp begått ti ran. Det er gjerne telefoner eller penger som ranes. Bøter ilegges som regel ikke når inntekt eller formue mangler. De yngste ransmennene ilegges helst samfunnsstraff, mens regelen for de myndige er ubetinget fengsel.

Den ledsagende volden under ranene kan være mer eller mindre grov. I noen tilfeller trues eller stikkes det med kniv; i ett tilfelle er en forsvarsløs person blitt sparket i nakke og overkropp, i et annet er det tatt kvelertak. En somalier som ble funnet utilregnelig, hadde slått og sparket et forsvarsløst offer.

Til dem som ser krigshandlinger eller sharia, er det kanskje på sin plass å nevne at en slik hypotese i alle fall ikke finner noen systematisk bekreftelse: Ranere som heter Mohammed, kan godt ha ofre som heter Mohammed, og ranere som heter Ismail kan godt ha vært alkoholpåvirket.

Ikke desto mindre er gjerningsmennene oftest av utenlandsk opprinnelse, og ofrene oftest av norsk – i saken i februar ca. tre fjerdedeler. Alle “vet” om misforholdet, og enhver som har kontakt med politi eller domstoler kjenner til det. Men denne sannheten forties.

Ville det samme skjedd hvis det var motsatt?
Og ville innvandringsdebatten ha vært den samme hvis sikker viten om dette sakskomplekset var allment kjent?

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Bjovulf

    Ja, man glemmer nemlig ofte, at ofrene for forbrydelserne langt fra er tilfældigt udvalgt –
    snarere tværtimod, når man medregner befolkningssammensætningen i de typiske forbryderes
    lokalområder. Man får ofte det indtryk, at de rent faktisk mener, at det da er deres naturlige ret at foretage disse grove handlinger, og derfor har meget svært ved overhovedet at indse bagefter, at de har gjort noget som helst forkert.
    Og så kan man jo så fundere lidt over, hvor denne rablende vanvittige indstilling mon kommer fra – familie, venner, moskéen, kulturen … ?

    Så det er altså langt fra nok med de 18 (!) ganges overrepræsentation, hvis man ønsker at
    forstå, hvor slemme problemerne i virkeligheden er. Der er også et endog meget kraftigt racistisk & kulturelt element at tage med i betragtning, og det er helt klart i den
    stik modsatte retning af, hvad den selvbestaltede “elite”, de selvgode kunstnere og alle
    “eksperterne” ellers konstant hævder i deres såkaldte “forskning”, deres virkelighedsfjerne racismekampagner og deres dybt naive inklusionspropaganda mm.

    Og hertil kommer så, at indvandrernes forbrydelser oftest er langt grovere og meget mere
    voldsomme eller endog dødelige end de indfødte kriminelles.

    Dette er i den grad de vestlige “eliters” forræderi imod deres egne landsmænd, der er tale om
    her, og det begynder vist efterhånden at stå klart for flere og flere – enorme mængder af yderst alvorlige og forudsigelige problemer og en dybtgående ødelæggelse af tilliden, sikkerheden og sammenhængskraften i vore engang så fredelige, sikre og velfungerende samfund; ting som aldrig havde behøvet at forekomme i dette enorme omfang, hvis vi havde haft indsigstfulde, fremsynede og ansvarlige politikere, der først og fremmest havde deres egen befolkningers og samfunds ve og vel på sinde og gad lytte til deres dybe bekymringer – i stedet for som nu en folk dybt naive, uvidende og totalt uansvarlige vatnisser, der har langt mere travlt med at mele deres egen kage internationalt, have alle de “rigtige” og gode meninger og så ellers hoppe med på enhver humanistisk modedille, der giver
    dem lejlighed til at fremvise deres velpudsede glorier for alverden.

    Dommen over dem kommer til at blive meget hård – køen ved håndvasken milelang.

    • at det da er deres naturlige ret at foretage disse grove handlinger

      Det er jo netop det et offer fra Oslo fortæller om sin pakistanske voldtægtsmand

      “Jeg gør det, fordi det er min ret. I mit hjemland kan kvinder ikke modsætte sig det”

      http://www.nrk.no/nett-tv/klipp/739977/

      Det er jo rene ord til feministerne for pengene.

      • En intressant aspekt, ur detta perspektiv, om mannens tillåtelse inom islam att tydligen praktisera en lag om hans rätt, om hans företräde, hans rättighet, osv., att inom äktenskapet initiera sexuellt samliv, och detta även om hustrun inte är så särskilt intresserad av den saken, eller kanske totalt ointresserad av det, och att mannen då ändå, tydligen enligt islam, har rätt att mer eller mindre tvinga hustrun till sexuell samvaro, som då i västerländska ögon oftast ses som våldtäkt, så finns ändå en intressant aspekt, i verkligheten, som handlar om att kvinnor oftast helt enkelt inte är lika intresserade av eller fokuserade på, för sin egen trivsel, just det sexuella livet, i jämförelse med mäns generellt betydligt större intresse av detsamma, för just sin trivsel i tillvaron. Och kvinnor är särkilt ofta inte så särskilt intresserade av det sexuella samlivet med maken, efter att de har fött barn.

        En intressant målning av Picasso visar tydligt hur kvinnan på bilden sträcker ned mot sitt barn, medan mannen är totalt fokuserad på kvinnan… Jag tror den heter: Madonnan och barnet…

        En verklighet kring detta fenomen är att om alla kvinnor skulle försöka avtvingas att vara lika fokuserade på det sexuella livet, samt försöka ge den aspekten av äktenskapet och familjelivet lika stor betydelse, lika stor vikt, lika stort fokus, lika stort värde för själva familjelivets värde, inklusive barnens, och för kvinnornas generella syn på vad som ger välbefinnande, glädje, mening och harmoni i deras tillvaro, som för männen, vad gäller denna del av det äktenskapliga samlevandet, så skulle det nästan också vara som att försöka göra våld mot många kvinnor?…

        Detta därför att skillnader mellan män och kvinnors fokus på och kring just det sexuella som det viktigaste, det mest värdefulla, den mest betydelsefulla källan till glädje, harmoni, mening och välbefinnande i tillvaron, och i familjelivet, skiljer sig generellt sett åt….

        För män i allmänhet är helt enkelt det sexuella livet betydligt mer betydelsefullt, värdefullt, meningsfullt och viktigt, för just välbefinnande, välmående och trivsel i tillvaron, än för kvinnors, och mödrars, välbefinnande, harmoni, mening och trivsel….

        För äktenskapens möjligheter till sammanhållning och balans, så behöver kanske en viss hänsyn till dessa generella olikheter mellan män och kvinnor visas en viss hänsyn, för själva familjens bästa….

        Om kvinnors liv måste förändras och försöka översexualiseras till att vilja, på liknande sätt som männen, vara fokuserade på endast sex som viktigaste källa, grund,mening, betydelse och grund till glädje, harmoni, mening och värde inom familjelivet, så gör man nog en viss felbedömning?

        Man vill då kanske försöka förvandla kvinnor till att mer likna män? Eller försöka få kvinnor till att mer vilja efterlikna män, just på detta området?…

        Detta som de flesta kvinnor egentligen nog inte själva trivs så särskilt väl med…..

        Att alltså tvingas avsäga sig, förtrycka eller förneka sin egen kvinnlighet?

        Och kanske särskilt då sin moderlighet….

      • Bjovulf

        Ja, den der vanvittige macho-indstilling har man vist i sin iver for konstant at lægge sig på maven for “kulturberigerne” og deres vanvittige krav så lige glemt at fortælle dem, at de ikke kan bruge til noget som helst i vore lande.

        Man også ofte hørt og set asylsøgere fra visse afrikanske lande udtrykke den samme indstilling.

        Ufatteligt, at man åbenbart absolut intet gør for at bringe dem ud af denne uhyggelige vildfarelse, og begynder at stille en række seriøse krav og sætte meget skarpe grænser for deres opførsel – meget gerne med en bindende kontrakt, hvor de på tro og love erklærer sig villige til overholde vore love og respektere vore normer og er indforstået med, at en overtrædelse af betingelserne betyder øjeblikkelig hjemsendelse.

        Mon så ikke vi fik et helt andet billede og en helt anden attitude at se i en vis fart?

      • Bjovulf

        Ja, den uhyggelige udtalelse burde sgu da kunne få selv den mest lallenaive multi-kulti-fanatiker på den yderste venstrefløj eller blandt de selvgode radigale verdensfrelsere til
        for alvor at få kolde fødder og begynde at tænke selv – for én gangs skyld 😉

        Her er det direkte link (nu) – fra 1:36 :
        ( NB Der er en hastighedstest først – bare klik på den for at komme videre )

        http://www.nrk.no/nett-tv/indeks/265324/

  • Komplettering/Korrigering:

    Fel av mig. Det var inte Picasso som var målaren. Det var Leonardo da Vinci.

    http://www.allposters.se/-sp/The-Virgin-and-Child-with-St-Anne-posters _i375646_.htm

    • Elle också är det faktiskt fel bild. Det är en annan bild jag tänker på. Där alltså en make (man) tittar på sin fru, medan barnet leker nedanför, och där modern då sträcker sig nedåt mot barnet, medan maken är fokuserad på kvinnan.

      Usch, det irriterar mig att jag inte kan hitta den tavlan på internet. Hade precis för mig att det faktiskt ändå var Picasso som har målat den – , under sin – blå period – , som den visst kallades, men kan inte hitta den.

      • Bjovulf
        • Tack till Bjovulf för länk till en mycket fin bild.

          Den bilden, (som jag då tror är Picassos, fast det kanske kan vara någon annan konstnär), består av just tre personer, make, hustru och barn, och förhåller sig just inför varandra som jag beskrev tidigare.

          Men denna bild var också mycket fin, så tack igen.

        • Bjovulf

          Ok, jeg kunne godt se , at det inte var ‘just precis’,
          det du beskrev 😀 – men kanske er den annan tavlan
          inspirerat av denna? Något av det verkar ju stemmma.