11
jul
Seneste opdatering: 11/7-14 kl. 2107
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Nogle magthavere der tror, de kan styre det her i længden? Jo, bla. engelske og svenske politikere, men man ser hvilke metoder, de skal gribe til i fremtiden. Held og lykke!

Et enkelt politisk mord, på f.eks. Anjem Choudhary, og de engelske hær skal sættes ind for at belære de politikere, der ikke vil høre på advarsler, hvor tæt de har placeret deres land på kanten af en afgrund. Altsammen fuldstændigt unødvendigt og i Danmark forudset for årtier siden.

Når man hører den svenske debat, gør dens overvejende ubehjælpelighed indtryk på en. I Danmark har debatten lykkeligvis været højnet af ubange akademikere i mange år. Hvor meget det så vil bidrage til at afværge en katastrofe, er svært at afgøre endnu. Når man hører flertallet af danske politikere, synker hjertet  brystet på én.

Programmet forsøger at berolige med “nogle få ekstremister,” men det har aldrig være det store, tavse flertal, der flyttede historiens gang: Why the Peaceful Majority is Irrelevant, og det bliver det heller ikke denne gang. En blind tro på fornuften, kan jeg ikke anbefale, der er andet der styrer et  samfunds gang, følelser, tilfælde og politikere, der er tonedøve overfor, hvad der bevæger sig i folket.

Känslomässigt stor förlust om någon tar cykeln

Det er Sveriges Radios severing af halvårsstatistikken fra BRÅ. Der blev anmeldt 693 000 forbrydelser, altså én pr. hver 13.5 svensker – på et halvt år.  Det er en for hver sjette svensker på et år. Tror Fanden de litterære snyltere har kastet sig over genren “Den svenske krimi.”

Der er mange forbrydelser, der går en følelsesmæssigt mere på end et cykeltyveri. F.eks, at “Brott mot person”, som er øget med 2 procent, eller at seksualforbrydelser er øget med fire procent til 8.840, eller at voldtægt er øget med 9 procent til ufattelige 2.950 anmeldte voldtægter. Man kan lave en krydstjekning mellem SR’s traumatiske, svenske cykeltyverier, og så den virkelighed, som de færreste svenskere ser,  fordi den kunne indgive dem forkerte tanker. Anmälda brott Preliminär statistik för första halvåret 2014

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Varmt Konservativ (kr) / Stay Ahead

    Why the peaceful majority is irrelevant:

    “History lessons are often incredibly simple and blunt; yet, for all our powers of reason, we often miss the most basic and uncomplicated of points. Peace-loving Muslims have been made irrelevant by the fanatics. Peace-loving Muslims have been made irrelevant by their silence. Peace-loving Muslims will become our enemy if they don’t speak up, because, like my friend from Germany, they will awaken one day and find that the fanatics own them, and the end of their world will have begun.”

    Vad som är verkligt skrämmande är hur cyniskt den tysta majoriteten har utnyttjats som levande sköldar av fanatikerna. Ja, även av icke-muslimska fanatiker som äger oss själva och som har övertygat oss om att vi “inte kan dra alla över en kam”.

    Efter att ha sett vad som har skett i Syrien och Libyen, så inser man vad som kommer att ske också i Libanon, Nigeria, Kenya och många fler länder: Det skenbara lugnet råder bara så länge fanatikerna har bestämt att det ska få råda – så länge som det passar dem. Idag går majoriteten till jobbet och det är vardag i Libanon. Imorgon kan fanatikerna bestämma sig för att trycka på knappen, och då brakar landet fullständigt samman igen på några få veckor. Lugnet råder till dess att fanatikerna har byggt upp en kritisk massa, en allmänt höjd konfliktnivå, och samlat vapen, anhängare och andra resurser.

    Den kritiska massan nåddes aldrig i östra Ukraina. Fanatikerna har aldrig lidit brist på vapen, men de saknade uppenbarligen stöd bland civilbefolkningen. Ukraina är ett gott exempel på hur de goda krafterna kan segra, om inte de onda får hållas ostörda för länge. Jag är övertygad om att övriga Europa kan räddas på samma sätt. Tyvärr kan det nog inte heller denna gång ske utan USAs hjälp, men det kanske inte måste gå lika långt den här gången om bara den tysta majoriteten kan förmås att förstå vad det egentligen är som håller på att ske. Då blir den inte längre irrelevant.

    • Ja, det er et mønster, der gentager sig hele tiden. Lige i disse dage ser vi de religiøse fascister Hamas har angrebet Israel for 3 gang på kun 6 år. Det ser jo ikke rationelt ud, at en bande primitive gangstere angriber en af verdens mest moderne og effektive hære hele tiden, men der er et kynisk rationale bagved.

      De er et mindretal i Gaza, og mange Gazaboer ville ønske dem ad Helvede til, men de er brutale og beregnende, så de vil snylte videre på civilbefolkningen.

      Gaza er grundlæggende et kalifat på det naive Vestens bistansdhjælp, der opretholder deres evne til at føre krig, og også giver dem en i arabisk sammenhæng ret høj levestandard: God gennemsnitlevealder, højt BNP, ringe alafebetisme, gode tænder osv. (Palestine problem hopeless, but not serious
      By Spengler
      )

      Hamas har brug for civile ofre, og Israel har måttter levere dem ganske få, utroligt få når man tænker på, de har smidt over 500 bomber i et af verdens tætttes befolkede områder. Man er iøvrigtdøde af Hamas egne våben ved sekundæreksplosionerne, når Hamas’ raketter eksploderer.

      Civile Gazaboer har under fare for deres liv sagt, at de selvfølgelig meget heller vil leve under israelsk besættelse, end under Hamas terrorstyre, som de desværre kom til at vælge ved en valghandling, der aldrig gentager sig.

      At høre på mange vestlige kommentatorer og FN over dette, er lige så interessant som at høre en metronome spille. Alle de samme klicheer kommer frem hver gang. Stakkels Israel, og desværre om nogle årtier: Stakkels Europa.


      Hvorfor ville Hamas ha krig?

      Roger Boyes har forklaringen på hvorfor Hamas kunne finne på å gå til krig mot Israel nok en gang. Bevegelsen er bankerott. Den trenger en krig for å kunne mobilisere økonomiske sponsorer i Gulfen.

      Boyes tror ikke Hamas hadde satt i gang uten forsikringer fra Iran om at våpenlagrene vil bli fylt opp igjen.

      It is broke and divided, but Hamas is gambling that a limited war with Israel will enhance its fortunes. The group is acting out of weakness, having lost most of its bankrollers. Egypt’s crackdown on the Muslim Brotherhood, the group’s political cousins, and its restrictions on the use of the smuggling tunnels from Gaza — the economic lifeblood of the strip and its 1.7 million people — has driven the group into bankruptcy. President Assad of Syria no longer picks up its bills; the group’s HQ in Damascus has long since been dismantled.

      Even Qatar is thinking twice about its subsidies. To reinvigorate Arab support, Hamas needs to become a fighter and victim again. It is a reckless logic, but the inevitable bloodshed could significantly shift the terms of the strategic conflict throughout the region and propel it into a period of chaotic warfare that spreads across several borders.

      Følg iøvrigt detaljerne på en let måde her

      https://twitter.com/IDFSpokesperson

      http://www.thetimes.co.uk/ tto/news/world/middleeast/arti cle4143425.ece

      • Skåning

        Jag delar tyvärr inte din optimism när det gäller Gaza. 75% röstade på Hamas i det första och enda val som hölls. Jag betvivlar starkt att 75% skulle rösta emot dem om de fick chansen. Det hade inte hänt i Egypten heller och därför fick militären ta makten. Jag pratar med de absolut mest sekulära muslimer som finns i Sverige, men när det kommer till den här frågan så är det lojalitet mot Hamas som gäller. Befolkningen i den här överbefolkade lilla markbiten är tyvärr hjärntvättade religiösa idioter till största delen. Och även muslimer världen runt är så fixerade vid det grundläggande faktum att otrogna har tagit en del mark som en gång var muslimsk att någon fred aldrig kommer i sikte, och all logik kastas ut ur fönstret. Det sitter så jäkla djupt rotat.

        Något motsvarande finns kanske bland ultraortodoxa judar, men de vill bara ha sin lilla plätt i Mellanöstern, inte resten. Min gissning är att den här konflikten kommer att pågå i ytterligare 100 år om inte Europa förvandlas till ett kalifat och aktivt börjar stötta Hamas/Fatah militärt, eller biståndet avslutas, Europa genomgår en slags kontrarevolution och folk i Gaza och Västbanken lär sig the hard way.

        • Min gissning är att den här konflikten kommer att pågå i ytterligare 100 år om inte Europa förvandlas till ett kalifat och aktivt börjar stötta Hamas/Fatah militärt, eller biståndet avslutas, Europa genomgår en slags kontrarevolution och folk i Gaza och Västbanken lär sig the hard way.

          Det tror jeg også. Jeg har absolut nul illusioner, og det er pinefuldt at høre på dem, der er født i går og begynder med Adam og Eva én gang til. Livet er for kort.

          Jeg kan derfor, efter at have set på det et helt liv, ikke hidse mig så meget op som medierne og “mellemøsteksperterne”. Det er deja vu,vu,vu,vu og jeg vil heller ikke bruge blogplads på det, og iøvrigt hader navnlig nordeuropæere, der ikke kan løses. Vi hader uløselige problemer så meget, at vi opfandt ordet “Endlösung”

          Det er kun at vende ryggen til dem. I Islam er krig noget af selv livsformen. Hos os ser vi krig som et onde, der KAN løse problemer.

          Eftersom jeg har jødiske venner, jeg jeg dog observant på, om trusler mod dem bliver være for hver Hamas krig vi ser.

        • Skåning

          Det är inte illa ment, Steen, men du tycks ha en väldigt personlig relation med just judar, och blir ofta besviken. Jag känner en del judar ytligt, men har aldrig reagerat över deras existens direkt. För mig är de västerlänningar som alla andra. Och jag delar Gellers uppfattning om att “in any conflict between the barbarian and the civilized man, choose civilization”. Därför är jag absolut mest pro-Israel. Men jag kan heller inte komma ifrån att rent för många synliga judar lider av en osund fixering av nazismens förbrytelser. Det må vara förståeligt, men samtidigt inget man i alla lägen ska spela med i.

          Utan att tidigare ha funderat speciellt mycket på det så kan jag nu konstatera att judar i Sverige eller Danmark faller inom tre kategorier.

          1. Dror Feiler-typen. Vänsterextrema globalister som hatar Israel och anser att mångkultur borde gälla där som här. De är i alla fall konsekventa.
          2. Tänkande judar med självbevarelsedrift som Ekerotharna. Stöttar Israel, men vill se en liknande politik här, där vi faktiskt också har rätt till våra hemländer. Koscher-slakt och annat ovidkommande kan offras.
          3. Folkpartister, och detta är den största gruppen, som predikar globalism och mångkultur här, men försvarar Israel som den judiska staten. Dessa har jag svårast för. Exempelvis Helle Klein.

          Jag vet inte om du minns det, men jag tror du publicerade en israelisk dokumentär där en arabisktalande judisk-israelisk man reste runt i Malmö och fick en massa mycket talande klarspråk från stadens muslimer. Men det jag minns bäst var en judisk kvinna i Malmö som hade gömt en spänstig algerisk man i 30-årsåldern utan flyktingskäl i sitt hem. Men när den israeliske reportern konfronterade henne med hennes åsikter om Israel, så blev algeriern helt svart i blicken, såg ut som om han skulle mörda henne, och påpekade att han inte hade en aaaaning om att hon hyste dessa åsikter.

          Därför har jag svårt att definiera mina åsikter om Västerlandets undergång i hur mycket man viftar med en israelisk flagga. Geert Wilders älskar Israel, men Netanyahu (som jag iofs anser vara rättfärdigt hårdför) besvarar inte kärleken och försvarar inte Geert Wilders, trots att det hade varit i hans lands bästa intresse, men eventuell samhörighet med Front National som kanske, kanske har varit liiite antisemtiter för 20 år sedan räcker för att de egna intressena går först.

          Och du har rätt i att judar är kanariefåglarna i Europa, men de har i alla fall någonstans att ta vägen. Vart skall jag och mina barn och barnbarn ta vägen? Var finns ett hemland för oss nordbor (eller blandbarn med nordisk identitet)? Kanske Danmark i 50 år till, men det är tveksamt.

          Och jag vidhåller att fixeringen vid nazisternas grymheter är osund. Vi vet alla vad som hände. Vi har blivit matade med detta från bebisålder till nu, och det finns inga fler stenar att vända, snarare överdrifter att ta itu med (t ex var homosexuella inte mer utsatta av nazisterna än kommunisterna). Och dagens Ukraina-konflikt förstår sig ingen på för att de inte vet att Sovjet, under den mordiske georgiern Stalin, svälte ihjäl mellan fyra och tio millioner etniska ukrainare, som sedan ersattes av etniska ryssar.

          Jag vet att du tycker de här frågorna är obehagliga, men du vet också att jag inte är någon traditionell svensk antisemit. Jag vägrar bara att definiera mitt ställningstagande som en slags fråga om Israel.

        • Bra skrivet av skåning.

          Det ä r komplicerade konflikter . Det går inte att komma från. Ibland verkar det som om hela världen skall, bör och måste, dras in i ett slags väljande av sida, ett slags ställningstaganden som endast, till syvende och sist, skall handla om att vara för eller emot den ena eller den andra parten i ett slags maktkamp, eller ett slags ställningskrig, mellan just islam och judendom. Eller kanske mellan islamism eller sionism.
          Man kan ibland fråga sig varför alla jordens befolkningar måste tvingas till att välja mellan dessa två, – antingen är ni med oss, eller med dem – ….

          Om alla folk och befolkningar som varken är judar eller muslimer säger, men, – vi vill vara för oss – , så blir de med en automatisk automatik beskrivna som antingen varande – islamofober – , eller, alternativt, beskrivna som varande , – antisemiter – .

          Detta är i sig någonting märkligt, då både judendom och islam, eller både islamism och sionism, i sig självklar är klart och tydligt för just – sig själva – när det kommer till olika förslag på lösningar på konflikter och problem.

          De båda olika gruppernas försök till lösningar utgår oftast, kanske alltid, från vad som gagnar just – dem själva – .

          Men, dessa grupperingar, som alltså verkar vara varandras fiender och vilja bestrida och strida mot varandra, vill inte erkänna andra befolkningar och folkgrupperingar att också kunna vilja ta ställning för lösningar av olika problem, som också kanske gagnar dem själva.
          Nej.
          Då blir dessa eventuella folkgrupperingar och folk automatiskt av både sionism och islamism, av både judendom och islam, beskrivna som automatiskt varande både – främlingsfientliga, rasister, nazister, fascister, islamofober, antisemiter, antiromer, homofober et cetera.

          Detta är ändå märkligt på något sätt.

          Det är som om världen endast skall bestå av antingen judendom och sionism, eller av islam och islamism, och däremellan – ingen – , – inga – , och ingenting…..
          Det går inte att komma ifrån att man kan se en antydan till en viss utarmning av människosläktets mångfaldighet genom denna form av, mer eller mindre, utpressningssituation….

          Tråkigt nog.

        • Förlåt, Skåning, med stort S, skulle det vara förstås, eftersom det är en signatur, (vilket inte sörmlänning, smålänning, östgöte eller norrlänning, hallänning, södermanlänning, skåning eller upplänning osv., osv., annars i allmänhet är, och därför inte skrivs med stor bokstav.)