30
aug
Seneste opdatering: 31/8-14 kl. 1346
17 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Geert Wilders er til en stor konference i København den 2 november sammen med Daniel Pipes, Robert Redeker, Kurt Westergaard og Lars Vilks. Theo van Gogh – 10 år efter.

“Islamic state has nothing to do with islam?” Ikke det?

Hvorfor siger Cameron, Obama og mange andre vestlige ledere det, når enhver kan se noget andet med det blotte øje – uden at slå op i koranen?

Beheading people: “When you meet the unbelievers, strike the necks…” (Qur’an 47:4).

Subjugating women and girls: “Men have authority over women because Allah has made the one superior to the other, and because they spend their wealth to maintain them. Good women are obedient. They guard their unseen parts because Allah has guarded them. As for those from whom you fear disobedience, admonish them and send them to beds apart and beat them” (Qur’an 4:34).

Killing Muslims: “They wish that you reject Faith, as they have rejected (Faith), and thus that you all become equal (like one another). So take not Auliya’ (protectors or friends) from them, till they emigrate in the Way of Allah (to Muhammad SAW). But if they turn back (from Islam), take (hold) of them and kill them wherever you find them, and take neither Auliya’ (protectors or friends) nor helpers from them” (Qur’an 4:89).

Killing Christians: “Fight those who believe not in God nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by God and His Apostle, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission, and feel themselves subdued” (Qur’an 9:29).

Even if the Islamic State is misinterpreting or misunderstanding these verses, it is doing so in a way that accords with their obvious literal meaning. Yet this denial from Western leaders is nothing new. Obama, for his part, excuses and apologizes for Islam every time a jihadist atrocity affects the U.S. in some way. Of course, most would wave away his denial as a political necessity, and ask why it matters anyway — why does it make any difference whether or not what the Islamic State is doing is in accord with Islamic texts and teachings? Among other reasons, because it will help determine how much support the new caliphate will ultimately get from Muslims worldwide, and will serve as an indicator of how much we can expect to see the actions of the Islamic State replicated by other Muslims elsewhere.

The blizzard of articles and statements from Muslims and non-Muslims, including the leaders of the principal nations of the Western world, assuring us that what the Islamic State is doing has nothing whatsoever to do with Islam are designed to reassure non-Muslims in the West that they need not have any concerns about massive rates of Muslim immigration and the Muslims already living among them:

“Not to worry, folks, your friend Ahmad down at the office will never start acting like those nuts in the Islamic State.”

One problem with this is that it prevents authorities from calling upon Muslim communities to teach against the doctrines that the Islamic State acts upon, and to work for genuine reform. And so the door remains open to the possibility that the actions of the Islamic State could be repeated in Western countries. Barack Obama and David Cameron would do far better to confront the Islamic State’s Islamic justifications for its actions and call on Muslims in the U.S., the U.K. and elsewhere to teach against these understandings of Islam that they ostensibly reject.

But they never do that, and apparently have no interest in doing it. Instead, they foster complacency among the people of the U.S. and Britain. For doing so, they may never pay a price, but their people will almost certainly have to pay, and pay dearly. Frontpage Magazine, Spencer. – læs også indledningen af artiklen, der citerer Cameron og Obama.

*******************

Da jeg stod på Charlotenborg for nogle uger siden og hørte Anjem Choudhary messe, sagde en moden herre ved siden af mig: “Han er vel nok ekstremist.” “Nej,” sagde han, “han er fundamentalist. Ud af hans mund vælter den rene koran. Det er hans profet, du hører.” Det samme er tilfældet med ISIS, de har alt at gøre med islam.

Vestlige ledere vrøvler  altså for at berolige os og dysse os ned. Cameron sagde igår, at terrortruslen fra ISIS kan vare i tyve år. Hvis – som nogle bemærker – det 21. århundrede bliver  en lang civillistationskonflikt med islam, hvis begyndelse man passende kan sætte til 9.11.2001,  giver vi vores efterkommere de værst tænkelige kort på hånden. Ikke bare forstår de ikke, hvorfor de bekriges, de medvirker selv af uvidenhed til at plante en millionstor femtekolonne, der på forhånd vil gøre deres overlevelseskamp meget svær hvis ikke umulig. Europæiske politikere har lagt en krig til rette, nu den nærmer sig, får de kolde fødder.

Selv de politikere, der er blevet klar over hvilken brøler de har begået ved at påtvinge os islam mod vores vilje, er ikke meget for at spytte klart ud. De vil grave os endnu dybere ned i hængedyndet, hvor de burde stoppe og gøre rent bord nu mens tid er: Ikke flere muslimer ind, en hel del ud, ingen stormoskeer og ingen statsstøtte til islam overhovedet. Vi burde  behandle islam som Japan og Singapore. Vi er i et ‘window of opoortunity’, som vil lukke sig, og som det ser ud: Hen over vores børn.

Det er hovedløst at bombe islamister i Mellemøsten, samtidigt med millioner får europæiske pas. Den nuværende situation omkring syrinejihadisterne udstiller mere end visse muslimers barbari og krigsliderlighed vores politikeres idioti: Først gør vi dem til vores landsmænd, så forsvarer vi os imod dem. Det er denne dumhed de vil camouflere med deres alternative koranfortolkning.

I København åbner tonedøve københavnske politikere netop en ny stormoské i København. Snart har vi tre. Vores egne børn vil forbande os. I Sverige vejer ISIS flag. I det scenarie, der er tegnet, er ingen mere på spanden end de unge svenskere, der arver Sverige. Ingen forældre kunne ved deres apati og fejghed have handikappet deres børns liv mere end svenske. De er dog ikke  fejgere end deres ledere. De er ikke ude på at beskytte islam eller muslimer i Europa, der aldrig ville støtte ISIS. De er ude på at redde deres egen røv fra ballade så længe som muligt.

I Norge er den militære efterretningstjenste nervøs: Nå forteller E-sjefen om nordmennene i verdens farligste terrorgruppe.

Konge: Vesten er jihadisternes næste mål

Saudi-Arabiens konge advarer Vesten: Hvis Islamisk Stat ikke stoppes, vil de snart angribe.Islamisk Stat (IS) må ikke ignoreres. Den jihadistiske gruppe skal stoppes, understreger Saudi-Arabiens konge Abdullah.

“Hvis vi ignorerer dem, er jeg overbevist om, at de vil nå Europa om en måned og Amerika den efterfølgende måned,” siger kong Abdullah ifølge nyhedsbureauet AFP til medierne Asharq al-Awsat og Al-Arabiya.”Terrorisme kender ingen grænser, og dens fare kan ramme adskillige lande uden for Mellemøsten. I har set, hvordan jihadisterne halshugger folk og tvinger børn til at vise de afhuggede hoveder i gaderne,” siger han.Kong Abdullah gør også sit budskab til verdens ledere klart: “Bekæmp terrorisme med magt, fornuft og hurtigt.” JP. – Saudi king warns of terrorist threat to Europe, US.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Machiavelli

    Jeg er for deprimeret til at sige noget.

  • “De er ude på at redde deres egen røv fra ballade så længe som mulig.”

    Og jo mere de redder røven, jo tættere kommer den på ilden. Et underligt og meget besværligt paradoks vores globalist-eliter har bragt sig selv i.

    Alle med øjne i hovedet kan se, at de kun udskyder det uundgåelige.

    Ingen kan styre islam, der er som en dobbeltbladet og skaftløs klinge i hænderne. Alle skærer sig til blods på den. Også muslimerne, der allerede er ved at drukne i det blodbad den islamiske revival har udløst i Dar al islam.

    Islam er i modstrid med grundloven og er dermed en forbudt ideologi, så lad os nu tage konsekvensen af dette faktum!

  • dunk

    Muslimer kan ikke enes indbyrdes ,kan ikke enes med andre ,kort sagt kan ikke enes, de kan ikke bruges.

  • Morten – – –

    “Vores egne børn vil forbande os.”

    Ja. Men ikke af de grunde, vi helst ville forbandes. Vi er de sidste, der husker Danmark Før. Og vi kan ikke overlevere vores viden. Den fortælling, vore børn mødes med i skolen, bliver den fremherskende.

    Vore børn vil forbande os, ja. Det gør de allerede under lærernes forsæde. Som en homogen, racistisk kultur, der ikke udviste “respekt”.

    – – –

    • Multikulturalismen er færdig!

      Den venter alene på, at den stat er hængt op på løber tør for penge og dermed legitimitet. Og her tænker jeg på EU, multikulturalismens imperium.

      Den var altid umulig. At mageliten stadig lader som om intet er hændt, bør ikke narre sådan et kvikt hoved som dig.

      • Morten – – –

        Jeg håber, du har ret. Men den synes stadig at være sexet blandt mange unge – især studerende og kvinder i fertil alder. Og de har enorm magt. Mere magt, kanhænde, end den erkendelse, der trods alt langsomt breder sig? – Breder sig hertillands i første omgang.

        Men der findes vel udveje. Skabelsen af et alternativ til multikulti, f. eks.

        – – –

        • Penge. Penge. Penge. Og sikkerhed.

          Det bliver stadig dyrere og stadig farligere at drive multikulturen. Den er en total fiasko.

          Den er færdig!

    • Man kan godt sige, at vores børn er uvidende om den verden vi voksede op i. Men det var vi vist også selv. Mange af os vågnede jo først op, da vi ved selvsyn kunne konstaterer konsekvenserne af den muslimske indvandring. Og en del af os er endda stadig ikke vågnet helt op.
      Til gengæld kan den unge generation let skaffe sig viden om det, islam som blev forholdt os andre. Se bare på Generation Identitaire i Frankrig. De har sgu lugtet lunten. Sådan tror jeg mange unge mennesker tænker i dag.
      Jeg mener også at have set målinger, der gør de højreorienterede partier størst blandt skoleelever i flere lande.
      Så det er, langt hen ad vejen, stadig vore tids politikere, der står i vejen for løsningerne.

  • Angela

    Javisst så är det, Prudentius. Man har monterat ner nationalstaterna, dvs satt gränserna för det “imperium” som Barosso råkade försäga sig med och skapade rabalder för några år sedan. De har avvecklat politiken och domstolarna styr inte politikerna.

    Storfinansen initierar lagar och förordningar via lobbying och i olika grupper Runda bordet är en viktig grupp, Bilderbergsmöterna där man samordnar agendan för hela västvärlden. Multikulturalismen är nyord för “söndra och härska” för att kunna hålla ihop ett imperium och angreppen på nationalstaternas historia, kultur, språk, identiteter är till för att riva ner nationalstaterna och skapa en ny människa. Därför behövs invandringen för att splittra och ställa grupp mot grupp. På så sätt kan man genom att söndra och härska hålla folk i schack, man skrämmer folk och försätter dem i misär och vanmakt.

    Alla idrottsgalor, sportevenemang med olika cuper är för att ena och likaså melodifestivalen m m. Agendan rullar på som tåget som man för ovanlighetens skull i ett valprogram i SR sa om SD. SD går som tåget och skrämmer makteliten. De hade inte räknat med att få folket mot sig vare sig i Sverige eller övriga EU och västvärlden. De hade inte heller räknat med att tappa kontrollen över muslimerna (ISIS) De trodde att de arabiska ledarna med imamernas hjälp skulle hålla muslimerna på mattan. Så de däruppe den västerländska makteliten samarbetar för att uppnå sin agenda – att bli ännu rikare och mäktigare. Samtidigt som de alla tror att de lurar varandra och att just dem skall stå där som slutsegrare över jorden. Vi alla människor som inte är megamiljardärer används bara som brickor i deras maktspel.

    • Godt skrevet! Jeg er meget enig. De vestlige magteliter har grundlæggende opsagt samfundskontrakten med de indfødte befolkninger og har dertil troet at de kunne spille global fandango med fanatiske kaos-kræfter.

      Nu klapper fælden. Pengene er ved at slippe op til deres vilde eventyr og islam lader sig sørme ikke lænke af en samling dekadente rødvinsdrankere med kronisk storhedsvanvid.

      Virkeligheden banker stadig hårdere på døren!

    • Robin Shadowes

      Såg den senaste Captain America-filmen på Dreamfilm tidigare inatt. Intressant hur en del av agendan sipprar ut via Hollywood. Filmens skurk Alexander Pierce (Robert Reford) är en av ledarna för den onda organisationen HYDRA. Han talar faktiskt om en ny världsordning, order out of chaos och ett annat NWO-uttryck som jag inte kommer på för tillfället. Planen är att ta kål på 20 miljoner människor, vilket väl är kraftigt i underkant med va dom vill i verkligheten. Han snackar även om att genom terror kommer människorna frivilligt att ge upp sina rättigheter och frihet mot ökad säkerhet. Även om Pierce biter i gräset till slut så vet vi ju hur det är med hydror.

  • nobody

    Helt apropå…

    Våra politiker har ingen känsla för verkligenheten därför säger de – “har alltid kunnat tappa min skalle till marken…”: “Vart jag mig i världen vänder – Den Svenska Björnstammen”: https://www.youtube.com/watch?v=IEC7sIfCtKs

    P.S. jag riktigt hör hur sossarna runt om i Sverige med desperation i rösten ropar “Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd…” Något som kan rädda er är SD och dess väljare; Tänk på det och kom över till oss. Vi förlåter er.

  • nobody

    För Danmark i tiden!

    “D.A.D. – Jihad”: https://www.youtube.com/watch?v=GP-PeyYLkXc

    P.S. Ni danskar går inte av för hackor (jag tror jag innerst inne måste vara dansk). Från en svensk Yxa till alla danska Yxor…

  • Laila Pia Petersen

    At politikerne sidder der for egen vindings skyld og rager godt til sig, kan vanskeligt bortforklares. Nu skal de til at give sig selv lønforhøjelse i Danmark.

  • Pingback: “Problemet i Europa er Islam” | Hodjanernes Blog()

  • Wilders vill mena att det största hotet i Europa är islam, men han verkar då glömma bort kommunism, socialism och även glömma bort att just kristendom varit under attack under mycket lång tid, främst då av just en materialistisk åskådning, s.k. vetenskaplig åskådning, samt främst av just en kommunism i olika variationer. Många av de muslimer som flyr från inbördeskrig eller krig av olika slag, till västerländska samhällen, från just muslimska nationer i upplösning, är själva heller inte alltid några fanatiska muslimer eller ens troende, men det kan självklart finnas en risk för radikalisering med just islam som ideologiskt verktyg för den saken.

    Men Wilders verkar vilja överse med de otaliga svårigheter som funnits genom just den s.k. kristna europeiska historien i relation till judendom, samt inte att förglömma en fanatisk socialism, även den påverkad av kommunistiskt revolutionärt och materialistiskt tänkande, som genomsyrat hela den europeiska kontinenten i princip alltsedan all revolt- och revolutionsromantik från 1500-talet, och vidare genom krig och revolter på 1600-talet, 1700-talet och 1800-talet, och absolut inte att förglömma hela 1900-talets alla vedervärdiga krig och fanatiska och hatiska kollektiva övergrepp mot både kristendom, judendom och judar, i just Europa.

    Nietzsche sägs ju t ex ha inspirerat till ett slags övermänniskoideal genom sin utsaga att: Gud är död, (och där han då antas ha inspirerat väldigt många till sådana tankar om att människan själv måste bli – gud – , över just – sig själv – , vilket väl har använts som ett förespråkande av överskridande av allmänna, och kanske framför allt då kristna, moraliska ideal om barmhärtighet mot sin nästa osv.)

    Med de orden har Nietzsche förmodligen alltså menat just en kristendom och dess Gudsuppfattning, eller lära, som dåligt passande in i alla krigiska och krigande ideal som fanns i Europa i princip sedan just 1500-talet, kanske på det stora hela i och med och genom då boktryckarkonstens genombrott.

    Så Nietzsches protest mot kristendomens benägenhet att vilja måna om de s.k. svaga och det svaga, där det då vill menas att genom just det svaga kunna nå det Himmelska, tilltalade inte längre stora delar av revolterande Europa, samt Ryssland, och heller inte det krigande Europa i de två världskrigen.

    Alltså det kristna ideal att genom världslig helfrånvändhet vara likgiltig för det jordiska, och alltså egentligen över huvud taget inte vilja intressera sig för någon som helst världslighet alls, varken makt eller penningar, och som kristen då istället med fokus på vad Jesus antas ha sagt: Mitt rike är icke av denna (jordiska) världen, vilja fokusera på just Det Himmelska Riket istället.

    Att detta uttalande från Jesus alltså har medfört ett kristet ideal om att vara fokuserad på just det bortomvärldsliga före då det hitomvärldsliga, dvs., till just det jordiska och att alltså som kristen offra Det jordiska till förmån för att kunna uppnå just Det himmelska, (stadiet, tillståndet), som i sin tur är ett avståndstagande från judendom, det är intressant.

    Nietzsche ville då ta avstånd från denna världsfrånvända kristendom och detta kanske just i en krigisk och revolterande tid som krävde både fysisk styrka och mod.

    De idéer som florerade under både 17-18-1900-talet som då alltså i sig själva var betydligt mer både fysiska och världsliga i sin fokus på både erövring av världslig makt och rikedom.

    Överallt revolutioner, revolutionärt tänkande och samhällsomstörtande fantasier som då mer eller mindre automatiskt krävde både fysisk styrka och också makt i form av pengar, för att över huvud taget kunna skapa några möjligheter att kunna erövra just världslig makt som man då förmodligen trodde, skulle förbättra världen, där då kristna ideal då måste ha tyckts som stå i vägen för just dessa idéers möjligheter till förverkligande.

    Undrar om man egentligen kan förstå kristendom utan att vara medveten om bakgrunden till den eller ur vilken kultur den framväxte.

    Alltså en kulturell blodoffrande tradition där ett högtidlighållande och regelbundet firande av just blodofferritualer fanns inom judisk religionskultur, tro och liv. (GT 2:a Krön. 29: 20-36)

    Det fanns också flera andra kulturer med blodofferritualer, t ex Inkakulturen, Aztekerna och även t ex inom Asatron.

    För att förstå judendom, eller blodofferkulturer, behöver man nog kanske försöka använda andra glasögon än just kristna glasögon.

    Kristna glasögon kanske har tendenser att vilja kunna se sig själv som kristendom som just en Nyare kultur, än judendom, och kanske också därmed ha tendenser till att vilja se sig själv som en bättre kultur än då den äldre kulturella sedvänjan och traditionen inom just judendom, tillsammans med en hel del andra komplicerande faktorer.

    Det som man kan ana är det centrala för judendom, och för just blodofferkulturer överlag, det är att livet anses finnas i själva blodet och att just blodsförbund och blodofferritualer och av offrande av just blod, till Guden, då intog en viktig ställning för att kunna skapa goda relationer till Guden.

    Inom judendom och andra kulturer och traditioner där man idkade blodofferritualer, ansågs det, och anses kanske, att själva livet fanns endast i just i blodet.

    Guden ses som Ensam och total innehavare av den totala Makten över just liv och död.

    Genom att då offra blod till Guden, där Guden då är Den som anses kunna ge liv, som då anses vara i just blodet, så kan människor därför till just Guden offra blod för att därmed försöka beveka Guden att vilja ge liv tillbaka.

    Förmodligen antogs det att Guden skulle vilja återgälda dessa gåvor/offer av blod, (liv), med att alltså vilja ge liv tillbaka på olika sätt.

    Blodoffrandet till Guden antogs förmodligen kunna ge ökade förutsättningar för liv, som Guden, Herran, då ansågs ha den fullkomliga och totala kontrollen och makten över.

    Alltså det var endast Guden som t ex kunde skapa fint väder som kunde ge goda skördar, och därmed ge förutsättningar för liv till befolkningen et cetera. Detta som absolut ingen annan utom endast Guden kunde ha makt över, vilket i förlängningen medförde makten över just liv och död.

    Kanske hänger sådana blodofferkulturer samman med det faktum att de endast är först efter det att en ung kvinna har börjat blöda, alltså menstruera, som hon över huvud taget kan ge liv, alltså bli gravid och föda barn.

    Detta biologiska och naturliga fenomen medförde kanske att man lätt utvecklade föreställningen att själva livet då i själva verket ansågs finnas just i blodet.

    Blodofferkulturer har inte egentligen någon existentiell okroppslighet som ideal eller just oblodighet som ideal som då skulle vilja betecknas som någon slags Himmelsk bortanförnivå, eller Rike, som Jesus menas ha sagt om sitt Rike, där det menades och tolkades vara någonting som var just bortanför eller någonstans i det blå, och absolut inte på jorden, eller i det fysiska och jordiska livet.

    Blodofferkulturer med deras blodofferritualer menade istället att det är just här i det härvarande, alltså i det blodigt närvarande livet och också det jordiska levandet, på jorden, som allt liv är fokuserat som ändå då samtidigt är Gudens och det livet, på just liv eller död, på gott eller ont, som Guden då ändå anses styra och bestämma över helt och fullt efter Eget Gottfinnande. Där Guden med fullkomlig och oinskränkt Makt både kan ge och ta liv helt och hållet efter Gudens Egen Vilja.

    När därför kristendom utvecklades genom ett tänkande om ett Rike som då inte alls menades vara av denna världen, så går denna kristendom emot en blodofferkultur där man hyllar livet i blodet just här i denna världen, på jorden, där man då utför just ständigt återkommande blodofferritualer med festligheter och högtidligheter för att genom dessa kunna komma på god fot med Guden och alltså förhoppningsvis då kunna välsignas av Honom med just ett jordiskt framgångsrikt och lyckligt liv, med friska barn och friska familjer, friska djur, goda skördar och lyckliga och segrande och framgångsrika nationer osv.

    Inom flera kulturer har blodofferritualer förekommit med förmodligen ungefär samma eller likartat tänkande kring just varför man över huvud taget tänkte sig att Guden ville ha just blodoffer.

    Alltså varför Guden då ansågs kunna i Sin tur skänka liv tillbaka till befolkningen när Guden då hade fått liv, alltså getts blod, i en till Gudens Ära blodofferritual.

    Förmodligen berodde detta på att man ansåg att just livet fanns i blodet.
    Om Guden gavs blod så skulle Han kunna ge en gentjänst tillbaka, var kanske tänkandet bakom. Guden skulle då alltså kunna välsigna folket med många barn, med rikedom, lyckliga familjer, goda skördar, friska djur och blomstrande samhällen osv., osv., var väl ändå tanken bakom det hela.

    Det som kristendom då vill mena och predika handlar om ett slags avslut på nödvändigheten av att fortsätta med några ytterligare blodoffer till Guden som i alla fall Paulus verkar vilja förklara det hela.
    Detta då därför att det anses att Det Perfekta Blodofferlammet då redan har Offrats genom Jesus person och att detta då, så att säga, anses överskugga eller övertrumfa alla andra blodoffer till Guden en gång för alla.

    Kristendom vill mena att det inte längre behövs några flera blodoffer eftersom just att Det fullkomliga Lammet har offrat Sitt Fullkomliga Liv, dvs., Sitt Fullkomliga Blod, och just genom Sin Fullkomliga Renhet då anses därmed kunna rena varje kristen lärjunge från dennes egen ofullkomligheter och brister, eller från dennes övertramp av olika slag inför just Gudens Lag, alltså Den Judiska Lagen.
    Alltså inför Den Stränge Guden, Fadern, som då skulle kunna bestraffa den som överskridit Hans Lag med i värsta fall just död. Eftersom själva livet alltså ansågs ligga i just endast och enbart i Gudens Hand för endast Honom att ha Makt att både kunna just ge och ta.

    Att det var just detta som med kristendomens inträde då ansågs inte längre behövas.

    Kristendom förmedlas som just Det Fullkomliga Offrandet av Den Fullkomlige som då anses medföra att var och en som i sitt eget hjärta och sinne då låter sig s.k. omskäras av just Guds Ord till just tro, kan då enligt kristendom anses befinna sig stå i ett renat förhållande till Guden, alltså vara på god fot med Guden, på grund då av Det Fullkomliga Lammets Offrade Blod som erlagd s.k. blodsbetalning för eventuella brister och tillkortakommanden när det gällde att verkligen lyda Guds Lag.

    Kristendom förmedlar att det inte behövs någon blodig omskärelse eller något nytt blodoffrande av ett ställföreträdande blodofferdjur som t ex en duva, en get, en kalv, en oxe, för att då så att säga betala till Guden, för de egna överträdelserna av Hans Lag, och därigenom då försöka blidka Honom med sådant ställföreträdande liv, eller blod. Detta blod som då offrades som ett slags beskydd mot att Guden annars kanske skulle vilja straffa lagöverträdaren av Gudens Lag, alltså den judiska lagen.

    Kristendomen anses väl då vilja mena att det istället är genom Ordet, Ordets svärd, som det kan ske en omskärelse inom människan som då anses kunna föda Kristus så att säga, inom sig, och anses då bli, genom endast tro, en kristen.

    Den inre människan anses alltså kunna påverkas av Ordet och Ordet anses kunna skapa en ny människa, en kristen, som då står under beskydd av redan gudomligt offrat blod, inför Gudens annars tänkbara straff för eventuella ofullkomligheter och överträdelser av Hans Gudomliga Lag.

    På så sätt är kristendom en avvikelse från judendom genom att den kristne anses då bli adopterad in i en Ny lära som är en avvikande och Ny lära i förhållande just till judendom.

    Den kristne anses genom kristendom vara som en inympad gren till den judiska kulturen, eller det judiska trädet, eller Lagen, men ändå avvika från judendom genom att frångå traditionen om och kring ytterligare behov av blodoffer som nödvändiga för att kunna komma på god fot med Guden och Hans Makt över liv och död.

    Genom den kristna seden och (psykologiskaritualen), där Jesus, som anses ha blivit Ordet, som anses ha blivit Ett Med Fadern, med Gud, som alltså anses ha blivit Gudomlig, då s.a.s. äts och dricks genom en ritual, nattvarden, så anses då lärjungen genom den ritualen kunna bli just delaktig av Den Fullkomliges Fullkomligt Gudomlige Kropp och Fullkomligt Gudomligt Rena Blod och vara en efterföljare till Mästaren, till Kristus, till Messias, som den kristne lärjungen då anses bära inom sig genom just den bekräftande och delaktighetsgivande nattvardsritualen.

    Lärjungen, den kristne, anses då kunna bli just renad från sina eventuella egna ofullkomligheter och eventuella överträdelser av just Gudens Lag, Faderns Lag, den judiska lagen, genom att då anses bli delaktig av just Kristi offrade Liv och offrade Blod, som då anses kunna blidka Guden.

    Det anses då medföra att Guden, som är Herren över liv och död, alltså inte längre ser på lärjungens brister, eventuella överträdelser mot Lagen och ofullkomligheter av olika slag, utan istället anses Guden se på lärjungen endast som just Den Helgade, eller Den Helige, dvs., Det Perfekta Offerlammet, Kristus, och ser därmed alltså se Dennes Fullkomligt Rena Blod s.a.s. flyta också i lärjungen, den kristne, som då alltså anses därigenom kunna blidka Guden som då kan antas vara välvilligt ställd till lärjungen för att då Guden ju på förhand fått betalning i form av Kristus Heliga Blod, Heliga, Helgade Liv, för just den kristne lärjungens egna eventuella ofullkomligheter eller eventuella Lagbrott mot Gudens Lag.

    Alltså att Guden, Fadern, då anses vilja avstå från att bestraffa eventuella överträdelser av Hans Lag med ett rättmätigt straff, dvs., eventuellt i värsta fall med död. Detta vilket då Guden, Fadern, anses vara i Sin Fulla Rätt att just i värsta fall kunna bestraffa människan med.

    Guden anses ju vara just Herre över Liv och Död och anses alltså kunna blidkas och bli nådig med just Offerblod, som Jesus då som Kristus, anses ha offrat.

    Självoffrande, alltså där människor offrade sig själva och gärna då unga människor, det fanns också som ritualer inom blodofferkulturer där alltså även mer eller mindre vanliga människor själva självmant kunde kliva fram och offra sig själva, och sitt blod, till Guden.

    Förmodligen skedde sådant för att därigenom kunna välsigna sig både själva men också sina familjer, sina folkstammar, sina nationer, med nåd och barmhärtighet från Guden.

    Ungefär som i krig där krigare kan vara beredda att offra sina liv till försvar för sina nationer.

    Men mest och oftast var återkommande blodofferritualer och blodofferfestivaler till Gudens Ära ett slags vilja till blidkande med hjälp då av olika djurs blod, som då gavs till Guden med förhoppningar om gengåvor till befolkningen i form av liv. Genom att offra getter, oxar, tjurar, får, lamm, fåglar och kanske även andra djurs blod, som då ansågs kunna fungera som just försonande eller blidkande gester inför Guden, och då anses kunna medföra att Guden skulle kunna avstå från att utkräva befolkningens eget blod som betalning eller som straff eller som hämnd för deras eventuella olydnad inför Gudens Lag.

    Gudens Rättmätiga Lag, som då medförde ett logiskt och rättmätigt bestraffande från Gudens sida mot sådan lagöverträdelse eller olydnad.

    Dessa återkommande blodofferritualer var alltså stora festligheter och högtidligheter som fungerade på ett folksamlade sätt, och ett enande av folket och deras nation, eller samhällsliv.

    Glömmer man bort denna bakgrund till det Nya tänkande som växte fram kring Jesus som just Det Perfekta Blodoffret, som då kanske främst av Paulus vill anses kunna ha Öppnat en Väg till Faderns Hjärta, till Guden, så kanske det är svårt att kunna förstå kristendomens just Nya och annorlunda budskap just i relation till just en traditionell blodofferkultur, eller judendom.

    En kristendom som anser och menar att just Blodoffret Kristus, kan anses och ses som varande en jämbördig motvikt till Den förste Adam och dennes överträdelser mot Guden som då också anses försatt hela mänskligheten i skuld till, eller i ett skyldighetsförhållande till Guden, vilken då Kristus anses ha kunnat betala, genom Sin, som det anses, fullkomlighet i likhet med den förste Adam.

    Efter det att Jesus offrade Sig, som det menas så anses det då att Han UPPSTÅTT till Liv hos just Fadern, alltså hos Guden Själv.
    Det beskrivs att också där, hos Guden, är Kristus just sittande på Gudens Högra Sida och att därifrån anses Kristus då vara åter igenkommande, till att kunna döma levande och döda.

    (Vilket kanske delvis är beskrivningar för att kunna just ge tyngd och auktoritet åt kristendom, där Jesus alltså är beskriven som varande just Kristus, Messias och varande just Ett med Fadern, med Guden, och där då Jesus anses ha sagt: – Mig är given all makt i himmelen och på jorden, gå därför ut och skapa, eller gör, lärjungar efter Mig, osv.)

    När någon vill menas befinna sig på någon högt uppsatt persons högra sida så betyder det oftast att den personen på just den högra sidan då i själva verket är den höge uppsatte personens verkställare. Alltså just den höga personens högra hand som utför och förverkligar den Höge Personens Vilja och Lag.

    Detta existentiella drama verkar vilja skildra just ett psykologiskt behov hos människan att på nytt och på nytt försöka komma på god fot med Guden, eller Gudarna, som styr och råder över just liv och död och som människan därför vill just ha goda förbindelser med.

    Detta inom just blodofferkulturer genom att människorna då just visar en villighet till offrande av blod, oftast djurblod, som då vill anses vara nödvändigt för liv, eller då anses vara en förutsättning för liv.

    Ju mer blod man då kunde offra till Guden, desto mer liv ansågs förmodligen att man då skulle få tillbaka, där Guden då, så att säga, ansågs ha blivit på gott humör.

    När Guden getts så mycket bevis på trogen lydnadsvilja inför Hans vilja och Hans Lag och genom att bevisa denna lydnadsvilja med just offerblod, dvs., med just vilja att offra liv för att kunna ges liv, så ansågs just det göra Guden välvilligt ställd.

    Att det alltså inom blodofferkulturer ansågs vara själva blodet som förenade människan till Guden, till Fadern.

    Den Stränge Gudens viljor till nåd krävde självuppoffringsviljor från människorna. En vilja att försöka blidka Gudens vilja till barmhärtighet, överseende eller förlåtelse för olydnad och övertramp inför Hans Gudomliga Lag, krävde fysiska bevis på denna ödmjuka vilja, i form av just blod.

    Guden ansågs kunna vara både nyckfull och hotfull och faktiskt hota med många hemskheter, inklusive just död, OM inte LYDNAD inför HANS VILJA och LAG efterföljdes.

    Guden krävde då helhjärtad lydnad till Honom och Hans Lag som absolut inte på några punkter fick vara någon ljummen lydnad eller just tveksam lydnad eller halvhjärtad lydnad, utan en lydnad som krävde fysiska bevis just i form av blod, av liv.

    Det halvhjärtade eller det bristande, både i tillit till Guden och till Hans Lag, ansågs då inte alls kunna behaga Guden.

    Nej det var det absoluta och det helhjärtade och fullkomliga, det totala och det fulla tilltroendet, till Guden, som då avkrävdes av människan. Inga veligheter och ingen fruktan, ingen otro, ingen tveksamhet alls, utan den fulla tilliten till vad som krävdes av Guden.

    Alla tveksamheter, bristande tilltro och annat som kunde anses vara svagt, ansågs då behöva övervinnas och bekämpas hos människan.

    Detta ansågs då kunna ske inom just blodofferkulturer genom ett beredvilligt och återkommande blodoffrande som då befäste själva trohetsförbindelsen med och till Guden och därmed villigheten att vara lydig på just det plan, eller de villor, som gällde just liv eller död.

    När det gäller Gudens Lag vid bekämpande av fiender av olika slag så ansågs det inte heller få uppvisas några som helst veligheter, svagheter eller tveksamheter hos krigare som eventuellt befann sig i krig. De måste också just vara på ett fullkomligt helt sätt övertygande och alltså helhjärtat kämpande och absolut inte på några som helst ljumma eller halvthjärtade sätt kriga i sina strider för att över huvud taget ha några som helst chanser att kunna segra i striden eller i kriget.

    Sådan ljumhet eller velighet ansågs då medföra väldigt små chanser att över huvud taget kunna lyckas i strid och alltså verkligen kunna vinna över sina eventuella fiender i ett krig.

    För segrar av olika slag mot fiender av olika slag menas då Guden mana till att endast det helhjärtade och det hängivna kan leda till framgång i striden, och absolut inte det tveksamma, det svaga eller det svaga tilltroende, det halvhjärtade eller det veliga osv.

    Dessa är Gudens krigsmaningar som då ges i Gamla Testamentet, alltså i Torah, och som Guden, Här- skarornas Herre, där ständigt kräver lydnad till.

    Annars utdelas då hot om hemska straff från Guden om det uppvisas en olydnad inför denna Hans Lag.

    Minsta halvhjärtade tendenser, minsta viljor till avvikelser eller minsta uppvisad bristande hängivenhet blir då någonting som genast kan angripas, attackeras eller ges bestraffning för, där då den felande i att efterfölja Lagen kan riskera även dödsstraff från Guden för sådan olydnad.

    Guden hotar att ta hjälp av andra, främmande människor för att bestraffa just sådana av olika former och grader bristande efterföljelser av Hans Lag, Hans Vilja och Hans Principer för liv.

    Saul, som blir Paulus, för fram det som blir s.k. Kristendom. Paulus vill föra ut kristendom till folken av nationerna för att, som Paulus själv säger, just kunna; Bringa folken av nationerna till lydnad under Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

    Detta skall då ske genom just det som då vill beskrivas för att vara det Nya Blodsförbundet där då Jesus anses vara Det Fullkomliga Blodoffret som då vill tillintetgöra ALLA andra blodofferritualer som varande onödiga i och med just det Nya Förbundet med Guden, med Fadern, har etablerats och ansetts välsignat av Gud.

    Detta Nya Förbund som därför i princip blir som en fiende till judendom när denna kristendom då vill mena att det inte längre behövs några mer blodoffer därför att Det Fullkomliga Lammet, Jesus, då anses s.a.s. överskugga dem alla och därmed vara en grundläggare för Det Nya Riket, alltså för byggnaden av Det Himmelska Riket som då, enligt Jesus; – Inte är av denna världen. Enligt det Nya Testamentet.

    Det som också vill beskrivas och förklaras inom kristendom är att den rening som Det Fullkomliga Offerlammets Blod då anses kunna medföra till lärjungar genom deras TRO, och att deras tro är det enda som behövs. Alltså för att kunna åstadkomma denna rening eller detta förbund eller denna Nya förening eller förbindelse med Guden, så krävs endast tro.

    Alltså endast en tro på att det Fullkomliga Lammets Blod verkligen ÄR Messias, alltså Kristus, Den Fullkomlige, så skall alltså den tron kunna medföra en rening från överträdelser av Guds Lag och därmed ett beskydd från risker att kunna utsättas för Guds straff för eventuella överträdelser av Hans Lag, osv.

    Detta nådetillstånd anses då kunna tillfalla lärjungen genom att denne endast då inom sig, i sitt hjärta och i sitt sinne, tror på denna undervisning, detta s.k. glada och befriande budskap, som är det kristna budskapet. Tron anses då finnas inom lärjungen och det anses då räcka.

    Paulus vill mena och anse att denna tro kan växa inom människan, lärjungen av just predikan, vittnande och av undervisning i och om Guds Son, Ordet, som då anses vara en Väg i Sanning som då anses kunna leda fram till ett gott förhållande till Guden, för människan, för lärjungen till Fadern, och Faderns, Gudens, Lag och Gudens Vilja.

    Det Nya i det nya med kristendom kontra judendom är då alltså att det anses räcka med endast tron på Ordet. En tro som alltså då frångår behoven av ytterligare blodoffer till Guden för att just kunna ha ett gott förhållande till Guden och då kunna blidka Guden för att kunna undgå Hans eventuella straff för överträdelser av Hans Lag, på olika sätt.

    Denna tro anses då kunna medföra en omskärelse INOM lärjungen, i dennes hjärta och sinne genom just ORDETS SVÄRD, som då anses kunna upplysa, undervisa, förmana tukta och varna, och därmed kunna leda lärjungen fram till just en god relation med Guden, med Fadern, och Hans Lag.

    Där anses då lärjungen, den kristne, då bli s.k. omskuren inom sig av just Ordet, och då anses kunna LEVA i det Himmelska och inför Guden och inte längre behöva ge liv, alltså ge blodoffer till Guden, för att kunna få nåd från Guden, Fadern.

    Det anses alltså inom kristendom att det sker en Ny födelse inom människan, (- Ett barn blir oss givet osv.). Dvs., den lärjunge som då mottar Gud genom Hans Ord i just sitt eget hjärta och sitt eget sinne anses då alltså kunna bli en Ny skapelse, en kristen, av och genom just Guds Ord.

    Denna Nya födelse, eller denna Nya inre människa, alltså detta Kristusbarn som då anses födas inom människan, denne kristne, blir då så att säga på ett existentiellt plan, eller psykologiskt plan, hållet vid liv genom just endast sin tro på Ordet.

    Alltså Ordet sägs då kunna vara just näring för denne inre Nyfödde skapelse, som då anses vara skapad av, i och genom just Gudsordet, Kristus.

    Detta anses då ske i just den stjärningspunkt (kanske som stjärnan från Betlehem…), där då Guds Högra Hand, Guds Ord, möter just den inre människan som då hör med sitt hjärta, sitt sinne och sitt förstånd, och då låter sig påverkas, beröras och formas av Det Ordet.

    En kristen lärjunge som då anses födas inom människan anses då kunna växa till inom människan.

    Där anses det Nya Barnet eller den Nya Människan då kunna växa som just en Ny skapelse som då andas och lever av Guds Ord, och då just inte främst genom att äta vanligt bröd och vanlig mat, utan genom att äta av Guds Ord. Den Nya människan beskrivs kunna vara s.a.s. levandes av just Gudsordet. (Människan lever inte av bröd allena utan av varje Ord som utgår ur Guds Mun, sägs ju Jesus ha sagt.)

    Den omskärelseritual av det manliga fortplantningsorganet som finns inom judendom, och även inom islam och kanske även flera kulturer, alltså det blodiga förfarandet att skära av förhuden på små pojkars penis, kan kanske då anses att inom just kristendom vara förflyttad till att endast då gälla en omskärelse av hjärta, tankar och sinne, inom en människa, en lärjunge, och att genom denna inre omskärelse så anses då lärjungen i sin tur genom endast tro på Guds Ord då befinna sig i ett beskyddad relation, eller skyddat förbund, med Guden, med Fadern.

    Penis är ju just ett manligt fortplantningsorgan som kanske enligt judendom (även islam), då kanske anses stå i just ett slags nödvändigt förbund med, eller ett slags livsnödvändigt förbindelse med, Guden och Hans Enväldiga Makt och Myndighet att då kunna både ge liv och ta liv.

    Genom att ge en bit blod från det manliga fortplantningsorganet till Guden, så kanske man tänker sig att det skall medföra lycka och liv som en gengåva från Guden. Kanske då i form av många friska barn, framgångsrika familjer, lyckliga samhällen, goda skördar, friska djur osv.

    Blodofferritualer, och att just vilja skära av en bit av förhuden på ett manligt fortplantningsorgan kanske då vill visa en respekt, eller en vördnad inför Guden, och en villighet att på just en blodnivå, alltså på just en jordisk nivå, och inte endast på en ordnivå, (som då inom kristendom), och alltså just en fysisk nivå, visa trohet till Guden.

    Om förhuden på detta livsviktiga organ, detta fortplantningsorgan offras till Guden, så kanske det också ses som en gest av ödmjukhet eller en gest av vädjan till Guden om att Guden då skall välsigna givaren med framgångar i form av just lyckliga äktenskap och familjer, friska djur, gott väder och goda skördar, många barn osv.

    Att alltså inför och till Guden på ett kroppsligt och fysiskt plan bevisa sin fysiska trohet i just blod, som då förklarar och deklarerar det fysiska och det kroppsliga levandet på jorden, (och inte i Det Himmelska Riket, det bortomjordiska riket genom tro på Ordet som inom kristendom), för att vara det liv som då önskas bli välsignat till just olika former av just jordiska och s.k. världsliga framgångar, från Guden, genom dessa blodofferritualer.

    Kanske är det en kvarleva från de enorma blodofferritualer och blodofferfestivaler som tidigare fanns inom judendom, enligt GT, och som också då på olika sätt och i olika omfattningar fanns även inom flera andra blodofferkulturer.

    Som fanns även då inom t ex forntida nordisk Asatro.

    • Ps.

      Alltså, en alldeles för lång kommentar. Men, man kan ändå säga att problemet i Europa kan inte idag sägas vara – enbart – islam, eftersom det verkar finnas mycket starka viljor att just kunna bekämpa såväl kristendom som islam.

      Om man inte vill se att det verkar finnas ett mycket stort internationellt verksamt näringsliv, samt en internationellt verkande socialism eller kommunism, tillsammans med en internationellt verkande nyliberalism, som alla tillsammans ändå är bland de främsta påverkansviljorna till en mycket omfattande invandring till särskilt de skandinaviska nationerna och till de nordeuropeiska, samt då till de engelska öarna, så vill man nog göra sig blind, mer eller mindre. Men det innebär inte att man vill eller behöver oskyldigförklara islams internationella viljor, men islam är inte ensam om dessa, så vill man skylla enbart på islam så verkar det som om man ändå vill försöka – peka ut – , enbart – en enda – , faktor som – problemorsak – , vilket blir lite….begränsat.

      Det som främst driver en överdimensionerad invandring, kanske många gånger till nackdelar även för invandrande själva, likväl som ursprungsinvånare, är inte enbart islam.

      Så vill man påstå det så vill man göra sig blind och också försöka peka finger åt endast ett endaste håll och försöka mena att det är endast och enbart – där – som det hotfulla och farliga skulle finnas, vilket man då kan undra över, i vilket syfte.

      Frågan blir då varför man vill försöka göra det i så fall. Vad syftet är. Vad slutmålet är.

      Vad man egentligen önskar sig för resultat med ett sådant ensidigt utpekande och – skyldigförklarande – , av endast en komponent.

      Kan man verkligen, verkligen tro på en sådan enkelspårig förklaring och kan man verkligen tro på att det i förlängningen skulle kunna leda till någonting konstruktivt för varken de ena eller de andra invånarna, med ett sådant ensidigt och enkelspårigt utpekande, det är frågan…

      Det är verkligen frågan…

      Ds.