2
dec
Seneste opdatering: 3/12-14 kl. 0052
19 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Hvis man vil danne sig et mere interessant billede af den glædelige regeringskrise i Sverige, skal man gå på blogs og Twitter. Kommentarer som den i rubrikken eller “Idag har vi sett att demokrati fungerar, att din röst har betydelse”, “Sd vill alltså ha ett nyval och att det ska uppfattas som en folkomröstning om flyktingmottagandet från framförallt Syrien och Irak” og “Skulden för ev regeringskris vilar tungt på S! Deras avsaknad av statsmannamässigt uppträdande duger inte” og “Ber till gudarna att Regeringschefen har andra rådgivare än Sahlin. Om inte? Skjut mig.” Hvor nødigt de end vil, begyndte en ny tid i Sverige i dag.

Löfvén vil selvfølgelig prøve at forhale sandhedens øjeblik lidt endnu ved at foreslå et sekskløver med ét på programmet, at tryne Sverigedemokraterna, men det svenske demokrati er begyndt at virke, der er ikke noget at gøre ved det. De kan presse pinen lidt ud, men den går ikke væk. Den Mondrian-agtige grafik nedenfor viser, hvor lidt det har virket i 77 år. Alle var tilsyneladende tilfredse med den begivendhedsløse politik, men så kom først masseindvandringen og derefter internettet med fire informationer og ytringer, og nu har de balladen, altså demokratiet.

Regeringskrisen er nemlig ikke den eneste svenske krise under opsejling mens landet er uden egentlig ledelse og menige Moderater kræver at den næste formand strammer indvandringen op. 74.347 asylsøgere er kommet ind indtil nu i år, 40.000 famliesammenførte, i asylsystemet sidder 77.344 og skal overvintre for 20 kroner om dagen. Velfærdsstaten skranter, bunden af kassen øjnes. Dertil kommer terror og risiko for sociale opløb. De kriseforstærkende muligheder er legio. De er blevet fremkaldt og forstærket af de gamle partiers barnagtighed og selvfedme, de kommer til at vare i nogen tid. SD har allerede fået skylden for det hele, men de har selv lagt dette tilrette i årevis og idag har Alliancens manglende samarbejdsvilje gjort situationen endnu værre. De nyder at se Löfvén hængt helt til tørre. To parlamenter: En sammenligning af bevægelserne i Riksdagen og Folketinget i 77 år.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • PFEP

    Jeg så Stefan Löfvens pressekonference efter SD:s besked om hvordan SD vil stemme her den 3-12 og det var sand og sige en sørgelig forestilling.

    Denne egentlig sikkert flinke person, stod i omkring en halv time og skiftede mellem at kræve ansvar fra SD som han ikke vil snakke med og at kræve ansvar fra den borgerlige Alliansen.

    Mage til kvasipolitisk dilettanteri har jeg sjældent skuet på nettet og jag sidder nu, nogle timer efter at have gennemlæst de forskellige svenske mediers vurderinger af situationen og undrer mig over vad der egentlig er gået helt galt her “hinsidan”.

    Den samlede presse virker med facit i hånden, som de har set selve “Hin Håle” (fanden) og dermed ikke i stand til at sige noget der bare minder om en objektivt mening og forklare for både læsere eller seere hvad dagens politiske hændelse kan medføre.

    Det er her fra Sverige i skrivende stund, som om landet har havnet i en slags “venstertwitterkoma” hvor de udvalgte med de rigtige meninger med tungen halvt nede i svælget i gutturale lyde forsøger jage bort det onde der nu har intræffet.

    I morgen får vi se om regeringen overlever, eventuelt sender hele elendigheden til Finansutskottet på återremiss, eller Svetsaren Löfven kommer forsøge at få frem en eventuel samlingsregering uden MP, eller måske regere i minoritet.

    Uanset hvad resultatet bliver, er der efter dette bare en vindere og det er Sverigedemokratin der tydeligt fremstår som det eneste parti der i dag opponerer sig mod den rådende orden.

    • Uanset hvad det fører til, vil jeg ikke glemme at nyde, at hele etablissementet sveder tran i deres eget fedt. Måske overlever Löfven lidt endnu, men så falder han bare endnu tungere næste gang. Sandhedens time nærmer sig.Og bemærk bevægelserne i M, der bløder vælgere til SD

      Innan Anna Kinberg Batra väljs ska hon frågas ut av valberedningen. Enligt DN:s rundringning till ledande moderater runt om i landet är det särskilt två frågor som partifolket vill ha besked om. Dels hur M ska forma en politik för hela Sverige, inte bara storstäderna. Dels hur M ska hantera migrations- och integrationspolitiken.

      – Det är den absolut viktigaste frågan. Kommunerna blöder på grund av den stora tillströmningen av flyktingar, säger Henrik Sundström, länsförbundsordförande i Bohuslän.

      http://www.dn.se/nyheter/sverige/moderaternas-tuffa-krav-pa-nya-partil edaren/

      Bitter presskonferens med regeringen

      • intetnavntak

        Idioten tager side med hans muslim minister, han deler sikkert nok holdning med Obama. Obama tror halvdelen af arabere er demokrater, men i virkeligheden er 60-77% eller mere af dem, ekstremister.

        Det er et så lavt niveau vi er på her, at i – ikke nationale læsere glemmer. Et nordisk statskup af nationalister. Kun ville bibeholde nordens status som verdens mest unikke og modsatte samfund af mellemøsten/asien/syd-europa.

        Og jeg synes faktisk, Steen, og alle andre som skulle læse. Det er et glemt faktum.

      • PFEP

        Vist kommer Löfven at falde, der finder overhovedet ikke noget parlamentarisk fundament for at med dagens politiske leje, at kunne skabe en holdbar regering der kan regere i næsten fire år.
        Moderaterne bløder og jag tror næppe Batra med sin baggrund kan stoppe strømmen af moderater der går til SD og de tre små dværge i Alliansen ved udmærket vad en eventuel støtte til S/MP eller bare en S-regering, kommer medføre i 2018 eller inden.
        Nyvalg enten under foråret, eller senest inden for 18 måneder er nok sandsynligt og SD vil stensikkert yderligere øge sin styrke.
        Bliver det nu nyvalg, kommer sandsynligvis Jimmie Åkesson at overtage roret igen og da har SD en reel mulighed att blive Sveriges næststørste parti!

        Uanset et nyvalg og de konsekvenser det kan medføre, bør man tage i betragtning vad det er for partier/personer SD er oppe imod og med hvad jeg gennem årene har erfaret mig, ser det ikke særligt truende ud for SD, hverken venstre eller højresiden virker overbefolket af lysende politiske begavelser, jeg kan ikke en gang huske nogen ved navn der har vundet eller bare klaret sig i nogen offentlig debat med nogen Sverigedemokrat og det er faktisk forbløffende med tanke på hvor mange SD – modstandere det findes der burde være ganske rutinerede debatører.
        Dette kan være årsagen til at det mest snakkes om at “tage debatten” med SD, men at ingen politiske modstandere i virkeligheden tør gøre det.

  • SD´s uppträdande vid presskonferensen idag var EXCELLENT!

  • Angela

    Jag måste säga att jag blev imponerad av SD-framträdandet och deras uppläggning. Fast SVT och SR höll på med presskonferensen i timmar var det inte mycket folk fick se och höra av talet utan mest vad etablissemanget tyckte “om” SD. I SVT försökte de skymma SD-framträdandet bl a med Knutsson och hans “tal” var inte mycket att ha. 🙂 Kan man ens kalla det analys?

    Och i radion tjatade vissa journalister om “bruna rötter” och att någon sett SD-medlemmar springa omkring med hakkors?! Ja, Herre Gud. Egentligen skulle man bli beklämd, rent av förskräckt av att höra sånt trams av människor som skall anses vara intelligentian och leda oss andra “vanliga människor”. Men jag brast i skratt. Jag tänkte på ungar i 8-9 årsåldern som förr lekte “svarta damen”, “snurra på flaska”, “hålla i en tallrik” el dylika påhitt. Allt i mörka rum där det gick ut på att fantisera om mystiska krafter som skulle hoppa fram och skrämmas. “Svarta damen” hade man sett på motorcykel, en utklädd man i svart, långa svarta handskar, i svarta strumpor. Mer behövdes inte förrän flickorna (aldrig pojkar) skulle springa omkring och skrika och sedan slog de ihop huvudena och tasslade och tasslade var de sett honom. Och skrämdes lite till. Eller också gick de in i samlad tropp på toaletten, släckte lyset och stirrade på spegeln och sedan skrek alltid någon: “Jag såg ett ansikte i spegeln” och så sprang alla ut och skrek. Ja…och de vuxna?…ja,de brydde sig inte utan tog det med ro. Alla förstod att det var en lek även barnen som tyckte det var roligt att skrämmas en stund. Det kittlade fantasin. Men inte trodde jag i min vildaste fantasi att de vuxna idag skulle hålla på med “samma lekar”. Jag skrattar men man skulle nog gråta.

    Löfven blir nog kortvarig, som Göran Persson sa. Han visar inte något som helst statsmannaskap. Inte ens ett vuxenbeteende. Och han talar om “lekstuga”? Ja, det är väl han som är lekledare då.

    Lekstuga var det vid kvittningen när riksdagsmännen sprang på toaletten och vid valet av talman.

    Det är ingen lekstuga när demokratin fungerar och riksdagsmän agerar som folkets förtroendevalda. För första gången på evigheter har folkets makt återförts till Riksdagen. Det är deras värv att fälla odugliga regeringar och usla budgetar som inte prioriterar och budgetar det folk vill. Svenska folkets urgamla rätt att sig beskattas utövas av riksdagen. All makt utgår från folket. Riksdagens uppgifter är att stifta lagar, besluta om skatter och bestämma statens budget på uppdrag av svenska folket som valt förtroendemännen till riksdagen. Tänk att det är något som totalt glömts bort idag och har blivit till en överraskning för folk och etablissemang. Folk har vant sig vid att andra har tagit makten och bestämmer och man kan ju undra över alla de som röstar utan att förstå varför och på vad de röstar. Snällt går de till sitt bås och lägger en lapp men har dessa vaneröstare någon idé om varför de gör det och vilket resultat deras lapp kan få? Det verkar inte så eftersom alla talar om en “lekstuga” när någon tar sitt uppdrag på allvar, utövar demokrati och gör sitt uppdrag som förtroendeman för sin väljare och driver folkets intressen. Man måste kunna skilja på “lekstuga” och “lekstuga”. “Lekstuga” var det enda Löfven kunde rapa upp och han skall föreställa statsminister. Som bara rapar upp det han hör andra säga, som en papegoja, utan att kunna skilja på vad som är “lekstuga” eller ej. Han kunde inte ta tag i situationen. Det kunde SD. De var imponerande. Löfven har kunnat ana detta länge och kunnat föreställa sig olika scenarios och var inte ens förberedd. Det är undermåligt beteende för en statsminister. Inte konstigt att de har behövt hålla honom gömd innan valet.

    • Angela

      Ett bra inslag från Werkelid i Tankar för dagen. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/469082?programid=1165

      Skönt att det finns kloka människor som upphäver sin röst i allt pladder från låtsasvärlden.

      Det är tragiskt för alla äldre, för sjuka, för arbetslösa men framför allt äldre som alla säger sig värna om men som alla sviker.

      Etablissemanget som aldrig mött fattigdom i det egna livet, åkt i gräddfil till lyxjobb med fantasilöner redan i unga år tack vare de äldres slit, har mage att slänga till de äldre en 50-lapp i månaden. En 50-lapp täcker inte ens kostnadsökningarna. En 50-lapp är ett hån mot de som byggt upp Sverige och idag oroar sig för hur pensionen skall räcka månaden ut och inte har råd att ens fixa sin hörapparat, sina glasögon och inte varit ute på månader och som ser hur makteliten slänger ut pengarna, skattepengar och sociala avgifter som pensionärerna jobbat in, till höger och vänster men aldrig till dem. Det är ett hån. Det är ett hån när eliten talar om invandrare som nu får jobb och bostäder men inte deras egna barn eller barnbarn.

      Kom inte mera med “dansa efter SD-s pipa”. Hade de som är pensionärer idag fått behålla merparten av sin lön i stället för att ge det till statskassan kanske de hade haft en buffert i alla fall så de hade sluppit sin misär, och sitt meningslösa liv idag. Pensionärerna har dansat tillräckligt efter etablissemangets pipa! Ett etablissemang som lever i en låtsasvärld. Ett etablissemang som skamligt lurat svenska folket i decennier och bedragit dem på deras löner och välfärd.

      • Filippa

        Tack för länk till Werkelid! Är det en ljusning på gång? Kanske jag kan stanna i Sverige ändå?

  • Angela

    Enligt Sentios novembermätning har SD 16,4%.

    • Bjovulf

      Wow! 😀

      Kanske finns det fortfarande et litet hopp kvar för stackars Sverige trots allt.

    • Bjovulf

      Wow! 😀

      Kanske finns det fortfarande et litet hopp kvar för stackars Sverige trots allt.

      Det skulla vara oerhört interessant, om man kunna höra dom andra politikernas
      interna reaktion i deras partier, när de präsenteras för såna höga siffror för
      SD, efter alla deras påhopp och konstanta anklagar om rasism och PK-mediernas PK-
      propagnanda gennom många år – och då vågar så många svenskar ändå att säga, att
      de tänker att rösta på SD?!?! “Vet svenska folket inte, att de absolut inte får
      ha såna främlingsfientliga och non-PK-åsikter?” “Ska vi börja skicka dom på PK- uppfostringsanstalter, där de kan lära att bete sig ordentligt och få det rätta
      tanke sättet för att kunna leva i det nya svenska multi-kulturella samhället, om
      de vil sitt eget bästa?” 😉

    • Angela

      Tyvärr tror jag den siffran är falsk. Vi får avvakta för att få rätta siffror.

  • LarsS

    Tillykke til alle søstre og brødre i det store og fantastiske Sverige!

    SD gennemførte i dag den eneste rigtige beslutning de kunne – tænkte ikke på sig selv, men på nationalstatens ve og vel!

    Nyrups berømte: “I bliver ALDRIG stuerene!” vil ende op som et mantra, der vil sprede sig som hovedpine og migræne, blandt alle socialdemokrater, venstreorienterede og øvrige naive politikere her i Norden.

    Igen, tillykke Sverige!

  • Svend Andersen

    Der kommer en god løsning i morgen !!! 🙂 (stort grin)

  • Steinadler

    Norge og Sverige ser, desverre, ut til å ligne mer på hverandre enn på Danmark i dette henseende. Regner man fra 1935 og frem til idag så har det norske Arbeiderpartiet sittet med regjeringsmakten i omkring 54 år. Til de øvrige 24 år hører også okkupasjonsregimet fra 1940-45. I alt altså kun ca 19 år med “borgerlige” regjeringer i perioden fra sosialdemokratene først inntok regjeringskontorene i 1935. Av disse nitten år med “borgerlige” regjeringer kun knappe to år med en ren Høyre-regjering (1981-83), de øvrige sytten år mer eller mindre sentrumsorienterte flerpartiregjeringer.

    Men selve grunnlaget for den totalitære sosialdemokratiske mentaliteten som den dag i dag preger ikke bare de sosialdemokratiske partiene, men hele det politiske miljøet i både Sverige og Norge ble nok lagt gjennom den lange perioden fra mellomkrigstiden og frem mot omkring 1970 da hhv Socialdemokraterna og Arbeiderpartiet hersket så godt som uinnskrenket.

    I Norge påpekte blant annet historikeren Jens Arup Seip konsekvensene av dette ettpartistyret allerede i 1963 (i essayet Fra Embedsmannsstat til Ettpartistat). Han var selv i utgangspunktet en tilhenger av Arbeiderpartiet, men kom likevel til å anse den utviklingen som fant sted de første knappe tyve år etter krigen som en “pervertering av det frie Norge”. Seip betegnet Arbeiderpartiets styringsmodell som prinsipielt “stalinistisk”.

    Men ulykken her består også i at når de “borgerlige” i kortere perioder har kommet til makten i disse landene så har man, i og for seg ganske forståelig, vært sterkt preget av en ganske snever revansjistisk innstilling og har dermed også på et vis endt opp med å speile den samme ettpartimentaliteent – dvs har man klart å skrape sammen et flertall i nasjonalforsamlingen så anser man seg ha rett til mer eller mindre å overkjøre hele befolkningen og gjør endog et poeng av å forsøke å drive igjennom mest mulig irreversible endringer. Noe som jo gjerne viser seg kontraproduktivt ved at et tilstrekkelig antall velgere blir kjed av den slags egenrådighet og ender med å sende “venstresiden” tilbake til regjeringskontorene. Den revansjistiske mentaliteten blant de “borgerlige” i Norge og Sverige er altså i og for seg forståelig.

    Realiteten her er jo at det selv under sosialdemokratiets “glansperiode” knapt noensinne var noe flertall blant de stemmeberettigede som sluttet opp om hverken disse sosialdemokratiske partiene (i Sverige fikk riktignok Socialdemokraterna mer enn 50% oppslutning ved valgene i 1940 og 1968, men i Norge skjedde aldri noe tilsvarende). Likevel preget man altså samfunnet på nærmest stalinistisk maner. Slik har man altså til slutt endt opp med en “borgerlig” regjeringssjef som langt på vei var villig til å ødelegge Sverige som nasjon for å tilføye sosialdemokratiet dets banesår.

    • Tak. Interessant. Bildt i 92 og Reinfeldt i 2006 har jeg også grundlæggende set som en anden slags socialdemokrater

  • Angela

    Löfven utlyser nyval i mars. Han har upptäckt “ett nytt politiskt landskap i Sverige”! Det var på tiden efter alla år i EU. Upplyste inte Wallenberg Löfven om det i planet till Bilderbergmötet i juni? Tror jag säkert att han gjort. Efter Juholts snöpliga sorti? Men Löfven trodde att han var skyddad av EU-grundlagen och herrarna i Bryssel. “Vi har fått ett nytt parti som inte gör som vi säger”, konstaterade Löfven. Ja, eller så är det folket som vill något annat. Ett parti är ingenting utan sina väljare. Man kan inte tvinga eller ljuga för folk hur länge som helst. Verkligheten kan man inte ljuga bort den följer konsekvent det som är. Det går inte att sopa den under mattan. Sophögen blir till slut så stor att den inte går att dölja.

    Bryssel trodde de var oantastliga med Lissabonfördraget. De hade inte räknat med folket.