Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

”Det är chockerande att Sverige inte har någon riktig lagstiftning i den här frågan. Att ni tillåter folk att återvända och sen resa ned igen får en att tappa andan.”

Orden kommer från Shiraz Maher, terrorforskare vid King’s College i London och specialiserad på islamistisk terrorism.

I en fyraminutersintervju i senaste SVT Uppdrag granskning (tidskod 49:55) reagerar han med tydlig chock över Sveriges sätt att handskas med jihadister som reser för att kriga med IS (Islamiska staten) i Syrien och Irak. Enligt Säpos beräkningar har minst 130 personer bosatta i Sverige rest för att strida med IS, men det kan vara fler än 300.

“Sverige fungerar som en garnisonsstad för dem. De kan åka hem, få läkarvård och vila upp sig, för att sedan åka tillbaka till en av världens just nu värsta krigshärdar. Sverige borde inte fylla den funktionen för personer som vill delta i det kriget” säger Shiraz Maher.

Fått skottskadorna omplåstrade i Sverige

Han har sett Uppdrag gransknings nästan timslånga intervju med en jihadist som SVT valt att kalla “Adam”. Mer sannolikt är att han heter Hassan, Abdullahi eller Mohammed. En ung man med invandrarbakgrund, boende i Göteborg, som har krigat för IS och skottskadats i Syrien. Sedan har han åkt hem och fått sina skador omplåstrade på de svenska skattebetalarnas bekostnad. Nu ska “Adam” åka tillbaka till Syrien och fortsätta kriga. Hans högsta önskan är att dö i strid för det islamistiska kalifatet och bli “martyr”.

Säpo har bett honom slå en signal innan han åker. Större lagliga befogenheter än så har inte svensk säkerhetspolis.

“Sverige ligger långt efter andra europeiska länder”

Terrorforskaren Shiraz Maher tror inte sina ögon.

”Det är helt chockerande. Jag trodde inte att det var möjligt i dagens Europa. Sverige ligger långt efter andra europeiska länder.”

Peder Hyllengren, terrorismforskare vid Försvarshögskolan, bekräftar i SVT Debatt (tidskod 20:25):

“Sverige står handlingsförlamat. Svenskar har rest till Syrien sedan 2012, men vi har en lagstiftning som inte har hängt med och ett förebyggande arbete som inte heller har hängt med.”

Alla Europas jihadister gick under radarn

Tjugotvåårige Omar Abdel Hamid el-Husseins jihadistdåd lördagen den 14 februari mot ett seminarium med konstnären Lars Vilks i kulturhuset Krudttønden och natten mot söndagen mot synagogan i Köpenhamn tog två människors liv. Filmregissören Finn Nørgaard, 55, sköts ihjäl vid seminariet. Dan Uzan, 37, sköts ihjäl utanför synagogan där han stod som frivillig vakt. Dessutom skadades fem poliser.

Terrordåden i Köpenhamn följer ett tragiskt mönster från alla islamistiska terrorattacker i Europa de senaste tre åren som skördat mer än 30 dödsoffer och ännu fler skadade. Gärningsmännen vid samtliga terrordåd gick under säkerhetspolisens radar och förblev oupptäckta – tills det small. Se senaste krönikan “Alla gick under radarn”.

Varningsklockorna har ringt i många år

Dåden i Köpenhamn har väckt en yrvaken och förvirrad debatt i de nordiska länderna. Yrvaken för att både politiker och journalister enhälligt har insisterat på att fortsätta slumra i sin Törnrosasömn, trots att varningsklockorna har ringt i många år. I Sverige har varningar och uttryck för oro från invandrings- och islamkritiker kategoriskt avfärdats som “islamofobi”, och budbärarna har förföljts och stigmatiserats med en arsenal av tillmälen, påhopp, uthängningar, våld, skandalrubriker, oanmälda hembesök, avskedande från jobbet och andra metoder avsedda att mobba ut dem ur alla mänskliga sammanhang, placera dem i den sociala frysboxen och oskadliggöra dem för all framtid.

Detta har med politikernas tysta godkännande fått pågå i åratal i det vi kallar en demokrati. Förre statsminister Fredrik Reinfeldt (m) gick så långt att han uttryckte förståelse för attacker om de är riktade mot Sverigedemokrater.

“Vi står skuldra vid skuldra”

Efter terrordåden i Köpenhamn var Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt (s) snabbt ute framför tv-kamerorna med en i sig imponerande ström av floskler:

“Vi är inte i strid mellan islam och Väst. Det är inte en kamp mellan muslimer och icke-muslimer. Det är en kamp mellan de värden som bygger på frihet för den enskilde och en mörk ideologi.”

Hon målade upp bilden av en allt överbryggande dansk gemenskap och betonade att det danska folket ska stå enat.

“Tillsammans ska vi övervinna hotet. Vi står skuldra vid skuldra: muslimer, judar och kristna. Människor med olika politisk övertygelse. Vi står samman som danskar.”

In your dreams, Helle Thorning-Schmidt.

“Hur påverkar dåden danska muslimer?”

Det är så här det alltid låter när fanatiska islamister har slaktat oskyldiga civila människor. Politikerna spiller inte en minut innan de förklarar att dåden inte har någonting alls med islam att göra. I Sverige är förnekandet heltäckande.

Den första fråga Helle Thorning-Schmidt fick omedelbart efter terrordåden var en idiotfråga som betecknande nog kom från en svensk journalist, en reporter på Svenska Dagbladet. Han heter Asem Elghiouane, och frågan lät så här:

“Är du bekymrad för vilka konsekvenser detta kan få för danska muslimer?”

Strax efter att en jude och en vanlig dansk skjutits ihjäl av en muslim borde alltså den danska statsministern vara bekymrad för muslimerna.

“Oro” för hämndaktioner – som aldrig har hänt

SVT Rapport vill inte vara sämre. Två dagar efter terrorattentaten i Köpenhamn, innan krutröken knappt hunnit lägga sig, sänder de ett reportage signerat Helena B Nilsson – en av SVT:s värsta vänsterjournalister i vänsterfästet Malmö  – om “oron bland muslimer” .

“En del muslimer känner sig pressade efter terrordåden i Danmark” förkunnar Katarina Sandström i Rapport. (Tidskod 03.00). I inslaget får imamen Fatih Alev vid Dansk islamisk center oemotsagd breda ut sig om “oron” – trots att några hämndaktioner mot muslimer aldrig har inträffat i Danmark.

Helena Groll skämmer ut hela journalistkåren

Tidigare samma tisdag skämmer programledaren Helena Groll i SR Studio Ett ut både sig och den svenska journalistkåren (som om det skulle behövas!) när hon intervjuar Israels ambassadör Isaac Bachman och ställer fullkomligt hårresande frågor om vad judarna har för eget ansvar för den växande antisemitismen. I vad som verkar vara ett uppenbart anfall av hjärnsläpp upprepar hon till och med frågan flera gånger efter att Bachman bestämt avvisat den.

Frågorna var noga planerade

Lördagens P1 Medierna (tidskod 0:50) avslöjar att det var betydligt mer än ett tillfälligt hjärnsläpp. Frågorna var ytterst medvetna, noggrant planerade och fanns inskrivna i Helena Grolls manus före direktsändningen. Helena Groll hade alltså en klar avsikt att ställa dem, de var självklara för henne. Manuset skulle ha kontrollerats av producenten Magnus Westberg, men det gjorde han inte. Helena Groll förklarar dundertabben med att hon “blandat ihop begreppen” – hon har blandat ihop judar som slaktas i islamistiska terrorattentat med staten Israel:

“Jag vet att jag inte menar vad jag säger.”

Hur är det möjligt? Varför gör hon det? Orsaken är givetvis att i hennes och andra vänsterjournalisters tankevärld är alla judar ansvariga för vad staten Israel gör. Det var inget misstag att hon sa det hon sa. Hon råkade bara avslöja sig.

“Studio Ett har ansvar för antisemitismen”

Frilansjournalisten Negar Josephi, som har arbetat på SR:s Ekoredaktion, skriver:

“Frågan var planerad, till och med välformulerad. Den har gått genom flera händer. Sannolikt först en researcher, sedan producenten och till sist programledaren. Ingen har reagerat. Självklart ska vi fråga ambassadören, en jude, en israel, vilken ansvar judarna har för att antisemitismen har ökat, några dagar efter att ännu en jude har mördats enbart för att han är jude och inget annat.

När public service inte klarar av att skilja på judar och Israel är det inte ett konstigt att vanligt folk inte kan göra det. Nej, “Studio Ett”, vi har inte ett ansvar för ökningen av antisemitismen i samhället. Men det har ni.” 

Sveriges Radio bad senare om ursäkt på Ekoredaktionens blogg, bland annat undertecknad av Ekochefen Anne Lagercrantz. Dessutom klipptes delar av intervjun bort från SR:s hemsida – en unik åtgärd. Men de raderade delarna har sparats på nätet och kan höras här. 

“Det är ju inte oskyldiga personer”

Det är andra gången på kort tid som Anne Lagercrantz tvingas be om ursäkt  för sina medarbetare. I samband med terrordådet mot Charlie Hebdo i Paris den 7 januari sa Sveriges Radios före detta Sydeuropakorrespondent Alice Petrén (intressant nog mycket nära släkt med Thomas Hammarberg, en av vår tids mest högljudda förkämpar för mänskliga rättigheter) om de mördade satirtecknarna:

“Det är ju inte oskyldiga personer i det här fallet, utan det riktar sig rakt mot en redaktion som har attackerat med nidbilder av profeten Muhammed, som har haft satirbilder, som så sent som i natt lade ut en nidbild.”

Journalisterna förgiftade av kulturmarxism

En olycka som jag tyvärr inte har lyckats identifiera klämde under rapporteringen från Köpenhamn ur sig påståendet att terroristen hade blivit “mördad” av polisen.

Att svenska journalister kan yppa sådana bottenlösa brunnar av aningslöshet är inga olycksfall i arbetet. Det vittnar om ett sjukt klimat på svenska redaktioner, impregnerat med kulturmarxism. Luften är så genomsyrad av kulturmarxistisk giftgas att journalisterna inte själva märker att de är förgiftade. Av journalisterna på Sveriges radio sympatiserar 82 procent med vänsterpartierna s, v och mp. På SVT är siffran 84 procent. Och eftersom de bara umgås med andra journalister som är lika illa däran är inget tillfrisknande i sikte.

Frågorna som inte får ställas

Ingen av journalisterna har frågat :”Vad tänker ni göra för att skydda oss från detta islamistiska barbari?” Det skriver författaren och islamkritikern Lars Hedegaard på Gatestone Institute.

Eller: “Hur kan ni tillåta den pågående massinvandringen av muslimer när ni så uppenbart har varit oförmögna att integrera de som redan är här?”

Detta är frågor som absolut inte får ställas, eftersom muslimer både i journalisters och politikers föreställningsvärld alltid och undantagslöst är offer. Även när de skjuter ihjäl människor för att de använder sin lagstadgade yttrandefrihet eller judar för att de är judar.

Skuld och en påse pengar

I en ledare med rubriken “Ett eget ansvar”  tar Jyllands-Posten itu med den offerroll som kraftfullt omhuldas av många muslimer själva men också kletas på dem utifrån av människor med en existentiell skuldproblematik. Mot bakgrund av kolonialismen har dåligt samvete utvecklat sig till en särskild europeisk disciplin, skriver tidningen.

“Så man tar gärna på sig skulden för snart sagt alla problem som har att göra med människor som har kommit hit, i synnerhet från muslimska länder. Gärna beledsagat med en påse pengar, utan att man reflekterar över vilka konsekvenser det kan få att man på det sättet håller kvar människor i en permanent klient- och offerroll.Vår tro på den sociala ingenjörskonstens saliggörande roll i integrationen har varit så massiv att den har överskuggat allt annat.”

“De har aldrig packat upp den mentala kofferten”

Jyllands-Posten är noga med att framhålla att majoriteten av invandrarna i Danmark, även de med muslimsk bakgrund, lever välintegrerade liv. Men det finns muslimska miljöer som är så långt från integration som tänkas kan.

“De har aldrig packat upp den mentala kofferten, och parabolen är riktad mot deras gamla hemland.”

Undersökningar visar att en skrämmande stor majoritet av dem anser att målet är att vända tillbaka till “islams rötter”, att koranen bara kan tolkas på ett sätt och att sharia är överordnad allt annat.

Begravningen en islamistisk manifestation

Helle Thorning-Schmidts och andra politikers floskler om att stå enade skuldra mot skuldra står i skarp kontrast till de scener som har utspelat sig i Köpenhamn sedan polisen i självförsvar sköt jihadisten Omar Abdel Hamid el-Hussein till döds. Omedelbart efter dödsskjutningen började människor lägga blommor på den plats där han skjutits för att hylla honom.

Begravningen på den muslimska begravningsplatsen i Brøndby på fredagen blev en islamistisk manifestation  med deltagande av omkring 500 muslimska män, klädda i mörka kläder och hälften av dem maskerade. Många riktade sitt pekfinger mot himlen, andra slog sig för bröstet med en knuten näve. Längs husväggen låg muslimer i långa rader och bad.

När bilen med kistan kommer genljuder gatan av höga rop: “Allahu akbar”. Värst och högst skriker vakterna från det islamiska trossamfundet i gula västar.

“Det är heligt att gjuta judiskt blod”

I ett franskt reportage hyllas Omar Abdel Hamid el-Hussein av invandrade muslimer i Danmark. I Jordanien, där han bodde med sin mor i flera år, hyllas han som hjälte och martyr av sina vänner. Fyra av hans närmaste skolkamrater som Jyllands-Posten talat med anser att Omar Abdel Hamid el-Husseins handlingar var rättfärdiga.

“Det är heligt att gjuta judiskt blod.”

“De jublar när de ser IS mörda i tv”

Vi och dom. “Vi” förväntas stå enade med “dom”. Vem skapar “vi-et” och vem skapar “dom-et”?

Kim Østerby, förman för Fængselsforbundet, berättar för danska TV 2 News varför kriminalvårdens personal slog larm till säkerhetspolisen PET om Omar Abdel Hamid el-Husseins radikalisering. Han uppförde sig så anmärkningsvärt i fängelset att personalen skickade en så kallad bekymringsskrivelse till PET – som inte ansåg att det fanns någon grund till åtgärd.

Stämningen bland intagna muslimer som är radikaliserade är rå.

“De jublar när de ser IS mörda människor i tv. Och de har säkert också jublat över det som hände i Köpenhamn förra veckoslutet” säger Kim Østerby och tillägger att “unga män som annars inte är speciellt religiösa använda sin religion som en ursäkt för att vara förbannade”.

“Måste Folketinget sprängas i luften först?”

Cherif el-Ayouty kom til Danmark 1968. I ett brev till politikerna som publicerats i Ekstra Bladet  frågar han vad som behövs för att politikerna ska erkänna att Danmark är i krig. När ska de börja hantera situationen på allvar? Måste Folketinget sprängas i luften först?

“I mer än 20 år vägrade politikerna att lyssna på dem som kände islam och dess subkultur. Våra regeringar stängde öronen och höll den ena handen för munnen och den andra för ögonen. Nu ska priset betalas – i blod! Vi är i krig. Öppet och uppenbart krig.”

“Politikernas ansvar att säkra vår existens”

Cherif el-Ayouty fortsätter:

“Det vi har upplevt hittills är bara början på långt värre grymheter i Danmark. Vi kan inte försvara oss själva. Vi är totalt utlämnade, för politikerna har förlamat vår demokrati. Vi är otrygga på våra gator. Vår rörelsefrihet är allvarligt begränsad. Vi är rädda för att släppa ut våra barn på stan. Vi avhåller oss från att utnyttja vår yttrandefrihet. En handfull rabiata invandrare håller oss som gisslan i vårt eget land.

Istället för den nuvarande slappheten ska det förklaras krigstillstånd i jakten på terrorister. Ja, det är en extraordinär och obehaglig åtgärd som kan hota demokratiska principer, men vi måste först och främst bekämpa fienden. Det är politikernas ansvar att säkra vår existens och ge oss tryggheten på gatorna tillbaka. Börja med att utvisa de imamer som sprider hat och uppfordrar till krig mot danskarna! Dessa imamer är våra huvudfiender. Det måste bli möjligt att ta ifrån dem medborgarskapet och utvisa dem för all framtid. Att försöka ha dialog med radikaliserade muslimer, deras föräldrar eller imamer – vilket många danskar tror är möjligt – är helt enkelt en utopi.”

Politikerna har själva bjudit in terrorn

Arroganta och okunniga politiker helt utan markkontakt har själva bjudit in terrorn i de nordiska länderna. Att islam har förklarat krig mot fredliga nordbor är de nordiska politikernas ansvar och ingen annans. Alla farhågor och försök till debatt om ett alltmer sönderslaget, utarmat och splittrat samhälle har skoningslöst avfärdats som “rasism” och “främlingsfientlighet”. Ett rosa fluff av floskler har vräkts över alltmer oroliga människor som ser sina länder i snabb takt plundras på kulturellt, socialt och ekonomiskt kapital – men dagligen får sina upplevelser totalt förnekade av storljugande politiker.

Ingen ska säga något annat än att förstörelsen har gått alldeles strålande. Till sin hjälp har politikerna haft en journalistkår som totalt har abdikerat från sitt samhällsbevakande ansvar och istället ägnat sig åt att ackompanjera dåraktiga politiska beslut med extatiska lovsånger till mångkulturen.

“Underskattning gjorde att odjuret kunde växa”

Nu står vi där vi står. Plötsligt begär politikerna av oss att vi ska stå enade, skuldra mot skuldra. Men vad har de tänkt att den enigheten ska bygga på?

“För mig verkar det som om beslutsfattarna inte vet vad vi står inför” skriver Naser Khader, tidigare ledamot av danska Folketinget, nu Senior Fellow vid Hudson Institute, Washington.

Terrorforskaren Shiraz Maher från King’s college i London säger att Västvärlden konsekvent har underskattat IS, som han kallar för “odjuret”.

“Man agerade väldigt långsamt i början och det gjorde att odjuret kunde växa.”

F d PET-chef: “Större risk att bli biten av en haj”

Naser Khader ger ett exempel från Danmark. Den förre operative chefen för PET, Hans Jørgen Bonnichsen, har sagt att det är större risk att bli biten av en haj i danska farvatten än att bli utsatt för terrorangrepp. När han sa det hade PET förhindrat mer än fem terroraktioner under de senaste tio åren.

Shiraz Maher jämför IS’ framväxt med en cancer:

” Man tog inte bort svulsten från början, och nu har den spridit sig ohämmat. IS är förmodligen det största hotet mot vår globala ordning. De kan iscensätta attacker var som helst. Som vi såg vid terrorattackerna i Paris nyligen behövs det inte många personer eller någon utarbetad plan för att få en storstad på knä i några dagar.”

Fluffmaräng av tomma ord

Den svenska regeringen har i veckan presenterat ett luftslott som de kallar integrationspaket. Meningen är att integrationen av invandrare ska överlåtas på arbetsmarknadens parter, som i sin tur ska “säkerställa snabbspår” till arbetsmarknaden. Här ska hjulet uppfinnas på nytt utan konkreta åtgärder eller något tankearbete värt nämnet. Däremot ytterligare fluffmaräng av tomma ord som ska fungera som besvärjelser mot en verklighet som ingen har lust att ta itu med.

De börjar bli några stycken, ekande av tomhet:

“Utmaning.”

“Säkerställa.”

“Hållbar utveckling.”

“Klimatsmart.”

Och nu: “Snabbspår.”

Ett skepp kommer lastat – med jihadister

IS hotar nu att använda ett Libyen i kaos som en port till Europa och skicka en halv miljon migranter som ett “psykologiskt vapen” och för att starta krig i hela Sydeuropa. Avsikten är att fullfölja den mördade diktator Muammar Khadaffis profetia att Medelhavet kommer att bli “ett hav av kaos”. IS-krigare från Syrien och Irak ska låtsas vara migranter, gömma sig bland asylsökande och ta sig till Europa på vanliga passagerarfartyg för att löpa amok i sydeuropeiska städer och försöka attackera den marina trafiken.

Trafiken pågår redan, som jag beskrev i krönikan “Alla mördares lika värde” nyligen.

Snabbspår till undergången

Med världens största, resursstarkaste och farligaste makt på marsch och i väpnad kamp mot Europas judar och övriga “otrogna” står den svenska regeringen tomhänt och handlingsförlamad. Man vägrar att se faran och fortsätter att varje år släppa in tiotusentals presumtiva terrorister från muslimska länder, varav 90 procent är oidentifierade eftersom de inte visar några ID-handlingar. Det en av världens främsta terrorforskare kallar “odjuret” verkar av svenska politiker ses som ett litet gulligt gosedjur.

Att vägra se det största hotet mot vårt land i modern tid är snabbspår mot undergången.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter