28
feb
Seneste opdatering: 28/2-16 kl. 0239
100 kommentarer - Tryk for at kommentere!
Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Migrantanstormning

“Imagine there’s no countries
It isn’t hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people living life in peace…”

Drömmar som formade 68-rörelsen

1971: John Lennons megahit “Imagine”  är en perfekt sammanfattning av de drömmar som formade 68-rörelsen. En sakralt pretentiös och samtidigt trallvänlig uvertyr till globaliseringens era med upphävda nationsgränser, hopp om fred, rätt att bo var man vill i hela världen, avskaffad religion, avskaffad äganderätt (“Imagine no possessions”) och ett broderskap som sluter alla i sin famn. Låten speglar de visioner om universell världsgemenskap, mänskliga rättigheter och antirasism som har präglat hela efterkrigstiden.

Universialismens absoluta credo

John LennonHur många tårar har fällts under årens lopp till tonerna av “Imagine”, detta godhetens och universialismens absoluta credo? En poplegend tar politisk ställning; Lennons sångtext är ett kommunistiskt manifest, och han besväras inte av motsättningen mellan kommunism och mänskliga rättigheter. John Lennon hade tur: han fick behålla sina drömmar intakta ända in i döden.

När han mördades 1980 var han 40 år gammal. Han fick aldrig uppleva sammanbrottet tio år senare för världskommunismen och dess katastrofala försök att konstruera Den Nya Människan och avskaffa äganderätten. Han klarade sig också undan islams erövringståg i Väst med sin naivitet i behåll. (“And no religion too…”).

Det är fortfarande trosvissheten som styr

Fyrtiofem år efter “Imagine” kan vi skratta åt Lennons och andra 68-aktivisters trosvisshet och drömmar. Men skrattet fastnar i halsen. I ett samhälle impregnerat med kulturmarxism är det fortfarande trosvissheten som styr, och vi som inte delar den är likafullt prisgivna åt trosvisshetens politik. Globalisterna sjunger i kör samma budskap som de har sjungit i sju decennier. Fortfarande går stridslinjerna mellan nationalism och globalism, och klyftan har aldrig varit större.

En reaktion på andra världskriget

Avstampet efter kriget var ett “aldrig mer”. Pendeln slog åt andra hållet. Där fastnade den och sitter fast fortfarande 70 år senare.

FN:s deklaration om globala mänskliga rättigheter (i fortsättningen förkortade MR) var tänkta som redskapet som skulle förändra världen. Den skrevs 1948, tre och ett halvt år efter andra världskrigets slut, som en reaktion på krigets ohyggliga erfarenheter. En abstrakt konstruktion utan tvingande juridisk betydelse, mer en besvärjelse med ett klart syfte – det som hade utspelat sig 1939-45 fick aldrig hända igen. Men redan den första artikeln i FN-deklarationen blir problematisk:

“Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Felöversättning missbrukas politiskt

För det första är “lika i värde och rättigheter” en direkt felöversättning av engelskans “equal in dignity and rights”. Den korrekta översättningen lyder: “Lika i värdighet och rättigheter”.

Felöversättningen har i Sverige använts fullkomligt skrupelfritt för att legitimera ett konstant politiskt missbruk av dogmen “Allas lika värde”. Formuleringen anses vara ett argument för att alla jordens invånare ska ha rätt att bo i Sverige och bli försörjda av de svenska skattebetalarna, vilket inte är en mänsklig rättighet. Det är detta samvetslösa, mångåriga missbruk som den röd-gröna regeringen nu tvingas stävja, och det sker inte förrän den bokstavligen har kniven mot strupen.

Tvångsansluten till islam på livstid

Nordkoreansk marschDe stora orden om frihet och jämlikhet klingar ihåligt. I Nordkorea, som av en händelse utropades som självständig republik samma år som FN plitade på sin MR-deklaration, har människor ingen frihet över huvud taget. För barn som föds i muslimska länder är frihet och lika värde en illusion. Föds man av muslimska föräldrar är man tvångsansluten till islam på livstid. Att konvertera är förknippat med dödsstraff.

Flickor och kvinnor har högst hälften av mäns och pojkars värde. I vissa länder är de inte värda mer än boskap. Islam och män begränsar deras rättigheter till ett minimum.

Vissa har inte utrustats med förnuft och samvete

Mer ur FN-deklarationen:

“De har utrustats med förnuft och samvete.”

Mycket tveksam generalisering. Jag kan på rak arm räkna upp ett stort antal personer, i synnerhet politiker, som inte företer minsta tecken på att ha utrustats med förnuft och samvete.

“Bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Det som sker i Sverige och Europa i dag är motsatsen. Den förda politiken slår i namn av MR sönder de europeiska länderna och omintetgör deras nationella suveränitet via massinvandring från tredje världen. Massinvandringen dränerar de sociala välfärdssystemen inifrån och kommer snabbt att få välfärdsnationerna att haverera om inte kraftfulla åtgärder vidtas. Sverige lånar pengar, det vill säga skuldsätter våra barn och barnbarn, för att bekosta landets kolonisering av tredjevärldeninvånare.

Antinationalism och religiös tillbedjan av MR

Det samtal som förs i den europeiska eliten domineras efter 1945 av framför allt två spår: antinationalism och en närmast religiös tillbedjan av MR. Samt senare en lika huvudlös tro på det korthus som går under namnet EU.

Vi lever fortfarande i de storslagna drömmarnas tid. Visionerna tjänstgör som amorteringar på skulden över andra världskrigets förbrytelser. Tron på universella trossatser blir ersättningsreligion i det sekulära samhället. Någonting måste vi ju tro på.

Fakturan betalas alltid nationellt

Men trots att den politiska och mediala eliten har lyckats impregnera Europa – i synnerhet Sverige – med utbredd antinationalism vet vi en sak säkert: fakturan för internationella förpliktelser mot flyktingar, migranter och asylpirater ska alltid betalas nationellt.

“Av nationsstater, regeringar och i sista hand skattebetalarna” skriver den danske journalisten och författaren Mikael Jalving  i Jyllands-Posten. 

Internationella trossatser förklädda till moralisk fordran är i slutändan alltid en räkning som förfaller till betalning. De utskällda nationalstaterna tillhandahåller plånboken.

Asylrätten – en manlig rättighet

Efter hand har fler artiklar lagts till FN:s lista , bland andra rätten att söka asyl från förföljelse enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 med tilläggsprotokoll 1967, Barnkonventionen från 1989 och förbud mot diskriminering av kvinnor från 1979. De fromma önskelistorna blir fler och längre.

Men verkligheten har en tendens att springa ifrån önskelistor. När idealen inte bottnar i vad människor upplever i sin vardag förlorar de sin legitimitet. Verkligheten har definitivt sprungit ifrån flyktingkonventionen, skriven för en helt annan tid med helt andra problem. I dag är det just asylrätten som splittrar Europa. Det vackert tänkta blir en omöjlighet när det åberopas av miljoner människor. Ännu tydligare när det i praktiken kokar ner till en i första hand manlig rättighet.

70-80 procent av migranterna är män

I asylströmmarna till Europa är 70-80 procent män. Överallt män, män, män. Majoriteten av dem som kommer till de nordiska länderna är friska starka män i vapenför ålder. Mest extremt är som vanligt Sverige. Under förra årets rekordinströmning av 162 877 asylsökande var drygt 70 procent (114 728 personer) män.

I den kategori som lögnaktigt kallas “ensamkommande barn” kom 35 369 personer till Sverige – en femdubbling jämfört med året innan. 92 procent av dem (32 522 personer) var pojkar/män. 

Överallt står kvinnor och välkomnar dem

Under de första nio månaderna 2015 sökte tre gånger så många män som kvinnor asyl i Danmark. Det ser likadant ut över hela Europa. I Tyskland är 70 procent av migranterna män i vapenför ålder, mellan 15 och 34 år. Där går det redan 109 män på 100 kvinnor.

wellcome

Och överallt där lämmeltågen av män från underutvecklade länder drar fram genom Europa står aningslösa kvinnor i täta led och välkomnar männen med skyltar, mat och blommor. Till synes utan att förstå att de samtidigt välkomnar en ökning av vålds- och sexualbrott som många av dem kommer att få betala med sina egna kroppar.

Ökad kriminalitet vid mansöverslott

I Sverige är den massiva invandringen av män så stor att den varaktigt förändrar landets demografi. För första gången i historien har det land där regeringen har utropat en feministisk politik ett mansöverskott. Störst är snedfördelningen bland tonåringar, där det går 116 pojkar på 100 flickor. Mansöverskottet är större än i samma åldrar i Kina.

Sverige skapar medvetet en risksituation. Samhällen med ett överskott av män leder erfarenhetsmässigt till ökad kriminalitet; fler våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor, sexualbrott samt ökad sexhandel i form av prostitution och människohandel. Kvinnors rörelsefrihet begränsas, vilket redan har visat sig i en våg av våldtäkter och sexuella trakasserier mot flickor och kvinnor i flera europeiska städer.

“Ett sjukt förhållande till kvinnor och sex”

algerien-kamel-daoudVad europeiska “Refugees Welcome”-kvinnor inte tycks förstå är att de välkomnar en kvinnosyn och ett sexuellt förtryck som de garanterat inte vill uppleva på sitt eget skinn.

“Den största plågan i den så kallade arabiska världen och i det muslimska samhället generellt är det sjuka förhållandet till kvinnor och sex” skriver Kamel Daoud, journalist och krönikör i Quotidien d’Oran i Algeriet.

Han ger en rad exempel på regler och tabun som omöjliggör ett normalt förhållande mellan könen. Religiösa auktoriteter har utställt groteska fatwor: det är förbjudet att älska naken, kvinnor får inte röra vid bananer, en man får bara vara ensam med en kvinna om hon har varit hans amma eller om hon har skött honom som barn.

“Människor i Väst håller chockartat på att få upp ögonen för den muslimska världens sjuka förhållande till sex, och denna sjukdom breder nu ut sig i deras egna länder” skriver Kamel Daoud.

“Hur är det möjligt att Sverige inte verkar bry sig?”

Valerie HudsonValerie Hudson, professor och ansvarig för the Program on Women, Peace and Security,

Texas A&M University, USA, har i 20 år forskat om effekterna av mansöverskott i Kina och Indien. I en artikel i Göteborgs-Posten varnar hon för följderna av sådan obalans, bland annat en underminerad jämlikhet mellan könen.

“Att Sverige skulle hamna i ett läge med världens skevaste könsfördelning bland unga vuxna skulle rätt och slätt vara en tragedi. Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, har till och med formulerat en explicit feministisk utrikespolitik. Men kan Sverige verkligen kalla sin nuvarande migrationspolitik för feministisk? Hur är det möjligt att Sverige, ett av de erkänt mest feministiska länderna i världen, inte verkar bry sig om så kraftiga förändringar i könsfördelningen?”

Nu kommer gifta barn som söker asyl

Om man ser på det faktiska utfallet av asylrätten och FN:s flyktingkonvention är det alltså mäns rättigheter som gynnas på bekostnad av kvinnor och barn. Män sätter sig själva i säkerhet och lämnar kvinnor och barn kvar i konfliktzoner och flyktingläger. Det som skulle vara lika rätt för alla är i praktiken den starkares rätt.

Det visar också ett annat asylfenomen som givetvis chockar politiker och myndigheter som inte har en aaaning om konsekvenserna av den politik de för. Nu kommer gifta barn från Mellanöstern och Afrika till de nordiska länderna och söker asyl: minderåriga flickor gifta med vuxna män, och ibland mödrar till egna barn som de har fött vid 12-13 års ålder.

Yngsta gifta flickan elva år

Med höstens rekordinvandring har det kommit minst ett 70-tal gifta asylsökande barn till Sverige, troligen fler, rapporterar SR Ekot efter att ha talat med de sex ankomstkommuner som under hösten tagit emot flest ensamkommande barn: Malmö, Mölndal, Stockholm, Göteborg, Sigtuna och Solna. De flesta är flickor mellan 15 och 17 år, men det finns också gifta 13- och 14-åriga flickor och enstaka pojkar.

Barnäktenskap

Till Norge kom under förra året minst 61 gifta barn. Den yngsta flickan var elva år. Minst tio flickor var under 16 år. 49 flickor och två pojkar var 16–17 år. Minst två av flickorna under 18 år väntar barn nummer två, skriver Hans Rustad på document.no.

Tolvårig flicka gift och gravid

På Merit Wagers blogg berättar en arbetsförmedlare inom det så kallade etableringsuppdraget om en tolvårig flicka som kom till Sverige tillsammans med sina föräldrar sommaren 2014. Hon var då gravid i sjätte eller sjunde månaden. Hennes “make”, född 1993, kom lite senare, hösten 2014. Föräldrarna och alla deras barn fick permanent uppehållstillstånd i april 2015. “Maken” fick permanent uppehållstillstånd – PUT i slutet av september 2015.

Anmälan av våldtäkt mot barn läggs ner

Arbetsförmedlingen anmäler till Polisen som startar en förundersökning med misstanke om våldtäkt av barn. Förundersökningen läggs ner.

“Detta betyder alltså att åklagaren, Polisen och Migrationsverket har bortsett från att “maken” gjort sig skyldig till ett brott vars straffvärde vid fällande dom är minst två års fängelse! Det är alltså OK att vuxna män ligger med trettonåringar i Sverige utan någon som helst rättslig påföljd?” skriver arbetsförmedlaren.

“Likhet inför lagen? Icke. Vilka signaler ger detta till andra personer som är i liknande situation eller som planerar att hämta en barnbrud från sitt hemland? Jo, att svensk lag gäller bara för svenskar.”

Våldsamma frontalkollisioner

Ledsen att behöva säga det, men det här är bara början. Under överskådlig tid kommer vi i Norden och Europa att få uppleva våldsamma frontalkollisioner mellan olika lagar, kulturer, religioner, moraliska uppfattningar, attityder, värdesystem, kvinnosyn, rättigheter och skyldigheter. På punkt efter punkt kolliderar nationell lagstiftning med invandrad klankultur och islamiska sharialagar. Alltsammans följdverkningar av en av eliten hyllad globalisering med åtföljande massmigration och krav på MR för alla.

Det värsta av alltihop är att de som har försatt oss i den här situationen är så kriminellt aningslösa, okunniga och oförberedda på konsekvenserna av vad de har ställt till med. Om de över huvud taget reagerar tror de antagligen att de ska “lösa utmaningarna” med lite social ingenjörskonst av klassisk socialdemokratisk modell.

“MR den enda återstående universalismen”

Bakom alltmer högröstade krav på MR åt alla står inte bara den globala eliten och några hundra miljoner människor som vill ha bättre liv men inte förmår skapa det i sina egna länder. MR drivs också av starka lobbyorganisationer som Amnesty, Civil Rights Defenders, Human Rights Watch, Röda Korset och Rädda Barnen med egna kadrar av högavlönade jurister som med alla medel försöker göra MR juridiskt tvingande.

“Efter nazismens och kommunismens död är MR den enda universalism som finns kvar. Det låter så riktigt och bra alltsammans och lyfter budskapet över tid och rum” skriver Mikael Jalving. 

Har klarat sig undan åsiktskorridoren

Lars TrägårdhI det skamligt förvirrade och efterblivna Sverige finns åtminstone en person som frejdigt vågar diskutera MR kontra de rättigheter som hör ihop med det nationella medborgarskapet. Det beror antagligen på att han har bott i USA i 40 år och klarat sig undan att dras in i den trånga svenska åsiktskorridoren. Lars Trägårdh heter han och är professor i historia vid Ersta Sköndal högskola i Stockholm.

Han säger det självklara att det finns en uppenbar konflikt mellan två starka men sinsemellan olika solidaritetsideal:

“Det svenska samhällskontraktet är i sin grund mycket enkelt: medborgare som arbetar, betalar skatt och därmed förtjänar sina sociala rättigheter. En kombination av ett nationellt solidaritetsprojekt och ett gigantiskt försäkringsbolag med det sociala medborgarskapet som ledstjärna.”

“Tanken med MR var inte en resebyrå”

Det andra idealet är idén om mänskliga rättigheter (MR) som har vuxit fram som ett slags sekulär religion, i synnerhet för desillusionerade idealister efter världskommunismens kollaps 1989-90. Vi står inför ett vägskäl, menar Lars Trägårdh. Vi måste välja.

“Konflikten blir konkret i det läge vi har nu. Tanken med MR var inte att det skulle fungera som en resebyrå, utan reglerna skulle gälla i alla länder. Idealen skulle förverkligas var man än bodde” säger han i en intervju i SVT “Rakt på”. 

I valet mellan att rädda migranters liv och skydda våra egna välfärdssystem måste Sverige prioritera det senare, menar han.

“Ska vi kunna vara till någon som helst hjälp måste vi först se till att vårt eget samhälle fortsätter att fungera. Välfärdsstaten är inte byggd på altruism. Den handlar om ömsesidighet.”

“Större skyldigheter mot en fattigpensionär i Malmö”

I Göteborgs-Posten skriver Lars Trägårdh:

“Våra skyldigheter gentemot en fattigpensionär i Malmö är väsensskilda från de vi har för flyktingar från Syrien. Detta kan låta brutalt men, som hösten 2015 visat, tjänar vi lite på att gräva huvudet i sanden och låtsas som om medborgarskap och mänskliga rättigheter är samma sak. All fungerande demokrati förblir än så länge nationell. Det är medborgare som röstar och betalar skatt. De kan förvänta sig att regering och riksdag agerar därefter.”

Vems rättigheter ska gälla?

Så – vems rättigheter ska gälla, och var? Svenska politiker har inte ens börjat närma sig frågan, än mindre kunnat urskilja att här finns en konflikt. “Allt åt alla” verkar fortfarande vara ett gångbart ideal.

Vilken är politikernas plan för att rädda välfärden i nationalstaten Sverige? Kan vi lita på att en fattigpensionär i Malmö eller var som helst i Sverige har större rätt till hjälp än ekonomiska migranter från jordens alla hörn? Ska asylrätten nästan uteslutande vara en manlig rättighet? Vad ska göras åt det stora mansöverskottet i vissa ålderssegment som bäddar för stora sociala problem och otrygghet för kvinnor? Ska vi acceptera att 12-13-åriga flickor är gifta med äldre män trots att barnäktenskap är förbjudna i Sverige?

“Populism” är det fulaste som finns

De här frågorna och många fler kräver svar. Men att ställa sådana frågor kallas i Sverige “populism” och är det fulaste som finns. Att låtsas om att vanliga människor finns och har behov, åsikter och tankar är snudd på kriminellt.
Om ni läser den här texten av Malena Rydell i vänsterblaskan Dagens Arena förstår ni vad jag menar. Hon tycker till och med att idén om att det finns en elit som skiljer sig från folket är populistisk. Vilket omedelbart avslöjar att hon själv hör hemma, eller anser sig höra hemma i eliten.

Med argumentation på den nivån kommer vi aldrig att ta oss ur Imagine-träsket. När asylsystemet kollapsar kan vi hänga upp våra MR i julgranen, tillsammans med tomtarna.

Intervju med Lars Trägårdh i Studio Axess:

Intervju med Lars Trägårdh i SVT Rakt på

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?