24
sep
Seneste opdatering: 24/9-16 kl. 2256
46 kommentarer - Tryk for at kommentere!

kjell-albin3

Av Julia Caesar

Han avslutade alltid sina mail med “Tillgivne Kjell Albin”. Det var en gammaldags vana som han höll fast vid, istället för det modernt nonchalanta MVH – som ska uttolkas som “Med vänlig hälsning”.

Kjell Albin Abrahamson  är död. Det går inte att förstå. Han var Rösten Rösten, radions Östeuropa- och Centraleuropakorrespondent under många år. En röst som gjorde ett outplånligt intryck på lyssnarna.

Och inte bara rösten. Det fanns en människa bakom, en älskansvärd och mycket modig människa med ett stort hjärta.

Gråten bryter fram, går inte att stoppa

Det finns uppvaknanden och dagar man helst vill bli förskonad ifrån. Fredagen den 23 september är en sådan dag. Jag vaknar till SR Ekots nyhet att Kjell Albin Abrahamson har avlidit. Gråten bryter fram, går inte att stoppa. Hans död var inte oväntad, nej. Han hade haft tre hjärtinfarkter. Men döden går inte att förbereda sig på fast man gärna vill tro att man kan.

Kjell Albin Abrahamson. En journalist som slocknade just som han levde: mitt i språnget. En journalist som blev en legend trots att han egentligen inte såg sig själv som journalist – han sökte in på Journalisthögskolan fyra eller fem gånger men kom inte in. I efterhand var han glad för det. Han ville inte låta sig stöpas i någon form. Han arbetade i herrekiperingsaffär, som pastorsassistent vid Svenska Sjömanskyrkan, dramaturg på SVT och kulturchef på Sveriges radio.

Egentligen var han litteraturhistoriker med högsta akademiska betyg, trots att han inte hade studentexamen.

“My candle burns at both ends”

Tillsammans med Ekotkollegan och Latinamerikakorrespondenten Kerstin Bodell skrev han boken “Så länge du lever. Om sjukdomar, vänskap och världen där utanför” (2009).  Boken bygger på en långvarig mailväxling som inleds i maj 2002.

I boken citerar han en dikt som han inte vet vem som skrivit, men som han känner så starkt inför att han vill tro att det är han själv som skrivit den:

My candle burns at both ends,
it will not last the night,
but oh my foes
and oh my friends
it gives a lovely light

Hans tid var dyrbar, och hans ljus brann i bägge ändar. Alltid. Han ville använda sig själv och sin tid så att inte en minut förslösades. Han tillägger:

“För min egen, för min familjs, för mina vänners skull vill jag att den ljuslågan ska få lysa ända tills natten kommer.”

kjell-albin-abrahamson-saa-lange-du-lever

“Jag lever som om jag ska bli etthundra år”

När mailväxlingen börjar har Kjell Albin Abrahamson fått sin första hjärtinfarkt och får snart den andra. Kerstin Bodell kämpade i flera år mot cancer och avled 2006. Han skriver:

“Troligtvis är insikten om snabb död på något sätt lättare att bära. Inga förberedelser eftersom infarkten ändå inträffar som ett åsknedslag i juli. Jag lovade mig själv redan efter den första infarkten att skriva testamente, inte har jag gjort det. Jag lever som om jag tänker bli etthundra år, kanske för att jag inte klarar av något annat.”

Etthundra år blev han inte. Vid 71 stannade hans hjärta. I samband med en arbetsresa till Polen fick han en stroke, sedan en hjärnblödning. På ett sjukhus i Gdynia slutade hans hjärta slå den 22 september.

“Vi har inget att förlora men allt att vinna”

Kjell Albin Abrahamson och Kerstin Bodell var stationerade i var sin världsdel, kände egentligen inte varandra och kunde kanske just därför skriva självutlämnande, osentimentalt och med skoningslös uppriktighet om sjukdom, lust att leva, rädsla för döden, framgångar, hopp och bakslag.

Hon skriver: “Hej Hjärtinfarkt!”
Han skriver: “Hej Cancer!”

Ibland undertecknat “Wienerkorven”. Ibland “Globetrottern” eller “Den flygande holländaren”.
I sitt första mail skriver han:

“Kanske kommer sig uppriktigheten av att döden flåsar oss i nacken, jag vågar helt enkelt vara uppriktig mot dig. Vi har inget att förlora på öppenhjärtigheten, men allt att vinna. (…) Jag känner inget behov av att ljuga, hyckla eller hymla.”

En tvärvigg som gick sin egen väg

Kjell Albin Abrahamson var något så sällsynt som en folkkär journalist. Folkkär blev han framför allt som frilansande programledare för radioprogrammet Ring P1. Han tog radiolyssnarna på allvar, var genuint intresserad av vad de hade att säga och vägrade tillämpa det han ironiskt kallade “Täppas-doktrinen – mina åsikter är svensk lag”.

kjell-albin-abrahamson-1998

Han var en av de sista i sitt slag, den glesnande skaran av riktiga, hederliga journalister. Besjälad av sitt uppdrag: att berätta sanningen. Det gjorde honom obekväm i kollegernas ögon.

Han var en tvärvigg som gick sin egen väg och hade svårt för chefer. I boken skriver han:

“Men en sak är jag jäkligt bra på – eftersom ingen annan säger det tvingas jag själv kläcka ur mig det – jag är oberoende. Groucho Marx’ klokord är som skrivna för mig: “I don’t care to belong to any club that will accept me as a member.” Det finns så många ryggkliare och kotterier och påtryckningsgrupper i vårt lilla land. Mig går det inte att placera någonstans och det njuter jag av.”

Vänsterideologi som en chic accessoar

Det specialuppdrag han gett sig själv – med kraften av ett kall – var att upplysa människor om kommunismens ohygglighet. Det gjorde honom obekväm inte bara för kollegerna utan för hela den vänsterinfiltrerade samhällseliten.

“Kommunismen dödade fyra gånger fler människor än nazismen, och måtte de här två ideologierna aldrig komma tillbaka.”

I synnerhet ville han nå dem som inte vill höra talas om den kommunistiska ideologins pris: mellan 90 och 150 miljoner människoliv. Vänstermänniskor som inte vill bli påminda om massmorden, svälten och åsiktsförtrycket – de historielösa som vill vara lite lagom vänster, som en chic accessoar för att putsa på sin identitet.

Så länge som det finns en enda människa kvar som kallar sig kommunist – vilket fortfarande anses rumsrent i Sverige – hade han inte nått fram med sitt budskap, ansåg han.

“Kommunismen inget annat än en fullständig katastrof”

Hans senaste bok, “Låt mig få städa klart. Om kommunister, kryptokommunister och antikommunister” (2014) är en obönhörlig rannsakan av kommunismen och vänsterpartiet kommunisternas partiledare i Sverige i tur och ordning, från Sven-Lasse Linderot via Hilding Hagberg och C H Hermansson via Lars Werner, Gudrun Schyman och Lars Ohly till Jonas Sjöstedt.

”Marxism-leninismen prövades i 74 år och 49 dagar i Kommunistryssland /Sovjetunionen och resultatet var ingenting annat än en fullständig katastrof. Den marxistiska utopin om en ekonomi utan marknad går helt enkelt inte att förverkliga” skriver han.

“Vänsterpartiet promenerar omkring med en stötande uppblåsthet och självgodhet och tillåts härja mer eller mindre oemotsagt i massmedierna.”

kjell-albin-abrahamson-laat-mig-faa-stada-klartBokens titel förklaras i sista kapitlet med berättelsen om Kjell Albin Abrahamsons farmor Anna Ellmin, som var städerska på Stadshuskällaren i Östersund och fick extra betalt (5 kronor) när hon torkade upp spyor.

Om någon överförfriskad herre försökte tränga sig fram sa hon vänligt men bestämt: “Låt mig få städa klart!”. Och herrarna svarade unisont, som en manskör: “Naturligtvis, frun. Naturligtvis.”
Vi nådde varandra över det osynliga taggtrådsstängslet

För mig var Kjell Albin en vän.

Vänner har sagt upp bekantskapen med mig för att de ansett det jag skriver oförenligt med sin egen politiska korrekthet.

Jag har själv brutit kontakten med vänner för att sveket varit för stort, vallgraven mellan oss alltför djup för att det ska gå att bygga broar.

Kjell Albin Abrahamson var en vän som tillkommit. Vi kom ur samma journalistgeneration, vi nådde varandra över det osynliga taggtrådsstängslet mellan gammelmedia och alternativa media – det de kallar “hatsajterna”. Vi tyckte inte alltid lika men respekterade varandra. Kjell Albin rev det där förbannade taggtrådsstängslet, han ville inte veta av det. Han tänkte självständigt och lät sig inte styras av någon eller något.

“Nya Tider inte i närheten av nazism”

Han var chockad av hur oliktänkande behandlas i Sverige och upprördes över Bokmässans behandling av papperstidningen Nya Tider. I ett mail den 27 augusti skriver han:

“Det här med Bokmässan och Nya Tider är verkligen en skandal, speciellt när temat är yttrandefrihet. Jag har läst Nya Tider sedan jag kom till Sverige i mitten av maj och inte heller jag har läst något som ens är i närheten av nazism eller ytterhöger. Däremot har jag många exempel på hur vulgärvänstern får yttra sig utan minsta motstånd.”

“Fortsätt att skriva och säga din mening”

Han förfärades över det hat och hoten som riktades mot mig i samband med att Expressen och Dagens Nyheter startade ett mediedrev mot mig för ett år sedan.

“Julia, du skriver så klokt och vackert att det är uteslutet att du är en ond människa. Om det är någon som ska prisas för mod och integritet så är det du. Jag följer ditt öde och det hårdhänta sätt som du behandlas på och man undrar då om vi lever i Stalins eller Hitlers tid. Jag läser dig också regelbundet och delar dina välskrivna krönikör till släkt och vänner.

Det är märkligt att du utsätts för denna vuxenmobbing fast det egentligen inte borde finnas något kontroversiellt i vad du ser eller påstår. Men så är det i Sverige.

Var så rädd som möjligt om din hälsa, fortsätt att skriva och säga din mening. För vi är många som delar den men inte kan formulera oss lika skickligt.”

“Radion har jag slutat att lyssna på”

Vi befann oss i liknande predikament – båda journalister som lämnat gammelmedia bakom oss och känner alltmer främlingskap för den medievärld där vi verkat i decennier. Han skrev:

“Radion har jag slutat att lyssna på, jag tål inte när Ekot säger “Hur skulle du säga att..” inte bara ett par gånger utan dussintals gånger. Jag har ingen kontakt med gamla kolleger och de verkar inte vara särskilt intresserade av att ha kontakt med mig.”

Ville inte bo i Sverige på grund av debattklimatet

Vi träffades aldrig men bytte tankar och länkar, bokutdrag och artikelcitat i mail och vädrade gemensam frustration över det svenska debattklimatet som han för sin del fann så outhärdligt och inskränkt att han efter många års korrespondenttillvaro med bas i Moskva, Warszawa och Wien föredrog att bo i Tyskland.

kjell-albin1

I SVT-programmet “Min sanning”, som sändes den 13 mars, säger han (cirka 0:42):

“Jag tycker att det är ett väldigt trist debattklimat i Sverige, och det senaste året har ju visat att alla de som ifrågasatte Reinfeldts och den nuvarande regeringen Löfvens flyktingpolitik blev misstänkliggjorda på ett vulgärt sätt, där man tillskriver de här människorna rent fascistiska åsikter. Tyskland och Sverige är ju lika på många sätt, inte minst när det gäller flyktingpolitiken, men jag tycker att det är ett mycket hederligare debattklimat i Tyskland, där man inte håller på och … vi misstänkliggör människor så snabbt i vårt land, att de har onda avsikter, att de har rasistiska motiv.”

“Vulgärvänstern spelar en överdrivet stor roll”

I Contra – en tidskrift som jag aldrig hade hört talas om, men som han regelbundet medarbetade i och såg till att jag fick hem i brevlådan – skriver han i en krönika som blev hans näst sista:

“Det intoleranta debattklimatet i Sverige skyller jag på vulgärvänstern som spelar en överdrivet stor roll i opinionsbildningen. Att klistra etiketten fascist på alla meningsmotståndare har sina rötter i intoleranta ideologier som fascism och kommunism.”

I krönikan jämför han det svenska debattklimatet med det tyska. Jämförelsen utfaller inte till Sveriges fördel.

“I Tyskland finns också vad jag kallar för vulgärvänster, som också rymmer en floskelvänster, gnällvänster, stolpskottsvänster, spendervänstern, kulturvänster, identitetsvänster, skygglappsvänster, södermalmsvänster, finvänster, gatuvänster, hatvänster, etikettvänster, skäggvänster, rasvänster, kränkthetsvänster, gammalvänster, skrikvänster och kasta sten-vänster. (…) Men i Tyskland är vulgärvänstern marginaliserad i samhällsdebatten, i Sverige leder den det offentliga samtalet.”

“Det offentliga samtalet i Tyskland är en stor mäktig kör bestående av män och kvinnor och en hel symfoniorkester med samtliga instrument. I Sverige är det en liten amatörorkester med blås och trummor inlånad från närmsta 1 maj-parad. Var finns till exempel de konservativa samhällsdebattörernas stämmor i den svenska debatten?”

“Svenskar framställs som lömska rasister”

”För inte så länge sedan fanns på kultursidorna utrymme för konservativa röster som Gunnar Björk, Stig Strömholm, Sven Stolpe, Gunnar Unger. Visserligen är Johan Hakelius förträfflig men kan inte ersätta dem alla i vetande och lärdom.”

”I den svenska debatten har vulgärvänstern lyckats tysta alla som inte ylar med ulvarna. Det tydligaste exemplet är det generösa utdelandet av fasciststämpel. Sverige är enligt flera undersökningar ett av världens minst rasistiska länder. Enligt World Value Survey är Sverige det mest toleranta och inkluderade landet i världen mot minoriteter och främlingar. Ändå har vulgärvänstern i kampanj efter kampanj lyckats framställa svenskar som lömska rasister, främlingshatare och latenta lasermän.”

”Med tanke på den svenska journalistkårens politiska sympatier är det föga förvånande att ämnet kommunism lyser med sin frånvaro. I Sveriges Television har det hackats lök i fler timmar än det visats dokumentärprogram om kommunismens folkmord och förtryck.”

Sista boken: till 100-årsminnet av Lenins statskupp

I ett mail den 27 augusti skriver Kjell Albin Abrahamson att det är en vecka kvar i huset i hans älskade jämtländska Truvbacken i Kougsta, Alsen, innan han ska resa hem till Tyskland.

“Sedan blir det “Hemåt i natten, ensam i regnet” – en diktstrof som han tillskriver Stagnelius men som härstammar från den finske poeten Karl August Tavaststjerna (1860-1898).

Hemåt i höstregn
Hemåt i höstregn, hemåt i natten,
hem över svarta svallande vatten,
hemåt mot vinden, hemåt mot strömmen

(…)

Trolösa, trotsiga bölja som bär mig,
kär såsom fordom ännu du är mig,
ännu du vaggar, höjer och sänker mig
såsom din lekboll, innan du dränker mig.
Bär mig i land! Än får jag ej dö!

Klar med boken om Lenins statskupp

I huset i Truvbacken hade han hela sommaren arbetat med en bok som han planerade att ge ut nästa år, till 100-årsminnet av Vladimir Lenins ryska statskupp 1917: “Stor var Lenin… En massmördare och hans statskupp”.

På somrarna när vanligt folk har semester skrev han böcker. Han tillstod att han var arbetsnarkoman. Han arbetade ständigt, och han hann precis bli klar med boken och hade skickat manuset till förlaget. Nu kommer den att ges ut postumt.

Hans sista mail till mig är daterat den 9 september, som vanligt undertecknat “Allt gott till dig. Tillgivne Kjell Albin”. Han hade just kommit hem till Tyskland. På hemvägen var han på läkarkontroll och fick besked som inte var positiva.

“Gå aldrig på läkarkontroller är mitt bästa tips.”

“Favoritmarschen” Lied der Partei

Han skickade textutdrag ur den kommande boken och ville veta vad jag tyckte. Han kände till mitt musikintresse, jag berättade att jag arbetade med en podcast (ännu inte publicerad), där Ludwig van Beethovens femte symfoni  har en central roll.

kjell-albin2

Kjell Albin tipsade om det han med skärande ironi kallade sin favoritmarsch, “Lied der Partei”, den officiella hymnen till den östtyska diktaturen DDR:s socialistiska parti SED, med det groteska omkvädet “Die Partei hat immer Recht” (Partiet har alltid rätt). Favoritmarschen finns med i min Sommarpodd hos Ingrid & Conrad (cirka 1:10:10).

“Av musiken blev Lenin melankolisk”

Vladimir Lenin hade en uttalad motvilja mot musik. Finns det ett samband mellan politikers känsloliv och förmågan att tillgodogöra sig musik? Ett citat av den österrikiske författaren Stefan Zweig ur hans bok om Maria Stuart från 1935 uttrycker vad det handlar om:

“En människa som har försvurit sig åt politiken tillhör icke längre sig själv och måste lyda andra lagar än sin naturs heliga bud.”

I den kommande boken om Lenin skriver Kjell Albin Abrahamson:

“Älskarinnan Inessa Armand spelade gärna piano för Lenin, framför allt Beethovens Månskenssonaten och Appassionata. Lenin lyssnade – men motvilligt. Lunacharskij, den ende kulturintresserade personen i Politbyrån, bjöd ofta hem Lenin för att lyssna på musik, Lenin tackade alltid nej och förklarade till slut rent ut ”Naturligtvis är det mycket trevligt att lyssna till musik. Men ni måste förstå, att den gör mig nedslagen, och jag orkar inte med den.” Och för Gorkij förklarade Lenin: ”Jag kan inte lyssna på musik ofta, den påverkar mitt nervsystem”.

lenin

Av musiken blev Lenin melankolisk, den förhäxade honom, väckte en lust hos honom ”att säga förtjusande dumheter” som gjorde honom svagare i den politiska kampen. Bättre då att avstå från musiken eftersom kampen och makten underordnar allt annat. Shakespeare lär ha sagt: ”En man som inte tycker om musik, kan man inte lita på”. Sant, i fallet Lenin, extra sant.”

Kosmopoliten kommer hem till Jämtland

Kjell Albin Abrahamsons långa resa är slut. Han efterlämnar hustrun, textilkonstnären Urszula von Sychowski, barnen Patrick, Siri och Emmy, barnbarn och två syskon. Samt ett oräkneligt antal vänner.

”En familjebegravning kommer att ske i Alsen, i det Jämtland som han älskade över allt annat” meddelar dottern Emmy Abrahamson.

Kosmopoliten och den ovanligt levande människan kommer hem. Vi kan bara vara glada över att han för en stund fick finnas ibland oss, med sitt mod, sin fria ande, sin obändighet och sin envisa kamp för sanningen.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

DONERA TILL JULIA
Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Betalning från utlandet:
IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Oerdoeg

    Tack för en vacker och gripande minnesruna, Julia. Och tack för att du återigen later oss njuta av dina fulländade formuleringar!

    • Late hope

      Underbar musik! Vem är sångaren?

      • Peter Buch

        Karl Viking Smeds så vidt jeg kan se.

        • Late hope

          Mange tack!

    • Sangeren er til forveksling her lik fantastiske Jussi Bjørling. Dog ikke med samme dybde.

      • Late hope

        Ja – men Smeds intonerar perfekt – Björling var gärna en aning för hög.

        • Mulig du har rett…Men Jussi Bjørling er “helten” for meg…

        • Late hope

          För mig också! Jussi hade en gudabenådad stämma – då översåg man gärna om han ibland överdrev.

  • Late hope

    Djupt tack Julia. Jag blev så glad när jag såg att Du skrivit ännu en krönika.
    Att den handlade om Kjell-Albin Abrahamsson gjorde glädjen ännu större.
    Vi behöver Dig Julia!

  • Lars-Erik Eriksson

    Eulogy värdig Kjell-Albin.
    Det kusliga är att när vi kan identifiera en sann journalist i det svenska skrået, ja då har vederbörande inte utbildats på någon journalisthögskola inte.
    Således, lägg ner dem, liksom de politiska ungdomsförbunden ity de spottar ur sig alldeles för lydiga maktens kreatur.

    • Bra formulerat. Jag har ofta sagt att journalister måste bort från public service, in med reportrar, journalizmen har gjort sitt, i realiteten är journalizmen en sidoklassideologi där journalister alltmer intervjuar och publicerar varandra.

      • Late hope

        Och hänvisar till varandras blufftidningar.

      • Lars-Erik Eriksson

        Tackar Thomas. Tyvärr är det ingen tragedi när nyhetsred. efter tidning läggs ned eftersom de alla säger å skriver ungefär detsamma. Vilket tyder på att vi lever i en lydstat där det egna tänkandet och reflekterandet är oönskat och motarbetas såväl centralt som lokalt.
        Undrar om det på jorden någonsin existerat en sådan monokrom debatt som i Sverige de senaste decennierna?

  • Harold_the_Barrel

    Mycket bra krönika.
    Jag firar för övrigt i dagarna 1-årsjubileum.

    1-årsjubileum? Ja, det var ungefär ett år sedan jag helt upphörde att läsa DN. Jag har inte ens varit inne på deras hemsida. Detta helt på grund av Niklas Orrenius och Annika Hamruds hetsjakt på dig. Saknar jag DN då? NIX.

    Finns DN fortfarande kvar förresten?

  • Kenneth Karlsson

    Tack Julia! Boken om Lenin är satt upp på min inköpslista.

  • ejpk

    Välkommen tillbaka vår allra Bästa Julia! Jag har saknat dina krönikor så mycket och söndagar har varit farttigare utan dina alstrar.
    Själv har jag slutat läsa MSM för länge sedan och hämtar min information om världen från utländsk media och om Sverige från Alternativmedia.
    Jag önskar dig av hela mitt hjärta att din hälsa håller dig stark för att du är ett av de få ljusen i det mörker som kväver Sverige.

  • River

    Dejligt at læse dig igen.

  • tant45

    “Julia, du skriver så klokt och vackert att det är uteslutet att du är en ond människa. Om det är någon som ska prisas för sitt mod och sin integritet så är det du. Jag följer ditt öde och och det hårdhänta sätt som du behandlas på och man undrar då om vi lever i Stalins eller Hitlers tid”

    Jag kan bara instämma med Kjell Albin Abrahamsson. Du är saknad. Tack för att du är tillbaka.

    ” I Tyskland finns det också en vulgärvänster som också rymmer en floskelvänster, gnällvänster, kränkhetsvänster, skrikvänster , stolpskottsvänster etc , men de är en marginaliserad grupp i samhällsdebatten, men i Sverige leder de det offentliga samtalet” Tål att tänkas på.

    Tack för läsningen till morgonkaffet denna söndagsmorgon, det lyfte min dag.

  • Kasper K

    Kan bara instämma i Kjell Albin Abrahamssons ord till dig Julia:
    “…Var så rädd som möjligt om din hälsa, fortsätt att skriva och säga din mening. För vi är många som delar den men inte kan formulera oss lika skickligt.”

  • Bra artikel. Tack. Ska läsa hans böcker.

  • Pingback: Rapport från Folkets Demonstration 24sept 2016 | Varjager's Weblog()

  • invernes

    Takk for utmerket artikkel Julia Caesar. 🙂

  • Pingback: Julia Caesar om sin nära vänskap med Nya Tider-läsaren Kjell Albin Abrahamson « Avpixlat()

  • Landsmannen

    För mig var Kjell Albins röst en gyllene ljudvåg i etern ända sedan sent 80-tal från Wien och Warszawa. Det var en av de sällsynta röster i Sverige som inte får tystna, men nu har den gjort det och nedstämdheten över detta lättar i alla fall lite grann av dessa fina minnesord av dig, Julia Caesar och att du skriver här.

  • pecka55

    Mycket i Sverige är just nu en enda mörk otäck tjock massa, denna otäcka massa som ständigt är i rörelse, är regering och gammelmedia.
    Men det finns ljus i mörkret, en sådan är du ” Julia Caesar”, vi är många som kommer att stötta dig så länge vi andas, fortsätt ditt fina arbete……..

  • psrab

    Allan Fagerström, JOLO, Åke Ortmark, Barbro Alving, Kjell Albin Abrahamson… Varför kan inte våra nya tider ge oss journalister av den kalibern?

  • Lars- O Samuelsson

    Tack Julia Caesar till denna ljuvliga krönika och fina hyllning till Kjell Albin Abrahamson.
    Varje gång jag läser dej tänker jag varför kan inte jag formulera mej såsom du kan, en gåva som inte är alla förunnat.

    • Takk er et for lite ord . Men jeg sier det likevel, i mangel av noe bedre : Takk, Julia ! 🙂

  • Pingback: Vila i frid Kjell Albin Abrahamson | WTF?()

  • STIMME DER DDR

    Hej Julia och välkommen tillbaka! Tvärnitade i surfandet på Avpixlat när jag där såg att du fattat tangentbordet igen! Vi behöver dig och dina rader, dina svavelosande krönikor, som kan få vilken Svensk politiker som helst att vilja krypa ur sitt skinn när du yttrar dig. Det du gör, att beskriva verkligheten, behövs mer än någonsin i detta DDR light. Därav att jag lånat namnet på mitt konto från DDR-radions flaggskepp Stimme Der DDR.

  • Pingback: Söndagskrönika: Sista mailet från Kjell Albin, av Julia Caesar | Arab Nyheter()

  • Julia, med Kjell Albin säger vi “Fortsätt att skriva och säga din mening”.
    Tillgivne
    /Dag

  • Not Me

    Har saknat dina alster Julia, visste inte mycket om Kjell Albin och det är synd att de riktiga Sverige vännerna inte syns och hörs mer för det finns nog ett större antal än vad man kan tro. Saken är väl att vänstern är livrädda för den sanning som dessa personer står för och gör allt för att tysta dem. Tror att saker och ting kommer att ändras till det bättre men det vi behöver är en total upprensning i det politiska och mediala träsket men jag tror inte SD är räddningen då vi behöver en stark ledare som talar sanning och inte låter sig tystas, en svensk Donald Trump är vad vi behöver.

  • Niklas

    Se denne YouTube video, der viser hvordan muslimer er aktivt forsøger at overtage magten i Sverige.

    https://www.youtube.com/watch?v=dHTg3UXdno4

  • OlofdeGothia

    Alla goda ting är TRE. Kjell Albin, Barbro (Julia Caesar) och Dan B. Personer som jag högaktar och som har en förmåga att sätta ljus på tillvaron i en mörk värld.De är karismatiska på olika nivåer.
    Därför tillägnar jag de här personerna den här artikeln.
    https://ulsansblogg.wordpress.com/2016/09/26/dan-brown-och-forbjudna-t ankar-ifragasatts/

    • Julia Caesar

      Ett bra sätt att visa din högaktning är att respektera min pseudonym, tack.

      • OlofdeGothia

        Ledsen för att jag misstog mig där. Eftersom jag på övrig media inte använder min avatar och pseudonym utan tillkännagett mitt namn Olof Lundqvist och du efter att vissa inte så trevliga personer har fått fram din identitet trodde jag det var fritt fram att använda ditt förnamn. Tycker att vi båda tar bort de här komentarerna och också i fortsättningen arbetar för en bättre värld.

  • Hjertelig takk igjen, Julia ! 🙂

  • invandrare1957

    Kära Julia skönt att höra av dig. Även fast det är något väldigt tråkigt att förlora en vän det går att vara vän på många sätt genom att brevväxla även fast det kallas mejl med modernt ord. Sverige behöver starka personer som stärker andra det är därför du är saknad. Sörj din vän i lugn o ro och avreagera dig med att skriva en krönika sen.

  • Nils_Dacke

    Varmt välkommen tillbaka, Julia. Omständigheterna kunde dock varit ljusare. Har nyligen för andra gången läst klart Kjell Albins senaste bok. Den är minst sagt läsvärd.

    Din karaktäristik av Kjell Albin som värd för Ring P1 är på kornet, vilket jag själv upplevt som inringare några gånger. Titta gärna på denna länk från julafton 2007 http://gatesofvienna.net/2007/12/profeten-onsker-er-en-glad-jul/ . Jag glömmer aldrig hur väl han skötte detta utan att avbryta bara instick med högst rimliga kommentarer. Det var jag som hade äran och nöjet att samtala med honom. Kjell Albin saknas i dagens Sverige.

  • Stefan Borg

    Tack Kjell-Albin. Ser fram emot att höra din röst på nytt i evighetens eter.

  • barfbag

    Off topic. Stem på bog for at få den udgivet. Jeg vil nemlig gerne købe den (Anne Marie Waters (PEGIDA UK, UKIP, Sharia Watch UK blog): Beyond Terrorism. http://www.annemariewaters.org . Klik på firkanten i øverste højre hjørne. Klik på “Blog”. Klik på overskrift “AN APPEAL FOR TWO MINUTES OF YOUR TIME. Læs evt. den glimrende artikel. Klik på bogens titel. På den følgende side kan man afgive sin stemme på bogen. Eller: http://www.annemariewaters.org/an-appeal-for-two-minutes-of-your-time/
    Det er en bog, der beretter om hendes tid i anti-jihad-bevægelsen, altså en slags memoir.
    Jeg læste Pia Kjærsgaards memoir:”Fordi jeg var nødt til det.”. En stor fornøjelse,og ikke så tørt og sagligt, og rædselsfuldt! som Islam, Islam, Islam. Min vigtigste bog er dog om bank(u)væsenet og hvordan det vil ruinere verden igen og igen:A History of Central Banking (af Stephen Mitford Goodson)(paperback) og bogen How the West was Lost (af Alexander Boot)(paperback). De er begge – synes jeg – letlæste. Skelsættende for mig at læse.

  • Oxis

    Häromdagen lånade jag på stadsbiblioteket Kjell Albins bok ovan “Tillåt mig att få städa klart”. Upplyftande, klargörande läsning. Och inte så lite förvånad var jag att boken fanns på detta vänsterorienterade bibliotek i en gammal socialdemokratisk kommun!
    För mig som var ung under 1960- och 70-tal och med förvåning såg 68-vänsterns framsteg och med samma förvåning hörde deras underliga argument men ändå på något sätt skakades i grunden (dock inte till vänsterns fördel) över hur något så idiotiskt kunde föras fram oemotsagt, var läsningen av boken en själslig läkning.
    Bokens genomgång av kommunismens väsen och dess illgärningar samt dess förgrundsgestalter i Sverige visar hur det svenska samhället även nuförtiden totalitärt genomsyras av kommunismens och vänsterns synsätt och hur det präglar tillvaron i landet, in i minsta por. Ekonomisk liberalism, kapitalism, aktiemarknad, vinster i välfärden, friskolor ….. glöm allt detta, det är bara fernissa som döljer vänsterideologins totala grepp över landet Sverige.
    Glöm inte att i Kina förenas kommunism och kapitalism i en ny statsreligion, likadant i Sverige.

  • Pingback: Söndagskrönika: Kris i Ryggkliarklubben « Snaphanen.dk()

  • Sixten Esausson

    Jag har i många år tänkt som Kjell Albin. Hur i allsin dar kan vulgärvänstern tillmätas så stort utrymme i Svensk media? En liten analys: De dumma skriker högt, säkra på sin sak, de kloka är mer osäkra och tystlåtna. Svenska journalister tillhör till 95 % dessvärre den första kategorin. Måste ligga något systemfel i grunden.

  • Pingback: Bloggläsare början av november | Invandring och mörkläggning()