Av Julia Caesar

Det finns en bristningsgräns för oss alla. Det finns en bristningsgräns för Sverige. Vi närmar oss den snabbt. Gruppvåldtäkten mot en 33-årig rullstolsburen kvinna i Visby förra helgen gick över en gräns. Den politiska och mediala eliten – just de som har påtvingat svenska folket mångkultur och massinvandring med åtföljande grov våldskriminalitet – manar till lugn och besinning. I övrigt tiger de. De manar till lugn: “Det krävs kloka medborgare nu”

Först nu verkar de börja ana vidden och frukta konsekvenserna av det vansinniga sociala experiment och den tragedi de själva har iscensatt. Det är en befogad fruktan. De som bär ansvaret för förstörelsen av Sverige ska vara riktigt, riktigt rädda. Tyvärr vaknar reaktionen bittert sent. Utvecklingen löper amok. På alla samhällsområden. Varje dag.

Situationen klassas som “särskild händelse”

Den polisanmälda gruppvåldtäkten mot en 33-årig rullstolsburen kvinna i Visby förra helgen har väckt mycket starka reaktioner i hela Sverige och i synnerhet på Gotland. Läget har av polisen bedömts som akut och klassas som “särskild händelse”. Extra polisstyrkor i form av specialenheter har kallats in från fastlandet  – men inte för att skydda de gotländska kvinnorna från fler våldtäkter, utan för att skydda bland annat kammaråklagare Mats Wihlborg mot gotlänningarnas upprördhet. Han har fått påhälsning i hemmet sedan han släppt de fem misstänkta asylsökande som suttit anhållna för gruppvåldtäkten.

De misstänkta gärningsmännen uppges snabbt ha skickats från ön med färja till fastlandet. Inte heller detta för att skydda de gotländska kvinnorna, utan för att skydda de misstänkta gärningsmännen från allmänhetens opinionsyttringar.

Avtrubbningen breder ut sig

Gradvis vänjer vi oss vid det ohyggliga: knivmord, skottlossningar, våldtäkter, misshandel, rån. Svenskar utsätts dagligen för allt fler brutala våldsdåd som begås av invandrare från jordens mest våldspräglade länder och kulturer. Det som ingen någonsin borde behöva vänja sig vid döljs i medieskugga, eftersom brotten inte längre anses ha tillräckligt nyhetsvärde för att tas upp i nyhetssändningarna. De har blivit alltför vanliga. Hör till dagsrutinen. Bara om det finns flera dödsoffer anses nyheten ha allmänintresse.

Avtrubbningen breder ut sig. Avtrubbning är ett annat ord för resignation. Det är fullkomligt gräsligt, men vi börjar vänja oss vid gruppvåldtäkterna. Jaha, en till nu igen? Och en till.

För att få media och allmänhet att reagera måste det till något alldeles extra. Till exempel en rullstol. När en rullstolsburen kvinna utsätts för gruppvåldtäkt överskrids en gräns. Då har vi nått bristningsgränsen. När de misstänkta gärningsmännen släpps fria detonerar en vrede som har ackumulerats hos svenskarna i många år.

Kvinnans berättelse inte tillräckligt robust”

Den ansvarige för frisläppningsbeslutet, kammaråklagare Mats Wihlborg i Visby, motiverar sitt beslut så här:

”Själva gärningen baseras inte på våld eller hot utan på att man utnyttjat målsägarens speciella belägenhet. Hennes berättelse är inte så pass robust att den utan vidare kan ligga till grund för en häktning. Den avviker så mycket från de misstänktas berättelse. Även om det finns skäl att ifrågasätta deras berättelser på vissa punkter också.”

“Det finns helt enkelt inte sannolika skäl för den här brottsmisstanken” kommenterade åklagaren frisläppningsbeslutet i veckan.

Inga möjligheter att fly utan rullstolen

Att brottsoffret är rörelsehindrat och därför inte har kunnat göra motstånd mot eller fly från grova övergrepp från flera män vänds alltså juridiskt emot henne.

Låt oss ge en kort rekapitulation av vad som hänt.

Natten till förra söndagen delar den 33-åriga kvinnan taxi hem från en restaurang med en för henne okänd man. Hon följer med honom till den villa, ett asylboende där mannen bor, för hon behöver låna en toalett. Där våldtas hon, enligt polisanmälan, både av den man som bor där och av flera andra män som dyker upp. Enligt uppgift är samtliga asylsökande.

Sannolikt hade kvinnan inte varit förutseende nog att bära rikspolischef Dan Eliassons tafsa inte-armband den här kvällen. Utan hjälp med rullstolen har hon inga möjligheter att fly och försätts i vanmakt.

“Hon fruktade för sitt liv”

Kvinnans advokat Staffan Fredriksson säger att hon har varit försatt i en sådan situation att hon inte har vågat eller kunnat göra motstånd. Hon har varit chockad och paralyserad och fruktat för sitt liv. Hon vågade inte försöka slita sig fri. Utan rullstolen tog hon sig ingenstans.

“Hon har inte gapat, skrikit och slagits. Hon har sagt nej, sedan har det tjatats och hon har sagt nej. Till slut har hon gett upp i situationen. Hon stängde av. Hon genomled det här, bara för att, som hon upplevde det, komma därifrån med livet i behåll.”

Får somatisk och psykiatrisk vård

Efter flera timmar lyckas kvinnan få hjälp att ta sig ut ur huset och ut på gatan med rullstolen och kan larma polisen. Hon har sökt vård, hon mår fruktansvärt dåligt och är rädd för att inte bli trodd. Hon får somatisk vård för sina fysiska skador och vård för det psykiska traumat. Hon har också enligt medicinsk rutin fått abortpiller för att förebygga graviditet efter våldtäkterna.

Dag Öhrlund skriver på sin blogg:

“Åklagaren släpper männen med motiveringen att den våldtagnas version inte stämmer med våldtäktsmännens. Tror fan det. Det är rimligt att tro att hon fortfarande är så chockad, så svårt skadad psykiskt av händelsen att hon inte kan ge en glasklar, detaljerad redogörelse för händelseförloppet. Det vore också intressant att veta vilket beslut åklagaren fattat om kvinnan efteråt varit medvetslös och inte kunnat lämna någon redogörelse alls.”

Vanligen ordnas fackeltåg mot rasism

Ett brutalt våldsdåd begås mot en utsatt och försvarslös person. Det händer varje dag i det nya mångkulturella Sverige. Tiotusentals potentiella gärningsmän har släppts in i landet från jordens mest dysfunktionella och våldspräglade kulturer, i majoriteten av fallen utan ID-handlingar, det vill säga utan att någon vet vilka de är. Insläppet sker i största samförstånd mellan ansvarslösa politiker och massinvandringsvurmande journalister.

Plötsligt får en liten ort som hittills levt i lugn och harmoni ett brutalt och chockartat mångkulturellt uppvaknande. I nio fall av tio är befolkningens reaktion totalt obegriplig, annat än som en yttring av vanmakt: istället för stöd för brottsoffer och anhöriga ordnas fackeltåg mot “rasism och främlingsfientlighet”, det vill säga stöd för de invandrade gärningsmännen.

Och så de obligatoriska gravljusen och nallarna på mordplatsen,  ifall mord har begåtts. Det är uttryck för resignation hos ett folk som har gett upp. Tröst och besvärjelser mot en otröstlig verklighet som man inte tror går att påverka.

Ett hundratal personer demonstrerade

Så icke på Gotland. Gotlänningarna ordnade inget fackeltåg till stöd för asylsökande våldtäktsmän. De gick snabbt man ur huse i en demonstration, dels mot frisläppandet av de misstänkta gärningsmännen, dels för att visa sitt stöd för kvinnan som anmält våldtäkten. Ett hundratal personer tågade på onsdagskvällen från Östercentrum mot asylboendet, som ligger bara ett kvarter från polishuset.

“Ingen har frågat oss om vi vill ha hit asylsökande”

Camilla Sundelius, 26, var en av demonstranterna. Hon vet vem den våldtagna kvinnan är och är mycket illa berörd av våldtäkten och att de misstänkta gärningsmännen släppts.

Hon säger att många gotlänningar känner sig svikna av regeringen och av politikerna på ön och tänker att nu får det vara nog.

“Ingen har frågat oss om vi vill ha hit asylsökande. Det är inte okej att inte fråga folket. Vi har inte bett om att få hit dem. Vi har sett att det är inga barn som kommer hit heller. Det är bara män, och de har ingen respekt för kvinnor.”

De asylsökande står på Östercentrum i Visby och trakasserar kvinnor, säger Camilla Sundelius.

“De kan ställa sig mitt i vägen och spotta på marken och titta ner på en. De kommer från länder med en totalt nedvärderande syn på kvinnor, och det fungerar inte. Våldtäkterna började i somras. Vi har fått reda på att samtliga gärningsmän är invandrare.”

I vintras bildades ett medborgargarde på Gotland. Det har nu 700 medlemmar.

“Det är vanliga medborgare, mammor, pappor, systrar, bröder och grannar. Det är för jävligt att det ska behöva finnas, för så var det inte förut” säger Camilla Sundelius.

Kvinnans advokat: “Det är män som våldtar”

Jag ringer upp den våldtagna kvinnans advokat, Staffan Fredriksson. Han bekräftar att kvinnan frivilligt följt med en för henne okänd man och delat taxi med honom samt lånat toaletten i hans lägenhet.

“Det ska man kunna göra, följa med en okänd man” säger Staffan Fredriksson. “Det har man ju alltid kunnat göra!”

Han kämpar hörbart hårt för att försöka förstå orsaken till att kvinnor inte kan göra det längre. Det verkar vara en fullkomlig gåta att det har blivit så.

Jag frågar om de misstänkta har utländsk bakgrund. Det vill han inte svara på. Han menar att frågan är “helt irrelevant”. Han har lärt sig säga att det är MÄN som våldtar. Jag antar att han har gått en kurs i politisk korrekthet med floskelpåslag för advokater.

Jag säger att gruppvåldtäkter var ett mycket ovanligt fenomen före massinvandringen. Det har Staffan Fredriksson aldrig hört talas om. Nu låter han ungefär som om han har ramlat ner från månen och frågar om källa till detta oerhörda påstående. Det får han. (Brå 2008).

Porrfilmer med gruppsex görs i USA

Män från muslimska länder i Mellanöstern kommer från en helt annan kultur, med en annan kvinnosyn och syn på sexualitet än den vi har i Sverige. Det avfärdar Staffan Fredriksson. I så fall borde ju gruppvåldtäkter vara väldigt vanliga i de länder migranterna kommer ifrån, och det har han för sin del inte hört talas om.

Han övergår raskt till att tala om att när de kommer hit är det vårt ansvar att ta hand om dem. Det gäller bara att de lär sig svenska och får information om våra grundläggande regler så ordnar sig allting. Och om någon ändå skulle råka begå ett brott är det också vårt ansvar, för då har vi inte tagit hand om dem tillräckligt.

Sedan börjar Staffan Fredriksson plötsligt prata om porrfilmer som visar gruppsex och kan inspirera till gruppvåldtäkt, och sådana filmer görs väl i USA?!?!

Jag vet inte i vilken bunker han har tillbringat de senaste 30 åren, men samtalet är en intressant inblick i en advokats tankevärld 2016.

Gotland är inte riktigt Sverige

En ö mitt i Östersjön. En ö i tiden. Gotland lever inte riktigt i samma tid som fastlandet. Det oförstörda Sverige dröjer sig delvis kvar på ön och lockar semestrande fastlänningar under några sommarveckor varje år. Sedan glöms ön bort i elva månader. Gotlänningar är ett eget folk; egensinniga och härdade av århundraden av isolering, karg fattigdom och belägring av tyskar och danskar har de utvecklat en överlevnadsinstinkt som är svår att hitta i övriga Sverige. De är jordbundna, stolta och utrustade med mycket starka känslor för sin ö. Mot påbud och sedvänjor från fastlandet har de bevarat en sund skepsis.

När allt kommer omkring är Gotland inte riktigt svenskt. Ön har bara tillhört Sverige i 371 år, sedan freden i Brömsebro 1645  då Danmark-Norge avträdde Gotland, Jämtland, Härjedalen och Ösel till Sverige samt Halland på 30 år. Trehundrasjuttioett år är alldeles för kort tid för att gotlänningarna ska ha hunnit börja se Gotland som en del av Sverige.

Invandringen till ön har kuppats igenom

Som på alla mindre orter (Gotland har cirka 57 000 invånare) styr en liten maktklick över den fåvitska allmogen. Invandringen till ön har kuppats igenom över gotlänningarnas huvuden av en liten makttrojka bestående av landshövding Cecilia Schelin Seidegård och öns regionpolitiker, i första hand kommunalrådet Björn Jansson (s), och före honom Åke Svensson (s), som avsattes med omedelbar verkan förra året sedan han gjort skandalaffärer med kommunala fastigheter.

Landshövdingen hårt drivande för invandring

Landshövding Cecilia Schelin Seidegård driver sedan flera år krav på massinvandring till ön hårt  – så hårt att det väcker misstankar om att hon får sina direktiv och belöningar någon annanstans ifrån än från den ö där hon har sin tjänst. Det är knappast gotlänningarnas behov och intressen som är hennes drivkrafter.

Att Gotland länge har haft bara 4,7 procent invandrare och utgjort en oas både för öborna och för mångkulturtrötta fastlänningar är för öns makttrojka en olägenhet som bara inte får fortgå.

För fyra år sedan gick landshövdingen ut med uppmaningar till öns myndigheter om att locka “busslaster” av invandrare till ön med speciella “Gotlandspaket” – paket med särrättigheter och specialförmåner till de invandrare som väljer att flytta till ön, bland annat förtur till både bostäder och lediga jobb, på gotlänningarnas bekostnad. Detta trots att ön har stor brist på både bostäder och arbetstillfällen.

De som bär ansvaret manar till lugn

Efter den gruppvåldtäkt som skakar Gotland är det i högsta grad förutsägbart vilka som ska gå ut och uttala sig. Likaså vad de kommer att säga. Det är hela den vanliga ö-eliten. Samma människor som har valt att utsätta gotlänningarna för grov, invandrad kriminalitet manar nu folket till lugn och varnar för “mörka krafter”.

Björn Jansson (s), regionstyrelsens ordförande:

“Det finns mörka krafter och det oroar mig. Vi måste prata utifrån fakta och inte utifrån rykten. Nu gäller det att visa civilkurage och stå upp mot de värderingar och attityder som kommer.”

Landshövding Cecilia Schelin Seidegård:

“Det är djupt olyckligt det som sker.  Vi måste se till att rättsamhället fungerar på ett bra sätt. Vi kan inte ta lagen i egna händer. Det krävs kloka medborgare nu.”

Elin Bååth, ledamot (Fi) i fullmäktige:

“Det som har hänt är hemskt och jag vill ge allt mitt stöd till offret. Verkligheten är att den här typen av brott inte ökat, och att det är män av olika etnicitet som står för våldet. Problemet är en destruktiv mansnorm, inte en viss etnicitet eller kultur.

“Det som nu behöver ske är att vi får en samtyckeslagstiftning, och att vi på allvar börjar arbeta mot den destruktiva mansnorm som bygger på dominans och erövring, och som inte minst tar sig uttryck i rasisternas retorik om att försvara “sina” kvinnor.”

Förutsägbar som en talrobot med skruv i ryggen

Mats Pettersson, redaktionschef på helagotland.se, skriver en lång bannbulla riktad till gotlänningarna i sin tidning.  Av alla förutsägbara röster är han den som gick att förutsäga så gott som ordagrant. Som en talrobot med uppskruvad nyckel i ryggen. Men vems ärenden går han? Vem har skruvat upp hans nyckel?

Han är orolig, skriver han. Han anser att “vi är på väg åt fel håll”. Inte på grund av gruppvåldtäkten, som han i och för sig beklagar. Nej, felet är att gotlänningarna protesterar mot det våld som har påtvingats dem med invandringen till ön. Med sina protester “raserar de allt som vårt samhälle är byggt på”. Då kan det bara gå åt ett håll: åt h-e. Ett tyst och fogligt folk är definitivt att föredra.

När människor tar lagen i egna händer

Grundstenarna, enligt Mats Pettersson, är: demokrati, rättssäkerhet och likhet inför lagen. Det är lätt att instämma i. Men hur ser det ut om man skrapar på orden? Demokrati – är det att massimportera utländska våldsverkare till Gotland?

Rättssäkerheten – var finns den för den våldtagna kvinnan när hon inte blir trodd och de misstänkta gärningsmännen släpps fria?

Likhet inför lagen – var finns den för henne och andra? Det är ju just när människor ser att det inte finns någon likhet inför lagen som de tar lagen i egna händer. Det är ingen önskvärd utveckling, men den kommer att fortsätta så länge som människor upplever att polisen och det övriga rättssystemet inte skyddar dem.

I SVT kommer vi inte att få höra ett ord

“På Gotland har vi inte sett liknande saker hända tidigare” konstaterar Mats Pettersson – utan att reflektera över orsaken. Och så papegojar han självklart den trötta, förutsägbara floskeln:

“Det är MÄN som våldtar. Det är på den nivån debatten måste föras. Svenska män. Utländska män. Män.”

Jag tror att jag vågar mig på att förutsäga en sak till. I söndagskvällens partiledardebatt i SVT kommer vi inte att få höra ett ord om gruppvåldtäkten i Visby. Inte ett enda ord. Det är som om den aldrig har hänt.

Som om det inte finns någon bristningsgräns.

Mer läsning

Peter Harold: Den gotländska medborgarvreden är ett hälsotecken (som medierna försöker sjukförklara)

Ann Heberlein: I tystnaden växer misstron och hatet

Dag Öhrlund: Landet jag inte känner igen, del 105: När den sista våldtäktsgränsen sprängs håller politiker och feminister käften 

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

DONERA TILL JULIA
Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

Betalning från utlandet:
IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS