9
nov
Seneste opdatering: 10/11-13 kl. 1445
70 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Fem politiska mord på tre dygn. I Ljungsbro utanför Linköping slår den 33-årige kongolesen Doudou Yembadjunga Ahoka natten till den 2 november ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna med järnrör. Han är sedan tidigare dömd för 15 brott. Ljungsbroborna tänder ljus och lägger blommor och nallar på mordplatsen.

I Norge kapar en 30-årig sydsudanesisk man tre dagar senare en buss och knivmördar alla ombord: den 55-årige busschauffören Arve Kvernhaug, 19-åriga studeranden Margaret Molland Sunden och 53-årige svensk-marockanen Brahim Khouya, bosatt i Göteborg. Bussen bogseras bort för brottsplatsundersökning. Inga ljus kan tändas, inga blommor kan läggas vid den. De läggs istället vid rådhuset i centrum av Tangen.

Dubbelmordet i Ljungsbro och bussmassakern i Årdal väcker vrede och sorg. Men få tycks se dem som vad de är – politiska mord. De är resultatet av en våldsimport, iscensatt av politikerna. Fem fullkomligt onödiga mord som aldrig hade behövt ske om politikerna hade fattat andra beslut. Trippelmordet i Norge begicks av en man som inte ens hade rätt att uppehålla sig i landet. Han hade fått avslag på sin asylansökan redan i juli och skulle dagen efter bussmassakern ha utvisats till Spanien, där han tidigare sökt asyl.

Nallar är vanmaktens symboler

För de oskyldiga offren är de politiska morden det brutala slutet på liv som aldrig fick levas. Vi som tvingas åse dem blir rädda när vi förstår att det lika gärna kunde ha hänt oss. Vi lägger blommor och nallar och tänder ljus på mordplatserna. Vi sörjer och går i fackeltåg “mot våldet”. Vi manifesterar vår vanmakt i ceremonier som är besvärjelser mot den verklighet vi inte vill eller orkar se, ceremonier som är en regression tillbaka till ett barns hjälplösa och vädjande nivå.

Överallt på mordplatserna finns nallarna. På varenda kista med barn som drunknat i båtolyckan utanför Lampedusa i början av oktober fanns nallarna. Nallar är vanmaktens symboler. De trivialiserar och sentimentaliserar döden istället för att se den som en ohygglig och absolut oacceptabel konsekvens av förd politik. Fackeltågen, nallarna, blommorna och ljusen är vanmaktens manifestationer. Mer än något annat uttrycker de resignation.

“Så här hemskt är det, och vi kan inte göra någonting åt det.”

Att gå i fackeltåg får oss att känna att vi har gjort någonting, fast vi inte har gjort någonting alls. Med fackeltåg manifesterar vi vår kvävda, kastrerade sorg och vrede. Så tämjer vi vårt ursinne och vår förtvivlan. Sedan förnekar vi det som har hänt och utplånar det ur våra minnen. Till nästa mord, och nästa fackeltåg.

Morden en konsekvens av invandringspolitiken

Invånarna i de nordiska länderna måste äntligen inse vad de här brutala morden och andra våldsbrott handlar om. De är följden av en invandringspolitik som bygger på den ideologiskt grundade missuppfattningen att alla människor är likadana och utbytbara mot varandra. De är produkterna av en villfarelse. Hela invandringspolitiken i de nordiska länderna bygger tragiskt nog på denna fundamentala missuppfattning. När invandrare tackar mottagarländerna för deras gästfrihet genom att mörda, råna, våldta eller begå andra grova våldsbrott mot ursprungsbefolkningen dröjer det i allmänhet inte många minuter innan den politiskt korrekta meningsbärande eliten står upp och som en man förklarar att det är “individer” som begår brott. Underförstått: det bara råkade vara en somalier, en kongoles, en irakier, en etiopier. Det kunde lika gärna vara en värmlänning, en hälsing, en norrman eller en bohuslänning som mördar eller våldtar.

De är i alla avseenden troende

Problemet är att det inte är sant. All statistik visar att invandrare från icke-västliga länder är kraftigt överrepresenterade i våldsbrott. Människor som bekänner sig till likhetstanken är vilseförda av en ideologi med samma verkan som en religiös tro. De är i alla avseenden troende. De står fortfarande upp till öronen i Karl Marx ideologiska mylla och förnekar betydelsen av kultur, genetiskt arv, ideologi och etnicitet för hur människor beter sig.

Vi är alla lika, är budskapet. Trots att vi har facit. Trots att mer än 40 års erfarenheter av massinvandring tydligt visar att människor är olika och att gener, kultur, ideologi och etnicitet formar oss till dem vi är. Ingen kan i dag med bibehållen trovärdighet påstå att människor från våldskulturer och klansamhällen i exempelvis Afrika och Mellanöstern är likadana som invånarna i de nordiska länderna. När den politiskt korrekta eliten trots mer än 40 års erfarenhet av motsatsen framhärdar i att låtsas att alla människor är lika bevisar de bara sin faktaresistens och att de väljer att leva i en låtsasvärld.

Hur många människor ska offras?

Tyvärr kostar den här låtsasleken människoliv. Den kommer att fortsätta kosta människoliv tills verkligheten erkänns. De börjar bli många, och de kommer att bli många fler; de grova våldsbrott som begås av invandrare från främmande kulturer med helt annat synsätt på våld och människoliv än det som delas av flertalet i Norden. Hur många bestaliska mord, hur många fall av grov misshandel, hur många brutala rån, hur många gruppvåldtäkter behövs innan de ideologiskt troende inser fakta? Hur många liv ska offras innan förnufter tränger in i ideologiskt igenkorkade hjärnvindlingar? Finns det någon gräns? Eller ska vi acceptera hur många offer som helst?

Tänker de någonsin tanken att dessa tragedier är följden av politiska beslut som de själva har fattat? Snuddar de någonsin vid sitt eget ansvar? Tänker de någon gång tanken att det lika gärna kunde ha varit deras egen dotter, eller far, eller son, eller make som slaktas av en invandrare som uppenbart inte borde finnas i landet?

Jag tvivlar på att de någonsin släpper fram sådana tankar. Politiker och journalister är två av de grupper som har de tjockaste och mest ogenomträngliga pansaren av psykiska försvarsmekanismer. Det har de för att de för sina liv är beroende av sina försvar. De skulle inte orka leva utan dem. Då skulle deras ansvar och skuld ramma dem med full kraft. Karriären skulle vara slut, ekonomi och social status dala mot nivåer där de aldrig någonsin har befunnit sig.

Mördaren har uppgett flera identiteter

Bakom massakern ombord på bussen Valdresekspressen i Årdal finns en ansvarskedja som är möjlig att klarlägga. Skyldig till bussmassakern är naturligtvis mördaren själv och ingen annan. Den misstänkte 30-åringen har uppgett att han kommer från Sydsudan. Han kom till Norge i april och sökte asyl, trots att han redan hade gjort det i Spanien. Han har enligt Aftenposten opererat med flera olika identiteter. Till den sydsudanesiska exilmiljön har han uppgett ett namn, men till den norska polisen och Utlendingsdirektoratet har han uppgett en annan identitet. Enligt vad han har uppgett i Spanien kommer han från Mayomdistriktet i Unity State i Sydsudan och ska ha rest från Sudan till Egypten och sedan Israel innan han till slut ansökte om asyl i Spanien.

I alla media, både i Norge och andra länder, uppges den misstänkte trippelmördarens etnicitet. Utom i Sverige. Där utelämnas den helt. På Svenska Dagbladet drar sig journalisten Mårten Eidevall inte ens för att censurera ett citat där norska TV2 uppger att gärningsmannen är mörkhyad. Ordet “mörkhyad” stryks, en ren citatförfalskning som Svenska Dagbladets redaktionschef Olle Zachrison sedan tvingas erkänna och korrigera. Därigenom blir både SR och SVT tvungna att rapportera att den misstänkte gärningsmannen är en asylsökande från Sydsudan.

Kommunstyrelsen i Årdal sa nej

En enig kommunstyrelse (formannskap) i Årdals kommun i Sogn og Fjordane sa i mars nej till att driva en asylmottagning i bygden. Kommunen styrs med överlägsen majoritet av Arbeiderpartiet. I senaste kommunvalet fick AP 77,5 procent av rösterna. Men fylkesmannen i Sogn og Fjordane, Anne Karin Hamre, underkände kommunstyrelsens beslut. Därför blev det den norska staten som avgjorde om det skulle inrättas en asylmottagning. Atle Berge på Utlendingsdirektoratet ansåg att Årdal är en mycket lämplig plats för en asylmottagning, i synnerhet på grund av att där fanns tomma fastigheter och att det har gjorts nedskärningar i den kommunala sektorn.

Statligt tvångsbeslut om 151 asylsökande

I juli fattade Utlendingsdirektoratet beslutet att det skulle etableras en asylmottagning i Årdal, mot kommunledningens och invånarnas vilja. På rekordtid tvingades den lilla kommunen med 5 458 invånare i det vidunderligt vackra fjordlandskapet Sogn og Fjordane ta emot 151 asylsökande, de flesta från Eritrea. De ansvariga för tvångsbeslutet är alltså Anne Karin Hamre och Atle Berge. Lägg deras namn på minnet. Ordföranden i formannskapet var förtvivlad sedan beslutet fattats och sa:

“Jag kan öppet säga att vi har använt de medel att påverka som vi har när vi röstade nej i mars. Vi har sagt det vi kan, men det är staten som avgör.”

“De har det väldigt, väldigt svårt”

På det privata företaget Hero AS, ledende i mangfold som driver asylmottagningen i Årdal var stämningen däremot på topp efter beslutet att öppna en asylmottagning i den lilla kommunen. Föreståndaren Gunn Lerøy säger:

“Naturligtvis tycker jag att det är positivt att ha en asylmottagning i kommunen.”

Och så kommer de trillande som ärtor ur munnen på Gunn Lerøy, de politiskt korrekta flosklerna, i hög grad förväntade från en som livnär sig på asylindustrin:

“Jag anser att alla har ett ansvar för att hjälpa människor på flykt. Detta är människor som har det väldigt, väldigt svårt. Jag tycker att vi har ett samhällsansvar. Dessutom skapar mottagningen arbetstillfällen och bidrar till näringslivet, eftersom vi handlar varor lokalt.”

Privat asylföretag: “Det blir spännande”

Det privata företaget Heros regionchef Bente Dalåker jublade också över att det blev en asylmottagning i Årdal. Hon gläder sig åt ett mycket lukrativt avtal för företaget. Hero får varje år 1,2 miljoner kronor från norska staten för att driva asylmottagningen. Dessutom betalar staten kostnaderna för barnomsorg, skolgång och undervisning för asylanterna. Hero vann anbudstävlingen med affärsidén decentralisering. Den går ut på att hyra bostäder på öppna marknaden, så att de asylsökande kan spridas ut både i Övre Årdal och på Årdalstangen. Efter beslutet sa Bente Dalåker till NRK:

“Det här blir spännande. Vi gläder oss åt att starta processen med att att anställa, göra i ordning bostäder och starta arbetet.”

I lokalpressen framställdes den nya asylmottagningen som ett fantastiskt tillskott för bygden. Hero fick in mer än 100 ansökningar till de sju utlysta tjänsterna. Även detta fann regionchefen Bente Dalåker “spännande”. Vi kan alltså se hur den oönskade asylmottagningen i Årdal tvingas på befolkningen bland annat för att tillgodose Bente Dalåkers behov av spänning i tillvaron, och givetvis en rejäl vinst.

“Det är väldigt roligt med sådan respons, och inte minst spännande.”

Trippelmördaren skulle aldrig ha varit i Årdal

Jag letar i norska media efter ett uttalande av Bente Dalåker om hur “spennende” och “moro” situationen i Årdal är efter bussmassakern. Men jag hittar ingenting. Däremot framgår det att den 30-årige sydsudanesiske trippelmördaren aldrig skulle ha varit i Årdal över huvud taget. Han skulle aldrig ens ha befunnit sig i Norge om asylsystemet hade fungerat som det ska. Han kom till Norge den 9 april, trots att han redan hade ansökt om asyl i Spanien. De nordiska länderna fungerar som asylmagneter för utomeuropéer, även de som har sökt eller fått asyl i något sydeuropeiskt land. Orsaken är att de sociala förmånerna i Norden är oslagbart mycket generösare än i övriga Europa.

Mannen skulle omgående ha utvisats ur Norge till första asylland Spanien i enlighet med Dublinförordningen. Istället placerades han på asylmottagningarna Refstad och Torshov i Oslo. När de översvämmades av en kraftig tillströmning av nya asylsökande sattes han inte heller då på ett plan till Spanien. Istället flyttades han den 26 augusti till den nyöppnade mottagningen i Årdal.

Uppförde sig normalt – och nedprioriterades

Frode Forfang, direktör för Utlendingsdirektoratet, säger till Aftenposten att UDI inte lät göra någon psykiatrisk undersökning av mannen, eftersom han inte uppförde sig onormalt. Han säger också att UDI inte har kapacitet att göra psykiatriska undersökningar av alla som kommer som asylsökande. Utvisningen av sydsudanesen var beslutad sedan den 29 juli men nedprioriterades för att han uppförde sig normalt, och det var osannolikt att han skulle rymma. Kristin Ottesen Kvigne, chef för polisens utlänningsenhet, säger till Aftenposten:

“Vi skickar ut flera tusen asylsökande enligt Dublinförordningen varje år och måste planera vår verksamhet. Vi prioriterar dem som har avvikande beteende eller är dömda för brott. Gärningsmannen har uppfört sig normalt fram till nu.”

De hade inte en chans att undkomma

margaret mollen sandenDen 30-årige sydsudanesen skulle slutligen ha utvisats till Spanien i tisdags. Men dagen innan tog han Valdresekspressen mot Valdres och Østlandet. När bussen kommit halvvägs mot Tyin knivmördade han samtliga tre ombord på bussen: den 55-årige busschauffören Arve Kvernhaug, den 19-åriga studerande Margaret Molland Sunden och 53-årige svensk-marockanen Brahim Khouya. Margaret Molland Sunden var på väg till Oslo där hon läste en ingenjörsutbildning i bioteknologi och kemi.

Offren hade inte en chans att undkomma. De var instängda i bussen, som blev en dödsfälla. Fasan hos dem som stod i tur att avrättas och visste att de inte kunde fly måste ha varit fruktansvärd. De tre kropparna har inga skador som tyder på att de har hunnit göra motstånd mot mördaren eller ens ta sig ut ur bussen. Chauffören Arve Kvernhaug blev funnen framme vid ingångsdörren. Han hade inte ens hunnit lägga i handbromsen på bussen. Brahim Khouya låg ett par bänkrader bakom chauffören på höger sida, och Margrete Molland Sanden vid utgångsdörren mitt i bussen.

1426514_1429970543885330_1237531879_n

Doudou Ahoka tidigare dömd 15 gånger

Vem eller vilka som bär ansvaret för att kongolesen Doudou Ahoka, 33, beviljades uppehållstillstånd i Sverige och senare svenskt medborgarskap är okänt. Men varningslamporna har blinkat rött i flera år när det gäller honom, långt innan han natten till den 2 november slog ihjäl en 15-årig pojke och en 57-årig kvinna i Ljungsbro. Han har missbrukat i stort sett alla substanser som finns och själv uppgett att han har rökt cannabis varje dag sedan tonåren.  Han är dömd för brott inte mindre än 15 gånger, bland annat för narkotikabrott, häleri, flera fall av hot, misshandel och stölder.

Doudou Ahoka har tre barn med en kvinna i Skåne som nu är 24 år gammal. När hon var gravid i åttonde månaden med deras första barn sparkade han bland annat sönder hennes ena knä när hon låg på golvet. 2006 flydde hon till ett skyddat boende. Doudou Ahoka har förföljt, hotat och misshandlat henne i flera år, överträtt besöksförbudet från 2009 och stulit hennes och de gemensamma barnens pass och pengar.

Slog ihjäl sina offer med järnrör

Han misstänks ha mördat sina båda offer, en 57-årig kvinna och en 15-årig pojke, med ett järnrör. Kvinnan ingrep för att hon försökte hindra Ahoka från att misshandla pojken. En annan tonårspojke, en 14-åring, överlevde morddramat. Han har berättat för polisen att Doudou Ahoka ska ha tagit kontakt med de två pojkarna när de stod och väntade vid en busshållplats. Han tvingade sedan med sig pojkarna därifrån och ned i källaren till en privat villa. Med hjälp av hundpatrull hittade polisen Doudou Ahoka i närheten av mordplatsen bara tio minuter efter att man hittat de två döda kropparna. Till sin försvarsadvokat Thomas Bodström har Ahoka sagt att han inte minns någonting av händelserna men att han nekar till brott. Han är häktad och intagen på en psykiatrisk klinik. Åtal mot honom ska vara väckt senast den 18 november.

Båda morden river upp sår

Morden i Årdal och Ljungsbro river upp sår. I Linköping nära Ljungsbro knivhöggs åttaårige Mohammad Ammouri och 56-åriga Anna-Lena Svensson till döds tidigt på morgonen den 19 oktober 2004. Morden har aldrig klarats upp, trots att polisen har funnit mordvapnet och en mössa med mördarens DNA. Man vet att han är från norra Europa, har mellanblont hår och rökte eller snusade vid mordtillfället.

Trippelmordet ombord på Valdresekspressen var heller inte det första. Den 16 februari 2003 stacks den 39-årige busschauffören och tvåbarnspappan Audun Bøland ned och mördades i Fagernes. Han lyckades köra bussen in till vägkanten innan han segnade ned vid ratten. Det räddade livet på de 34 passagerarna. Mördaren var en 26-årig etiopisk asylsökande som dömdes till sluten psykiatrisk vård.

“Han tog tre oskyldiga liv den kvällen”

Sedan i torsdags och fyra veckor framåt sitter den misstänkte mördaren häktad enligt beslut i Bergens tingsrätt. Han är inlagd på en psykiatrisk avdelning på Sandvikens sjukhus i Bergen. Han säger att han inte har något minne av morden. Han har lyckats med sitt uppsåt. Han kommer att få stanna i Norge åtskilliga år medan han avtjänar sitt straff. Anders Nataniel Dahl, 23, är den äldste av den mördade busschauffören Arve Kvernhaugs tre barn. I en intervju i Verdens Gang säger han:

“Jag uppfattar att mördaren är desperat och att han vet att om han bryter mot norsk lag kommer han att hamna i kriminalvården i Norge – något som gynnar honom mer än att bli skickad tillbaka. För mig säger det något om vad en person är villig att göra för att sätta sig själv i en bättre situation. Han tog tre oskyldiga liv den kvällen.”

“Jag menar att det är medvetet. Om man tar med sig en kniv på bussen och åker från Årdal utan att säga vart du ska, och väntar tills bussen är på en öde vägsträckning, då är det en delvis planlagd handling.”

Långa listor på mordoffer

Raden av politiska mord och andra våldsbrott som begås av invandrare mot ursprungsbefolkningen i mottagarlandet blir allt längre. På nätet finns en lång lista över etniska norrmän som har mördats av invandrare.  I Sverige skulle listan vara minst lika lång. Ett försök att lista mord på svenskar begångna av invandrare finns här. I Sverige har till och med en regeringsmedlem, utrikesminister Anna Lindh, blivit mördad av 24-årige Mijailo Mijailović, son till jugoslaviska arbetskraftsinvandrare. Han stack ned henne med kniv på varuhuset NK i Stockholm den 10 september 2003. Mordet har inte lett till någon förändring av den svenska invandringspolitiken.

Afrikaner sparkade ihjäl svensk tvåbarnspappa

På kvällen den 16 december 2011 är den 44-årige tvåbarnspappan Tommy Lundén på väg hem efter att ha ätit julbord tillsammans med arbetskamraterna i Ludvika. Han och hans sällskap angrips helt oprovocerat av fyra afrikanska invandrare. Tommy Lundén får ett knytnävsslag i huvudet och faller medvetslös till marken. Liggande på gatan utsätts han för så kraftiga sparkar och slag att han avlider på Falu lasarett. Angriparna är en 22-årig kongoles, Erick Mushitu Mwinkeu, den 18-årige somaliern Liban Isse Muse och ytterligare två afrikaner. Erick Mushitu Mwinkeu är tidigare dömd flera gånger för misshandelsbrott. Han och Liban Isse Muse häktas på sannolika skäl misstänkta för mord eller dråp.

Fem års fängelse för dödsmisshandel

I Falu tingsrätt dömdes Erick Mushitu Mwinkeu för misshandel, grov misshandel och grovt vållande till annans död till tre års fängelse, utvisning med förbud att återvända före mars 2022 samt ett skadestånd på ca 190 000 kronor till brottsoffer och anhöriga. Liban Isse Muse friades trots att flera vittnen hade pekat ut honom som aktiv i dödsmisshandeln. Svea hovrätt skärpte straffet för Erick Mushitu Mwinkeu, från tre års fängelse till fem år. Utvisningsbeslutet på tio år till 2022 kvarstår. Ett löjligt lågt straff för att ha misshandlat en människa till döds. En kvinna förlorade sin man, två barn förlorade sin far. Liban Isse Muse fälls i hovrätten och får fängelse i nio månader för grov misshandel. Han blir inte utvisad.

Elin Krantz, ett offer för den mångkulturella invasionen

Elin Krantz, 27, var också på väg hem när hon blev mördad. Hon tog spårvagnen mot Hisingen tidigt på morgonen den 26 september 2010 efter en glad utekväll i Göteborg.  När hon stiger av spårvagnen vid hållplatsen på Temperaturgatan blir hon förföljd av den 24-årige etiopiske medborgaren Ephrem Tadele Yohannes, överfallen och insläpad i ett skogsområde. Där våldtar och mördar han henne och begraver henne under ett 83,6 kilo tungt stenblock. Hennes uppfläkta och skändade kropp hittas något dygn senare av en polishund.

Fick PUT trots sju domar i USA

När Ephrem Tadele Yohannes mördar Elin Krantz har han vistats i Sverige ett år. Han kom i september 2009, som en av de 33 637 anhöriginvandrare som beviljades permanent uppehållstillstånd, PUT, det året. Han kom på anknytning till sin fru som också är etiopier men bosatt i Sverige med sina föräldrar sedan 1990. I USA har Ephrem Tadele Yohannes dömts för sju olika brott, bland annat rattfylleri, smitningsolycka med personskador, falska uppgifter med mera till fängelse i sammanlagt 13 månader 11 dagar. Han hade ålagts att genomgå behandling för sina alkoholproblem och sin aggressivitet. Men någon kontroll av Ephrem Tadele Yohannes´ kriminella bakgrund gjordes inte innan han släpptes in i Sverige.

Antalet asylsökande slår alla rekord

I Sverige slår antalet asylsökande i år alla rekord. Hittills i år (januari-oktober) har 43 407 personer sökt asyl.  Prognosen för hela 2013 har höjts till 56 000 och för nästa år upp till 69 000, men siffrorna justeras hela tiden uppåt. Antalet asylsökande som har fått stanna hittills i år (januari-oktober) har ökat med 142 procent jämfört med hela kalenderåret 2011. I januari 2012 bifölls 22 procent av alla asylansökningar, i januari i år hade siffran stigit till 40 procent, och i oktober 2013 var andelen bifall 73 procent. Förra året beviljades 111 090 uppehållstillstånd. Till och med oktober i år har 95 689 uppehållstillstånd beviljats, de flesta permanenta. Förra årets rekord kommer alltså att slås – igen.

Asylrekord även i Norge

Även i Norge ökar antalet asylsökande kraftigt. Under de veckor som gått sedan den nya regeringen ledd av Erna Solberg (h) tillträdde har prognosen för asylströmmen ökat med 27 procent. Fram till 1 november kom 10 344 asylsökande, de flesta (2 789 personer) från Eritrea. Nästa år väntas cirka 14 000 asylsökande till Norge.

Den sydsudanesiske trippelmördaren hörde till den grupp på 5 369 personer som enligt UDI bor kvar på en asylmottagning trots att de har fått avslag på uppehållstillstånd i Norge och ska utvisas. Det motsvarar var tredje boende. Nästan lika många, 4 400, har fått uppehållstillstånd men bor kvar på asylboende för att ingen kommun vill ta emot dem. Motsvarande siffra i Sverige är 8 000. Sammanlagt bor i Norge cirka 9 600 personer kvar i asylboenden fast de skulle befinna sig någon helt annanstans.

Vanligt med psykiska sjukdomstillstånd

Ett av problemen med asylsökande, förutom det kraftigt ökande antalet, är alltså att de fullkomligt oselekterat tas emot och blandas i en enda röra med personer som ska utvisas och andra som redan har fått uppehållstillstånd. De flesta har okänd identitet. 95 procent av de som söker asyl i Sverige vägrar visa några ID-handlingar eller ens uppge vilket land de kommer ifrån.

Hälsoundersökningar är frivilliga, av rädsla för att inte “kränka” någon. På det sättet förs mängder av höggradigt smittsamma sjukdomar som HIV, polio och multiresistent TBC in i mottagarländerna. Det är väl känt att asylsökande generellt oftare lider av psykiska sjukdomstillstånd och störningar än genomsnittet i de länder de kommer till. Dels på grund av förhållanden i hemländerna, inklusive släktäktenskap, dels på grund av krigs- och andra trauman. Enligt en WHO-rapport från 2011 lider en tredjedel av Somalias befolkning av någon form av psykisk sjukdom.

Låsta asylmottagningar i Norge

Det är obegripligt att inte en obligatorisk hälsoundersökning görs på alla asylsökande omedelbart efter ankomsten, inklusive en psykiatrisk bedömning. Norges nya statsminister Erna Solberg säger efter bussmassakern att hon inte vill ha personer som ska utvisas på samma asylmottagning som de som är inne i asylprocessen. Hon är också beredd att införa låsta asylmottagningar, ett krav från regeringspartnern Fremskrittspartiet.

I Sverige har några politiska slutsatser över huvud taget inte dragits av dubbelmordet i Ljungsbro. Eller mordet på Elin Krantz. Eller mordet på Tommy Lundén. Eller något annat av alla politiska mord. Medan befolkningen i allt snabbare takt byts ut mot invandrare från icke-västliga länder går svenskarna i fackeltåg “mot våldet” och tänder ljus och lägger nallar på mångkulturens offerplatser.

“Manifestationer mot våldet”

När en 18-årig flicka i juli 2012 grupppvåldtas av ett arabiskt-afrikanskt invandrargäng i Bollnäs ordnar tre unga kvinnor från orten en “manifestation mot rasism”. Invandrarna använde så grovt våld mot flickan att hon stundtals var medvetslös under våldtäkten.

När Elin Krantz mördats 2010 samlas mellan 1 500 och 2 000 personer i Göteborg i ett fackeltåg “för att manifestera mot våldet”.

När Tommy Lundén brutalt sparkas ihjäl 2011 kallar Svenska kyrkan i Ludvika till en “ljusmanifestation mot våldet”.

Efter dubbelmordet i Ljungsbro är de goda människorna nu i färd med att organisera en “manifestation”. Initiativtagare är Sebastian Gryvik, 23, från Ljungsbro. En ung man som menar väl och tycker att det får vara nog med våld nu. På Facebookgruppen “Ljungsbro mot våld” samlar man sig för att möta våldet med en manifestation den 16 november. Sebastian Gryvik säger till SVT:

“Jag tror det handlar om att folk tycker att det räcker nu. Nu får det vara nog, nu måste vi göra någonting.”

Inga nallar på norska mordplatser

I Norge samlas den mördade busschauffören Arve Kverhaugs anhöriga, vänner och kolleger till en stilla och värdig minnesstund på mordplatsen långt ute i Sogn og Fjordanes ödemark. De tänder ljus och lägger blommor på platsen. Jag har hittills inte sett en enda nalle på någon norsk mordplats. Kanske är det ett uttryck för kulturskillnader i synen på det politiska våldet, jag vet inte. Men jag har svårt för nallar. Det är svårt att tänka sig något mer kontraproduktivt. Den vanmakt och hjälplöshet som nallarna utstrålar är raka motsatsen till kamp mot den vanvettiga politik som skördar dödsoffer.

“Norge är ett väldigt sårbart land”

I Verdens Gang  får Arve Kverhaugs barn frågan om de kommer att kunna förlåta gärningsmannen. De svarar nej. Sonen Anders Nataniel Dahl säger:

“Vi kommer aldrig att förlåta honom. Inte när han tycker att ett människoliv är så lite värt.”

Han fortsätter:

“Norge är ett väldigt sårbart land, och vi ser hur fort samhället har förändrats. Det hade fungerat bättre om vi hade haft platser för att integrera dem vi tar emot. Årdal är ett pyttelitet och isolerat samhälle. När det kommer 150 asylsökande är det många i förhållande till dem som bor där. Vi måste ha en bättre utredning av de platser där det ska vara asylmottagningar. Vi har lärt väldigt lite av det som hände för tio år sedan. Pappa tänkte mycket på det som skedde den gången. Det är skrämmande att så lite har hänt med asylpolitiken sedan dess.”

Så säger han att han och systern Amalie saknar sin far väldigt mycket. Arve Kverhaug var en sån som skojade och spred humor omkring sig hela tiden.

“Jag saknar till och med hans dåliga vitsar.”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker a samme forfatter

Se også: Elin, et offer for svenske politikeres fremmedpolitik, Vår kastrerade sorg, Søndagskronik: Ett politiskt mord. Søndagskronik: Ett politiskt mord, del 2


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?