6
mar
Seneste opdatering: 7/3-17 kl. 0907
7 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Kenan Malik om fatworna, massakrerna och ursäkterna

Av Thomas Nydahl (Foto Fl. Rose, Jacob Mchangama. Kenan Malik)

Vill man förstå på nytt kan med fördel läsa Kenan Malik. I Svenska Dagbladet skriver han bland annat om tre nyckelfrågor för vår tid. Här om den tredje och sista:

Den tredje nyckelfråga som jag vill ta upp är yttrandefriheten. Rushdie-affären var en vattendelare vad gäller hur yttrandefrihet uppfattas. Den bidrog till att en uppfattning om att man inte bör förolämpa andra kulturer fick fäste. Rushdieaffären fick västerländska liberaler att internalisera fatwan, att anta en moralisk förpliktelse att censurera. Den födde en tanke om att eftersom vi lever i ett pluralistiskt samhälle, måste vi kontrollera det offentliga samtalet om kultur och tro – vi måste tumma på yttrandefriheten så att den inte väcker anstöt.

I dag är inte längre Rushdieaffären den enda utgångspunkten för debatten om yttrandefrihet, islam och om att väcka anstöt. Attacken på satirtidningen Charlie Hebdos redaktion i Paris i januari 2015 – som tog elva människors liv – var lika chockerande som fatwan och hamnade omedelbart i debattens centrum. Den diskussion som följde på slakten i Paris – klagomålen på Charlie Hebdo för dess ”rasistiska” förlöjligande av islam, till och med från förespråkare av yttrandefrihet – visade hur djupt internaliserad fatwan hade kommit att bli.

Genom att på nytt berätta om Charlie Hebdo-morden och de följder de fick vill jag visa hur de faktiska skämtteckningarna paradoxalt nog var irrelevanta i kampanjen mot tidningen. Snarare var det vad Charlie Hebdo som institution symboliserade som gjorde dess kritiker rasande. Tidningens verkliga brott var inte rasism, utan att den utmanade det som kommit att bli ett budord för samtida liberaler: ”Du skall icke väcka anstöt.”

Så ser internaliserandet ut när en samhällsförändring till det sämre blir en ursäkt för självutplåning. Av rädsla lägger “vi” band på oss och ler inställsamt istället för att konsekvent och återkommande peka på de orimligheter en sådan attityd leder till. Inom islam har den rentav ett namn: vi förvandlas till dhimmis. I politisk mening innebär det att hävdandet av det öppna och fria samhället underordnas beredvilligheten till kulturell och social underdånighet. Vår frihet förvandlas till självcensur och politisk korrekthet av den grövre sorten.

Den som “väcker anstöt” får det inte bara som Rushdie, utan också som Vilks och en hel rad andra. Hoten och mordförsöken tvingar människor under jorden, eller som i Vilks fall till ett liv på hemlig ord med livvakter dygnet runt. Massakern på Charlie Hebdos redaktion ingår i denna kedja av fatwor och allmänna dödshot och genomförda mord. Attackerna i Köpenhamn mot Vilks och synagogan är en logisk följd av detta. Allt hänger ihop på de mest kusliga sätt. Därför ser vi sällan konsekvent politiskt försvar av yttrande-, tanke-, och tryckfriheten utan en rad ursäktanden av det politiska våldets väg, i alla fall när detta våld har sitt ursprung i religiöst motiverade kretsar.

***

Lørdag d.11. marts holder Lars Vilks Komiteen sin årlige konference på Christiansborg – denne gang under emnet Hvor går kunsten hen, når grænserne forsvinder? Ved arrangementet overrækæker komiteen også sin ytringsfrihedspris, der i år går til den berømte syriske digter Adonis. Det står der i en pressemeddelelse.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

7
Deltag i debatten...

avatar
3 Comment threads
4 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
5 Comment authors
Andre´KristianlatmaskSteinadlerNiels Henrikseninvernes Recent comment authors
  Subscribe  
newest oldest most voted
Notify of
Steinadler
Guest

Rushdieaffären fick västerländska liberaler att internalisera fatwan, att anta en moralisk förpliktelse att censurera. Den födde en tanke om att eftersom vi lever i ett pluralistiskt samhälle, måste vi kontrollera det offentliga samtalet om kultur och tro – vi måste tumma på yttrandefriheten så att den inte väcker anstöt. I Sverige begynte denne form for sensur allerede i 1948 med “Lex Åberg”. Tilsvarende var også sensurlover vedtatt med tanke på jøder og ikke-europeiske innvandrere utgangspunktet for hele denne utviklingen i Europa. Om den muslimske kan synes overskygge alt hva tidligere innvandring har ført med seg av problemer, både pga omfang… Read more »

latmask
Guest
latmask

Hur vore det om vi avskaffade ordet “antsemitism”? Det har en trubbig betydelse och därför kan journalister, politiker och övrigt vänsterfolk töja, vrida samt vända ut och in på ordet såsom det passar dem.
Istället föreslår jag att vi använder uttryck som anti- – judaism, -arabism, -Israelism, -Saudiism -zionism, -islamism, det blir tydligare då.
Tänk på att vänstern vill vara flummig (otydlig), det ska bara låta schwungfullt och bra.

Niels Henriksen
Guest
Niels Henriksen

Schweiz: Asylsökande som semestrar i sina hemländer utvisas med omedelbar verkan

http://www.abcnyheter.se/schweiz-asylsokande-som-semestrar-sina-hemlan der-utvisas-med-omedelbar-verkan/

invernes
Guest
invernes

Litt Ot men venstresiden er virkelig syk 🙂

https://youtu.be/fmLfCHF3skk

latmask
Guest
latmask

Det var fullt i helvetet, och sinnessjukhusen i Sverige har mestadels lagts ner. Men vänsterflygeln har plats för alla dårar.
Eller såhär. Den som röstar på ett kommunistiskt parti, förtjänar att leva i Proletariatets diktatur.

invernes
Guest
invernes

Amen 😉

Andre´Kristian
Guest
Andre´Kristian

Förbannat snärtigt inpass! Men vi får väl sätta vårt hopp till att det klara sunda förnuftet en vacker dag åter skall komma till heders, och att de traditionella sinnessjukhusen och slutna psykiatriska institutionerna då kommer att erbjuda många nya arbetstillfällen. Konceptet att låta alla dårar springa lösa på gator och torg eller tjäna sitt ohederliga levebröd som politiker, har naturligtvis varit allt annat än gagnerikt för vårt arma land.
Andreas 🙂
comment image