27
aug
Seneste opdatering: 28/8-17 kl. 1228
133 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Personerna på bilderna har ingenting med innehållet i texten att göra.

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Jag tror inte att du upplever att du sover. Sömn förutsätter att man någon gång vaknar. Snarare tror jag att du tycker att du lever ett lugnt och behagligt liv, och att du förtjänar det. Du tror det kanske inte, men ibland kan jag faktiskt avundas dig. Du sover ännu gott och rofyllt och låter dig inte störas av hur världen ser ut omkring dig. Du har det bra. Du lever antagligen ett ganska lyckligt liv, även om du ibland diffust förnimmer att det är något som skaver. Du vet bara inte vad, och det skaver inte värre än att du för det mesta kan tänka på annat, till exempel vad du ska ha till middag och vilka program du ska se på tv i kväll.

Det har tagit mig flera år att skriva det här brevet till dig. Hela tiden har jag tänkt på dig. Jag tänker ofta på dig. Jag försöker förstå hur du tänker. Nyckeln till allt är ju att förstå. Inte automatiskt i bemärkelsen ”acceptera” utan förstå som i ”begripa”. Det är svårt, men tvivla inte på att jag verkligen försöker!

Vetskap gör människan fri men kan vara tung att bära

Vetskap gör människan fri men kan samtidigt vara tung att bära, eftersom den dramatiskt krymper utrymmet för illusion. Kanske känner du det på dig och vill värna din värld så länge du kan?

Du har kontroll. Någon gång i ditt liv har du fattat ett beslut att det är du och ingen annan som bestämmer vilken information du ska släppa in i dig själv. Utifrån den ståndpunkten väljer du dina intryck, sovrar och förkastar bland dina källor till information, väljer noggrant dina sociala sammanhang och vilka människor du lyssnar på. Det är så självklart för dig att du sällan eller aldrig överväger tanken på att du eventuellt går miste om något. Din målsättning är klar: om information ska ha något berättigande i din värld får den inte handla om något negativt. Du vill känna dig trygg och väl till mods. Det är din främsta prioritet.

Ibland hör jag dig säga ”Vi har det väl bra?”

Du är välutbildad. Du är en av dem som har haft turen att kunna skörda frukterna av de framsteg som kännetecknade decennierna från 1960-talet och framåt när allting bara steg uppåt. När allting var en enda oavbruten kurva av framgång, framtidshopp och optimism. Högre utbildning blev tillgänglig för alla, och dina föräldrar som inte kunnat drömma om mer än folkskola för egen del ville att du skulle läsa på universitetet så att du, i motsats till dem, skulle komma någonstans i livet.

Du gjorde det. Du fick ett bra jobb och gjorde karriär. Du fick många framgångsrika år på meriterande tjänster. Du köpte bil och radhus. Du åker på semestrar utomlands och solar på Playa Inglés. Det har du råd med. Du har ett bra liv och saknar ingenting. Ibland hör jag dig säga just det: ”Vi har det väl bra?”

Det du egentligen vill ha är bekräftelse

Frågan är retorisk. Det du egentligen vill ha är bekräftelse på att allting är bra. Då sprider sig en varm och skön känsla i din kropp, och du tänker att det i alla fall är skönt att det fortfarande finns vettiga människor som liksom du förstår att allting är bra i Sverige.

Din fråga indikerar att du helst inte vill bli emotsagd. Det är självbekräftelse du söker. När du slår fast att du har det bra innebär det också att det är du och din närmaste omgivning och hur ni har det som utgör det självklara centrum i din världsbild. Utan att du närmare har reflekterat över det är ni liksom måttet på universell välmåga. Det som finns utanför detta centrum angår dig inte.

Som intellektuell har du skapat ett filter

Du är en intellektuell människa, du har inga problem med den abstrakta förståelsen av hur saker och ting ligger till. Som intellektuell har du skapat ett filter mellan dig och det du inte vill nås av. Det är ett filter mot oönskad varseblivning, och det skyddar dig effektivt mot att ta in information som du finner obehaglig. Din ståndpunkt är att ingenting av det du hör talas om och som du tycker verkar otrevligt egentligen berör dig. Så länge som inget hemskt har hänt dig eller någon i din närhet så finns det inte.

Ditt filter består egentligen av två. Den ena delen är din avstängningsmekanism mot sådant som du inte vill veta av. Den andra är pengar. Pengar skyddar mot mycket. Pengar får dig att känna dig trygg. Du känner dig inte alls hotad på något sätt. Du föreställer dig inte att allt otäckt som händer någonsin ska kunna hända dig. Radhusområdet där du bor är lugnt. Du behöver inte åka kollektivt. Du tar dig dit du ska med bil, ibland taxi.

Du kan faktiskt bli på riktigt dåligt humör om någon i din närhet försiktigt antyder att Sverige har problem. Vissa människor har ju sådan förmåga att svartmåla och se allting ur ett pessimistiskt perspektiv. Sådana människor ska man akta sig för. Olyckskorpar har alltid funnits, dem ska man absolut inte lyssna på.

Du känner i hela kroppen hur du berikas med kultur

Du anser dig vara en medveten människa. Du håller dig informerad och läser den senaste skönlitteraturen, du är med i en bokcirkel, och du ser på SVT:s litteraturprogram ”Babel” med Jessika Gedin. Du lyssnar alltid på ”Spanarna” i radions P1 där Jessika Gedin också är med, och där allvarliga ämnen är portförbjudna.

Du missar sällan kulturprogrammen i P1 och känner i hela kroppen hur du berikas av Roger Wilsons, Mona Masris, Katarina Wikars’, Maria Edströms, Anneli Dufvas och Jenny Telemans kulturladdade röster  när de ger dig ledtrådar till vad du ska tycka.

Peter Wolodarski gör ett fantastiskt jobb

Du håller dig à jour med de senaste filmerna, du abonnerar på Netflix och älskar att försjunka i maffiga romaner där de får varandra på slutet. Vissa skulle kalla dig en kulturtant, men sådant får man sätta sig över.

Du håller fast vid din prenumeration på Dagens Nyheter som du har haft i många år. Det känns tryggt att få tidningen på dörrmattan varje morgon och läsa till morgonkaffet som du alltid har gjort, och du tycker att Peter Wolodarski gör ett fantastiskt jobb med att outtröttligt sätta Donald Trump och Sverigedemokraterna på plats. När du läser DN får du det sköna igenkännande du vill ha och betalar för. Demokratin måste bevakas och bevaras! Om du ska vara ärlig har du aldrig brytt dig om att sätta dig in i Sverigedemokraternas politik. Däremot har du via porerna fångat upp att man ska avsky Sverigedemokraterna. Så det gör du.

Du förstår inte vad det är som har hänt

Du brukar se på SVT Rapport, lagom efter maten. Dagens Nyheter och Rapport är dina främsta informationskällor; det är där du formar din världsbild, och de känns betryggande pålitliga. Men du har inte kunnat undgå att lägga märke till att medan DN mest handlar om Trump handlar Rapport numera mest om skottlossningar, knivskärningar och terrordåd, och du förstår inte vad det är som har hänt. Du stänger av med ett bestämt tryck på fjärrkontrollen. Du förstår dig inte på allt detta våld, det skrämmer dig.

De där egendomliga terrordåden – du förstår inte var de kommer ifrån och vad de egentligen handlar om. De äger tack och lov mest rum i andra länder som du inte är intresserad av, men du kan för ditt liv inte förstå hur knivskärningar och skottlossningar har kunnat bli så vanliga i Sverige? Det måste bottna i oförklarliga attitydförändringar till våld i folkets djupa led. Du tänker att när allt kommer omkring kanske det alltid har varit så här, bara med den skillnaden att vi numera får veta det via media. Så måste det vara. Dessutom anmäls det säkert mer nuförtiden.

Bara andas in denna fantastiska gemenskap

Visst, du blev en smula oroad när en terrorist från någonstans utomlands körde ihjäl fem personer på Drottninggatan, bland annat en elvaårig flicka som var på väg hem från skolan. Drottninggatan är ju ett av dina shoppingstråk, du handlar ofta där.

Du kände dig mycket lugnare när några jättetrevliga invandrare ordnade en kärleksmanifestation på Sergels torg med medverkan av bland andra Anna Kinberg Batra (m), Gustav Fridolin (mp), stadens finansborgarråd Karin Wanngård (s) och oppositionsrådet Anna König Jerlmyr (m). Det var en så skön känsla att stå där bland alla tiotusentals människor som tror på kärleken lika mycket som du och bara andas in denna fantastiska sammanhållning och gemenskap. Efteråt kände du dig stärkt.

Sverige är ett rikt land. Vi har råd.

Du har ett bildat umgänge där alla delar samma värdegrund. Ni äter kultiverade middagar tillsammans där minsta gemensamma nämnaren avgör samtalsämnena. Matrecept, husdjur, barn och barnbarn samt det ofrånkomliga vädret är säkra kort, även om det kan hetta till ibland när ni vevar på som mest om barnen och någon barnlös i sällskapet börjar se liksom fjärrskådande ut.

Politik aktar ni er vanligtvis för, och uppriktigt sagt intresserar det dig inte, men hösten 2015 hände det oerhörda: ni satt som slagna av blixten när någon vid bordet plötsligt tog upp den pågående flyktingkatastrofen. Ni enades om att det är ohyggligt att mer än 60 miljoner stackars människor är på flykt ute i världen och att det absolut är Sveriges ansvar att hjälpa. Stefan Löfven slog verkligen huvudet på spiken när han stod på Medborgarplatsen och sa att i hans Europa bygger vi inga murar. Ni pratade bekymrat om situationen över skaldjurssoppan och chardonnayn och var helt överens om att Sverige måste ta emot alla som vill komma hit.

”Sverige är ett rikt land” sa ni. ”Vi har råd.”

Någon sa: ”Man kan inte sätta prislapp på människor.” Alla runt bordet mumlade instämmande.

Själv hade du aldrig hört talas om Avpixlat

Ytterligare en sak var ni eniga om runt middagsbordet. Det som händer på Internet är förfärligt! Allt detta näthat som plötsligt sprider sig! Själv hade du aldrig hört talas om något som heter Avpixlat, men du lyssnade uppmärksamt när en av middagsgästerna berättade om sajten som tydligen excellerar i hat mot oskyldiga invandrare och välförtjänt kallas ”hatsajt”.

Där fick du bekräftelse på att du även i fortsättningen ska undvika att befatta dig med någonting på nätet. Inte nog med att det grasserar hemsk information som du inte vill veta av – att läsa Avpixlat, Snaphanen och andra suspekta nätsajter skulle kunna sprida ett slags smitta omkring dig, förstöra ditt goda rykte och leda till att din umgängeskrets slutar höra av sig. Det vore katastrof!

”Den som inte kan hata kan heller inte älska”

På Bokmässan som du besökte som vanligt fick du ytterligare en obehaglig påminnelse om den grasserande ondskan när du till din förfäran fick se aktade medlemmar av Sveriges författarförbund tråda långdans genom lokalen i vanmäktig protest mot att en liten nazistisk uppstickartidning fått lov att ställa ut och därmed attackera allas vår yttrandefrihet å det grövsta.

Osökt kom du att tänka på en bok av den berömde författaren Stefan Zweig som du har läst i bokcirkeln, där han återger en fras från första världskriget 1914:

”Den som inte kan hata kan heller inte älska”.

Jag är inte säker på att du har ett val

I den här texten låter det som om jag tror att du har ett val. Men jag är inte säker på det. Du har alla yttre förutsättningar för att kunna leva som en fri och medveten människa som inte låter några osynliga barriärer hindra dig från att ta reda på fakta om vad som händer i Sverige och världen. Ingenting hindrar dig egentligen från att förankra dig i verkligheten.

Men fler val än vi själva vill tro görs mer av omedvetna än av rationella skäl. Någonstans inom dig har du registrerat att det nog är bäst för dig att sova vidare och inte veta något.

Du är lyckad – därför är du skyddad och osårbar

Jag har inget behov av att döma dig. Varför skulle jag göra det? Det kanske är naivt, men jag vill gärna tro att varje människa vid varje enskilt tillfälle gör det som är möjligt.

För dig och många andra handlar det om hur du i ditt inre uppfattar din situation. Du upplever att du är en väldigt lyckad person som förtjänar dina privilegier. Du värnar om det du har och vill fortsätta leva ett bekvämt liv utan uppslitande ställningstaganden och konflikter. Du upplever att du är skyddad och osårbar för sådant som händer andra. Ingenting hotar dig.

Uppvaknandet har ett pris

Jag tänker inte uppmana dig att vakna ur din goda sömn. Det beslutet måste du fatta själv. Uppvaknandet har ett pris. Många av oss som tidigt blev medvetna om vad som händer med vårt land har fått betala ett mycket högt pris för våra insikter. Vi har sparkats från jobbet, blivit utfrusna av vänner, av familjemedlemmar eller hela släkten, blivit förtalade, hatade, påhoppade, misshandlade, uthängda och skandaliserade i media, kallade ”rasister”, ”islamofober”, ”nazister”, ”fascister” och andra hemska saker.

Om du bara har tagit del av minsta lilla som har utspelat sig i media och runt omkring dig de senaste årtiondena har du kanske ändå en liten aning om vad det kostar att vakna. Du avgör själv, men jag ber dig att tänka dig för mycket noga innan du bestämmer dig för att öppna ögonen.
Ditt liv kommer aldrig mer att bli detsamma.

DONERA TILL JULIA

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS
Varmt tack för din gåva!

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?