13
sep
Seneste opdatering: 13/9-17 kl. 0417
15 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Arturo Pérez-Reverte, –  Los godos del emperador Valente. Översättning: Stig Carlsson

Låt oss på en gång slå fast: den här striderna, det här kriget går inte att vinna. Den dåliga nyheten är att vi bromsat in för sent

År 376 e. Kr. uppenbarade sig på gränsen till Donau en enorm folkmassa av män, kvinnor och barn. De var gotiska flyktingar som sökte skydd, pressade av framryckningen av Atilas horder. Av olika orsaker – bl. a. att Rom inte längre var det som det hade varit – tilläts de att tränga in på imperiets område. Till skillnad från tidigare vågor av folkvandringar blev de inte, som var brukligt, utplånade, förslavade eller undertryckta De följande månaderna fick de här flyktingarna erfara, att det romerska imperiet inte var något paradis, att dess styresmän var kraftlösa och korrupta, att det inte fanns rikedom och mat för alla, och att orättvisor och girighet var vanligt förekommande.  (Foto: “Den sidste romer” Valens, Flavius Julius Valens Augustus, 328 – 378 e.kr.)

Två år efter att de gått över Donau mördade de här goterna kejsar Valente och förstörde hans armé. 98 år senare störtade deras barnbarn Rómulo Augústolo, den sista kejsaren, och utplånade det som fanns kvar av det romerska imperiet.

Allting upprepar sig. Det är en annan sak, att vi har glömt det, och att oansvariga ledare berövar oss möjligheten att förstå. Sedan urminnes tider har olika folkslag invaderat andra på grund av hunger, maktlystnad eller därför att även de själva misshandlats och fördrivits av andra. Tills helt nyligen försvarade de sig och alla överlevde på samma sätt: de högg ner inkräktarna, tog deras kvinnor och förslavade deras barn. På så vis levde de vidare tills Historien utraderade dem och lämnade utrymme för andra imperier, som i sin tur kollapsade och mötte samma öde.

De problem, som vi ställs inför i det som vi idag kallar Europa eller Västerlandet (en sammansatt civilisation, som har sina rötter i Bibeln och Talmud och är besläktad med Koranen och som blomstrade i den medeltida kyrkan och under Renässansen, och som med Upplysningen och den franska Revolutionen etablerar människans rättigheter och friheter.) Allt detta – Homeros, Dante, Cervantes, Shakespeare, Newton, Voltaire – har ett utgångsdatum och vår civilisation befinner sig under avveckling på grund av sönderfall. Oförmögen att klara sig. Att försvara sig. Nu har den bara pengar. Pengar räddar den en stund, inte mer.

Nu måste vi betala våra synder. De kommunistiska regimernas försvinnande och kriget, som en tokig nordamerikansk president satte igång i Mellanöstern för att installera en demokrati av västerländskt snitt får kitteln att börja koka. Orden Islam y Rais – religion blandad med klanliknande ledarskap – försvårar demokratin. Till slut föll liksom i alla imperier centurionerna (befälhavare i romarriket) – och även barbarerna, som vaktade våra gränser. Alla de här centurionerna var riktiga skitstövlar, men de var våra skitstövlar. Utan dem kommer det nu vågor av desperata migranter, förtruppen till de moderna barbarerna – i ordets historiska betydelse – som kommer ridande bakom. Detta försätter oss i ett nytt läge, men det är gammalt för den övriga världen.

Vi befinner oss nu i samma historiskt förutbestämda situation, som tidigare imperier, som varit ur stånd att kontrollera migrationsvågorna, i början lugna och sedan aggressiva. Imperier, civilisationer och världar som på grund av sin svaghet blev besegrade och omstöpta eller försvann. Och de få centurioner, som idag finns kvar vid Rhen eller Donau är redan dömda. De är dömda av vår egoism, vår hycklande välvilja, vår historielöshet, vår fega oduglighet. Förr eller senare om inte annat än genom enkla naturlagar eller på grund av elementär överlevnad kommer de sista centurionerna att ställa upp för barbarerna.

Låt oss på en gång slå fast: den här striderna, det här kriget går inte att vinna. Det är inte längre möjligt. Vår egen sociala, religiösa och politiska dynamik förhindrar det. Och de som stöder goterna vet om det. De som tidigare på stridsfälten halshögg hela byar, kan inte längre göra detta. Vår civilisation tolererar lyckligtvis inte sådant.

Den dåliga nyheten är att vi bromsat in försent. Det europeiska samhället kräver idag av sina arméer att de skall vara NGO:s (non – governmental organisations). Allt kraftfullt agerande – och bara styrka kan konkurrera med Historiens dynamik – avfärdas från början. Inte ens Hitler skulle idag möta ett Västerland, som är lika beslutsamt som det var 1939, när det med vapen tog upp kampen mot honom. Varje handlande mot dem som stöder goterna kritiseras av pacifistiska krafter, som går emot det med såväl ideologisk legitimitet som med bristande historisk realism. Demagogi ersätter verkligheten och dess konsekvenser.

En talande detalj: bevakningsuppdragen i Medelhavet är inte ämnade att bromsa immigrationen, utan att hjälpa migranterna att säkert nå de europeiska kusterna. Allt är till slut en enorm, oundviklig motsägelse. Medborgaren har det idag bättre än någonsin, och tolererar inte vissa slags orättvisor och grymheter. Det historiska verktyget, att ta till svärdet, blir följaktligen lyckligtvis avfärdat. En massaker på goter är inte längre möjlig. Desto bättre för mänskligheten. Desto värre för imperiet.

Allt detta leder vidare till kärnfrågan: Europa, eller vad vi nu vill kalla det här humana området med rättigheter och friheter och med ekonomiskt och socialt välstånd, urholkas inifrån och hotas utifrån. Det kan inte ens, det vill inte ens, det vet inte ens hur det skall försvara sig. Och det kanske inte ens bör försvara sig. Vi lever med den absurda paradoxen att hysa medlidande med barbarerna och till och med att applådera dem och på samma gång låtsas vi, att vi oförändrat kan fortsätta med vår bekväma livsstil.

Men det är inte så enkelt. Goterna kommer att fortsätta att anlända i vågor och översvämma gränser, vägar och städer. De är i sin rätt, och har precis det som Europa inte har: ungdom, kraft, beslutsamhet och hunger. När det här inträffar finns det få alternativ, också historiskt: om de är få inlemmas nykomlingarna i den i lokala kulturen och berikar den; om de är många omvandlar de den eller utplånar den. Naturligtvis inte på en dag. För imperier dröjer det århundraden att rasa samman.

Detta placerar oss inne i den centrala punkten: installationen av goterna i det inre av imperiet, när de är alltför många och konflikterna, som beror på deras närvaro. De rättigheter de förvärvar eller bör förvärva och som det är rättvist och logiskt att de åtnjuter. Men varken i det romerska riket eller i dagens Europa fanns eller finns det allt för alla; inte arbete, inte mat, inte sjukhus. inte tillräckliga utrymmen. Dessutom, till och med för de godhjärtade är det inte samma sak att hysa medkänsla med en flykting vid gränsen, en mor, som med sitt barn kryper igenom ett taggtrådshinder eller drunknar i havet, jämfört med att se dem installerade i ett ruckel bredvid sitt eget hus, trädgård eller golfbana.

Människor som hankar sig fram, ibland för att överleva, i ett samhälle, där de goda feerna har ett trasigt trollspö och en skrynklig hatt. Där inte alla och allt färre av oss kan skaffa det som vi eftersträvar. Och givetvis. Det finns kvarter och städer, som blir krutdurkar med fördröjd stubin. Då och då står de i lågor, därför att också detta är historiskt oundvikligt. Och ännu mera i ett Europa, där de intellektuella eliterna försvinner, kvävda av medelmåttighet. Politiska analfabeter och populister av alla tendenser lägger beslag på makten. Den slutgiltiga resursen kommer att vara en hårdare och mera repressiv polis, uppmuntrad av de som har något att förlora.

Detta frambringar nya konflikter. Missgynnade som kräver det som de eftertraktar, ursinniga medborgare, repressalier och uppgörelser. På kort tid har våldsamma, främlingsfientliga grupper mångdubblats i Europa. Sedan tillkommer många desperata människor, som väljer våldet som en utväg för att komma bort från hunger, förtryck och orättvisor. Också en del av den romerska befolkningen – alla var inte barbarer – hjälpte goterna med plundringen för att komma på god fot med dem eller av eget initiativ. Det finns ingen pax romana, som gagnar alla lika. Historien kommer aldrig att göra halt.

“Det måste finnas en lösning,” kräver högljutt ledarskribenter, debattörer och medborgare oförmögna att förstå, därför att ingen har idag i skolan förklarat, att Historien löser sig inte, utan man genomlever den. Vi läser och studerar för att förekomma problem, som aldrig är nya, ty ibland i Mänsklighetens historia är det nya samma sak som det glömda, och det som vi glömmer är att det inte alltid finns en lösning; att ibland händer saker och ting på ett oåterkalleligt sätt.

Naturlagarna styr: nya tider, nya barbarer. Mycket förblir vid det gamla blandat med det nya; men det Europa, som lyste upp världen är dödsdömt. Kanske kommer det med tiden och folkblandningen att uppstå andra imperier, som är bättre än våra, men varken jag eller ni kommer att finnas med för att vittna om det. Vi stiger av vid nästa hållplats. På den här resan finns det bara två anständiga förhållningssätt. Ett är den smärtstillande trösten att söka förklaringar i vetenskapen och kulturen för att om inte hindra det, vilket är omöjligt, åtminstone förstå varför allt går åt helvete. Som den romare, som jag gärna kan tänka mig stå sansad vid ett fönster i sitt bibliotek, medan barbarerna plundrar Rom. Att förstå det hjälper alltid att acceptera. Att uthärda.

Den andra förnuftiga inställningen, tror jag, är att lära upp ungdomarna att tänka på sina egna barn och barnbarn, så att de skall kunna möta den nya värld, som kommer med skarpsinne, mod, mänsklighet och sunt förnuft. För att de skall anpassa sig till det oundvikliga, och bevara så mycket de kan av det goda, som den utdöende världen lämnar efter sig, och ge dem verktyg för att leva i ett territorium, som under en viss tid kommer att vara kaotiskt, våldsamt och farligt. För att de skall kämpa för det som de tror på eller för att foga sig i det oundvikliga. Men inte som resultat av dumhet eller saktmod utan på grund av klarsyn. Och intellektuell integritet. Må de om det är lämpligt bli eller vara det som de vill eller kan: Må de bli greker som tänker, trojaner som kämpar eller medvetna romare – ett värdigt alternativ till ett högdraget självmord. Må de bli överlevande halvblod, beredda att utan komplex möta den nya världen och förbättra den. Men bedra dem inte med billig demagogi eller Walt Disney-berättelser.

Nu är stunden kommen, att vi i skolorna, i hemmen och i livet talar med våra barn och ser dem i ögonen.

Mere i emnet: The Fall of Rome: Modern Parallels


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?