18
nov
Seneste opdatering: 18/11-17 kl. 2034
11 kommentarer - Tryk for at kommentere!

av Kjell Håkansson

År 1960 bestod Syriens befolkning av 4,5 miljoner individer. Då det syriska inbördeskriget bröt ut 50 år senare, 2011, hade Syriens befolkning mer än fyrdubblats till nästan 21 miljoner. Under samma period växte Sveriges befolkning från 7,5 miljoner till blygsamma 9,5 miljoner, och Danmarks från 4,6 till 5,5 miljoner. Befolkningsmängden i de skandinaviska länderna är relativt stabil; den registrerade befolkningstillväxten kan åtminstone delvis förklaras med en nettoinvandring.

Låt oss nu betrakta befolkningsökningen i förutom Syrien, också Irak, Afghanistan och Eritrea. Dessa fyra länder toppar listan på länder från vilka de flesta som sökte asyl i Sverige 2017 kommer. Afghanistans befolkning har under tidsperioden 1960-2017 ökat från 8,9 till 34 miljoner; Iraks befolkning från 7,2 till 38,2 miljoner och för Eritreas del är motsvarande siffror 1,4 och 5,4 miljoner.

Folkräkningen i de arabiska, afrikanska och asiatiska länderna baseras delvis på uppskattningar snarare än exakta data. Detta gäller i synnerhet Afghanistan, där en viss variation mellan olika källor förekommer, beroende på uppskattningsmetod, tid på året uppskattningen gäller samt om afghaner som bor i Iran och Pakistan inkluderas i statistiken.

Utvecklingen åren 1960-2017 som visas i figur 1 bygger på uppgifter som för Sveriges del kommer från wikipedia, och för de övriga fyra länderna från countrymeters.info. Befolkningskurvan i Afghanistan fick en knäck under de våldsamma åren på 1980-talet då Sovjetunionen ockuperade landet, men har sedan den kommunistiska terrorn upphört skjutit i höjden på ett alarmerande sätt: Afghanistans kvinnor föder i genomsnitt mer än fem barn.

Syriens befolkning steg fram till inbördeskriget för att sedan sjunka, men då ett stort antal syrier som lämnat landet har börjat återvända, har befolkningen där åter börjat växa (vilket ännu inte gjort sig gällande i grafen). Iraks befolkning har stigit kraftigt under hela den aktuella perioden. Mot bakgrund av denna statistik är migrationsströmmarna från dessa länder föga förvånande. Överbefolkningen tär på ländernas resurser; det kräver inte någon större mental kraftansträngning för att förstå att 20 miljoner människor behöver mer vatten, mat och energi än en befolkning på 5 miljoner. När en stor barnkull skall dela på den ärvda jordbruksmarken blir arealen per individ mindre för var generation. När ett land överbefolkas söker man till sist livsutrymme i andra länder. På hemmaplan utbryter konflikter som i sig får folk att lämna landet.

Tabell 1 visar bland annat det årliga antalet födslar och dödsfall per 1000 invånare. Nu beror befolkningsväxten inte bara på antalet födslar och dödsfall, utan även på in- och utvandring, vilket är påtagligt för Eritrea (mycket stor utvandring i relation till den samlade befolkningsmängden) och Syrien (på grund av återvändandet). Låt oss därför fokusera på Afghanistan och Irak, där siffrorna är lättare att tolka. Nettoökningen (antalet födslar – antalet dödsfall) uppgår för dessa två länder till nästan 1,9 miljoner. Sverige skulle alltså varje år behöva ta emot närmare 2 miljoner asylsökare från dessa två länder bara för att upprätthålla status quo där befolkningarna inte längre växer.

En annan intressant aspekt är antal dödsfall per 1000 invånare, som för Afghanistans del uppgår till 13,4. Vi får i medierna allt oftare se upprörda medelålders kvinnor skrika framför kamerorna att deras avvisade skyddslingar sänds till en säker död i Afghanistan. Två baltiska och fyra östeuropeiska länder har faktiskt en högre dödlighet per 1000 invånare än Afghanistan och i en del västeuropeiska länder som Tyskland (11,7) och Portugal (11,1) är dödligheten obetydligt lägre. Nu kan man ju invända att eftersom medianåldern i Afghanistan är så mycket lägre än i de europeiska länderna borde man förvänta sig ett lägre antal dödsfall per 1000 invånare än i Europa. Sant, men låt oss åtminstone slå fast att befolkningskurvorna i figur 1 inte ger något belägg för att afghaners vistelse i sitt hemland nödvändigtvis resulterar i en omedelbar ond bråd död. Hypotesen att landets befolkning decimeras på grund av inre oroligheter är helt oförenlig med existerande data. The world factbook redovisar inte hur många som dör en våldsam död, men anger en småbarnsdödlighet i Afghanistan på förskräckliga 11%, förmodligen beroende på sjukdomar och dålig hygien. Detta påverkar självklart det totala antalet dödsfall och medianåldern i landet.

Jordens överbefolkning angår oss alla. Larmrapporter om hur dagens födovaror snart inte längre räcker till duggar tätt, och lösningar presenteras som går ut på att vi måste ändra våra matvanor genom att äta mindre kött för att istället gå över till vegetarisk kost eller rent utav insekter. Detta skulle möjligen kunna skjuta upp den slutliga katastrofen, men knappast förhindra den: så länge världens befolkning fortsätter att växa kommer till sist också grödor och insekter att ta slut. För att rädda Sverige och övriga världen krävs mer långsiktiga lösningar. Allt liv på jorden, växter som djur, upprätthålls av växternas förmåga att omvandla solljus till energirik materia (fotosyntes), och den mängd solljus som når fram till planeten kan vi inte ändra på.

Hur man sätter stopp för planetens överbefolkning är en problemställning som helt har försvunnit ur debatten. Ändå har det inte alltid varit så. Familjeplanering och distribution av preventivmedel var tidigare en viktig komponent inom svenskt biståndsstrategi. Läsare som är tillräckligt gamla för att ha sett Hasse och Tages 88-öres revy minns nog numret där kondomer skulle pumpas upp som ballonger och spridas över världen. Kina, med sin enorma befolkning stod då i fokus, men landet tycks efter sin hårt kritiserade familjeplanering ha stävjat befolkningsexplosionen.

Vari består nu lösningen på detta enorma problem? Svar: att koppla bestämmanderätt till ansvar! Européer har idag ingenting att säga till om i tredje världen men i Sverige får vi ständigt höra att vi måste ta vårt ansvar för alla dem som försöker att ta sig därifrån. Att koppla bestämmanderätten till ansvar kan göras på två sätt.

Det första går ut på att vi gör upp med den antirasistiska ståndpunkten att araber, asiater och afrikaner är oförmögna till eget ansvarstagande och istället börjar kräva att de faktiskt tar sitt ansvar. Om detta skulle visa sig vara en omöjlighet hindras åtminstone överbefolkningen från att sprida sig ut över Europa och resten av världen: genom att sätta stopp för asylströmmen kan en eventuell katastrof begränsas till just dessa områden och en global katastrof som drabbar hela planeten kanske undvikas. Frivillig eller ofrivillig (=tvångssterilisering) barnbegränsning som detta ansvarstagande oundvikligen måste leda till bör naturligtvis kopplas till ekonomiskt bistånd: länder som inför en ett-barnspolitik, vilket efter två generationer skulle få ned befolkningen till 60-talets nivå, bör belönas med ett massivt ekonomiskt bistånd, investeringar och utvecklingshjälp. Afghanistan skulle få hjälp att komma till rätta med barnadödligheten. Honnörsorden “hållbar utveckling” måste upphöra med att bli en tom fras och omsättas i praktiken.

Den andra lösningen är neokolonialistisk; Europa och Amerika måste då gå in, ta över kommandot och stävja befolkningsökningen med tvångssteriliseringar av de befolkningar som växer ohämmat. Det handlar inte om att hindra någon från att fortplanta sig, utan att hindra individer från växande befolkningar från att fortplanta sig ohämmat. Tvångssteriliseringar tillämpades i Indien under Indira Ghandi, som förutom att ha varit landets premiärminister också var demokrat, multikulturförespråkare och ledare för det indiska Kongresspartiet.

Att fortsätta med den rådande migrationspolitiken kommer att resultera i att hela världen överbefolkas; till sist kommer som sagt även grödor och insekter att ta slut och vi kommer då att stå inför ett globalt inferno där människovärdet kommer att devalveras kraftigt. Eller, som det heter på nysvenska, att stå inför nya utmaningar.

———-

Figur 1. Befolkningsutveckling i Sverige, Afghanistan, Eritrea, Irak och Syrien. Data kommer för Sveriges del från wikipedia, för de övriga fyra länderna från countrymeters.info.

Tabell 1. Befolkningsväxt med mera för de aktuella länderna under 2017. Dessa tal är hämtade från CIAs “The world factbook”.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Børge

    Ikke et-barns- men nulbarnspolitik. Sene aborter – op til det 18. leveår, biologisk krigsførelse (vaccine kun på svinebasis). Det er dem eller os.

    • Anders Bo

      Har du horn i panden?

      • Børge

        Har du klap for begge øjne?

  • ferd ed sa

    Her til aften så jeg DR- nyhederne, hvordan repræsentanter fra Enhedslisten, Alternativet, Radikale og Socialdemokratiet var ude for, at kapre vælgere i indvandrerghettoerne, som er deres kernevælgere. En stemme på de partier vil betyde endnu mere indvandring, da det er den eneste måde de kan få flere stemmer på. Jo mere indvandring, des flere stemmer til venstrefløjen og de Radigale!!
    Tro ikke på socialdemokratiet , når de siger at de vil have en stram udlændingepolitik. På mange valgplakater i min by er der billeder af personer med muslimske navne som stiller op for socialdemokratiet..Der er blandt andet en med navnet mohammed og flere afrikanere.

    • Anders Bo

      Stem Nye Borgerlige ved de næste kommunal- og folketingsvalg!

      • ferd ed sa

        Det har jeg også tænkt mig, men der sker jo ingenting så længe befolkningen bliver ved med at stemme på de samme levebrødspolitikere igen og igen!. Enten er befolkningen for dumme eller læser/ser kun PK-nyhedsmedierne.

        • Anders Bo

          ÅH JO!

          Hvis Pernille Vermund får de afgørende mandater, så skal du se Løkken danse. 😄

          Det er ikke umuligt, at Nye Borgerlige får samme indflydelse i dansk politik, som RV havde i 80’erne og 90’erne. Pernille Vermund gå benhårdt efter den statsminister, hvor Nye Borgerlige får mest indflydelse på den muhamedanske folkevandringstsunami og eUHA! 😎

  • Lars-Erik Eriksson

    Viktig text av Kjell Håkansson och helt i linje med Gunnar Heinsohns tes om att MENA-ländernas direkta problem är ungdomspucklarna.
    Vi, väst har inget som helst ansvar för dessa!

    • Anders Bo

      Tja… Bum-Bum

      Vi har jo givet dem medicin.

      • Lars-Erik Eriksson

        Sant, du har en poäng.
        Faktum är att väst beseglade sitt öde när vi tillät MENA att skörda inkomsterna från oljan.

  • Anders Bo

    “Dem Muslimske Folkevandringstsunami”

    Må være den rette betegnelse! Hvis man ikke i en problemformulering får angivet, hvad det drejer sig om, finder man ikke en brugbar løsning.

    Hvis der ikke – KRAFTIGT & ENDELIGT – bliver dæmmet op for den muhamedanske folkevandringstsunami NU, vil den pågå minimum 100 år endnu, og efterlade Vesteuropa – Østeuropa har jo forstået alvoren – lige så “failed” som Nordafrika og Mellemøsten.

    Længere er den hvis ikke.