“De der idag kalder andre ‘populister,’ er de virkelige populister. Et samfund uden nationalfølelse, er et samfund uden demokrati. Virkeligheden vinder altid, men imens vi har kurs mod totalitarisme og undergang. Ligesom Romerriget. Fremmede tager det, du ikke vil forsvare. Måske synes du ikke, at vi skal gå under lige nu?” Vi får se.

Det generer mig stadig, at svenskerne kalder patriotisme for ‘nationalisme,’ men jeg ser at det er en tabt, sproglig kamp. De bruger ‘fjendens’ sprog, de har ikke andet, efter generationers socialistiske hegemoni. Det sagde Roland Huntford allerede i 1972: Svenske ‘borgerlige’ har mistet et eget sprog. Resultat: Fredrik Reinfeldt, Kinberg Batra, Annie Lööf, Jan Björklund og Ulf Kristersson. De er ikke et alternativ til SAP (Sveriges Socialdemokratiske Arbejderparti), de er SAP, men uden at være sig det bevidst. De tiltrækker endnu idag 75 procent af svenske vælgere. De stemmer for deres egen forsvinden, og de vil gøre det, til de er forsvundet. Snak om kærlighed til døden.

Karl-Olov Arnstberg inleder med att förklara att det är väldigt svårt att bygga ett bra samhälle. Forskningen och erfarenheten har visat att ett mångkulturellt samhälle leder till konflikter. Vårt etablissemang har en hägrande vision om mångkultur som aldrig kommer uppnås. Misslyckandet leder till ökad repression. Han förklarar att det finns två principiella system för samhällsstyrning. Det ena är baserat på ett konservativt ideal som bygger på att man prövar sig fram och lär sig av sina misstag. Det andra är baserat på en vision om ett idealsamhälle och det har prövats i länder som sedan har blivit totalitära.