når det hele er  talt  sammen, er det over 90.000 mennesker, så jeg ved ikke hvad jeg ellers skulle kalde det.  Og der er  ingen grund til at tro, at de  40.000 “sammenføringer” ikke  leder  til nye sammenføringer. I Sverige er det dog meningen at man skal føre  kønskrig (Här är nya “fittstim”) og ikke  skænke den krig en tanke, som  politikerne er ved at grundlægge.Heraf  kommer en del af min afsmag for svensk “jämttställdhet” –  den er en narresut, brød og skuespil:

För varje asylsökande som får uppehållstillstånd i Sverige kommer ytterligare en person som får stanna. Drygt 22.000 anhöriga har i år ansökt om att få bo i Sverige. Och nästan alla får komma.   – I dag ser vi att nästan i samma stund en person får permanent uppehållstillstånd så ansöker den personen om att få hit sin familj, säger Christina Werner som är chef för Migrationsverkets besök- och bosättningsområde.

– Från till exempel Balkan kom oftast hela familjer från början men nu kommer oftare en i familjen och resten väntar i hemlandet.

Enligt prognosen väntas i år 40.000 ansökningar från personer som vill komma för att de har anknytning till Sverige. 40.000 är också prognosen för hur många som väntas lämna in en asylansökan 2007.
Det är en ökning från förra året med 118 procent i den grupp som ansöker för att de har en etablerad anknytning i Sverige. Och 33 procents ökning för dem som söker för att de har en nyetablerad anknytning till Sverige. Att få ansöka vid en svensk beskickning utomlands kan ta ett helt år. Så lång är väntetiden i Damaskus nu. I Addis Abbeba tar det fem månader och i Teheran drygt fyra.

– Folk reagerar med förtvivlan när de förstår att det tar så lång tid, säger Christina Werner.    Kraftigt ökad ström av anhöriginvandring,

Tøgerkværnen

I Politiken skriver  Seidenfaden en leder med titlen “Når der  nasses på ytringsfriheden”. Da han nu ikke bare har demonstreret at han er argumentresistent, men også hvorfor – fordi han foretrækker  Tøger monologer –  er der ingen grund til at dvæle ved hans skriverier. Han udgør en niche for sig selv. Men for det tilfælde at talen skule gå hen og blive historisk, her  et faksimile af JP-siden med talen.

Man kan i stedet  læse Katrine Winkel Holm´s “ Bombehunde i forfatterforeningen“

“Den ultimativt  feministiske roman “

skriver  Information om den afdøde, homoseksuelle, statsbetalte  racistjæger Stieg Larsson. Mange danske aviser har omtalt hans  roman – som vel kan være  ok, hvad ved  jeg, – men ingen har beskæftiget sig med hans  årelange statsfinancierede  kampagne med at smudskaste indvandringskritik over en bank via tidsskriftet Expo, som  var det der gav ham smør på brødet. Man kan indhente det forsømte  her

 Fisk  er  også mennesker

Sverige  har god  brug for sine  humorister:

Helena Leander och Tina Ehn (Miljøpartiet) skriver i riksdagsmotionen 2007/08:MJ242 att vi ”måste börja se fiskar som enskilda individer” och att det är ”angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer istället.”

 Det skulle bli intressant att se Fiskeriverket lösa det problemet och höra dem förklara att exportkvoten uppgår till Lars, Johanna, Ulrik, Mirjam, Ahmed, Stina, Erika, Linus, Peter, och så vidare. I förlängningen ligger rimligen också ett obligatoriskt fiskregister, för att inte tala om ett paket med sociala rättigheter. Handikappvänliga räcken i laxtrappan, sikens rätt att bära traditionell dräkt, allmän tilläggspension för gammelgäddor, samt undantag från principen om sist in först ut i mindre och mellanstora mjärdar ligger nära till hands. Sedan måste det bli ett stopp för kränkande och förlöjligande uttryck: ”Glad som en lax” eller ”Pigg som en mört” förstärker stereotyper som har hindrat generationer av fiskar från att beviljas friår.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fiskar och deras förmåga att lida och känna smärta.

Motivering

Under 2000-talet har flera studier presenterats som visar att fiskar har en väl utvecklad förmåga att känna smärta och lidande,. Kunskapen om detta är förhållandevis ny, men många forskare sluter upp bakom den.

Den nya vetskapen om att fiskar lider när de kvävs till döds efter att de har tvingats upp ur vattnet eller att de utsätts för smärta när de fångas med krokar måste beaktas i vårt sätt att se på fiskar. Djurskyddsmyndigheten drog, mot bakgrund av den nya forskningen, den enda rimliga slutsatsen att det var oförenligt med svensk lagstiftning att använda sig av levande beten.

Enligt min mening är det angeläget att hela vårt sätt att se på fiskar omprövas. Vi måste börja se fiskar som enskilda individer, med utvecklad förmåga att känna smärta och lidande. Det är av den anledningen angeläget att dagens hantering av fiskar, både den som sker av fiskar som hålls i fångenskap och den som sker av fiskar som lever i det vilda, genomgår en genomlysning i syfte att klarlägga vilket lidande och smärta de egentligen utsätts för. Handlingsalternativ bör dessutom presenteras kring hur de nya forskningsrönen ska kunna omsättas i praktiken, i syfte att skydda fiskar mot att behöva utsättas för lidande och smärta. Enligt min mening är det dessutom angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer istället. En röd tråd i vår lagstiftning är att djur skall ses som just individer. Det måste även börja gälla för fiskar.

Riksdagsmotion fra Miljøpartiet   og Per Gudmundsson: Det går att vaska guld i motionsfloden