Burgess og Kubrick døde for tidligt til at se deres mareridt fra -62 og -71  blive til virkelighed.

Channel 4 takes an unflinching look at the increasing use of violence and weapons by young people on our nation’s streets. Facing up to some uncomfortable truths about gun and knife crime, the season explores the effect of this disturbing trend on offenders, victims and society at large.

The scourge of knife crime gripping Britain has reached new depths with six murders across the country in less than 24 hours. Four of the killings were in London in an appalling day of bloodshed

Daily Mail 12 juli:  SIX stabbed to death in just 24 hours as Blade Britain’s knife epidemic spirals out of control

Jeg blev lidt snakkesagelig igår, man skal  udholde verden. Det kan man gøre ved at pludre.  Nu kommer pludderet tilbage på  igen efter fortrydelse. Det er  agurketid :

 Og lidt stjernestøv på bloggeren – jeg har overnattet i samme seng som Malcolm McDowell på et  dejligt  hotel  i Spa i Belgien, men ikke samtidigt. Det var udenfor sæsonen, jeg var i Ardennerne.   Jeanne Moreau havde også ligget der , og det var  hende,  jeg mest havde i tankerne. Deres fotografier hang på gangen.  Nu gør mit måske også, og dog.  Og en anden  seng – D.H. Lawrence´s seng i på Hotel du Lac ved Gardasøen, en imposant, knirkende dobbelt-kreation i egetræ, ikke langt fra  Gabriele d’Annunzio´s fantastiske  art nouveau hus, med amfiteater, krydser og motortorpedobåd i haven. Mussolini kunne  bare  pakke sammen, når han blev sat til at vente et par timer i hans antechamber. d’Annunzio kurtiserede  skuespillerinden Eleonora Duse. Man skulle nok have  været digter, bare en dårlig  digter, det er alt rigeligt for mange. Hvilket liv kunne man ikke have ført ?   Og de kvindelige  guder må vide, hvilke andre senge man også har overnattet i.  (se nedenfor)

“Gud er en kvinde”

og Helligånden også. Helt i orden. Det har jeg altid haft på fornemmelsen, trods  skrifterne.  Og så meget desto bedre, hvis man en dag skulle møde  dem.  Det havde dog  været bedre for nogle  hundrede millioner  muslimske kvinder, hvis det var Allah, der var kønsskifteopereret. Folkekirken består i forvejen 98 % af kvinder, åndeligt talt.  Men tilgivelse  falder mig naturligt, jeg er medlem af foreningen, og jeg støtter den. Endnu.

Kvinderne i den danske folkekirke er ikke så langt fremme i præstekjolen som deres nordiske kolleger, når det handler om kampen om Guds køn. I Island er der en etableret kvindekirke, hvor Gud omtales som hunkøn, og både i Norge og Sverige er der professorater i feministisk teologi. I Sverige er en bøn ændret, så der står Gud i stedet for ”Herre, Vår Gud” og i en salme fremtræder Helligånden som hunkøn. Her handler kampen altså om at give Gud et kønsneutralt udtryk, så man i stedet for ”Vor Herre” eller ”Fader” blot siger ”Gud”. En sådan tendens findes ikke i den danske folkekirke. Og det kræver langt mere end ord om Gud at få den frem, selvom kvinderne er i flertal på teologistudierne, og der er et flertal af kvindelige præster i flere stifter.Dansk enegang i Norden om Gud

Norges justitsminister angrebet på gaden  af iraner

Knut Storberget slått og sparket midt i Oslo sentrum. Gjerningsmannen er samme person som  gikk til angrep på Frp-nestleder Per Sandberg (april 2008) . Angrepet skjedde utenfor Torggata bad, noen meter fra inngangen til Politidirektoratet og Sentrum Politistasjon. Storberget og hans politiske rådgiver, Eirik Øwre Thorshaug, var på vei tilbake til regjeringsbygningen etter å ha benyttet pausen i en regjeringslunsj til å gjøre et ærend. Angriperen ropte Storbergets navn og slo så hardt i brystkassen hans at han falt bakover. Deretter ble statsråden sparket kraftig i beina. Thorshaug forsøkte å komme Storberget til unnsetning, men mannen stakk raskt fra åstedet.Gjerningsmannen er identisk med personen som i vinter gikk til angrep på nestlederen i Frp, Per Sandberg, også det midt på lyse dagen. Sandberg ble angrepet med strupetak og spark utenfor Stortinget. Knut Storberget slått og sparket midt i Oslo sentrum,  Adskillige norske  politikere truet af tilvandrede

»Grymt Sa Grisen«

BRÅ: Hatbrott 2007 – En sammanställning av anmälningar med främlingsfientliga, islamofobiska, antisemitiska och homofobiska motiv pdf, 144 sider – og tænk, den er  helt  gratis.  15 år av brott mot homosexuella, her  med  hovedvægten på nazi – og højreforstyrrede. “Højre” og “venstre” er ellers  begreber  jeg prøver at undgå, da de efterhånden er tømt  for mening. Men der er en ondartet “højre” i Sverige, vi ikke kender  i Danmark. Ikke så mærkeligt i et land, der har  befundet sig  på historiens sidevej og nu bøder for det.   Speaken på video trænger  til lidt Valium intravenøst. Det må man leve med.   Video her

Sjöbo – et demokratisk  forbillede

Sveriges kommende  statsminister Mona Sahlin, ikke  så underligt  først med på 5. afbud, sagde  i 2002 da Danmarks  nye  fremmedlove  blev vedtaget – med  danske socialdemokraters to-årige misbilligelse –  at Sverige  var “40-50 år forud for Danmark”. Nu skal man vare sig med at spå så langt, men jeg ville  sige: Demokratisk set, er  Sverige  39 år  bagud. Nemlig til dengang  Tage Erlander blev  afløst af Olof  Palme. Det  skændtes hun og Bertel Haarder om det år, men Sahlin ville ikke møde op i Danmark og forsvare sine flotte påstande. (Haarder: Sverige bagtaler os!) Nu skal hun være  statsminister i Sverige, et  land  der har lagt sig  til at dø uden  videre synlige protester. Jeg har kendt flere, der har drukket sig ihjel. Det skal man ikke bryde sig om at forhindre dem i, har jeg lært. Sammenligningen med Sahlin og alkohol, er nærliggende. 42 % sossar – svenskerne  er ikke  bare under- og fejlinformerede, men upolitiserede og derfor værgeløse overfor en  gennempolitiseret masse-invasion. Befolkningen vil vågne før eller siden, men bagtroppen, la derrière garde, politikerne – skal tvinges med den magt, svenskerne  endnu måtte have tilbage.  De er de  sidste af de sidste dages hellige. Svenskerne vil forsvare sig på et tidspunkt, men de vil da allerede have  over 23 %  af udenlandsk herkomst i landet. Eller  12-14 % “utrikesfödda”, som SBC ynder at sige, så ingen skal blive  foruroligede.  Jeg har forladt Sverige efter  35 år og det er først mine børn og  børnebørn, der for alvor kommer til at kæmpe  med naboskabet i kronisk strid. En drøm for enhver  journalist, de kan bare stille  et kamera op, det vil altsammen komme til dem uden at de  behøver  løfte en finger.  Hvor tit sker der ikke  noget i Gaza, der kræver  pressens  uforbeholdne  bevågenhed ? Vi er SÅ interesserede i deres selvpåførte martyrium.  DR har en lang, begivenhedsrig fremtid for sig, hvis det findes til den tid, må Allah forbyde det, som han (hun) forbyder så meget andet. Så kan de  bare stillle et 24 timers- kamera op i Malmø. Never a dull moment.

För att så effektivt som möjligt kunna sprida ut de flyktingar som kommer till Sverige låter man invandrarverket teckna kontrakt med kommunerna om flyktingmottagande. Kommunerna ges löfte om viss ekonomisk ersättning och på så sätt hoppas man kunna placera ut alla flyktingar som kommer till Sverige. I den lilla Skånekommunen Sjöbo med ca 15 000 invånare beslutade sig en majoritet av centerpartister och moderater för att säga nej till mottagande av flyktingar.

Den 25 januari 1988 skrev centerpartisten Sven-Olle Olsson en motion till centerns partistämma, där han ifrågasatte invandringens storlek och föreslog “att centerpartiet verkar för en starkt begränsad flyktinginvandring, så att denna någorlunda överensstämmer med tillgången på service, bostäder och framför allt arbete”. Sven-Olles krav var egentligen ganska små och borde inte ha väckt uppmärksamhet utanför det egna partiet. Den politiska processen förs ju framåt endast genom att politiken granskas, kritiseras och debatteras.
Men Sjöbocenterns inställning upprörde internationalisternas känslor. Skulle någon kommunpolitiker verkligen våga säga nej till flyktingmottagande? Denne politiker visste uppenbarligen inte sitt eget bästa!

Sjöbopolitikerna hade emellertid klart perspektiv på tillvaron och såg till kommunens bästa och även Sveriges bästa i första hand. Som folkets valda representanter kände dessa politiker väl till väljarnas önskemål, till skillnad från så många andra politiker som ser till sitt eget bästa i första hand eller är för fega och undfallande inför påtryckningar från myndigheter eller journalister.

Sven-Olle Olsson, Per-Ivar Magnusson och Börje Ohlsson kände sina väljare och var modiga nog att öppet upprepa sin kritiska hållning om den förda invandringspolitiken. De insåg också att det hela inte skulle handla bara om 15 flyktingar, utan att detta bara vara en första början där sedan anhöriga, släktingar och deras anhöriga skulle snabbt mångdubbla antalet. Efter att ha blivit utsatta för diverse hetskampanjer lyckades moderaterna och centern i Sjöbo genomdriva ett beslut om att kommuninvånarna själva skulle få avgöra om kommunen skulle ta emot flyktingar eller ej.

Så snart det blev känt att det skulle bli folkomröstning i Sjöbo bröt hetskampanjerna ut i massmedia. Ledande politiker pekade finger och menade att det var “odemokratiskt” och “omoraliskt” att rösta om flyktingmottagande, trots att en folkomröstning borde betraktas som den yttersta formen av demokrati. Sanningen bakom kampanjen mot folkomröstning var rädsla för resultatet. Alla de som under många år hjärntvättat svenska folket på skattebetalarnas bekostnad såg nu sin situation hotad. Nu riskerade de att avslöjas som fräcka bedragare eller hänsynslösa förtryckare, när de pådyvlat svenska folket en för Sverige skadlig och extrem invandringspolitik där befolkningen riskerar att bytas ut på bara några generationer.

Massmedias hatkampanjer mot Sjöbo fortsatte och kommunen utmålades som ett slags nazistnäste. Indicierna som man byggde anklagelserna på var att några nazister besökte Sjöbo på 30-talet.

Men de journalister som söker sådana kopplingar har antingen hallucinationer eller är medvetet ohederliga. Självfallet har någon enstaka 30-talsnazist inte ett dyft med Sjöbocenterns inställning till flyktingpolitiken att göra.

Sjöboskriften
När det någon vecka före valet plötsligt dök upp en skrift i hushållen i Sjöbo upprördes massmedia över att skriften innehöll sakliga och välformulerade argument mot den förda invandringspolitiken och att innehållet var ett stöd för Sjöbocentern och NEJ-sidan (de som i folkomröstningen skulle rösta NEJ till flyktingmottagande). Massmedia hittade inga angreppspunkter i skriften, men kallade den rasistisk trots att justitiekanslerns meddelat att det inte förekom några rasistiska formuleringar i texten.
Skadeglada blev många journalister när de upptäckte att en av skriftens författare, professor Göran Englund (den andre var tekn dir John Wilthorn), var medlem i den “fascistiska” Nysvenska rörelsen. Nu skulle tillfälle ges att håna Sven-Olle genom att koppla honom till “fascism”.

Trots att Göran Englund undertecknat skriften som privatperson och ej som representant för NSR skrevs det spaltmeter om “samarbetet mellan centern och Nysvenska rörelsen”. En ren lögn alltså! Alla dessa förvirrade journalister som rimligen borde veta bättre brydde sig inte om att ta reda på fakta. Ett exempel: den 8 september 1988 skrev Aftonbladets Stefan Holgersson att skriften var rasistisk. Men vid en kontroll från Sverigedemokraternas sida framgick det att han inte ens hade läst den och inte visste vad den innehöll.

Sjöboskriften citerade Tage Erlander som 1965 sade i riksdagen angående amerikanska och svenska förhållanden:

“Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Därpå visades med ytterligare ett citat hur synen har förändrats. Utrikesminister Sten Andersson sade i FN 1987: “Sverige har på några få årtionden förvandlats från ett befolkningsmässigt homogent samhälle till ett mångnationellt. “

Olof Johansson hotar med uteslutning
Den store förespråkaren för en “generös flyktingpolitik”, centerledaren Olof Johansson, hotade med åtgärder mot Sjöbocentern och menade att partistyrelsen skulle kunna blixtinkallas för att behandla en eventuell uteslutning av centermedlemmar i Sjöbo. Olof Johansson tog så kraftigt avstånd mot de ledande centerpartisterna i Sjöbo att han inte ville betrakta dem som centerpartister.

– De sprider vilseledande uppgifter om att de är centerpartister, och det är de ju uppenbarligen inte, sade Olof Johansson.

Olof Johanssons ilska visade sig öppet mot de ansvarsfulla centerpolitikerna i Sjöbo som lojalt och troget valt att göra sitt bästa för sina väljare. Per-Ivar Magnusson har lojalt arbetat för centern sedan 40-talet. Olof Johansson sade vidare:
– Det är bara formaliteter som hindrar att ett antal centerpartister i Sjöbo sparkas ur partiet före valet. Domen kommer vid partistyrelsens sammanträde den 5 oktober.

Vidare framhöll Olof Johansson bl a att Sven-Olle Olsson “brutit mot partilinjen genom beslutet om folkomröstning”.
– Centern anser officiellt att man inte kan rösta om medmänsklighet, sade Johansson vidare.

Sven-Olle kritiserar folkpartiet
Fem dagar före valet och folkomröstningen blandade sig även moderatledaren Carl Bildt i striden och uppmanade i ett brev samtliga medlemmar i Moderata Samlingspartiet i Sjöbo att rösta JA till flyktingmottagande.

Enligt massmedia kände sig JA-sidan mycket segerviss några dagar före valet. Detta skulle bl a bero på den negativa publiciteten kring kopplingen till Nysvenska rörelsen.

Fyra dagar före valet skrev Sven-Olle Olsson en debattartikel i Skånska Dagbladet, där han kritiserade dem som med tvivelaktiga argument ville öppna portarna för sk flyktingar. Så här skrev Sven-Olle bl a:

“Jag kan inte underlåta att beröra en av de ledande folkpartisternas agerande under senare tid. Det är Vincent Kärager jag då tänker på. Han har enligt min mening grovt förolämpat kommuninvånarna som varande en samling inavlade individer. I vart fall den jordbrukande delen av vår befolkning har helt klart för sig det negativa i detta av förakt präglade uttalande om sjöboborna. Jag har för min del svårt att förstå att man överhuvudtaget aspirerar på att företräda befolkningen under sådana omständigheter…”
“I flyktingfrågan har både socialdemokraterna och folkpartisterna genom bl a Vincent Kärager klart deklarerat att ett eventuellt ‘Nej’ i flyktingomröstningen tänker man inte respektera. Detta gör det ytterligare angeläget för dem som röstar “Nej” att också tillse att de två partier i kommunfullmäktige, som stöder folkomröstningen – alltså centern och moderaterna – får fortsatt majoritet i fullmäktigeförsamlingen.”

“Speciellt ni som i vanliga fall inte röstar på centern eller moderaterna: överväg möjligheten att låna er kommunala röst till antingen oss i centern eller moderaterna i detta val. Det kan få utomordentligt stor betydelse för framtiden, inte bara för oss sjöbobor utan för hela landet. Ni skall också veta att 100 000-tals människor i vårt land avundas sjöbobornas möjlighet till påverkan i denna så viktiga fråga. Denna möjlighet har ni fått genom ett fast och konsekvent uppträdande från våra båda partier.”

Rungande seger – usel valvaka
När TV den 18 september började sin valvaka utlovade man även att redovisa resultatet från folkomröstningen i Sjöbo. För oss som följde valvakan blev den en bekräftelse på hur t ex TV agerar i vissa sammanhang.

Åsikter som inte är allmänt accepterade av regering eller riksdag ska sopas under mattan. Därför innehöll valvakan inga klara besked eller analyser med anledning av utfallet i Sjöbo. Journalisterna själva är ju i allmänhet medlöpare och internationalister, därför hade de inte den minsta förståelse för den rungande NEJ-segern.

I efterkommentarerna försökte sig en del tidningar på att bortförklara segern på olika sätt. Någon hävdade t ex att segern var en protest mot politisk påverkan från Stockholm. Ingen försökte sig på att finna orsaker i det faktum att resultatet var en följd av den extrema svenska invandringspolitiken.

Företrädare för JA-sidan blev så svårt chockade av valresultatet att några av dem beslutade sig för att flytta från Sjöbo. De stod uppenbarligen inte ut med tanken på att tvingas se så många människor med andra åsikter i ögonen. Så var det med den “förståelsen för andra folk” som JA-sidan gjort sig till tolk för. Uppenbarligen ska andra människor tvingas acceptera främmande religioner, kulturer och raser, men själva kan de inte ens acceptera andra åsikter, utan började gråta då de upptäckte att verkligheten var något annorlunda än de föreställt sig.

Den 24 september intervjuades Sven-Olle Olsson i den kristna tidningen Dagen. Där berättar Sven-Olle att han saknar ett politiskt parti i Sveriges riksdag som säger nej till Sveriges nuvarande flyktingpolitik. Han berättade även att han inte avser att starta något nytt missnöjesparti. I händelse av en uteslutning blir den praktiska konsekvensen att Sjöbocentern inte får delta i distriktsstämmor eller partistämmor.

– Tro inte att det här är en isolerad Sjöboföreteelse. Den här folkomröstningen kunde ha hållits i vilken annan av landets 283 kommuner och jag tror för min del att det hade blivit samma majoritet som här. Det tror jag på fullt allvar. De kommuner som sagt ja till flyktingar tror jag har handlat mot folkviljan.

Visst har Sven-Olle rätt! Men faktum är att om inte hjärntvätten till förmån för massinvandring varit så intensiv under många år så skulle motståndet mot flyktingpolitiken ha varit ännu större. Och skulle välartikulerade flyktingmotståndare fått delta i debatten på lika villkor, så skulle varenda svensk inse farorna med massinvandring. Utslaget i Sjöbo är sannerligen glädjande och att det blev så stor NEJ-seger trots hjärntvätten visar att det finns en sund nationalkänsla i folkdjupet.

Det var också hjältemodigt av Börje Ohlsson, Per-Ivar Magnusson och Sven-Olle Olsson att ta strid mot etablissemanget eftersom de rimligen borde ha insett konsekvenserna. Det finns ju många exempel på personer som behandlats mycket illa därför att de framfört invandringskritiska synpunkter eller uttryckt en nationalistisk ståndpunkt.

Sjöbotrojkan utesluts
Anonyma hotelser framfördes också till Sjöbos flyktingmotståndare, och en jaktstuga som tillhörde en Nej-anhängare brändes ned.

Vi har fått ett samhälle där ett fåtal extrema internationalister kan tysta opinionsbildningen genom att skrämma invandringskritiker till tystnad med mycket enkla metoder. Man kränker dem genom att kalla dem vid öknamn och använder sig av fula personangrepp.

Onsdagen den 5 oktober 1988 skulle centern avgöra om Sjöbotrojkan skulle uteslutas eller ej. Strax efter halv fyra på eftermiddagen kom meddelandet att Börje Ohlsson, Per-Ivar Magnusson och Sven-Olle Olsson uteslutits ut centerpartiet. Centerledaren Olof Johansson angav som skäl att de uteslutna agerat olämpligt i flyktingfrågan och haft samröre med Nysvenska rörelsen. Men eftersom de uteslutna haft varken “samröre” eller “samarbete” med Nysvenska rörelsen föreföll det uppenbart att man fabricerade skäl att utesluta tre för centerledningen obekväma personer.
Exemplet Sjöbo har visat att det inte går att driva en invandringskritisk opinion ens inom etablissemanget. Därmed har etablissemanget än en gång trampat på demokratin och offentligt slaktat företrädare för en invandringskritisk opinion.

Aftonbladets hetskampanj
När det gäller just Sjöbo så har internationalisterna haft svårt att formulera sakliga motargument och istället gjort personliga påhopp på Sven-Olle. Han har i Expressen kallats “Svin-Olle”, men rekordet slogs nog av Aftonbladet som den 26 september publicerade en sk “dikt” på “kultursidan”(?). Så här löd den:

Det fula trynet i Sjöbo
Du har ett fult tryne Sven-Olle, liksom de andra svinen i din sjöbostia. Vilken skadlig näring har du förätit dig på? Är det stekt fläsk och kokt gröt med grädde? Det är en ensidig kost som förstockar.

Men den alldeles råa och lidande världen strax utanför din egen hank och stör
har du mage nog att ignorera och förskjuta. Vad är du rädd för, Sven-Olle?
Att sittfläsket skall börja brinna?. Vem är du rädd för, Sven-Olle?
Att någon där utanför skall komma? Att någon utanför skall komma och ta maten ur munnen på dig.Oroa dig inte! Ingen vettig människa vill dela ditt bröd!
Siv Arb

De vedervärdigheter som etablissemanget står för i sina angrepp mot oliktänkande är så primitiva och råa att om samma argumentation använts mot invandrare skulle det bli klappjakt på författaren och utgivaren hade dömts för hets mot folkgrupp.

Hederliga, lojala och patriotiskt sinnade svenskar kränks och utsätts systematiskt för förnedrande behandling.

Kurt Lundgren : Varför kan inte detta publiceras, vad är ni rädda för.

Hauge: “Ånden er blevet til en kemisk fedtklump, og filosofien er for længst afviklet”

DET MODERNE dannelsesuniversitet er nu ved at blive erstattet af et postmoderne nytte- og masseuniversitet.

Det har ført til en paradoksal situation for de humanistiske fag. De er ganske unyttige, men de tiltrækker en masse. På nytte-universitetet er der kun en opfattelse af, hvad der er videnskab: den naturvidenskabelige. Humanisterne gør derfor alt for at få det, de laver, til at ligne rigtig videnskab. Men humanistisk videnskab har samme forhold til videnskab som en forloren hare har til en hare. Før i tiden kunne de humanistiske videnskaber kalde sig filosofiske eller “åndsvidenskaber”, men ånden er blevet til en kemisk fedtklump, og filosofien er for længst afviklet. […]

Teologerne og humanisterne gør alt for at være nyttige. Teologerne satser på arabisk. I Århus kaldes Teologisk Auditorium Kabaa’en. Der er især mange arabiske kvinder, der vil læse arabisk. Og det er nyttigt.

Humanisterne har valgt en anden strategi. For at sikre humaniora som et islamfrit område satses der massivt på Darwin. Darwinismen har afløst marxismen som den absolutte sandhed om mennesket. Humaniora har valgt to andre strategier for at overleve. Hvis man sætter ordet “kognitiv” foran det, man gør, kan man være sikker på to ting: Dels strømmer statspengene ned i hatten, og dels kan man lade som om, at man bedriver videnskab. Kognitiv videnskab er vor tids frenologi. I gamle dage målte man hjerneskaller udenpå, nu kan man måle inden for skallen. […]  Hans Hauge: Morskab og videnskab